Senaste kommentarerna i forumet

@Se klart Håller tummarna stenhårt! Det viktigaste är att du lyssnar inåt! Vad vill du? Låt inte smicker eller pliktkänsla avgöra. Å andra sidan är jag fatalist, det som händer står i stjärnorna på något sätt. Likadant för mig. Det är kanske nu jag ska öppna hunddagis kombinerat med daglig verksamhet?

Kram 🐘

Stooort grattis från mig med! Vet du vad, jag känner inte heller igen nåt med 3, 6 eller 9 månader. Jag vet bara att efter ett år så kändes det än mer självklart att inte dricka. Så skönt att du är här! 365 dagar.
Njut och malla dig nu. Stor kram 🤗

Godmorgon världen
Min morgon började vid 05 men lyckades somna om.
Idag är jag bättre men jobbar fortsatt hemma, vill inte hosta på folk på jobbet.
Ska som sagt ha en intervju för detta ev nya jobb nu, vi får se hur det går.
Känns både lite läskigt och pirrigt.
Gissar att processen ska vara klar ganska snart därefter. Håll en tumme! Jag vill ju självklart bli erbjuden jobbet. Sen får vi se hur jag bestämmer. Kram denna grå dag som ändå har något ljus inifrån!

Godmorgon @vår2022 och tack för ett fint inlägg. Jag har just gjort ett megastort chefstest vilket kändes sådär.. men snart dags för vad jag tror kan bli sista intervjun. Sen får vi se.
Kram 🤗

Jo, men du accepterar troligen din.. hårkvalitet eller längd utan att liksom varje dag hoppas på något annat? 😊
Jag tror att acceptans för vad vi kan åstadkomma är så viktigt- då blir det också möjligt att ”göra” inom ramen för det möjliga.
Sen tror jag på att försöka minska känslan av tillkortakommanden. Vi, du och jag tex, är bra nog! Kram

@Geggan Så fint❤️

Tack fina @Se klart❤️ Jag försöker tänka att jag kan sprida motivation i vardagen och att varje enskild människa gör skillnad. Om jag kan hjälpa någon då och då att förändra sitt liv så gör jag i alla fall något, hjälper någon. Jag försöker också att tänka att jag inte kan hjälpa alla men jag önskar att jag kunde hjälpa så många fler. Kram❤️

@Vinäger Grattis till 1 nyktert år! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

@Lora Tack för pepp och goda råd ❤️ Jag försöker verkligen hålla huvudet kallt och magkänslan lugn. Nu är jag åtminstone förberedd, och jag ger mig inte utan strid. Förhandlingen är nu framflyttad till den 29/11. Då har det gått fyra veckor sen jag vid sittande bord fick veta: ”Vi ska spara, du måste sluta”. Bedrövligt skött från början till slut 🤬

Chefen är en mjuk sort, han blir helt svajig på rösten av osäkerhet när han pratar med mig. Med rätta. Jag gör ingenting för att förbättra hans mående, han kan gott må riktigt dåligt.

Kram 🐘

@Vinäger Ja, fy f-n vad du är bra! Och Grattis till året! Har följt dig och läst din tråd, den inger hopp för mig och många andra! ❤️❤️❤️

@Se klart smådåd— vilket fantastiskt fint ord. Det skall jag genast börja använda! 🐳

Godmorgon @himmelochhelvete
Jag tror det är ett sätt att vara människa, både behov av att hjälpa, och sorg eller rentav desperation när vi inser att det vi kan göra, är begränsat.
Men man kan vända på det och fundera över vad man faktiskt kan göra? En enda liten människa som du och jag, vi gör skillnad.
Du gör skillnad- stor skillnad- här på forumet. Till hjälp och stöd för så många med din empati och dina insikter. Det är betydelsefullt på riktigt.
Jag tänker att om vi inte kan göra stordåd- då får vi göra smådåd- och sammantaget blir det en rörelse av godhet som åtminstone sätter emot ondskan.
Jag gör många så små och larviga saker numera. Jag hälsar alltid på alla inom service, jag tackar för hjälpen när jag fått hjälp. Jag vinnlägger mig om att vara en god mini-kraft där ute i vardagen.
Det kostar mig ingenting men det skapar medvetenhet kring att det vi gör- betyder något.
Och då kan det hända, att maktlösheten inte känns fullt så stor?
Kram till dig fina forumvän 💕

@Vinäger Stort grattis och strongt jobbat

Härligt att höra! Fantastiskt att se att det går att hitta rätt på så många olika vägar!

Vilken taskig sits de satt dig i. Deras utvecklingsnivå lämnar övrigt att önska. Bara att sänka lönen för dem så den motsvarar höjden på deras bidrag😡. Synd att det inte fungerar så...

