Senaste kommentarerna i forumet

@Se klart Låter mysigt och som att du lever i nuet och det liv du vill leva med harmoni! Mer kan man inte begära av livet, eller hur?! ❣️🌸🍃

@Himmelellerhelvette Ja, där säger du något viktigt. Att även kunna se det fina och glädjen som man känt under sitt liv och inte bara det svarta och mörka. Risken är annars att tillväxten sker här, i det mörka och då fastnar man på sin väg till frigörelse från sina bojjor. Livet är ju både mörkt och ljust och det mörka kan leda till ljuset om man inte fastnar i det. I det mörka kan man få svar som leder till ljuset om man undersöker, reflekterar och omvärderar det. Det är som att försöka lösa en gåta, den ena ledtråden leder till den andra och man kommer framåt. Man förstår allt mer på vägen och det är vägen framåt som är det intressanta, att få mer och mer kunskap och insikt om sig själv❤️

@vår2022 Ja det är viktigt att gräva sig ner till grundorsaken och det tar tid och gör ont men nu vet jag. Lite som att rensa i ett stökigt förråd. Det var mycket som jag behövde gå igenom, mycket som jag fastnade i några dagar för varje sak men jag ser det som delar i processen. Vissa saker var tuffare än andra och jag har varit rädd för att gräva där, rädd för att fastna för det var så oerhört förträngt och hemskt. Men jag har tagit mig igenom och ut ur varje trauma. Sedan sett på allt som varit fint för det är inte bara nattsvart utan runtomkring det nattsvarta fanns det mycket annat och det tror jag är viktigt att titta på med. Som att hoppa hopprep med vänner, åka rullskridskor, klassresor. Man måste se på det utanför också inte bara lägga fokuset på det hemska.

Det som är så fint med att bli vän med sitt förflutna och acceptera det eftersom det inte går att ändra på är att jag nu inte klandrar mig själv för att jag blev beroende. Jag förstår att jag blev det för jag hade inte fått några verktyg på min väg genom livet. Jag fick aldrig någon hjälp att förstå det som skedde utan lärde mig överlevnadsstrateger själv. Mycket flykt genom hela livet.

@Andrahalvlek Haha ja jag kan också känna så och bli rädd att jag fått i mig något, jag dubbelkollar ofta min burk/flaska varje gång jag ska ta en klunk så den inte förväxlats. En gång har jag fått alkohol i munnen under min nyktra tid, genom en dessert, det var någon alkohol i den och då blev jag riktigt förbannad! Hur i hel…. kan man servera sånt utan att säga vad den innehåller på en restaurang? Det var en tugga och jag var tvungen att svälja för det passade sig inte att spotta och fräsa där och då. Jag fick sån panik, tänkte att så lite kan få en alkis att få mersug, kände mig berusad men förstod sedan att det var panikkänslorna som förvirrade min hjärna.

Kram mina fina vänner❤️Ni är de två som hängt med mig genom hela resan och jag hoppas och önskar vi håller ihop i många år till, hur länge nu forumet kommer finnas kvar, hade varit fruktansvärt om det lades ner!

Trevlig söndag❤️

@Se klart Kan känna igen mig, håller fortfarande i massor av trådar gällande planering, fixa i familjen som tidigare gav stort stresspåslag. Idag kan jag delegera till viss del och jag tror inte längre att jag är oumbärlig, men det faller lätt på min lott att hålla ihop saker och jag gillar det och jag är bra på det. Jag har också blivit bättre på att inte ta på mig allt alltid och säga ifrån. Lite nytt förhållningssätt och nytt mönster som jag lärt mig att inta för att inte falla tillbaka i rollen som lätt tog slut på mig. Detta nya är mycket roligare och ger även plats för övriga att delta mer.

