Senaste kommentarerna i forumet

@Se klart Vilka härliga planer du har för framtiden! Och vilken skara med barnbarn❤️. Jag har också börjat kika på min kommande pension, har passerat 60 strecket. Det finns en sida på FB - pensionsguiden, där man kan ställa frågor och läsa om andras funderingar. Jag har ingen direkt plan ännu, men det är liksom inom räckhåll. Är inte less på mitt jobb och trivs. Har stort eget ansvar och frihet. Bra balans mellan jobb och privata, samt kan jobba hemma en hel del och då funkar det med att ha hundar. Jag är tacksam för att det känns bra och att det blir balans och tid för återhämtning.

Du hintar om att det snart kanske blir en fyrfota vän i familjen, har du kommit fram till vilken ras?

Kram och god fortsättning!❤️

@Se klart God fortsättning❤️. Ja, det är verkligen ett stort jobb och hel renovering! Har mycket driv, uthållighet och motivation så det går ändå bra och det blir ju så fint och fräscht! Tillfället med lång ledighet var perfekt, skulle vara jobbigt att bara ha helger på sig, det skulle bli så långdraget och långvarigt. Nu är det inte många dagar kvar innan det är klart! Att ta ett sovrum på helgen framöver känns som en baggis😂.

Med hundarna måste jag också komma ut på en löpning eller promenad, eller skidåkning med all snö, varje dag, och det håller humöret och fysiken på topp😁. Kram❤️

@myssockan När någon frågar om jag tror på Gud vet jag inte riktigt vad jag ska svara. Eller det är inte viktigt för mig att ha ett klart svar, för jag tror att det finns något, en slags kraft eller makt som alstrar sig inom mig om jag är mottaglig att ta emot. En slags känsla som fyller mig när jag har goda tankar om mig själv men även om andra. Det som tilltalar mig vid en predikan är att det handlar om goda handlingar, som tex att se sig själv och andra, att kunna förlåta sig själv och andra, att tycka om sig själv och andra, att försonas. Goda grundläggande budskap och handlingar.

Något jag tagit till mig om förlåtelse är att förlåta behöver inte betyda att vi återupprättar en relation till varandra eller att vi ska börja tycka om den andre. Naturligtvis är det bra om det blir så, men vi behöver inte älska alla, det kan finnas ”nästor” som Gud får älska också för vår räkning. Att vi kan få hjälp och låta Gud bära en börda. Och för att nå dit ska jag ta ansvar för mig och mitt välmående och låta andra bära ansvar för sitt liv och sitt välmående. Så på ett sätt skulle man kunna säga att tro på Gud är att tro på sig själv och sina förmågor…

Jag kan inte bevisa att Gud finns, men som sagt det är inte viktigt för mig att ha ett klart svar och det stör mig inte. Det ovan jag beskrivit räcker för mig och gör att jag mår bra😁

Det var en fin tanke @TeTanten ❤️ Jag tycker om hur du formulerar det runt hoppet.
Det är också en ide att försöka hoppa över detta steg. Men det verkar ju som att kommande steg bygger lite på denna högre makt. Därför jag är så fundersam...
Jag ska pröva med hopp och se hur det fungerar för mig❤️

Jag skulle nog med ha svårt med det steget om tanken är att man ska känna tillit. Jag hade helt enkelt valt att hoppa över det, iaf för tillfället, på samma sätt som jag skulle hoppa över att göra en träningsövning om den inte funkar för min kropp.
Det känns som det viktiga är att du ska lämna ifrån dig kontrollen och ansvaret. Vem eller vad som plockar upp den ör egentligen orelevant, inte heller det kan du ju kontrollera.
Kanske kan man lägga sin tro på hoppet? I en förhoppning om att det reder sig för den andra personen, att den hittar sin inneboende kraft och att universumet runt just denna person samverkar till att det nångång blir bra.
Och en ödmjukhet till att vi inte vet allt, att lämna en öppning till det okända, det ör ju med en tillit i sig.

Ja @Suey , jag kämpar också med frågan. Det finns så mycket därute som det inte är någon ordning på🙈
Hur ska man kunna känna tillit? Jag vet inte...

