Senaste kommentarerna i forumet

@andrahalvlek du har en otrolig förmåga att vara i nuet, och som du skriver är det inte alls omöjligt att det beror på just din historia. Jag är nog mittemellan-bra! Jag oroar mig väldigt lite, jag tror inte på lyckliga Instagram-liv och upplever mycket glädje i vardagen, lycka.
Detta hela förhållningssätt har jag haft i min personlighet men det blev allt sämre ju mer jag drack. Oron för tex cancer och andra sjukdomar fanns ju där hela tiden. Oro för att jag skulle vara ”tvungen” att sluta dricka, oron över att inte kunna dricka lagom. Det var en inte alltid explicit oro men den fanns i bakgrunden. Nu är bakgrunden för det mesta i förgrunden. Mina hemligheter är få, och livet är som det är- de allra flesta dagar- mycket fint! Kram 🤗

Tack gulliga @vår2022
Ja lite galej ska faktiskt bli kul även om jag är något ringrostig på den punkten.
Härligt med ett projekt att starta och avsluta. Jag har min ständigt pågående trädgård där jag flyttar runt grejer, håller perenner i schack och rensar sånt som blommat över. Ser fram emot dahliorna och tomaterna! Kram 🥰

Håller med dottern här 😅 svårt med tyg men tvätta och borsta rent håller dammet på avstånd- och det är lättare att damma än att tvätta tyginklädda väggar.
Håller med dig om att stanna på landet så länge du kan. Tids nog stan och en annan verklighet som kommer att kräva att du är utvilad. Håller också med om forumet, det är toppen och värdefullt på så många sätt.
Njut av dina dagar allt du orkar! 🌸🌱☀️

@Himmelellerhelvette och jag springer med hundarna varannan dag på morgonen. Det hjälper mig att hålla kroppen och hjärnan i balans samt gör så att jag orkar med mina projekt🐕🐕🏃‍♀️

@Himmelellerhelvette Hej! Jo, blasé och melankoliläget är borta😁. Jag sprang 14 km i söndags, med hög musik i öronen och det hjälpte med en rejäl lång springtur. Mådde mycket bättre efter det. Sedan började jag fundera på projekt här hemma, vår hall skulle behövas renoveras med målning, nya lister mm. Vi bestämde oss för att bygga ett staket istället😁. Vi har funderat på detta många år, men inte kommit fram till hur vi vill ha det, nu lyckades vi med det. Vi har semester och tiden. Vi har en häck runt tomten men på en sida är det buskar och öppet mot vår uppfart. Har haft provisoriskt kompostgaller där för att hundarna inte ska kunna springa ut. Men nu är vi igång med målande, sågande, grävande och spikande. Jag målar och maken bygger. Jag gillar att ha lite projekt på gång, det blir lite rastlöst annars. Vi har att göra ett tag nu och sedan blir det skönt att inte ha något att göra i alla fall några dagar😂.

Hur mår du?

@vår2022 Hej! Hur går det med blasé och melankoliken? Har löparturerna gått bra? Kram❤️

@Mrx Vad jobbigt att ni inte får möjlighet att prata om detta på ett bra sätt. Vad det är som gör att din dotter bryter ihop. Vad som ligger bakom. Kanske ska ni ändå försöka att fråga hur hon mår och hur hon tänker, att ni mest vill lyssna för att kunna förstå. Att det gör ont att inte ha en kontakt och kunna prata. Kanske skicka ett sms om hon inte vill prata på telefon. Jag är helt säker på att ni kämpar och stöttar era barn på bästa sätt och ibland blir allt ändå så tokigt. Ge inte upp med att försöka prata och förstå henne, någonstans därinne vill hon säkert det också, men ibland är det ändå så svårt. Ta hand om dig själv nu på bästa sätt så att du orkar med. Det kommer säkert en öppning framöver. Det brukar lösa sig. Det har det gjort för mig och mina äldre. Kram på er❤️

@vår2022 Konflikten handlar om att dottern och hennes familj bestämt att flytta till en mindre stad i södra Norrland. De bor just nu 1 timme från Stockholm där vi bor. Vi har ställt upp mycket på kort varsel med barnbarnen. Vi fick veta deras planer via ett sms. Vi ringde upp och ville veta hur de tänkt. Dottern sa att de tänkt på allt och att vi inte skulle lägga oss i. Sedan bröt hon ihop och lämnade luren till svärsonen. Mycket ordväxling uppstod. Vi vet att våran dotter väntar på att göra en ADHD utredning. Hon lider både av dyslexi och dyskalkyli sedan barnsben. Det har även framkommit att hon har diagnosen GAD och käkar SSRI medecin. Vi har försökt att få till ett möte så vi kan prata med varandra men hon vill inte. Vi känner oss väldigt ledsna och maktlösa över situationen. Min panikångest och GAD har fått nytt bränsle av den här soppan. Jag och min hustru har varit tillsammans i nästan 40 års tid. Vi har kämpat och gjort så gott vi kunnat för att stötta våra tre barn. En dag i taget 😎
/Mrx

