Senaste kommentarerna i forumet

@Mrx fint att det verkar gå åt rätt håll för er!

@Himmelellerhelvette tack för att du berättar. Jag känner också igen mig i mycket av det du skriver. Dessutom påminner Se klart mig om hur det gick i vågor, för så var det verkligen . för mig också. Hela tiden lurade jag mig själv om att vara "fungerande". Vilket trams tänker jag nu. Men då var det inget trams, då var det en ständig kamp för att inte visa hur icke-fungerande man var. Som jag skämdes.

Kram!

@Geggan fint att läsa om hur ditt liv fortsätter trots det trista du/ni har haft en under lång tid. Vi har på nära håll också upplevt döden i närtid. Man sörjer samtidigt som livet går vidare. Jag kan dessutom känna att jag blivit påmind (igen) om att ta tillvara på mitt eget liv, leva det så som jag vill leva det. Inte alltid lätt med allt man har omkring sig men som en riktning i alla fall.

Kram!

@Vjlo Bra jobbat! Och fint att du kan stötta din kompis. Du vet ju hur det är...

Kram!

29 veckor o lite till... Inte så mkt säga just nu.
Jag har dock lite nytta av min resa - det finns folk i min närhet som dricker galet för mkt, jag kan vara en av dem som - i sammanhang där det är en väldigt "liberal" (= osund) hållning till alkohol - säger att du måste välja själv, du kanske inte kan dricka alls, du behöver fundera om du bara vill kunna ha roligt med sprit i kroppen, eller om du kanske ska lära dig en nivå av att ha roligt som är bra även utan.... Jag tror det kommer ta lite tid, men den person jag tänker på kommer mest troligt bli nykter så småningom.... :) Vi är i alla fall ett par runt omkring honom som står redo att ta hans hand...

@Geggan Hej Geggan. Har inte varit inne här på länge och läste precis om din stora förlust😢. Beklagar sorgen. Skrivarkursen är nog väldigt bra för dig. Kram 🥰

@Daemon Tyvärr inte än, numera verkar förkylningar räcka två veckor istället för en…Min klocka är också upprörd. Påpekar stt jag har minskat antal steg ( från 8000 till 89) minskat aktiviteter från 100 procent till 5… Jäkla gnat och inte finns det någon sjukknapp. 😀
Nåja, jag återuppstår nog snart. Dock försent för utslag från pinnstol. Detta sker bara en gång per år..😅 Skulle iof vara kul att se minerna….
Hoppas du kommer iväg så småningom och får svinga ett järn.
Järnklubba alltså.❤️🙏🏻

@Sisyfos @Varafrisk @Andrahalvlek Känns lite lugnare för tillfället kring dottern. Hon har gjort en större undersökning som jag var nervös inför men som gick bra. Dessutom var resultatet bra så en high-five på den. Eftersom allt var bra ville läkaren sätta in en annan behandling som förhoppningsvis kan förbättra tillståndet. Den gjorde vi häromdagen och nu är det post-behandling med trötthet, ont i huvudet och lätt feber. Hanterbart för tillfället men jag vet att jag om någon vecka gärna vill se den där globala förbättringen och kommer inte den så blir det jobbigt igen.

Man kan alltså inte se sina journaler mellan 13 och 18 år. Hon har eget BankID (utan det hade jag inte kunnat sköta hennes kontakter, har försökt med mitt eget men fått backning) men det hjälper alltså inte p.g.a. åldern. Fullmakt kan jag inte få förrän hon är myndig så man sitter i en rejäl rävsax under några år. Otroligt korkat att den rävsaxen inte kan låsas upp lite enkelt för allt inom vården när man har dessa barn med funktionsnedsättningar och nu i vårt fall dessutom svåra sjukdomar. Till detta kommer jakten på mediciner. Apoteket man besöker har inte inne så får jaga vidare, eller att pappa hämtat ut allt som får hämtas ut för tillfället och jag får inget (kontakta läkare igen så att det skrivs ut så vi båda kan hämta), eller att medicinen är restnoterad och man får kontakta läkare för att få utskrivet ersättning. För att inte tala om p-piller som man VERKLIGEN inte får hämta ut på många apotek och vid minsta öppning behöver jag veta EXAKT vad läkemedlet heter som ska hämtas. Det tar aldrig slut. Har från dag 1 pratat med motvillig doktor om Apodos. Nu har han gett med sig och jag ser framför mig bl.a. att det kommer underlätta för oss föräldrar stort.