@myssockan Om ni vill veta min tveksamma uppfattning, så har jag väldigt svårt att tro på en personlig makt - en gubbjävel med långt skägg - som allsmäktig satt med armarne i kors, rullande tummarna och lät mammor separeras framför gaskamrarne från sina barn, just ett decennium innan min födelse, numera som de latinska fotbollspelarna kan gå ner på knä och göra korstecknet då de gjort mål i jävla drittfotboll.

Men spiritualitet kanske ändå; inte direkt religion. Min kompis fick just sina kranskärlsbilder tagna med den mest fantastiska tekniken som vardagens kärnteknologi kan erbjuda, med en molybdenkon (en isotop såklart) som håller en vecka för att mjölkas och erbjuda teknetium för själva injektionen.

Kon håller en vecka, sedan kommer en ny från Holland för nästa vecka, och mjölken, teknetiumet, försvinner efter sex timmar i kroppen för att inte riskera att bestråla barnbarnen.

Jag hoppas, och kanske tror, att det var en högre tanke med oss. Vi kan ickeså bedja för att göra mål i jävla fotboll, men vi kanske är tänkta att, komna från stjärnstoft, förklara hela Universum. Hela dritten. Kreationen skulle förklarar sej själv, liksom. Ja, jag tror vi är ensamma ute där. Det är vi nog, vi är speciella.

Fast kanske det finns skyddsänglar ändå, tanken är så himla vacker, och ibland har jag haft känning av dem.

Suey

@Andrahalvlek spännande tankar om ödet. Jag måste säga att jag delar din upplevelse, av att ha varit med om märkliga sammanträffanden som fungerat som en slags änglavakt.
Tidigare tolkade jag ju detta som Guds hand. Men jag har upplevt så mycket av religionens negativa baksida att jag liksom stängt dörren till de där upplevelserna tillsammans med allt annat. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara eller tänka på dem nu.

Vem styr ödet? Vill ödet oss alltid väl? Känner jag mig trygg att lämna över min partner i ödets händer?

Jag ska definitivt fortsätta fundera på detta. Stort tack! 🙏❤️

@TeTanten Intressanta tankar! Jag tror att det närmsta jag kommit att återfå någon slags andlighet igen, efter mina negativa upplevelser, är en tro på godhet. Det är en tro på att människor gör gott, om de har möjlighet.

Tolvstegsprogrammet ska ju inte vara religiöst. Jag har nyligen gått på mitt första möte hos Al-alon, och tyckte om systemet med att dela sina upplevelser utan att vare ge råd eller kommentera varandras delningar. Man bara lyssnar och upplever gemenskap i det man känner igen.
För oss medberoende handlar det första steget om att erkänna att det inte är vi som ska göra vår problemperson frisk. Jag antar att det i teorin räcker att ge tillbaka ansvaret till honom/henne, men att lämna sin partner i händerna på en högre makt ger mycket mer hopp och trygghet. Det är det andra steget handlar om, att lämna över kontrollen.

Men jag vet inte hur jag ska applicera min tro på människans godhet i det här. Alkoholen kan ju liksom ta över här och tvärtom göra att människor väljer att inte göra det bra som de annars skulle ha gjort...

Andlighet är ju intressant. Jag är inte uppvuxen med religion eller andlighet alls, men kan trots detta ibland använda mig av nån form av andlig snuttefilt och kommunicera utåt. Gillar ju även fantasy och historia.
Men att det finns en högre makt som är god och allsmäktig och väljer att ta hand om en del människor och låter andra lida funkar inte för mig. Möjligen kan jag tänka mig högre makter som inte bryr sig nämnvärt om oss, eller försöker göra vad de kan men är ofullkomliga precis som vi.
Religion anser jag helt vara ett mänskligt påhitt, och ofta tyvärr förvridet och missbrukat som maktmedel.
Jag tänker att tro är hittepå, men trots detta en ofta nödvändig och trygghetsskapande funktion i tider när människor har det svårt eller behöver förklaringar. Privat eller i små gemenskaper utan måsten eller hirarki kan tro göra nytta.

Jag vet inte hur 12 stegsprogram funkar, tror jag skulle ha svårt för en del av deras upplägg. Skulle vara kul att få veta mer dock, kanske har jag missuppfattat. Men det är ju väldigt bra att det finns och hjälper ju väldigt många.

