Senaste kommentarerna i forumet

Visst är det en stor och viktig skillnad som mt skrev till mig, att skilja på att tillrättavisa och vänligt visa tillrätta. Också hur vi tolkar skrivna rader. Vilken ton har ett inlägg? Egentligen den ton vi själva lägger på i vårt huvud då vi läser, eller hur?: )
Min personliga åsikt är att jag måste vara aktsam på hur jag använder min egen smärta som bränsle. En annan fundering jag har är att jag kanske ska fråga mig av vilken anledning jag skriver ett svarsinlägg. För att hjälpa? Isåfall - vem? Om jag kommer fram till, "ärligt", att jag faktiskt vill skriva det för att hjälpa mig själv mer än mottagaren (tex hjälpa mig själv att tömma min frustration över vad jag anser som andras okunskap eller dumhet) så måste väll det också vara okej - men (MEN) är det okej att på det viset "använda" den jag skriver till, att ta risken att jag gör mer skada än nytta för den personen. Återigen - ärlighet ÄR bra, men precis som Fenix så tycker jag att för att både givaren och mottagaren ska få ut något konstruktivt av den uppriktigheten måste det nog för min del finnas ett förtroende och en trygghet i relationen sedan tidigare. Jag har olika relationer med medlemmarna här på forumet, och har lärt mig förstå och tyda dem jag kommit lite närmare, eller har en långvarigare relation till, har lättare att identifiera mig med vissa än med andra. Jag har en helt annan förmåga och vilja att ta till mig kritik eller ifrågasättande av dem jag kan identifiera mig med, av dem jag lärt mig förstå, av dem som vunnit min tillit. Precis som irl egentligen...
Peace and love<3

mig Mulletant, Lelas och andra jag trampat på tårna. Jag hade en riktigt dålig dag i går, frustrerad och lättretlig, och det pyste ut här på forumet vilket var riktigt dumt. Borde följt mitt eget råd och hållit min stora trut helt stäng i går. Självklart får ni skriva hur mycket ni vill, och gärna i min tråd. Jag har många gånger uppskattat era inlägg.
Så sudda bort gårdagens magplask så gott det går. F´låt.
/Fenix

Ok Fenix, jag tycker din ton är onödigt hård, så med tanke på den irritation och ilska du upplever, så kommer här en tanke från en alkoholist.

Detta forum är ett bland extremt få på internet där alla skribenter vill varandra väl och mycket tanke läggs bakom varje inlägg.

Min bestämda åsikt är vilket forum man skriver i, om man är "alkoholist" eller inte är helt irrelevant så länge man faktiskt lägger ned tid och skriver efter sin bästa förmåga. Speciellt med tanka på att vi inte är jättemånga aktiva här.

När det gäller din egen situation så är vi många här som inte bara vill höra "bra" saker ifrån dig, vi undrar alla om din vardag, om dina tankar, och givetvis hur det går i din nykterhet. Jag personligen saknar kontinuerliga inlägg från dig, status, bra eller dålig, eller tillintetsägande, hur det går för dig.

Är du med på hur jag tänker?

som gjort dig ilsken och irriterad Fenix. Jag har följt din tråd och haft stor behållning av att läsa den. Många gånger har jag känt mig djupt berörd av det du förmedlat. Jag blev fascinerad av den starka respons du fick när de skrev om din plan för din 60-årsfest och jag var verkligen intresserad av vad du skulle ha att berätta - efter att du avslutat med "Kram så hörs vi på söndag..." Jag skrev att jag var besviken när din tråd förblev tom och avslutade med att din berättelse har ett stort värde, inte minst för mig som kämpar med att lära mig om och frigöra mig från ett tidigt inlärt medberoende.

Jag har inte avsett att tillrättavisa dig eller någon annan här och ber om ursäkt i de fall jag gjort det!

Jag har flera gånger skrivit, som det är, att jag har haft stor hjälp av att få följa människor i alla trådar och inte minst din. Att jag lärt mig mycket av att få dela erfarenheter från den "andra sidan". Att jag känner mig mer ödmjuk gentemot missbrukande människor idag.
Givetvis respekterar jag din önskan och ska inte skriva i din tråd hädanefter. Allt gott / mt

Tråkigt att du känner så, Fenix. Ärlighet från min sida kommer aldrig att innebära att jag skriver (säger) det som andra "vill höra", utan det kommer innebära att jag är så rak jag kan utifrån mina erfarenheter.

Det som har fått mig att växa allra mest under hela min process som tillfrisknande medberoende är att just få input från båda sidorna av spegelbilden, alltså även från dig Fenix. Men, om du inte vill ha mina tankar här i din tråd i fortsättningen så respekterar jag det och tystnar här.

