Senaste kommentarerna i forumet

@miss lyckad Tvåsamhet när den fungerar är magi för själen❤️

Tack Himmelellerhelvette! ❤️Jag tycker livet i tvåsamhet passar mig. Jag klarar mig bra själv, men jag gillar sambolivet bäst. Att fixa saker ihop, planera, samarbeta, resa, diskutera, ja jag tycker hela livet blir mer meningsfullt med en fin partner. Jag saknar honom när vi inte ses på ett tag. Det känns som om vi hör ihop. Jag är väldigt hoppfull om vår framtid ihop. 🌟🌟

Härligt MM. Jag tänker också på dig❤️Hoppas du har det fint i livet. 🤗🤗En hälsning till dig också Mulletant. ❤️

@vår2022 åh jag beklagar din förlust❤️ varmaste kramar🕊️

@vår2022 Beklagar sorgen. Att ha försonats tror jag ger dig möjlighet att sörja och ta dig igenom sorgen på ett mycket bättre sätt. Annars så många oförlösta tankar kvar. Så fint att ni kunde göra det! ❤️❤️❤️

@vår2022 Beklagar sorgen. Att ha försonats tror jag ger dig möjlighet att sörja och ta dig igenom sorgen på ett mycket bättre sätt. Annars så många oförlösta tankar kvar. Så fint att ni kunde göra det! ❤️❤️❤️

@Charlie70 Min första tanke var just: ”Vad fan, ska jag göra deras jobb?” Men sen tänkte jag på dotterns behov av att bygga upp sina muskler, att jag har samma behov, och hundpassningen löste sig ju. Så det kändes som en vinn-vinn-lösning i slutänden. Jag har ju faktiskt 24 års erfarenhet av att baxa den där ungen genom livet 🥰

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Tack ❤️ Ja, jag har minst 15 år kvar att jobba, men jag har jobbat på samma arbetsplats i 31 år så det är nedförsbacke mot målet nu känner jag!

Kram ❤️

@Ture Grattis till 3,5 år som nykter! Kul att du skriver en hälsning ibland ❤️

Kram 🐘

@vår2022 Beklagar sorgen ❤️ Men så skönt att ni ändå kunde försonas de sista 15 åren av hans liv ❤️ Vilken gåva ni gav varandra, den finaste man kan få/ge. Och fina ord av din kollega ❤️

Kram 🐘

Jag är också ensam. Skickar alla som känner samma en varm kram. 💗

@vår2022 ❤️ till dig! Ta hand om dig och sug åt dig det fina din kollega sa till dig! Så känna du också för mig även om vi inte känner varandra. Tänk vad underbart att du kunnat ta in alla känslor genom att vara nykter. Kramar till dig i höstvädret ❤️🥰❤️

@vår2022 Åh, så sorgsamt 💔 Beklagar din stora förlust och sänder de varmaste kramar med medkänsla. Imorgon är min pappas dödsdag. Han var så vital och stark, full av livslust. Trodde aldrig det skulle hända honom något. Jag tog honom för givet. Men han drabbades av en aggressiv cancer och gick bort inom några veckor. Jag var bara 25. Han hann fylla 70 på sjukhuset. Det smärtar än idag att jag aldrig fick visa min tacksamhet till honom. Mitt i din svåra stund gläds jag ändå för att du hade försonats med din pappa och hade möjlighet att ha en bra relation.
Ta hand om dig❤️

Den 24:e är det 3 år och 6 månader sedan jag gick vidare i livet, dvs slutade dricka alkohol. Allt fortsatt bättre, framför allt kreativitet och produktivitet: inga baksmällor med ångest, osv. Heja alla här!

Jag har haft tunga veckor då min pappa varit riktigt dålig, legat på sjukhus och slutligen somnade in. Jag hann inte fram i tid. Många tårar och stor sorg. Det blev ändå en fin stund där mina närmaste samlades och vi fick ta farväl av honom. Det känns som jag går i ett töcken och inte riktigt kan ta in att han inte längre finns med oss. Har lagt fokus på det praktiska kring begravningen och hjälper hans fru och livskamrat så att det ska bli ett fint och minnesvärt avsked. Hon klarar inte riktigt att hålla ihop allt och har en enorm saknad efter honom. Det har hjälpt mig att ha tankarna på annat håll och jag öppnar upp för sorgen i små steg.

