Senaste kommentarerna i forumet

@Daemon Tyvärr inte än, numera verkar förkylningar räcka två veckor istället för en…Min klocka är också upprörd. Påpekar stt jag har minskat antal steg ( från 8000 till 89) minskat aktiviteter från 100 procent till 5… Jäkla gnat och inte finns det någon sjukknapp. 😀
Nåja, jag återuppstår nog snart. Dock försent för utslag från pinnstol. Detta sker bara en gång per år..😅 Skulle iof vara kul att se minerna….
Hoppas du kommer iväg så småningom och får svinga ett järn.
Järnklubba alltså.❤️🙏🏻

@Sisyfos @Varafrisk @Andrahalvlek Känns lite lugnare för tillfället kring dottern. Hon har gjort en större undersökning som jag var nervös inför men som gick bra. Dessutom var resultatet bra så en high-five på den. Eftersom allt var bra ville läkaren sätta in en annan behandling som förhoppningsvis kan förbättra tillståndet. Den gjorde vi häromdagen och nu är det post-behandling med trötthet, ont i huvudet och lätt feber. Hanterbart för tillfället men jag vet att jag om någon vecka gärna vill se den där globala förbättringen och kommer inte den så blir det jobbigt igen.

Man kan alltså inte se sina journaler mellan 13 och 18 år. Hon har eget BankID (utan det hade jag inte kunnat sköta hennes kontakter, har försökt med mitt eget men fått backning) men det hjälper alltså inte p.g.a. åldern. Fullmakt kan jag inte få förrän hon är myndig så man sitter i en rejäl rävsax under några år. Otroligt korkat att den rävsaxen inte kan låsas upp lite enkelt för allt inom vården när man har dessa barn med funktionsnedsättningar och nu i vårt fall dessutom svåra sjukdomar. Till detta kommer jakten på mediciner. Apoteket man besöker har inte inne så får jaga vidare, eller att pappa hämtat ut allt som får hämtas ut för tillfället och jag får inget (kontakta läkare igen så att det skrivs ut så vi båda kan hämta), eller att medicinen är restnoterad och man får kontakta läkare för att få utskrivet ersättning. För att inte tala om p-piller som man VERKLIGEN inte får hämta ut på många apotek och vid minsta öppning behöver jag veta EXAKT vad läkemedlet heter som ska hämtas. Det tar aldrig slut. Har från dag 1 pratat med motvillig doktor om Apodos. Nu har han gett med sig och jag ser framför mig bl.a. att det kommer underlätta för oss föräldrar stort.

Kram!

Idag är jag på skrivkurs. Roligt att höra andras berättelser, överraskas av vad jag själv skriver under de korta övningsuppgifterna. Träffa nya människor- det är ju inte så ofta numera. Jo sorgegruppen. Men detta är väldigt åldersblandat. Känner mig själv väldigt ålderslös i sammanhanget, är liksom både 7 år, 17, 43 och sjuttiotre. Nu snart ska vi ut i blåsten och äta middag ute. Förbeställt cheeseburgare. Ska bli gott.

@Amanda L Ajdå, trist att du missade den där tävlingen… Låter som en kul tävling annars! Just järn-fyran sittande på en pinnstol är ett av de slag jag behöver öva på. 😁 Ser man ofta folk göra det på rangen hos er? 😂

Var ett tag sedan jag var ute på banan. Har inte riktigt varit där i tankarna. Det viktigaste är dock att jag är igång lite i år igen. Kollade en del på Ryder Cup, det var riktigt kul också spännande! Längesedan jag sträck-kollade på golf på det viset.

