Senaste kommentarerna i forumet

@Kennie Jag håller med dig, och resonerar nog de flesta. Utom han. Och det är ju det som är problemet och som jag tänker måste bero på något som inte har med logik att göra.

@Amanda L Ser också fram emot min👍🏻Heja oss❤️

@vår2022 Du är helt underbar❤️ Det är verkligen så att när en känsla uppstår lägger jag den på utseendet som ett sätt att slippa känna känslan och jag ska öva och öva tills det sitter! Alltså öva på att känna känslan, fråga känslan vad det handlar om och om jag inte får något svar ska jag säga till den att ”jaha här är du och säger inte vad du vill, då får du väl vara här tills du säger vad du vill eller försvinner”

Ätstörningen tror jag absolut grundar sig i ett sätt att hantera känslor från början och som sedan aldrig bearbetats utan bedövats med alkohol eller mat m.m.

Idag fick jag en ångestgrävande känsla som varade i flera timmar, jag försökte förstå och lyssna till vad den ville men kunde inte få tag på den och då sa jag faktiskt till den i tankarna att ”okej du får vara här, jag kan inte förstå dig men det är okej” sedan försvann den faktiskt.

Det är underbart att få fundera och klura här tillsammans, jag vet att jag behöver ta kontakt med psykolog men jag är fortfarande inte där ännu. Allt har sin tid och när jag är mogen ska jag kolla upp det.

Din ålder kan vara en fördel i acceptansen med dig själv men jag tror mycket också handlar om att du jobbat med sig själv mycket så du kan nog inte bara tacka din ålder utan mest dig själv tror jag❤️

Att vara 55+ och kunna springa 14kilometer är helt… jag finner inte ord! Makalöst! Känner ingen i din ålder som fixar det!

Tack själv för att jag får reflektera tillsammans med dig❤️

@Andrahalvlek Tack för grattis! Ser fram mot ettårsdagen…🥰

@Vjlo Heja dig! Och när man faktiskt gör sådant i regn så inser man att regnet inte spelar så stor roll. Man får ju komma hem och byta kläder snart 🤗

Med hund blir det rätt mycket ur och skur också. Köpte nyligen en tunn regnjacka som andas. Lär behöva den.

Kram 🐘

@Sattva Mm, mitt tålamod får lite övning. Eller mycket övning. Det kommer en dag då jag skrattar åt detta och glatt säger till andra ”det går över”.

Kram 🐘

Tuff situation. Jag tänker att din man ändå är den vuxna av de två. Han har också gjort ett val att flytta ihop med dig och dina barn, den valmöjligheten har ju inte barnen i såna situationer. Så jag tycker att han måste jobba för att gräva ned stridsyxan, det måste vara ohållbart för er alla att ha det så här..

@Amanda L Årsdagarna är urhäftiga! De har du att se fram emot 🤗

Kram 🐘

@Amanda L Grattis till 153 dagar! 🥳🥳🥳 Du gör det så himla bra, och du är ett strålande exempel på att när man väl har bestämt sig inifrån och ut så går det! Och du är så himla duktig på att peppa alla nykomlingar ❤️ Forumet behöver eldsjälar som dig.

Kram 🐘 (min app Nomo visar att jag idag har varit nykter i 1.266 dagar, tjoho!)

@Andrahalvlek Det blir bättre! När vår var 8 mån tuggade han fortfarande sönder sin bädd (skumgummi överallt) o hittade tapetflikar som han drog upp i långa revor. Knaprade på lister o tuggade sönder mattor. Trots långa promenader. Vi hade likdom alltid ett öga o öra på honom. Jag minns inte när det vände. Fortfarande har vi leksaker i hela trädgården osv o han älskar att bita. Men hemmet o våra skor etc är numera intakt. Så det kommer bli bättre! Din Emil är fortfarande bara en bebis. Tålamod😇

@Andrahalvlek Ja att de inte båda kan backa för oss andras skull förstår inte jag heller. Men jag har landat i att det inte är någon ide att hoppas på ändring i just det. Just nu är jag mer inriktad på att jag får släppa hoppet/ önskan. Och acceptera läget. Och på sikt kanske behöva ta ett beslut vad jag är beredd att leva med.
Gällande sonen slipper han ta del i stor utsträckning. Han bor halva tiden hos sin pappa, jobbar o tränar. Är knappt hemma. Men såklart han känner av det han också. Vi övningskör o har då möjlighet att prata.

