Senaste kommentarerna i forumet

@Se klart Hästar är som barn (fast väger 4-700 kilo…)
Med din bakgrund: Det kommer att gå jättebra.😀👍

@Andrahalvlek Har ni kanske behov av medarbetare? Frågar åt en vän som är jättebra på att göra tidningar….😀

@orolig för mitt barn Socialtjänsten borde ändå se det som en varningsflagga om han inte vill…?!

@Ejanne Ibland lär man sig bara tålamod..😵‍💫

Så sant @Andrahalvlek men det känns ändå som att jag bara står och stampar i gruppterapin. Å andra sidan kanske stampandet förflyttar mig framåt ändå med små små 🐜-steg som blir till 🐘-kliv. En en fin dag 🌟🌟🌟

@Amanda L ja verkligen billigare! Även om en läsk kostar 40 spänn på krogen..
Det tar jag dock gärna 🙃

@Ejanne Otroligt bra säg av Angela Davies! Funkar dåligt på krig och klimatkris dock, men man kan bara gräva där man står - så det gör vi! Det är jättebra att jobba med sig själv länge. För alltid liksom. I början ville man bara bli klar med nykteriet, men med tiden insåg i alla fall jag att man inte blir klar. För i och med nykterheten öppnas nya dörrar, och fler dörrar, och ännu fler dörrar… Man blir aldrig klar. Gött!

Kram 🐘

BEHANDLINGSLESS! Är inte din rehab klar snart? Frågan har redan ställts av min sambo många gånger men nu är det en medarbetare på jobbet som undrar. Svaret är det samma till dem båda: ”Nä, den varar till början av januari. Just nu håller jag på med steg sex av tolv”. Det är ett svar som möts med förvåning. Jag super inte längre. Jag mår bra. Jag har framtidsplaner som jobbar med. Men jag är fast i det institutionaliserade programmet ytterligare 21 veckor. Det är lika för alla, oavsett mentala utförsgåvor, progression och status i allt övrigt. Jag försöker göra det bästa av situationen för det är som det är och naturligtvis lär jag något av detta också. Som övning i ”att acceptera det jag inte kan förändra” är det möjligen genialt?! Å andra sidan är jag mer inne på Angela Davies mera revolutionära devis: "I'm no longer accepting the things I cannot change, I'm changing the things I cannot accept.". Så är det. Nykterheten först, kamrater, och jag är redo att förändra världen!

@Amanda L Jag håller med dig i allt du säger. Du tänker helt rätt och precis så trodde jag också att det var. Självklarheten till exempel att kräva drogtester om det finns starka misstankar om missbruk. I detta fall är personen till och med nyligen dömd för narkotikabrott. Verkligheten är en helt annan. Varken socialtjänsten eller tingsrätten kan kräva drogtester utan det är helt frivilligt. I det här fallet så nekar ju personen till att ha några som helst problem och det finns inget jag kan göra. Jag förstår vad ett missbruk kan göra med en människa och att det krävs ett enormt arbete att bli fri. Hade han sökt hjälp och accepterat sina problem hade jag haft ett annat lugn i kroppen. Jag hade vetat att personen i alla fall ville bli bättre. Nu när han förnekar allt så utsätter han inte bara barnet för fara utan även som jag skrev tidigare, han bygger hela deras relation på lögner.

Tre jobbdagar avklarade, tjoho. Enda grumset i bägaren är brist på nyheter. Och det är ett illavarslande grums när man gör tidning. Det känns som jag kokar supertunn soppa på gamla rester. Men det blir jävligt snyggt presenterade rester!

Två jobbdagar till, seeeen åtta veckors valpledighet 🥰 Vi längtar massor båda två! Fast jag fultolkar kanske valpens utbrott. När min egen hjärna går på sparlåga under lediga stunder.

Kram 🐘

@AmandaL tack för tips! Jag har uppfostrat (med viss framgång) en stor skock barn- och är mycket bekant med ledaregenskaper både i fostran och i arbetslivet. Även om jag på intet sätt vet precis hur det ligger till med hästar.
Men jag tror att jag skulle tycka om det.
Har iaf en vän med häst så jag ska börja med att prya i hennes stall. Därefter privatlektioner eller nybörjarkurs.
På landet är vi omgivna av hästgårdar.
Fortsättning följer!
@sisyfos det lilla jag har fostrat hund, så är det förstås en helt annan sak än med katter, för de är egentligen inte fostringsbara. Man får gå bredvid och servera mat. Gos kommer då och då liksom väckning (av hunger) medelst små bett på smalbenen.
Jag skulle gärna ha hund, men just nu funkar det inte med våra arbeten.
Vi får se var allt landar! 🐴

PS Också viktigt att berömma såklart, när de gör rätt. Glömde skriva det...Berömma inom typ tre sekunder.
Men det gäller väl hundar också?

