Senaste kommentarerna i forumet

@Andrahalvlek Det finns så många fördelar. Tankarna blir så mycket klarare. För att inte tala om att slippa baksmällorna. Samtidigt kan jag inte förneka att jag saknar ruset. Saknar euforin man känner efter några glas. Saknar att sitta utomlands som nu och bara dra i mig alkohol och leva k nuet för en stund.
Det händer alltid något med mig känslomässigt när jag reser. Efter någon dag får jag alltid någon slags konstig melankolisk känsla. Jag känner mig inte hemma. Hemlängtan kanske. Samtidigt älskar jag att resa. Känner igen den där känslan som jag dock alltid kunnat döva med alkohol. Nu drack jag inte utan lät känslan vara bara hela kvällen.
Vi pratar mycket om lever och hjärnan och övriga organ i kroppen. Det är såklart bra för dessa med en paus från alkoholen. Men jag tror egentligen det mest nyttiga med att vara nykter är att man inte kan fly från sig själv. Man tvingas hantera sig själv och sin emotionella verklighet. Det är lärorikt och jag är övertygad om att det är väldigt sunt inte bara för stunden utan även långsiktigt.

@Rustning Heja dig! Precis så får man göra - ta sig an allt man brukar göra på ett nyktert sätt. Nästa resa du gör tänker du inte alls på alkohol så mycket. Fokusera på alla fördelar med nykterheten!

Trevlighelgkram 🐘

Att resa utan alkohol. Det är svårt. Men jag motstår impulsen att köpa alkohol ändå.
Jag inser hur mycket resandet egentligen handlar om alkohol. När man reser är man inte hemma. Andra regler gäller. Man får dricka lite hur man vill.
Jag har varit på så många resor och druckit alkohol. I alla möjliga länder. I de flesta länder, alla fall här i Europa, är ju alkoholen så mycket mer lättillgänglig än i Sverige. Det går att köpa den överallt och ofta med den mycket billigare också.
Men men. Det är väl nyttigt att göra sker utan alkohol.
Helgerna hemma för bra. Har fått nya rutiner och mer tid. Otroligt mycket mer tid. Helgen liksom släpar sig fram. Man får mer gjort. Man blir mer kreativ. Har dock inte gått på någon middag än med andra som dricker. Men resa utan att dricka - det gör jag nu.

@Onkel F @varafrisk Och det undrar jag också!? Hur är det?

Trevlighelgkram 🐘

@vår2022 Man kan riktigt se grusvägen framför sig, med en massa tjälhål. En del riktigt djupa och gyttjiga. Men det bästa är alltid att stå stadigt, eller sitta, innan man kravlar upp ur gropen. Sondera terrängen, göra en plan. Och man blir skickligare med tiden både på att undvika att ramla ner i groparna och på att ta sig upp snabbt. Allt man tränar på blir man bättre på.

Trevlig helgkram 🐘

Varmt välkommen till den här delen av forumet!

Kram 🐘

@aeromagnus Otroligt bra avskedsbrev! Så har jag tänkt om alkoholen också, men i mitt fall är det en otrogen, narcissistisk skitstövel till man jag drar paralleller till. Sådana har jag tyvärr erfarenhet av (korta förbindelser) och jag vet så genuint inom mig att jag inte ska gå på den bluffen igen. Så jag skaffade hund istället 😍

Kram 🐘

Hej @Vinäger! Det måste ha blivit fel någonstans under uppdateringen av sidan, där inläggen från oss rådgivare hamnat under forumdelen "Förändra sitt drickande". Så ska det naturligtvis inte vara. Tack så mycket för att du uppmärksammade oss på det! Vi tittar på det och åtgärdar det så fort som möjligt.

Hur som helst, nu är din tråd flyttad till "Det vidare livet" istället. Hoppas du ska trivas i den här forumdelen!

