Senaste kommentarerna i forumet

@vår2022 Igenkänning på den! Och jag har bara en hund 🤣 Tänker ibland tanken att lillprinsen ska få en lillebror, men det får vänta några år.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Ha ha! Men idag var det inte så skön löpning. Maken hade bilen och jag tänkte att då kan jag springa till ett veterinärbesök jag hade med hundarna i morse. Några km från där vi bor. Hundarna drog som bara den! Sprang och tvärstoppade för att nosa var 6 sekund! Den ena bajjade mitt på trottoaren, plocka upp, sedan den andres tur! Sprang med påsarna i händerna tills jag hittade en soptunna! Vilken syn det måste ha varit😂. Sprang kors och tvärs och snodde även in mig! Tog en annan väg hem och då gick det lite bättre. Var helt slut och inte mitt lopp😂.

Ha en fin dag!🐕❤️

@vår2022 Klok som en bok, även vad det gäller löpning 🤩 Min målsättning är att i vardagen få rejäl pulshöjning och endorfinpåslag, och där är löpningen klockren. Och att hunden behöver motion blir en klockren kombo. Jag lufsar vidare i dina fotsteg! Ett steg i taget.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Jag har sprungit Blodomloppet några år nu, det tredje i år och startade i samband med min nykterhet. Innan dess var det för 15 år sedan. Tiden 57 minuter på en mil finns inte på kartan att klara idag och jag har inte den ambitionen heller. Jag springer i ett lugnt tempo och inte så snabbt. Jag gör det för välbefinnande och hälsan. På loppet förra året fick jag en chock, jag sprang alldeles för fort i början 4 km, drogs med i massan och hade inte koll på farten. Det blir oerhört slitigt sista 6 km och jag grinade när jag var i mål. Det var dessutom 28 grader varmt! Jag kände mig inte nöjd eller glad till att börja med för jag hade inte sprungit ”mitt lopp” i min takt. Tiden sammanlagt blev typ det jag brukar ha på 1 mil, men det var inte mitt lopp. I år ska jag ha musik i öronen och gå in i mig själv och min fart😁.

Jag tycker att det egentligen är jobbigt varje gång jag är ute och springer😂. Visst har jag ökat min tolerans, syreupptagning och möjligheter att orka springa sträckan, men ändå jobbigt! Det är ändå skönt att göra det, utmana sig och endorfinkicken av det efteråt. Sen är det en vana och rutin så jag bara gör och plågas i huvudet om jag inte gör det, för jag mår så bra av det. Att jag måste ut med hundarna hjälper också till, på lunchen när jag jobbar går det snabbast att springa med dem😁

Du har en bra lista på hur du ska tänka och göra. Ett mantra jag har är ”ett steg i taget, det ena framför det andra, du klarar det, kom igen!”. Heja heja!💪❤️

Igår dök det upp ett nytt minne på Facebook. Blodomloppet år 2013, och jag sprang 5 km på 35 min. Ihop med kompisar. Det var då, år 2013, som jag lärde mig springa första gången. Ihop med jobbarkompisar i en så kallad ”löparskola”. Jag hade inte sprungit tidigare, men utövat en hel massa annan motion. Jag vägde nog minus 15 kg jämfört med idag.

Nu gör jag det igen. Ihop med min hund. Och jag använder den kunskapen jag fick då.
1) kontinuitet är viktigt, spring 2-3 gg/vecka - ha fokus på att faktiskt göra det.
2) utmana din komfortzon, låt det bli stundtals skitjobbigt, för det är då utveckling sker.
3) styrketräna benen och stretcha, helst varje dag.

Och jag måste som vanligt stapla en ny vana på en annan vana. Min nya Trukka-pryl, för att träna knämuskler och vader, står bredvid tv:n. I mina gå-och-lägga-mig-rutiner ingår numer några minuter knäböj och tåhävning, plus stretch av vader och lårmuskler. Snart går det så automatiskt att jag knappt tänker på det.