Kram!

Idag är jag på skrivkurs. Roligt att höra andras berättelser, överraskas av vad jag själv skriver under de korta övningsuppgifterna. Träffa nya människor- det är ju inte så ofta numera. Jo sorgegruppen. Men detta är väldigt åldersblandat. Känner mig själv väldigt ålderslös i sammanhanget, är liksom både 7 år, 17, 43 och sjuttiotre. Nu snart ska vi ut i blåsten och äta middag ute. Förbeställt cheeseburgare. Ska bli gott.

@Amanda L Ajdå, trist att du missade den där tävlingen… Låter som en kul tävling annars! Just järn-fyran sittande på en pinnstol är ett av de slag jag behöver öva på. 😁 Ser man ofta folk göra det på rangen hos er? 😂

Var ett tag sedan jag var ute på banan. Har inte riktigt varit där i tankarna. Det viktigaste är dock att jag är igång lite i år igen. Kollade en del på Ryder Cup, det var riktigt kul också spännande! Längesedan jag sträck-kollade på golf på det viset.

Hoppas du mår bättre nu! 😊

Evigheter sedan jag skrev.
Lördag, bästa dagen! Njuter av lördagarna, som jag i största möjliga mån håller fredade från måsten och åtaganden.
Håller fortfarande på att omstrukturera i tankar kring framtiden och hållbarhet.
Det är många pusselbitar som liksom fallit på plats samtidigt. Dels att jag nu äntligen fått med mig chefen på tåget kring min inriktning i min yrkesroll. Får specialisera mig mot det jag är bäst på o trivs med. Äntligen. Att känna så mycket meningsfullhet kring jobbet har jag behövt länge. Och det har i sin tur lett till att jag har på allvar ifrågasatt mitt yogalärarjobb. Jag vet att jag har pratat här om det för säkert ett år sedan, att jag inte riktigt har energi att ge som yogalärare kvällstid efter mitt vanliga jobb. Jag längtar efter att komma hem o ha kvällarna lediga. Det som ffa hindrat mig att släppa kvällsjobb m yogan är pengarna. Jag använder dem för att utveckla min egen yoga. Men jag vill nu prova o se om jag faktiskt kan få det att gå ihop ändå. För det är inte hållbart för mig med så långa dagar. Den trötthet jag känt här i höst är inte bra.

På hemmafronten har det varit riktigt tufft en period, men det har lättat nu sedan ett par veckor tillbaka. Från mitt håll handlar det mycket om att jag släppt taget. Jag har på riktigt insett att jag inte kan ta ansvar för min mans o min dotters relation. Även om de båda fortfarande vill ha mig som mellanhand. Men nej, de får själva ansvara för den. Och min man kan inte dumpa sin frustration i knät på mig. Den får han härbärgera eller prata med någon annan om. I slutändan tror jag det från mitt håll handlade om att jag kände att "ok, detta är ohållbart. Då får vi hellre gå isär om det är det som behövs". När jag släppte in den tanken kunde jag också släppa taget om situationen på något sätt. Deras relation är som den är. Men min dotter finns här så länge hon vill. Och kommer finnas i mitt liv tills jag inte finns mer. Take it or leave it.

@Se klart Låter underbart med semester och hotellfrukost❤️
Jag höll också på med perioder där jag skötte mig bättre, jag tror det var de perioderna som hjälpte mig att hålla på under alla år. Att jag kände mig duktig med jämna mellanrum då jag kunde sköta alkoholen på en mer normal nivå och inte på vardagarna.

