Senaste kommentarerna i forumet

Intressanta funderingar. Kunde du (man) ha gjort saker annorlunda. Borde du (man) ha gjort saker annorlunda? Jag står inför att barnen flyttar ut. Kommer jag att vara ledsen när de flyttar? Högst sannolikt. Vill jag att de stannar? Absolut inte för att jag är ledsen och saknar dem annars. När man älskar måste man släppa taget. Jag tänker att de där funderingarna om man borde gjort annorlunda, får vara just det. Lite funderingar över hur det hade sett ut då. Jag tror inte att någon gynnas av att försaka drömmar för någon annans skull. Stor risk för bitterhet och anklagelser istället.
Det här med död och saknad är också knepigt. Jag känner igen det du beskriver angående både saknad och distans (till min far). Funderingar över relationen och varför den var som den var. Jag tror att det på sätt och vis är sunt att ”hålla döden ifrån sig”. när nån är svårt sjuk. Tankar på vad som kan hända, tankar på hur sorgen kommer att bli, blir så bottenlöst. Här och nu är ett sunt sätt att förhålla sig. Jag tror att jag höll ifrån mig att min pappa skulle dö, så gott det gick. Tror inte att det handlade om förnekelse riktigt, men det gagnade troligtvis oss båda. Jag tror att han höll ifrån sig det också. Har du lyssnat på Stina Wolters sommarprat om hennes relation med en döende flicka? Kanske kan man tycka att det borde varit föräldrarna som hjälpte henne att hantera situationen. Jag tror att det var bra som det var. Föräldrarna kunde inte och ville inte ta in att flickan skulle gå bort. Flickan kunde troligtvis inte heller härbärgera deras sorg. För det är kanske så att man på nåt sätt väljer det som är bäst i stunden. Jag tror inte att min pappa hade gagnats alls av att jag hade gått in i stor sorg i förtid. Han ville inte dö och gjorde allt för att förtränga hur illa det var. Jag tycker att det finns en stor skillnad angående att förneka alkoholism/beroende och att inte förmå/vilja ta in att nån är svårt sjuk. Det första har lite mer egoistisk karaktär. Kanske är det en självbevarelsedrift också i båda fallen även om den får motsatt effekt i ett beroende. Under mitt tillfrisknande från beroendet så plockade jag fram de där skuld och skamkänslorna, lite i taget. Att hålla saker ifrån sig är nog en överlevnadsstrategi.

@Amanda L
Du är helt underbar!!!
Kram
xxx

🐘 skulle det vara förstås!

@Stormenlilla Jag minns också att vi följdes åt i början av min nykterhet. Och du - kan jag så kan du ❤️ Ta rygg på mig nu!

Kram 😍

Jag tror precis som @Kennie att ordvalet är viktigt. Kanske och hoppas måste ersättas med ska och vill. Och man måste bestämma sig inifrån och ut.

Lista plus och minus. Både med att dricka alkohol och över att vara alkoholfri. Sätt ord på vad du tänker och känner.

Kram 🐘

@Kennie Jo absolut.. jag är nog mer bara nedslagen nu så orden reflekterar lite psyket.
Det brukar vara att det gått några veckor och är helg, gärna i kombination med fint väder eller att jag blivit så uttråkad av att inte vistas på bar länge/kunna umgås som dom flesta andra gör. Att tankarna börjar komma av att vilja kunna följa med vänner på något glas i någon trevlig miljö, viljan att kunna ”vara som alla andra”. Det är svårt att veta när jag skulle kunna sätta stopp mer än att inte tillåta mig vara i någon form av social miljö där alkohol finns.. Just nu pendlar jag ju i otrolig skam, sorg och ilska också då det bara gått några dagar sen senaste katastrofen så det är kanske med dimmigt huvud jag försöker tänka ut något också..

