Senaste kommentarerna i forumet

Jobbigt läge Sattva och säkert ännu jobbigare i en bonusfamilj på nåt sätt. Eftersom den ene parten inte alls har något ”egentligt” ansvar.
Jag tycker det är så tråkigt att familjer hamnar i den här typen av situationer som du beskriver. Min pappa hade två biologiska döttrar. Han var faktiskt oerhört dålig på att hantera tonårsdöttrar. Så barnslig och omogen. Annars var han ganska klok egentligen. Men vet inte riktigt om han backat undan om nån sagt åt honom att agera vuxet då när det begav sig.
Jag tänker att det är svårare just för att det är en bonusfamilj.
Som jag minns det hade din dotter en rätt bråkig situation med sin biologiska pappa också? Sambon din är vuxen och borde ta ansvar, men som det är nu händer inte det. Kan din dotter gå och prata med någon? Jag tänker att hon behöver lära sig strategier för att inte bränna relationer. Att prata med någon kanske kan hjälpa henne på vägen. Du kan också prata och bekräfta att du förstår, men att det är viktigt att försöka upprätthålla bra relationer. Ni har ändå levt tillsammans länge och säkert haft många fina stunder ihop. Gå igenom lite foton och titta tillbaka på det som varit bra och kul. Jag har extremt svårt att tro att de inte betyder något för varandra. I så fall skulle de inte agera så tjurigt och sårat som de gör nu. Jag förstår din sorg och känsla av maktlöshet Sattva. Att bara acceptera är kanske heller inte rätt väg att gå, även om du egentligen inte kan tvinga dem att gilla varandra. Men de kan båda två egentligen bete sig acceptabelt mot varandra och det kan man kanske kräva. Men som sagt, även om sambon borde vara den som skärper sig först så skulle jag satsa mer på att hjälpa dottern att komma ur det destruktiva beteendemönster som hon har. Relationer är viktiga!

Trött efter denna festhelg och imorrn åker jag hemåt. Längtar efter min man och katterna såklart. Och barnen som varit iväg på sitt- men som ju droppar hem och till oss i lagom takt. Haft en jättebra helg men också tröttande med pysslig resa, väääldigt mycket människor och aktiviteter. Sov middag idag ihop med alla bakis-vänner, konstigt, kände mig ungefär lika trött som de.
Läste ett bra inlägg idag från sn psykolog som var ungefär;
Du har nog inte gjort ingenting på semestern, utan istället
- prioriterat att komma ner i varv
- varit snäll mot dig själv
- umgåtts med människor som är värdefulla
Etc etc. Allt stämde för mig. Jag ser hur människor reser runt, och GÖR så otroligt mycket. Jag orkar inte det, och vill inte heller. Jag har faktisk haft en väldigt bra sommar- förutom oro över katten. Jag tror jag kommer lämna mig redo för arbete, träning och bra rutiner när allt så småningom drar igång. Hoppas det, för jag är inte riktigt redo än.
Godnatt!

Även om vi är- eller försöker vara- bra på att acceptera läget så är det inte alltid lätt att göra det. Vi människor har drivkrafter att aspirera framåt- utveckling- lite mer och kanske bättre. Jag tror vi utvecklats till människor av bla a den anledningen. Sedan får vi så småningom också lära oss att stanna upp och vara där vi är.
Drömmen om vad vi vill(e) uppnå är seglivad- för mig tog det åratal att komma över skilsmässan- även om jag var 1000% säker på att det var rätt beslut. Sorg hängde kvar länge över vad jag hade ÖNSKAT erbjuda mina barn- och vad det istället blev med iaf perioder av växelvisy boende vilket är skitjobbigt för små barn.
Vad jag försöker säga med många ord är att även acceptans kan vara smärtsam. Drömmar som man kanske inte ens varit medveten om, dunstar, nya måste formas och ta plats i livet.
Tänker på dig, kram 🌱

@FriNu Tack, ja det känns oftast bra!🥰

Tack för svar. Jo för mig har det krävts ett antal återfall. Jag har försökt att intala mig att efter uppehåll kan jag dricka lite o det har gått bra ibland men efter några gånger samma tråkigheter. Den här gången känner jag mig mer bestämd. Har tvekat ibland men inte tagit till vinet. Tar en dag i taget o har nu varit nykter 147 dagar.

