Senaste kommentarerna i forumet

@Himmelellerhelvette Jag tänker att det är en livssorg att ha en missbrukande förälder, som man aldrig slipper. Då och då gör den sig påmind. Man får klappa och krama lite, vyssja lugnande. Låta tiden gå. Göra något man brukar må bra av. Nu är inte alltid. Alla känslor går alltid över.

Vad det gäller att göra eller inte göra så är det ett svinsvårt dilemma. Jag tänker att både du och jag är människor med mycket empati och kärlek. Det strider egentligen mot vårt DNA att ”blockera” och ta avstånd, inte hjälpa. Och det gör ont att göra tvärtemot vad hjärtat säger, trots att det är det enda som funkar i längden.

Jag tänker att man kan hjälpa lite, helt på sina villkor. Betala en räkning, ringa ett samtal, köra hem med en kasse mat etc. Samtidigt som man tydligt visar/säger att det inte innebär att man tänker gå all in igen. Det sista man ska hjälpa med är pengar, det går bara till alkohol.

Sen tänker jag att du behöver sova på saken, kanske flera nätter. Ibland kommer övertygelsen till en som en gåva på natten. ”Så ska jag göra.”

Fortsätta skriva om det, klara blir vi aldrig.

Kram 🐘

Tredje dagen av nedstämdhet och irritation. Jag vet inte riktigt vad det är, känns som det ligger en sorg bakom någonstans som inte vill träda fram. Jag vet att det hände något med mig i onsdags efter jag sovit dåligt och min mamma hörde av sig trots att jag sagt klart och tydligt att jag inte orkar med henne med sitt missbruk just nu. Trodde hon skulle lämna mig ifred och kände sådan lättnad i det men så kom det över mig igen: Hjälpa, göra det hon ber om, ta ansvar för hennes mående, ta in hennes mående i mitt.
Jag tror det är sånt jag så flitigt lärt mig skjuta undan, det måendet hon påverkar mig till. Jag försöker ta in det, känna att jag är ledsen, besviken, den enorma sorgen. Men jag tror jag har så svårt att lära mig ta in den för att jag lärt mig så grundligt att blockera den. Istället är jag arg, irriterad på allt och alla. Tycker inte om mig själv när jag är sån, då klankar jag ner på mig själv. ”Bete dig förfan, folk har det värre!” Så som jag vet att jag inte ska tänka till mig själv. Kan inte heller prata om det. Ingen som förstår mig. -Det är väl bara att skita i det, säger min man. Jag har alltid klarat mig själv ur alla måenden, inte kunnat visa mig svag inför andra. Det vet jag att jag också borde träna mig på men det sitter så långt inne, under tusen lager. Sånt kom bara ur mig någon enstaka gång på fyllan. Jag trodde jag hade kommit i kontakt med mina känslor efter allt övande men märker att jag knappt fått bort det yttersta lagret. Jag fick lära mig att vara stark och klara mina känslor på egen hand sedan så länge att jag inte vet hur man gör. Jag önskar min man kunde krama om mig och undra hur jag mår men hur ska han kunna veta att jag behöver det… Jag vill alltid anpassa efter ett läge som känns passande och hittar jag ett sånt läge så känner jag inte för att prata om det just då.
Jag har lagt mig tidigt två kvällar i rad för jag tänkt att det kanske bara är trötthet, går över imorgon. Men det går ju inte över. Jag har önskar att hon kan dö. För att slippa men så får man inte önska. Men jag orkar inte att hon dyker upp i mitt liv gång på gång. Lättaste utvägen är att hon skulle dö i sitt missbruk men det finns kanske en mening med detta? Är meningen att jag ska lära mig att inte dras ned av henne? Jag orkar inte lära mig det mer. Tycker det räcker med hela mitt liv men tydligen har jag mer att öva på. Blir så arg över hur lätt det är för mig att säga till andra hur de kan tänka men kan inte förmå mig själv att göra det som jag vet borde hjälpa. Varför hjälper det inte. Tycker jag jobbat så mycket med just detta, när ska nog vara nog? Ikväll kände jag till och med: -Fan va skönt det hade varit att bara svepa en flaska vin! Där har jag alla fall jobbat tillräckligt för att veta att det inte löser någonting! Det är väl bra att jag kunnat lösa den ekvationen alla fall. Vill svära, skrika, gråta, slå! Men det gör bara ont i bröstet! Jävla beroendesjukdommar! Jävla droger som tog min mamma ifrån mig! Jag har aldrig ens kunnat fantisera om hur det skulle vara att ha en normal familj. Tänk om jag hade haft normala föräldrar som jag kunde ringa till när jag mår så här och kunde få vara deras lilla flicka som de kunde trösta. Jag har aldrig haft en mamma, jag kanske börjar ta in det nu?

