Senaste kommentarerna i forumet

@Se klart Jag ser dig som väldigt "sjöduglig". Du gick bara på grund litegrann. Så kan det vara på seglatsen.
Vänta bara.... Vinden friskar i snart och tidvattnet är kanske på väg redan.

@Andrahalvlek Vet inte var du bor, men idag snöar det och blåser utanför mitt fönster. Broddarna blir säkert utmärkta, men var försiktig så att du inte blåser omkull istället :) Din hund blir säkert gladare av att du inte behöver tassa fram i långsam fart!!

Jag kom på att jag hade ett par dubbade vinterkängor. Alltså mitt minne 🤣 Oerhört fläckvis! Nu går jag säkert i ishalkan, skönt.

Kram 🐘

@Onkel F Jo, det får nog bli ett par sådana skalbaggar 🪲 Om det finns några att få tag på nu…

Kram 🐘

@Se klart Vi åt thai, skippade bion, åkte hem till mig och fortsatte prata. Min hund skällde som en galning först, men sen blev de riktigt bra kompisar. Han var verkligen en bra lekfarbror. Så timmarna hemma hos mig var det mer fokus på hunden än mig 🤣 Som alltid nu för tiden.

Den fd flingen visade sig vara en erfaren hundmänniska historiskt, och lite hundmys och lek var nog precis vad han behövde. Han har det väldigt tufft med sin äldsta 15-åriga son och sviterna efter en separation. Vi har alltid kunnat prata på djupet om riktigt jobbiga saker, sådant en machoman som han aldrig skulle dryfta till någon annan. Och han lyssnar på min skit.

Och jag tänker att så kan en relation också se ut, vi skrattar också väldigt gott ihop när vi träffas. Så ja, dörren till sovrummet är igenspikad. Att träffas några gånger per år så här är fullt tillräckligt. Mannen ifråga sårade mig oerhört då det begav sig, så för mig känns det fint att jag har kunnat förlåta honom och att vi nu har skapat en ny typ av relation. När han tog kontakt igen efter drygt två år så var det en KK han var ute efter, men det tog jag ur honom direkt. Jag har också insett att jag inte felbedömde honom totalt back the days, han är en bra människa i grunden.

Fundera vidare du, du kommer åt skavet så småningom. För det behöver nog rengöras och plåstras om.

Kram 🐘

Alltså @Seklart du är ju helt genial i ditt sätt att skriva. Och vilken jämförelse sen. Ligger mycket i den. ”Bara ett glas till”. Det är inte alltid så lätt att förstå sig på sig själv. Jag har ju många gånger skrivit att jag inte får nån särskild ”kick” av alkohol och att mitt dryckesmönster (med smygandet) ibland gav en större ”kick” än berusningen i sig. Det förbjudna, det oväntade, ja herregud. Är man för feg för att hoppa fallskärm så..
Nu tror jag att den där mannen är en mer hälsosam drog än alkohol,
Jag gjorde en gång ett personlighetstest (med syftet för de som utförde det att sälja jagytvecklande kurser) och när jag fick resultatet var jag nirmal eller över normal i de flesta fall, men två riktiga dippar, bland annat var jag ansvarslös. Den bedömningen går inte riktigt ihop med hur jag är i övrigt alls, varken då eller nu, men jag har tänkt på det där och jag kan ibland se det draget. Tror inte att nån annan gör det, jag är annars väldigt ansvarstagande. Men jag tänker att om jag inte hade det skulle jag kanske förgås av skuld och skam. Nu kan jag i efterhand titta och analysera det lite utifrån. Ett alternativ är ju att lägga ansvaret utanför sig själv… mannens fel, jobbets fel, vädrets fel… men så förklarade jag aldrig mitt smygdrickande. Jag förstod det inte alltid, men jag vet att det inte bara var alkohol som gav rus.
Jag kanske skulle ha gått den där dyra självutvecklande kursen istället. Men jag vet inte.
Jag har fått lov att överge alkohol och smygdrickande. Det var liksom inte hållbart i längden, var inget roligt i längden heller för den delen.
Så hur blir man då en ”hel människa” i den gråa vardagen. Jag har ju inga bra svar på den. Vet att jag behöver utmaningar såväl i arbetet som privat. Min hjärna vill ha roligt. ”Smygkicken” måste jag nog fundera lite över, det ansvarslösa draget i det. Jag vill ju inte att det ska utmynna i något annat knasigt beteende som jag inte riktigt förstår, även om en liten otrohetsaffär på sätt och vis låter rätt trevligt. Utan baksmällan dock, och självanklagelserna…
Och de nära och kära som vi bryr oss om. Ja du SeKlart, buddismen kanske har ett budskap till oss. Eller Mannen som slutade röka, Jag tror att du bara genom att du satte det i ett ”drogsammanhang” har blivit lite klokare.
Ha det fint!