Tände också ljus för min pappa igår, jag saknar honom och har fortfarande inte förstått att han är borta. Det har gått för kort tid och begravningen har ännu inte ägt rum. Det kändes ändå fint och som en hälsning från mig❤️

@Andrahalvlek Hoppas att det ska lösa sig till det bästa för dig. Du har kraft och en förmåga att hantera livet på ett bra sätt i motgång, du kommer att finna vägar❤️

@Himmelellerhelvette Vad fint att få ta del av dina tankar och känslor när det närmar sig 15 månader. Att du känner dig grundad och älskad, härligt❤️. Det är lite som ett slags under med allt som sker när man lagt alkoholen på hyllan och inte längre behöver eller längtar efter de ”lugnande” effekterna som alkoholen ger. Att man istället kan nå så mycket härligare effekter genom att avstå. Vad man dock måste göra i samband med att avstå är att nyfiket undersöka vad som är orsaken till behovet att dricka och försöka hitta det lilla jaget som någonstans gått vilse i livet och utstaka en ny väg tillsammans i livet. Då får man möjlighet att göra om, göra bättre för sig själv och sitt liv. Och det är det som du lyckats med. Du är på väg i en ny riktning i ditt liv och det är fint att få vara med vid sidan av på din resa.

Ha en fin söndag!❤️

Två år, två månader och två veckor.
Någon gång under den här tiden borde jag rimligtvis ha upplevt en längtan efter att dricka igen. Med tanke på att jag var riskkonsument redan för 30 år sedan och levde som fullskalig alkoholist i över 20 år så borde jag varit i närheten av minst två-tre återfall sedan jag slutade.

Men nej. Inte ens en darrning på manschetten har det varit. Jag har inte upplevt att det varit svårt att sluta mitt livslånga missbruk och jag förstår fortfarande inte hur det gick till. Jag är lika förvånad idag som jag var den första tiden när jag gled fram i någon form av nynyktert smekmånadsrus. Lika nykter idag som för två år sedan går jag framåt och lever ett liv som trots andra motgångar, känns mer och mer värt att leva.

Ibland säger man runtom mig att "Vänta bara tills det krisar, då kommer suget ..." men det har krisat. Ja, fan vad det har krisat sedan jag slutade dricka. All skit som hänt runtom mig har varit så fruktansvärt tärande att ingen hade förebrått mig det minsta om jag valt att återfalla i supande för att döva känslostormarna som följt. Snarare har mina barn nästan förväntat sig att komma hem och hitta mig full endera dagen. Jag själv har inte analyserat varje motgång men bara accepterat att jag hanterar sorg och elände bättre nykter än med alkohol. Nu senast avled ett av mina syskon helt oväntat och först några veckor efter dödsfallet inser jag att inte ens i den sorgen fanns det minsta önskan från min sida att dricka.

Inte heller har det varit på kartan att belöna mig med alkohol när det gått åt rätt håll eller när livet varit på topp. Otaliga fester och firanden har passerat och jag har haft precis lika kul som andra, eller ännu mer, och slipper dessutom minnesluckor, bakfylla eller ångest dagen efter. Jag tror inte man ser mig som ett dugg tråkig för att jag inte dricker, och i de sällskapen jag befinner mig är det nog egentligen ingen som ens märker att jag väljer bort alkoholen. Jag kan inte påminna mig att någon överhuvudtaget frågat varför jag säger nej när det bjuds. Jag undviker inte människor som dricker, men jag kan inte påstå att jag lockas att umgås med de som dricker mycket och ofta. Inte för att jag är rädd att dras med, utan snarare för att de är så förbannat tröttsamma att ha att göra med. Fulla människor är faktiskt generellt både korkade, irriterande, fåniga och visar sina sämsta sidor. Det finns inte direkt någon lockelse i att träffa den typen av människor.

Häromdagen pratade jag dock av en tillfällighet med en person som kämpar fortfarande. En bekant från förr som befinner sig där jag var för tre år sedan; mitt i skiten med en ryggsäck fylld av otaliga misslyckade försök att sluta. En person som visserligen accepterat sin alkoholism och vill ta sig ur, men som misstror sig själv och är rädd för vad det skulle innebära att försöka leva utan alkohol. En person som är mer rädd för vad avståendet och nykterheten ska orsaka än vad alkoholen ställer till med. En person på väg ned i avgrunden med rekordfart rabblande samma mantra som jag hade; "Bara den här gången, sedan ska jag lägga av ..."