@aeromagnus Det var ett riktigt fint avskedsbrev! 💪💕

Loggade in och ser att forumdelen jag befunnit mig i har blivit en infosida och att vi som delat våra tankar där har försvunnit. Lite synd att ingen hittar det jag skriver. 😁

Jaja, det kanske var dags att flytta till Det vidare livet. Jag närmar mig 500 dagar och har inga tankar på att börja dricka igen. Inga alls.

Admin, antar att det är ni som flyttar min tråd, då jag inte vill starta en ny. Tack på förhand.

Då ses vi förhoppningsvis snart i Det vidare livet. 🩷

@Himmelellerhelvette Tack❤️. Ja, den inre kritikern får man nog tampas med lite då och då i livet, när något triggar och man ramlar ned i gropen. Det kan också ske ibland när man minst anar det. Förmodligen kommer jag alltid att ha någon slags sårbarhet med detta. Kanske har vi det alla mer eller mindre, kanske är det det som är livets krux och som man behöver kunna hantera. Inte genom att ta till alkohol utan genom att sitta kvar i gropen och samla ihop sig igen och sedan ta nya tag. Det är också det som är personlig utveckling, man lär sig att hantera sitt liv allt bättre och fallen blir allt färre och inte lika djupa. Jag tycker också att det är intressant att studera, att det sker och varför det sker. Det ger mig kunskap om mig själv och hur jag fungerar. Det ger också möjligheter till att hitta mina gränser, hitta verktyg och göra förändringar som är bra för mig och som leder mig framåt och som stärker min självkänsla.

Det tar energi att falla och sitta kvar, men det ger energi när man är på fötterna igen. Jag har märkt att det varit lite segt när jag tränat denna vecka, jag har känt mig trött men ändå stark. Säkert påverkar även vädret, regnigt och grått, nu vill vi ha sol och torra löpspår😁.

Ha en fin fredag min vän❤️

Mitt avskedsbrev till alkoholen

Hej A

Ska jag vara ärlig så kommer jag nog sakna din vänskap ibland men vi kommer nu skiljas åt för alltid. Du kommer stå där i hyllan, där är du inte ensam. Någon dag kanske någon annan kommer och köper din vänskap. Det är just det allt handlar om. Köpt vänskap. För du är egentligen ingen riktig vän som man kan dela glädje och sorg med. Du är en falsk, manipulativ elak jävel egentligen. Du twistar min hjärna till att göra irrationella saker. Du är en översittare utan dess like. En vän delar man sorg och glädje med. Du ger mest sorg och ingen glädje.

Nu kan du stå i hyllan med de andra liken. Jag kommer inte ta din hand, kram din hals eller smaka av din lust. Du ska få känna dig lika ensam och övergiven som alla andra översittare egentligen borde känna. Jag kommer inte längre behöva betala för en falsk vänskap. En sann vän är gratis. Det räcker med att bjuda på en fika och sig själv. För att få ha dig som vän A måste jag betala dyrt med både pengar, tid, hälsa och sämre relationer med de som egentligen älskar mig mest och som jag egentligen älskar mest.

Med all respekt A så har jag bara ett slutord. Dra åt helvete A och hoppas att våra vägar aldrig mer korsas. Du kommer aldrig mer ta plats i mitt liv. Så du bör bäst att hålla dig undan. Din rätta plats är i glasåtervinningen eller i pantmaskinen. Ha ett bra liv där din elaka jävel.

@Varafrisk Hej!

Tittar bara in för att fråga hur du mår?. Är du OK?

@Denlillamänniskan Tack. Vi tog en promenad. Gick förbi en mataffär och jag motstod frestelsen att köpa ett gäng kylda öl (vi är inte i Sverige). Det var tufft. Sen åt vi en enkel middag. Nu tillbaka till hotellrummet. Känns väldigt bra att jag inte föll till föga utan lyckades kontrollera mig. Suget efter alkohol har nu försvunnit. Det brukar bli så när jag väl har fått i mig kvällsmaten. Suget är alltid värst på tidiga kvällen före maten.

