Senaste kommentarerna i forumet

i min tideräkning. Även i mannens tideräkning 300 nyktra dagar men han räknar sin "omvändelse" 1.7 så hans siffra är lägre... men han firar med mig:) ... efter en dag som inte var riktigt vad vi tänkt oss men bra ändå. Vi har kopplaut upp oss i "molnet" och nu är allt på rätt... Nu blir det TV och brasa. / mt

verkligen isen är borta då. Då vågar man sig ut, och dessutom, vad är en grogg utan is? Usch vad dålig den var, men tack för uppmuntrande tillrop!!

Läste hos Tilde...vad som hade hänt. 5-6 veckor...det blir bra. Ger det en välbehövlig tankepaus när du bara kan ägna dig åt ditt. Och det bästa; Om 5-6 veckor när du är ok...då finns det kanske ingen is kvar, (Vet ju inte var i Sverige du bor. ) och du kan hålla dig på benen både bokstavligt och mentalt :-). Allt gött! (citerar en vän) /R

Hej Fenix! Läste hos Putte att även du sitter och skriver med vänster...liksom Trollis - Ni tycks vara en skör generation ;-). Vad har hänt? Vad har jag missat? Isfläck? Skönt att du iaf. inte har greppat flaskan och börjat självmedicnera. Krya på dig...eller läk fort! /R

fb - och hittade konversationen med ikonmålaren... Jag har funderat många gånger över när det var jag köpte Fransiscus till vårt hem... Nu hittade jag datumet, 7.10.2010 var det. I det läget visste jag att något måste ske. Jag tittar ofta på Fransiscus och gläds över att han finns här med sitt budskap: Frid i hemmet. Konversationen med ikonmålaren (-målerskan) får bli kvar:) / mt

bredvid Mg som berättar för en bekant hur bra han mår när han är nykter och hur det har varit när han drack. Jag förstår att bekanten har en oro för sin egen del - och på basen av det jag har sett är det en välgrundad oro... Ett långt samtal - en timme har de pratat nu medan Lena Ph showar i TV:n. Det jag hör Mg säga är som musik i mina öron - "Nu är jag en stolt nykter alkoholist och det kommer jag att vara så länge jag lever..." / mt

(tack vännen v!), torkar damm och sorterar bort sånt jag aldrig använder, sånt jag inte behöver, sånt som blivit gammalt... och medvetandegör mig om vad som är behäftat med dålig energi. Det är just så befriande som det "ska" vara - som det utlovas vara. Mannen på möte också ikväll. Han upplever stort utbyte av att få tala om väsentligheter i gruppen/grupperna. Sen ska vi ha lite fest med god mat och nåt festligt i glasen. Alkoholfritt givetvis.

Jag är starkt medveten om mitt liv, min hälsa, min trivsel - tar det lugnt och märker tydligt när jag tröttheten kommer över mig eller när jag blir stressad. Reserverna är inte stora men jag återhämtar mig snabbt. Har goda kontakter som känner min berättelse och finns tillhands när jag behöver - i ömsesidighet. Forumet har öppnat många dörrar och visat vägen. Också idag är jag tacksam. / mt

och det är skönt. Haft en ledig dag med både aktivitet och vila. Skött om mig och hemmet, känner tydligt att jag är trött...
Mg är på AA-möte, han har deltagit i två olika grupper och kom häromdagen hem med ord som han tyckte var så bra:
Man (jag) ska gå på möte alltid när jag behöver / och alltid när jag inte behöver / och ibland däremellan.

Idag berättade han om friheten i att vara ute och vårröja i trädgården utan att dricka öl... hur det varit närmast ett tvång att dricka i olika situationer - speciellt vid uteaktiviteter - och hur illa han mått över det. Jag förstår det som att han haft ett parallellt liv ... och jag har långt levt mitt liv... och jag tänker igen att jag inte kan ha varit så fångad i medberoende som en del av dem jag möter här. Det där överväldigande omhändertagandet och ansvaret för en annans (hans) liv kan jag inte känna igen hos mig själv. Känns på ett sätt som att jag är egoistisk men samtidigt kanske det har varit min räddning?

Fortsätter städa lite lådor och skåp och ge bort till välgörande ändamål. Har ett projekt som innefattar mig och min hälsa och vårt hem; Kropp & själ och de tolv stegen för hopplösa och samtidigt sortera och göra mig av med det vi inte behöver eller är särskilt fästa vid. I detta är vi helt i fas mullegubben och jag. Vi har båda en stark motivation att ta hand om livet (sköta hälsan) och ta vara på alla dagar. Gott!

För övrigt påminner jag mig om att vara tacksam
- över att kunna röra mig fritt utan att behöva vara rädd för att bli tagen av polisen och skickad nånstans jag känt mig tvungen att fly ifrån
- över att ha hus och hem och mat för dagen
- över att jag har pengar till det jag behöver
Inget av det är längre självklart för människor ens i vår del av världen

Måste tillägga: mannen ser olika sammanhang och mönster i sitt sätt att förhålla sig till ... hmmm... ett och annat - det är mönstret som är det viktiga. Och förstås viktigast - att det är han som ser det.

Allt gott, lev väl / mt

...som skydd...att bli sedd, förstådd och omhändertagen.
Ni är värda allt gott, ett litet plåster är så stort.

Kram

Jag blir också nyfiken ju! Vilken låt? Jag vill höra!

Mysigt med en hälsning från dig, Dompa. :-)

/H.

mötte jag demonen... eller - demonen visade sig och gjorde mig illa

Idag, senare erbjöd sig Mg att vara ett plåster
- inte som döljer
- ett plåster som skydd och ett hölje medan såret läker
- en gynnsam vind...