Ja gud ja, vad gjorde jag utan yogan? Den är mitt tunga ankare verkligen. Och den finns i mig, i min kraft, i min kunskap. Jag har med mig den överallt. Jag är inte beroende av någon annan för att nå den liksom. Det är sådan lycka o frihet att ha det verktyget inom mig själv.
Om jag fortfarande drack, hade nog allt varit riktigt kaosigt. Nykter kan jag tänka många varv innan jag agerar.

@Himmelellerhelvette Det är så bra att vi kan reflektera och klura tillsammans här😁.
Kan känna igen mig i att jag var så missnöjd med mitt utseende som yngre, var lite knubbig och fick höra från en kille i klassen att jag var en elefant. Det tog hårt och då började jag tycka att jag var ful. Jag var blyg och ville bara gömma mig, det var tredje klass och jag var helt ny på skolan och på orten. Min låga självkänsla följde med mig och mycket fokus har varit på utseendet och vikten. Även vissa tjejer i högstadiet ville jämföra storlek på jeansen och ja, mina var en eller två storlekar större. Har bantat och hållit på och tänkt att bara jag blir smal så kommer allt att bli bra! Jag var normalviktig, kanske något mullig och jag önskade att jag skulle vara pinnsmal, som en anorektiker. När jag ser på kort från dessa tider var jag hur fin som helst och inte ful eller tjock. Jag var väldigt osäker och det var så viktigt för mig att få bekräftelse från killar, men om de sade att jag var fin trodde jag inte på dem, de bara sade så för att göra mig glad och ljög. Jag hamnade aldrig i ätstörningar som anorexi eller bulimi, men kunde träna hårt och äta lite i perioder. Senaste åren när jag drack ökade jag i vikt, orkade inte ta tag i det eller fullfölja. Jag var inte nöjd och kläder satt inte bra. Tänkte ofta på att jag var ful och tjock. Ville inte synas. När jag slutade dricka och kom igång med träning igen, gick jag ned, är inte smal men inte tjock heller. Kläder sitter bättre och framförallt mår jag bättre både psykisk och fysiskt. Självkänslan har ökat och jag tycker oftast att jag duger nu. Är 55+ och det gör sitt, men jag kan känna att det är ok. Håller igång och håller mig i form, good enough.

Men vi vet ju, det är inte där det sitter egentligen. Det handlar om dålig självbild, dålig självkänsla och att inte ha fått den bekräftelse man borde ha fått som barn. Mamma och pappa hade fullt upp med sig själva och sitt liv. Tänker att det du berättar om handlar om att kunna ha kontroll. Att kunna ha kontroll kanske har blivit ett verktyg och ett sätt att kunna kontrollera din omgivning. Det håller ångesten i schack. Tänker att ätstörning också handlar om kontroll, att hålla ångesten under kontroll, liksom att dricka. Men när man dricker tappar man ju kontroll till slut men det trycker bort ångesten tillfälligt. Så det handlar ju om att döva känslor. Tänker att det där med vikten och utseende kanske också är ett sätt att döva ångest, istället för att känna känslor fokuserar man på sitt yttre och försöker kontrollera det genom att äta, få upp det och träna. Kanske skulle du kunna försöka med att fokusera på annat än din kropp när du får ångest. Att prata med dig själv om att nu vill ångesten att jag ska fokusera på mat och min kropp, men jag duger som jag är, jag vet det. Att du flyttar fokus från kroppen. Lite som med alkoholdjävulen, flytta fokus från negativa tankar som ”vad synd det är om mig som inte får dricka” till positiva tankar ”vad bra jag är och hur bra jag kommer att må när jag inte dricker”. Du vet ”dit uppmärksamheten går sker tillväxt”😁. Vad tror du om det?

Sen är det ju väldigt givande att samtala med en psykolog och få hjälp att komma till den innersta kärnan.

Kram❤️

Hej! Jag har varit nykter 3 år o 7 mån idag. Tänkte precis som du @stellabruden. Att det fanns inget annat alternativ än att sluta. Det blir såå mycket bättre än man tror dessutom.
Sen kan vägen dit vara krumelurig och sen tänker man bara, varför slutade jag inte tidigare...
Heja er här, kram🌞

@Andrahalvlek Ja, jag såg framför mig det....... så jag gav mig iväg en dryga halvtimme sen, på längsta turen i år - 1,6 mile istället för 1 mile :) dvs ca 2.6 km... stolt över det, hade kunnat köra längre, men ska ju nöta ner mig på frekvens inte längd.... på slutet så började det dugga så smått...

