Senaste kommentarerna i forumet

men mannen och morgonkaffet, i sängen. Talade om AA och Al-anon, om att dela och om den resa vi är på - var och en för sig och tillsammans. Jag läste lite i "Bli fri från ditt medberoende" och berättade om när jag köpte den i sept 2010 - ett av mina tidiga viktiga steg... Jag förstod inte mycket av den då.

Idag kunde jag dela många svåra saker med mannen
- en bild av en önskan, riktad till mamma, när jag var i 12-årsåldern; en scen liknande "Nu vill jag berätta..." på nyår 2010... En möjlighet till förändring som inte blev...
- hur min far talade... som till en vuxen... förmedlande oerhört dubbla bilder - till ett barn!
- en inre process "att stå upp för mig själv" den senaste månaden - ska förverkligas på måndag. Det viktigaste är inte resultatet utan framställningen:)
- att jag kunnat stå emot en pockande inbjudan till en gemenskap dit jag inte vill binda mig
- min kritiska hållning till all möjlig professionell verksamhet el snarare dess utövare...
- om att förlåta - svårast sig själv (berörd och inspirerad av det Lelas skrev häromdagen om Mr p och önskan om att kärlek ska spilla över.... ) Minns Björn Ogeus... en av de bästa föreläsningar jag hört!

Det mesta av "klarheten" har möjliggjorts genom att det råder "en gynnsam vind" och att jag haft utrymme att reflektera... Tack Mullegubben för att vårt liv är sådant nu att vi kan dela också det mest personliga och privata... det som ligger djupast nerpackat i stuvfacken...

En väg för mig att fejsa demonen kunde vara att måla (som jag inte kan) och skriva texter till bilderna. Men det måste väl gå att få till bilder på nåt sätt...när det gäller livet...

I Bli fri... fanns en väldigt fin berättelse om AA/Al-anon som att resa med båt... Om att välja lyxkryssaren eller den osynliga båten med de osynliga årorna som växer fram - kommer till synes under färden...

En viktig morgon, ett viktigt samtal i mitt och vårt liv.

är lite sorgset men mycket nära och bra. Vi vet inte ens var sorgsenheten har sina rötter men vi delar känslor med varandra - kanske som aldrig förr. Känslor, drömmar - både nattliga drömmar och framtidsdrömmar - är gemensamma.

Mår bra i min kropp - min sämsta-kondition-någonsin är ett minne blott. Vikten är snart där den ska vara (fem kilo för mycket är borta), konditionen tillät obehindrat en mer än milslång promenix i solen igår och kläderna sitter löst på kroppen.
Skönt! / mt

Du är en rolig kille Fenix! Jag ska härma dig och dumpa mitt favorit vinglas idag. Känns lite sorgligt då det är ett gammalt glas som jag kommer från min mamma. Det sista i en hel samling. Men jag ska inte använda det mer. Att dricka vatten ur det går inte. Känns som att vanhelga. Men att slänga det känns rätt. Höra klirret när det krossas. En värdig död för en gammal trotjänare.

Min hjärna vill också två saker. Igår var jag så nära, så nära att falla dit. Insåg att det var helg idag och att jag slarvat (undermedvetet?) med antabusen. Lång promenad hem från jobbet och hela tiden dessa tokiga tankar på vin. Men jag lyckades bita ihop. Passera systembolaget. Fort, fort upp i lägenheten och ta en tablett. Som jag genast ville kräkas upp. Som tur är så kan jag inte stoppa fingrar i halsen och spy så där stod jag. Antabus i magen och ett riktigt vinsug. Blev inte lugn förrän bolaget hade stängt. Idag känns det bättre. Vad konstig jag är.

Kram Fia

Skickar dig en varm och stor kram tillbaka ❤️.

Första maj än förra året... en helt annorlunda Valborgsmässoafton... alla människor + några nya, alla tillbehör, alla de vanliga ritualerna... ändå helt annorlunda. Så helt annorlunda.

En helt annorlunda Första-maj-morgon än nånsin...

Ett andra av (lite mer än) två avgörande år har gått...

Hej Fenix, det du beskriver upplever alla tror jag med missbrukarhjärna. Jag känner av mina två personligheter väldigt starkt.

När missbrukarJörgen börjar ta plats gäller det att ta sig till ett AA möte omgående, han tystnar då ganska snart och det nyktra välmående jaget tar över.

Detta fenomén finns beskrivet på ett mycket bra sätt i boken Jaget&missbrukaren av Craig Necken, mycket lättläst och fruktansvärt intressant bok för oss med missbruksproblematik.

Där beskrivs vår hjärna som kidnappad vilket jag tror vi alla skriver under på att så är fallet när vi sätter igång att kröka,(droga) snacka om Dr.Jekyll& Mr. Hyde.

