Senaste kommentarerna i forumet

Hej @AmandaL och tack för klok reflektion 🥰
Jag har ju egentligen inte tänkt jobba till 67 direkt- men det är ju tanken med nya pensionsåldern.
Det skulle betyda att jag har 8-9 år kvar att jobba. Och då är det himla svårt att tänka att jag inte skulle behöva lära mig nytt? Om inte för att ens behålla ett jobb liksom överhuvudtaget i min bransch. (Gissar att det gäller alla branscher.)
Åldern är absolut en faktor som väger tungt i dessa dagar. Inlärning. Energi.
Men så säger vetenskapen att 70-åringar idag är i samma form rent fysiskt, som 50-åringar var bara för några decennier sen? Vad ska man tänka om det?
Så om man slår av på takten för tidigt…. Ja då känns det som det kan bli en lång ålderdom.
Däremot är jobbet jag har sökt kanske lite VÄL påfrestande på flera sätt.
Jag har lallat runt här i en vecka och skjutit alla tankar och beslut på framtiden och tänkt att det får lösa sig i en annan process som jag inte råder över just nu.

Jag tar små steg ut i verkligheten med viss energi. Imorgon ska jag börja jobba, hemifrån ett par dagar till. Sen ska jag trappa upp lite i taget, men med mål att ha en rätt lugn tid fram till julledigheten.
Som ska bli lång. Och eventuellt innefatta en resa.
Tids nog vet vi allt vi behöver veta.
Min knasiga katt har lagt sig på en pytteliten kuvertväska som jag skulle ta ner i källaren ihop med diverse annat som jag inte använder.
Han ligger som en stor mysboll och av kuvertväskan syns ej ett spår.
Kram på er 🤗

@Se klart Förstår precis det svåra i ditt val: det trygga, invanda men lite tråkiga och förutsägbara versus det kreativa, utmanande men kanske också väldigt jobbiga.
Där tror jag åldern kan vara en faktor. Det är svårare att lära sig nytt och ta in nya saker när man är äldre.
Jag tror att det inte får vara för mycket av det, utan mest bygga på kunskaper du redan har.
Fick själv ett sånt där jättekul jobb, men var väääldigt trött sista halvåret före pension. Då var jag 65.
Men ångrade mig inte ändå. Men det var på vippen :)
Lycka till och hoppas det blir bra vilket du än väljer!

@Andrahalvlek Så bra att du kämpar på. Det jag inte förstår riktigt är det där med att fackrepresentanten tycker att det är bra att du inte pratar med dina kolleger. Är inte sådana här händelser en tidpunkt då man har ett fackligt möte och diskuterar vad ni gemensamt anser är viktigt och riktigt att stå upp för. Du nämner kommande nedskärningar. Om de då tillåts plocka en och en utan att ni har någon gemensam plan så lär det ju inte bli några bra resultat.
Kanske är det så att alla behövs och facket bör strida för att alla ska vara kvar?
Kanske kan ni komma överens om ett bättre avgångsvillkor?
Vad det än kan vara så borde ni ju bli mycket starkare om ni enas kring nåt. Nu är det du, nästa gång någon annan. Att hålla ihop är ju den fackliga styrkan.
Även de som nu hoppas kunna slippa bli utsatta kanske förstår att det inte är någon bra strategi. Men då måste såklart den fackliga representanten vilja samla folk.
Som alla ovan påpekat blir det ju så väldigt jobbigt och förnedrande att utstå detta ensam. Ni är ju ett kollektiv.
Detta med nedskärningar borde ha börjat med förhandlingar med facket om bara det, i allmänhet, utan någon enskild utpekad.
Så jobbade i alla fall vi då i forntiden när jag satt i olika fackstyrelser... :)
Kramar och så bra att du inte viker ner dig!

@vår2022 Vad skönt att du känner att du fick ett fint avslut. Att låta sorgen ta plats är en form av läkning i sig som är viktig tänker jag. Att ta sig tid och stanna upp är att också ta hand sig själv och sina nära. Stor kram till dig fina forumvän❤️

Jag beklagar också men det låter som det ”ska” anspänning och omsorg, ledsnad och lättnad.
Min pappa dog i sviterna av covid för 2,5 år sedan. Om inte innan så blev jag så oerhört medveten om vikten att gå nykter genom sorgen och känslorna. Då blir man ”klar”- eller snarare- kommer vidare.
Önskar dig en vilsam söndag. 💕

@vår2022 Jag tycker att det är fint med begravningar ❤️ Man samlas från olika håll i den dödes liv, och minns tillsammans. Jag uppskattar lite mat eller fika efteråt, så att man kan fortsätta prata minnen. Kanske till och med skratta ihop innan man skiljs åt.