@Rustning Roligt att du skrev och berättar hur du har det! Låter verkligen som en utmaning att åka iväg på resa och förstår att "förhandlingarna" går igång i en situation som tidigare inneburit alkoholkonsumtion. Men visst blir det en vana att vara nykter, och ganska snabbt ett normaltillstånd. Tur är väl det.

Hoppas resan blir fin och att ni har det trevligt!

Hej. Det flyter på. Varje helg känns lättare och lättare. Samtidigt har nyhetens behag av att vara nykter avklingat något. Börjar helt enkelt vänja mig vid att vakna fräsch om morgnarna.

Är på en liten resa nu med min sambo. Fritidsresa. Inget märkvärdigt men ändå. Märker rätt snabbt nu att det är en helt annan utmaning än när man bara är hemma och arbetar. Resor för mig har varit så oerhört förknippat med alkohol. Inte så att jag supit mig redlös eller så men några öl har jag alltid tagit när bilen har parkerats, flyget landar eller tåget anlänt. Nu börjar rösterna mala i huvudet. Jag börjar förhandla med mig själv.

Drick nu.

Man lever bara en gång.

Tänk vad gott det skulle vara.

Det känns som om jag går miste om något. Vad är det för mening att resa om man inte får dricka. Slösar jag pengar nu när jag reser och lägger pengar på det utan att få njuta av alkoholens underbara bedövning? Ska man inte njuta av livet. Dagarna går. Passa på och njut och drick alkohol. Du mår ju så bra då. Det är ju s mysigt. Unna dig!

Jag har mitt datum där i framtiden. Halva året nykter. Det känns som en ökenvandring dit. Men samtidigt måste jag ha ett datum. Kan inte tänka att jag aldrig mer ska dricka i hela mitt liv. Den tanken blir så outhärdlig att jag måste ha ett datum. Annars kan jag lika gärna öppna en öl. Periodiska uppehåll för att hålla beroendet borta och låta kroppen och hjärnan vila. För hälsans skull.

Mitt framtida datum gör att jag inte förhandlar med mig själv. Eller jo det gör jag ju ändå men inte lika lätt. Det är redan förhandlat. Inget ikväll. Jag har redan druckit så mkt tidigare så jag kan gott vara utan ikväll.

Skönt att få skriva av sig här lite grand så jag inte går ner till baren och beställer en stor öl.

@Andrahalvlek Ett kapat belöningssystem. Det går få ordning på med balans och rutiner precis som du säger❤️Kram

@vår2022 Du är så klok❤️ Så skönt att du hittat tillbaka till balansen. Bra jobbat med att gå tillbaka till källan. Jag förstår att det tog massa energi med förväntningarna och väntan på jobbet och att sedan få nej. Det är inte alls konstigt att man då behöver sitta i gropen ett tag, för det kommer ofta in en massa andra saker som den inre kritikern passar på att kasta fram ur ryggsäcken. Så är det för mig ofta alla fall men när man grubblat färdigt och pusselbitarna faller på plats kan man klättra upp ur gropen. Soppa av sig och fortsätta framåt. Kram❤️

@Andrahalvlek Jag upplever det likt dig. Jag tror på ödet, att saker som händer gör det av någon anledning. Att jag tex inte fått jobb som jag sökte när jag var arbetslös, för ett ännu bättre jobb dök upp för att jag inte fick de innan. Det jobbet jag har nu. Sedan fick jag inte det jobbet jag senaste sökte och det var inte heller meningen. Det tar på och massor av känslor överöser en när man inte får det man ibland önskar, men även det går till slut bort. Man får hitta nya vägar att gå på och finna mening i det. Det finns också ett mod i att våga göra saker som kan vara osäkra, att man vågar ta risken till ett ”avslag”.

