Senaste kommentarerna i forumet

@vår2022 Det är skönt när det känns självklart och det tar säkert olika lång tid att komma dit, men förr eller senare så vet man….❤️🙏🏻

@Axianne grattis till 23 månader! 🥳

@vår2022 Känner igen mig så mycket i att blanda ihop känslor, jag kan också känna någon annans känslor och göra dom till mina, det väcker en gammal känsla i sig själv som man upplevt men som man själv inte tänker på längre men som är obearbetad. Jag har förstått detta mycket det senaste året och börjat jobba på att stanna kvar i känslan och se vad det är. Jag kan må väldigt dåligt och upptäcka att det är för att jag tagit in den andres känsla och undrat varför jag mår så dåligt, det är ju hennes känslor, sedan har jag förstått att det väckt en känsla jag varit med om som jag inte bearbetat.

Detta är din andra sommar, visst? Har du jämfört den med hur allt kändes förra sommaren?

Kram❤️

Charlie ❤️ tänker på dig!❤️ Du behöver mycket vila och återhämtning nu. Förstår att du inte orkar ta dig till Göteborg.
Många kramar och lycka till dig.🍀🌷💚

@Himmelellerhelvette Tror jag förstår vad du menar. På min semester i stugan i veckan kunde jag känna en slags rastlöshet emellanåt. Det fanns tid innan middagen som jag inte riktigt visste vad jag skulle göra av. Det var inte vår tur att laga mat, så det var lugnt. Den tiden har jag tidigare druckit vin på och seglat bort lite. Nu kändes denna tid väldigt rastlös och jag kände mig även lite låg eller blasé. Kanske ett sug. Har då lyssnat på P1 sommar eller sett någon film för att göra något. Jag hade redan varit ute på en löpning tidigare och även badat och målat en vägg på huset. På vägen hem idag pratade jag med min man om mina känslor och upplevelser. När jag pratade på kunde jag få fatt på vad det var som påverkade mig. Det kändes starkt och högg tag inom mig. Det handlade om min dotter och hennes uppbrott från sitt ex. Tyckte det som hände dem kändes jobbigt och jag blandade in mina egna känslor i min dotters uppbrott. Det handlade om svek och något som hänt mig i mitt liv. Jag påmindes om känslorna av svek och svartsjuka som jag känt och som var tunga för mig då. Det var mina känslor som spökade inte hennes känslor. Tidigare så drack jag om jag påmindes av känslor av ångest och det var det som hände där på stugan. Hjärnan minns hur jag brukade dricka då. Tänk vad märkligt! Mitt känsloläge som jag inte riktigt hade koll på, skickade signaler till min hjärna som skapade känslor av sug, eller något liknande, den mindes att jag tagit alkohol tidigare för att lindra ångesten. Jag kände ingen större ångest, mer rastlös och nolläge, lite oro. När jag fick fatt på detta, kändes det som en lättnad inom mig. Jag fick sätta ord på mina känslor och förstod att det handlade om mina känslor, inte min dotters. Då jag inte dricker längre, kan jag inte fly bort genom alkohol mer. Dessa behöver tas itu med för att gå bort. Men när jag gör det löses skavet också upp, det samlas inte längre på hög. Man får så mycket mer tid över, tid för tankar och känslor när man inte längre dricker, även fast man aktiverar sig. Men det är ju också bra😁.

Ha det gott!❤️

@Charlie70 Så tufft du har det just nu. Känner med dig och hoppas att det på något sätt kan lätta upp och uppstå en vila och ett lugn för dig. Kram❤️

@Cloette Så var det för mig också. Jag bara visste att jag aldrig mer ska dricka alkohol redan efter 4 dagar nykter. Jag sade det då och jag säger det idag 1 år och 9 månader senare. Man liksom bara vet och det känns i hela kroppen😁

@Smillans Bara roligt om jag kan peppa. Och tack för dina rara ord om min tråd. 🙏🏻❤️ Det är ju bra att vi inte behöver uppfinna alla hjul själva…😌

Tack snälla ni för hälsningar! De värmer innerligt. Nej, jag står inte upp på benen riktigt längre nu. Jag som aldrig gråter trots att jag vill och känner att jag behöver, har gråtit i omgångar i dag. Däremellan har läkaren ringt om nya provsvar som kommit in, med kompletterande frågor och tider för kompletterande undersökningar. I kväll återkom hon igen men då med ett besked på diagnos - ett provsvar som tydligen har gått rekordfort. Flickan har fått en sjukdom som inte går att bota men att behandla. Förr i tiden dog man av den inom några år. Ovanlig åkomma tydligen. Den är inte alltid så lätt att diagnosticera heller och jag skulle säga att vi har kommit i ett mycket tidigt skede. Det tillsammans med en mycket vaken läkare gav snabbt resultat. Jag rusade till apoteket för att hämta ut medicinen innan 18. Nu har hon fått sina två första tabletter.

