Senaste kommentarerna i forumet

Idag är dag för återhämtning. Hämta sig själv åter som jag brukar tänka.
Det har varit mycket på jobbet av olika karaktär- jag funderar väldigt intensivt på mina ”sista år” i arbetslivet. Hur ska de se ut? Är jag ”klar” med karriären- och är jag klar med utvecklingen på jobbet. Det känns ofta så- men jag är också oerhört van vid att alltid vilja fram, mer, lära mig.
Nu lyfter jag fram andra, lär ut.
Jag hör att det låter som det ska- men det är ett paradigmskifte i hjärnan som pågår och det verkar ta mycket kraft.
Ungefär som när man ”blev familj” med allt vad DET innebär. Nu när jag blir pre-pensio, vilken sort blir jag?
Och jag hittar inte riktigt, får inte helt fatt i. Ina drivkrafter som aldrig någonsin varit pengar.
Men nu känner jag att det är oerhört skönt att få den fasta lönen som räcker- istället för att ge sig ut i en konsultbransch som jag vet väldigt lite om. Och av vilket skäl?
Lite friare liv- har jag alltid tänkt.
Men sanningen är att mitt liv är ganska så fritt. Jag kan då och då ta en dag ledigt- som idag.
Jag har en stor frihet inser jag när jag skriver. Mina tankar behöver visst gå ett varv till kring dessa frågor- och då får de det, helt enkelt.
Jag ägnar en tacksamhetens tanke- varje dag- över att jag är nykter och framförallt-vad nykterheten lärt mig.
Om mig själv och andra. Låter mig växa stark och rak i ryggen.
Låter mig sväva ut- och sen komma tillbaka.
Njut av fredagen, här ska det göras så lite som möjligt. Sortera i lite skåp. Ta en kort springtur.
Hunnit med 2 x Pilates denna vecka- bra där! Jag är nog igång nu.
Kram på er. 😍

Jag tycker det är så mysigt att läsa om dina dagar! Fint 😍
Det förvånar mig allt att inte vilja laga mat- MEN- jag lagar själv inte mat till bara mig själv. Så det är ju inte förvånande alls. Min man lagar oftast mat på vardagar- han vill vekligen äta varm mat, medan jag plätt-lätt nöjer mig med knäckemackor och yoghurt-bär. Tex.
På helger och sammankomster lagar oftast jag, det kräver massa logistik och jag har övat mer på den biten- i köket.
Fast på helgen, nja inte så mycket logistik men däremot älskar jag att pula i köket en lördag.
Ha en fin fredag nu och var rädd om dina knän! Kram 🤗

Ps. Besök hos hundfrisören har vi hunnit med också. Lillprinsen skötte sig galant 🥰 I två timmar satt jag på gården utanför och väntade på att rycka ut om han ballade ur, men det gick så bra och han var så fin när han kom ut.

Efter resan har jag fått så sjukt ont i knäna. Vet inte om de är överansträngda? Kanske. Artrosknän gillar inte att köra bil heller har jag märkt, då har man benen halvböjda under lång tid. Efter några dagar då jag knappt har kunnat gå, men har gått ändå eftersom jag har haft saker inplanerade, så tar jag det väldigt lugnt idag. Inget inplanerat, ska endast åka och handla.

Igår fick jag privatlektion hos hundkurstanten eftersom jag missade en lektion i lördags. Hon är lite kufisk faktiskt, såpass att jag får bita mig i tungan. Hon är diskussionslysten och lite kategorisk. Hon har minsann haft hundkurser sen 2001 i egen regi och hennes sätt är det bästa på varje jycke. Personligen tycker jag att lite ödmjukhet är på sin plats även om man känner sig tvärsäker.

En gång hade jag för kort koppel och igår hade jag för långt koppel - och halsbandet var för stort, så det krånglade sig Emil ur. Det var nästan så hon hytte med långfingret åt mig för dessa misstag. När jag berättade att jag har förstått att jag är lite för tålmodig med honom så ropade hon högt: ”Det måste du ändra på”. Öh. Ibland är det bra att vara tålmodig, tänker jag, och jag kan liksom inte förändra min personlighet. Jag är tolerant och tror att alla, människor och hundar, vill göra sitt bästa. Min taktik är att försöka minimera tillfällena då han kan göra fel. Ge honom timeout när han biter och bråkar tex.