Så många chefer som flyr dessa samtal alternativt blir översittare. Rena försvarsmekanismer slår in. Här kan man trycktesta deras personliga utveckling. Just detta med att tänka utifrån sig och vara oförmögen att sätta sig in i den situation motparten befinner sig i skapar så onödiga låsningar. Många chefer är rädda. Jätterädda. De tänker utifrån sig och klarar inte och att sätta sig in i motpartens situation som de samtidigt ska fasa ut. Flytta fokus till den anställde istället. Så minimerar man onödiga låsningar... Sedan låt folk lämna med huvudet högt. Skitviktigt. Finns inget annat ord. Det är verkligen superviktigt.

Samtalet till dig låter som ren "Corporate Bullshit". De borde varit klara med sitt erbjudande vid första sittningen. Fråga 1 är väl vad betyder detta för mig ekonomiskt? Vad är alternativen som finns på bordet. Känslomässigt snack lär du ju inte ventilera med en omogen chef precis. Nu växer bara frustration när tiden bara rullar. Att inte vara klar gällande ekonomin & alternativ känns väldigt orutinerat.

Bra att du är tydlig och behåller din självkänsla. Fattar att den chefen är det inte kul att fortsätta jobba med. Nästan så man undrar om chefen känner sig hotad av dig? Du känns på något sätt då mogen att de borde nästan känna sig hotade. Att du även kan processen och kan skriva ditt eget avtal. Jag menar hur ska de reda ut detta? Över huvudet på dig lär ju inte vara en så klok strategi med tanke på din bakgrund. De sitter lite i baksätet.

Mitt tips. Ha klart vad du vill få ut av förhandlingarna. Så du inte tappar fotfästet när du väl kliver in i dem.
Det är ett spel. Som roulette. Läs av motparten. Samla bevis och håll huvudet kallt.
Du är grym. En fantastisk person. Glöm inte det🤗

Superbra jobbat! 🔝 Du gjorde det ! Du är väl värd att själv få njuta av friheten att inte vara någons slav, när du hjälpt och stöttat så många andra ! 💕💕

Tack för pepp alla! Idag har jag fått fin feedback av kursledaren på skrivkursen så jag börjar tro att det kanske faktiskt kan bli något. Mitt i allt är jag också så tacksam för min man. Jag känner mig reparerad av honom på så många sätt. Han gav mig trygghet och stöd att fatta alla dessa beslut- sluta dricka, gå ner i vikt och börja på med det nya skrivandet. Och hålla i. Liksom nu när jag med nytt mod tar mig an världen, även nu är han med mig. Jag är liksom buren. Det är tråkigt och sorgligt att han inte är här med sin kropp men kraften i hans närvaro upphör inte.

@Vinäger Grattis! :) Helt otroligt! Jag har läst lite i din tråd, vilken resa! ❤️ Jag önskar dig all lycka i ditt nya! Men jag blev också väldigt nyfiken på vad "alla säger" om olika månader ? Var kan jag läsa mer om det ? 1 månad tex? "Vad säger alla?" :)

@Vinäger Grattis till 1 år!🥳
Precis som du säger så ser det helt olika ut för oss alla, för vi är ju unika individer med unika erfarenheter. Men det finns även många likheter och igenkänningar som tex ca 3 månader, ca 6 månader, ca 9 månader och så vidare som nykter. Framförallt berättar man om sina egna erfarenheter och hur det gått upp och ned för en och så är det ett sätt att stötta och hjälpa varandra vidare, genom att vara positiv om att det blir bättre framöver, när det känns tungt. Det tröstar. Och det finns en nyfikenhet av att höra andra upplevelser och processer. Själv blir jag uppiggad av att läsa att det blir bättre och det ger motivation. Både när det gäller mig själv men även att läsa om det gällande andra. Hur vi beskriver och upplever det positiva är också unikt, men det gemensamma är att man mår bättre utan alkohol om man blivit beroende. Kanske känner man inte eufori men är supernöjd ändå. Det viktigaste är den egna resan och processen och att man kan berätta och dela med sig av den om man vill. Det finns inget rätt eller fel, det finns bara den egna resan och den egna känslorna som är det viktigaste att lyssna till. Sen kan vi inspirerar varandra.

Härligt att höra att du mår så mycket bättre💕

Överlevde dagen och har jobbet kvar.
Botten är nådd.
Känner trots allt ett lugn.

Hej kära forumkompisar, "gamla" som nya. 🩷

Vet ni vad, nu är det 65 dagar sedan jag skrev senast. Hur kan hon veta det så exakt, kanske ni tänker... Jo, för sist handlade uppdateringen om att min nykterhetsapp visade 300 dagar. Förstår ni vad det innebär...

I dag har jag varit nykter i ett helt år!