Gårdagens löprunda var ingen nära-döden-upplevelse. Jo lite, medan det pågick. Som ett mantra fick jag tänka: ”Målet är att faktiskt göra det” istället för att tänka på hur jag skulle springa lite snabbare än förra gången. Jag hamnar så lätt i tankar på att prestera bättre och bättre. Just nu handlar det mer om att faktiskt bara gör det. Punkt. Allt annat kommer senare.

Det gjorde inte speciellt ont efteråt, men varje steg jag tog kändes verkligen. Jag märker att jag blir tokfokuserad på att leta efter smärtan också. Jag blir väldigt medveten om varenda steg jag tar. ”Gör det lite ont där? Varför känns det stelt där? Gör det lite ont i höften också?” Jag blir så kroppsmedveten att min hjärna går bananas. ”Vad är skillnaden mellan vävnadssmärta och nervsmärta? Kan man verkligen förebygga artros? Ska jag få problem med höfterna också?” Bla bla bla. Till slut börjar jag fundera över hur jag ens går egentligen, alltså varje steg ska analyseras. Istället för att bara-vara.

Så jag har lite att jobba med. Både fysiskt och mentalt. Just att ens hjärna överanalyserar varje tecken på smärta är väldigt vanligt. Det brukar leda till att man börjar undvika. Trappor, uppförsbackar, nedförsbackar osv. Och då förtvinar musklerna och varje steg blir mer och mer plågsamt.

För två år sedan gick jag absolut inte i trappor. Eller i nedförsbackar. Jag gick med myrsteg för att undvika all typ av smärta. För smärta skulle göra allt värre. Benen skulle typ gå av och jag skulle bli rullstolsburen eller nåt. Jag tog hissen i mitt hyreshus, trots att jag bara bor två halvtrappor upp. Jag undvek att åka till jobbet, för där har vi en lång trappa ned till lunchrummet. Och när jag väl var där planerade jag mina göromål så att jag åtminstone bara gick ner och upp en gång per arbetsdag.

Och jag gick som på krossat glas. Livrädd för att benen plötsligt skulle ge vika, vilket har hänt några gånger. Högerbenet har liksom vikts ihop åt fel håll och jag har tappat balansen och nästan ramlat. Kändes som ett lotteri, skulle jag ramla eller inte?

Ibland är det bra att tänka bakåt, för att få kraft framåt. Både muskelkraft och mental kraft. Och idag känns benen bra, tjoho! Träningsvärk är nice värk, och en långpromenad på lunchrasten mår både jag och min hund bra av.

Kram 🐘

Tack @danisa❤️ Det är huvuden på spiken med Karin Boyes ”det finns nog mål och mening med vår färd, men det är resan som är mödan värd”. Det är det förhållningssättet som är häftigt att finna och ta till sig. Då behöver man stanna upp och finna meningen med sin färd och sin värderade riktning.

Om man kan lyfta blicken från vinflaskan, få insikt i dess förgörande kraft, dess bedräglighet och inse att man aldrig kommer att bli fri och komma framåt med tankar om alkohol som befrielse, tröst eller guldkant. Om man kan visualisera sitt liv, ett gott liv utan alkoholromantiken, tror jag man kan hitta det, en styrka och en frihet som öppnar upp för nya möjligheter att leva ett liv i samklang med sig själv om hur man vill ha det.

Det tråkigt att inte kunna ha en hund pga allergi i familjen, men då är det ju perfekt att kunna hjälpa din granne med hundarna. Man säger ju att hunden är en människas bästa vän och det ligger mycket i det. Innan jag fick min första hund kunde jag inte ens föreställa mig den kärleken och de starka band som det ger. Det var mest min make som ville ha hund😁 Jag fick samma känslor som när man bli kär i första valpen❤️. Det är som att ha små barn, det planeras och pusslas kring vem som kan ta hundarna i jobbveckan, aktiviteter planeras kring deras dagliga promenad, före och efter hundpromenader, omsorg och oro om det inte mår bra. Man blir rätt bunden, men även det är en livsstil vi valt.