Hoppas du mår bättre nu! 😊

Evigheter sedan jag skrev.
Lördag, bästa dagen! Njuter av lördagarna, som jag i största möjliga mån håller fredade från måsten och åtaganden.
Håller fortfarande på att omstrukturera i tankar kring framtiden och hållbarhet.
Det är många pusselbitar som liksom fallit på plats samtidigt. Dels att jag nu äntligen fått med mig chefen på tåget kring min inriktning i min yrkesroll. Får specialisera mig mot det jag är bäst på o trivs med. Äntligen. Att känna så mycket meningsfullhet kring jobbet har jag behövt länge. Och det har i sin tur lett till att jag har på allvar ifrågasatt mitt yogalärarjobb. Jag vet att jag har pratat här om det för säkert ett år sedan, att jag inte riktigt har energi att ge som yogalärare kvällstid efter mitt vanliga jobb. Jag längtar efter att komma hem o ha kvällarna lediga. Det som ffa hindrat mig att släppa kvällsjobb m yogan är pengarna. Jag använder dem för att utveckla min egen yoga. Men jag vill nu prova o se om jag faktiskt kan få det att gå ihop ändå. För det är inte hållbart för mig med så långa dagar. Den trötthet jag känt här i höst är inte bra.

På hemmafronten har det varit riktigt tufft en period, men det har lättat nu sedan ett par veckor tillbaka. Från mitt håll handlar det mycket om att jag släppt taget. Jag har på riktigt insett att jag inte kan ta ansvar för min mans o min dotters relation. Även om de båda fortfarande vill ha mig som mellanhand. Men nej, de får själva ansvara för den. Och min man kan inte dumpa sin frustration i knät på mig. Den får han härbärgera eller prata med någon annan om. I slutändan tror jag det från mitt håll handlade om att jag kände att "ok, detta är ohållbart. Då får vi hellre gå isär om det är det som behövs". När jag släppte in den tanken kunde jag också släppa taget om situationen på något sätt. Deras relation är som den är. Men min dotter finns här så länge hon vill. Och kommer finnas i mitt liv tills jag inte finns mer. Take it or leave it.

@Se klart Låter underbart med semester och hotellfrukost❤️
Jag höll också på med perioder där jag skötte mig bättre, jag tror det var de perioderna som hjälpte mig att hålla på under alla år. Att jag kände mig duktig med jämna mellanrum då jag kunde sköta alkoholen på en mer normal nivå och inte på vardagarna.

Det blir säkert mindre tankar om detta framöver för mig, jag tror att jag just nu är i en process där det behöver processas om hur det var. Jag har under en tid känt mig lite för duktig för att jag inte dricker och pratat ganska mycket om hur andra dricker. Det gillar jag inte. Lite som om jag förträngt hur det var för mig och att jag är så duktig och skötsam. Usch! Jag vill aldrig vara en som tycker sig bättre än någon annan. Vi är alla lika men har olika förutsättningar för att klara oss igenom livet med dess bergochdalbanor. Jag ser mitt liv mycket som tur för jag har haft många förutsättningar för att klara mig och jag har något inom mig som jag tror på, något som kan skrika högt när något är fel och lyssnar jag på det brukar det gå bra.

@Se klart Hej där!
Evigheter sedan jag var inne o skrev. Låter fint att du känner dig stark.
Ha en härlig resa med maken❣️🍃🌸

En hel vecka- så länge har det aldrig gått mellan mina uppdateringar, även om jag varit inne och läst mitt i veckan.
Det är nog som det ska. Jag behöver känna den här styrkan, även om jag knappast känner mig svag av att skriva här. Tvärtom.
En vecka som gått i väldig fart, och ganska så tuff jobb-wise. Härom kvällen hade jag en sån ångestbesläktad känsla av allt rörigt på min arbetsplats. Ledsen och låg.
Dricka skulle förstås aldrig falla mig in- men jag blir påmind vid såna tillfällen, på något vis?
Jag hämtar upp mig ganska snabbt numera. Jag behöver gå ett varv med olika känslor men jag har blivit skicklig på att också ta mig ur.
Nä- aldrig aldrig att jag låter mitt rätt banala jobb och än mer banala chefer störta mig i källaren.
Idag är jag på resa med min man. Så mysigt. Hotell och promenader står på agendan. Kram alla fina forumkompisar! 😍

