Senaste kommentarerna i forumet

Att mg börjat dela med dig - frivilligt! Det är stort...men det ser och vet du ju.

Tack för dina rader hos mig. Betvivlar starkt att jag har de finaste ongarna ibland...men andra dagar tänker jag att så är det nog ;-). Kommer också att sakna våra dialoger. Jag kommer aldrig att sticka under stol med att jag ÄR svag för smarta människor. Du har lärt mig ganska mkt!

Sen ser jag pajkastningen och jag inser att jag gör rätt val. Två fel blir inte ett rätt tänker jag...där finns inga vinnare. Hoppas vi hörs! Fb kanske? Ngn gång? Kram och så. /R

Varit på glad och rolig och alkoholfri fest medan mannen var på AA + andra evenemang. Han berättade sedan vad han delat på AA - då framträder han i ett annat perspektiv som känns väldigt bra. Jag får - i andra hand - höra hur han förhåller sig till sånt jag kan ha funderat över men inte frågat. / mt

och veckan har varit som de flesta veckor numera, livet rullar på och vi har det lugnt och gott. Utmaningar saknar vi inte - vi fick en otrevlig överraskning i värmesystemet (i denna nattkyla dessutom) och han mådde jättedåligt - men vi delar det vi möter. Han har alltid tagit ansvar för sådant men ... ja, han har burit och dränkt problem på egen hand. Så tror jag.

Jag följer mina medsystrar Sorgsen och flygcert och hoppas Framtidsdrömmar följer sitt spår framåt. Att följa dem ger bakåtförståelse för mina egna erfarenheter både av tiden i missbruk och av uppbrottet och det först tunga halvåret. Jag vet inte om jag tyckte det var så tungt då men ovissheten fanns kvar.

Stor värme känner jag av att dela med dem som vet från insidan vad medberoende innebär.

Jag vårstädar skåp och lådor och igår mötte jag en salongsberusad Mulleman på ett foto från en nyårsafton. Möjligen tyckte jag faktiskt det var roligt då... nu blev jag äcklad av anblicken - inom loppet av en tusendels sekund kände jag avsmaken inom mig. Jag är så innerligt tacksam för att han vände väg, att han finns kvar och att vi får dela livet just nu.

Idag i min radio http://www.youtube.com/watch?v=4GymElKG_Pw (Ja, det är Sven Wollter - gärna skulle jag veta vems den kvinnliga rösten på slutet är)

Huka er ungdomar:) Det här är passion (fast utan konjak för vår del:)

Lev väl i helgen! / mt

Det vita Natureo, vi drack det på restaurangen igår allihopa. Det är det enda vita jag hittat som faktiskt smakar nästan som vanligt vitt vin.
Vilken härlig dag ni hade!
Kram

För att du finns och orkar med att sprida GODHET och visdom. Ser dig lite som askungens mormor som sitter uppe i himlen och bevakar och gläds med allt det bra.
Hopas du vet och känner att du är en av forumets stöttepelare.
Blir så glad när jag läser dina "råd", för de stämmer ju.
En stor härlig kram får du av mig.
Nu mifforadio.
/A

med städning, utevistelse med eld, kaffekorg och korvgrillning. Melodifestival med god mat, Natureo och nollöl. Den vita Natureon är god och numera tänker jag inte ens på att vi dricker alkohol"fritt". Ölet är oftast helt nollvariant. Jag vet att många inte kan dricka så - för oss har det hittills fungerat helt fantastiskt. Nu upplever jag verkligen att vi har "allt" kvar och har återfått så mycket som var förlorat.... och mer än det. på många sätt är livet bättre än nånsin. Det vi förlorat är en del umgänge och det saknar jag inte längre. I stället har jag fått nya vänner som delar mina värderingar.
Tacksamhet är ordet också idag. Tack! till mig själv för att jag hade kraften och modet den där dagen ... och de kritiska dagar som varit sen dess. Tack! till Mullegubben som visat att han valt livet och mig! / mt

allt ovanstående - så var det med min man. Efter en tids nykterhet sov han massor, helt otroligt mycket, en sommar. Nu åtta månader efter det sista (hoppas jag) återfallet och många månaders nykterhet före det är han i prima form. / mt

Jag menar mina ord Adde, har läst följt din resa. Även jag har fått förmånenen att bevista Länsmansgården.Helt fantastiska mäniskor, synd att denna jävla helvetes sjukdom är så sjukt svår att få bukt med.

- det är riktigt fint det! Livströsklar att stiga över... framåt:)

Åh du lessenfrun - jag önskar dig att få uppleva kärleken igen! Med dina erfarenheter och "nya" ögon.

Ha det fint i helgen och njut av varje ögonblick! / mt

Aj så vackert.
Och så ont det gör.
Jag ville så gärna kämpa, bredvid min kärlek..

Men jag blir uppriktigt glad för er.
Riktigt glad.
Ni är fina.

Törnrosa har fått permis och ska med oss på dop i helgen.
Det är också fint.