Ha en fin dag!🌞❤️

@Rehacer Tack för fina ord ❤️

Tack @Rehacer❤️. Ja, det är mysigt med hundrutiner och man får ju så mycket kärlek och får ge så mycket kärlek🥰. Har haft tre hundar hittills och de har verkligen sin egna personlighet. Har ännu en skön dag att jobba hemifrån.

Ha det gott!❤️

Vad härligt det låter med hund. Hade så velat he en men det finns hundalergi i familjen så tyvärr. Däremot brukar jag hjälpa min granne med hennes hundar. De ger sånt fint stöd i livet på något underligt sätt.
Ha en fin dag.😊

@vår2022 Du är otrolig på att formulera dig, du har verkligen en gåva där!
Låter som sköna dagar även för dig att jobba hemma. Det är liknande rutiner även för mig och min hund. Supermysigt❣️

@Andrahalvlek Vad duktig du är att ta dig ut! Heja dig!! Hoppas vändan gick bra nu ikväll och att du slipper få ont. 🤗

Hej igen. Så mycket bra och klokt du skriver. Karin Boje skrev ju " nog finns det mål och mening med vår färd men det är resan som är mödan värd.
Delmålen är som små rastpunkter i livet där man sätter sig ner och tänker på hur långt man kommit och tittar framåt med nyfikenhet.
Ha en riktigt skön kväll och tack för all klokhet du förmedlar🥰🤩

@danisa God morgon! Tog lite sovmorgon och jobbar hemifrån idag. Det är så skönt för då hinner jag med att dricka lite kaffe i sängen och läsa nyheter och kika in här. Morgonrutiner när jag är hemma är också att hundarna efter sin morgonpink i trädgården och frukost kommer rusande till min säng och myser med mig ett tag. Det som också är skönt med att jobba hemma är att jag kan ta en promenad, oftast löpning med hundarna i skogen på lunchen. Så skönt!

Härligt att du känner dig stark och stabil i ditt beslut att leva alkoholfritt. Att leva nyktert gör oss stabilare, tryggare med bättre självkänsla och självkännedom. Det jag lärt mig är att se varje dag och vägen dit som det värdefulla. Min värderade riktning. Tex en nykter livsstil. Att det handlar om mitt förhållningssätt till hur jag vill leva mitt liv och vad det ska innehålla, det höjer liksom min blick. Det är delmål som jag ska passera och nå tex 6 månder, 1 år…men det är inga slutmål, det finns liksom inget slutmål, det är livet som pågår till det ta slut. Det är en värderad riktning, min inre kompass leder mig och riktningen kan behöva kalibreras om vid behov. Jag kanske väljer att gå på en ny väg om det behövs. Tex att släppa en relation om den skadar mig och som du gjort med din syster. Att hur kan jag på bästa sätt leva mitt liv, ta hand om mitt liv så det känns värdefullt, som får mig att må bra med mig själv och andra. Det är som en ny dimension att tänka om mitt liv och att leva det i sanning och ärlighet.

Vi åker till stugan nästa gång i juli och sedan några gånger även i augusti. Dags att sparka igång denna dag! Ha en bra dag! Kram❤️

@Himmelellerhelvette Jag instämmer i vad du skriver. Jag vill inte heller äta på
känslor och trötthet. Under många år har jag tröstätit och efter att jag slutat dricka så kom det sockret in. Sockret fanns inte alls i mitt liv på samma vis som nu. Följer Karin Adelskiöld på Instagram. Hon hade frågat en läkare som under många år träffat människor i livets slutskede vad man önskade att man tagit vara på i sitt liv (eller hur det nu var hon skrev). Jo, det var hälsan istället för att ”förfalla” från 50-årsåldern och ha värk resten av livet, ta hand om kroppen. Det andra var att de inte hade älskar mer, våga ge dig hän, inte vara så förnuftig eller rädd. Mycket tänkvärt för min det🙏🏻

Ha en fin tisdag alla🌻☀️🥰

@zalkin Även om det är i vardagen som jag behöver ventilen som rejäl pulshöjning ger, så utesluter inte det ett lopp framöver. Just Blodomloppet är så tydligt till för just motionärer. Jag har sprungit andra lopp (5 och 10 km endast) där jag känt mig sämre än sämst, och det är aldrig pepp för självkänslan. Allra helst som jag helt saknar vinnarskalle. Jag behöver känna mig nöjd med min insats nu, nu, nu.