@myssockan Jag tror inte på Gud. I bemärkelsen en övervakande och bestraffande herre som ser till att människor gör ”rätt” saker. Religion är enligt min mening ofta ett sätt att ”uppfostra” folk, och det strider mot min övertygelse att varje person ska råda över sitt eget liv, efter att man har blivit vuxen. Barn behöver mer handfast handledning förstås.

Men jag tror på ödet och min egen inneboende kraft. Vi måste vara modiga när ödet slänger vissa möjligheter i knät på oss. Några riktigt avgörande beslut i mitt liv kan jag inte förklara på annat sätt än att ödet öppnade en dörren, och jag valde att kliva in.

På samma sätt har jag några gånger i mitt liv räddats från tex trafikolyckor, jag har blivit fördröjd av olika konstiga skäl och sluppit bli inblandad. Så jag tror nog på skyddsänglar också. Jag skulle önska att jag till min läggning var lite mer ”flummig” för att se och få mer sådana upplevelser, men till min natur är jag väldigt jordad.

Min självkänsla är god, liksom mitt självförtroende. Jag kan göra precis vad jag vill, bara jag vill. Så min egen inneboende kraft är jag väldigt tacksam över.

Kram 🐘

Vad ska man göra när vännerna dricker?
Har en ny kollega som gärna går & fikar, vi tog en kaffe med bulle igår & summerade jobbet. Så trevligt.
Efter det träffade jag en gammal vän som inte vet att jag är nykter nu, vi käkade & jag skyller å att jag varit sjuk & ska köra imorgon (orkade inte förklara)
Den gamla vännen drack & drack & drack & jag gäspade & ville hem men åååh bara en stund till hette det tills det var sista beställningen… vi hade ju så TREVLIGT
tyckte vännen.
Ja jag är väl mesig men hade inte lust att förlklara… tänkte att ”jösses sådär var ju jag med”!
Inser att jag inte kan hänga med samma folk längre men inte lätt när man passerat 50 med råge att hitta nya.

@truck 17 Tack för att du delar, inspirerande och fint att läsa om att du fått bra hjälp att slå in på vägen mot hållbar nykterhet! Jag har också erfarenhet av Antabus, det var en förutsättning för min längsta nyktra period tidigare. Att få hjälp att mota bort alkoholen från livet var en möjliggörare, efter några veckor var jag redo att stå på egna ben. Jag gick inte i mål den gången, men fick som sagt en positiv erfarenhet.

All lycka och välgång till dig och alla andra som kämpar mot alkohol och för ett bättre mående!

Om du inte tror på Gud, hur "hittade" du din högre makt?

Hej alla och god fortsättning! 🙏

Jag skriver vanligtvis på anhörigsidan och att dricka måttligt, då jag både har en sambo med alkoholberoende och jobbar med att hålla ner min egen konsumtion.
Valde den här gruppen för tänker att ni har tagit er igenom mycket, och kanske har allra mest erfarenhet av tolvstegsprogram.

Jag jobbar med mitt medberoende och har kommit till steg 2. Att acceptera att jag är maktlös inför alkoholen och min partners missbruk har faktiskt sjunkit in på ett djupare plan och hjälpt mig mycket. Men jag har kört fast helt på steg 2.

Jag har en väldigt problematisk relation till religion. Jag har jobbat senaste 15 åren på att göra mig fri från den tro jag tidigare haft. Men då förlitat mig helt på mina egna förmågor egentligen och att ta hand om andra. Nu har jag väl kommit till nån slags slutstation där det inte funkar längre, och jag vill tillfriskna från att försöka hjälpa andra hela tiden och börja leva.

Skulle vara otroligt tacksam du ville dela med dig av din upplevelse av en högre makt. Eller hur du istället jobbat med detta steg! Det kan vara kort som långt, allt hjälper!

