Senaste kommentarerna i forumet

PS. Jag har lärt mig av misstagen. Lillprinsen får hålla sig i hallen, inga fönster kan fresta honom att skälla på förbipasserande. Han är långsamt tillvand vid att vara hemma själv, först korta stunder och sen längre och längre. Han är van att vänta i bilen när jag handlar också. Längsta stunden jag lämnar honom är 6 tim, då jag kör till jobbet. Jobbar delvis hemifrån, så kallad delad dag. Först jobba hemma några timmar, sen köra till jobbet och jobba. Funkar svinbra, både med hunden och jobbet. Och jag får tjöta lite med folk också.

@Geggan Min förra hund lät nog mer än jag ville tro. Grannarna klagade ofta. Han var en omplacering. Precis i början när jag hade honom gjorde jag misstaget att lämna honom själv hemma i min dåvarande pojkväns lägenhet. Vi skulle på restaurang, kunde inte ha hunden med oss. När vi kom hem hade grannarna ringt störningsjouren, som ringt låssmed eller dyl för att bryta upp dörren. Vi hann precis hem i tid. När vi öppnade dörren var han överlycklig att se mig.

Kram 🐘

@Varafrisk Jag har själv återgått i arbete efter sjukskrivning några gånger, och i min roll som personalansvarig i 15 år har jag hjälpt flera andra medarbetare att återgå i arbete. Min erfarenhet är att det är viktigt att ha en gemensam plan, som man gör ihop med medarbetare, närmaste chef, läkare och/eller psykolog. Även en fackrepresentant kan vara med. När man gör planen ska alla vara överens. Detta gäller. I planen ska det detaljerat framgå arbetstider och arbetsuppgifter, steg för steg.

Generellt kan man säga att regelbundenheten är viktig, att man jobbar varje dag men ett fåtal timmar och sen ökar antalet timmar gradvis. Man ska göra uppgifter som man behärskar bra, tex inte lära sig nya saker. De ska helst vara avklarat relativt snabbt och det ska bli ett färdigt resultat. Så att medarbetaren känner att hen gör nytta och känner sig nöjd med sin arbetsinsats.

Lära sig nya saker tar otroligt mycket energi. Att inte göra något vettigt tar också otroligt mycket energi. Man ska ha lagom mycket att göra, men absolut inte så det upplevs stressigt. Inga deadlines att hålla. Man ska känna sig nöjd med sin insats när man går hem, hur liten den är.

Sen när man jobbar tex två timmar per dag så hinner man inte så mycket, vid fyra timmar lite mer. Svårigheten är att hitta vettiga arbetsuppgifter, men det är därför viktigt att man har en gemensam plan för återgång i arbete. Så ingen svävar i ovisshet. Att din arbetsplats, som jobbar med utsatta människor, inte kan ta hand om sina egna medarbetare på ett bra sätt är inget annat än uruselt.

Ta hjälp av din fackliga kollega, kontakta läkare och ev samtalskontakt - kräv att ni gör en gemensam plan för återgång i arbete. Men allra först tycker jag, som lekman, att du borde vara sjukskriven på heltid lite längre. Du visar alla symtom på att vara just utbränd. Tyvärr. Vilket inte är konstigt med tanke på din arbetssituation och allt bekymmer med din dotter. Tusen miljoner gånger omtanke till dig kommer hääääär ❤️

Kram 🐘

@Vinterdag

Fint stt du kommit hit! Skriv och läs mycket här! Det hjälper. Din ångest kommer stt försvinna snabbare än du tror, men bara om du inte dricker. Så ge inte upp, så värt det!
Jag har varit nykter i ett drygt år och mår så mycket bättre. Går inte att jämföra. ❤️😊

@Vinägermamman Jag tar inte illa upp. Grejen är att jag har i princip inget att göra….🥰

@Varafrisk OK, jag förstår. Kan det kanske ändå vara en fördel för dig att hellre ha för lite än för mycket just nu? Lätt för mig att säga, men försöka acceptera hur det är just nu? Oj, vad jag svamlar. Hoppas du inte tar illa upp. Stor kram 🥰

@Vinägermamman Tack för din omtanke❤️

Jag är sjukskriven 50%. Problemet är inte att arbetsbelastningen är för hög problemet är att jag har i princip inget göra. Chefen gör mig totalt beroende av henne dessutom är hon väldigt sällan på jobbet. Så hela min yrkesidentitet tas ifrån mig och jag är väldigt ensam.