@Amanda L
Stooooort grattis. Härligt att läsa att det funkar👌 och att du mår bra. 😀
🎁🎉🎈🌸❤️

@vår2022 Det funkar😁

Jag har också fått gjort en hel del idag och är helt slut nu. Tack för tipset, låter intressant, det ska jag lyssna på.

Kram❤️

@Sattva Ok förstår. Inget lätt läge för någon av er. Tiden får utvisa och bara acceptera läget.

Sköt om dig❤️

@Andrahalvlek Ja något åt det hållet är läget. Det kommer såklart lösa sig, men inget rosa skimmer föreställer jag mig längre. Bara good enough. Och det får vara ok så.

@Andrahalvlek Ja något åt det hållet är läget. Det kommer såklart lösa sig, men inget rosa skimmer föreställer jag mig längre. Bara good enough. Och det får vara ok så.

@Sattva Ja, du måste acceptera läget. Sluta drömma om något annat. Hjälper det om du ser dem som perifera släktingar eller kollegor? ”X och Y går inte ihop så dem får vi umgås med var för sig”. Avdramatisera det lite, genom att skoja om det till och med?

Jag har ingen erfarenhet av bonusfamiljer, vill jag vara tydlig med. Jo, ett och ett halvt år hade jag en relation med en man och det tog slut med buller och bång och min yngsta blev jätteledsen över det. Då ångrade jag att de hade utvecklat en rätt tajt relation, han som ansvarstagande vuxen i hennes liv. Men hon kom över det rätt snabbt.

Kram 🐘

@vår2022 Jo jag håller med dig om vad min man "borde" göra. Jag är tveksam till om han ens vill. Ännu mer tveksam till att dottern tar emot en utsträckt hand. Jag vill inte gå in på detaljer, men ord är sagda från båda håll som liksom gjort det kört. Och för lång tid har gått för att backa bandet. I detta fallet är det nog tid - år - som ev lugnar saker.
De ogillar varandra väldigt mycket helt enkelt. Och ogillar känns som ett svagt ord, men jag vill inte skriva ett starkare ord.
Min man betyder absolut ingenting för min dotter, och vice versa. Det är smärtsamt för mig eftersom jag älskar dem båda. Men jag får bara acceptera läget.

@Andrahalvlek Nice med så lång semester och så lägligt nu med den lilla valpen också😁. Ja, promenader och annan träning är det bästa sättet att få hunden lugn och stimulerad. Ibland när det inte hinns med någon längre promenad med hundarna tycker jag att det märks. Dels att den dagliga rutinen störs men också att stimulansen uteblir som gör dem nöjda och lite trötta. Dagarna planeras med utgångspunkten ”när ska hundarna tas ut på promenad” helt enkelt för att få nöjda, glada och stilla hundar. Det är bra för då kommer man ut själv också varje dag i ur och skur😁.

Ha en riktigt fin semester och njut❤️🌞

@Himmelellerhelvette Ha ha! Man blir aldrig färdig och lär sig så länge man lever😁. Ja, syftet med ”dit uppmärksamheten går sker tillväxt” är att bena upp, organisera upplevelser, tankar och känslor. Vi kan hjälpa oss själva genom att medvetetet rikta oss mot tex upplevelsen av trygghet, känslor av nyfikenhet, intresse osv. Då paketerar vi erfarenheterna så att det blir bra minnen. Att det vi tänker, gör och känner, stärks och blir mer robust och automatiserat. Det gäller både negativa och positiva tankar, så därför är det bra att medvetet flytta fokus från negativa tankar till positiva tankar. Detta stärks då och med träning och över tid så blir det mer robust och automatiserat. Detta är en metod som används vid traumatiserade minnen och hur man kan göra om detta i hjärnan och skapa nya hjärnbanor, så att man inte fastnar i traumat. Att man medvetet riktar fokus från traumat mot nya känslor och minnen. Mycket lekmannamässigt förklarat, men typ så. Vi har ju sett att det funkar😁.

