Senaste kommentarerna i forumet

Tack för positivt och peppade inlägg Vinäger! Jag har fått en hel del grejer i schemat, så jag kan inte heller den 3/9. Kanske kan admin ordna en träff? För min del är det bäst att kunna bestämma samma vecka om jag har möjlighet eftersom jag bor långt från Sthlm.

@Vinäger Så fint att du skriver att du har varit bestämd i att bli helvit sedan du loggade in här på forumet fr första gången. Så var det även för mig! Jag har skrivit här i kanske 3,5 år men jag visste att det var helvit som gällde. Jag tror att det kan vara svårt att förstå för andra som bryter direkt att man menar det. Jag har känt av den skepsisen. Både din och min väg har varit allt annat än rak. Våra vägar har varit olika men inte raka. Det är därför jag tänker att det är så viktigt att vi har funnits kvar för någon kanske känner igen sig i vår historia och vågar stanna kvar när det inte går som man tänkt sig (fruktansvärt lång mening…..).

Ha det fint! Vi hörs!

Kram❤️

Dag 3 på min åtta veckor långa ”valpledighet”. Det känns superbra so far. Jag bokar in saker som inkluderar andra människor 4-5 dagar per vecka. Imorgon ska vi till min jobbstad och där ska vi först luncha med en kompis-kollega i en park och därefter ska vi träffa min bästa kompis, som det var alldeles för länge sedan jag träffade. Det är ingen ordning på någonting längre nu när vi inte ses på jobbet, först corona och hemifrånarbete och sen slutade hon jobba hos oss 😢

Jag har inte längre framförhållning än en vecka på någonting eftersom jag vill utgå från lust och glädje. Och de som kan träffa mig på kort varsel vill verkligen träffa mig, då bereder man plats på ett eller annat sätt. Så tänker jag. Och så gör jag om någon hör av sig till mig. Vill jag verkligen träffas kan jag nästan slå knut på mig själv för att få till det. De vänner som skyller på allt och ingenting, och förhalar och skjuter upp i evigheter, är egentligen inga vänner utan mer bekanta. Sådana kan man ha gott om också, men de har nästan alltid en baktanke med sin ”vänskap”.

Det är idag dag 40 på min styrkestreak. Nu är jag upp i fem benövningar, två ryggövningar och två armövningar. Totalt tar det 15 min. Där tänker jag ligga kvar ett tag, för det känns viktigast att det verkligen blir av. Jag märker stor skillnad när jag gör övningarna och även i vardagen. Jag har blivit lite starkare. Jag har snittat på cirka 10.000 steg/dag under en vecka tre veckor i rad. När det var som sämst kom jag knappt upp i 6.000 steg/dag och vecka. Jag har fortfarande ont, men jag orkar mer och mer. Jag blir stärkt själsligt av att orka mer fysiskt också.

Varje dag, innan lunchpromenaden, tränar vi på ”hantering på bord”. (Stapla vana-på-vana.) Borsta, klippa klor, trimma nos och fötter, använda fönen osv. Han står verkligen inte still, och det går åt en massa godis som lockbete, men igår blev klorna klippta på tre fötter och jag fick gjort ett drag med trimmern på nosen. Idag hoppas jag kunna klippa klor på den fjärde foten och få till några fler drag med trimmern på nosen. Han biter mig typ hela tiden, vilket försvårar arbetet. Den 26/9 ska han till Hundfrisörerna. Då ska han klara av hantering på bord, och förhoppningsvis stå still till och med. Håll tummarna!

Nu när jag inte jobbar har jag mer ork att markera rejält när han beter sig som Stephen Kings skräckhund Cujo framåt kvällen (vilket tydligen beror på adrenalin och att han inte har sovit tillräckligt dagtid.) Jag tar mitt valpskap på högsta allvar och sover därför middag med honom efter lunchpromenaden, riktigt nice. Sova ihop med valpen är underskattad syssla. Ligger/sitter jag still så ligger han still och sover. Oftast.

Jag ställer larm i bilen för alla rutiner: Nattlig kisspaus 04.00, dags att gå upp 08.30, hantering på bord 11.30, lunchpromenad 12.00, kvällspromenad 17.00, läggdags 23.00. Plus att jag ställer larm för allt annat som jag ska göra under dagen som avviker. Det är så skönt att ställa larm - då slipper jag tänka på det mer sen.

Annars ligger det liksom och hoppar på en hylla i skallen oavbrutet: ”Glöm inte, glöm inte, glöm inte”. Är det nedskrivet i min kalendern och sen inlagt i mobilens larmlista så vet jag att saker blir gjorda, att jag inte glömmer eller inte hinner.

Sen har jag andra vanor som jag knyter ihop med andra vanor. Emil får alltid mat efter våra promenader morgon, lunch, kväll. Min artrosgympa gör jag alltid efter frukost osv. Efter mina utmattningar behöver mitt minne all hjälp den kan få. Allra helst som det mest är jobbsaker den är mest upptagen med att komma ihåg. Men inte nu. Nu kan jag släppa allt som har med jobbet att göra. Det gick svinbra att jobba förra veckan = jag var nöjd och alla andra var nöjda. Nu kan jag vila i den vetskapen och njuta av min långledighet.