Köp den och läs den, när dom innre förhandlingarna drar igång brukar jag läsa den igen så att den riktige Jörgen segrar och förblir nykter.

Ha en bra Afton alla ni likasinnade vänner

Hälsningar Jörgen Nykter Alkoholist :-)

Hej Fenix! Har följt din tråd i många år o vet att du kan sluta dricka. Har du någongång tagit hjälp för din beroendeproblematik? Tror du hade haft stor hjälp av det! Kram på dig .

...här är som att stega in i ett kök där det doftar nybakat.
Du får det så ombonat och varmt runt dina ord.
Bestämd och rak med eftertänksamhet och omtänksamhet.
Djupa, lugna, regelbundna andetag utan eller med ord sprider du.

Skriver hos dig som hos Lelas. Du och mg är mina ledstjärnor!
Tacksam du delar

Hej! :)

I mulleholken sover ni säkert redan. Gubben min sover redan. Nu skall jag göra det samma.

Godnattkram!
/H.

PS. Ja, Mie.

känslan vid 12 månader som många vittnar om låter det som. Ja, hjärnspöken är verkligen vad det handlar om. Tänkte i dag på hur konstigt det är att samma hjärna vill två saker, den ena göra det bästa för individen Fenix, det andra bara festa på. Lär inte vara så konstigt, kemiska processer som är motstridiga. Men med droger går det så långt att den processen för oss tar över mer och mer och till slut är den "riktiga" människan nästan chanslös. Dock är det så, att den riktiga människan alltid kan vinna under rätt förutsättningar. Just nu vill den riktiga Fenix inte alls ha alkohol, men däremot dyker tankar på godis upp. Än så länge lyckas jag hålla det mesta av dessa tankar i schack.
Lite svamligt, men jag tror jag ska skriva här rätt ofta för att få koll på hur det går för den riktige Fenix.
Fenix

Tycker så mycket om dig och det var egentligen bara det jag ville säga!

Känns nästan konstigt att känna så när jag faktiskt inte riktigt vet vem du är, bara vem jag tror att du är! För mig är du en väldigt stark människa, en medkännande, omtänksam och fin kvinna som har många sunda och genomtänkta såväl som personanpassade tankar som du ofta och mycket låter oss ta del av, jag är så tacksam för dig!

Jag är glad att ni verkar leva gott idag, känner alltid harmoni när jag ser att ni påtat i trädgården eller så, haft det gott och allt verkar vara i harmoni, även om jag förstår att tidigare svårigheter ibland gör sig påminda - på gott och ont! Tråkigt att höra om Mgs sjukdom, ta hand om er!

Ibland slås jag av att jag kanske lämnade för tidigt, att jag gav upp osv, att jag skulle ha kämpat som du, men jag tror att vi haft det för olika... Jag kämpar för annat som behöver vara gott i mitt liv!

Kramar!!

med trädgårdsjobb, besök hos god vän, lite shopping - sen valde vi bort utematen och fixade enkelt o gott hemma. Mullegubben reflekterar över mervärdet i att vara/leva nykter.

I morgon ska vi träffa en medberoende som genom olika kontakter söker sökt nån att tala med. Borde få igång Al-anon på närmare håll - på orten där vi lever. / mt

blev gravöl kanske :) Jag har nu gått varvet runt kan man säga och inlett stughelgen. Det sista att göra "första gången nykter". Fint väder, soligt på altanen. Där brukar det passa väldigt bra med rosévin och jag har faktiskt känt en smula vemod för att jag aldrig mer får uppleva det. Lite trist men inte så farligt ändå. Jag har istället kunnat uppleva hela kvällen och idag har jag inte mått dåligt, vilket jag förmodligen gjorde förr. Två barnbarn sov över, spännande med stugstart tyckte dom. Vi spelade Fia och städade bland leksakerna. Kvalitetstid. Så vad är det för irrationell längtan efter att berusa sej när jag vet att ger en väldigt kort "glädje". Gamla hjärnspöken, upptrampade spår till nåt beroendecentrum. Bara att ignorera. Det blir bättre med tiden, det är jag säker på.

det var fint och poetiskt uttryckt, ta med sig glädjen ut på nykterhetens savann! Jo, det ska jag. Får se upp för bufflarna bara och inte göra som strutsarna och stoppa huvet i sanden.
DjungelFenix

är i vissa fall helt oumbärliga, jag kalkylerar helt kallt med att du tar med dej glädjen ut på nykterhetens savann!
;-)

/MB

ett ljud jag ska komma ihåg, blev det när jag släppte ned glaset i en tom behållare för ofärgat glas vid sopstationen. En liten ceremoni, men ändå viktig kände jag.
Fenix

en sådan förmåga att ge positiv energi när du skriver och berättar om dina framgångar. Ja, nu ska vi bli årets grupp, och alla är förstås välkomna att ansluta sig:-) I dag har jag beslutat mig för att slänga mitt favoritölglas, ska åka till tippen och göra en liten ceremoni av det. Jag har druckit 99,9 procent av alla min miljoner öl i detta glas, och det ska bli skönt att höra klirret när det går sönder!
Fenix

av fysiska smärtor... psykiskt av frustration över fysisk begränsning - båten, fisket, odlandet... Förargelse över kylan som hotar det som ska växa i växthuset.