@Sisyfos @ Se klart
Som tidigare hästägare så kan jag berätta att hästar är väldigt beroende av att man är deras ledare. Annars känner de sig otrygga.
I en hästs värld finns det bara följare och ledare.
Om det inte finns någon tydlig ledare i den lilla tvåmannaflocken, så måste de själva vara det, vilket inte alla hästar vill.
Att uppfostra en häst är ungefär som att uppfostra en fyra-åring.
De testar nästan varje dag om man verkligen är ledare genom att göra olika små tester eller bus. Varje dag måste man upprepa, nej, du får inte puffa på mig, nej du får inte gå först, nej du får inte...osv. Konsekvens handlar det om.
Eftersom en häst är så mycket större än en hund är det ännu viktigare att vara konsekvent och trygg.
"Ingen fara, det här fixar jag!"
Ibland har jag tänkt att människor, hundar och hästar inte är alltför olika, förutom att hästar är flyktdjur, inte rovdjur. Därför extra beroende av trygghet. Men annars... :)

Han inte hann...

@orolig för mitt barn Ett argument för att det ska fortsätta att vara övervakat kan ju vara det där med att testerna är frivilliga, men att hann inte vill göra dem...
OM hann verkligen skulle vilja göra upp med sitt missbruk och vara en ansvarsfull förälder så skulle han ju ställa upp och lämna prover. Om han inte vill det så borde det vara en allvarlig larmsignal?
Jag har ett minne av att när det gällde Lilla hjärtat så ville inte föräldrarna lämna drogprov och slapp det. Men det vet vi ju hur det gick med. Ok att det ska vara frivilligt, någon kanske vill fortsätta med droger istället för att vara förälder. Men att inte vilja och samtidigt kräva umgänge går inte ihop för mig. Varför, måste man ju undra.
Visst kan det kännas integritetskränkande, men samtidigt så HAR han ju missbrukat.
Jag tror vi som är här och som är eller varit beroende kan hålla med om att det är rimligt att ställa krav på föräldrar som haft ett långt missbruk. Vi vet hur svårt det är att ta sig ur det även när man vill.
Jag tycker det är så sorgligt att du ska ha det så svårt. Och jag förstår din oro.

Sista semesterdagen infinner sig och min app säger 660 nyktra dagar. Solen skiner och det ser ut att hålla sig hela dagen. Ska passa på att tvätta och hänga ute, det luktar så gott om utetorkad tvätt. Har haft lite motstånd till att börja jobba igen efter all ledighet med inga större krav och att bara få vara. Denna sommar har vi varit på hemmaplan största delen och det har varit skönt. Vi har kunna bygga staket och pyssla med saker som vi velat få gjorda hemma, åkt på dagsutflykter och träffat lite nära och kära. Gått mycket i skogen med hundarna och njutit. Skönt att inte haft fullspäckat schema, trivs med lugnet. Någon dags aktiviteter, sedan lugnt emellan.

Denna sommar har också inneburit mycket reflektioner, troligen för att det funnits mycket tid för det. Mycket också för att jag haft tid att vara aktiv på forumet och ta in en del av det som händer här. Många spännande och givande dialoger som jag tagit in och reflekterat kring. Saker som händer i det privata och i min omgivning som det också finns tid att reflektera och fundera kring. Funderingar kring min värderade riktning och det känns som jag följer den. Vi har följt flera serier och haft som rutin att titta på några avsnitt varje kväll efter middagen. Skönt att få stänga av huvudet emellanåt genom att fokusera på det som sker i serien, fokusera på att måla brädor och se hur färgen tar över och till slut är den helt vit eller blå. Fokusera på hur staketet växer från en första bräda till ett helt staket. Fokusera på att klippa bort alla döda blommor och bara låta de fräscha vara kvar. I löpspåret fokusera på att sätta foten rätt i spåret så att man inte råkar snubbal på en hal rot, men samtidigt flödar tankarna fritt från det ena till det andra och vips så är rundan klar och så även flera tankar som kommit på plats, ”ja så ska jag göra!”. Att fokusera men samtidigt koppla av och fyll på med energi.