@Sattva Han är galet mycket krokodil just nu 😔 Men idag la jag ribban - två dagliga raska promenader á cirka 3000 steg hoppas jag ska göra honom så pass trött att han inte orkar bråka med mig. Plus 5-6 kortare kissrundor inklusive en mitt i natten.

Kram 🐘

@Sattva Jag tror också att det var bra att du fick det på pränt. Fy bubblan vad jobbigt - för er alla. Dig och sonen inte minst, som går som på nattgammal is och hoppas att inget bråk ska utbryta. Jag tror att du har gjort en bra analys av nuläget. Vad som finns i din mans historia vet bara han, om han vill gräva i det.

Jag tänker att de båda borde vara vuxna nog att ta ett steg tillbaka och försonas, för husfridens skull, men det är ju sådant man lär sig med åren. Åtminstone vissa av oss. Att inte ta strid för stridens skull och att välja sina strider. Jag var nog lite som din dotter i tonåren, fy fan vad jag och min pappa bråkade 😔 Men sen många år är jag mer diplomaten som vill att alla ska komma till tals, även om jag både kan ta beslut och genomföra utan prut.

Du får ta sonen i handen och fly fältet ibland. Glöm inte bort honom i detta. Han kanske behöver hjälp att sätta ord på sina känslor också? Skönt att du har yogan där du kan stänga av allt detta. Och nykterheten, som gör dina tankar så nyktra som det bara är möjligt.

Kram 🐘

@Vjlo Kl 23.45 kutar du hem streaken i ösregn 🤣

Kram 🐘

Idag jämt 18 veckor utan nått bubbel i kroppen av skadlig slag.

Nu idag kom första utmaningen vad gäller Run-streaket... det hällregnade i morse, så jag beslöt mig göra det senare....
nu är det uppehåll... och verkar vara det resten av dagen.... alla skäl att skjuta upp ett tag till finns :-) men.... inte hela dagen. har till midnatt på mig...

Lördag, bästa dagen! Längesen jag skrev så nu. Jag är inte så lätt i hjärtat sedan en tid, och jag vet faktiskt inte vad utgången blir. Jag är klämd mellan min man o min dotter, och det blir verkligen inte bättre, trots att det hållit på i flera månader, snart ett år faktiskt. Det var i oktober i höstas som de rök ihop o deras relation "kraschade" fullständigt. Vilja till försoning finns inte hos någon av dem, och båda ser bara den andre som orsaken till allt lidande. Ingen av oss mår särskilt bra. Jag vill inte skilja mig och jag vill inte slänga ut min dotter (det är hårddraget de alternativ till lösning de båda ger). Dottern tog precis studenten, och ska iof flytta hemifrån inom de närmsta åren antar jag. Men orsaken kommer inte vara att jag väljer bort henne. Skulle det komma till ett ultimatum, så går hon först. Ja herre-min-gud att det skulle bli såhär hade jag aldrig kunnat förutspå. Har sett mindre fina sidor hos min man som jag faktiskt inte trodde fanns.
Jag har analyserat allt fram o tillbaka för mig själv oräkneliga gånger, och kommit fram till att det måste vara en kombo av min dotters ganska ofogliga personlighet och gammalt hos honom.
Min dotter har alltid varit stark o argumenterat mot allt och alla. Viker sig inte. Ett intellekt som snabbt ser "motståndarens" svagheter och lyfter fram dem. Det blir svårt att ha en konstruktiv utgång. I grunden är detta en bra egenskap såklart, den mentala styrkan, men hon behöver lära sig att kanalisera den rätt. Livet kommer visa henne vägen.
Både jag o min son är mer fogliga o "fredliga" till våra personligheter. Vi backar hellre än att stånga rakt in i en konflikt. Vill ha fred hellre än ha "rätt". Vilket såklart också har baksidor.
Min man tror jag har en uppväxt som inte varit helt enkel. Jag tror han känt sig osedd, kränkt och förminskad många gånger. Svårt att få vänner. Söker liksom inte upp vänskaper heller. Och när något inte känns bra, han känner sig kränkt på nåt sätt, så har han löst det genom att fly relationen och situationen. Nu bor han under samma tak som någon som han nog skulle vilja fly ifrån men inte kan. Så blir det att min dotter svartmålas onödigt mycket istället. De pratar inte med varandra. Fullkomlig iskyla. Jag är känslig för stämningar o energier, så jag mår jättedåligt av denna spända energin hemma. Mår också dåligt av att han fäller kommentarer om henne "Nu har hon disk på rummet igen", jag har blivit överkänslig o reagerar med ångestklump i magen. Fixar o trixar för att det inte ska finnas saker att anmärka på. Men det gör det ju alltid ändå. Vi alla är ju bara människor.
Har försökt prata med min man om att det kanske finns gamla saker som påverkar hur han hanterar hennes personlighet. För mig är det annars helt ofattbart hur man kan låta sig bli så påverkad av en tonåring? Hur kan en så ung person, som han känt sedan 10 år tillbaka, påverka honom så starkt? Ta fram väldigt omogna sidor. Det måste ju vara att hon triggar något annat, djupare och väldigt smärtsamt. Men han är inte med mig i de tankarna alls. Och jag är ju inte rätt person att gå vidare i det heller. Så vi är där vi är. Men min ork o hopp om förändring börjar tryta. Vad ska ske liksom?
Jag brukar inte skriva såhär långt eller utlämnande. Men det var nog bra att sätta det på pränt för min egen skull.