Tack diabetes sköterskan som tog mitt lilla gnyende på allvar om hjälp,
Snabbt var hon i kontakt med läkare som hängde på med recept med anatabuse,alkoholteamet på vårdcentralen som fanns på plats direkt.
Allt började med årlig kontroll hos diabetessköt. 15/12-25 första alkobesök 19/12-25,
Vet inte var orden kom ifrån om hjälp,tyckte samtal var onödigt jag var törstig inte alkis.
Men verkligen älskar besöken,dom bryter vardagen.
Antabusen är min trygghet som Bibeln är för den troende.
Största befrielsen var när jag pratade med min vuxna barn,känner stolthet när jag talar om för andra att jag försöker vara nykter alkis och tar antabuse.
Nu med lite distans så vet jag att jag kommer inte att kunna ta alkohol någon form framöver.
Känns skönt att få skriva av sig lite.
Känner stolthet över alla som kämpar med sina demoner,jag vara bara på god väg till vårblommorna på torget.
Tack för att ni finns

Provtänka är ju superbra, jag har provtänkt ett par år, minst. Jag överväger att behålla en fot i arbetslivet med ett konsultavtal med min arbetsgivare under ett par år (tills min allmänna pension kickar in så att säga). Men jag har haft några så jäkla utmanande år med nerskärningar och omorganisationer att jag är rätt ”mätt” på min arbetsgivare som jag i grunden gillar. Jag tror inte jag kommer att aldrig mer jobba, men kanske på lite andra sätt? Så småningom.
Nu börjar vi med boendet så kommer resten efter det. I min horisont finns inte att jobba kvar till 67, på min arbetsplats. Jag tror ärligt talat att jag inte skulle orka. Jag känner mig klar med det anställda livet för jag har jobbat 110%- jämt. När barnen var små, alltid. Haft många underbara chefer genom åren men jäklar så tufft det var på 90-talet med noll flex och ständig jakt på bussen, tunnelbanan för att hämta och lämna.
Idag kan småbarnsföräldrar hantera detta på andra sätt. Arbetsgivaren är mycket mer förstående. Inga av mina småbarnskollegor är på plats 8:15 till 16:45. Man kan jobba hemma (i mitt yrke).
Så jag upplever att jag är trött på stress inte bara för stunden utan för livet 😻
Det blir spännande att följas åt även i denna resa framåt! Kram.

Började min dag på gymmet. Det är häftigt hur det känns efter bara en månad med bra teknik och stöd😊
Gjort en djupdykning i proteinkunskap o ett skönt adhd hyperfokus innfinner sig.
Jag älskar känslan av struktur , styrka och kontroll. Absolut inte bantning ( äter faktiskt mer) .Mår gott i kroppen, kortisolet har slutat att rusa i kroppen, sömnen är bra o endorfiner finns i mörka januari.
Strax ut på PW i snön med en vännina o låta kinderna bli rosiga under en mil.
Perfekt uppladdning för att bli trött o kunna sova ett par timmar i em inför nattens jobbpass.
Tänk att få må så här gott!!!🙏

@Se klart Det låter som en oerhört spännande fas i livet du befinner dig i. Har sett många kollegor snarare våndas när det är dags för pension. En sak vill jag inte uppleva i livet: att känna mig oviktig och bortvald den dagen det är dags. Jag har nyss fyllt 56 år så jag siktar in mig på ytterligare 11 jobbår. Min dröm vore att gå ner i arbetstid vid 65 (jobba typ ons-fre) och liksom skala ner jobbet och skala upp resten av livet när det väl är dags. Jobba kvar några år på timlön efter 67 till och med. Kan bli abrupt annars. Jag provtänker vidare.

Kram 🐘

@Se klart Tack för hälsningen ❤️ Med dig är det alltid ”hälsan tiger still” så jag är aldrig orolig när du inte varit aktiv på ett tag. Det är nog snarare sunt när man varit nykter så länge som vi har varit. Även om du inte är aktiv på ett tag vet jag att du när som helst skriver ett inlägg, eller flera snarare. Hälsar på gamla forumvänner ❤️

Kram 🐘

@Se klart Tack så mycket 🙏🏼 Ja att återkomma till AH är alltid en reminder om hur jag mådde när jag hittade hit. Att jag inte vill tillbaka dit. Inte må dåligt igen. Sett ur ett litet och snävt perspektiv är det ju "bara" att avstå det där första glaset. Sett ur ett större perspektiv handlar det även om att arbeta med sig själv. Att hantera det som alkoholen tillfälligt fick ta hand om tidigare. Saker som faktiskt aldrig bearbetades. Ett märkligt sätt att leva kan det te sig nu.