Det jobbiga är att jag ser vart det är på väg men kan inte göra något. Jag ser mig själv i den här personen och jag förstår precis känslorna av panik när alkoholen börjar ta slut innan festen är över. Jag såg hen stjäla alkohol ur värdinnans barskåp mitt i natten och utan urskiljning dricka slattar på morgonen när andra sov. Jag har gjort precis samma sak men jag kan inte på minsta sätt påverka den här personen att avstå. Inget jag säger spelar någon roll och jag kan inte få personen att fatta att det är supandet som är det svåra, inte avståendet. Så jag säger inte det. Jag pratar inte om vad jag tycker att hen ska göra. Men jag berättar om mig själv och min resa. Jag berättar på samma sätt som jag gjort i forumet här tidigare om hur nere i skiten jag varit och var jag befann mig för några år sedan. Jag berättar om hur jag bara slutade rakt av en dag och inte har ångrat en sekund. Och då inser jag att det jag säger faktiskt gör lite skillnad. I alla fall kändes det så när vi pratade senast.

Det jag också fick var tacksamhet från denne person. "Tack för att du inte tjatar om vad jag måste göra. Jag vet vad jag borde göra men jag måste få bestämma själv ..." Jag minns den känslan av att alla andra visste så mycket mer om hur mitt liv borde vara men att ingen förstod hur det kändes. Sluta dricka mitt beslut att fatta. Bara mitt. Och till slut kom det. Till slut tog jag steget på egen hand utan att någon stod och pekade. Det var då det verkligen var på riktigt.

Lev väl och var rädda om er ❣️❣️❣️

Tack sisyfos.
Jo beroendegenen är stark i mig och jag får hela tiden ha koll på den.
Och när den vinner mark så förlorar jag kontrollen över mig själv och blir onykter.
Trots att jag inte druckit en droppe.
Jag kliver ur mig själv och är hos någon annan i tanken.
Den som borde vara med mig själv,dvs jag finns inte alltid där.

Just i det glappet är det svårt.
Men jag ser det tydligare nu när jag är nära återfall i min känslomässiga onykterhet.
Står vid stupet och kikar ner.
Försöker hitta känslomässiga borgar som skyddar mig.
Det ska nog gå vägen.

@Himmelellerhelvette En väldigt fin lägesrapport ❤️ Varmt grattis till snart 15 nyktra månader! 🥳🥳🥳

Jag brukar också säga att jag är mer grundglad, grundnöjd. ”Golvet” har liksom höjts. Och jag är öppen för roligheter, tar ofta själv initiativet - och jag njuter 🥰

Vid några tillfällen, då jag träffat roligt folk och pratat och skrattat mycket, så kan jag bli studsigt euforiskt, så jag har nästan undrar om jag råkat få i mig alkohol av misstag.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Kram ❤️

Snart 15 månader nykter!

Jag finner mig själv mer och mer. Börjat ta mig ut mer bland vänner och känner hur mycket livet har att erbjuda.

Tänker på hur konstigt det var att jag var nöjd med livet men alkohol som den viktigaste ingrediensen. Behövde inte folk eller sysselsättning nått särskilt. Behövde mest vara ifred så jag kunde dricka.

Livet öppnar sig mer och mer och jag kan inte förstå att jag inte kunde se hur mycket det finns i livet. Blev ett tunnelseende.

Kan njuta lika mycket av en lugn promenad i skogen som en lugn kväll i soffan. Jag kan njuta mer generellt av det mesta.

Min kropp är i balans, jag äter när jag är hungrig, vilar när jag behöver vila, aktiverar mig när jag behöver aktivera mig, tränar, sover så bra och sömnen läker mig på alla sätt. Kroppen ger de rätta signalerna så som den är skapt att göra.

Jag har arbetat mig igenom många trauman och känner att det hjälpt mig lära känna mig själv.

Jag känner mig grundad och älskad.
Jag tycker om mig själv och är fascinerad över hur mycket näringsrik kost, träning och mindfullnes läker mig.