Jag har ofta sagt till min dotter att det var inte meningen att något skulle ske, tex något som hon önskat jättemycket och som inte blir så och som gör henne ledsen. Jag säger att det är inte alltid man kan se det direkt, meningen, men ofta i ett längre perspektiv så kan man se det om man tittar tillbaka. Hon nappade inte direkt, vill ju se meningen med en gång. Nu när hon är äldre säger hon ofta att det inte var meningen med saker i hennes liv😁. Hon ser det nu. När jag inte fick det senaste jobbet, sa hon till mig, mamma det var inte meningen💕. Sedan finns det ju också en tröst i det, att tänka så. Det leder också in oss på andra vägar att gå på och att försöka göra det bästa av situationen. Vägar till att skapa en meningsfull tillvaro i det som erbjuds på vägen. Hitta andra lösningar. Och vi måste själva vara aktiva i att det ska bli bra för vi kan påverka mycket.

Tänk bara hur det blev för er och er dotter. Hur ni medverkat och skapat en så bra tillvaro för er alla och alla medmänniskor som ni mött på vägen. Då kan det bli en meningsfull och värdefull gåva. Det finns en mening i ödet om man tar hand om det på ett meningsfullt sätt❤️

@Himmelellerhelvette God morgon! Tack för att du frågar. Nu verkar jag har suttit klart för denna gång😁. I måndags när jag skulle till jobbet kände jag obalansen, det är lite rörigt där med omstrukturering. Var irriterad, lite arg och det kändes olustigt. Hade tid att funderat lite på vägen dit och tänkte, var är min värderade riktning? Min starkaste känsla har varit att jag inte få tillhöra, eller att jag inte är viktig. Jag gick tillbaka till källan, där känslan kommer ifrån och fick min sista kraft att ta mig ur den, det var då, inte nu! Jag måste ta befälet nu och fokusera på rätt saker. Jag får ta plats och jag är viktig. I detta har också ett mail från min besvärliga kollega ett finger med i spelet och som triggat mig. Och hon lyckades, eller jag tillät det ta på mig. Det är så de jobbar, omnipotenta, självupptagna narcissister. Får andra ur gängorna, på ett osynligt och duperande sätt.

Men jag lyckades byta fokus! Taggade till och slog mig på kinderna som Stefan Holm innan han skulle hoppa höjdhopp😂 jag kom tillbaka efter att jag suttit en vecka! Det har varit en rejäl ansträngning med att söka nya jobbet, all väntan och sedan inte får det, men ändå vara så nära. Det tar och det kostar, men jag är ändå glad för att jag vågat. Nu känns det jobbet inte så lockande längre, det var nej:et som ruckade till mig lite.

Så när jag kom till jobbet, hade avstämning med chefen, tog jag inte upp min oro inför det som pågår på jobbet. Jag fokuserade på lösningar, kom med bra förslag på hur vi kan göra och han lyssnade. Jag låter inte min kollegas skitmail påverka mig, låter det rinna av och passera. Det är inte ett dugg viktigt! Jag fokuserar på det som är viktigt för mig!

Så nu känner jag mig rätt stärkt av det jag gått igenom. Det är bra att sitta en stund och samla sig, låta känslorna få komma, hitta källan till dem, vara ledsen eller arg, det man känner, andas och hitta sin riktning igen. Sen börja agera och fokusera på rätt saker. Livet går vidare😁.

Ha en fin torsdag!❤️

Speldjävulen också! Men det är en bekantskap jag aldrig ens har hälsat på.

@Himmelellerhelvette Ätstörning, nikotinberoende och alkoholberoende är absolut syskon i samma familj. Dopaminjunkies. I samma familj bor shoppinggalningen, bekräftelsespöket, all-in-token, dramaqueen, offerkoftan och träningsnarkomanen.

Balansen, balansen, balansen. Den eviga balansen mellan utgifter och intäkter. Varje dag, eller åtminstone utslaget över en vecka. Just därför är våra rutiner så viktiga. Vi spårar ur ibland, men då är det back to basics som gäller.

