Senaste kommentarerna i forumet

Ibland är det bara livet. Vi är ofta så lösningsorienterade att vi har bråttom, medan tiden i sig kan vara nog en så läkande faktor. Att vara vara I det, om du förstår? Alla saker går inte att läsa genom att tänka rätt- eller agera på något speciellt vis, det kan ju också bidra till att man känner sig otillräcklig? ”Jag har gjort si och så men det hjälper inte”. Det betyder ju främst att det är en svårare nöt att knäcka- eller känslor att läka ut.
Med stigande ålder blir man/jag så varse att läkande och växande sker på många olika sätt, inte sällan ser man först efteråt.
Kram fina du 🌸

Några dagar sent men inte desto mindre hjärtliga gratulationer till dina 2 år🥳
Du är en oerhört omtänksam, vänlig och hjälpsam forumvän. Du stöttar så många på ett väldigt konstruktivt sätt. Du vågar utmana! Heja heja dig. Tack för att du finns här❤️ Önskar dig en riktigt fin söndag! Kram 🥰

Godmorgon @andrahalvlek
Jag tänker på din personalfest. Usch.
På mitt företag råder noll-tolerans mot alkohol och vi har en fest (sommar) på en restaurang med ett fåtal ”drinkkuponger”.
Tyvärr är det å andra sidan mycket tårta när saker ska firas. Men jag tycker det är så skönt att arbetsplats/kollegor inte här ihop med alkohol. Egentligen helt självklart när man tänker efter!

@Himmelellerhelvette Ja, det är svårt att släppa ut gråt om man lärt sig att bita ihop och trycka undan dessa känslor. Och inte kan man gråta på beställning heller. Jag håller med @Andrahalvlek, musik är jättebra till att släppa på känslor och vissa låtar kan få mig att gråta. Björn Skifs ”håll mitt hjärta” får mig lätt att gråta om jag känner mig nere.

Vad bra att det löste upp sig igår och att du pratade i telefon och sedan mådde bra❤️

En del i ditt rikare liv @Amanda L 😍

@Andrahalvlek Tack för idén! Det ska jag prova❤️

@Ture Arbetet med sig själv trodde jag gällde alla som ska hålla sig nyktra? Jag tror det är omöjligt att hålla sig nykter om man inte gör jobbet med sig själv och fortsätter med det livet ut.
Jag mår också dåligt i perioder av det jobbet, grävandet i varför jag agerar som jag gör och känner det jag känner men det känns alltid bättre när jag börjar se resultat av ett jobb efter det andra i min utveckling.

Jag tror man kan lära sig att släppa loss när man byggt upp sin självkänsla tillräckligt. Tänk den känslan av att kunna släppa loss nykter! Det är en framtidsvision för mig, att vara såpass självsäker och ha tron till mig själv och inte bry sig om vad andra tycker. Bara vara sig själv och älska sig själv.
Kram

@aeromagnus Suget är ju ett resultat av den vanmakt och ilska du känner. Men att tillfredsställa suget genom att dricka hjälper ju ingenting.

Det finns saker på ditt jobb som du inte kan påverka. Och det finns saker som du kan påverka. Det du kan påverka är att ingen får gå över dina gränser. Om det innebär att du går ut ur klassrummet, eller går till rektorn och incidentanmäler varje gång det sker, kan bara du svara på.

Men det är inte okej att bli behandlad illa. Av någon. Du måste stå upp för dig själv. Visa var dina gränser går, och bevaka dem som en hök.

Men vad du än gör - drick inte! Det hjälper inte, och det vet du.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Prova musik, det brukar hjälpa mig. När jag separerade från barnens pappa för tio år sedan så grät jag inte en tår förrän ett halvår efter flytten. Då grät jag floder ett dygn eller två till den låt som vi hade som ”vår låt” när vi träffades 1989: ”Its must have been love” med Roxette.

För mig går liksom musiken in i kropp och hjärna på en egen frekvens - rakt in. Jag spelar viss musik när jag är arg, ledsen, glad och har behov av att verkligen känna det jag känner. När en vidrig dejt betedde sig som ett svin spelade jag Timbuktus ”Resten av ditt liv” på repeat säkert 20 gånger - och grät av ilska, skam och vanmakt.

Kram 🐘

Suget har börjat komma igen. Hur underbart det skulle vara att bara gå in i dimman en dag eller två. Bara glömma allt skit som händer. Bara vara för sig själv ett par dagar. Funkar ju inte och är ingen lösning. Så mycket skit man fått ta denna veckan v.43 är helt otroligt.

Att dieta är lite som att sluta dricka faktiskt.

