Senaste kommentarerna i forumet

@vår2022 jag känner igen mig i mycket av din beskrivning av din mamma. Precis så var det med min- lite bättre på senare år. Men jag slutade dricka en vecka efter henne s begravning. 93 år gammal. Jag har inte känt någon sorg, bara lättnad. Tycker att jag i mycket har försökt vara tvärtom med mina egna barn. Men blir ibland orolig att jag ändå för något vidare, av förhållningssätt som jag själv avskyr. Min dotter markerade igår mot att hon tyckte att jag var avstängd och nonchalant i en speciell situation. Det svider.

@Ken79 Har jag rekommenderat boken Skål tamejfan! Jag tror du skulle gilla den! Både rolig och mycket igenkänning. Och bra stöd.
Den går att lyssna på ocjså. Finns på Bookbeat och där kan man prova gratis en månad, så du kan lyssna på den gratis.❤️🌺😎

@Se klart Det är typ den enda nyttan jag haft av den stora hallen. Dörrar på varenda vägg, förutom in till vardagsrummet så där använder jag också kompostgaller. Han mår bra av lite begränsad yta, har snarkat ljudligt mellan protestyttringarna. Han vänjer sig.

Kram 🐘

Ett spännande liv med valpen, @andrahalvlek, jag har ju också en större bur här med lounge-del, toa, sovkudde för katten 🤗
Kämpa nu, så är det snart, snart ledigt! Kram 🌱☀️

Bra där- luck, som i tur, kommer dock inte vara så mycket till hjälp. Men beslutsamhet, pannben, tålamod däremot.
Så det önskar jag dig!

Igår var jag så trött så jag knappt orkade hålla mig vaken. Tror kombon - gäster, kattelände, strilande regn, allergimedicin var en cocktail som knappast piggade upp.
Inatt har jag sovit i min vanliga säng- inte i gästsång med katten då- vilket var skönt. Friska katten sov iofs hos mig men han är ju reserverad pga katt…

Idag har lokala veterinären varit här och kikat och imorrn är det ny röntgen mm på sjukhuset (för djur alltså).
Husdjurens intresseklubb har mycket att anteckna här.
Annars- preppar jag för att åka på fest, vara toastmaster samt komma i den tänkta klänningen. Shorts med resår samt förkläde är min outfit of the day varje dag här så det blir spännande. Detta var ju liksom tänkt att vara vår semester- några dagar på annan ort med mamma som kattvakt. Men nu är det- återigen- som det är.
Idag har jag iaf varit ute och flyttat om lite i mina rabatter, sanerat ett planteringskärl från vidriga myror, samt bundit upp tomaterna. Spanar på Chelsea Flower show (bilder) och drömmer om svarta suckulenter i en beige kruka.
Vad jag ska försöka förverkliga är dock en ny rabatt med rosor, måste köpa jord och lite annat först- och några rosor då förstås, kanske imorrn när vi är i stan.

Förutom mitt bottennapp igår med tröttheten från helvetet så flyter livet på rätt så bra, inte som tänkt, men bra ändå.
Jag och mannen är inte vana att vara så bundna till varandra som vi är nu. Skönt jag kan köra och spana i svampskogen eller smygröka en cigg! Kram på er. 🌸☀️

@AmandaL jag tror absolut att katter känner sånt på sig. Katter verkar vara smarta och framförallt väldigt sensibla? Jag är ju en purfärsk kattmänniska så jag är inte säker på om jag eg räknas som en sån 😻 @vår2022 ja pyssel är liksom förnamnet. Men nu har vi bra rutiner och lite mer frihet i takt med att kissen faktiskt piggat på sig! Tack för gulliga inlägg 💕

Oj, jag förstår att det är en jobbig sits, så många olika känslor, ilska, ömkan, men kanske den envisaste är ”nån gång ska det blir bra”. Jag hade under många år en icke-kontakt med min pappa av olika skäl. Det hann bli bra så småningom. Men vad jag kan se i efterhand är hur jag liksom kanaliserade både ilskan och längtan-på andra saker. Det är lätt hänt, känslor far runt, både inombords och utombords.
Ofta är tankar och intellekt mer moget än känslorna, därav skevheten jag nämnde. Det känns 2 år och man vill ha, vill ha sin (friska och mogna) förälder som ett svart hål av längtan.
Jag tänker att en del av allt är att försöka reda lite i det som känns? Som ett klurigt plockepinn? Kram!