Kära du- och ni ❤️
Ja det är så skönt att inte vara ensam.
Jag känner igen mycket av det du beskriver- och det nästan sjukaste av allt var att det gick i vågor. Vissa perioder drack jag mycket mindre- för att i andra perioder dricka mer. Men mer- blev alltid mer-mer med tiden. Och tillslut försvann ”mindre”.
Det är med stor tacksamhet och ödmjukhet jag lever mitt liv idag. Jag tänker sällan numera på vad som hade kunnat hänt- men inlägg och dialoger som här, nu, påminner mig och får också mig att förstå att det kunde ha gått precis åt vilket håll som helst. Jag har bara svårt att ta in det.
Kanske är det ytterst skam det handlar om det med.
Idag är jag på resa och bor på hotell. Ska bli så mysigt med lite ledigt o h jag ser så mycket fram emot frukost, min favoritgren på helgerna.
Stor varm kram 🤗

@NW77 Det är inte konstigt att du är påverkad av den djupt obehagliga händelsen du beskriver, där din partner blev psykiskt våldsam och aggressiv mot dig. Sådana saker sätter spår, och särskilt om en inte upplever att det går att prata om det på ett öppet och ärligt sätt med personen. Du skriver att han inte är redo att prata om det här, och att det skapar en stor distans mellan er. Klokt att du tar ditt behov av att prata om det på allvar, och att du skriver här.

Det finns lite olika sätt att tänka om vad nästa steg skulle kunna vara, och det beror lite på hur du tänker och hur du mår. Är du orolig för att det här ska hända igen, att han ska bli berusad och elak/våldsam mot dig? Givet det som har hänt, känner du att du vill stanna i förhållandet och jobba på det eller har du funderingar på om du skulle må bättre av att ni inte var tillsammans längre?

Kom hem igår torsdag. Sprang 7km. Väger för mycket, otränad men det ska bli ändring på det. Ska försöka jobba ändå. Det är dyrt att vara sjuk som lärare. Dras 1,4 dagar/dag. Bara en dag kvar. I helgen ska jag träna, chilla och kanske rätta lite matteprov.

@Geggan Vad fint att höra. Han är nog en skyddsängel som är med dig❤️

@Geggan Det är fantastiskt inspirerande att läsa hur fint du går vidare. Att mista sin partner är i mitt huvud det näst värsta som kan hända mig. Barnen är det värsta. Att klara sig igenom diagnosen, sjukdomen och sedan döden för att därefter bygga upp livet efter är en styrka så mäktigt. Kram och tack för att du delar med dig❤️

@Geggan Åh, vad jag är glad för din skull ❤️ Jag hoppas innerligt att mina hormonstormar stillats också. Jag tror att jag har påverkats massor av klimakteriet. Nu är det två år sedan jag hade mens senast, så nu är jag förhoppningvis snart helt ute på andra sidan. Kan nästan längta efter att frysa lite 🤣 Jag ska till psykiatrikern den 31/10 och då kan jag säga att jag känner mig i balans psykiskt. Jag har en bit kvar fysiskt, där artrosknäna försvårar arbetet, men jag kämpar på så gott jag kan.

Kram 🐘

Det var verkligen skönt att få skriva av mig igår. Jag kände sån frid efteråt och somnade så gott. Tack för era responser. Det är viktigt att påminna sig ibland om hur det var för det är lätt att jämföra sig med andra och tänka att det inte var så farligt. Det är det farligaste. Men när man granskar sig själv vet man. Bara jag vet hur det var för mig. När man lever i det är det som @geggan skriver att man tar inte helheten utan mindre bitar av helheten för att klara av situationen, ett självförsvar som gör att man kan fortsätta.
Jag tänker nu på dig som fortfarande inte tagit in helheten om hur ditt drickande ser ut. Dig som tänker att nu får det räcka men som efter några dagars nykterhet tänker att det inte var så farligt. Jag lurade mig själv på det viset under flera år. När jag inte druckit på fyra dagar hade ångesten försvunnit och jag tänkte att det bara var bakfylleångest och att jag hade inbillat mig att jag hade problem. När jag alla de gånger jag hade kört en vit månad hade övertygat mig om att jag inte hade problem kunde jag dricka ikapp, då drack jag varje dag veckan efter, tog igen! När man är mitt i det är det beroendedelen av hjärnan som är den starkaste delen och den är mäktig, den lyckas lura en gång på gång under år efter år men om man får en lucka på tre månader, då hinner hjärnan läka såpass mycket att man får perspektiv, förhoppningsvis förstår man då att man vill läka sig ännu mer för att få ett ännu bredare perspektiv och tillslut kan man komma dit där man ser helheten och förstår hur fruktansvärt beroende man varit.