/H.

tycks vara ett populärt ämne på forumet för närvarande. Jag kan tyvärr inte släppa en känsla av lite ilska och irritation som har anknytning till detta. Det gällde ett inlägg från Mulletant, som kände sig besviken på att jag inte hörde av mig på forumet i söndags som hon räknat med, och om jag kanske varit nykter eller inte.
Jag har fått en del riktiga örfilar här på forumet, men det kan jag ta, för det kommer från människor som har kämpat sig till en nykterhet och har något att förmedla till mig. Du MT är ju inte alkoholist, vi som skriver här gör det för att vi har ett gemensamt problem. Och tillrättavisningar från människor jag inte känner, får mig, precis som Viktoria skrev, att sparka bakut. Läsa är helt OK, men när det gäller att skriva ngt tror jag att den som inte själv är alkoholist ska vara mkt försiktig med att delta. Precis som jag själv helt slutat skriva i grupp 3.

Så här ser det ut:
Forumet har tre huvudgrupper, med en massa undertrådar.

1. Dricker jag för mycket
Här kan du ställa frågor eller skriva om funderingar angående hur du dricker.

2. Förändra sitt drickande
Här hittar ni alla diskussioner och beskrivningar som handlar om att dricka mindre.

3. Hjälpa någon som står nära
Här finns diskussioner som handlar om att vara anhörig till någon som dricker.

Som jag uppfattat det är väl dina erfarenheter och din styrka i första hand för grupp 3.

mvh
/Fenix, som för närvarande läser allt men tills vidare håller sin stora trut för det mesta stängd i väntan på att något bra ska komma ut.

ha sagt,eller kanske öppna en dialog för,var mer detta om medberoende o hur lätt det är att även här på forumet bli medberoende till varandra,kanske bry sej för mycket,lägga skuld,ställa krav som egentligen inte är min uppgift....osv...det är öppet för diskussion för det är intressant spörsmål,var går gränsen från att stötta ngn i dennes bslut o att ställa krav utifrån sitt eget tyckande........

@Berra många kloka ord i dina rader ovan! För två veckor sedan hade jag suttit här med en mängd frågor och funderingar efter att ha läst vad du skriver.
Fast nu känns det som om jag faktiskt inte har något att fråga och undra över! Jag är alkoholist men nykter (om än en kort tid) och tänker inte fundera mer utan acceptera och ta ansvar för mitt mående och min vardag och på köpet glider mina närmaste med och mår bättre också!

Det ända jag behöver göra är att inte göra något alls! Ett enkelt program för komplicerade människor som det så "klyschigt" heter :)

Kram o Gonatt

Jag har oxå ett dignande förråd av alkohol, och vet inte hur jag skå få avnjuta min 18-åriga Whisky på min 50-års dag...
Kanske får jag avnjuta den sekundärt, genom att lukta på mina gästers andedräkt...
Nä skämt åsido, det är inte ett problem, jag hoppas mina gäster har smak nog att kunna få uppskatta den...
Den dagen, den sorgen, eller... möjligen glädjen..

Hemma är det frugan som får sköta alkoholproblematiken, hon ber mig inte ens handla på systemet...
Det är som att tjacka barnmat, vad för smaker ska man välja, skitsamma... JAG ska ju inte förtära den...

Nu i helgen upptäckte hon att vi (hon) hade gått torsk på Gin, stackars henne...
Men inte mitt problem, vi hade för övrigt inget virke heller, ha!

Och ja, hon tycker att det är "besvärligt" att gå på bolaget, det tyckte inte jag...då...
Jag var mest rädd för att jag inte hade tillräckligt hemma, ett mer organisatoriskt problem, så att säga...då!

Man väljer naturligtvis vad för sorts resultat man vill ha...
Ska jag sluta helt med mitt drickande, eller vill jag bara ha kontroll på mitt drickande...
Det sistnämda är naturligtvis det svåraste, eftersom själva drickande är självdrivande..
Har man bara kommit till själva beslutet att ikväll ska jag få dricka, sedan är portarna öppna, förståndet ...hoppsan försvann...
Och efter några trevande försök, eller möjligen år, så är man troligen ganska så snart tillbaka till ruta ett...

För det är ett inbyggt förhållningssätt man har till alkoholen..

Hur många idag röker enbart på fester?
och nästa fråga, varför då?

Har de ett behov, eller inte?
Är man inte fast i sin drog tillräckligt för att kunna "husera" med den då...

Jag ställer mig frågande till andra belöningssystem...
Kaffe, Mat, Sex/Kärlek, Motion osv..
När blir det farligt?
VEM säger när det är farligt?

..och sist, HUR farligt är det för mig?

Ju mer man tänker på det, desto mer frågor tittar det fram....

/Berra

Ja, men det låter ju helt fantastiskt!
Du kanske inte alls har några alkoholproblem när allt kommer omkring? Eller hur tänker du när du skriver så?