1) Man måste skapa ny hållbara rutiner vad det gäller kost och motion. Lägga till snarare än tvinga bort, förekomma istället för att förekommas. Det krävs tid för planering och eftertanke dagligen. Och man måste laga god mat som mättar även själen ❤️

2) Man måste ha tålamod med sockersuget som likt en övertrött treåring sitter i baksätet och gråter och skriker efter choklad eller glass. Man måste vara den vuxne i bilen. ”Jag förstår att du vill ha choklad/glass nu, men du är egentligen bara trött - och snart är vi hemma och då får du vila/sova.” (Eller bada som i mitt fall, mina varma kvällsbad är ljuvligt vilsamma 🥰 )

3) Tålamod krävs också - och framgång föder framgång. Men även när man hamnar i uppförsbackar måste pannbenet streta på. ”Lite till, snart är det nedför igen.” Målet behövs brytas ner i hanterbara bitar - en vecka i taget känns okej för mig just nu.

Första veckans dietande har gått över förväntan bra - även buljongdagarna (tis, tor) faktiskt. Jag vet att vågen visar minus imorgon, eftersom det känns i kroppen. Första delmålet uppnått och det känns bra så jag kör på en vecka till! Och på den här resan är @Geggan min ledstjärna 🤩

Kram 🐘

PS. Jag väljer medvetet att inte använda ordet banta. Jag har bantat i hela mitt liv, sen 14 års ålder. Hade jag fått en tusenlapp för varje kilo jag gått ner hade jag varit miljonär. Det svåra är inte att gå ner i vikt, det svåra är att inte gå upp igen. Känns det igen? Inte så konstigt, det är samma belöningscentrum i hjärnan som kickar på både alkohol och socker.

@vår2022 Maktlöshet och se på, ja det är svårt. Det blir extra svårt emellanåt och jag påminns ofta av hur svårt jag har för att gråta. Det sitter liksom fast. Och om jag ibland känner att nu är tårarna påväg, då är det vid en helt olämplig situation. Som hos massören, eller för att jag inte får bestämma resturang. Det är konstigt… när jag skrev i fredags här om situationen då kunde jag känna att tårar var påväg men så kom dottern ner och jag fick skärpa mig. Jag tror jag till och med försöker kontrollera när det är okej att gråta och inte. Lägger mig ensam och tänker:
-Kom igen nu, känn efter och gråt! Då kommer inget.
Sen pratar jag i telefon om något känsligt och tårarna är på väg men då skärper jag mig.

Igår var det deppigt några timmar på förmiddagen för att sedan lösas upp. Haha jag lurade mig själv och tog en flaska a-fri öl och intalade mig att ”nu ändrar jag det här måendet! Fixade och grejade med gubben, tog en flaska till och en till! Sedan pratade jag i telefon och efter det kände jag att jag mådde bra.

Att dricka då lämnar man ensamheten för stunden. Har du ingen hobby/intresse? Kanske kan gå med i någon klubb. Ensamhet är tufft och sliter oerhört.

@aeromagnus @Ullabulla Skönt att ni båda mår bra 🥰 Huvudet upp och fötterna ner, on going. Trevlig helg!

Kram 🐘

Bra jobbat och man är ju en hel människa nu.

Ja dessa normer att det nästan är onormalt att inte dricka. Jobbar ju som lärare och mina kollegor vet ju om och det är inga direkta festprissar så när det är AW är det väldigt städat. Det kan ju bli otroligt jobbigt för fulla människor är ju väldigt irrationella och jag rent utav korkade när de är på gasen. Bättre man unnar sig en fin köttbit hemma och ett glass kall cola. Ha en bra helg.

@Geggan Tvunget är verkligen rätt ord. Klart man kommer när företaget och festfixarna har fixat en sådan trevlig personalfest - annars är man en svikare! Och kul ska man ha också, roligare än roligast. Trots att man snabbt fattar att man missat alla förfester, för de andra är rejält i gasen redan innan festen börjar - och allra fullast är de som har åkt bussen som företaget fixat.

På en personalfest blev en kollega så onykter tidigt att han somnade som en gris i bussen på vägen dit, och sov resten av kvällen. På en annan personalfest blev jag så full att min ex-sambo, som hämtade mig, fick stanna bilen några gånger på väg hem så att jag kunde kräkas i diket. Fatta!?

Hela personalfesten är dessutom som ”rökrutan” på högstadiet - alla vill hänga med de snyggaste och mest populära. Och jag bara kräks åt det 🤮 Enda sättet att stå ut är att själv vara rejält onykter. Och det är jag ju inte längre, så då får de festa utan mig. Punkt.

Kram 🐘

@Se klart Den raden av Dagerman finns med i en nutida låt, Hemlängtan av Ulla-Carin Nyquist.
Vet inte om den finns inspelad, du kan ju kolla, så fin. Jag blir alltid berörd när vi sjunger den.
(En del i mitt tråkmåns-liv :

@Andrahalvlek jag skulle nog göra precis likadant. Jag är fortfarande inte riktigt bekväm i drickande sammanhang. Och personalfester har alltid något tvunget över sig som är extra obehagligt. Vi var på restaurang en kväll på skrivkursrn för ett par veckor sedan och jag avvek så fort jag hade ätit upp. Tyvärr.