Nu börjar den sista av mina drygt sex veckor på landet. Stressar lite nu att bli klar med olika saker innan andra dottern med familj kommer imorgon. Målade lite ytor i ett eftersatt vindsrum med fyraåringen som assistent. Funderar på att klä trädammiga väggar med tyg. Dottern tycker att tyg producerar damm. Hm. Villrådig. Mannen i stan har sämre värden och skall på olika undersökningar. Kluven, skulle vilja dit, samtidigt är dessa få dagar så viktiga för min relation m barnbarnen. Tänker att han är väl omhändertagen, väldigt bra hemsjukvård. Och vi pratar mycket, leve FaceTime. Snart är jag där. Tacksam för forumet. Ni är faktiskt de enda som full ut förstår, att man kunde dricka såna mängder och ändå leva ett helt vanligt liv. Och att man måste sluta. Kram! 🐳🐝❤️

@Se klart Halloj! Så skönt att höra om lilla kissens små framsteg och att du ändå kan njuta av tillvaron. Bra att du sover gott och passar på med en tupplur på dagen med kissen. Det är verkligen som att vårda ett litet barn. Kul också att du ska iväg på lite galej och vara toastmaster, kan behövas lite ombyte i tillvaron. Här regnar det inte speciellt mycket, men lite kallare när solen inte ligger på. Verkar som mina blommor gillar detta väder, de blommar som bara den. Nja, lite substrat och kärlek får de också av mig. Det är perfekt väder för oss också, vi bygger ett staket en bit på vårt tomt. Massor av plankor att måla och bygga konstruktion. Allt för våra små vänner, i vårt fall våra hundar, så de inte kan ta egentid och gå på egna promenader😂. Hoppas på fortsatt tillfrisknande hos kissen och att hon snart kan klara sig på egen hand. Kram❤️

Halloj!
Inte för att det är så viktigt men jag vill bara förtydliga att jag inte klagar på tillvaron här i vardagslunken på landet. Tvärtom njuter jag mycket. Av kisses små framsteg- av hennes brorsas små egenheter. Av lyxen att dagarna inte behöver planeras eller maxas. Vi är glada om vi hinner fixa lite god mat men framförallt är denna ännu rätt skruttig katt som en liten bebis. Mat på bestämda tider, tvätt och tork av sår och framförallt tillsyn precis hela tiden. Vi turas om. Jag hinner med ett par timmars motion i trädgården och ett dopp. Mannen hinner jobba (hemifrån) och slappa lite.
Det har varit ett konstigt väder så jag tycker allt växer/blommar långsamt, men det är väldigt fint och frodigt av allt regn. Min köksträdgård vilar tills det blir jordförbättring i höst/vinter så hinner jag med till våren. Orkar inte stressa med något överhuvudtaget.
Jag sover massor! 7-8 timmar varje natt och lång tupplur på dagen då jag sover med lilla katten. Min hjärna mår bra. Kroppen mår bra när den får röra sig och det får jag för det mesta till.
Tänk om jag hade druckit. Vilken misär.
Glad när jag läser om nykomlingars framgångar och beslutsamhet. Och inte minst alla gamlingars små rapporter från det nyktra livet, hur det än ter sig. Kram 🥰

Tack snälla ni för tankar och hälsningar! Ångesten river och sliter i mig, tårarna rinner, men inget vin. Fick annat av doktorn men mår inte riktigt bra av det. Jag kan inte vila och ingenting är skönt. På nätterna söver jag mig med medicin. På dagarna håller jag mig sysselsatt från och till med småärenden blandat med horisontalt läge. Den planerade (min egen plan alltså) storstädningen funkar ju inte alls. Mår samtidigt dåligt av att det inte blir gjort så jag ringde faktiskt ett städbolag i dag. De kommer i morgon. Det är också ångest för nu måste jag röja lite men det kommer vara skönt efteråt. Det vet jag. Sonen sköter sig själv med handling och mat. Uppfattar att han gillar ansvaret. I morse kom han på mig när jag kräktes på toaletten (säkert av ångest det också). Vet inte om det var bra eller dåligt. Han är ändå myndig nu så jag tror nog att jag lutar åt att han måste lära sig att även mamma kan vara ur slag. Har funnit en internationell FB-grupp för föräldrar till barn med diagnosen. Den hjälper. Det är ju precis som här - skönt att "prata" med andra som vet och förstår. Se klart jag hade gärna setts. Lämnade flr länge sedan min mail till admin för vb till dig och Sattva men sedan har inget hänt. Ev tyckte admin att min mail var för öppen med vem jag är, jag minns inte riktigt.