Senaste begravningen jag var på var en kollega, och jag hade aldrig innan ens träffat hennes familj. Tre fina bildspel med vacker musik hade hennes barn gjort till henne, som vi tittade på efter akten. Hennes man höll ett tal som var helt magiskt. Tjänstgörande präst var dessutom vän till henne, och höll en predikan med mycket personligt tilltal. Hennes man uppskattade verkligen att vi kollegor tog oss tiden. För mig var det självklart.

På väg från bilen till kyrkan fick jag och min kollega sällskap. En domherre skuttade bara några meter bredvid oss, precis som den ville oss något. Följde med oss hela vägen. Det var första gången någonsin som jag har sett en domherre IRL, med sitt iögonfallande vackra röda bröst. Jag tror inte på Gud, men där och då vete sjutton om jag inte trodde på att min kollega välkomnade oss i en ny skepnad.

Jag blir så ledsen när jag hör att samtiden inte ens ger folk tiden att just sörja. Inte bara hemma på kammaren, utan tillsammans med andra på en begravning. Begravningsbyråer har uttryckt att många barn till döda föräldrar inte tar sig tiden att ens ordna en begravning. De har inte tid/lust att ta ledigt från sina jobb och resa från Stockholm till glesbygden de kommer ifrån. De ringer begravningsbyrån och ber dem fixa något snabbt och lätt, helt utan deltagare. En så otroligt sorglig utveckling 😢

En sak som jag har upplevt starkt i sorgen är dåligt samvete. Det spelar liksom ingen roll hur mycket man gjort eller inte gjort, just där och då har jag ändå sjukt dåligt samvete för att jag inte gjort mer för vb. Och det beror nog på att jag kunde ha gjort mer för alla dem som jag följt till graven. Att det liksom ingår i paketet. Sen är sorgen berg- och dalbanig. Ungefär som förälskelse. Först är man uppslukad 24/7, sen kan man faktiskt tänka på annat en stund då och då, och efter ett tag kan man börja fungera normalt men påminns då och då osv. Starka känslor helt enkelt.

Kram 🐘

@Rehacer Hej och tack❤️ Åh vad roligt att du kikar in😁. Tänker på dig lite då och då om hur du mår och hur livet rullar på. Det var begravning i fredags, det var mycket känslosamt och vackert, mycket tårar och en fin minnesstund efteråt. Har känt en annan slags anspänning och sorg senaste veckan, nedstämd, trött och sliten. Känslorna har gungat och blandats med både ilska, ledsen, saknad, förlust, både jobbiga och fina minnen och tacksamhet. Det är väl det som är sorg. Anspänningen släppte efter ceremonin och jag förstår bättre nu hur viktigt det är att ta ett sista farväl, tillsammans med familj och vänner. En slags lättnad och en vila, det har tagit enormt mycket krafter att ordna inför begravningen. Det blev en fin ceremoni och det blev så vackert som jag önskade. Nu kommer en ny fas i sorgearbetet och det får ta den tid det tar. När sorgen knackar på, ska jag öppna och ta emot. Det kommer att hjälpa mig framåt. Nu har min pappa fått ro och gått till vila. Även jag har fått ro och en stunds vila❤️

@vår2022
Jag fick för mig att gå in här och letade upp mina kära vänner sen förr, som Du är.
Jag beklagar verkligen sorgen, så ledsen för din skull! Jag har båda mina föräldrar kvar och fasar för dagen när de går bort. Men det är ändå fint att ni hann återförenas, du och din pappa. Att ni hann få kontakt igen och att du tog emot honom med öppna armar trots allt. ❤️
Tänker på dig! Stor kram 🤗