Nu blickar jag framåt igen, det var viktigt för mig att minnas och skriva ner, både för mig själv och för er som går efter mig.

Tack underbara @Andrahalvlek @Geggan och @vår2022 för er respons. Det är så skönt att inte känna sig ensam när känslan kommer. Jag är inte ensam i detta. Vi är inte ensamma. Vi är många som blivit beroende och vi kan komma ifrån det❤️

@Himmelellerhelvette Skulle kunnat vara jag som skrev detta, känner ingen allt och massor av mer därtill. En gång drog jag i mig vin på toaletten innan ett viktigt möte jag skulle hålla och mina händer skakade av både baksmälla och nervositet, fy fan! Jag har plågat mig med dessa tankar många gånger för att jag inte ska försköna eller släta över hur det var och aldrig glömma. Men, nu stoppar jag mig själv när dessa tankar kommer om hur jag betett mig och undran
över alla som kanske anat. Jag kommer inte att glömma och jag kan bara påverka nuet. Det ger mig inget att tänka på detta mer. Nu tänker jag mest att det är så tydligt hur alkoholdjävulen kunde ta över mitt liv, att det är så han jobbar. Jag minns hur mina tankar var då och hur fast jag var i alkoholträsket, alkoholdjävulens tankar. Skammen och skulden där på toaletten svepandes vin, men ville bara döda tankarna och känslorna inombords och sluta skaka. Hur jag ändå genomförde mötet bra, men jag var inte närvarande och där utan bara i ett skal. Men, nu har jag lämnat detta, förlåtit mig själv, jag satt fast i alkoholdjävulens klor men nu är jag fri! Nu gör jag om och jag gör bättre. Vet inte heller vilka som eventuellt misstänkte alkoholism men det är inget jag kan göra något åt nu. En person på mitt förra jobb sade att du verkar må så bra och är så positiv och då sade jag att, ja, jag mådde inte så bra under en tid. Jag tror som du att när man har erfarenhet så kan man lättare sniffa till sig eller se om en person har alkoholproblem. Jag såg flera som jag misstänkte hade problem precis som jag, en som tydligt tom var full på jobbet och en som jag kunde se det på i det yttre.

Jag är också så oerhört tacksam för att jag slutade dricka innan det skedde en katastrof, vi klarade oss! Jag tänker mest framåt, positiva tankar om mitt liv framåt och det som jag kan påverka. Dit uppmärksamheten går sker tillväxt och det ger positiva känslor. Jag vet hur det var och vad som skedde, jag försöker inte trycka undan det, försköna eller inte låtsas om det. Jag tar ansvar för att det var så och det var verkligen inte bra, jag var besatt av alkoholdjävulen. Jag har ingen speciell person utanför familjen som jag känner att jag behöver be om ursäkt. Det är inget som plågar mig. Barnen har jag bett om ursäkt, i samband med att jag slutade. Skulle någon komma fram och säga något, skulle jag nog säga att jag inte mådde så psykiskt bra under en tid, men nu är det mycket bättre.