Och just nu är målsättningen att faktiskt göra det två gånger per vecka, tisdag och fredag. Ikväll är det dags igen, och mina ben mår okej.

Kram 🐘

God morgon. Vaknade tidigt och tänkte gå en promenad men det är dimmigt så nu myser jag med en kopp te i soffan istället. Tänker att om det inte var så att min syster var pensionär skulle jag tro att din arbetskamrat var min syster. Exakt så gör hon. Hon skriker och fräser, ber aldrig om ursäkt, kan inte hantera sina känslor utan är expert på att promenera över det på andra. Sen efter en tid kommer den där charmoffensiven som bara känns falsk. Nej sådana syskon och arbetskamrater kan man vars utan. Du berättar så härligt om din nyktra livsstil och jag känner igen mig i känslan även om jag inte har lika lång erfarenhet av det som du. Men just nu känns mitt beslut väldigt stabilt. För varje gång jag klarar en utmaning jring alkoholen känner jag mig starkare och tryggare i mitt beslut. Dessutom prioriterar jag att umgås med vänner som inte dricker. Längtar efter de små målen, 6 månader, 1 år osv.
Stödet här betyder allt. Läser 1-2 ggr/dag. Nu använder jag alkoholkalendern som en dabok. Förr höll jag bara koll på alkoholen men nu skriver jag om tankar och känslor också. När ska ni till stugan nästa gång? Ha en riktigt bra dag så hörs vi. Kram🥰

Visst är det så @Varafrisk, det räcker inte med kunskapen, den behöver landa i oss och jag som tröstat och flytt med hjälp av ätandet sedan barnsben har jättesvårt att bryta detta. Även trött ätandet. Så både känskoätandet och tröttandet är svåra pucklar! Jag har märkt att trots att jag väljer hälsosamma alternativ så överäter jag fortfarande! Men ett steg i taget, jag vill lära mig äta normalt, inte på känslor eller trötthet. Kram

@Andrahalvlek tycker det låter som ett grymt bra mål, kan ju både gå och springa om du genomför det loppet på sikt. Vi behöver få drömma stort om mål som kan uppnås, livet.....😀

@Se klart ❤️Tack! Det handlar inte alltid om att inte veta utan kanske lite mer KBT. Som en fd kollega sa…bara gör’t! För vissa funkar det och för vissa funkar det mindre bra som tex för mig.

@Himmelellerhelvette ❤️ Tack för dina råd och pepp! Jag känner ju till vad du skriver om och ändå ber jag om stöd och pepp🙄 Jag vet vad jag bör göra men det landar liksom inte inom mig. Det stressar mig för jag blir ledsen när jag inte kommer t skott. Så himla dumt! Det är så rörigt i min hjärna just nu..men inte blir det bättre som jag beter mig!

Igår var det tio år sedan min man fick sin cancerdiagnos. För många med diagnosen är inte prognosen så god men att få fortsätta att dela livet med min man är jag så tacksam för🙏🏻❤️ Och, idag är det 14 år sedan min mamma dig. Min pappa dog 1,5 år före mamma. Det var en konstig känsla att bli äldsta generationen vid 47 års ålder. Men, mina föräldrar hade levt liv och var redo att lämna detta jordeliv. De var gifta drygt 59 år❤️

Godnatt och kram😴❤️

Hej @danisa! Vad fint att höra att du mår bra😁. Jag mår också bra och känner för det mesta glädje och harmoni. Jag har mina vanor och rutiner som jag trivs med och som gör mig trygg. Jag är så tacksam för min alkoholfria livsstil och att nykterheten är min nya drog😁 Jag trivs också med att påta i min trädgård och få jobba med mina händer. Löpningen är en skön ventil för knoppen och skogspromenaderna är mer meditativa och njutbara på ett annat sätt. Jag och maken har fina samtal på våra promenader och hundarna är lyckliga som får skutta runt och snosa på alla dofter.