Han har inte varit den närvarande pappan som jag skulle önskat i mitt liv, en som var insatt i mitt liv och som fanns där. Ingen delad vårdnad av barnen som är det vanligaste idag vid skilsmässa. Så arg, så besviken och ledsen jag många gånger varit i min saknad efter hans närhet. På något sätt har han ändå funnits där som en skugga, men han har haft en okunskap om hur tar sig an en papparoll. Säkert för att han inte själv fick ta del av det som barn. Det senaste 15 åren kom vi närmare varandra och jag bjöd in honom i mitt liv. Vi har hunnit försonas och med åldern blev han ödmjukare och kunde visa sin kärlek till mig. Det gjorde honom ont att ha varit så frånvarande i alla år, men jag öppnade mina armar och mitt hjärta för honom. Vi gav det en ny chans och han fick min förlåtelse. Jag hade försonats med mig själv och kunde nu försonas med honom. Vi skulle ta vara på de år vi hade kvar tillsammans. De förgångna finns där, men såren är inte öppna. De har läkt ihop med synliga ärr, men det gör inte ont.

Jag är så oerhört tacksam för att jag har kommit så långt i min nykterhet och kan hantera denna svåra stund. Jag vet att det skulle sett annorlunda ut om jag drack. Förtvivlan, saknad, ilska eller avstängdhet skulle nog råda och den äkta sorgen skulle blandas upp i någon slags destruktivitet. Nu har jag kontakt med mina äkta känslor, jag når mig själv och kan sörja med äkta känslor. Med skratt, med gråt, med saknad och med försoning. En kollega sade något som rörde mig djupt ”Han har en sådan fin dotter, omtänksam, varm och fin arbetskamrat. Föräldrar lever vidare genom sina barn”. Min kära, fina pappa som gjorde så gott han kunde. Jag kan se att jag fått många fina egenskaper från honom. Nu får han vila i frid, vi hann försonas och han hade ett långt och innehållsrikt liv, han levde verkligen här och nu❤️

@Andrahalvlek Det är så roligt att läsa hos dig, du gör så mycket, lever verkligen livet❤️ Grattis på födelsedagen. Jag har uppfattat dig som blivande pensionär, vet inte om du skrivit mycket om pension men du är ju ung, 15år kvar i arbetslivet😅Kram

@Vjlo Grattis🥳

@Vjlo Grattis! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

30 veckor - 210 dagar. Jämnt på olika sätt

Enda vanan jag har här på alkohjälpen är att rapportera in en gång i veckan, det är inte säkert jag kommer i håg det framöver... men troligen... känns långt borta att falla dit just nu. Livet är bättre o lättare. Var igår på en stor middag med jobbet, några drack inte - en annan för han inte dricker, och någon för han skulle vara pigg dagen efter. Klokt av honom.

@Andrahalvlek intressant projekt det där med att gymma med dottern. Jag fattar läget med personalen men känner samtidigt i magen att det lägger tillbaka ansvar på dig att peppa dottern till något som hon tycker är svårt/jobbigt. Beundrar dig att du köpte förslaget! Och jobba är bra. Jag är så glad för mina två timmar per dag som jag kör nu. Jobbkaffe, kollegor, fruktkorgen och de skitiga mikron - finns något bättre :D?

Kram!

Var på konsert i går, på ett ställe som ägs av ett kommunalt aktiebolag. Ville köpa en alkoholfri öl i baren men det fanns inte. En timme senare blev jag törstig och frågade då om de hade Loka/Ramlösa. Nej. När jag gick från baren med en plastmugg med kranvatten såg jag på svarta tavlan att de hade "ett flertal alkoholfria alternativ". Vilket trams.

Flickan mår mycket bättre nu. Hon fick en behandling förra veckan som gjorde henne sämre först men efter en knapp vecka började jag känna igen henne igen. Så som jag inte sett henne på flera månader. Fantastiskt! Håller detta i sig så kanske vi hittat hem i behandlingsdjungeln. Dessutom har Apodos anlänt - lycka! Nu hoppas jag att jag framåt kan leva MITT liv lite mer och få känna lycka över mer vanliga och vardagliga saker.

Kram!

Nu är jag riktigt sugen på att börja jobba igen på måndag. Jag längtar liksom efter att sysselsätta andra hjärnceller - mina jobbhjärnceller. Och jag längtar efter att få till våra vardagsrutiner ihop med mina jobbrutiner, hur det än är kan jag ju inte gå och skrota hela dagarna i längden. Samtidigt känns det som om jag fått en liten försmak på en framtida pensionärstillvaro, och det gav mersmak.