Om två månader har jag frekventerat AH i två år. Det känns både kort och som att jag funnits här för alltid. Tveeggat - men skönt 🩵

@Thompa_68 Tack snälla 🙏🏼 Det är lite som att bara ta ett steg i taget. Ibland är det lätt och ibland får man tänka till vart man är på väg och ta ett steg i just den riktningen. Jag har också lärt mig att det är okej att stå stilla. Att vila på den plats man står och vara nöjd i den tanken. I början upplevde jag att jag mådde toppen men nådde efter ca tre månader en dipp eller depp kanske med känslan "blev det inte roligare än såhär?". Fick råd och tips här och tog mig vidare. Jag kan fortfarande stanna upp emellanåt och fråga mig varför det här är så bra men har ju svaret rakt framför mig! AH! Jag sökte mig hit för att jag inte mådde bra i mitt liv med alkohol - nu mår jag bra och detta utan alkohol. Så snurrar livet vidare 🪐. 🩵

@vår2022 Tack för välkomnandet kära vårfru och god fortsättning på 2026 - ytterligare ett härligt och nyktert år framför oss 🙏🏼.

Gud så härligt det låter med renoveringen 💚. Ja snön har tagit oss alla med full kraft ❄️. Arbetspasset förflöt lugnt med ett behagligt arbetstempo men jag är lite rastlös nu så det ska bli skönt att lämna kardiologin en stund och leka narkossyster istället 💉 😴. Patienterna "stör" inte så mycket när de sover 😂. Jag sa upp min IVA-placering för någon vecka sedan när jag helt enkelt ruttnade på den chefen. Jag känner mig fortfarande oerhört priviligerad som kan/får rotera på flera specialiteter men lite respekt är väl det minsta man kan kräva? Så nästa år blir det bara operation, narkos och kardiologi 🫀. Men vem vet vad jag hittar på i framtiden? 🤔

Vad jag vet är att jag kommer att vara nykter idag i alla fall...och ledig 😂 resten får visa sig. Hoppas du och make 🎿 🐕 🐕 får en härlig dag i snön på ängarna. Tack för att du finns. Kram! ❤️

@Maud Hej 👋🏼 Ja vad tusan 😂 Jag tänkte "vad väntar jag på?" Jag är ju faktiskt i det vidare livet 🙏🏼 Tacksam! Vaknade just i min säng pigg och nykter och redo att ta vara på mina lediga dagar på bästa sätt. Ha en fin helg ❤️

Gott 2026 kära forum och min tråd där jag inte varit på besök på länge.
@geggan och @sattva så rätt ni hade båda två! Landat i en mindre (men inte pytteliten) lägenhet dit vi flyttar i maj. Jättefint läge och i ”våra” kvarter.
Så snart vardagen drar igång så börjar vi med mäklare och så småningom försäljning av vår. Med detta beslut kommer det troligen bli möjligt för mig att sluta jobba redan om ett år.
Det är en hisnande känsla! Och helt overkligt att jag som egentligen inte är om- eller kring mig kring pension och annat, ändå lyckats bra med just det.
Ska träffa pensionsrådgivaren i februari så jag inte räknat fel på nåt, och sedan vår vd i mars för att lyfta frågan och förbereda lite.
Jag måste nog smälta detta och riktigt ta in det. Men jag längtar oerhört mycket efter att få äga min tid. Och min hjärna. Som chef känner jag att mitt jobb alltid - under lång tid- varit så prioriterat. Alltid först i kön. Nu ska jag undersöka en annan ordning.

Julen har varit mega. Renovering, mycket socialt (en del måsten kopplat till jobb) och mycket med familjen. Tagit mamma på spa och barnbarn på resa. Dränerad faktiskt.
Julen var underbar men också den oerhört tät socialt. Efter den 28:e har vi knappt gjort nånting. Läst. Sovit. Bakat bröd. Lagat en modest nyårsmiddag ihop med grannarna. Idag jobbade jag lite halvhjärtat.
Min familj mår fint. Alla barnen och barnbarn nummer 7 (!!) snart här. Hur hände det? Jag är oerhört tacksam för ”mina” små och underbara personer.
Men det är också ljuvligt att vara på landet, insnöade och i pyjamasbrallor sedan igår morse. Stor utandning pågår. Alkoholen ja? Nej, inte en fråga för mig.
Men jag blir extra trygg i allt när jag kikar in här och läser. Ni betyder mycket! Kram alla ❤️

God fortsättning kära @himmelellerhelvette! ❣️⭐️