@sommar2023 Hej! Jag läste igenom dina trådar och jag kan se stora likheter där hur det såg ut för min del förr.😳 Som du vet så måste ju den som har fastnat i alkoholdjävulens klor själv vilja bli fri. Den friska delen av hjärnan måste bestämma sig för att det får vara nog. Och därmed inte dricka en droppe alkohol. Min fru bönade och bad många gånger om att jag måste söka hjälp, annars lämnar hon mig. Detta hjälpte dock inte, för jag vågade helt enkelt inte söka hjälp. Men så hittade jag detta forumet, och kunde med hjälp av det bestämma mig en gång för alla. 😍

Något som gjorde att jag till slut fick kraften till att bestämma mig för att sluta dricka var att jag märkte att min fru, och även mina barn slutade bry sig om mig. Dom frågade mig inte ens om jag ville följa med tex till simhallen. Men när jag väl hade bestämt mig för att sluta dricka så frågade jag min fru om hon kunde tänka sig att backa upp mig. Och det gjorde hon.❤️

Så mitt tips dig dig är att skit totalt i honom så länge han inte vill sluta dricka. Men om han verkligen vill sluta, och har bestämt sig till 100 procent, så ge honom en chans. Om han bara blir fri från alkoholen så kan allt bli hur bra som helst!

Kram

@vår2022 Det finns inget dåligt väder, bara dåliga regnkläder. 🤣 Men man kan ju även passa på att fixa med lite saker inomhus om man inte vill ge sig ut. Finns alltid något som behöver lagas, förnyas eller bytas.😃 Riktigt kul att pilla med sådant tycker jag.

Kram

@Se klart tack för din input! Har faktiskt rätt dålig koll på vad alkoholen gör med hjärnan, men jag ska läsa på om detta. Tror att jag inte riktigt velat veta tidigare utan bara kört på. Har även kollat runt vad andra skrivit i forumen & det känns så skönt! Jag känner igen mig, jag är inte ensam! Idag har jag tagit ett beslut. Ett blygsamt sådant, men känns ändå stort & svårt. En vecka utan alkohol. Wish me luck ✊🏻

@Torn

Har läst många av dina längre inlägg när du valde sluta med alkoholen. På nåt sätt blir jag berörd av din resa du gjort.
Lever med en man som druckigt alkohol i ca 15 år. De senaste 7 åren är det ren sprit som gäller. Känner mig förtvivlad och ledsen och har nu sagt att jag lämnar om han inte skaffar hjälp.
Hamnade inne på denna tråden och mycket av det du skriver i början stämmer in på honom. Vet inte egentligen vad jag ville med inlägget men tycker du är grym.
Ber om ursäkt om jag kapade tråden.
Läser för fullt här inne dagligen.

@Himmelellerhelvette Jag förstår hur det kan vara och kännas att vara medberoende. Har ett slags medberoende till min mamma, som tur är handlar det inte om alkohol eller droger. Mer en mamma som kan bli så självfokuserad på sina behov, utgå ifrån worst case, offermentatlitet och lättkränkt. Alltså att bli kränkt för att man säger sin mening, vad man tycker och vända det till att man inte tycker om henne. Detta har jag levt med, varit normalitet, men det har blivit allt tydligare med åren som vuxen och jag har satt stopp. Det har varit kyligt i relationen i många år och vi har hörts och setts väldigt lite. Jag kunde på ett helt annat sätt hävda mig själv och mina behov när jag blev nykter. Innan det blev det ofta bråk som inte ledde någonvart. Vi blev båda arga och jag kunde faktiskt känna hat. Under dessa år det varit kyligt har jag känt en stor sorg över hur det är. Jag vet att hon själv kommer från tuffa förhållanden som barn och det har påverkat henne, men alla har ändå ett eget ansvar över sitt liv och hur man beter sig mot varandra. Vi har setts på stugan men varit avvaktande mot varandra. I år på stugan känns det som att hon börjat mjukna. Hon säger att hon inser hur mycket hon saknat mig och hoppas vi kan ses framöver, tänka gott om varandra. Jag känner mig stolt över att jag kunnat hålla min linje, inte fallit in i medberoendet igen, visat var min gräns går och vägrat be om ursäkt för att jag har min uppfattning och sagt den. Hon har varit uthållig, offerkofta, många år och väntat på att jag ska falla in i ledet igen. Men, det känns som hon insett att den vägen är stängd och att hon måste acceptera rådande läge. Hon är en varm person, generös och omtänksam också och det är den sidan hon visat på stugan. Jag visar också värme och kärlek och vi kommer att umgås på även mina villkor framöver. Nykterheten har gjort mig stark, trygg i mig själv och jag kan sätta gränser på ett tydligare sätt.