@Varafrisk Fy sjutton så tufft du har det😖 och vad jag skulle vilja hjälpa dig. Jobbar du 100% nu? Galet isåfall.
Vad kan facket göra för dig? Tänk inte tanken att vara duktig flicka eller känna skam när du pratar med läkaren nästa vecka. Såvida du inte tycker att det skulle vara hjälpsamt för dig. Låt henne/honom förstå att du inte orkat. Nu blir det i alla fall några dagars extra ledighet för dig över påsken. Hoppas och önskar att du får möjlighet att återhämta dig lite. Tänker igen på arbetsbelastningen. Om du inte kan bli sjukskriven igen, finns det möjlighet för dig, och har du isåfall övervägt, att för en tid arbeta deltid, så du får möjlighet att läka? Vill att du är rädd om dig💝

@Andrahalvlek Tack för info! Ska lägga det på minnet!

Måste bara spy lite grann...Jag har det verkligen inte bra på jobbet. Jag har alltid varit ganska diplomatisk när det gäller chefen. Tänkt att det finns både för- och nackdelar i hennes ledarroll. Under hösten hade jag många korttidssjukskrivningar vid ett av de tillfällena ringde hon till mig. Jag tror att hon kände sig pressad utav mitt team därför ringde hon till mig inte direkt för att fråga hur jag mår utan när jag kommer till jobbet. Så jag kände mig pressad vilket ledde till att jag kom följande dag till jobbet. Jag visade väldigt tydligt min irritation gentemot henne vilket teamet märkte av. Jag upplever att sedan dess är hon inte trevlig mot mig när hon möter på motstånd fr mig.
Igår kom hon in på mitt kontor tillsammans med en av med.sekreterarna trots att jag har bett om att vi ska ha bestämda tider så att jag kan vara förberedd. Vi skulle gå igenom väntelistan. Det blev hur rörigt som helst för mig. Hon gick hela tiden i försvar. Till slut brast det för mig och jag sa "kan du inte bara lyssna på mig utan att gå i försvar hela tiden". Då svarade hon "jo, om du lyssnar på mig". Jag svarade att "du har sagt tre gånger nu att jag inte får plocka patienter från väntelistan". Jag trodde först att anledningen till att jag inte fick plocka från väntelistan var att jag kanske skulle plocka för många patienter och att det skulle bli för mycket för mig. Nu vet jag att det är en annan kurator fr en annan arbetsplats som hjälper till därför får jag inte bestämma. Det är patienter som jag har en planering kring men det är inte min planering som gäller utan hen får gå till mitt team och fråga om hen kan göra som hen har tänkt. Så andra professioner får besluta insatser i en kurators arbete. Jag förstår att jag inte kan börja jobba med alla men jag förstår inte varför hen inte kan gå fem meter bort till mig för att fråga om min planering. Jag som tidigare känt mig väldigt ensam känner mig oerhört ensam på min arbetsplats just nu. Jag bad att få vara med vid teamkonferensen som vi har varje vecka. Sitta med ca 30 minuter utan att vara med i diskussion eller att ta ärenden men att få en känsla av sammanhang men ingen återkoppling. Jag tappar hela min yrkesidentitet. Pratade med facket igår som tyckte att det var rent förfärligt hur jag blir behandlad. Den här situationen påskyndar verkligen inte mitt sjukdomstillstånd till det bättre. Hade jag ekonomi och var yngre så skulle jag säga upp mig för det här kommer inte bli bra. Min chef kommer aldrig få tillbaka mitt förtroende för henne...hon har verkligen visat sig från en mycket dålig sida. Hon vill gärna framhålla att hon har oerhört mycket att göra vilket hon har men det får hon ta med sin chef.
Jag känner mig så ledsen, tom och förtvivlad.

Kramar!

@Andrahalvlek så skönt att han sover! Stor fördel med webbkamera faktiskt. Minns en hund som när jag gick o kom var helt lugn men däremellan skrek som en stucken gris o grannarna bkk öl ev tokiga. Säkert skönt med mera ledigt. Heja! 👏🐕🤟

Jag har överlevt första kvällspasset. Fast det kändes lite som att stoppa in huvudet i torktumlaren, med alla nya rutiner. Kl 22.20 kunde jag inte göra mer, då körde jag hem. Nu ligger jag i badet 😍

Lillprinsen blev överlycklig när jag kom hem, som han alltid blir. Varje gång jag tittat i webbkameran har han sovit gott. I vi hann med en rejäl promenad i förmiddags, så jag tänker inte ha dåligt samvete. Han var hemma själv kl 17.30 till 23.10. Max sex timmar är tydligen reglerna. På sikt behöver jag inte köra till jobbet, men jag vill ha möjlighet att få guidning av min kollega på plats.

Det är jobbigt att lära sig nya saker, även om själva jobbet är detsamma. Man gör samma jobb fast med andra texter. Omväxling förnöjer.

Back the days (90-00-tal) när jag var ansvarig chef jobbade jag kl 13-01. Det var värre. Kl 11-22.30 är mer anständigt.