Barnen är mätta i magen och jag sitter här och fortsätter tänka på vin. Detta måste jag självklart ta mig igenom utan. Jag har hela tiden känt en sådan stolthet över bedriften nykterhet och den vill jag inte förspilla för detta (ett skäl av tusen som ni vet).

Jag har avlösning i hemmet/ledsagare via LSS men båda är på semester nu. I morgon kommer hennes pappa ta över för en månad framåt (jag har haft en månad nu). Som du skriver Andrahalvlek, det hade ju varit otroligt skönt om vi hade samarbetat kring alla dessa undersökning (ja allt). Tar du den undersökningen så kan jag ta den andra osv. Kunnat prata med varandra inemellan och dela oron. Men så är det inte. Exmaken har hängt med nya tjejen och inte någon gång ställt frågan om han ska avbryta och komma hem. Han har hela tiden fått aktuell info från mig.

Yoga är inte riktigt min grej men från i morgon har jag möjlighet att göra det jag behöver. Jag ska börja med en kortare promenad. Känns som om jag måste "börja om" lite med motionerandet. Kroppen vill liksom inte. Vek några tvättade tröjor i dag sedan var jag tvungen att inta horisontalläge innan jag kunde göra lite till. Innerligt trött - så är läget nu.

Såg att du passerat 6 månader Varafrisk! Fy tusan vad du bara är bäst!!! Bra att du kan känna dig nöjd med dig själv för det ska du verkligen vara.

Kram!

Hej Amanda L, vill bara berätta att jag nu har läst hela din tråd, från början till nu. Tack för att jag fått läsa dina ärliga, härliga, varma inlägg, jag blir så inspirerad💕 och tack för din pepp hos mig.

@Charlie70 Skickar en kram och önskar dig styrka och god sömn för återhämtning❤️

@Vjlo Finns så mycket härligt i livet. Som att ha semester och vila efter maten. Och samtidigt lyssna på Sommar. 🥰

@Cloette Det låter bra!❤️🥳👍

@Charlie70 Massvis av kramar av värme och styrka till dig❤️❤️
Är det inte tillräckligt nu för dig, har du inte blivit utsatt för tillräckligt med prövningar nu!

Jag kommer inte heller t Gbg. Det blir för mycket surr för min hjärna. Försöker återhämta mig och lyssna på min kropp.

Du kommer klara av även denna gång utan alkohol. Vi är med dig här🙏🏻

Kram❤️

@Charlie70 Milde tid, att du ens står upp är ett mirakel. Önskar så att jag kunde komma och avlasta dig. Hur jobbigt det än har varit med min yngsta dotter så har vi alltid varit två föräldrar som tagit stort ansvar, men du är helt själv med detta 😢 Eller pappan finns i detta också?

Om du inte kan träna så kan du kanske yoga? Enkel stretch och sångmantra, djupandas. Du måste ge din hjärna lite vila. Har du någon kompis eller släkting som kan avlasta dig med flickan några timmar/vecka? Du behöver korttidsboende med övernattning några dagar per vecka för att ta dig ur det här. Det har man rätt till enligt LSS men du måste ansöka om det. Vår yngsta dotter sov på korttids varje onsdag i flera år, innan hon flyttade hemifrån. Många barn sov fler nätter än så, allra helst om mamman var ensamstående.

Skriv, skriv, skriv - få allt ur dig. För alkohol är ingen lösning, även om jag förstår att känslan kommer. ”Söv mig för fan!”

Och jobbet reder sig, viktigast är att få dig och flickan på banan igen ❤️

Kram 🐘

@Amanda L Jag vill/kommer aldrig heller mera att dricka alkohol. Stora ord att ta i min mun med bara 14 dagars nykterhet i ryggsäcken. Men jag har "lovat bort mig" på 3 månader till Alkoholprogrammet och bedömt det som en 9 att jag kommer att klara av det. Så det här är väl en bra början :)

Tufft läge, känner med dig... Finns det någon som kan hjälpa dig passa dottern så du kunde komma iväg och få simma, tex? Kan annars rekommendera tex Yoga with Adriene som finns på Youtube- en kvart i vardagsrummet räcker långt ibland.
Sen är det förstås post stress från den jobbiga upplevelsen utomlands, det kommer bli bättre med tiden. Skönt att du blev sjukskriven i alla fall. Styrka och värme till dig!