Kram till dig. Har varit i liknande situationer. Det är som att en del av ens person har förmågan att frikoppla sig från resten av ens existens. Bortom moral och förnuft. Ja, som du skriver, inte olikt alkoholmissbruk. Svårt även för en själv att förstå. Kanske är det en vilja att få vara någon bortom allas förväntningar. Eller en önskan om att få vara i något annat, ett äventyr, en roman. Vi kämpar vidare på våra vägar genom livet. Och ibland är de outgrundliga...

Fint att höra @geggan och konst kan ju både läka och få en att känna livet i sig.
Jag var på bokklubben ikväll och numera finns det a-fria alternativ, alltid! Kommer ihåg hur jag under det första året kände; lite tråkigare, lite mindre spirituellt. Aldrig att jag tänker nån sån enda tanke längre. Aldrig att jag ens noterar de andras vinglas som något annat än dryck, bara.
Hurra för det nyktra livet!

Tipsar om samma skor som ovan. Livräddare detta år! 🥶🥶

Tack @andrahalvlek för dina kloka ord, jag läser och läser igen och funderar över det du skriver ❤️. Tack också för att jag får lov att vara helt hopplös eller vad jag nu är. Jag tror dessvärre att det inte riktigt är bekräftelsen i detta fall- jag kan vara/ta emot ett flirtigt bemötande och tycka att det är fint eller spännande rentav men det är så så långt från detta som jag tänker har några andra rötter i en botten jag inte riktigt kan se. Jag har liksom förstått- och förstått igen- men ändå inte förstått. Svårt att förklara och vill inte bli alltför långrandig 🧐 Vad gäller jobbet så kan jag verkligen nu känna att jag är nöjd där jag är! Sedan jag tackade nej till jobbet jag sökte och erbjöds så har jag känt mig arbetsglad, uppskattar mycket det jag har inklusive den frihet det innebär att inte jobba ihjäl mig, typ.
@Denlillamänniskan tack för dina rader och för att detta trassliga får landa här 😍. Jag har inte riktigt inkorporerat apan i mitt inre galleri- men simhallen- och detta är grunt vatten, skavigt och knöligt, som en valross som inte kommer loss.
Väntar in tidvattnet.
Nycklar finns någonstans. Är alls inte främmande för att ta hjälp av någon klok person som vet hur man hjälper kapsejsade skepp över grynnor.
Sjöduglig tänker jag mig att jag ska bli.
@andrahalvlek- är förresten nyfiken på om den där dörren är helt låst?
Kram på er 🙏🙏

@Andrahalvlek Nu får man ju inte göra reklam här , men det finns ett svenskt företag som uteslutande producerar skor med dubbar, deras logga är en lite insekt. Jäkligt bra skor. Inomhus på klinkers eller polerade stengolv kan de vara lite hala, men utomhus 💕💕💕. Du kan inte halka! Inte ens om din "stora svarta best" får för sig att rycka i kopplet! Rekommenderas!

mvh
Onkel F

@Daemon Kikar in och hoppas att allt är bra med dig? Tänkte på dig idag och vill bara kolla att du fortfarande har det ”rätta fokuset” på hunden, träningen och familjen?
Skämt åsido, hoppas allt är bra! 🙏🏻❤️🙏🏻

Nu väntar jag på flyget i min gamla hemstad. Intensiv vecka, kurs och djupa, lugna dagar med gamla vänner. Samt riktigt mycket konst. Omvälvande känsla. Och fortfarande ovant med alla ack så bekanta krogar som jag inte går in på. Och inget svindyrt glas här på flygplatsen heller. Hurra för det nyktra livet!

@Rustning Kul att det känns lite bättre nu! Själv har jag inget mål i tid. Jag tar en dag i taget. Det är lättare för mig. Målet för mig är att alkohol ska bli helt ovidkommande. När det inträffar har jag ingen aning om.
Önskar dig såklart också en fin dag.

Livet halkar fram, bokstavligt. Livrädd för att ramla och få fraktur. Jobbar och går ut med hunden, lagar matlådor, besöker dottern osv. Inget speciellt att dryfta. Men jag mår bra ❤️

Kram 🐘

Jag skulle egentligen skriva en helt annan sak till dig. Jag tror att du kommer vara väldigt nöjd med ditt invanda arbete eftersom du nu i ditt liv har både flera barnbarn och åldrande moder. Utmaningar och hög lön är riktigt nice, men det som är viktigast i slutändan är ju ändå relationer ❤️ Mina kollegor med åldrande föräldrar sliter hårt, i många år. Min mamma är också åldrande, men just nu är det lite lugnare. Men kris och panik är aldrig längre än ett benbrott bort i den åldern.