Ville mest berätta för dig hur viktigt det är att sätta sig själv i första rummet. Tillgodose sina egna behov och sätta sina egna gränser för vad som är ok. Hålla det osunda borta, även om det handlar om den egna mamman. Ta sig ur det medberoendet för att rädda sig själv och den egna familjen. Stänga dörren om det behövs. Skapa sin egna berättelse om sitt egna liv, där det osunda inte får vara med och ta plats. Det är en stor sorg att den egna mamman inte kan vara den trygghet och det stöd man behöver i sitt liv, att man inte fick det som man behövde som barn. Att man blivit påverkad av det i det egna livet och att det skapar ångest, skuld och skam. Men, var och en måste ta det egna ansvaret för sitt egna liv och för att komma ur ett medberoende måste man stenhårt gå den vägen. Om det dessutom finns en drogproblematik inblandad kan personen endast själv ta beslutet om att stoppa. Det vet vi ju, som slutat dricka. Ingen annan kan göra det åt oss, hur mycket andra omkring en vill det så måste beslutet komma från en själv. Skydda dig själv genom att hålla avstånd till din mamma. Sätt gräns och vägra lyssna på hennes vanföreställningar. Var hård, stoppa, vägra lyssna, så länge hon inte är nykter från sina droger. Fokusera på dig själv och ditt mående, var snäll mot dig själv och tillåt dig må bra. Låt inte hennes liv få förstöra ditt liv. Stäng dörren till din mamma. Där finns ingenting att hämta mer än elände. Jag var beredd att göra detsamma om det inte hade skett en förändring.

Massor av kramar❤️❤️❤️

@Se klart Det är verkligen svårt, jag måste försöka säga ifrån på allt jag inte kan hjälpa till med. Jag har alltid varit rädd att hon ska ta livet av sig om jag sätter gränser. Sedan tycker jag synd om henne som är så ensam. Men hon har knarkat halva livet så det är inte konstigt. Det hon inte verkar förstå är att kroppen och hjärnan tar stryk efter ett halvt liv av att tillföra gift. Allt är alla andras fel och alla vill lura henne tror hon.

Helt kalasfärdig. Med betoning på färdig. Ingen vilsam helg direkt, men dottern är ”supernöjd” och det är huvudsaken. Det började på morgonen med sång av de andra boende och personal och sen fortsatte det och fortsatte och avslutades på kvällen med glasskalas på boendet. Hon gör nog inte många knop idag.

Själv trampar jag igång orken medelst handkraft känns det som. Sista jobbveckan inleds nu. Kämpa.

Vi tränar vidare på typ del 74 i valpskolan också, stanna i hallen med hjälp av kompostgaller medan matte jobbar. Han visar för stort intresse för kablarna. Idag tog det 10 min innan han slutade ynka och klättra på gallret. Han måste lära sig läxan ordentligt innan han med lätthet skuttar över. Minns uppfödarens ord: ”Var noga med att ALDRIG kliva över kompostgallret själv, för då härmar han dig.”

Det går verkligen ingen nöd på honom. Har hyfsat stor hall med plats för kissmatta, stor mjuk bädd, vatten/mat och en massa leksaker. Det är där han ska vara sen när jag börjar jobba från kontoret. Någon gång i höst.

Kram 🐘

@Vjlo Ett tips. Varannan dag är lagom för planerade besök. Det uppstår ändå saker akut som kräver din mentala energi. Allt räknas liksom ihop, gott och ont. Allt belastar hjärnan och kroppen på något sätt. Dansa, pausa, dansa, pausa. Ett tips till: Närvaropodden. Finns inte så många nya avsnitt, men de gamla är riktigt bra.

Kram 🐘

@Mic Hej! 👋😍
Jag är inte så bra skriva av mig i andras inlägg, men det är några här som jag följer, och jag minns och tänker emellanåt på dig, hur det "gick" så att säga. Kul du dyker in här och peppar lite. och kul se ett livstecken från dig!