Då, den 6.12.2010, när jag kom tillbaka hem vid 19-tiden sa Mg att ytan mot det såbara är störst mot den som står en närmast. Metaforen passade direkt i min tankevärld och har blivit en konkret bild (närmast fotografisk i min tankevärld) av friktionsskada på huden där nervändarna ligger oskyddade. Igår möttes våra respektive skadade ytor (igen) när jag hade tillbringat hela eftermiddagen med vänner, träning och ett långt telefonsamtal. Han var hungrig och jag höll på att laga mat under telefonsamtalets gång.

Han - känner sig ensam, övergiven? Faktiskt ser jag NU både Hungrig, Ledsen och Trött (han hade jobbat hårt fysiskt i flera timmar) - helt säkert irriterad också - om inte Arg... både av lågt blodsocker och väntan... HALT!

Jag - var besviken över att missa ett TV-program, över att telefonsamtalet blev längre än jag egentligen önskade - men jag ville inte heller avbryta, över att han hade synpunkter (överhuvudtaget!) på vad jag gör...

Sen - upplöste sig de sakerna... men när vi skulle äta uppstod en grej till som störde mig. Så då var vi båda in a Bad Mood ... och gick slutligen till sängs. Somnade - inte som ovänner men inte i närhet... i en trist-och-tråkig-närhet kanske.

Jag vaknade kl 5 och visste att precis i den där situationen konfronterades två av våra sårbara ytor mot varandra så att det tjöt i nervtrådarna.
En timme senare kom han upp och ville bara berätta "nu är jag glad":)

Tja... så håller vi på. Alltmer sällan numera och vi hanterar det ... alldeles utmärkt hanterar vi det.

Varför skriver jag?
Kanske mest för att jag tycker om att reflektera, att skriva - min förståelse växer när jag skriver. (Typ, han var i HALT-läge, inte mitt ansvar men bra att fatta). Kanske för att någon kan få hopp eller förstå något mer av den mångfacetterade verklighet där vi alla lever våra liv. Kanske för att berätta att vägen från uppbrott-avbrott till ett gott liv i samförstånd är lång. Men värd - om man verkligen vill fortsätta tillsammans och båda bidrar. Den sortens bidrag som inte kostar - men kostar på:) / mt

Jag blir glad när jag inser att jag (oftast) befinner mig i läget "jag BEHÖVER inte dricka". Och det är så himla skönt! Ibland halkar jag ned lite till VILL inte, det är när jag känner att det skulle vara gott men jag vill inte för då kommer jag att förstöra... ibland känner jag av FÅR inte dricka, då med lite mer panik i känslan. Häromdagen tänkte jag dock som så att "vad nu detta, jag har ju lämnat över den här problematiken, det är inte jag som bestämmer!" sa jag, faktiskt högt, till mig själv. Och vips var jag tillbaka till BEHÖVER inte. Det kändes gott. Kram från mig till er båda.

- visdomsord.

Så bra och så tydligt i backspegeln. De första två, skrev Adde en gång, är dikterade av andra...

Jag FÅR inte dricka.

Jag KAN inte dricka.

Jag VILL inte dricka.

Jag BEHÖVER inte dricka.

är alltid något mer än diagnosen. Det ifrågasätts inte med en diabetiker eller njursjuk. Eller när någon brutit benet.

Svårare blir det, att se "hela människan", när ohälsan eller sjukdomen omfattar personen. När personligheten berörs och påverkas. Så är det med alkoholism, depression, psykostillstånd för att ta tillstånden i alfabetisk ordning. Då blir människan lätt = sin sjukdom.

Jag vidhåller min tro att diagnosen med sina kriterier är en "ruta" i människan, att människan-personen är långt mer än sjukdomen och att var och en av oss är unik.

När jag läser här möter jag människor och med tiden har jag lärt känna några. Om sjukdomsrutan heter "medberoende" eller "alkoholism" spelar mig noll roll. Oberoende är det människor som lider.

Sjukomen har sina kännetecken och sina behandlingsvägar - på basen av forskning och beprövad erfarenhet. Människan är oförutsägbar. Ett mysterium att upptäcka - inte ett problem att lösa.

Och livet är ett äventyr - lyckliga jag som får vara med.

...att du har det bra! Jag har ju alltid kännt att du är genuint god. Härom dagen skrev en annan vän att hen kände likadant (Nej, jag kommer inte säga vem). Så den kan du suga på idag! Kram /R

om glädjen över att kunna bli nykter på egen hand, utan behandlig och AA.

Jag tror att det finns olika vägar för olika människor. Alla måste hitta sin.

Jag slås av tanken om jag följt råden och valt behandligshemsvägen och/eller professionell hjälp ... det skulle inte ha varit den rätta vägen för mig och oss, där och då. Det tror jag fortfarande inte. Man vet ju aldrig hur något skulle blivit om man valt en annan väg... men... vi har hittat den rätta för oss. Och den sista avfarten "visade sig" i exakt rätt ögonblick. Det är nåd.