@Charlie70 Ps Allt i ditt liv låter väldigt stressigt, och att ha det så när du är ”utbränd” eller nästintill verkar jättejobbigt. Ändå. Drick inte. Du vet ju stt det inte hjälper, blir bara värre. Att ta långa, långsamma promenader eller simma tror jag är verkligt avstressande. Kan du stoppa in det nånstans?

@Charlie70 Att simma tusen meter låter avstressande. 🙏🏻❤️

@Andrahalvlek Fast det är inte det, jag pausar, jag kom på att jag bara haft en enda sommarsemester i mitt liv som jag inte druckit alkohol varje dag på och det var för att jag var gravid, semester har betytt alkohol. Det är en vana att bryta bara. Men jag tycker inte det är konstigt att jag tänkt så mycket på alkohol. Det är såklart att varje gång jag känner att något saknas så är det vanan av att dricka. Bara en vana som jag bryter och därför blir det mycket reflektion kring det. Att dricka är att jag haft något att göra, det är ett görande i sig. När jag brutit vanan att dricka på helger har jag fått öva 51-52 gånger redan och det har inte varit konstigt sedan första veckorna hade passerat i nykterheten, att vara nykter på semesterresor som bara varar en vecka har jag också övat på några gånger så inte heller det är konstigt längre. Fester är inte konstigt längre. Allt jag övat på att inte konstigt längre, bara vanligt. Det är sommarsemester som jag aldrig i mitt liv gjort utan alkohol som jag nu övar på. Det är intressant, flera veckors ledighet att fylla utan rus och ångest, så mycket tid som gått åt till rus och ångest. Det är en sysselsättning som tar tid! Därför känns det nog som jag har dubbelt så lång semester än jag brukar.

I mitt allra första försök att bli nykter så tjatade, hotade, jag mig till Antabus. Så länge jag var tvungen att gå på en institution med folk som hade precis noll koll på hur vi alkisar fungerar så funkade det via tvång kan man nog säga. Men sen stack de ett recept på Antabus i handen på mig och jag skulle sköta intaget själv. Självklart fungerade inte det.
Jag känner så väl igen det där med att ha nåt mål att nå.... Det målet låg liksom i dimmornas värld.

Grattis till dina 23 månader !!

Skickar en enkel kram genom rymden <3

Behöver titta in. Mycket här nu både med mig och flickan och jag har funderingar på berusning som "avlastning". Glaset står inte på en armslängds avstånd, snarare kilometer, men nu behöver jag er. Sjukskriven för utmattning igen. Min stresstålighet är inte vad den var och kommer aldrig att bli. Det har den här gången räckt med flera tighta dead lines på jobbet (på samma gång), svår kommunikation med flickans skola och att skoltaxi inte kommer som den ska. En natt blev jag liggande på köksgolvet som gången i min egen kropp. Jag ville ringa 112 men kunde varken prata eller röra mig (telefonen var inte med mig). Otroligt otäck upplevelse. Åkte in till sjukhuset dagen efter och fick en diagnos och sedan dess sjukskriven. Samtidigt som min "semester" började. Då fick flickan problem samma dag som vi åkte till vårt vanliga ställe i Europa. Ringde neurologen som önskade att vi åkte till sjukhuset där för att utesluta akut allvarlig sjukdom. Det kunde uteslutas men problemen kvarstod. Ringde tillbaka med frågan om vi skulle åka hem igen men det kunde de inte säga så vi stannade. Kände stark oro under de veckor vi var hemifrån. Nu hemma och vi sökte vård igen vilket resulterade i en rad remisser till olika undersökningar. Så nu har vi åkt ToR till sjukhuset i Sverige under flera dagar (där flera av undersökningarna har varit jäkligt tunga att genomföra). Det kommer ta lite tid innan hela bilden från dessa underökningar står klar. Trötthet och den starka oro jag känner för flickans hälsa=tankar på alkohol. Jag var i precis samma situation när min alkoholkonsumtion eskalerade för 10 år sedan. Det ska inte bli någon repris på det - det är helt säkert men lik f-b tänker jag på alkohol. Hjärnan söker en snabb förlösning från oron - vore ju skönt att få vila från oron ett litet tag. Till saken hör att jag inte har kunnat träna på ett antal veckor. Först träningsförbud från doktorn (pga stress) och så har jag haft flickan några veckor och då kommer jag inte ifrån. Det jag behöver nu är INTE alkohol utan en (flera) långpromenad och att simma 1000 m. Typ.