Mina bekymmer handlar inte just om alkoholen längre - det var en ventil som jag är riktigt glad jag täppt till igen, och just nu, går mest veckorna vad gäller det. Annat bubblar dock (självklart upp), och ett sätt få energi och tankarna rätt är ju att vara ute o röra på mig....

5 km... det skulle jag nog egentligen kunna jogga på ett litet tag, om jag ansträngde mig, för ca 2 km är ingen enorm ansträngning nu även om jag luffsar på långsamt - ca 7 minuter per kilometer ;-) Målet nu är ju en gång per dag under en längre tid... kanske inte 20 år som en del.. men snart ut på tur för dag 12!

Livet är dock inte perfekt....

Jag var lite kaxig igår när jag skrev, hade varit ute o joggat, borde kanske känt att jag egentligen var ganska "sleten" mentalt... efter det blev det faktiskt bara dråsa i soffan, må skit, sova bort lite, fundera över varför och så... var nog bra, fick skriva av mig lite i tankarna. Jag hade chans umgås med ett syskon o en kompis, men valde bort det - kanske dumt för jag vet jag skulle mått lite bättre av det. Men behövde nog... eller... valde åtminstone att se den mörka sidan av livet en stund, kan vara bra det också. Tidigare när jag varit i de situationerna har det varit ganska bottenlöst - typ det kommer aldrig ta slut... lika bra ta fram knivenläge, ungefär utan att överdriva för mycket, nu kände jag mest att jag ok mår skit, men det går över. vilket är en seger för mig.

Jag hade ju en "streak" på ca en vecka där jag varje dag hittat på något, träffat minst en kompis/släkting, så en dag off där jag faktiskt.. överdrev och bara satt hemma var kanske nödvändig, och samtidigt... lite för mycket. hade jag tagit mig ut en sväng på kvällen så hade nog humöret vänt snabbare. Nu blev det bara tv, youtube, läsa nyheter o sova..

Nu idag är jag på bättre humör. Ska nog sätta mig och prata lite med någon jag har förtroende för om de pusselbitarna som skaver. :-)

Ha en fin dag, och Mic - det är alltid värt kämpa!

Vad bra du redde ut dagen! Har man en nära anhörig som inte kan hantera alkohol så har man oftast lärt sig att parera känslor/ tankar av alla slag och styrt om dem åt fel håll (min erfarenhet) Sedan behöver känslornas räls och snabbtåg- ledas in på rätt bana och bort- där man själv inte ansvarar. Det är jättesvårt men det går. En mamma som inte kan hantera alkohol, det blir skevt och stökigt inombords.
Du fixar detta 🥰

@vår2022 Tack för din beskrivning den får mig att mer förstå att det är så det kan vara❤️
Den där rastlösheten är kanske något vi behöver öva på att känna så kanske den blir mindre jobbig med tiden. Sedan är ju semestervädret inget som höjer upp precis😆
Jag sprang igår, hade noll lust men fick ångest efter att pratat med mamma så jag sprang för att få klarhet i ångesten, hjälpte lite men den fortsatte gnaga resten av dagen. I morse läste jag varafrisks inlägg om sinnesrobönen, läste den och upprepade den i huvudet säkert 100gånger under tiden som jag gjorde annat, fick mer och mer klarhet och kände mig mer och mer lugn och harmonisk och mycket släppte. Har varit medberoende till hennes missbruk i hela mitt liv, alltid tyckt synd om men hon dränerar mig. Jag behöver acceptera att jag inte kan förändra henne, jag kan inte få henne att bli drogfri, och jag kan definitivt inte lyssna på hennes vanföreställningar och försöka hjälpa henne att må bättre på bekostnad av mig själv.

Kram❤️

Jag läser alltid dina inlägg, jag med. Grattis till 23 månader! Det är fascinerande det där med att nå botten och vända ryggen åt drickandet på det sätt som du gjort. Det finns flera vägar att gå, helt enkelt.

@Torn Härlig start på din semester! Full fart framåt!😁 bra att du är beredd med nya regnkläder, vädret är svårt att sia om. Tycker ändå att det är helt ok väder, mycket sol och lite skurar ibland, men inte idag. Njut so bara den och ha det så gött!🌞❤️🌦️🦈

Snart är min första semestervecka slut. Den har gått fort som sjutton och vi har varit bortbjudna till vänner, haft vänner här och varit ett par dagar nere i en stuga vid havet. Ett par rejäla fisketurer har också hunnits med, och så de vanliga sysslorna med gräsklippning, röj i trädgården, skörda gurkor mm såklart. I dag kom solen fram ordentligt också, så även lite slappande i solsängen har det blivit.😃
En perfekt start på semestern, och jag njuter i fulla drag! Jag har köpt nya regnkläder också. Ser ut att komma till stor nytta den närmsta tiden.😂

Ha det gött!