Kram 🐘

@vår2022 Tänkte på en sak. Jag har alltid trott på ödet, att ödet tar mig dit jag ska. Men jag måste våga ta chanserna när ödet visar mig öppningarna. Ödet öppnar en dörr, men jag måste kliva in genom dörren.

Att som 20-åring börja plugga på folkhögskola 50 mil hemifrån för att revanschera mina urusla gymnasiebetyg var mitt val. Att jag hamnade på just den skolan, träffade barnens pappa, och att jag efter några år flyttade 30 mil till honom, var en kombo av ödet och mina aktiva val. Att jag jobbar där jag jobbar var nog också ödet, som sammanförde mig med en person som övertalade mig att söka sommarjobb och nu har jag jobbat här i 32 år, med en massa olika saker.

En del kanske kallar ödet för Gud, men ”något annat” finns nästan alltid inblandat när vissa stora livsavgörande steg sker. I kombo med att vi är modiga nog att våga hoppa.

Min ödestro hjälper mig oerhört mycket när det inte blir som jag har tänkt mig. När jag inte får lägenheten jag budade på, eller jobbet jag sökte. På något sätt finner jag en tröst i att det var ödet som inte ville att jag skulle gå den vägen, för jag tog ju ett aktivt beslut på något sätt men ödet samarbetade inte riktigt.

När min yngsta dotter föddes svårt sjuk tappade jag min tro på ödet helt. Det var då jag sa till hennes pappa att jag förstår hur det måste kännas att tappa sin tro. Men jag förstår sen många år tillbaka att ödet hade ett finger med i spelet där också. Vi som är omkring henne har formerat om våra värderingar totalt. Jag har träffat så mycket underbart folk via henne, lärt mig massor och lärt andra en massa saker. Upplevt genuin gemenskap. Och hon har ett kanonbra liv med hennes mått mätt. Och det är det enda som räknas i slutändan. Hon älskar sitt liv ❤️

Kram 🐘

@vår2022 Godmorgon ❤️ Läste nu vad du skrev om i lördags. Hur känns det nu? Har du börjat hitta fotfästet igen? Jag tror lite att det även kan vara årstiden, vi saknar solen och växtligheten. Vi vet att den är på ingång och längtar så!

Är du fortfarande lite ledsen över att du inte fick jobbet? Kan det vara något som skaver kvar lite där? En liten smäll på självkänslan eller självförtroendet?❤️Kram

@Ny dag Ja det här med hemlighet tror jag triggar på något sätt. Har inte fått polletten att ramla ner men det är något med att göra något i hemlighet och inte bli påkommen. Något med att man klarat det? Intressant att komma på vad det är?? Kan man bli beroende av spänningen också???

Få slippa och döva gjorde jag också med båda. Jag tror att det kan handla om mina höga krav på mig själv. Att bara få komma bort från pressen en stund och få släppa kontrollen. Jag har sånt kontrollbehov och det är nog det som många gånger triggat mig till bullemi/alkoholen, att bara få släppa kontrollen och höja dopaminet, bara få må bra. Jag har tänkt mycket på hur lika dom är. Det behöver ingen alkoholdoktor dementera eller hålla med om, jag tror på min känsla här.

Det är detta med balansen, alltid ha koll på balansen i livet. När jag slutade med nikotinet tappade jag balansen. Jag är jätteglad att jag tog itu med det beroendet och nu i efterhand var det värt en vända i bullemiträsket för nu är mitt fokus på en framtid utan beroenden🙏Förutom hälsosamma beroenden, dom välkomnar jag, som träning, promenader i naturen och sånt❤️Men även där behöver jag ha koll på balansen! Allt går att missbruka, det får jag ha koll på. Men jag håller en god nivå, tränar tre dagar i veckan. Räcker lagom, sedan blir det lugna skogspromenader och yoga på det🥰