Vinsuget finns inte kvar och det är det viktigaste tänker jag. I övrigt lever jag lite timma för timma nu. Bedrövligt allting men det kommer bli bättre - det blir det alltid.

Kram!

Ah :)

Dag 150. Lyssnade på Sommar och Greider. Så bra. Han tyckte bland annat att det är helt naturligt att prata med en groda och heja på en fågel. Jag gör alltid det. En katt är ju en filosof i sammanhanget.
Så jag är trots allt helt normal.
Nukaffe på balkongen. Känns fint i min miniträdgård. Det är sol. ❤️

@Vjlo PS. Bengt Regnander som gör Närvaropodden är nykter alkoholist, med hjälp av AA. Han har milt sagt gjort den andliga resan till sin grej, även om just Gud inte lockar honom.

@Se klart För att upptäcka det måste man nog leva i det en längre tid. Jag lever mycket i nuet. Allt blir som det blir och går som det går. Ytterst lite oroar mig, allt löser sig på något sätt. Och jag tror att de första månaderna efter vår yngsta dotters födsel la ribban jävligt lågt (eller högt?) Där och då visste vi ingenting om varken nuet eller framtiden, och dåtid var helt lönlöst att ens fundera på. Hon var fyra månader innan hon kom hem från sjukhuset, och resan med henne har inte slutat än 24 år senare.

Så nä, ytterst lite bekymrar mig egentligen. Gnälla gör jag ibland, men jag gnäller klart rätt snabbt och hamnar i tänket: ”Okej, vad KAN jag göra.” Ibland handlar det bara om att bida sin tid. Ibland är lösningen att det inte går att lösa. Då får det vara så.

Kram 🐘

PS. Detta förhållningssätt förutsätter att jag har mina må-bra-hormoner i hyfsad balans. De perioder jag är deprimerad oroar jag ihjäl mig för allting. Hormoner är viktiga grejer!

@Se klart Kände igen mig så i din känsla. Jag har ofta så stora förväntningar på sommaren. Och vill att allt ska uppfyllas. Även svårt att vara nöjd. Går jag promenad, borde jag bada, sitter jag på utefik, borde jag strosa med kompis… vill liksom allt samtidigt, rädd att missa något…som om tiden/sommaren är alltför knapp.
Måste lära mig att njuta av nuet. 😌

Jamen gud @sattva det är såklart det enda viktiga här och nu! Tack för dina ord och tankar. 🌸🙏🌱💕
Jag reflekterar lite över hur mkt bättre eller lättare jag har att nu vara i det som är. Oavsett känsla. Jag tänker mycket på dina ord @sattva när jag förhåller mig till livet och nuet- och eventuell framtid. Där jag sällan vistas.
Att allt är som det ska. Att de orden lokal hjälper när själen eller tankarna hovrar eller vill springa.
Så mycket man (jag) sprungit ifrån med de där glasen. Allt jag druckit mig bort ifrån som egentligen bara var livet- som det är- en ynnest att få vara med om.
Jag kommer se tillbaka på de här fyra veckorna som en tid då jag aldrig behövde planera en enda sak. Ta allt som det kommer.
Nu ska katten få mat på fat! Sånt framsteg. (Flytande föda that is)

@Mrx Vad tråkigt att du inte mår så bra och familjekonflikter är bland det värsta som finns. Har ingen aning om situationen men något som ändå är bra att fundera över är hur man själv agerar och hur det kan kännas för någon annan. Du skriver att din dotter inte vill prata med er, att ni inte kan träffa barnbarnen. Att hon tycker att ni lägger er i för mycket och att det från er sida endast handlar om omsorg och kärlek. Ett sätt är att fråga er dotter om hur hon skulle vilja ha det och hur hon vill att ni ska agera. Ibland ser man på en sak ur helt skilda perspektiv, ni ser omsorg och kärlek och hon ser något helt annat, ni stör henne och lägger er i. För henne verkar den omsorg och kärlek ni visar inte kännas bra. Kanske är det mer kritik hon känner, att hon inte duger i det hon gör. Att ni talarna om för henne hur hon borde göra så det blir rätt. Det är så viktigt att man försöker förstå varandras perspektiv, lyssna på varandra. Inte gå i försvar och hävda sin rätt. Det är också viktigt att barnen får vara föräldrar till sina barn, på sitt eget sätt och bestämma, då får man bara falla in i det. Såklart handlar det om missbruk, misshandel eller våld så måste man sätta stopp för det. Så att lyssna på varandra och prata är ett sätt att gå vidare. Har erfarenhet av morföräldrar och svärföräldrar som lägger sig i för mycket, av omtanke och kärlek, som blir fel. De har sin syn på hur vissa saker ska vara och göras, men den synen har inte jag delat. Det har muttrats, klagats och de har blandat sig i som ibland gjort mig ledsen, jag har känt mig kritiserad och även ibland kränkt. Det menar på att de vet bäst och har tagit föräldrarmakten ifrån mig. Jag och min man har sagt ifrån, att de inte ska lägga sig i, att det är vi som är föräldrar och det är vårt sätt som gäller i saker som är viktiga för oss. De får gärna vara med, men då får de anpassa sig. Det blir även knepigt för barnen om det blir för många ”kockar”. Det har inte alltid varit lätt för de äldre att dra sig tillbaka, men de har fått vara föräldrar till oss, och nu är det vår tur att vara föräldrar. Det är fint att barnen har många vuxna förebilder omkring sig och vi har alla våra olika roller i det. Hoppas ni kan lösa detta, det brukar mest handla om missförstånd men kan man prata om det så brukar det lösa sig❤️