Nu ser vi framåt, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden❤️

Jag känner idag en så stor stor tacksamhet. För att jag lever, i denna hemska men också underbara värld. För att jag mår bättre än jag gjort under hela livet. Något har äntligen stabiliserat sig. Nykterheten först o främst, men inte bara det, jag har varit nykter förr i flera år och ändå mått svajigt. Kanske ålder bidrar, att alla hormonstormar nu är helt lugnade. Att mina mediciner fungerar optimalt o stabilt. Jag har diagnos bipolär typ 2, hade ofta migränliknande skov och har medicinerat i många år. Men nu är det som att allt bara fungerar. Också maten, och för första gången går jag inte upp i vikt utan håller den minus 17kg som jag nådde för ungefär ett år sedan. Idag blir det sorgegrupp igen. På många sätt hjälpte han mig att hitta denna stabilitet och för det är jag evigt tacksam. Han är fortfarande med mig hela tiden. Jag pratar och berättar. Mycket sjå nu med bouppteckning och annat. Ikväll iväg på skrivkurs över helgen. Ja, jag är mitt i allt mycket lycklig.

@Himmelellerhelvette jag känner igen mig totalt. Försöker minnas hur fan man tänkte. Med det var alltid liksom bara den här gången. Jag orkade sällan tänka på hela bilden. Det kändes som ett självförsvar, nödvärn, varje gång. För att klara dagen. För att hållas på benen. Eller föralldel hopp om njutning, och ibland också ren njutning, några klunkar. Sen bara tvång. Jag tittar ibland på lyxfällan och känner igen det där- kicken i att ta ännu ett sms- lån med 25% ränta. Samma känsla att ta ännu ett glas. Ett äh- vad sjutton.

@Himmelellerhelvette Så himla plågsamt för dig att tänka tillbaka och sen skriva ner allt. Men så nyttigt! För dig och oss andra gamlingar som en påminnelse. Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset.

Kram 🐘

Tänker på hur hemskt det kunde ha blivit för mig. Har tänkt en del det senaste. Har fastnat i ångest ett tag och katastroftankar. Nästan trott att det hänt massa hemskt. Tänkt på alla år jag druckit. För mig är det vansinnigt, hur kunde jag göra så? Men nu när ångesten börjar lägga sig börjar jag få perspektiv. Jag är så tacksam över att jag på något sätt hade någorlunda förstånd, jag var så rädd att skada någon med mitt drickande därför drack jag tyst. Jag räknade oftast ut när jag kunde dricka mycket utan att bli påkommen. Jag har ändå ångest över att jag druckit när mina barn sett även om jag höll mig mest till mig själv har det inneburit att jag varit en frånvarande förälder. Jag har tänkt på att vara dämpad, det är jag tacksam över men det har såklart märks något ändå. Jag skäms för att jag svepte ett glas vin utan att någon såg men jag behövde det för att vara i samma stämning som de andra blev på ett glas. Jag behövde mer. Vid ett tillfälle blev jag ordentligt packad på en fest. Det har jag fortfarande sån ångest över och undrar vad alla tänkte om mig då. Jag brukade aldrig tappa kontrollen på fester eftersom jag var en ensamdrickare. Kunde hålla mig lagom i sammanhang med andra och dricka desto mer dagen efter i min ensamhet eller efter jag kom hem. Jag vet fortfarande inte om eller vilka som insåg att jag drack för mycket och det är jobbigt eftersom jag skäms. Vilka vet? Det är en skam som jag fortfarande är så rädd att någon ska veta om. Jag vet att jag borde svara att jag var medveten om att jag drack för mycket och att jag därför slutade men det är så svårt att erkänna att jag kunde bli en sån. En sån jag verkligen inte kunde förstå att folk blev. En som är kontrollerad av alkohol. Att jag drack trots att jag skulle jobba dagen efter. Jag har kommit till jobbet som ett ras men fattade inte på den tiden att det borde luktat om mig. Jag duschade så jag luktade massa gott och använde halstabletter. Nuförtiden har jag världens luktsinne för sånt men jag tror att folk som inte har erfarenhet inte fattar sånt. Och jag som hade en så fin fasad utåt var nog inte den man misstänker i första taget. Men nu undrar jag? Hur många kan ha känt det på min andedräkt? Hur många har misstänkt det och tänker att det är bra att hon inte dricker mer för hon är ju alkoholist?