Idag har jag röjt rejält i trädgården mellan regnskurarna och lyssnat på P1 sommar, David Thurfjell, religionsforskare. Väldigt intressant att lyssna på. Ha en fin söndagseftermiddag❤️

@Sattva Jag är också i en bonusfamilj med mina barn och makens barn sedan drygt 16 år. Det har verkligen varit utmanande många gånger och visst har jag gått i försvar mer när det gällt mina barn. Vi har ändå för det mesta lyckats vara ett bra stöd för varandra gällande barnen och det är vi vuxna som måste visa vägen. Minns att min terapeut sade till mig en gång, jag nämnde att mitt bonusbarn hade det lite kämpigt, vad tror du att han behöver av dig? Jag fick tänka efter en stund och svarade att det är nog att jag alltid finns där som en trygg punkt för honom. Inte som hans ”mamma” men som Vår. En bonusförälder som bryr sig om honom. Jag har sedan funderat mer på hennes fråga och även insett att jag betyder mer för honom än vad jag trodde och att han betyder jättemycket för mig. Kanske kan du ställa den frågan till din man, vad tror du att xx (din dotter) behöver från honom? Det kan ge perspektiv på att han är viktigare än han tror för henne och att det är han som vuxen som måste visa vägen. Att hårt mot hårt sällan är framgångsrikt med tonåringar utan det är mer fruktbart att själv föregå med gott exempel och visa vägen. Han kan ju ha fastnat i ett läge som är svårt att komma ur utan att tappa ansiktet och därför intar en attityd oavsett vad. Kanske kan du hjälpa honom att komma ur den positionen? Genom att ställa frågan och säga att han är superviktig för din dotter, även om det inte känns eller ser ut så på ytan. Om han kan lägga ned stridsyxan, då tonåringen saknar den erfarenheten att göra det och förslå att de börjar om på en ny kula. Att han visar vägen och det lär hon sig av. Det måste vara tufft för dig som är mittemellan, kanske steppa helt åt sidan och säga att nu får ni lösa det här!

Hur som helst, hoppas det löser sig. Det är alltid mer lönsamt att vara ödmjuk än hård❤️

@Se klart Låter härligt Se klart!!! 🌸❣️🌸

@Se klart Tack Se klart❤️💕❤️💕❤️

Förstår @sattva, generellt är vi kvinnor lite för bra på det emotionella arbetet i familjen. Vi löser, ordnar, fixar genvägar. Och ibland- säger inte att det är så för dig- men ibland har vi svårt med just tilliten till andras förmåga/förmågor.
Att de ska ha en chans att utvecklas.
Jag pratar nog mest av egen erfarenhet. 😁
Barn-tonåringar kan ju också köra in små knivar och karva i den egna relationens ömma punkter.
Jag tänker på dig och skickar starka - eller rentav tankar som kan lätta.
Kram 🌱💕

Tack @sattva 💯☀️💕
Ja en jättehärlig helg och fest- men vid 01 var jag klar och mör och trött, även om vissa fortsatte till kl 04. Orkade inte nån dans men hade en trevlig middag och många tal att hålla reda på…
I morse vaknade jag fantom-bakis, huvudvärk och seg, men har hittat en katt som ville förmiddagsvila med mig, tur. Diskmaskiner igång, babbel i huset, jag längtar efter min man och katterna men håller till godo med denna dam i ”min” ålder som lagt sig till rätta med mig här.
Kvällen var väldigt lyckad med många gäster, fint väder, roligt bord. Allt bra, kläderna passade tillfället och vännerna nöjda. Bara jag som är socialt urlakad, inte van att ha alla tentakler ute. De ska rulla ihop sig imorrn em, då jag ska hem för att sedan välkomna barn och barnbarn till landet. Kram på er 🌱