Igår gjorde jag entré utanför hemmet på en liten middag med nära kompisar. Det var varmt, gott och fint att ses. Och jag körde hem! Något svettig pga fest-stämning på stan och människor mitt i gatorna.
I morse vaknade jag i lagom tid. Promenerade ut och köpte det godaste kaffet och croissanter.
Det är utflykt så det räcker för dagen!
Jah tycker fortfarande att det känns som vinter i luften. Mysigt. Hoppas alla njuter av dagen. Igår var det en kompis som frågade vad den ”största skillnaden” var med att vara nykter så länge. Hade svårt att ge ett enkelt svar men i morse när jag strosade på gatorna så tänkte jag att det är en ynnest att veta att jag aldrig mer behöver vara bakis. ✅

Det låter precis som det ska. Vila i nuet, tillförsikt. Avgångsvederlag är ju ett alternativ men du har å andra sidan många år kvar att jobba. Tiden får utvisa! Kram 🌸

@Se klart Det är bra. Inga orostankar. Inga tankar alls på vad som ska hända om jag inte får stanna. Just nu är jag övertygad om att kollegan tackar ja till ett avgångspaket, och 14 mån med lön hoppas jag att han får, för det har andra fått.

Och tackar han inte ja är jag säker på att klubben strider för mig - att det måsta vara tjänsteår som räknas även inom koncerngemensamma konstellationer. Allt annat vore jättekonstigt. Nästa gång är det två tjänster som ska gå bort, ska chefen bara godtyckligt peka med hela handen då också?

Så jag är lugn och tillfreds just nu. Jobbar på. Ser en framtid för mig på jobbet, tänker på nästa sommar etc. Skulle det sluta med att jag får sluta har jag två val: 1) Ta jobbet i obygden som ingen vill ha. 2) Ta ett avgångspaket - och kanske är det då dags att öppna hunddagis kombinerat med daglig verksamhet?

Ett beslut i taget. Vila i nuet. Idag skiner solen.

Kram 🐘

Sluta röka=nikotintuggummin, nikotinplåster, snus, nikotinfritt snus, vape, nikotin sugtabletter, nikotin inhalator sedan tillbaka till ruta 1, röker igen och så går proceduren runt, decennium efter decennium.

Nu vill jag sluta röka! Jag har varit rädd för att ta tag i detta för jag vågar inte riskera min nykterhet. Men nu vill jag bli av med detta!

Kikar in och kollar läget. Hur är läget? Kram 🌱🐘😍

@Amanda L Vi lagar lite mat här ikväll. Min fru dricker ett glas rött vin och jag dricker någon form av cider, Mustly, som jag hittade i affären. Helt ok, iaf skönt med lite annat än Cola Zero. 🤪 Tänkte på det där du skrev om ett eller två glas… Noll glas funkar nog bäst ändå.

Vi missar nästan alltid Halloween här hemma, eftersom vi oftast är bortresta då. Barnen har vant sig vid det, även om det knorrats någon gång. Fast nu är de ju lite äldre och då uppskattar de att åka iväg på ett annat vis. Och nu börjar man sikta in sig på julen! Åt faktiskt en juleskum häromdagen som jag fick av tomtefrun i huset (hon vet jag älskar dem), och vi har redan avverkat någon burk pepparkakor. Läste att det skulle komma någon ny sorts alkoholfri glögg (saftglöggen är ju vidrig). Den måste man nästan prova?

Fick lite feeling och satte på Jazzy Christmas nu! 😁 Är det lussebullsbak i helgen som gäller?

Jag drömmer ofta nu för tiden att jag är typ ägare av hus/tomt/mark som jag glömt bort och som jag inte sett till på länge. Att det finns typ ett sommarställe med trädgård som jag köpte för länge sen, men glömt att besöka. Som att det finns outnyttjade resurser… men utan nån känsla av stress eller måste.
Den här drömmen återkommer i lite olika former- och det är så verkligt! Det kan vara i Sverige eller utomlands. Överlag drömmer jag väldigt mycket om ”nya platser”. Att jag hittar fram, eller inte hittar fram.
Det är spännande 🧐

Idag har jag sovit så länge som jag inte gjort sedan tonåren. Denna penicillinkur och infektionen den jobbar mot- inte några sockerpiller.
Jag kapitulerar inför läget. Trött = sov.
Mitt barnbarn som legat inlagd på sjukhus av denna bakterie är mycket bättre som tur är.
Vi funderar på att åka till landet imorgon- mest för att se något annat, jag har inte tänkt dra igång nån renovering direkt…
Jag tar en dag i taget. När man skalar bort allt annat- är det vad som återstår.
Göra det bästa av dagen! Hoppas ni med kära forumkompisar 😍

Ja något är i luften @geggan, helt klart!
Ska boka in en lunch med en mig ganska närstående astrolog ♒️♉️ 😊
Kram 🥰

@Se klart låter som en viktig lucka i tillvarons ström. Jag känner verkligen av något med himlakroppar just nu. Så mycket strålar liksom samman, saker blandar sig, nya impulser uppstår. Solstorm? Då gäller det verkligen att se till att vila mellan varven. 🥰 kram

@postitlappen Du påbörjade en tråd här och började skriva något om skam. Kanske ångrade du dig eller så kom du av dig? Fortsätt gärna skriva!