Det blir säkert mindre tankar om detta framöver för mig, jag tror att jag just nu är i en process där det behöver processas om hur det var. Jag har under en tid känt mig lite för duktig för att jag inte dricker och pratat ganska mycket om hur andra dricker. Det gillar jag inte. Lite som om jag förträngt hur det var för mig och att jag är så duktig och skötsam. Usch! Jag vill aldrig vara en som tycker sig bättre än någon annan. Vi är alla lika men har olika förutsättningar för att klara oss igenom livet med dess bergochdalbanor. Jag ser mitt liv mycket som tur för jag har haft många förutsättningar för att klara mig och jag har något inom mig som jag tror på, något som kan skrika högt när något är fel och lyssnar jag på det brukar det gå bra.

@Se klart Hej där!
Evigheter sedan jag var inne o skrev. Låter fint att du känner dig stark.
Ha en härlig resa med maken❣️🍃🌸

En hel vecka- så länge har det aldrig gått mellan mina uppdateringar, även om jag varit inne och läst mitt i veckan.
Det är nog som det ska. Jag behöver känna den här styrkan, även om jag knappast känner mig svag av att skriva här. Tvärtom.
En vecka som gått i väldig fart, och ganska så tuff jobb-wise. Härom kvällen hade jag en sån ångestbesläktad känsla av allt rörigt på min arbetsplats. Ledsen och låg.
Dricka skulle förstås aldrig falla mig in- men jag blir påmind vid såna tillfällen, på något vis?
Jag hämtar upp mig ganska snabbt numera. Jag behöver gå ett varv med olika känslor men jag har blivit skicklig på att också ta mig ur.
Nä- aldrig aldrig att jag låter mitt rätt banala jobb och än mer banala chefer störta mig i källaren.
Idag är jag på resa med min man. Så mysigt. Hotell och promenader står på agendan. Kram alla fina forumkompisar! 😍

Kära du- och ni ❤️
Ja det är så skönt att inte vara ensam.
Jag känner igen mycket av det du beskriver- och det nästan sjukaste av allt var att det gick i vågor. Vissa perioder drack jag mycket mindre- för att i andra perioder dricka mer. Men mer- blev alltid mer-mer med tiden. Och tillslut försvann ”mindre”.
Det är med stor tacksamhet och ödmjukhet jag lever mitt liv idag. Jag tänker sällan numera på vad som hade kunnat hänt- men inlägg och dialoger som här, nu, påminner mig och får också mig att förstå att det kunde ha gått precis åt vilket håll som helst. Jag har bara svårt att ta in det.
Kanske är det ytterst skam det handlar om det med.
Idag är jag på resa och bor på hotell. Ska bli så mysigt med lite ledigt o h jag ser så mycket fram emot frukost, min favoritgren på helgerna.
Stor varm kram 🤗

@NW77 Det är inte konstigt att du är påverkad av den djupt obehagliga händelsen du beskriver, där din partner blev psykiskt våldsam och aggressiv mot dig. Sådana saker sätter spår, och särskilt om en inte upplever att det går att prata om det på ett öppet och ärligt sätt med personen. Du skriver att han inte är redo att prata om det här, och att det skapar en stor distans mellan er. Klokt att du tar ditt behov av att prata om det på allvar, och att du skriver här.

Det finns lite olika sätt att tänka om vad nästa steg skulle kunna vara, och det beror lite på hur du tänker och hur du mår. Är du orolig för att det här ska hända igen, att han ska bli berusad och elak/våldsam mot dig? Givet det som har hänt, känner du att du vill stanna i förhållandet och jobba på det eller har du funderingar på om du skulle må bättre av att ni inte var tillsammans längre?