Tänk om någon kommit och knackat på någon av alla gånger jag hade druckit en vardag? Tänk om det skulle hänt mina barn något på natten när jag var totalt avdäckad. Tänk om jag då fått en anmälan på mig? Tänk vilken fullständig katastrof det kunde ha blivit! Tänk att jag till och med drack innan barnen kom hem från skolan. Tänk om skolan hade ringt och något hade hänt och jag hade behövt ta mig dit! Jag försökte verkligen hålla mig tills dom kom hem men många gånger klarade jag det inte. Jag har varit så bakis att jag varit tvungen att gå till affären och köpa folköl som jag inte kunnat vänta med att dricka tills jag kom hem så jag svepte en eller två i skogen på hemvägen. Jag har packat ner alkohol i handväskan på morgonen för jag ska klara mig. Svept den på någon toalett. Jag har svept öl så fort jag vaknat för att inte hinna få ångesten, sedan en till på toaletten. Jag har gömt alkohol vid sängen kvällen innan för jag vetat att jag kommer behöva den på morgonen. Jag har hällt över vin i petflaskor för att kunna dricka mellan varven så min man inte skulle veta hur mycket jag drack. Jag har köpt hem en extra BIB till mig själv så min man inte ska veta att jag inte klarar mig på det han köpt hem så har jag varvat med att dricka på vårt gemensamma och mitt eget.
Vilket starkt behov jag hade av att skriva av mig ser jag nu. Det är hemskt att hålla det inom sig när det maler i huvudet.

Jag är så tacksam över att jag lyckats ta mig ur detta utan katastrofer. Hade jag inte slutat när jag gjorde det hade nog katastroferna inte varit långt bort. Jag har klarat mig ur detta med körkort i behåll, familj, jobb, vänner och ekonomi. Jag har haft en sån enorm tur och jag är evigt tacksam över det.

@aeromagnus Även om du har det otroligt jobbigt just nu så är det fint att höra att du har fått hjälp. Håller med @Andrahalvlek om att du ska ha ett enda fokus just nu, och det är att ta hand om dig själv och försöka göra det du kan för att må bättre.

@Mrx Åh, så skönt att ni fått med dottern på familjerådgivning. Och att ni fått kontakt igen. Ni är så viktiga för henne och barnbarnen ❤️

Kram 🐘

@miss lyckad Jag är så himla glad för din skull ❤️ Och det ger mig hopp om att jag också en dag kanske träffar drömprinsen. Men just nu är livet med lillprinsen alldeles underbart, så jag har inte bråttom.

Kram 🐘

@klarnu Grattis till 5 nyktra år! 🥳🥳🥳 Och tack för att du skriver oss andra en hälsning. Min app Nomo visar att jag har varit nykter i 1.340 dagar, tjoho! Det enda jag ångrar är att jag inte slutade dricka tidigare. På ett sätt är jag dock glad att jag blev problemdrickare, för det gav mig chansen att sluta dricka. Jag skulle inte vilja vara utan den erfarenheten. Det är som om livet får en helt annan glans på något sätt. Livet känns mer värdefullt.

Kram 🐘

@aeromagnus Fy så jobbigt för dig 😢 Just nu ska du bara läka. Sova, försöka motionera, äta bra mat, umgås med din familj. Allt annat får vänta. Jag antar att du är sjukskriven? Får du träffa en psykiater idag? Du är kanske deprimerad? Då ser man allt i ett gråsvart filter. Allt är överjävligt jobbigt, inget är kul. Jag vet hur dåligt man mår då, och för mig var antidepp räddningen. Men först och främst behöver du vara sjukskriven ett tag och läka. Sen finns tid för eftertanke och framtidstankar, men inte just nu.

Kram 🐘