Jag inser också att ditt inre kräver utmaningar, jobbmässiga sådana. För att få den så viktiga bekräftelsen? Känna sig duktig och duglig? Det behöver du nog prata med någon om ❤️ Framför allt om det får konsekvenserna ditt liv här och nu.

Kram 🐘

@Se klart Jösses. Snacka om mental baksmälla. En stunds happyhappy och sen sjukt dåligt samvete, och ilska mot sig själv ”hur fan kunde jag göra så?” Absolut jämförbart med alkoholmissbruk. Man kan inte låta bli trots att man vet att det är helt fel. Men då är fan glass och choklad bättre - håll dig till det ❤️

Jag tror att det var din rastlösa inre apa, för att citera @denlillamänniskan, som tyckte att ”nu får det fan hända något!” Lill-apan har ett sjukt stor bekräftelsebehov, så stort att det knappt får plats inom dig. Och vad ger bekräftelse mer än ett sexäventyr? Bring it on!

Det känns nästan lite ironiskt att jag ikväll ska äta ute och gå på bio med en gammal fling. Den dörren har jag spikat igen och jag har sagt flera gånger att ”vi är bara vänner”. Vi får se hur kvällen slutar, men min hund kommer att ge honom en utskällning så han kommer nog inte innanför dörren här hemma. Min hund är skeptisk till män, har ytterst lite erfarenhet av dem. Sannolikt känner han de höga hotfulla testosteronnivåerna.

Var snäll mot dig själv ❤️ Behandla dig själv som du skulle behandla en god vän.

Kram 🐘

Nu inne på dag 16. Tänker på alkohol ganska ofta under dagen. Lite sug efter det också. Men stunderna då jag inte har en tanke på alkohol kommer oftare och oftare. De blir längre också. Jag kommer på efter en stund att alkohol inte har funnits i mina tankar. Men det klart nu är det vardag och jag har främst varit en helgdrickare även om en och annan enhet stundtals slunkit in på vardagskvällarna.
Den största fördelen hittills är nog sömnen. Visst jag vaknar ett par gånger oftast på natten som jag alltid har gjort av någon anledning men jag känner mig betydligt mer utvilad än förut. Detta trots att jag inte sover så många timmar.
När man vaknar utvilad och lugn i kroppen utan ett spår av bakfylla och inte en tillstymmelse till sug efter alkohol känns det som att det är värt att vara nykter.
Nu har jag planerat att vara helt nykter fram till midsommar. På morgonen känns det nästan som att det är värt att fortsätta vara nykter även efter det. Men sen på kvällen är jag ändå lite sugen ändå. Det ändras alltså. Jag får känna efter hur det känns i sommar. Ett senare beslut i så fall.

@Se klart Tack för att du delar med dig av hur du tänker. Du beskriver väldigt fint, hur begären i hjärnan fungerar. Det är det temat vi pysslar med i detta forum. Där är det nog väldigt bra att skrapa runt med koncentration och med förstoringsglaset höjt. Det du upptäcker och beskriver kan vara till största hjälp, och många gånger bättre än kloka råd.
Gud är oftast märkligt tyst när det gäller bruksanvisningar hur hans skapelse är funtad. Jag har nog många gånger betett mig som att "Nä.... Det var apan, Det var inte jag!" Men jag är ju apskötare med hela ansvaret. Det är inte helt fel att konsultera någon som är mer kunnig på djupare delar av känslolivet. Någon som vet hur äkta, högst legitima behov, manifesterar sig i begär. Ibland är det svårt att få syn på sig själv på egen hand.
Allra som varmast önskar jag dig en fin dag.

Jag tänker inte att någon kan ge råd här, utan skriver mest för att komma ihåg och få ner tankarna. Men det är ett skrapa-botten-arbete som behöver göras för att bli fri. Och det är inte ”sanningen” (dvs lämpa över skuld på min man) som kommer att göra mig fri, utan tid och kanske att förstå och förlåta sig själv även om jag är skamlöst befriad från skuldkänslor. Det är som det är jag- men ändå inte jag. Som att det är MITT liv och inte livet ihop med andra som tex min man som ju i hög grad är en central del i mitt liv,
Funderar på att gå och prata med nån i brist från svar från gud och detta pratar jag inte riktigt med någon om. Kram.

