Senaste kommentarerna i forumet

Så har jag missat även detta. Men Hipp Hipp Hurra för Mulltikultitanten (komplimang) här! Du är en av de bästa och må du få många, långa lyckliga år! Grattis och så... Kram/R

Visst är det en tom kyrka här inne. Eller kankse bara en halvtom lagerlokal. Med tunnor? Tomma lär ju skramla mest? Nu skramlar du och det glädjer mig enormt. Nu vet jag att metaforen tomma tunnor kan vara dum och misstolkas...men inte här. För här finns massor av IQ och gamla ordspråk existerar för att omarbetas. Lite som gamla alkies tänker jag. Snyggt jobbat Fenix...jag tror verkligen du är där nu. Med där menar jag att beslutet denna gång är cementerat. Du har bestämt dig! Hoppas du är stolt över det. Kram/R

PS: var inne o korrigera lite. Stavar som en kratta. Men faktum kvarstår; Du jobbar (yep) på bra Fenix! DS

så slutar vi kämpa mot en övermäktig fiende! Bara dumt. Men här inne ekar det ju som i en tom kyrka. Var är alla? Eller har forumet upphört?
Hur som, snart blir det två veckor för mig och jag gläds varje dag åt att slippa A.
/Fenix

och bockar :) / mt

Forum-vänner, idag hurrar vi för mullegullet som fyller år!

All lycka och välgång (och nykterhet, såklart) önskar vi hennes och hennes mullegubbe, idag och varje dag framöver!

Hon leve! Hipp hipp...........

Att läsa om dina framsteg och dina kloka tankar och ord.
Det kommer hjälpa mig framöver för jag föll av vagnen under veckan som gått.
Mår skitdåligt av det men får en kick av ge upp nu en gång för alla och sluta kämpa emot.

Det är för alltid en stängd väg och ett beslut om nykterhet jag adlrig mer ska ifrågasätta.

Jag tar rygg på dig Fenix, tillsammans fixar vi det!

LP

Kan det inte vara både arv och gener. Det är ju troligt att ett barn som växer upp i en familj med känsliga alkoholgener också vistas i en miljö som ökar risken för eget missbruk i framtiden. Och vad jag förstår kan ju beteenden och vanor i ett längre perspektiv vara genförändrande så vad som är hönan eller ägget här kan bli mycket svårt att nysta upp.

Nästa fråga blir - har det någon betydelse och i så fall när och på vilket sätt om det är arv, miljö, både och eller något annat?

Bara för att man hittar orsaken är det inte säkert att man hittar lösningen.

Grodan

Blir glad för din skull, den sköna känslan av att slippa fajtas mer är din nu.
Kram! /MB

och det går så bra att skriva här om vad som helst. Blir bara glad att det dyker upp inägg. Ja, idag har jag arbetat som en liten blå i trädgården och är helt slut. Fick faktiskt mitt första sug i dag, grannen grillade och det osade över hela nejden. Eller, sug, snarare tankar. Tyckte en liten stund synd om mig, varför kan inte jag äta en grillad stek och hälla upp ett glas rödvin och slappna av lite med alkoholens hjälp? Beslutade mig då för att spela filmen färdigt, och då är det plötsligt söndag eftermiddag och då är det oframkomligt att jag bara måste avsluta med att bara dricka ikväll också och sedan sluta i morgon och sedan bara ikväll men absolut sluta på onsdag och absolut till helgen och den här deprimerande filmen bara tuggar på och har varje dag ett dåligt slut. NEJ, den filmen har jag inte bara sett för många gånger utan slängt i soporna. Så blir det hämtpizza och kanske en cola för att synda ordentligt i helgen innan min viktresa tar vid på måndag igen. Skiter jag i, prio1 är alkoholen bort så kommer allt annat sedan i den ordning som det blir.
Kram alla kämpar, eller kanske som det sägs, alla vi som slutat kämpa mot alkoholen. Den är oss övermäktig!
Fenix

i att vakna upp varje morgon och pigg och nykter kunna konstatera att man är färdig med alkoholen... Obetalbart!