Som jag har tragglat och kämpat här på forumet. I sex år! Hela tiden med målet och övertygelsen om att bli och förbli helvit.

Så otroligt många gånger jag verkligen bestämt mig - inifrån och ut - för att sluta dricka och verkligen gått all in. Men gång på gång, likt en robot, efter några veckor helt plötsligt börjat hetsdricka, allt från ljummen vodka och OP till sliskiga likörer och på slutet Alcogel. Ja, ni som känner mig vet ju att handspriten för ett år sedan höll på att bli mitt slutgiltiga fördärv. Det blev livsfarligt.

Men nu är det som sagt ett helt år utan någon som helst alkohol.

Hur det känns?

Jo, tack, riktigt bra. Självklart. Jag är liksom nykter av bara farten numera. Tankarna har fokus på allt annat än alkohol.

Så himla skönt!

Känner dock inte igen alla beskrivningar som många här berättar om: Efter tre månader blir det si, efter sex månader så, efter nio månader fantastiskt, efter ett år magiskt...

Men det gör inget. Inget alls. Tänker att det beror på att vi är olika. Det som jag brukar tjata om, våra olikheter. Tänker också att det kan vara bra att läsa för andra som kanske inte heller upplever just eufori. Men som är supernöjda ändå.

Jag mår så mycket bättre och skulle aldrig våga chansa bort det jag har i dag. Min man kör helvitt med mig, trots att han aldrig hade A-problem. I första hand avstår han av lojalitet, han säger dock att de sista veckorna jag drack gjorde honom avskräckt. Jag var i ett mycket dålig skick på slutet.

Men nu vill jag bara tänka framåt, framåt, framåt...

Ett helt år i dag! Fy f-n vad jag är bra!

Tack för allt stöd och alla hejarop genom åren. Ni är bara bäst. 🩷🩷🩷

Idag har jag känt mig lite ledsen, har sett så många trasiga själar och jag lider så med dom. De har så svårt med sina beroenden och psykiska måendet, de kämpar och försöker men har så svårt. Skyddsnätet runt om är så ostabilt, att inte kunna ta sig in i samhället ordentligt med jobb och det sociala i det. Det är svårt för dom att lyckas hålla sig ifrån sitt beroende när så många andra pusselbitar saknas och det är så hemskt att se. Jag vill kunna göra något men vad kan jag göra? Jag önskar jag kunde ta med hela bunten på något 12-stegsprogram och att de bara handlöst kastade sig in i gemenskapen och fick hjälp. Tänk om det hade kunnat vara så fint. Varför kan man inte göra mer för alla trasiga? Varför kan det inte vara mer tillgängligt med fina behandlingshem för alla dom som inga pengar har. Det är så många jag vill hjälpa men jag är bara jag och jag vet inte hur?

@Se klart Tack för pepp och stöttning ❤️ Ja, vissa chefer är synnerligen orutinerade, samtidigt som de gamblar med folks liv. Vem som helst hade kunnat bli rejält knäckt av att bli behandlad som jag har blivit. Tack vare att jag har en god självkänsla och gott självförtroende så fixar jag detta, även om det är otroligt jobbigt. Men kommande vecka blir det hemifrånarbete. Lönlöst att köra till jobbet när ingen ändå vågar prata med mig. De kan skitsnacka och spekulera bäst de vill, utan att jag ska finnas i rummet som en konkret påminnelse. I nöden prövas vännen.

Kram 🐘

@Se klart God morgon! Vaknade tidigt för att hinna dricka kaffe på sängen och mysa med mina hundar innan det är dags att dra igång denna arbetsdag på hemmaplan. Hann läsa ditt inlägg och vill bara heja på dina ”nya” insikter med bättre precision ”Jag bestämmer. Jag sätter gränserna. Jag vilar när jag behöver vila”. Precis så. Vad det gäller att ev ta ett nytt jobb så gå in med denna känsla. Du kan sätta krav på hur du vill ta dig an detta, vilka krav som du har på hur tjänsten ska vara för att passa dig. Vad som är möjligt och inte. Du bestämmer, du sätter gränserna för uppdraget. Bra att göra det från början och att det är du som sätter ribban. Itś your call!

Ha en fin dag!❤️

Fyra år @charlie70
Så mäktigt. Ingen enkel tripp men så jäkla starkt. Vi glömmer det ibland, hur det var?
Allt det där som skulle firas eller piggas upp? Allt man skulle slippa känna, allt man gick miste om att känna.
Nu är det förstås tuffa dagar, tider. Men det är ju livet. Vad tänkte vi? Skulle just vi slippa? Var vi särskilt känsliga? Nej, vi är ju särskilt starka har det visat sig.
Så glad när du tittar in, så fint att höra om barnen- och baden.
Jag längtar till min brygga på landet.
Kram till dig, stor inspiratör ❤️🙏