Nu ser jag med glädje fram emot helledig onsdag och torsdag 😍 Först en kväll till. Minns tiden back the days då första dagen efter långledighet alltid var en plåga, innan man var uppdaterad på allt. Nu njuter jag av att slippa helhetsansvar. Jag gör min lilla bit, och det är fullt tillräckligt.

Kram 🐘

Ja @sisyfos @geggan och @andrahalvlek, det har varit en helg av ”bliss”, verkligen. Mina känselspröt kommer alltid vara lättväckta när det gäller denna unge, men jag får också uppleva en enorm tacksamhet och närhet med henne- vi har varit igenom mycket. Hon är så nära huden att jag ibland undrar om det är ”bra” men det är som det är. Vi pratar om det också, jag övar mig på att släppa taget. Hon behöver förstå min känslighet och att oron kan sätta klorna i mig så snabbt (=svara när jag messar eller ringer!) Jag skulle aldrig värdera relationerna (precis som du skriver @andrahalvlek- de är olika) och det är fint att få uppleva 😍.
Härligt att höra att din dotter ”landat” i vuxenlivet @geggan 💕 Ja vi föräldrar är mästare i nyanser @sisyfos en ofrånkomlig del av kärleken till barnen 🥰

@Se klart Vilken enorm lycka att få uppleva hennes goda mående och framtidsplaner ❤️ Värt alla pengar i världen på något sätt.

Jag har bara två barn och den yngsta har alltid krävt ”mer jobb”. Kärleken till båda är lika stark, men på olika sätt. För den äldsta är kärlek att i ord och handling visa att jag vet att hon är kapabel att ta kloka beslut. Och berömma och hejapå, vilket hon nog aldrig för gammal för att uppskatta. Med den yngsta är kärlek att i ord och handling visa att jag närhelst hon behöver mig så finns jag här.

Kärlek till barn är så otroligt stark, som en förälskelse som bara fortgår och fortgår. Mäktigt.

Kram 🐘

@Se klart vilken fin berättelse! Känner igen mig, min yngsta dotter, som har diabetes hade några otroligt svajiga år strax innan och efter tjugo. Fick faktiskt bra hjälp av psyk. Nu fyller hon 40 och har varit stabil i massor av år, med flickvän och dotter! Livet läker!

Så fint ni verkar ha haft det. Tänker att det måste vara så svårt för en förälder att se att barnen mår så dåligt. Jag håller tummarna för att jag ska slippa uppleva det och försöker lösa nyanser. Pustar ut när allt verkar bra.
Så skönt att du kan pusta ut nu. Att du har sett tillräckligt många tecken på att det är bra och så skönt att det kan vända. Hoppfullt!
Ha det fint!

Tack @sattva ja, en tung dag och nej, ibland känns det inte som det finns någon mening med varje specifik händelse. Men jag tänker att denna person fått vara med om mycket, haft ett rikt liv, allt det. Men när man ser barnen så blir allting sorgligt.
Vi har haft en helt underbar helg tillsammans. Fin lägenhet (via jobbet) och så ordning och reda här hemma (en del av mitt mamma-värv har ju tidigare varit att hjälpa henne med ordning när hon varit i dåligt skick). Men nu är det så fint (misstänker intensiv städning innan jag kom) men det skapar lugn 🙏 för mig är hennes ordning omkring sig så viktig och berättar hur hon faktiskt mår. Vi har promenerat långa promenader, ätit fantastisk mat, gått på museum, fikat och köpt ett fång ranunkler och en vas till lägenheten. Mammagrej, blommor alltså. Vi har sovit middag,
Vi har pratat om livet och att hon och hennes flickvän ska gifta sig nästa sommar. Planerat lite för det. Fantiserat om blommor som jag kan plantera nästa vår- vad de vill ha.
Glad och tacksam.
Vi var på en resa tillsammans för 7-8 år sedan, då hon nästan mådde som värst. Drack massor, medicinerade mot ångest, skar sig. Bara något år senare var hon inlagd på psykiatrin (kort). Så svår att hjälpa, även om jag pratade med henne morgon, middag, kväll. Alltid orolig när hon inte svarade. Jagade upp hebbes syskon och vänner.
Ett genombrott i behandling och diagnosticering av hennes sjukdom/tillstånd blev vändpunkten, för kanske 5 år sedan.
Imorgon blir det jobb här på distans, sedan hemåt med tåget.
Kram på er. Ge aldrig upp!

@Sattva Skönt att du känner dig i balans. Ett orosmoln vore att han inte anstränger sig och fixar en lägenhet. Ni mår inte bra av att dra detta i långbänk. Säger hon som är så förbannat snabb i både tanke och handling ibland att knappt ingen hänger med.