Bra också att du kunnat släppa din syster helt. Som du beskrivit henne låter inte sunt och att det bara förstör för dig. Det är sorgligt, men det är ännu sorgligare att man kör över sig själv. Då måste man släppa taget och gå bort åt ett helt annat håll. Min kollega som påminner om din syster, försöker få kontakt med mig och ”kidnappa” mig genom sina falska charmoffensiver, men jag håller mig på avstånd. Jag vet nu vad hon går för och att hon endast tar min energi.

Fäboden din låter så mysig och med ån som du kan doppa dig i. Jag ser fram emot att åka till vår stuga i sommar igen och att få en skön stund i bastun med påföljande dopp i sjön.

Sköt om dig! Kram❤️

Hej
Tittar in för att höra hur du har det. Själv känns livet rätt behagligt just nu. Jag har helt släppt min syster. Det känns tråkigt men nödvändigt. Så länge hon inte försöker se och förstå andra kan jag inte nå fram. Fokus istället ligger på att jag ska må bra. Vi ska till fäboden i helgen och ska börja med att uterum till stugan vi nu använder. Var dit en vända med lite grejer idag och tog ett kallt dopp i ån. Det låter härligt med löpning. Jag gjorde mycket sånt förr men fick ont i ett knä. Då föreslog läkaren vandring och det gör jag ofta. Vandring blir ju också meditativt tycker jag.
Hoppas du får en bra vecka.
Kram🥰

Idag fick jag upp ett minne på Facebook från Blodomloppet år 2014. Då sprang jag 5 km på 34:69. Ingen topptid, men ändå helt okej på motionsnivå.

Det är inte en orimlig målsättning, på lång sikt alltså. Det är ju fördelen med löpning, det är en aktivitet man kan åldras med, som berikar resten av livet när man orkar mer.

Jag har mött många löpare som är 70+ och de lever betydligt mer aktiva liv än tex min mamma som är 78 år och har haft rullator sen hon var 70 år.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Så länge inte smärtan håller mig vaken på natten och är borta på morgonen så är jag nöjd. Då har jag rört mig tillräckligt under dagen.

Jag tar Ipren och Alvedon när jag ska sova, annars undviker jag att ta tabletter dagtid. Det är inte farligt, smärtan gör inte att benen går sönder. Tvärtom. Så måste jag tänka. Sakta, sakta bygga upp musklerna igen. Stretcha.

Kram 🐘

Godmorgon @Varafrisk ❤️
Jag har tagit tag i mitt beteende till ätandet gång på gång sedan jag blev nykter och förstår precis vad du menar om att läsa på! Jag har hållit mig i schack i några månader och sedan tagit återfall. Nu har jag hållit mig till min hälsosamma bana i fem veckor och fått jättemycket bättre koll på min psykiska hälsa bara den senaste veckan! Det var väldigt mycket krig i beroende delen de första fyra veckorna men peppar, peppar nu har jag mått fint senaste veckan🙏
För mig funkar det att äta regelbundet, ca var tredje timme, mellanmålen består oftast av grönsaker, frukt, bär, ägg eller en näve nötter!
När kvällssuget kommer äter jag frukt, torkad frukt, mörk choklad 90%. De stora målen är lunch och middag, där ser jag till att bli ordentligt mätt! (På riktig mat, inte halvfabrikat eller snabbmat) Istället för att förbjuda vissa sker såsom sötsaker, lägger jag till mängder av grönsaker och ett par frukter om dagen, jag tänker att jag vill ge min kropp näringstäta måltider och känner då mindre sug men vill jag ta en kaka gör jag det. Så lägg till bra näring, förbjud inget. Lägg till promenader! Se till att gå minst 30min per dag även om det är uppdelat på tre tillfällen! Det viktiga är inte att promenaden är sammanhängande utan att minst 30min blir av! Väldigt kravlöst! Blir det mer är det bara bonus! Du kommer fixa detta! Och belöningen kommer när du börjar känna att du får mer energi och känner dig gladare🙏❤️Kram

Jag håller tummarna på att smärtan är borta idag @Andrahalvlek ❤️