Godmorgon och tack @hoh och @sisyfos- jag känner mig bara lite tråkmånsig- på ett bra sätt. Men de första åren jag läste här på forumet tyckte jag denna typ av inlägg (som mitt) var mer gäääsp…
I helgen är vi i stan för lite kultur och teater, söndagsmiddag och fix här hemma. Kaffe i sängen. Var ute och firade nån sorts bröllopsdag igår på en restaurang som var okej men lite tafflig. Passerade takbar mm påväg hem- orkar inte slinka in på såna ställen längre- det är faktiskt inte så kul. Sånt gjorde jag och min man som regel ”förr i tiden”- gick heller aldrig överstyr utan var på riktigt en härlig grej att göra. Nu gör vi andra härliga grejer. Livet.
Men ibland tycker jag att han går miste om vissa saker. Även om han själv aldrig skulle uttrycka det.
Allt blir bättre nykter men man får också liv att acceptera att vissa saker blir annorlunda. Nu upp och hoppa!

@Himmelellerhelvette Jag upplever att du är i väl kontakt med alla dina känslor. Och många av de känslorna du känner är ju inte behagliga, men det är precis vad du känner. Det du gjorde tidigare var att du duckade med en flaska vin, men det gör du inte längre. Jag tänker också att det är en oerhörd maktlöshet du känner, för du kan inte göra något för att din mamma ska sluta droga. Du måste också titta på vid sidan av, utan att kunna ingripa. Jag förstår dina tankar om att du önskar att hon dör för det är en plåga att titta på, maktlöst. Tänker också att du bär på en enorm skuld och ett stort ansvar för din mammas mående. Att hon har bara dig. Det är plågsamt att vara i den sitsen. Som jag uppfattar det skulle du behöva få tröst, något du inte fått av dina föräldrar, som de inte var kapabla till och det är något vi alla behöver. Din man är ingen tankeläsare och det är många svårt att riktigt förstå plågan som man kan känna. Du skulle kunna säga till honom att du behöver få lite tröst och en kram av honom, att du behöver det. Ta in honom och släppa lite på allt du känner. Att det handlar om din inre sorg och att du behöver tröst.

Att få kontakt med sig själv och sina känslor handlar om att acceptera alla känslor som man känner, att det är ok att känna så. Att öppna dörren när sorgen knackar på. Låta den komma in. Inte hålla emot dörren. Jag har öppnat dörren ett antal gånger efter min pappas död och gråtit hejdlöst. Har känt ett tryck över bröstet och det har lättat när jag fått gråta.

Kanske är du nu i ett läge där du skulle få en bra hjälp av en psykolog med att få ut och sätta ord på alla dina komplexa känslor och få stöd med att känna medkänsla med dig själv. Lätta på bördan, skulden och ansvaret du känner för din mamma. Att kunna trösta dig själv, att stora HoH kan trösta den lilla HoH och säga att det ordnar sig. Att på något sätt hitta ett förhållningssätt till situationen och till dina känslor som kan kännas ok och som inte plågar dig. Det är så svårt att vara sin egna psykolog, man fastnar i samma spår och har svårt att se det utifrån, man blir hemmablind. Ha någon som förstår att prata med.

Sköt om dig❤️

Tack snälla @Andrahalvlek ❤️ Det krävs nog flera nätter, det har jag aldrig tänkt på förut. En livssorg så sant, så svårt att ge lillfingret då tar hon hela handen. Sedan är hon så sjuk, hennes hjärna har blivit helt förvirrad, hon tror saker som inte är sant.

Det hjälpte lite att skriva igår, precis som jag upptäckt tidigare så släpper saker i skrivandets stund och faller mer på plats. För när jag började skriva viste jag inte riktigt vad som var fel på mig utan viste bara att det enda jag kan komma på är problemet med mamma.

Ni som hängt med ett tag minns kanske hur förbannat tråkigt jag hade det på personalfesten för två år sedan. Varje minut kändes som en minut för mycket. Utan alkohol såg och upplevde jag hur vidrigt det var att se sina kollegor som lallande idioter. Aldrig mer personalfest sa jag då. Två månader senare blev jag sjukskriven och i fjol blev det av naturliga skäl ingen personalfest.

Idag var sista anmälningsdag för årets personalfest. Jag har inte anmält mig. Jag vet vilka som blir fullast och jag lär inte ens orka lyssna på skvallret efteråt. Been there done that. Livet är för kort för att göra saker som man tror att det förväntas av en.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette det är högst individuellt om man känner så. Ibland, väldigt sällan, vill jag "släppa loss" på det sätt som alkohol kan bidra till (detta kommer inte hända). Sedan, i mitt fall, har nykterhet inneburit arbete med mig själv, det kan vara utmanande.

Ojj så länge sen jag skrev.
Får nu av olika anledningar känna om mitt nya jag står pall.
Håller på gränser och bejakar det jag behöver.

Jag minns när jag för 9 år sedan tittade i min spegel och såg en mycket trött och konturlös person.
Hon visste inte alls vem hon var och vilken lång resa hon hade framför sig.

Tur var ju det..
Nu sitter ryggraden och skinnet på plats på ett helt annat sätt,så skönt.