Kom hem igår torsdag. Sprang 7km. Väger för mycket, otränad men det ska bli ändring på det. Ska försöka jobba ändå. Det är dyrt att vara sjuk som lärare. Dras 1,4 dagar/dag. Bara en dag kvar. I helgen ska jag träna, chilla och kanske rätta lite matteprov.

@Geggan Vad fint att höra. Han är nog en skyddsängel som är med dig❤️

@Geggan Det är fantastiskt inspirerande att läsa hur fint du går vidare. Att mista sin partner är i mitt huvud det näst värsta som kan hända mig. Barnen är det värsta. Att klara sig igenom diagnosen, sjukdomen och sedan döden för att därefter bygga upp livet efter är en styrka så mäktigt. Kram och tack för att du delar med dig❤️

@Geggan Åh, vad jag är glad för din skull ❤️ Jag hoppas innerligt att mina hormonstormar stillats också. Jag tror att jag har påverkats massor av klimakteriet. Nu är det två år sedan jag hade mens senast, så nu är jag förhoppningvis snart helt ute på andra sidan. Kan nästan längta efter att frysa lite 🤣 Jag ska till psykiatrikern den 31/10 och då kan jag säga att jag känner mig i balans psykiskt. Jag har en bit kvar fysiskt, där artrosknäna försvårar arbetet, men jag kämpar på så gott jag kan.

Kram 🐘

Det var verkligen skönt att få skriva av mig igår. Jag kände sån frid efteråt och somnade så gott. Tack för era responser. Det är viktigt att påminna sig ibland om hur det var för det är lätt att jämföra sig med andra och tänka att det inte var så farligt. Det är det farligaste. Men när man granskar sig själv vet man. Bara jag vet hur det var för mig. När man lever i det är det som @geggan skriver att man tar inte helheten utan mindre bitar av helheten för att klara av situationen, ett självförsvar som gör att man kan fortsätta.
Jag tänker nu på dig som fortfarande inte tagit in helheten om hur ditt drickande ser ut. Dig som tänker att nu får det räcka men som efter några dagars nykterhet tänker att det inte var så farligt. Jag lurade mig själv på det viset under flera år. När jag inte druckit på fyra dagar hade ångesten försvunnit och jag tänkte att det bara var bakfylleångest och att jag hade inbillat mig att jag hade problem. När jag alla de gånger jag hade kört en vit månad hade övertygat mig om att jag inte hade problem kunde jag dricka ikapp, då drack jag varje dag veckan efter, tog igen! När man är mitt i det är det beroendedelen av hjärnan som är den starkaste delen och den är mäktig, den lyckas lura en gång på gång under år efter år men om man får en lucka på tre månader, då hinner hjärnan läka såpass mycket att man får perspektiv, förhoppningsvis förstår man då att man vill läka sig ännu mer för att få ett ännu bredare perspektiv och tillslut kan man komma dit där man ser helheten och förstår hur fruktansvärt beroende man varit.

Nu blickar jag framåt igen, det var viktigt för mig att minnas och skriva ner, både för mig själv och för er som går efter mig.

Tack underbara @Andrahalvlek @Geggan och @vår2022 för er respons. Det är så skönt att inte känna sig ensam när känslan kommer. Jag är inte ensam i detta. Vi är inte ensamma. Vi är många som blivit beroende och vi kan komma ifrån det❤️