@Amanda L Håller med er. Det är ett anonymt forum och folk kommer och går. Har hänt många gånger att någon plötsligt slutar skriva och man funderar på hur läget är, hur denne mår. Inget man kan göra något åt mer än hoppas att personen ska höra av sig. Många återkommer också efter ett tag. Vi får hoppas på det bästa att det är ok💕

Hej Vjlo!

Var väldigt längesen jag tittade in här, men just idag blev det så. Vad glad jag blir när jag läser om hur bra det verkar gå för dig nu! Härligt!

Blir extra glad att du börjat löpa/jogga lite smått, det har alltid varit min bästa "ventil" för att släppa saker och må bra. Håll i nu, så ska du se att du snart tar 5-km-rundan innan du vet ordet av :)

Kanske blir så att jag "tittar" in här igen framöver, men tills dess får du ha det gott! Ta hand om dig o kör på som du gör nu! Du imponerar!

/Mic

@Himmelellerhelvette Vaknade 8.45 idag, nästan lite irriterad över att sovit för länge😁. Jag är i något slags ”mellanläge” varken glad eller ledsen. Lite melankolisk kanske och lite rastlös, lite låg. Igår skulle jag ut på ett löppass men hade noll energi för det. Bestämde mig för att klippa gräs och fixa i trädgården som stått ett tag. Tog bort vissnat och gjorde fint. Fortfarande samma känsloläge. Åt lunch och lyssnade på P1 sommar, då flyter jag bort ett tag i någon annans historia. Rastlös. Tvättade sängkläder, hängde dem ute. Funderade på om jag skulle springa ändå. Ingen lust eller energi för det. Tankar om att jag borde. Några telefonsamtal. Rastlös. Tankar om allt möjligt. Suckar. Studerade min trädgård, massor av grenar som borde klippas. En syrenbusken som spridit sig rejält massor av år. Liten skur kom och skyndade in med tvätten som var torr. Rastlös. Gick ut och började ta mig an syrenhäcken och klippte bort massor av skott som spridit sig, det blev riktig bra! Klockan var 19 och min man hade gjort middagen klar. Vi åt den och tittade sedan på en film. Tankarna kunde gå bort in i filmen. Dags att lägga sig. Läste lite och sedan släckte jag lampan.

Vaknade 8.45. Lite sur, vill fånga dagen vid kl 7. Men det gick över snabbt. Gått upp något kilo, suck! Kaffe på sängen med mina hundar som är jätteglada att se mig, pussar och kramar, sedan lugn och viloläge. Läser på forumet och skickar ett svar till dig. Vad ska denna dag innehålla? Jag ska ta mig ut på en löptur, ingen större lust, men jag ska göra det. Jag vet att jag kommer att må så bra efteråt. Det kommer att ge mig måbra hormoner, jag kommer att röra om i systemet lite grann. Jag ska lyssna på musik när jag springer, det gör mig alltid gott. Fortfarande lite rastlös, lite blasé, lite melankolisk. Inget speciellt att fånga upp och bearbeta, vad jag vet i alla fall. Men jag är nog så här, ibland är jag blasé och melankolisk. Det som hjälper mig är att ändå göra något aktivt mellan varven. Kanske skrapa den där bänken som behöver skrapas, som jag inte orkar börja ta itu med. Sätta fokus på det. Bara göra. Vi pratar om att hitta på något framöver, vi har inget inplanerat. Inget som lockar jättemycket, skönt att bara vara hemma också och allt kostar så mycket. Nä, nu ska jag dricka en kopp kaffe till och sedan ut på löprunda. Jag börjar där, sedan får vi se vad som kommer härnäst. Det är som det är med mig just nu, det är sådan jag är. Det är ok, men fan vad skönt att jag klippte bort alla skott runt syrenhäcken, att jag bara gjorde det! Det blev skitbra och snyggt!😁

Ha en bra dag, det går upp och det går ned men framåt och tänk hur skönt det är att inte blanda in massor av vin i detta som vi tidigare gjort. Det var fan tusen gånger värre då! Så sett till det läget är det ju riktigt bra ändå❤️