@Se klart Ja, jag tror att det är svårt att föreställa sig dynamiken om man inte levt i en bonusfamilj. Och jag har ju inga bonusbarn, så jag kan heller inte förstå min mans sida helt.
Vi har hjälp från en bra terapeut. Gått där tillsammans 4 ggr nu. Men kanske det är längre perspektiv än några veckor för att terapeutens input ska hitta rätt (hos min man. Jag fattar precis vad hon menar...). Hon pratar mycket om att kunna vara den man vill vara oavsett vad man får för bemötande själv. (Att vara vuxen helt enkelt.)

Jag behöver nog lära mig att stänga av mer dessutom. Inte tro att jag kan medla. Till del är det mitt medlande som lett oss hit. Tror jag. Jag har tagit över ansvaret för hur vi alla har det. Jobbar mycket med min tillit. Ber ofta något högre om hjälp.

@vår2022 Tack❤️ Det är verkligen viktiga verktyg, att förstå att känslor inte är farliga, att tankar är just tankar som lätt skenar iväg och att då iaktta dom och se att det där är vad jag tänker mig till, det är inte så, det är en farhåga men där är jag inte, och stanna upp i här och nu och ta det som det kommer, inse att jag inte kan kontrollera det som kan hända för det är utanför min makt, jag mår inte bra av att tankarna far iväg till sånt som kan hända. Det har inte hänt, det är bara i mina tankar.

Att reflektera tillsammans med dig hjälper mig mycket. Jag pratar också med få andra om olika processer jag går igenom. Jag lyssnar på poddar och ljudböcker som rör olika ämnen jag är intresserad av att utveckla och förstå mig på.

Att se nyfiket på livet och veta att man utvecklas hela livet, att man aldrig blir färdig utan alltid lär nytt är underbart. För några månader sedan tänkte jag ” men nu har jag lärt mig så mycket, jag borde vara klar nu” haha det är skönt att även det gick över till härligheten av att se att man aldrig någonsin kan bli klar när man jobbar med sig själv❤️

Kram

Godmorgon @sattva
Det låter verkligen tufft, och jag som levt i bonusrelationer vet hur himla berörd man blir av konflikter. Äter sig in under huden.
Hur man än vänder sig etc. Du har ju säkert helt rätt i sina analyser av sin mans bakomliggande ömma delar som tar sig andra uttryck i förhållande till din dotter. Men som ni redan konstaterat så är det ju den vuxna som behöver vara vuxen.

Jag och min man hade väldig bra hjälp av terapi några gånger när vi hade svårt att tackla en del problem just med våra tonåringar. De kan nosa upp nedgrävda glömda sår med en väldig precision.
Det är en stor påfrestning på en kärleksrelation. Att prata med en väldigt proffesionell utomstående tycker jag var så bra. Det blev sakligt och vettigt. ”Vår” terapeut återkom vi till säkert tre omgångar under barnens uppväxt, och vi lärde oss massor, fick självförtroende i vår relation, och lyckades reda ut det mesta, så småningom.
Tänker på dig. Stor kram 🌸❤️‍🩹

@Daemon En ynnest att kunna prata med havet! Min närmaste vattensamling är en utomhusbassäng, längre bort en liten insjö.
Me nu blueskonsert om det inte regnar. Ha en fin söndag!

@Andrahalvlek Ja hunden kan inte vänta på att gå ut.... och det finns inte så dåligt väder det inte ändå är skönt vara ute en sväng med vovven (jo... det gör det nog... men ändå...)

@Daemon Då ska du få ett boktips: ”1%-metoden - Små förändringar, stora resultat” av James Clear. En riktig ögonöppnare för mig! Finns som ljudbok, man får lyssna i små portioner.

Kram 🐘