@Se klart Spännande! Kul med något nytt som kan engagera! Kram

@Andrahalvlek Det låter vettigt❤️

På tåget igen- denna gång för en kortis hem och fira kusin som fyller år. Åter landet ikväll alltså. Jag hade ju kunnat köra hem men är inte så sugen på att köra tillbaka så många mil i mörkret. Och tåget går snabbare.
Haft två dygn med fullt hus och mycket aktiviteter där jag främst sysselsätter mig i köket. Förr om åren var ju detta mitt stressigaste moment - fixa förbereda, laga. Nu är det fortfarande mycket att stå i och planera men det går liksom inte ”in” i mig så som förr. Det är stress som ligger utanpå. Den känns som att den är för alla att dela på. Inte bara min. Jag är inte föredömlig när det kommer till att delegera, och det är inte lätt att dyka in i mitt rätt så fastslagna schema. Men jag är rätt okej med det, och sen har jag lätt numera att lämna över disk och plock till andra. Vi har nu en barnbarns-bebis som närmar sig året och hon är den gladaste lilla unge jag sett. Vilken fröjd! Katterna håller sig på vinden, men kommer ner och ”pratar” när barnen gått och lagt sig. I helgen har vi varit 12 vuxna, och en handfull småbarn- med olika tider och som alla dras till samma ytor för att det är mysigast så. Ni vet ju hur det är med små kök på stora fester?
Idag var vi på kyrkogården och tände ljus. Saknar min pappa men utan någon ilska. Jag bara längtar lite efter att höra hans röst. Jag var ju med honom när han flaxade upp i himlen, släppte iväg honom och sa att han skulle flyga, passa på när näktergalen sjöng. Det var fint.
Kram på er alla kämpar 💕

Vad fint du skriver @sattva och så himla modigt att orka och vilja omvärdera, ta till sig nya insikter.
Det är inte lätt detta med döttrar, jag har tre, och vi har våra olika relationer och utmaningar. Senast i helgen berättadw en av mina döttrar om minnen från barndomen som hon upplevt som så negativa/dåliga. Det var inte specifikt riktat mot mig men jag är/var ju då, ansvarig för hennes väl. Jag har funderat kring det och om jag ska ta upp detta vidare med henne. Det var skönt att hon inte konfronterade mig just nu, men tänker att det är en tråd som behöver nystas i.
Din dotter är ju så ung. Det du visar framförallt är att du står på hennes sida- bokstavligen, och det är nog det viktigaste av allt. Kram 🤗

@Sattva Tack för att du tror på mina förmågor ❤️

Kram 🐘

Vad bra att du känner ett lugn i att det som nu sker, det sker. Du kan verkligen inte göra mer än du gjort.
Jobbet är trots allt bara ett jobb. Jag är helt övertygad om att du kommer att landa med fötterna ner och huvudet upp!

Igen evigheter sedan jag skrev. Har passerat 2 år 10 mån nykter. Att dricka alkohol känns väldigt avlägset. Finns inget som helst sug kvar sedan länge. Smågodis är fortfarande dock en issue. Borde kolla upp fastevärde på blodsockret, min pappa hade diabetes typ 2 fast han var normalviktig. Han både rökte o drack vin dock, så hans kropp var nog inte i bästa skick. Det är så himla viktigt för mig att leva som jag lär, och det är nog där största skavet kring godiset ligger. Att jag inte tar hand om mig så som jag skulle vilja.