O du inte vår vana. :)

Måste medge att jag var egoistiskt nyfiken på hur festen skulle gå...

Kram alla o envar.

Jag sitter här nykter och har haft en fantastisk helg.Det blev en riktigt rolig fest med knapp 50 personer. Bordet hemma dignar av fina presenter.
Som tänkt höll jag igen på mitt drickande och tillhörde nog de nyktrare under kvällen. Kunde jag hålla mig på den nivån hade jag inga problem.
Gårdagen ägnades åt städning av lokalen vi hyrt, ta reda på all mat, diska allt porslin och mkt annan praktiskt, tog faktiskt hela dagen trots att vi var sex personer.
Ironiskt nog så har jag aldrig någonsin tror jag i mitt liv haft så mkt alkohol hemma. Hela flak med öl och cider, boxar med vin, whisky, vodka, rom, gin och portvin. Folk dricker inte längre så mkt, det är bra. Källarförrådet dignar. Och inte nog med det, det har ju blivit populärt med alkohol som gåvor, så nu har jag också dyra Amaroneviner, 12 och 15 år gammal whisky med mera. Detta händer när jag ska sluta dricka. Visst finns det något absurt i det hela.
Men det ska bli kul att veta att det finns hur mycket som helst att dricka. Det är så mycket att det inte gör något att det finns hemma. Det går liksom inte att dricka upp på några dagar eller veckor. Tvärtom ser jag det som en utmaning till mitt beslut att lägga av.
När det gäller tråden så tror att Vanas förslag var bra, jag ska vila med argument hit och dit och jag ställer heller inte ut några löften till någon annan än mig själv. Jag tror exempelvis Berra var nykter många veckor innan han började skriva här. Nu får jag helt enkelt se vad som händer när jag blir nykter. När jag känner att jag har något vettigt att komma med ska jag göra det. Vi hörs.
Ha det bra,
/Fenix

är inte fenix mamma mt o pia,han kan nog ta sina egna beslut vilket han har visat oss.
Mitt förslag är att låta hans tråd vila så får han själv ta ansvar för om han ska höra av sej eller ej.....
<3 till alla o envar!!!!!!

till dig också mt! Vilken fantastisk person du verkar vara.

O klart du måste uppdatera oss nu Fenix.

Kram

på ditt utlovade inlägg "Vi hörs på söndag". En lte rapport från festen och en "deklaration" om ditt nya, nyktra liv som 60-åring.
Jag kände mig besviken när din tråd förblev tom.

Med känsla och stort intresse har jag följt alla reaktioner och kommentarer med anleding av att du skulle dricka en "sista gång" på ditt kalas. Det verkar som du lovat detta tidigare. Den uppriktiga oron som strömmat ut här på forumet har berört mig, på ett gott sätt. En riktigt omtumlande liten resa för mig.

Kanske du valde att ägna dagen igår åt din familj, i nykterhet. I så fall gratulerar jag.
Kanske du inte kunde sluta att dricka efter festen vilket du beskrivit som din utmaning. I så fall hoppas jag att det blir din sista läxa.

Hur som helst hoppas jag att du skriver och berättar - din berättelse har ett stort värde. Inte minst för mig som kämpar med att lära mig om och frigöra mig från ett tidigt inlärt medberoende.

Allt gott / mt

Han tog fast mig ett flertal gånger i början på 2000-talet.
Men han är annorlunda och i min mening ett föredömme för hela poliskåren med hans syn och tankesätt.

http://www.folkbladet.se/nyheter/default.aspx?ArticleID=2811675

Jag har tänkt EXAKT samma sak Mazza o Fenix.
Jag skrev i en tidigare inlägg att sinnesrobönen är det enda som hjälper här.O med det menar jag...det vi inte kan förändra måste vi acceptera.....i vårt fall,som medberoende att vi blir medvetna om det,"Tack Mazza"

skrivet Mazza. Medberoendet är vår största vän och fiende.

Ja du Fenix.... Ett tag sedan man var in här nu.. och ja, du har inte kommit en millimeter närmare att leva nykter. Tyvärr måste jag nog konstatera det av ditt resonemang att döma. Kanske är det läge att skippa det här forumet eftersom det inte ser ut att ge önskad effekt på dig. Det är många som klappar dig på huvudet och ger beröm typ: "starkt jobbat" "Tror på dig Fenix" och så vidare. Visst, vi vill väl alla ditt bästa och tro på vad du säger - självklart är det så! MEN,,, frågan är om inte forumet snarare har blivit en boost för fortsatt drickande i ditt fall. Dvs en massa anonyma människor som tröstar när du slirat till och ställer upp på ditt resonemang när de STORA BESLUTEN IDELIGEN TAS av dig. Man ska ju naturligtvis inte slå på den som ligger men vi här som nyktrat till och vill leva nyktert vet vad som gäller. Jag är rädd att forumet blivit lite som en närstående som är medberoende. Och medberoende är som vi vet alkoholistens bästa vän. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Det är inget straff att vara nykter - det är en VINST!! Ingen jag känner, som frisknat till från sitt missbruk och lever nykter, har någonsin ångrat sig - INGEN!