Jag tänker att en betydelsefull detalj kan vara att inte använda ordet hoppas om din ambition att sluta dricka. Hoppas signalerar att resultatet beror på variabler vi inte kan påverka. Som vädret. Drickandet kan vi påverka med rätt verktyg. Så det gäller att hitta vad som ger dig makt att styra. Kan du analysera vad som händer när du bestämmer dig för att dricka? Får du någon förvarning, tex något tankemönster som börjar snurra? När skulle du kunna sätta stopp?

@Amanda L När jag var där du är nu var jag inte helt säker på att jag aldrig ville dricka igen, det har kommit mer successivt och kanske vid 9 månader först kunde jag med hela mig tänka att jag aldrig mer vill dricka.

Varje gång jag är med folk som dricker tänker jag på hur det hade blivit om jag hängde på dom, jag skulle bli fullast och må sämst dagen efter. Jag kan helt enkelt inte dricka som dom gör och det har jag helt och fullt accepterat.
Även om jag kunde hålla mig under tiden vi umgicks skulle jag dricka extra antingen när jag kom hem eller dagen efter för att kompensera eftersom jag inte tyckte det hade blivit tillräckligt för att jag skulle vara nöjd.

Kram

@Andrahalvlek
Ja du har rätt, det är lite svajigt för att jag bevisar hela tiden att jag inte kan lita på mig själv. Just nu när det är så färskt så känner jag mig så nedslagen också. Det känns väldigt likt en botten som är nådd nu och jag hoppas att det är så. Det är verkligen acceptansen som inte verkar infinna sig hos mig och jag tycker att jag jobbar med det här på så många sätt redan. Kollat på hans youtube tidigare och läst böcker men inte riktigt satt sig men för den delen kommer jag inte att ge upp. Men det är ohyggligt ledsamt att höra om din pappa ❤️

Jag är så glad för din skull, minns ju att vi började lite ihop. Det är så fint att se att det har gått för det är ju sånt jag och andra inspireras av.

@Stormenlilla Annie Grace tillhör mina husgudar. Det här är hennes framgångsrecept:

1) Tro på att du klarar av att sluta dricka.
2) Fokusera på varje liten fördel med alkoholfriheten.
3) Identifiera dig som en person som inte dricker alkohol.

Just nu känns du lite svajig redan på punkt ett. Räta på ryggen, höj blicken och bestäm dig inifrån och ut: Nu är det fan nog! Du skulle aldrig acceptera om någon stod och sparkade på dig, då skulle du bli skitförbannad och säga ifrån på skarpen. Den typen av ilska och känsla ska du använda mot alkoholdjävulen, som tyvärr bor inuti dig. Stick och brinn din lilla jävel, jag klarar mig utan dig!

Kolla in Craig Beck på youtube, det är nog den nivån av inlärning du orkar med just nu. Du måste hjärntvätta dig med nyktra fakta så att även ditt undermedvetna påverkas. Så länge det finns en liten del i dig som tycker/tror att det är mysigt att dricka, så riskerar du att ta återfall. För varje återfall får din självkänsla en törn, du förlorar förmågan att tro på att du klarar av det.

Just därför ska man inte ta lätt på återfall. Rent fysiskt händer inte så mycket men mentalt kan det vara katastrof. Min pappa tog tex så många återfall att han till slut slutade tro på att han klarade av att sluta dricka och inte börja igen. Han dog med söndertrasad lever vid 61 års ålder.

Jag har passerat tre år som nykter, och det tillhör de bästa beslut jag har tagit i mitt liv.

Kram 🐘

@Crusade Tack själv för peppande inlägg! Jag har fyllt ”tre månader” och satsar nu på sex…borde vara ungefär 93 dagar. 😌

@Amanda L
Du verkar vara så stark! Jag har stor respekt för dig. Det bara rullar på och detta är så skönt att läsa ...! Tack för ditt stöd gentemot mig. Uppskattar det så mycket.
Ha en underbar dag och du är nu väl inne i din 93e dag eller?
Kramis
xxx

@Andrahalvlek Tack ❤️ Ja så är det verkligen, som jag försöker och trillar dit igen. Hoppas så innerligt att det här är gången det kommer att hålla i sig.