Jag jobbar jättemycket i nuläget med relationen mellan mig och dottern. Mitt fokus har så länge varit att navigera i hennes och min mans kraschade relation. Där har vi nog äntligen hittat hem i något som kanske inte är fred, men iaf vapenvila.
Istället har dotterns och min relation ställts på sin spets. Hon har så mycket ilska, besvikelse och sorg som hon bär på sedan långt bakåt. Som kommer ut i explosioner med så mycket anklagelser om precis allt bakåt. Barndom, skilsmässa, val av ny man, val i nuläget etc etc. Jag har stundtals känt mig som en blöt fläck inte värd vatten ens. Jag sökte upp familjerådgivaren som jag o min man gått hos. Hon känner ju till oss. Fått bra råd, men svåra. Jag kom med frågan "Hur mycket ska man ta av sin 19-åriga dotter?" Typ. Jag vet inte alls hur jag ska hantera henne. Rådet var att förstå att det inte är en 19-åring som skriker mig rakt upp i ansiktet, svart i ögonen. Det är en 2-åring, en 10- åring, en 14- åring etc. Som inte vill ha eller behöver mitt perspektiv/ förklaring till de val jag gjort. Utan som behöver mötas där hon är. Att jag behöver bjuda in till ett samtal i lugn o ro där dottern får säga "allt". När hon sa detta kände jag mig maktlös och oändligt trött. Men nu har det gått några dagar och jag förstår att det är enda sättet till läkning. Så vi ska prata nästa helg.
Jag hade aldrig dessa samtal med min mamma, trots att det nog hade behövts. Jag vill inte vara som hon, med en övertygelse att själv sitta på sanningen och rättfärdiga sina handlingar. Jag kommer göra allt jag kan för att inte föra det arvet vidare.

@Andrahalvlek Verkligen!
men nej snusandet har jag inte fått bukt med, håller på med plåster och så, och snus omväxlande. Det kommer jag att lösa så småningom, men det beteendet påverkar ju inte lika mycket, förutom plånboken och tandköttet...

32 veckor +1 dag = 225 dagar :)

Ja, både att sluta dricka och att sluta med medberoendetendenser kräver jobb. Jag hade lite både och som jag har jobbat med. Tycker att det låter positivt att du hittat din egen kontur och prioriterar dig och dina behov, eller framförallt ser dessa. Det gäller att vara på sin vakt och inte halka tillbaka.
Önskar dig all lycka till!

Tråkigt att läsa, men positivt att facket är berett att ta strid. Vilket hemskt sätt som de hanterade det på också. Möte med två chefer och ett sånt besked. Är det ok att göra så?
Som du skriver så kommer du på ett eller annat sätt att överleva detta. Tycker att du visar så många gånger att du sopar ihop dig och gör det bästa av situationen. Det är jobbigt med ovisshet. Det är lite intressant att du blir sugen på mjöl och socker, balansen ska återställas på nåt sätt. Bra att du ser igenom det också. Önskar dig all lycka till!

@TappadIgen Så glad för din skull ❤️ Tänk att vi trodde att livet skulle bli tråkigt utan alkohol - och sen blev det tvärtom! Minns hur du satt på din balkong och hinkade öl, minns du?

Kram 🐘

Tiden går verkligen fort nuförtiden. Jag har fått det beskrivet för mig att det går att ha tråkigt och inte veta vad man ska göra. Jag tycker att det inte finns tillräckligt med tid för att göra alla saker jag vill göra och lära mig alla saker jag vill lära mig om. Något annat jag har noterat är att jag minns ett självtest för depression som jag gjorde någon gång för länge sedan och att det känns som att jag hade hamnat väldigt långt ifrån det om jag tog testet idag. När jag åker hem från jobbet så kan jag känna att jag längtar till nästa dag för att det jag ska göra är så roligt, men jag hinner inte längta särskilt mycket förrän jag är hemma och får fokusera på det jag gör då. Det mesta känns positivt. Att vintern är på väg känns bara härligt. Det spelar nästan ingen roll vad som ligger framför mig. Jag ser främst det positiva i det.

Riktigt allt är inte positivt, såklart, men jag slås av hur mycket som är det. Sen tar jag väl nog an mig lite för mycket t.ex. och jag behöver bättra mig med sömn och kost bland annat. Men jag är ändå tacksam för att jag är där jag är idag. Ibland känns det nästan lite overkligt.

@Charlie70 Tack för omtanken ❤️ Allt blir som det blir och går som det går. Nu har jag gjort vad jag kan. Jag väljer att vila i det. Och jag väljer att inte ta det personligt.

Kram 🐘

@Andrahalvlek så himla tråkigt att läsa om ditt jobb!!! Du som just börjat förhålla dig till ditt "nya" arbetsliv. Bra med kontakten med facket.

Kram!