Kram 🐘

Åh, vad roligt med så mycket respons och grattishälsningar. 💗

Andrahalvlek, Vår2022, Amanda L, stort tack.

Varafrisk, min hårt kämpande vän, tack. Visst är det så, vägarna ser olika ut, då vi och vår historia självklart ÄR olika. Huvudsaken vi får resultat som vi är nöjda med. Grattis till dig med.

Eirene, tack och respekt. Att du tagit dig igenom en stor del av (de sällan korta) inläggen, wow. Kul om min resa kunnat inspirera. Dock har jag varit helt bestämd om att bli helvit sedan jag loggade in här för snart sex år sedan. Att dricka kontrollerat under två år var bara en strategi för att inte supa ihjäl mig. Låter konstigt, jag vet, men så var det just då. Lycka till med din resa, hur den än ser ut och kommer att bli.

Gamlahäst, min forumvän, tack och så himla kul att höra från dig. Framför allt att höra att det går bra. Stort grattis. Kul om du har haft nytta av mina ibland svamlande inlägg.

Lennis, ännu en gammal forumkompis. Vad roligt att det går bra även för dig. I min värld är allt inte svart eller vitt, så kör på om du tycker att det funkar. Stanna upp och reflektera/analysera däremot tror jag är viktigt. Lycka till!

Charlie, min vän, tack för fina ord. Ja, nu känner jag mig stolt. Grubblar inte över att det tog så lång tid, tänker att det kanske var nödvändigt för att bli så här bra till slut.

Crusade, hej! Tack för grattis. Tror att man kan ha nytta av att läsa om min resa just för att den visar på att det går att bli nykter även om vägen är långtifrån spikrak. Träffarna är alltid för alla, men som jag kommer att skriva om kan jag inte vara med. Hoppas att någon annan tar över planeringen. Lycka till med din väg mot nykterheten.

Mrx, min "gamle" vapendragare. Kul att se dig här och stort tack för fina ord. Jätteglad om jag kunnat inspirera. Vet inte om jag varit en förebild, precis, möjligen vad gäller att vara helt ärlig. Hoppas att det går bra för dig.

FinaLisa, min själsfrände, vad fint du skriver. Tack! Så glad om jag kunnat vara till hjälp.

Känner mig alldeles överväldigad. Så mycket kärlek det finns på detta forum. 💗

Som jag nämnde tidigare kommer jag med största sannolikhet inte kunna vara med på träffen den 3 september. Släpper i alla fall all planering kring denna och hoppas att någon annan vill fortsätta. Vet att åtminstone Kennie och Sisyfos är/var intresserade.

Ha det gott alla fina, så hörs vi igen. 💗

Kramar från en nykter, stolt och tacksam kvinna i sina bästa år. Kom ihåg, det är aldrig för sent att sluta dricka. Men ju förr, desto bättre så klart. 💗

@Axianne Jag vill också säga grattis 🌻även om vi inte kommunicerat förut. Jag tillhör de nyare här på forumet. Vilken resa du har gjort, vilken kamp och vilket resultat! Har gått tillbaka och läst lite i din tråd och vilket mod och vilken brutal ärlighet du har berättat med. Inspirerande att läsa. Tack 🙏 och fortsatt lycka till 🤞
🌻

@Axianne Grattis till 2 år!🥳🌺🎉. Så härligt att du lyckades vända totalt på livet till ett bra liv❤️

Grattis till två år Axienne. Tycker att det du skriver är så viktigt:
”Min lösning var att helt och fullt försöka hitta ett liv där jag inte längre behöver skämmas.” Det finns så mycket skam i ett missbruk och jag tror verkligen inte att någon tjänar på att vältra sig i den geggan. I det läget är man inte sig själv åndå och har knappast någon makt över det som sker. Jag är mer intresserad av stegen dit, för det är där jag tror att kunskapen behöver finnas. Att identifiera orsakerna. Lära sig att känna igen signalerna. Det kan vara väldigt svårt att bryta ett missbruk och det är en bedrift. Att välja vem man delar saker med är sunt tycker jag. Det i sig handlar ju heller inte om skam. För mig handlar det om andras möjlighet till acceptans och förståelse. Det finns mycket fördomar och föreställningar om alkoholmissbruk och har man själv inte upplevt kontrollförlusten så tror jag inte att det alltid faller väl ut. Jag tror att du gör helt rätt i ditt svar. Det handlar om integritet mer än om skam. Om folk frågar vidare är de mer mottagliga för ett djupare svar. Återigen, var stolt och att du delar din historia här på forumet tror jag gjuter hopp hos många.

Grattis till två nyktra år!🌟 jag tänker nog som du i min fas jag är i nu. Vill inte slafsa runt i sörjan av det som varit. Det finns där och det har hänt, men jag är så sabla bestämd på att det är slut med det. Basta!
Tack för att jag fick läsa, det gav mig mycket hopp om min resa❤️

Tack @Sisyfos. Jag tänker också att han får ta det på sitt sätt, jag har sagt att han gärna får prata med mig om det är jobbigt.