Jag vaknar idag och är fortfarande så mentalt slut att jag knappt kan komma ur sängen. Så här kan jag nog inte minnas att det varit någon gång innan. Det känns som att det inte ens är lönt att prata om skammen, att behöva oroa sig för allt man sagt när man varit den andra personen. Eller oron för att partnern inte ska komma över om man blir föremål för skvaller i denna lilla plats. Eller att jag knappt vågar gå utanför dörren. Det är riktigt sjukligt att utsätta mig för detta och ändå verkar det år efter år så svårt att få stopp på.

Ni alla vet ju hur skräcken tar över, större eller mindre. Jag tror jag åkt på den största skräcken hittills just nu och skakar av ångestkänslorna. Låt det här få bli starten på mitt nya liv. Jag hoppas att jag kan se tillbaka på det här om ett år och tänka att jag klarade mig ur den värsta av hålorna.

@Himmelellerhelvette Tack för dina fina ord. Vet inte om jag känner mig så himla klok, men det värmer så klart att höra att jag bidrar med något bra. Det där med processen ska jag ta till mig och tänk på när jag tappar motivationen. För det finns ju såna dagar också. Faktuskt precis innan det gått tre månader. Kändes jobbigt att lova bort mig för tre månader till… Jag hade trott att jag skulle vara jätteglad, men så var det inte riktigt. Men jag flrstår att det var beroendet som sprattlade till igen.
Nu känns allt bra igen, tack och lov.
Ja, den här processen är märklig på många sätt och inte alltid förutsägbar. 🤔

@TappadIgen Är det inte det som kallas mognad och erfarenhet? Med åren och misstagen lär vi oss göra ”rätt” i allt fler situationer.

Jag förstår din mammas sorg, jag känner en liknande sorg även om jag kan träffa min äldsta dotter oftare sannolikt eftersom det inte är mer än 2,5 tim med bil till henne.

Det ingår i föräldraskapet, banden måste kapas. Allt annat är osunt. Sen är det beklagligt att ni två inte hann skapa en ny vuxen relation. Men det visste varken du eller hon. Vi får inte facit på förhand och det är alltid lättare att vara efterklok.

Kram 🐘

@Stormenlilla Välkommen tillbaka! Så länge man håller delvis fast vid den alloholromantiska bilden blir det svårt att sluta. Alkoholen är som en svekfull älskare som gång på gång sviker. Som får en att gå över gränser man inte vill gå över. Som gör att man mentalt begår våld på sig själv.

Bara du kan innerligt vilja bryta med den svekfulla älskaren. Bara du kan göra jobbet. Men jag kan lova dig att du tids nog kommer ut på andra sidan, mycket klokare.

Kram 🐘

@Amanda L Stort grattis! Du är verkligen en förebild på forumet, tar till dig så mycket kunskap och förmedlar vidare. Drar på dig egna erfarenheter som du också delar med dig av! Så klok! Du har förstått saker som att när du tror dig vara sorgsen över att inte kunna dricka som ”vanligt folk” då vet du att det är alkoholdjävulen som försöker med alla medel överlista! Det är så fantastiskt härligt att läsa att du förstår vad du har att vänta ju längre du är nykter och du tvivlar inte på processen!

Jag har litat på processen hela tiden, i alla motgångar har jag tänkt att jag måste ha tålamod och tillit till processen och det har jag haft och belöningen kommer hela tiden, byggsten efter byggsten bygger vi upp oss själva! Jag har inte mått bättre sen jag vet inte när❤️

Kram

@Daemon Detta forum är värsta byggkursen😂. Precis, en skruv i taget och huset växer allt mer och mer. Blir allt stadigare och klarar stormiga vindar, skyfall och snöoväder. Men byggfusk kommer att skapa röta i huset, så det gäller att följa sin byggplan till punkt och pricka och inte göra några avstamp från det.