@vår2022 Visst är det trist när man måste hoppa över träningen men det är bara att fortsätta när förkylningen är över. Trevlig helg❤️

@Adde Fint att du verkar må bra i alla fall. Dock tror jag inte så mycket på ödet. Tror det bästa är stt skapa det själv, haha.
Allt gott!
Kram.❤️🥰

Nej det är sannerligen inte konstigt! Hade också en SÅ flängig dag igår- hit och dit- tusen färdmedel och tusen kilo allt möjligt i väskan. Helt slut.
Vi tar en dag i taget @andrahalvlek, det är vi sannerligen proffs på! Kram 🤗

@Loppan Tack❤️.

@Himmelellerhelvette Tack❤️. Vi inspirerar och utvecklar varandra genom att utbyta tankar, reflektera och prova oss fram med nya tankebanor och handlingssätt. Idag är jag ledig och kände igår em att jag är på gång att bli rejält förkyld. Ont i huvudet, ont i halsen och täppt. Förmodligen för att jag kan slappna av en stund efter senaste veckornas belastning med pappas bortgång, ordna med begravning, jobbet mm. Idag och i helgen ska jag bara vila och ta igen mig. Det tråkigaste är att jag inte kan träna, men det får bli lugna promenader istället. Ha en fin helg!❤️

@Vjlo Livet är fyllt med annat ❤️

Kram 🐘

Igår kväll var jag helt slut mentalt. Ett åtagande kvällstid (som jag själv har tagit initiativ till för några veckor sedan) fick till följd att jag var tvungen att sluta jobba 1,5 tim tidigare. För att flänga och hit och dit och lämna dottern med kompisar på fritidsgården, köpa en blomma - och hunden måste ju rastas och få mat också. Klockan 18.15 var jag på plats där jag skulle, tidsplanen höll. Men jag gillar verkligen inte att passa tider - och absolut inte passa flera tider under samma dag.

Jag kände mig ynklig igår kväll, fy fan vilken spillra jag är av mitt forna jag 😢

Sen sov jag på saken och i morse väcktes jag av andra tankar. 1) Jag har precis börjat jobba igen efter 9 veckors ledighet då jag styrde över min tid 24/7. Nu ska jag jobba 8 tim/dag - och göra allt annat. 2) Jag har en tonårstrotsig valp hemma, som utmanar mitt ledarskap. 3) Jag har precis börjat dieta, inklusive två buljongdagar per vecka. Allt jag stoppar i munnen ska planeras och loggas. 4) Jag väcks klockan 06 istället för 08 och jag går och lägger mig samma tid, kl 22. Förlorar två timmars söm/natt jämfört med tidigare.

Så det är fan inte konstigt att jag känner mig stressad. Och det är okej, nu är inte alltid.

Kram 🐘

31 veckor, 217 dagar..

Det känns otroligt lätt nu, jag tänker inte alls på att nej jag ska låta bli, jag måste hitta på något... Livet är fyllt med annat. Jag har, kanske delvis på grund av att jag hållit mig nykter, men även på grund av att situationen runt omkring mig med jobb är helt annorlunda än för några år sedan (inte sista halvåret) blivit mer trygg o säker när jag är bland andra människor. Jag tror på en kombination. Lättare landa i sig och ta hand om sig själv när jag slipper vara på väg till bolaget eller därifrån i smyg.

Ha en fin dag o helg alla!

@Andrahalvlek Henrik Wahlström släppte även sin bok ”uppochner”. Jag tror att han beskriver den som en överlevnadshandbok i bipolär sjukdom. Jag har förbokat boken och tänker att den kommer snart m posten. Jag bär pins, halsband och klistermärken med symbolen ”uppochner” som visar att antingen har man psykisk ohälsa själv el stöttar någon som har det. Det kan även trygga ngn som har psykisk sjukdom…jag kan förstå.

Tack för tipsen om poddarna!

Kram🥰🍁

Instämmer med HoH, nån nykter tråkmåns blir du nog aldrig. Jag finner ro i dina inlägg. Ibland bara en redogörelse för vad som hänt den senaste tiden, men alltsom oftast någon liten spännande fundering över livet. Det räcker väl gott så för att skilja sig från tråkmånsarna (vilka de nu är?).