Vill vara så bra jag kan för att underlätta - och det känns inte som medberoende! / mt

två senaste inlägg... Igår på kvällen skrev jag: Jag känner en helt annan medvetenhet om medberoende idag - än för... ja, när har den kommit? Den har bara växt fram genom det jag själv gått igenom och kanske framförallt genom de personer jag fått följa här.

Medvetenheten och kunskapen har naturligtvis växt fram i SAMSPELET mellan mina egna erfarenheter, andras berättelser, aktiva frågor (tack - särskilt för de obekväma) och min kunskapstörst. Samt, den sista pusselbiten - att reflektera över alla delarna, lägga ihop, se mönster, lägga om se andra mönster och långsamt växer ett genomgående tema fram. Som bladnerverna finns i varje blad även om bladen har olika form och färg och lever i olika miljöer. / mt

min räkneramsa i och med att det diskuteras i andra trådar om att räkna dagar och vad det återfall betyder. Har helt glömt den... länge. Ett hälsotecken antar jag. Ett övergångsobjekt existerar i den betydelsen (som övergångsobjekt) så länge det behövs. Sen blir det onödigt och glöms bort...

Hämtade den i alla fall... och denna gång kan jag enkelt räkna bakifrån (365-4) således: 24+53+15+173+60+179(- - -)+361 dagar. I min värld och fysiskt. I hans värld - den inre vändningen fr 1.7 - 300 dagar... Under alla de dagarna, de ljusa och de mörka har forumet funnits för mig. Och alla nätter... när jag vakat med månen som nu, när jag vakat med oro tvivel... när jag inte kunnat sov för att jag varit fylld av glädje och lycka... eller annars bara.

Tacksam! / mt

och mannen på AA-möte. De senaste veckorna har han varit på många möten och jag ser att han på djupet går in i stegarbetet och i traditionerna. Han har ett fysiskt illabefinnande just nu, pga en kronisk sjukdom som är aktiv, och vi har också haft en tid med sorg över sånt som finns i livet om än tillbaka i tiden. Möjligen lever också han i medvetenhet över att det är ett år sen återfallet - det avgörande, det har vi inte talat om. Ändå, trots dessa utmaningar upplever jag stor närhet.

Jag känner en helt annan medvetenhet om medberoende idag - än för... ja, när har den kommit? Den har bara växt fram genom det jag själv gått igenom och kanske framförallt genom de personer jag fått följa här.

Nu går jag ut en stund i solen... kanske skriver mer under helgen.

Allt gott till er som läser, lev väl! / mt

för kramarna Framtidsdrömmar - och massor tillbaka! / mt

Ni har ju startat redan och alla har väl fallit några gånger. Så starten är gjord. Jag hade min bästa sommar på många år förra sommaren när jag väl bestämde mej att sluta dricka i början av juni. I år finns alla förutsättningar för att det ska bli ännu bättre. Min nykterhet är trygg och väl inkörd, jag har klarat av det mesta en gång redan utan vinet: grillsäsongstart, midsommar, semester, julfest osv. Stugpremiären återstår men inga risker att jag dricker nu för att fira den. Nu är jag 19 kg lättare dessutom och riktigt snygg tycker jag själv:) så jag kan ha baddräkt och tajta kläder utan att skämmas. La om kosten gjorde jag men ALKOHOL innehåller massor av kalorier så tar man bort det försvi ner plufsigheten. Jag tror på er, Årets grupp.

skrev santorini i en annan tråd att vi kan bli! Underbart. Nästa år vid den här tiden ska vi se tillbaks på ett års nykterhet, där livet blev så mycket bättre. Men innan dess har vi dagar då det nyktra livet kanske inte känns så självklart och bekvämt. Det är då vi ska skriva här och berätta hur vi har det. Hjälpa varandra genom att berätta hur det går, och ju fler vi blir som hjälper varandra, desto bättre.
Men Fia, inte bara någon av oss ska överleva, utan alla. Utom A förstås!
Fenix

Jag är jättegärna med i gänget som kämpar för ett värdigare liv. Givetvis är all välkomna i kampen. Men jag tror din idé är bra. En grupp som både kämpar, råder och stöttar varandra. Om vi blir tillräckligt många så måste statistiskt sätt någon av oss överleva den fule djävulen A.

Din kamrat i striden - FuriousFia