Du jobbar på så otroligt bra och är en ambitiös och flitig snickare! Sov gott!❤️

@TappadIgen Intressanta funderingar du har. Tankar på om man skulle ha handlat annorlunda och önskan om att man förstått mer, där och då. Så kan jag också tänka om saker, tänk om jag visste då, det jag vet nu. Då skulle jag nog ha handlat annorlunda. Sen tänker jag att det man inte vet, kan man inte veta att man inte vet. Det får man veta via facit i hand eller via sina erfarenheter. Man lär sig hela tiden nytt via sina erfarenheter. Man ställs inför situationer som man inte varit med om tidigare och man har ingen erfarenhet av hur man ska handla i situationen. Man provar sig fram, kommer fram till olika lösningar och bygger hela tiden på med mer erfarenheter och nya lösningar.

Så det är svårt att exakt veta vilka blinda fläckar man har idag eller se det man inte kan se just idag, för man vet inte vad man inte vet. Det bästa man kan göra är att försöka förhålla sig ödmjuk inför detta och ställa frågor till sig själv ”Är jag verkligen säker på att jag vet hur det förhåller sig? Kan det finnas annat sätt att tänka på? Vilka andra sätt skulle jag kunna tänka på?” Att man ställer frågor för att få veta mer om olika saker och hur det kan förhålla sig. ”Berätta mer, hur tänker du?”. Att vara ödmjuk inför att det finns många olika sätt och att man inte alltid kan veta vad som är rätt. Det som är sant och rätt för mig är inte alltid sant och rätt för någon annan. Det bygger på kunskap och erfarenheter och kanske till att man kan ändra åsikt om något. Man får fler dimensioner att tänka i vilket utvecklar ens tankar.

Jag tycker att det är spännande att vidga mina vyer och det gör jag genom att öka min självkännedom om hur jag tänker om saker och ifrågasätta mig själv om detta. Min världsbild blir större och jag får bättre förståelse för både mig själv och andra. Jag kan ändra på tankar jag haft och förkasta dem, för jag har fått ny kunskap och nya erfarenheter. Jag kan ibland ångra att jag inte gjorde på ett annat sätt, men tänker att där och då gjorde jag det valet och det var rätt då. Sen finns det också saker jag kan ångra att jag gjort, men jag har förlåtit mig själv och tagit lärdom. Jag ska göra bättre nästa gång och jag kan också be om förlåtelse om jag gjort fel mot någon.

Jag tror att din mamma vet att du gjorde så gott du kunde, där och då och det är ok❤️

@Kennie Tack ❤️
Ja exakt, så är mitt drickande. Kan gå ett tag men 9/10 gånger blir det kontrollförlust.
Ja som det ser ut nu måste jag undvika uteserveringar efter dagtid, barer, firanden - allt verkar lura mig till att kunna (vilja) ta ”ett glas som alla andra”. Jag vet inte hur många gånger, hur många år det ska ta till att förstå att det inte går men snart har jag ju saboterat saker jag verkligen bryr mig om. Så det är lite svårt att veta hur man ska gå tillväga förutom att bara träffa folk på dagtid och annars låsa in mig själv så jag inte får känsla.

@vår2022 Bra beskrivning! 😁
Jag trodde aldrig jag skulle lära mig bygga hus, men här på forumet börjar jag lära mig grunderna. En skruv i taget. Trodde helt ärligt inte att jag skulle klara en så här lång period utan alkohol. Vill absolut inte tillbaka till ruta 1!

Trevlig kväll! 😊🎶

Hej,
Fint att du tar nya tag. Finns det något du kan göra förebyggande? Någon situation att undvika, eller komma med rätt verktyg till? För om jag minns rätt är ditt problem inte att du dricker ofta, utan att det spårar ur ibland när du dricker? Själv kommer jag alltid beväpnad med alkoholfritt när jag träffar folk som jag tidigare druckit mycket med.