Tankar om tankarna man tänker, eller tankar om tankar som man tänker... ja det kan bli många nivåer av det.
"ibland skulle man sluta tänka" :)
Jag låg o lyssnade på just det avsnittet efter ditt tips...
Man behöver reflektera över det tror jag, för tankarna formar en ju ganska rejält.

De saker jag fyller på livet med av positiva eller bara smått nördiga/meningslösa saker (som någon teknikhobby) mår jag ändå gott av, för det blir tankar om annat, som inte har om mitt mående att göra.

Siktar på 18 veckor... just det känns otroligt lätt.

Minns semestrar för några år sen då jag ibland drog iväg på någon utflykt till en stad här utmed, passade på gå på bolaget innan, gjorde utflykten, åkte hem o dränkte mig i burken... nu tänker jag inte ens de tankarna, förutom nu när jag skriver....

Ha de

@Se klart Vad skönt att katten är på bättringsvägen! Det är trots allt det viktigaste?
Jag har inte heller den sommaren jag hoppades av olika skäl, men tänker att det är en sommar bland alla andra. Och landar i att allt är som det ska vara. Och att det till sist ändå handlar om hur man mår i själen. Träffade en person igår som konstaterade att när hon tittade på bilder av "perfekta" semestrar, kom hon ihåg att hon där och då kände absolut ingenting. Ett tomt och glädjelöst inre där och då.

Toastmaster, vad kul! Det kommer gå bra! Njut av att komma iväg lite, och att vara helt närvarande i ditt toastande❣️🌸🍃

Snart har jag dygnat som barnen sa.
Upp i gryningen för besök hos vet som bedömde läget som ok/på bättringsvägen och hålla tummar för att allt fortsätter så.
Kissen mycket nöjd med en mindre strut och trassel samt renskrubbad från nos till tass- något enklare när hon är sövd förstås.
Jag funderar en del över hur denna sommar känns - som i just nu. Och hur jag kommer förhålla mig till faktum att vi inte hann hälften av besök (här) eller roadtrips (där)
Vi får se
Påminner själv för att jag ska fundera över det lite mer. Idag har jag provat tusen outfits/klänningar inför festhelg som närmar sig. Skriva tal, fotbad, återstår att pyssla med. Godnatt

😴

@Cloette Ja, det är lätt att man tar efter ett beteende man vuxit upp med. Det är bra när man får syn på det själv så man kan förändra beteendet. Lära om. Just offermentalitet känns inte heller bra inombords, det är en giftig känsla som inte leder någonstans. Den förstör för en själv. Att känna sig orättvist behandlad för att man inte orkar tänka eller reflektera några varv till. Typ, på vilket sätt kan jag vara en bidragande orsak till det som händer? Hur agerar jag? Skulle jag kunna handla på ett annat sätt? Att lära sig att vara mer självreflekterande. När man inte fått lära sig detta blir det lätt att gå i försvar istället som ett offer. Men bra att vi jobbar på det, det mår vi mycket bättre av❤️

@andrahalvlek Tack för omtanken! Jag har kontakt med en psykolog via min vårdcentral. Jag ligger i spektrat för ADHD men har inte fått någon diagnos. Det är bland annat därför jag har kontakt med psykolog. Vi har diskuterat om jag behöver SSRI igen men innan kaoset bröt ut såg vi inte det behovet. Jag har tid hos psykologen efter semestern dvs mitten på augusti. Jag ska ta upp frågan om SSRI igen när vi träffas.
Kramar tillbaka 😎

@Mrx Alkoholen förvärrar ångesten enormt mycket. Du bör kanske prata med din läkare om SSRI också. Jag trappade utefter 14 års användande, det var i nov 21. I slutet av januari blev jag sjukskriven för utmattning och svår depression, var sjukskriven ett halvår. Började med SSRI igen, fast en annan sort.

Jag tänker att en del behöver tillföras insulin och jag behöver tillföras serotonin för att må bra. Jag får problem med sömnen och då går det snabbt käpprakt åt helvete.

Kram 🐘