@Se klart Bra nog räcker långt❤️Kram

Jag fick ”second thoughts” kring min insats på arbetsintervjun, tyckte att det inte gick så bra och att det var flera saker jag liksom ”missade”. Men det landade ändå i att det inte gör så mycket. Dels gissar jag att det hör till- man är knappast komplett. Varken i ett möte eller i verkligheten.
Sen har jag nån ganska avspänd hållning där jag känner mer ”det blir som det blir”.
Livet får gå före här. Peka med halva handen.
Hos mig sover katterna, maken har promenerat till jobbet. Det är fortsatt tyst nästan som vinter. Ni vet, när luften blir lite torr och hög.
Jag har haft några dagar med noll stress och måsten. Noll. Jag vaknar på morgonen och tänker att idag ska jag fortsätta vila, gå en promenad, försöka få i mig mat (hungern är inte stor). Läsa. Tänka.
En liten lucka i form av sjukskrivning där jag landar på en annan nivå i den här klätter-tävlingen och inser att jag behöver tänka hållbarhet i varje steg kring mina rutiner och allt jag proppar in i det här lilla livet.
En planerad resa är nu inställd. Kanske blir det en tur till landet för att bära in solstolar och parasoll (😩😩) och gräva ner några lökar. Kanske.
Idag sla jag försöka komma igång med rutinen ”skriva 30 minuter per dag” som min vän författaren uppmanat till (de senaste 15 åren…) Jag anar en ny planet över himlakroppen, kan inte förklara det bättre. Kram på er 😍

@Geggan Då fint att ni har hittat varandra ❤️ Att vara i samma fas av livet och kunna följas åt på roligheter låter ju toppen!

Kram 🐘

@andrahalvlek och @geggan tack 🥰🥰
Tänk vad vi får vara med om i varandras liv- allt som händer efter att vi lämnat de där sunkiga glasen bakom oss.
Intervjun var SVÅR men gick nog ”bra”. Eller jag svarade och resonerade efter förstånd och insikt. Det är ett komplext uppdrag. Det går liksom inte att låtsas något annat, så man/jag kan heller inte ha tvärsäkra svar. Vi får se’ jag tänker att jag inte kan vara annat än så uppriktig som möjligt kring mina ”utmaningar” som vi ju alla har.
OM jag blir erbjuden jobbet så kommer jag att tänka ordentligt innan jag bestämmer mig.
Men än så länge får det ligga och jobba i mitt undermedvetna, jag kikar in och mer; ”jobba på”.
I övrigt jobbar jag ytterst lite. Det är bra. Jag behöver vila från min förkylning och stärka kropp och själ inför vintern. Det är så tyst och lugnt här hemma. En sorts frid.
Kram 💕

Jag har träffat en ny vän. Alltså vän. Vi började prata i en fb-grupp för gemensamt intresse. Råkade sig så att vi var på väg på samma evenemang följande dag. Sågs. Håller fortsatt tät kontakt. Han är också österifrån och vi har många gemensamma bekanta både där och här. Har också nyligen förlorat partner. Känns nästan overkligt. Glad för manlig vän, har efter många år som singel inte alls många. Någonting med denna livsfasen känns nästan magiskt, som om en massa stjärnor har grupperat sig på något särskilt sätt. Tror förstås att nästan två år som nykter spelar in. Genuina mönster och spår visar sig. Idag skall jag öva körstämma för fulla muggar, lite brådis inför adventskonserten.

@Se klart såklart håller jag också alla tummar! Sedan får du ju känna efter vad som är det rätta. Det kan ju också visa sig vara en övergång till något helt annat. Jag tror helhjärtat på dig och din förmåga att fatta rätt beslut. Spark! 👏🐳😘