Idag är det mors dag. Det är några år sedan min mor gick bort, alldeles för tidigt. Det känns fortfarande overkligt, på något sätt som är svårt att förklara. Samtidigt har tid hunnit förlöpa och någon form av distans har hunnit forma sig också. Egentligen är det ju motsägelsefullt att det skulle kunna förhålla sig på det viset, men som sagt är det svårt att förklara.

Något som slår mig är hur lika jag förhöll mig till min mors sjukdom som jag gjorde till min egen alkoholism. Det var som att endast en liten del av mitt förnuft ville erkänna det medan den större delen av mitt medvetande tycktes förneka det. Som om att jag kunde lösa en matematikuppgift på pappret utan att egentligen förstå den eller vad det innebar. Det känns så overkligt på något vis för samtidigt som jag vill tro att jag är förnuftig har jag ju låtit mig själv förvilla mig. Kanske för att det var det enda sättet jag förmådde att hantera det på? Men det känns ju inte som att det har hjälpt mig på något vis.

Det får mig att fundera på vilka blinda fläckar jag har idag. Var är det jag inte kan se för vad det är idag? Det är ju endast med facit i hand som jag kan se att jag inte sett klart på saker. Jag tänker ofta på hur ledsen min mamma var när jag flyttade så långt ifrån henne. Kunde jag kanske ha gjort saker annorlunda? När hon blev sjuk, kunde jag ha gjort något mer från mitt håll? Jag försökte sätta mig in i hennes situation men förstod aldrig riktigt. I efterhand förstår jag att hon nog visste mer än vad hon sa. Det kanske jag redan anade då, men var rädd för svaren. Jag vet inte.

Idag är det mors dag. Det är några år sedan min mor gick bort, alldeles för tidigt. Det känns fortfarande overkligt, på något sätt som är svårt att förklara. Samtidigt har tid hunnit förlöpa och någon form av distans har hunnit forma sig också. Egentligen är det ju motsägelsefullt att det skulle kunna förhålla sig på det viset, men som sagt är det svårt att förklara.

Något som slår mig är hur lika jag förhöll mig till min mors sjukdom som jag gjorde till min egen alkoholism. Det var som att endast en liten del av mitt förnuft ville erkänna det medan den större delen av mitt medvetande tycktes förneka det. Som om att jag kunde lösa en matematikuppgift på pappret utan att egentligen förstå den eller vad det innebar. Det känns så overkligt på något vis för samtidigt som jag vill tro att jag är förnuftig har jag ju låtit mig själv förvilla mig. Kanske för att det var det enda sättet jag förmådde att hantera det på? Men det känns ju inte som att det har hjälpt mig på något vis.

Det får mig att fundera på vilka blinda fläckar jag har idag. Var är det jag inte kan se för vad det är idag? Det är ju endast med facit i hand som jag kan se att jag inte sett klart på saker. Jag tänker ofta på hur ledsen min mamma var när jag flyttade så långt ifrån henne. Kunde jag kanske ha gjort saker annorlunda? När hon blev sjuk, kunde jag ha gjort något mer från mitt håll? Jag försökte sätta mig in i hennes situation men förstod aldrig riktigt. I efterhand förstår jag att hon nog visste mer än vad hon sa. Det kanske jag redan anade då, men var rädd för svaren. Jag vet inte.

@Geggan Grattis till 1 år och 5 månader!🥳 storartat! Så härligt att kunna hålla vikten och klä upp dig i nya fina sommarklänningar. Det är du värd alla gånger! Så länge det inte får ekonomiska konsekvenser så är det väl en hobby som mycket annat😁. Förstår att det också kan vara ett sätt att slippa tänka på det tuffa i ert liv, med en obotlig cancer. Vad skönt att han mår bättre och man får ta en dag i taget. Hoppas ni får fina sommardagar under uppehållet tillsammans❤️