Skickar en varm kram från sjuksängen! (attjoooo!!!)
/MB

Dubbelt

En lycklig morgon är en bra start på dagen. Här har solen gått upp, jag har skrivit lite här och ska gå tillbaka till sängen och läsa en stund i min deckare. Sen en timmes promenad här på landet. Lyx. Nykter och redig :)

Inte bara räcker tänker jag. En lycklig morgon är en skitbra grundstart för en lycklig dag. Lite flumflum på morgonkvisten (varför heter det kvist? För att så få av oss orkar klättra i träden så tidigt? Så en kvist kanske räcker?). /R

Det är min grubbelfråga idag. Tänker på Mt:s inlägg...men jag var och nosade på frågan ändå? Är denna sjukdom genetisk? Jag har läst en massa forskningsrapporter men där stå bara om att det genetiska arvet kan påverka? Jaha...men allt kan väl påverka?

Personligen lutar jag mer åt miljö. Där vissa trillar igenom (genetiskt?) och andra balanserar på en knivsudd. Jag har inte en jävla clue. Bolla med mig. Vad tror ni?

Sorry Fenix att jag tog upp detta just här. Min grundtanke var att checka av hur du mår. Hur det går? Utan pekpinnar men sen blev jag så tagen av det mt skrev; Vin i varje vrå av livet liksom? Hoppas du orkar kämpa på i helgen...och om inte. Jag tror att tanken är sådd hos dig Fenix, nu får vi bara se till att den spirar. (usch för metaforer). Vi hörs (hoppas jag)! /R

- bara så. Det räcker. / mt

även jag som inte riktigt hör hemma här upplevde en (1) avgörande situation när jag insåg att "så här vill jag inte dricka". Det var på ett kulturellt evenemang där vin numera är nästan obligatoriskt... Förutom det glas som ingick i entréavgiften beställde vi (förstås) direkt in en flaska... och nånstans under kvällen konstaterade jag att jag gick lätt ostadigt och kände "Nej! så här kan jag inte uppträda offentligt". Jag slutade inte då men den där situationen "brännmärkte" mig - och kanske räddade mig? Min far var alkoholist och flera även kvinnliga släktingar har betydande a-problem. / mt

...är klok du mulletant
Det där med jämförelse är ju i princip omöjligt att undvika. Grejen är att inte se och märka med fel känsla. Att bli sporrad är bra, känna avund är inte så kontruktivt ;)
Klokt är att acceptera sig själv och vara kritisk men realistisk.
Vi föds in i omständigheter vi inte kan välja. Vad vi gör av våra liv styr vi däremot, vill till hitta realistiska mål utefter förutsättningar och förmåga. Ibland behöver man hjälp för hitta eller behålla balansen.

Önskar dig en trevlig helg

Dompa, som du beskriver det blev det för mej. En gång för mycket. Och då är det nog. Finito.

vi kan lära oss av varandra ...

Tänkte i morse att vi ska vara försiktiga med att jämföra oss med varandra, vi har så olika liv och förutsättningar på många sätt.

Vi ska dela och ta del av varandras erfarenheter men vara försiktiga med att jämföra oss... det ska man alltid vara förresten. Vi vet trots allt så lite... dvs jag upptäckte eller lyfte fram andra känslor idag än kanske nånsin tidigare. Och blev kärleksfullt och respektfullt emottagen. / mt

Tänk om det är så Fenix, att du faktiskt har facit nu. Känner igen mig i det där tidigare tänket. Varje morgon...oki jag tände inget ljus och lovade ngt. Men jag planerade, tänkte att...ikväll ska jag ta det lugnt. Det fungerade inte alls. Varje kväll när jag kom hem så lyckades jag i stort bara få av mig skor och ytterkläder innan det var dags igen. Inte direkt ett värdigt liv.