Tidigare har kurstanten sagt att Emil är rädd för folk: ”Det måste du ändra på”. Det baserar hon enbart på att han inte vill följa med henne. Jag har tänkt att han är försiktig, men rädd upplever jag honom inte. Det är hans personlighet - och väldigt vanligt hos rasen pudel. Igår kände han igen tanten och då hade han inga problem att följa med och interagera med henne. Då blev hon helt perplex och undrade vad jag hade gjort med honom. Öh, han får följa med typ överallt och ju äldre han blir desto fler erfarenheter får han, plus att han känner igen folk och tredje-fjärde gången man träffas visar han tydligt att han gillar en person. Eller inte. Kurstanten gillade han - hon har godis.

Kurstanten tror på godis, godis, godis och ännu mera godis. Eller falukorv i Emils fall. (Med hög köttprocent.) Jag inser att det är ett perfekt sätt att motivera honom att träna lite mer organiserat. Man riktigt ser hur han anstränger sig för att förstå vad jag vill. Både röst/ord och handrörelse är viktig. Men jag kan samtidigt inte ge honom godis varje gång han luktar på skräp och jag säger ”isschh” (ungefär som usch fast med i). Då ska han låta bli ändå. Jag går inte runt med falukorv i magväskan hela tiden.

Men som alltid när jag ska lära mig något anstränger jag mig för att förstå den kunskap som hon vill förmedla - och sen tar jag det göttaste och införlivar i mitt eget agerande. Jag måste liksom alltid göra på mitt sätt. Alltid. Jag kan inte ens följa ett recept slaviskt. Färdiga matkassar skulle jag aldrig kunna beställa, ska någon annan bestämma vad jag ska äta? Nope.

På tal om matlagning. Idag känner jag för att laga mat, så det ska jag göra. Jag minns inte ens när jag kände så genast. Att jag VILL laga mat. Ibland gör jag det för att jag måste, men lika ofta struntar jag i det. Det finns mycket god färdigpaketerad mat i kyldisken på Ica. Ljummen fransk potatissallad och kycklingspett ska jag göra. Åt just det från Ica igår och insåg att det här kan jag göra mycket godare själv.

Trevlig helgkram 🐘

Ja såklart går det upp och ner. Och- en del av glädjen som jag nu ofta känner handlar om tacksamhet mot honom som gav mig så mycket. Alla spår av liv jag har här hemma, gemenskapen vi hade, upplevelser av musik, som var hans stora intresse, konst, skönhet. Och en galen glädje att bara leva. Efter ett år av lite vanmakt, dödens närhet, ett år då vi visserligen oftast lyckades ta en dag i sänder men förstås till priset av lite förnekelse. Jag har också kommit ännu närmare mina döttrar, vilket är underbart. Middag hos den ena igår. Delvis har det absolut också att höra med nykterheten, att de börjar ha ett riktigt förtroende för mig. Underbart med de halvstora barnen, höra om skola, kompisar, hobbyn, funderingar om allt möjligt.

Det låter som att din arbetsplats är helt dysfunktionell när ingen reagerar på en misshandel. Se till att bli sjukskriven eller säg upp dig. Du har ju ett liv utanför arbetet, fokusera på det och hur du vill må där. Du har länge varit inne på att jobbet får dig att må dåligt. Nu är det nog hög tid att ta dina känslor på allvar och hitta nys vägar i livet. Det går, finns så många som gör förändringar de trodde var omöjliga.