Kram 🐘

Idag har jag långpromenerat, tvättat, badat hund, dammsugat, städat badrum, trimmat fötterna på min hund, hjälpt min dotter med mediciner, min mamma med räkningar, handlat och sen chattat för tjejjouren kl 19-21. Ingen rast och ro en ledig söndag.

Ikväll lägger jag mig medvetet en timme senare. Väcks av mobilen kl 8 istället för kl 06. Två 11-timmarspass, sen är jag helledig onsdag-torsdag. Det blir bra. Det blir som det blir.

Kram 🐘

@Varafrisk Kundaliniyoga kan jag rekommendera. Man kan sitt på en stol och anpassa varje rörelse. Paus mellan varje övning. Googla, många privatpersoner kör yoga i någon lokal. Även studieförbund.

Kram 🐘

@vår2022 Ja, det är verkligen vinn-vinn på att cykla/springa. Han drar mig nästan i uppförsbackar. Ska dock skynda långsamt. En gång per vecka två veckor till, sent två gånger per vecka tre veckor upp till tre gånger per vecka. Alltid innan jag ska jobba 11-timmarspass. Då är vi båda fysiskt lite trötta.

Skynda långsamt är viktigt för våra muskler och för hans benhinnor. Hörde om en jämngammal valp som haltade och hade benhinneinflammation. Det vill jag inte riskera.

Kram 🐘

@Varafrisk För mig är yogan en jätteviktig del i min vardag. De flesta börjar ju med någon form av fysisk yoga. Därifrån går många vidare med andra delar i yogan; andning, meditation, studier etc. För mig tog det lång tid. Har yogat fysiskt sporadiskt ett par gånger per halvår kanske sedan 90- talets slut. Höll på med mycket andra saker o fastnade inte för yogan just där o då, men släppte det heller inte. Då fanns också begränsat utbud. 2010 trillade jag in på bodybalance på gymmet, och då väcktes lusten på riktigt. Gick över helt till fysisk yoga (vinyasayoga i olika former) 2012, och från 2015 har jag nästan uteslutande hållit mig till ashtanga vinyasayoga. Gick en fördjupning 2020 och sedan dess kopplat på de andra delarna i yogan (andning, meditation, studier). När jag blev nykter jan -21, öppnades helt nya förutsättningar att leva som jag lär. Och nu i turbulensen med dottern/ maken, märker jag hur det verkligen hjälper mig i praktiken. Det finns ett fokus, ett lugn, en stabil grund.

Så ge yogan en chans om du är nyfiken! Det kan ta ett bra tag att hitta rätt bland alla fysiska yogaformer. Gemensamt är dock synkronisering av andning, rörelse, inre fokus.

@Andrahalvlek Kul att det funkar så bra med att cykla med Emil. Båda får ni en bra motion och blir nöjda😁. Och vad roligt att du kommer in i den gamla jackan också😁. Full aktivitet och sedan ett härligt, avkopplande bad. Livet på en pinne!

Ha en fin söndag!❤️

@Sattva Skönt att det känns bättre! Hur länge har du hållit på m yoga? Jag har börjat men inte fullföljt vet inte om jag kan skylla på att jag drack eller att jag hamnade i fel grupp eller om det rent av berodde på egen disciplin. Tänker att det är ett riktigt bra verktyg för att kunna må bra.

Önskar dig en fin söndag🌺🤗

@Flarran Jag nöjde mig med att cykla, det var min hund som fick springa bredvid. Vilket han gjorde galant! Det är bara några få månader sedan vi tränade på att cykla/springa runt på skolgården i närheten, nu springer han lätt 7-8 km.

Ja, badkarsberoende är jag 😍 Det är min dagliga nedvarvning som jag värdesätter väldigt högt. Tända ljus, doftljus, skållhett vatten. Nice. Mitt redan låga blodtryck blir så lågt att jag blir helt yr efteråt.

Kram 🐘

Hejsan! @Andrahalvlek, tittade bara in på din sida för att se vad du pysslat med idag. Du har då energi så man blir riktigt imponerad. Både cyklat och sprungit. Men du verkar då ha ett verkligt badkarsberoende, skulle man lite skämtsamt kunna säga. Själv har man bara dusch, men det funkar. Har inte orkat göra så mycket själv idag mest tagit det lugnt och läst lite på forumet och surfat runt på nätet. Ska snart värma på en pizza från frysen. Kunde inte inte bestämma först om det skulle bli en fiskgratäng istället, men kastade krona och klave om saken tills det blev pizza som jag ville ha. Har då inget sug efter några onyttiga starka drycker. Kom just förresten på att det är dags för en kul videofilm. Så får väl kolla in videohyllan och se vad man känner för. Men nån action blir det nog inte. Satsar nog på nåt skojigare, kanske en actionkomedi...
Ha en fin kväll kompis!