@Himmelellerhelvette Skulle kunnat vara jag som skrev detta, känner ingen allt och massor av mer därtill. En gång drog jag i mig vin på toaletten innan ett viktigt möte jag skulle hålla och mina händer skakade av både baksmälla och nervositet, fy fan! Jag har plågat mig med dessa tankar många gånger för att jag inte ska försköna eller släta över hur det var och aldrig glömma. Men, nu stoppar jag mig själv när dessa tankar kommer om hur jag betett mig och undran
över alla som kanske anat. Jag kommer inte att glömma och jag kan bara påverka nuet. Det ger mig inget att tänka på detta mer. Nu tänker jag mest att det är så tydligt hur alkoholdjävulen kunde ta över mitt liv, att det är så han jobbar. Jag minns hur mina tankar var då och hur fast jag var i alkoholträsket, alkoholdjävulens tankar. Skammen och skulden där på toaletten svepandes vin, men ville bara döda tankarna och känslorna inombords och sluta skaka. Hur jag ändå genomförde mötet bra, men jag var inte närvarande och där utan bara i ett skal. Men, nu har jag lämnat detta, förlåtit mig själv, jag satt fast i alkoholdjävulens klor men nu är jag fri! Nu gör jag om och jag gör bättre. Vet inte heller vilka som eventuellt misstänkte alkoholism men det är inget jag kan göra något åt nu. En person på mitt förra jobb sade att du verkar må så bra och är så positiv och då sade jag att, ja, jag mådde inte så bra under en tid. Jag tror som du att när man har erfarenhet så kan man lättare sniffa till sig eller se om en person har alkoholproblem. Jag såg flera som jag misstänkte hade problem precis som jag, en som tydligt tom var full på jobbet och en som jag kunde se det på i det yttre.

Jag är också så oerhört tacksam för att jag slutade dricka innan det skedde en katastrof, vi klarade oss! Jag tänker mest framåt, positiva tankar om mitt liv framåt och det som jag kan påverka. Dit uppmärksamheten går sker tillväxt och det ger positiva känslor. Jag vet hur det var och vad som skedde, jag försöker inte trycka undan det, försköna eller inte låtsas om det. Jag tar ansvar för att det var så och det var verkligen inte bra, jag var besatt av alkoholdjävulen. Jag har ingen speciell person utanför familjen som jag känner att jag behöver be om ursäkt. Det är inget som plågar mig. Barnen har jag bett om ursäkt, i samband med att jag slutade. Skulle någon komma fram och säga något, skulle jag nog säga att jag inte mådde så psykiskt bra under en tid, men nu är det mycket bättre.

Nu ser vi framåt, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden❤️

Jag känner idag en så stor stor tacksamhet. För att jag lever, i denna hemska men också underbara värld. För att jag mår bättre än jag gjort under hela livet. Något har äntligen stabiliserat sig. Nykterheten först o främst, men inte bara det, jag har varit nykter förr i flera år och ändå mått svajigt. Kanske ålder bidrar, att alla hormonstormar nu är helt lugnade. Att mina mediciner fungerar optimalt o stabilt. Jag har diagnos bipolär typ 2, hade ofta migränliknande skov och har medicinerat i många år. Men nu är det som att allt bara fungerar. Också maten, och för första gången går jag inte upp i vikt utan håller den minus 17kg som jag nådde för ungefär ett år sedan. Idag blir det sorgegrupp igen. På många sätt hjälpte han mig att hitta denna stabilitet och för det är jag evigt tacksam. Han är fortfarande med mig hela tiden. Jag pratar och berättar. Mycket sjå nu med bouppteckning och annat. Ikväll iväg på skrivkurs över helgen. Ja, jag är mitt i allt mycket lycklig.

@Himmelellerhelvette jag känner igen mig totalt. Försöker minnas hur fan man tänkte. Med det var alltid liksom bara den här gången. Jag orkade sällan tänka på hela bilden. Det kändes som ett självförsvar, nödvärn, varje gång. För att klara dagen. För att hållas på benen. Eller föralldel hopp om njutning, och ibland också ren njutning, några klunkar. Sen bara tvång. Jag tittar ibland på lyxfällan och känner igen det där- kicken i att ta ännu ett sms- lån med 25% ränta. Samma känsla att ta ännu ett glas. Ett äh- vad sjutton.

@Himmelellerhelvette Så himla plågsamt för dig att tänka tillbaka och sen skriva ner allt. Men så nyttigt! För dig och oss andra gamlingar som en påminnelse. Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset.

Kram 🐘