@vår2022 Varma gratulationer på tvåårsdagen och stort tack för att du hänger kvar här och stöttar oss! ❤️

@Torn Vill kika in hos dig och lyfta upp din tråd. Hoppas du lever gott❤️Kram

@Se klart Du kommer aldrig bli en nykter tråkmåns. Jag älskar att ni gamlingar hänger kvar och skriver, då visar ni att ni fortfarande håller er riktning på den nyktra vägen. Det är så viktigt att aldrig glömma🙏Kram❤️

@vår2022 Så klokt av dig att inte ödsla energi på att stå emot utan släppa in sorgen och handskas med den❤️
Stort grattis till två år! Du har verkligen gjort en enorm utveckling och är ett oerhört stöd på forumet! Du är min största förebild och har guidat och stöttat mig ofantligt mycket på min resa, tusen tack för det! Du har hjälpt mig få nya intressen i att lära känna mig själv och andra och att utvecklas. Du har inspirerat mig obeskrivligt mycket! Jag hoppas vi följs åt i många år framöver! Stor kram❤️

Poddtips 3: Det senaste avsnittet av ”Närvaropodden” med journalisten och författaren Lena Andersson som gäst. Rubriken är ”Mänsklighet” och det är en fördel om man har läst/lyssnat på hennes senaste bok, vilket jag har gjort.

Kram 🐘

Poddtips 2: Det senaste avsnittet av ”Tala alltid om det här” med underbara Henrik Wahlström som berättar om sin diagnos bipolaritet.

Kram 🐘

Poddtips: Senaste avsnittet av ”En beroendepodd” med komikern, journalisten, föreläsaren, författaren och it-experten Karin Adlersköld som gäst. Mycket igenkänning! Hon har i många år varit en stark förebild för mig ❤️

Kram 🐘

@Geggan Ha, ha!😂. Jag blev så full i skratt av att det fortfarande hänger kvar hos dig att det är alkoholdjävulen som bor där i glittret på botten av vitvinsglaset😂. Avskräckningsmetoden är det. Tack för dina fina ord❤️. Ja, vi har hängt här ihop en lång tid och det har hänt en hel del i bådas våra liv under tiden, både glädje och sorg, förtvivlan och hopp. Men, vi har hållit oss nyktra! Och vi har utvecklats. Det är fint att få följas åt på våra resor. Kram❤️

@Se klart Tack❤️. Du har varit en trygghet på forumet alla år och det är fint att få läsa sina inlägg, det betyder mycket. Kram❤️

@Sisyfos Tack❤️. Jag läste dina ord tidigare idag på resan till en konferens, det stärkte mig mycket precis när jag behövde det, tack! Det finns lite arbetsmiljöproblem i omlopp och din beskrivning av mig stämmer in bra, jag ruckades lite och det hjälpte mig tillbaka till tryggheten i mig själv igen. Tänk vad vi kan stärka varandra på ett forum😁

Tack fina @Varafrisk❤️. Så fina ord. Jag tänker att du är fantastisk som kämpat så och tills slut så gick det och nu har det gått över 9 månader! Det härliga är att vi utvecklar varandra här på forumet. Kram❤️

Tack @himmelelleehelvete och @andrahalvlek för fina inlägg 🙏 När jag satte punkt för föregående post, tänkte jag ”nu är jag en sån där riktig nykter tråkmåns som man inte orkar läsa hos, allt rullar på”.
Och det är ju som det ska ❣️
Idag kikar jag in för att påminna mig då morgonen gått i ett sånt jäkla tempo med jobbstart kl 07.
Sitta ner en stund och andas.
Aldrig glömma det, landa i kroppen och i andetaget.
Och vad de uteblivna andetagen gör med oss- på sikt. Riskbeteende.
Ska nu traska till jobbet, sen ska jag sjunga i kören på lunchen. Det blir bra.
Mycket som snurrar i huvudet som inte har med viktiga saker i världen att göra, så jag tänker på Dagerman:
(Ur minnet)
Jorden kan du inte göra om
Stilla din häftiga själ
En enda sak kan du göra
En annan människa väl.
Njut av torsdagen, alla kämpar ❣️

@vår2022 grattis! Och tack! Du har varit den enskilt allra viktigaste för mig här på forumet, kanske delvis för att jag kom in strax efter dig och vi har följts åt genom så mycket. Många saker som du har sagt har blivit livsregler för mig. Din förklaring att det är alkoholdjävulen som bor i glittret i ett vitvinsglas i solen har för alltid tillintetgjort den lockelsen. Du har med otroligt tålamod och påhittighet väglett den ständiga strömmen av nykomlingar. Kram!