Grattis iaf på 60-årsdagen, gubbe lilla ;)

Jag ser upp mot månens skära
mot stjärnor i rymden blå
långt borta, men ändå så nära
är de som jag tänker på.

I mitt hjärta det svider
av saknad oändligt stor
en undran i alla tider:
Var är min syster och bror?

Jag hör dem i stilla vindar
jag hör dem i trädens sus
i alla de öppna grindar
som leder till värme och ljus.

Jag har kanske lekt med elden
och många gånger mig bränt
försökt rätta mig efter vinden
var gång den har mojnat och vänt.

I minnet jag ser alla dagar
som flydde och blev till år
minnen som tär och behagar
när ensam och trött jag går.

Var rädd om dig Fenix!

du beskrev att det inte är festen.... utan att sluta dricka efter festen som är ditt bekymmer så ska det bli spännande att möta dig här på sönadg. Den första dagen i ditt nya nyktra liv! - om jag förstod dig rätt? Spännande! / mt

Du sviker inte oss, Fenix! Här är du bland vänner som inte dömer dig, ju. :)

Lycka till med festen och med beslutet som du närmar dig! Och: grattis på födelsedagen!! :)

/H.

vänner, Pia, Fredde, Berra, Lillablå, Vana och så många andra. Ni vill mig så väl och det blir jag riktigt rörd av. Vill bara säga att jag har en mkt fin kontakt med såväl fru som barn. Saker och ting hade dock kunnat var mkt bättre utan alkoholen. Nåväl, den här veckan har barnen varit hemma mer än vanligt, och det har börjat kännas riktigt konstigt att jag alls dricker. Men som jag tidigare sagt, så känns den här festen som sista punkten innan ett stup. Sedan ska jag börja vandra bakåt igen för fortsätter jag så är det fritt fall och gonatt.
Ska inte argumentera mer här tror jag innan söndag, som jag ser som den dag då jag ska börja vila och hämta krafter på ett riktigt sätt. Som helgläsning bifogar jag ett dokument jag skrivit på ett tag för att samla på mig tankar kring på vad jag är trött på. Många känner nog igen sig.
Kram så hörs vi på söndag...

Jag är så djävla trött på att …

.. behöva ägna lördag förmiddag åt att dividera och tänka på om jag ska åka till Systemet, om jag ska köpa bara för idag eller även till söndag…

… alltid förlora kampen och stå där fem i två och handla och dessutom för det mesta köpa så det ska räcka även till på söndag…

… att vara bakis på måndag och inse att det gick inte den här helgen heller, jag som skulle sluta på söndag…

… smussla undan ölburkar på förmiddagen så att det inte ska märkas hur mycket jag häller i mig ….

… springa hos terapeuter av olika slag och betala en massa pengar för behandling, när jag ju vet vad jag ska göra …

… hata mig själv för min stora mage som jag aldrig blir av med så länge jag inte slutar dricka ...

… andra lyckas sluta när inte jag gör det. Känner mig verkligen som en looser …

… på allvar tro att det blivit stora skador på lever och kroppen och att det är för sent att göra något åt det …

… ha alla fina vänner på forumet och ständigt svika dem och mig själv …

... listan kan bli hur lång som helst ...

på din axel är en riktig rackare Fenix. Fy vad den tjattrar på... :) O den är väldigt ego-trippad och tänker bara på en sak. Och är världsmästare på att bygga upp förklaringar och ursäkter för att dricka....

Hur som helst. Man ska sluta dricka för sin egen skull. Sant. MEN som medlem av en familj så har man ju i alla lägen ett ansvar gentemot (stavning?) dem. Menar nu inte bara med alkohol.

Att göra gott för sina barn och sin partner (föräldrar, vänner, arbetsgivare.... ) gav mig en styrka att orka vidare den första jobbiga tiden då jag sa adjö till alkoholen. Och gud så stolt jag känner mig nu. Nu lever jag ett liv. Innan jag slutade så krigade jag varje sekund av min nyktra tid... ska jag dricka eller ska jag inte...

Släpp taget om ego-tjattret, och hitta den riktiga fenix därunder. Du ska se att det är där livskraften finns. Den som finns i allt levande och bär oss framåt med sann energi och harmoni.

Alkoholen ger oss falsk energi och tär på oss, undergräver vår egen förmåga till sinnesro och lycka.

Med hopp om en ljus och fin dag till dig Fenix och alla ni andra underbara därute i cybern.

Pia

här....