Apropå hoppa i.
Idag tog jag beslut om (icke alkoholrelaterat) återfall i en affär (?) jag haft för många år sen. En man jag då var väldigt/ sjukligt förälskad i och dessutom tillskrev massor av egenskaper han varken hade då- eller nu. Det ser jag helt klart.
Detta är Andra gången på ett år. Gången innan dess var 10 år sen! Många gånger har jag sagt nej tack- men ändå inte riktigt, eller hur? Säger man nej och stänger dörren och spikar igen. Då är man säker. Så jag har verkligen ”sagt nej” men ändå inte.
Det är en alldeles för lång historia- denna. Meningslös har jag ofta tänkt men sedan det hände på sensommaren har jag ändå tänkt att någon mening finns. Hanterade det hela med radiotystnad och vid jul ett mycket oskyldigt God Jul (vad vi alkisar brukar kalla ”bara ett glas” när det kommer till alkohol.
Det var ett rekordlångt uppehåll i vår ofta oskyldiga men dock- i perioder- rätt frekventa kontakt, och det var skönt. Ofta har vi faktiskt inte hörts på kanske ett år.
Jag gick ju med helt öppna ögon in i eftermiddagens händelser efter ett oväntat ”godmorgon ska vi ses i em/kväll” och då tror jag otrohetsjävulen agerar precis som med alkoholen. Man liksom ser och gör med helt öppna ögon.
Jag känner mig märkligt oberörd precis som i somras. Då tänkte jag som när jag blev nykter- inga små glas- inga ”trevliga tillfällen” för då kidnappas min hjärna och det är oroväckande lika beteenden.

Jag tänkte till och med på Gud och att kan verkligen inte skulle ge mig bifall men människans fria vilja styr han ju inte över.
Sen tänkte jag på mina närmsta trösteord och det är att Gud är med dig alla dagar- vilket allting alltid ger mig tröst. Och det är han. Även när jag gör fel. Så är han med.

På vägen hem i taxi från ”min träning” (hahaha förlåt att jag skrattar åt detta men så patetiskt) så tänkte jag så som alla återfallande brukar skriva ”en gång är den sista gången”.
Jag vet inte om det här var sista gången, och jag tror inte för ett ögonblick av någon gud eller tro- kommer att hjälpa mig genom detta- eftersom det ju är oförenligt med mitt gifta liv.
Alla har sina kors att bära och detta brukar bli tungt när det gått ett par dagar och minnesbilderna flashar in och får mig att känna ångest över hur jag ”kunde” eller tänkte (?) jag tänker faktiskt och jag gör ändå. Tydligen.
Han tycker att vi är ”värda” detta- och jag säger att värd- det är när man har haft umbäranden och han säger att vi haft det
Och det har vi, för många år sen. Men inte nu.
En gång blir den sista? Eller hur?
Kram på er.

Herregud vad många korrfel i föregående inlägg.
Helgen gjorde mig så himla gott. Mitt ofta dåliga samvete- tid med mamma- botades. Vi fick undan och sorterat julen, städat, och lagat god mat. Inatt sov jag i ett mellan 00 och 08. Utvilad och liksom redo för veckan.
Tacksam för det- att den där energin finns där under soffpotatisens mjuka filt.
Det ljusnar lite om eftermiddagarna. Jag träder ut ut vintern med känslor av både-ock. Jag gillar det kravlösa denna tid, inte så mycket bestyr utom det vanliga. Så snart snön smälter står trädgården redo för städ och fix, timmar av tänk och planerande.
Samtidigt vet jag att jag njuter så av den tiden, men det är något med detta att ”hoppa i” - vare sig det är ny årstid, nytt jobb eller städa hela garderoben.
Ansatsen är alltid lite knölig.
Har iaf smaskat i mig allt jag hittat i helgen och idag finns vetskapen i både kropp och själ att nu är det slut med socker och proppmätta dagar. Oerhört skönt. Man kan säga att jag har hoppat i.
Ha en fin start på veckan alla forumvänner 😍

Du jobbar på jättebra tycker jag. Får jag ställa en fråga? Du behöver inte svara om du inte vill, men jag hade tänkt skriva till dig tidigare angående återfallet och ert möte hos soc och det slog mig då att jag alltid har tänkt att du är helt vit mellan dina återfall, men att det kanske inte är så? Så det är min fråga - börjar du som så vanligt är med att dricka lite grann, eller går det från 0-100 direkt? Jag tror ju att det är rätt viktigt att försöka analysera vad som leder fram till ett återfall och en typisk sak är kanske den maktlöshet som finns i en situation som när sonen opereras. Du har ju också beskrivit en arbetssituation som låter väldigt besvärlig. Jag jobbar själv med att få ordning på livet och ta hand om mig. Det låter som om du är på gång du också. Sköt om dig och hacks inte alltför mycket på dig själv. Du lär dig och blir klokare.
Lycka till nu!

@Himmelellerhelvette vad fint att höra att du ser tillbaka på förra året med att du läker ❤️ Såklart bubblar det ju upp massor av saker som man börjat grubbla på som har blivit dimmiga av drickandet. Jag tycker själv att det är ”lättare”’ att förstå mina triggers nu än när jag var mitt i det hela.
Jag hoppas verkligen att ödmjukheten inför dig själv inför dig själv kommer ett vara närvarade ❤️

@c70cab Bra jobbat! Hoppas du mår toppen också!