Livsviktigt var det.

Igår sa Mg att han hör mänskor säga "... det måste vi fira!" och då är det = alkohol. Och så fortsatte han: "Så är det inte alls för mig längre" ... Just nu i morgontimmen blir jag varm av glädje över vårt liv så som det har blivit. För precis två år sen, i den första sköra nykterheten, var hans önskan och längtan efter att vi skulle ha kvar "firandet" med ett glas bubbel eller rött eller vitt tidvis intensiv...

Nu lever vi gott och nyktert. Vår bästa tid är nu... vem minns den snö som kanske föll i fjol... :)

sa Mg ifrån
- han kom hem med något han köpt för att jag skulle bli glad
- jag hade tänkt köpa en annan variant - och sa det
- han blev grymt besviken
- jag sa, som många gånger förr: nu är du 8 år och kommer hem till mamma för visa och få beröm

På kvällen säger han: Jag är inget barn, jag är vuxen och nykter - och så berättade han sin berättelse
Jag berättade min

Som en film där man ser två processer och vet att i nästa scen blir allt fel ...
Sånt händer alla mänskor hela tiden... det är ju det som böcker och filmer handlar om.

Vi har haft en bra kommunikation, som alkoholen förstörde, under många år...
Nu har vi kommit långt mycket längre!

Idag hade jag en flashback - Mg var i skogen och kom hem och drack en nollöl. Lite senare tuggade han i sig en vitlöksklyfta och sen luktade han Läkerol. Det väckte minnen av hur det var, av min oro... jag hade ingen magkänsla men kunde minnas hur den kändes. Så var det.

Jag valde att berätta och han tog emot, höll om och relaterade till stegarbetet, till att gottgöra... hur kunna gottgöra. Jag kom ihåg, och berättade, att det första som var bekräftelse på hans nykterhet var att det gick att tala om min oro (som det var då). Det var före att "situationer upplöstes".

Jag läser om feng shui, inspirerad av victoria. Jag har insett hur mycket känslor som finns lagrade i möbler och ting. Vi talade också om sådant idag. En varm och fin och lite sorgsen stund blev det.

Mg har fått en insikt om måttlöshet i olika sammanhang. Även om det har vi haft ett fint samtal idag.

AA och de 12 stegen har betytt oerhört mycket för oss båda. / mt

Ja du, att läsa bakåt kan ge perspektiv...
Jag önskar mig min tråd som bok... Började kopiera alla inlägg för nåt år sen, men det blev liksom inte klart...
Och berg-och-dal-banor kan väl vara bra, på sitt sätt... Man får rätt god fart från en topp, kan hjälpa till att komma ur en svacka...
Jag tror på dig, det har jag alltid gjort... Du kommer hel ur det här, om än med något tilltufsade fjädrar! Du kan och du är stark, annars hade du inte gett dig fan på det gång efter annan!
Stor kram!!
/k

du gör min dag! Du har en sällsynt förmåga att titta in precis när jag tänker på dig. Har ju gott om tid fn, så jag läste en bra bit i min egen tråd och där dök du upp vid en rad tillfällen. Blir kluven av att läsa min egen historia, vilken djävla berg- och dalbana. Min tröst är att jag ändå aldrig ger upp:-)
Du betyder mkt för mig med, kram o nu går vi mot ljusare tider!
Fenix

- jag blir glad och varm i hjärtat. Hälsa Törnrosa, vi önskar henne allt gott i livet! Jag ska hälsa till Mg och till San Pio också - skalet är påfyllt flera gånger men lågan brinner stadigt och hans leende lyser lika milt varje kväll. Kramar, glädje och framtidstro! / mt

En hälsning.
Från mej och Törnrosa som just nu samtalar om oktober..
Där tar hennes minne slut,
men vad gör det?

Vi börjar om nu :)

Hej!
Ville bara kolla läget..
Hoppas att det är på väg åt rätt håll?
Gips låter skittrist, men om det får dig på rätt köl, så...
Du är betydelsefull för mig!!!
Kram!
/k

Ville bara säga hej!
Och kram!
/k

Du frågade mig om jag sett serien. Tyvärr inte...men har hört att den var riktigt bra. Min svägerska har spelat in den, så i helgen får jag se. Har dock läst Gardells bok (den första i en triologi om jag fattar rätt?).

Nej mina Jehovabilder kommer från dörrknackare men framför allt morfar! Elakare/sjukare man får man leta långt för att hitta. Gubbfan förstörde både min mammas och min mosters ungdom....med sin rabiata kristendom. Kanske där det kommer ifrån...att jag och Gud inte riktigt enas. Men däremot minns jag pamfletterna med glädje. Allt var pastell och allt var rart. Kändes gott liksom? Undrar vem som tecknade dem?

Gott att läsa om mullegubben. Tänk att svängde så...jag kan bara tänka mig kärlek ;-). Jovisst en del självbedravelsedrift...men mest kärlek./R