@aeromagnus Usch så hemskt! Är det ngn slags dålig attityd i största allmänhet ? Har ni ingen manual för vad som ska göras i liknande situationer?
Du borde fått stöd och rektorn borde väl prata med elev och föräldrar?
Kram till dig och hoppas du kan byta arbetsplats om detta är hur det (inte) funkar…

@Se klart Bara två månader kvar! Sen klarar jag mig❤️🙏🏻

Idag har jag blivit misshandlad på mitt jobb av en elev. Fick en spark i ryggen. Chefen har inte ens bemödat sig med att fråga hur jag mår idag. Har ont men eleven är kvar som ingenting hänt. Skulle avstyra ett slagsmål. Så jag orkar inte mer nu. Funderar varje dag på hur jag ska orka och varför det är fel på mig. När jag berättade detta för mina kollegor så var det INGEN som frågade hur jag hade det ont eller liknande. Det är kört nu nu skiter jag i allt snart.

Hej @sisyfos
Nej, jag skrev inte att barnen måste hämtas tidigt- men oavsett så handlar det i första hand om att jag resonerar med mig själv, och här- kring tidens anda (tidiga hämtningar) och en mormors roll, både i allmänhet men också specifikt. Jag dividerar inte med mina barn om vad de anser vara en lämplig tid att hämta på förskolan, för det handlar ju om deras val och prioriteringar i livet. Jag hämtade alltid sist- de prioriterar pä annat vis.
Att hämta är egentligen inte den viktigaste hjälpen, utan med tiden inser jag att detta att vara en stabil vuxenperson i detta ”familjeblivande” är något viktigt- för vissa. Mina barn har olika inställningar till allt möjligt. Jag vill vara nyfiken och hänga med i deras tankar, värderingar. Inte alls verka fantastisk- jag är allt annat än det. Man lika väl som människor på jobbet, eller vänner, eller forumkompisar är spännande! En livs-energi. Så är ju också barnen, och barnbarnen det. Det handlar mindre om att ställa upp- och mer om att få vara med i livets olika flöden! Kram 🤗

Grattis! 7 månader- då är ju ett barn i magen livsdugligt även utanför magen- men behöver lite hjälp och stöd. Jag minns att 9 månader kändes nästan larvigt symboliskt - pånyttfödd.
Heja dig! 😍

SeKlart, du skriver att barnen MÅSTE hämtas tidigt på förskola, det stämmer inte. Vem bestämmer det? Är det förskolan som stänger tidigare, eller dina barn som har satt de tiderna? Kanske har de valt en förskola med dåliga öppettider, men de ska ha rätt att ha barnen där längre.
När mina barn var små pendlade jag långt. Jag hade så dåligt samvete för att jag ibland hämtade sist av alla. Men när man kom fram hade barnen ofta en väldigt mysig lässtund med personalen. Ibland sätter man egna krav som ”duktig förälder” som skapar en enorm stress. Nu förespråkar jag inte att ha barnen på förskola så länge som möjligt. Jag tror att det är utmärkt att gå ner i tid om det funkar, men att de skulle vara tvungna att hämta 15:30 verkar jättekonstigt med de regler som finns. Så antingen har de satt de tiderna själva för att vara ”duktiga föräldrar”, eller så gör förskolan fel. Nu vill man kanske inte bråka om sånt, men det går.
Jag tycker också att du är helt fantastisk som ger så mycket stöd. Tänker att man ”behöver” så mycket stöd som man kan få. Att du tar dig tid är ovärderligt och skapar bra relationer med barnbarnen (och barnen). Tror som du att det är svårt med balans för många. Viljan och lusten är stor hos många, men orken varierar, kanske med årstider och ålder och att det är viktigt att inte köra sig själv i botten.
Tänker att när det ”roliga” känns som måsten, då behöver man säga stopp.
Ha det fint!

@Eirene Oj, nästan rodnar🥰 Är det jag??
Tack för fina orden! 🙏🏻❤️🙏🏻

Du har uppfattat helt rätt- det ÄR lite mycket vissa veckor. Att ha balans är ju svårt, jag tror knappt jag vet någon som inte tampas med dessa frågor.
Vilja, orka, lust, som går över i trötthet- däremellan växlar man liksom hela tiden. Jag tror det är ett livslångt projekt. I synnerhet när man kommer in i livets nya faser, såsom småbarnsåren, tonåringar, barnbarn, jobba mycket eller lite.
Då får man vända och vrida på allt! Kram 🥰