Kikade på min mail då jag behövde meddela en sak, det kändes faktiskt ok även om det kryllade av mail, att det inte skulle bli så farligt att börja jobba igen😁. Ska göra klart en större sak som jag påbörjade innan semestern och även ta mig an ett nytt uppdrag, så känner lite press och att behöva leverera igen. Men också rätt roligt och skönt att komma in i arbetslunken igen. Helt ok. Valde att börja jobba en torsdag för att första veckan ska gå snabbare och nära helgen. Men först njuta klart av denna dag i ledighet, dricka upp mitt kaffe och komma igång. Fylla en tvättmaskin, på med löpardojjorna och en tur med hundarna i skogen. Sedan hänga tvätten när jag är tillbaka och ta vara på resten av dagen.

Ha en fin onsdag!🌞❤️

@Amanda L Han har övervakat umgänge idag varannan vecka tre timmar. Dock känns det som att de hela tiden försöker att pusha det till att det ska bli oövervakat i framtiden. Han får såklart goda vitsord när han är där men det är inte särskilt svårt att hålla sig i skinnet tre timmar varannan vecka med socialtjänstens närvaro… Jag vet ju hur han fungerar så fort vardagens stressmoment kickar in. Han missbrukar också cannabis och det sjuka är att vi inte ens kan kräva drogtest för det måste i så fall vara frivilligt. Han förnekar såklart även det missbruket. Han kan säkert hålla upp ett tag med både alkohol och cannabis men i samma stund som han känner sig säker kommer han börja igen. Han ser som sagt inte hur sjuk han är och det är det som gör mig så rädd. Han kan tala för sig och har ett bra arbete så på ytan ser allt bra ut. Det är banne mig inte lätt som förälder att försöka skydda sitt barn alla gånger. Vi bollas fram och tillbaka mellan socialtjänst, familjerätt och tingsrätten. Jag menar, ingen går igenom det här frivilligt. Jag gör inte det här för att smutskasta pappan som jag får känslan att vissa tror ibland. Det kostar mig pengar och framför allt energi som jag egentligen vill spendera på mitt barn. Det är också otroligt jobbigt att alltid vara rädd. Jag vet ju hur oberäknelig han är och han har lovat att jag ska få betala tillbaka för det psykiska lidande jag har orsakat honom. Det är nog tyvärr det enda löfte av alla hans löften han tänker hålla.

Ja, jag känner igen det där med katter. Det ska vara på deras villkor. Ju angelägnare man är, desto mindre intressant. Och så funkar väl en del människor också…
Kul med nya utmaningar, men rida 😀? Jag tänker nog fortsätta att leva med att hästar är lite läskiga. Hoppas det går bra för dig.
Bara nu för att du skrev det där blir jag lite nyfiken på kommunikationen med hästar förresten. Jag har alltid tyckt att hundar är lite för ”enkla”, dvs ingen direkt utmaning att få kärlek ifrån dem… men det har ju heller aldrig stämt och nu när jag haft en hund är det så mycket att utforska där med. Spännande helt enkelt.

I know @andrahalvlek 😍 tack.
Många av de enklaste ledorden är ju stora mysterier som man får öva på hela livet.
Enkelt var det dock att köpa medicin mot halsbrännan (intresseklubben kan vässa pennorna nu…)
Försöker komma in i fas med sömnen utan sömntabletter, vilket är extra svårt när man försovit sig. För mig handlar det aldrig egentligen om när jag somnar- utan när jag vaknar.
Rolig första dag på kontoret, mitt gäng är ⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️
Katterna försöker fatta att vi har bytt hem. Det går rätt så bra men tycker de är snåla med gos… Vet inte om ni läst Sommarboken- av Tove Jansson, där barnet Sofia får en katt och beskriver kärleken ungefär som; ju mer jag älskar henne desto mindre älskar hon mig.
Fast mycket bättre uttryckt.
Idag har jag mailat till två ridskolor för att se om det går att vara nybörjare på det med, alltså vara livrädd och sedan våga mer och så småningom behärska på en okej nivå. Som körkortet.
Jag har ju också blivit nyfiken på detta med djur- alltså lite större och sällskapligare än akvariefiskar som jag hade när jag var liten.
Det känns nytt och fint och spännande. Rotar runt i de innersta delarna och det behöver jag.
Kram och godnatt (I hope) 🛌🛌

@orolig för mitt barn Kan du begära umgänge med övervakning? Alternativt att han tar antabus under övervakning, på något sätt bevisar sin nykterhet. Med tanke på hans långa missbruk så borde det väl krävas av socialtjänsten?
Eller är jag för blåögd…?