Och så sade han "Jag vet inte vad det betyder för dig - men jag kommer aldrig mer att dricka alkohol"

Aldrig någonsin har jag haft ett sådant utrymme för mig som nu

Kanske jag en dag har modet att möta demonen, på min arena, utan att vika undan

så bra http://blogg.passagen.se/sannaehdin/entry/betydelsen_av_balans

kan jag lägga här hos mig... :)
http://www.youtube.com/watch?v=T5dW75Iucds

Välkommen "hem" till forumlivet - det har varit stiltje här. Blir genast nyfiken - vilken sång är det? Tänkte också nyss att jag ska presentera dig en sång med genuin finlandssvensk dialekt. Den kommer - sannolikt i två varianter:)

Bara en morgonhälsning liksom. Läser ju att du har det bra just nu...och det glädjer mig. Det finns en sång som alltid får mig att tänka på dig (och Lelas). Det är en bra sång...fast det handlar om en man som stannar hos sin kvinna. Lite tvärtom liksom. Ville nog säga hej...men flummade ut. Kram/R

och mår gott. Mannen på AA med ansvar för nycklar och kaffekokning. Upplever ett stort, ordlöst lugn som blivit vardagligt och självklart. / mt

Hej, dramakillen! Kul att se ett livstecken från dig! :-)

Jag hoppas att det blir ett bra möte på beroendekliniken imorgon. Nu börjar vägen upp från botten!

Kram!
/H.

Till er båda idag!

Hej. Väldigt länge sedan sist. Har gått bra i perioder
men ohållbart ändå. Nu är det förknippat med ngt dåligt
att dricka. Jag måste ta tag i det här nu. Och lyssna på
det jag vet är sant: Jag måste köra planen fullt ut. Jag lurar
bara mig själv gång på gång. Detta skrivs i nyktert tillstånd
förresten. Jag blev väldigt rädd idag när jag pratade med min
sambo. Det har påverkat henne mer än jag velat tro. Där ska
jag hämta inspirationen. Imorgon möte sen beroende kliniken.
Går inte att försöka längre. Jag ger upp ! Ni hade rätt hela tiden.
Tack för pepp kommentarer ;)

Alla vi som kommer efter behöver läsa om de som gått före. Tänk om det bara var en massa ångestridna "nyslutare" här på forumet - hu... ;-)

Kram från mig med!

En lten hälsning bara..
Det är gott att vara och hitta vidare.
/E

fin helg. Trevlig middag med gäster igår. Ätit ute idag - helt totalt okomplicerat med nollöl.Skön och avspänd samvaro. Gott att vara. / mt

för förtroendet :-) Men vi lär också av varandra och jag är glad för ett ni som hittat er väg att vandra hänger kvar på forumet och delar med er till nytta för andra.

Så många val att göra, beslut att fatta så många omvärderingar och uppgörelser. Orkar inte nu. Kan det få vara okej att bara andas ett tag - bara finnas till? Inte mer än precis så. Resten kan jag ta mig an när den dagen kommer då det inte känns så rörigt och plötsligt.

Färgerna är så klara nu, kanterna skarpare och hörnen vassare. Ingen dimma längre utan en klar ren obarmhärtig tydlighet. Jag ser dig nu - och mig... i ett annat ljus. Det gör lite ont i mina ögon med all denna skärpa, som att jag vill kisa lite. Men jag kanske vänjer mig? Kanske ljuset tillslut inte längre gör ont i mina ögon och då kanske jag hittar vägen, jag som levt i våra dunkla rum så länge. (8.12.2009)

De orden betyder så mycket för mig. Jag lever nu i ett annat ljus, i ett annat rum än någonsin... har utrymme att hitta mig själv... också den lilla flickan, den vilsna tonåringen... möta mig själv i dem.
Också jag har levt i dunkla rum... så länge.

Tacksam för min förmåga att skriva mig in till mig själv och att så många här mött mig och gett färdkost längs vägen. Läste Marcus Birro igår, av en händelse

"Jag har diktat mig stark och gråtit mig svag. Nu har jag lyckats vända ut och in på det här livet. Man blir inte en ny människa på behandling. Men man får hjälp med att bli av med den gamla människan. Den nya föds varje dygn, varje dag, sluter sina ögon som ett barn varje natt, och vaknar med drömmen om verklig tolerans varje morgon."

Texten berörde mig - finns en fara att skriva sig stark och skrivandet blir en yta, ett skydd.
Talade med mullegubben om det nyss - efter att ha talet om en oro för dagen, att inte räcka till, att inte kunna säga ärligt för att det jag skulle kunna säga inte tas emot utan studsar tillbaka. Kunde säga det "under eken / i tårar" förflyttades till en akutmottagning, 14 år...

Som ryska gummor är vi mänskor, bär alla åldrar med oss... Som fotografier ligger livet inom oss och bilderna dyker upp osorterat. Bara i våra album hålls livet på plats. Vi sorterar upp, väljer vad vi vill ha med och ordningen.
Inom oss lever bilderna av livet. Och dyker upp när livet påminner oss... Osorterat.

Att ha plats för det osorterade är nåd.

- en del av dem sådana jag burit länge. Sen jag var barn eller tonåring. Nu finns en plats för den jag är och sidor som varit gömda så länge. Nu ska jag söka upp viktorias text som jag tyckt så mycket om sen första gången jag läste... Idag ser jag hur den handlar om en del av mig.