@Se klart Jag vet inte riktigt i vilken ålder dina barn är i även om du och jag är kanske i ungefär samma ålder? Fast jag är kanske ca fem år äldre? Mina barn är födda -94 och -98. Jag tänker att det är en stor skillnad för hur det var när mina barn var små emot hur det är idag. När jag hade mina barn på som det hette då, dagis, så var det få föräldrar som båda två arbetade heltid medan jag idag möte så många föräldrar där båda arbetar heltid. Det är ju faktiskt en förmån vi har i Sverige att vi kan ner i arbetstid till 75% ända till barnen är 8 år utan arbetsgivarens tillstånd. Det är ju få människor som på ålderns höst önskar att de hade jobbat mer under sin yrkesverksamma tid i livet. Hur som helst så missuppfattade jag nog dig. Jag uppfattade det som om det blev lite mycket att hämta dina barnbarn så jag ville bara hjälpa till lite och sortera.

Kram:)

Tack för tipset @AmandaL 😍😍

@varafrisk tack för dina tankar och ditt inlägg här hos mig. Mina barn jobbar helt normalt- det som jag inte tycker är normalt nuförtiden är att barn ska hämtas så tidigt på förskola. Vem hinner jobba heltid om barnen måste hämtas kl 15:30?
Det är förstås så att många i Stockholm som inte jobbar tex inom vård och omsorg- har viss flex i schemat nuförtiden. Så var det inte när jag hade småbarn. Då var det 8:15 sharp på kontoret. Lämningsturnen startade vid 07:30…
Jag upplever också att barnen behöver mer stöd än vad jag kanske gjorde? Jag tycker inte att jag curlar dem- men jag har mycket omsorg om dem. Jag känner mig tacksam att jag är stark och frisk- kan hugga i. Om tio år kanske jag inte orkar?
Jag har en vilodag i veckan- den njuter jag av något otroligt. Sen har jag ju lärt mig ta små pauser- flera gånger om dagen. En av många bra grejer med nykterheten.
Kram 🥰

Grattis från mig också 🥳Du är så härligt konsekvent i ditt sätt att resonera och hur du valt att leva ditt liv. Också underbart klok och omtänksam. Tror du var en av de första som
sade något till mig på forumet. Det betydde mycket! Dina kommentarer till alla och en var är så peppande och inspirerande. Fortsatt lycka till!
🌻

@Amanda L Det känns alltid (för mig) som om jag skulle ha varit nykter en mycket längre tid. Fast känslan beror ju på att jag skrivit här på forumet under en mycket längre tid. Så visst är det så som du säger, vi har varit nyktra ungefär lika lång tid. Jag hade åtta månader i torsdags! Heja oss💪🏻

Kram❤️

@Se klart Lyssnade på Nic Lunabbas bok: Blir du ledsen om jag dör?
Den var så annorlunda, gripande och intressant. Bara ett tips om du tröttnar på poddarna.🤗

@Loppan Tack Loppan! Hoppas allt är bra med dig?
🙏🏻❤️

@Varafrisk Tack fina du! Jag hoppas att du också ska få mer lugn och ro. Och visst har vi varit nyktra ungefär lika länge?
Heja oss!❤️🥳

@Kristoffer Tack för uppmuntran, jag har fått så mycket hjälp här och hoppas att fler hittar hit. Så glad att jag råkade snubbla in här för sju månader sen.🥰

Nu när jag har landat i tv-soffan framför Idol känner jag så starkt att jag är SÅ jävla nöjd med resan, trots att det bitvis förstås har varit jobbigt. Rubbade rutiner, tajt inpå Emil hela tiden, liten stuga, mycket bilkörning, regn.

Men upplevelserna och personerna jag har träffat trumfar allt det jobbiga 🥰

Och min mamma är så pepp inför att vi ska planera in en liknande resa, bara hon och jag, till våren. Hon ska få se allt en sista gång, som hon har tjatat om länge nu. Jag har bett henne ta kontakt med sin syster också, vi får se om hon reder ut det.

Kram 🐘

@Varafrisk Klart du ska!

Kram 🐘