@Mother Tack för dina kloka ord. Du har så rätt i det du säger och stärker mig i mitt beslut att fortsätta hålla så mycket avstånd det går. Det är inte helt lätt tyvärr i dagens Sverige att skydda sitt barn då umgängesrätten väger väldigt starkt. Det ska vara barnets bästa i fokus men ofta frågar jag mig om det inte är precis tvärtom. Att låta en våldsam människa med missbruksproblematik vara ensam med ett litet barn låter verkligen inte som barnets bästa i mina öron… Jag har hoppats så många gånger att han ska förstå vad han har gjort och söka hjälp. Istället ljuger han nu om det och jag förstår inte hur han kan vilja bygga en relation med sitt barn baserat på lögner. Det gör mig så ledsen. Jag får det hela tiden bekräftat att det är mig han vill åt och barnet är en del utav det. Eftervåldet fortsätter.

@Vinäger
Grattis!
Så roligt att läsa att du mår bra och allt funkar för dig !
jag själv ligger strax före dig med 10 månader utan vin , så himla skönt !
Tror vi började ungefär samtidigt här på forumet och dina inlägg har varit mycket till hjälp för mig , tack !🙏
nu ser vi fram emot att få må bra resten av livet
Stor varm kram ❤️

Orolig för mitt barn :
Det har varit en svår situation för sej och ditt barn, det finns inget som rättfärdigar hans beteende.
Håll dej så långt bort ifrån honom med ditt barn som det någonsin går. Han är skadad och sjuk av sitt drickande och alkoholberoende.Har verkligen svårt att tro att han enbart dricker alkoholfritt idag, är det något en alkoholist är bra på förutom supande så är det att ljuga.
Om det ska gå att tro på en sådan man skulle han få blåsa dagligen för att bevisa sin nykterhet.
Det verkar som om myndigheterna nu är mer benägna att skydda barn från missbrukande föräldrar jag hoppas verkligen det gäller dej och ditt barn.
Lycka till ❤❤

Jag har lämnat en våldsam man som jag har ett litet barn med. Under de år vi levde ihop tror jag att han hade totalt fem helt nyktra dagar. Jag förstod tyvärr först hur djupt ner i träsket han var när jag blev gravid och när barnet föddes förvärrades allt. Jag var livrädd att han skulle råka göra illa barnet när han var berusad och till slut gick han för långt och barnet kunde ha skadats allvarligt när han i ett av sina fylleutbrott misshandlade mig när jag försökte skydda barnet när han skulle lyfta upp honom. När jag en kort tid därefter orkade lämna så gick han med i AA och lovade att han slutat dricka. Jag hittade ölflaskor av samma märke han dricker i soprummet de få gånger jag hälsade på med mitt barn och hittade även kartongen och flaskorna han lovat att han gett till sin vän. Jag kan inte svära på att det var hans då han bor i ett flerfamiljshus men det är heller inte den vanligaste ölsorter han har som favorit. Han började också snabbt att ta upp öldrickandet igen men nu i form av alkoholfri öl och lättöl. För mig låter det som en stark varningsklocka att dricka öl så snabbt även om den är låg i procenthalten. Det är här jag skulle vilja ha synpunkter från er. Kan det vara så att han faktiskt är nykter idag? Kan man om man har varit alkoholist i säkert närmare 20 år klara att dricka något som påminner om en gamla favoritdryck? Jag är i en vårdnadstvist och jag vill inte att han träffar barnet ensam utan personal från socialtjänsten (som såklart är inkopplade. Polis likaså). Dock är jag rädd att han i framtiden kommer att få träffa barnet ensamt och är väldigt orolig över det. Jag tror inte att han själv inser hur illa han gjort människor i hans närhet och jag tror att alkoholen var en medicinering mot något underliggande som han inte sökt hjälp för. Jag vet knappt något om AA men jag får känslan av att det inte räcker i hans fall. Jag tror att han också behöver läkarhjälp och behandling. Jag frågade inte mycket om hans möten men ibland kunde han ta upp något själv och vid ett par tillfällen kunde jag få känslan att de han var på mötet med rättfärdigade hans drickande då han verkar ha skyllt på mig och att det varit jobbigt hemma. Jag tror så klart inte att han berättade om de gånger han slagit mig men i hans ögon rättfärdigade det då även det.

Förlåt för en lång och snurrig text. Jag försöker bara förstå och göra vad som är bäst för mitt barn. Hoppas att någon av er kan svara på mina funderingar.

@Geggan ❤️