Nästa vecka har jag några besök till sjukvården för egen del och det gör att jag tyvärr inte kan komma till Göteborg. Hade jag kunnat schematekniskt hade jag inte orkat, det vet jag. Nu måste jag vila, sitta och glo, ta en promenad och lyssna på radio.

Hunden är avlivad nu tackolov. Han har det toppen i hundhimlen nu, det är min övertygelse. Vi saknar honom så klart.

Kram!

I dag rapporterade Tv-nyheterna att Antabus börjar ta slut och att risken för återfall bland alkoholister ökar i landet på grund av detta.

Antabus var nog det enda jag aldrig tog till, trots att man inom vården hela tiden föreslog att jag skulle prova. 2013-2016, i mina vitknogade försök till nykterhet, vägrade jag Antabus och tackade nej med hänvisning till att jag visste att jag kommer klara det ändå. Egentligen var det en fet lögn. Sanningen var att jag ville fortsätta dricka i smyg. Jag tackade nej för att jag var rädd att när jag ville ha alkohol så skulle det bli jävligt obehagligt. Jag var rädd att Antabus skulle göra sin grej och försvåra för mig. Alltså exakt så som medicinen var tänkt att verka. Jag skulle förlora min frihet om jag började ta Antabus.

Dessutom visste jag att man kunde dricka trots medicinen men att det skulle orsaka fysiska besvär. Det sade både terapeuter och andra alkisar. Just att man skulle kunna dricka sig igenom Antabus men tyvärr blev röd i ansiktet var något jag tog fasta på. Illamående var jag inte rädd för men att gå runt och vara röd i fejan? Nej tack! Jag var skiträdd att jag skulle tvingas att ta någon långtidsverkande sort där effekten skulle sitta kvar när jag ville dricka nästa gång. Så jag sade alltid att jag kunde hålla mig nykter ändå. Jag blåljög om min tilltro till terapins långtidsverkan för att kände mig stark och hade de verktyg som behandlingarna och AA givit mig.
Ingen ifrågasatte eller slog hål på min lögn. Ingen sade ”Hallå – det där säger du bara för att du vill vara fri att dricka!” Så jag tog inte Antabus när det erbjöds. Jag var i stället så tacksam över att det inte fanns något krav och att ingen kunde tvinga mig.

Efter det slog skitstormen till i mitt liv. Jag har inget facit i hand så jag vet inte vad som hänt om jag tagit Antabus när chansen gavs men det jag vet är att utan medicinen så fortsatte min alkoholism att eskalera spikrakt ned i helvetets avgrund.

Jag kan inte uttala mig om Antabus är ännu en "nykterhet på recept" som man kan hänga upp sin alkoholfrihet på i när man egentligen borde söka roten till problemet men jag gissar att det är ett hjälpmedel för många att bryta en livsfarlig trend. För mig blev det ingen lösning eftersom jag trots alla mina bedyranden om att jag ville vara nykter, faktiskt inte hade målet att vara det. Det tog mig ytterligare ett antal år när jag söp bort både jobb, pengar, vänner och relationer innan jag till slut nådde botten på riktigt.

I morgon har det gått 23 månader sedan jag drack alkohol senast. Jag har inte saknat drickandet en sekund, men det krävdes att jag kraschade så hårt att jag inte längre såg någon väg ut. Då behövdes inte Antabus. Först då kunde jag sluta ändå. Inga mediciner. Ingen terapi. Cold Turkey.

Ha en fortsatt fin sommar!

Dagarna tuffar på men med oerhört mkt fokus på och pyssel med katten. Hon verkar pigga på sig men vissa saker är inte helt bra tycker jag. Vi får se och prata m veterinären. Allt som går att göra har vi gjort och det är väldigt likt att ha ett mkt litet barn hemma. Tänker att detta är en helt ny sorts utmaning och något att lära sig av? Längtar då och då bort och iväg- men på sin höjd blir det en kortare resa till en fest, men då får jag åka själv då.
Men sen, när hon friskar på sig så kommer det kännas bättre. Äkta svenskt sommarväder här- regn sol och åska under en dag! Nu en tur i trädgården för att spana lite. I em åker barnen, sen kommer gäster som stannar till imorgon, väldans lagom besök! Kram på er. 🌱🌸