Igår reste jag 18 mil för att träffa en ex-kollega. Långpromenad, lunch och sen hem igen. Väl långt för en dagstripp, men det var så värt det. Inte ett pip från lillprinsen i hundburen. Att få krama om min pensionerade kollega och uppdatera varandra på ”allt” som hänt sen sist var otroligt roligt.

Ex-kollegan fyllde 70 år i år, hon flyttade 18 mil för två år sedan till en för henne okänd kommun för att komma närmare sin enda dotter och barnbarn. Sen dess har hon gått med i SPF, sjunger i kör, går i bokcirkel, hänger med på olika luncher, kvällsevenemang och resor, samt jobbar på Erikshjälpen två dagar per vecka. Och hon passar sitt barnbarn ofta. Wow 🤩 Sådan ska jag bli.

Imorgon ska vi fira min 54-årsdag och ex-svärmors 78-årsdag i huset hos barnens pappa. Äldsta dottern och sambon kommer ner, och det enda jag har önskat mig i present är god mat och trevligt sällskap. Min mamma ska följa med också. Min egentliga födelsedag, på onsdag nästa vecka, firar jag ihop med yngsta dottern hemma hos henne. Ska köpa med mig smörgåstårta till oss och efter maten blir det gymmet. Vårt första gymbesök gav mersmak för oss båda tror jag - det är kul att göra saker ihop. Och lillprinsen skötte sig galant hos hundvakterna.

Kram 🐘

Nu är jag hemma igen efter en vecka på kurs mm. Nu börjar hösten på allvar. Jag var på landet och ordnade inför vintern. Ska försöka övervintra pelargoner mm inne i år, i kalla rum som jag ändå hoppas håller sig över fryspunkt. Så nöjd att nu bo i varma rum i stan- ljust och bekvämt. Syrran bor ju därute året om, jag bara ryser. Nu skall jag jaga födelsedagspresenter till barnbarn.

Åh så glad jag blir att göra det @MondayMorning🥰
Allt det bästa till dig💖 / mt

Idag ska jag gymma. Lite otippat. Visserligen har jag gymmat förut, men just nu prioriterar jag hundpromenader. Bakgrunden är den att personalen på dotterns boende har försökt att hitta en bra dag/tid i veckan för att gå till gymmet med henne. Hon behöver träna sina muskler.

De har inte hittat en bra dag/tid, och kontinuitet är viktigt för henne. De cirkulerar dessutom på schema, så det blir ingen kontinuitet där heller. Plus att dottern är väldigt svårmotiverad vad det gäller fysisk aktivitet. Hon har ju inte konsekvenstänk, och hon verkar tycka att gymmet är rätt trist.

På ett personalmöte för en tid sedan fick någon en idé. Varje onsdag äter jag och dottern middag ihop hemma hos henne. Varannan onsdag har jag med mig maten och varannan är det hon som lagat mat och bjuder mig. Nu undrade personalen om jag kunde tänka mig att avsluta onsdagskvällen med att gymma med dottern? Jag får personalens tagg och följer med som ledsagare.

Först tyckte jag att det var knäppt, varför skulle jag göra deras jobb? Sen förstod jag svårigheterna de ställs inför eftersom individens ord gäller. Om de frågar dottern om hon vill gymma så säger hon nej, och då gäller det. Och kan man inte heller få till en kontinuitet i besöken så blir det ännu svårare. Jag som mamma däremot kan ju locka, pocka och pusha (och muta) på ett helt annat sätt än personalen kan göra.

När jag sa att jag ju brukar ha hunden med mig, och han kan inte följa med på gymmet, sa de sekundsnabbt att de kunde passa min hund. Så då får jag muskelträning och hunden får vara-med-andra-träning, och det kan jag ju vara inte tacka nej till. Jag får det gratis till och med. (Det är ett obemannat gym i byn där dottern bor och man använder tagg.)

I natt drömde jag om hur jag ska träna ihop med dottern - välja varsin maskin, ställa klockan på 3 min, sen byta maskin och totalt göra 10 maskiner plus gåband och cykel inledningsvis. Och bra musik. Vi börjar där. Liten muta har jag blandat in i leken också - efter 6 gymbesök ska hon få lösnaglar. Då blev hon plötsligt väldigt intresserad av att gymma 🤣

Kram 🐘