Så vad har förändrats? Inte en aning. Tror alla (eller de flesta) har sin personliga botten när man bara har fått nog. En baksmälla för mkt, en ångest för mkt, ett brutet löfte för många. Du är nog där nu Fenix...och det är en stark insikt och ett snyggt jobb! Önskar dig en fin nykter helg, med tid för din resa med att hitta tillbaka till mannen bakom flaskan. Alla uppgifter som du nu kommer att orka med. /R

Kul att läsa att det går bra. Du har rätta tänket.

med att det är lättare att vara nykter än att bli nykter! Då är det ju kirrat och klart nu, vilken bra tanke att bära med sig. Det känns verkligen bra varje dag nu, ned 5 kg och alkohol känns mycket långt borta. Nej, kanske har jag hållit på alldeles för mycket med en dag i taget i mitt liv. Det är kanske därför jag misslyckats så mycket med AA och det tänkandet. Tidigare i år brukade jag börja dagen med att tända ett ljus och lova att vad som händer i dag ska jag inte dricka. Men lika förbannat började jag bryta det löftet och allt sämre mådde jag. Inte ens en dag, självföraktet var totalt. Just nu känns det väldigt bra att tänka att jag aldrig ska dricka mer, inte för att det är en uppoffring utan för att jag har druckit färdigt, det finns absolut inget positivt för mig att hämta hos A längre. Alla sådana tankar är falska och ljug. Herregud, har jag facit??
Nu lyser solen även om det är kallt, och jag ser fram emot dagens olika uppgifter.
/Fenix

Jag hade en dålig dag igår, inget speciellt som hänt, var bara låg. Jag får sådan minidepressioner ibland, där jag känner mig tom och nere, ofta pms-relaterat.

Ex-sambon kom förbi igår kväll. Han försökte trösta, få mig på bättre humör, utan resultat. Till slut sa han; jag vet inte vad jag ska göra när du blir så här, jag kan inte hjälpa dig så jag går hem nu.

Först blev jag lite sur, sa inte men tänkte att han var egoistisk som inte stannade trots att jag var ledsen, sur och irriterad. Nu när jag läser vad du skrivit om mullegubbens dra-täcket-över-sig-dag så fattar jag ju att han gjorde rätt. Jag var oemottaglig för hjälp just då och om jag inte tar emot hjälpen så kan jag ju heller inte be om den.

Kram på dig!

med Mullegubben idag... läste ur Hjärtats språk, en bok om AA - Bill W:s artiklar i Grapevine som hans hustru Lois sammanställt. Boken ger en fin bild av AA:s framväxt och visar att många utmaningar som de mötte då på 1940-talet är desamma idag. Såna är vi människor. Bill var en klok man som verkligen belyser betydelsen av Gemenskapen som gemenskap öppen för alla. Kärnan i AA är hjärtat... tilltalar mig mycket.

Ibland läser/hör jag tanken/oron att AA kan bli ett nytt missbruk som ersätter det tidigare. Vi talade om det häromdagen. AA är ett bra-bruk sa Mullegubben. För mig är också AA ett bra-bruk - det gör honom gott - och indirekt även mig.

Kramar till den som behöver och vill ha / mt

är inte soliga. Nu när den fysiska sjukdomen är hanterlig hade Mullegubben en riktigt nedstämd kväll där allt kändes obekvämt. Han gick och la sig under täcket - nej inte med huvet under men i sängen. Jag frågade om jag kunde vara till hjälp - men icke - så jag fortsatte med mitt.

Nånstans i detta slogs jag av tanken att detta är att bli ett Jag, och ett Du för att kunna vara ett Vi. Gammal kunskap för mig MEN upplevelsen och tanken-i-samband-med-upplevelsen hade en ny dimension. Han måste få vara där i sitt illabefinnande och möta den känsla det handlar om... själv. Jag kan inte ta bort den. Jag tar hand om mig. Tja... ungefär så. Ja, jag inser verkligen utmaningen när balansen i en familj förändras.

Lite på samma sätt som att det svåra inte är att sluta dricka - utmaningen är att hålla sig nykter. Utmaningen är att långsiktigt leva i en relation som är förändrad.... hitta ett nytt Vi. Kanske ungefär det jag vill säga. / mt

http://www.bokus.com/bok/9789127064171/du-jag-vi-hur-vi-kan-forbattra-v…