@vår2022 Jag tänkte lite i de banorna med igår. Även förra gången som var precis en vecka innan.
Jag har även reflekterat över att jag automatiskt kan självhata på mitt utseende direkt i anslutning till en obehaglig känsla.
Som om jag får känslan som ett slag och blixtsnabbt för den vidare på att mitt utseende?

Historien är att jag var ett väldigt överviktigt barn, dysfunktionen i familjen måste fått mig att äta, minns inte mycket mer än rädsla och osäkerhet. När jag var tolv kom jag på att jag kunde kontrollera mitt matintag och åt väldigt lite, när jag var 15 kom jag på att jag kunde hetsäta och spy. Sedan kombinerade jag dessa två. Därefter la jag till hälsosam kost och träning med inslag av bullemin.

Känslorna är grundorsaken. Det har varit mycket känslor det senaste. Första nyktra semestern är också mycket känslor. Alla minnen från mitt drickande skapar känslor. Att jag insåg att jag inte kunde kontrollera mitt drickande första gången 9 år innan jag slutade väcker känslor.

Jag har skalat av många lager av känslorna, jag vet inte när man är i den innersta kärnan men jag behöver jobba mer på att älska mig själv men den känslan är väldigt styrd av vad som står på vågen och hur kläderna sitter. Det är den mest upptrappade stigen jag gått i mitt liv.

Tack för att jag får reflektera tillsammans med dig❤️

Kram

@Andrahalvlek Grattis till semestern! Jag har också semester nu, men baea 2 veckor. Underbart ändå!
10 veckors semester, det är ju ofattbart länge, vilken lyx🌟. Njut!! Bara kunna ta dagen som den komner. Och all tid du kan lägga på valpen! 🌸🍃🌼🤗

@Se klart Ha en riktigt härlig helg!!💕🌸🍃

@Varafrisk Nej inte i nuläget alla fall men jag tror på att principerna funkar därför vill jag lite veta så jag jobbar med alla.

Kram

@Himmelellerhelvette Jag återkommer t dig. Skulle du vilja gå på möte?

Kram❤️

@Himmelellerhelvette Vad tror du det var som utlöste att du fick återfall i bulimin ikväll? Du har berättat om din relation till din mamma tidigare, hade det något med det att göra? Kan det vara så att när du berättade om detta så öppnade du upp något som du tidigare tryckt undan? Att det skapade ångest och som du dövade bort med mat? Om du försöker få fatt på vad som utlöste återfallet och jag antar ångesten du kände, så kan det hjälpa att sätta ord på det. Det kan reducera ångest. Jag minns att när jag pratade om mina ”förbjudna” känslor om min mamma så påverkade det mig en hel del. Det är liksom tabu att känna så mot en mamma. Men det var viktigt att få sätta ord på mina känslor och få ut det som fanns där djupt inom mig. Låta det komma upp på ytan och ta bort den laddade spänningen i det. Det blev mer en sorg sedan efter det. Nu när det gått ett tag har jag fått medkänsla och försonats med mig själv, att det är ok och det är som det är och var. Jag har tagit den lilla vår i handen och tröstat henne och nu går vi tillsammans igen, trygga. Jag har även efter detta kunnat försonas med min mamma. Jag tar ansvar för mitt liv och hon för sitt och jag har klivit bort långa steg från medberoendet. Det har även hjälpt henne till att ta mer ansvar för sitt liv.

Kanske du blandar ihop rädslan för återfall med rädslan för dina innersta känslor?

Kram❤️