Kram❤️

@Axianne Grattis till 2 nyktra år! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

Två år nykter idag! 🎂🙌

Inte en droppe alkohol och inte en sekund av sug, längtan eller ångest efter att jag inledde min helomvändning den 22/8-2021.

Jag kan bara åter igen uttrycka min eviga tacksamhet för att fick kraften och styrkan att ta mig ur ett missbruk som pågått i närmare 30 år. Vartefter tiden gått och mitt liv blivit mer "normalt" än det någonsin varit, så bleknar minnena av snusket, skiten, förnedringen och eländet jag levt i så länge. Jag behöver inte längre påminna mig i onödan och vill inte heller tvinga mig att minnas allt det vidriga jag genomlevt eller utsatt mig själv och mina nära för.

Jag tror inte att man mår bättre av att hela tiden gräva i geggan och det är nog en av anledningarna till att jag inte lyckades bli nykter under mina behandlingar eller blev hjälpt av varken AA eller vården. För mig var det ingen lösning att ständigt påminna mig om att jag är en sjuk alkoholist eller att hela tiden gå runt med fladdrande radar och känna efter. Min lösning var att helt och fullt försöka hitta ett liv där jag inte längre behöver skämmas. Att få bli lite mer som andra. Att slippa gömma eller dölja något. Visst undviker jag fortfarande att prata om det faktum att jag har en svart historia bakom mig, men om någon frågar varför jag inte tar mig ett glas vin till maten så svarar jag "Jag tål inte alkohol" och det brukar emellanåt väcka frågor som jag svarar ärligt på, men oftast ingen reaktion alls. Sanningen är ju faktiskt just den. Jag tål verkligen inte alkohol. Jag blir sjuk av den. Jag är helt allergisk mot vin, öl och sprit och jag blir jävligt dålig när jag dricker. Så dålig att jag ju faktiskt kunde ha supit ihjäl mig.

Men det är efteråt med det nu. Två nyktra år i bagaget och förhoppningsvis många fler framför mig. Från utfattig, arbetslös, utstämplad, skuldsatt dekis kärring till välklädd, skuldfri, respekterad mellanchef med pengar på banken och ett liv värt att leva. Tack Gud! 💗💗💗

Det blixtrar och spöregnar. Har varit på ett jobb-mingel men hem tidigt, tog en kopp te med en vän på vägen hem.
Jobbet har dragit igång med en rivstart, ganska kul. Passar mig dock för att dra igång nya projekt (jobb) på eget bevåg- eftersom jag tänkt att nya projekt ska ligga i mitt intresse- ridningen först nu då.
Och så har jag inte varit på landet på snart två veckor- måste plockas blommor och tomater!
Jobbet är på intet sätt marginaliserat men det ligger inte på topp tre i mitt liv längre.
Kanske dyker något nytt upp så småningom eller så gör det inte det. Jag kommer att gilla, acceptera, eller ha superkul. Om jag (och mina viktiga människor) får vara friska.
Ser framtiden an med tillförsikt, lust, glädje. Jag njuter väldigt mycket av ”små” eller snarare stora saker, vänner, mina utfina barn och deras barn. Att få lära mig nytt (körkortet) öppnade dörren till att så mycket är möjligt, att lära sig, utmana sig, att inget ännu är för sent. (Ung och lovande möjligen…)
Tackar för allt jag har fått. Och tackar forumets goda vänner för att ni hänger med 🧡

Vinäger🩷🥰👍 Säger GRATTIS igen!
Du är bäst, hjälpt mig och så många andra under dessa år med dina fina inlägg!
Tack! Tack! Tack så jättemycket!🙏🌹💐
Kramar 🤗🩷🌷

@Vinäger grattis till dina 9 månader. Du har gjort en lång resa och kämpat hårt. Du är en av mina äldsta forum vänner. Vi har ju även träffats irl vid ett par tillfällen. Dina kloka inlägg här har varit intressant att ta del av. Du har inspirerat mig många gånger och varit en bra förebild. En dag i taget 😎
/Mrx

@Surkärring Absolut ok😀

@Amanda L låter som en fin tillställning ❤ Härligt också att slippa vara bakis, och att ha goa minnen från en fest i kärlekens tecken.
Vitt bubbel, det uttrycket har jag inte hört förut men gillar det skarpt! Ska nog sno det, om det är ok.
😊

Ett väldigt stort steg skulle jag vilja säga att erkänna. Nu vet jag inte hur han är på nåt sätt, men om man tar en schablon om den store ensamme mannen som löser problemen. Och jag är ju sån själv egentligen. Jag har alltid löst saker själv. När jag blev nykter hade jag ett tag en sån längtan efter en man på vit springare som kunde lyfta upp mig och bära mig ett tag. Men jag fick borsta av mig och resa mig själv. Och om jag tänker efter så var det nog bäst, jag vill klara mig själv ändå. Hade säkert tyckt att han red åt fel håll. Jag vet inte hur din man är, men jag tror att det är viktigt att låta honom ta det i sin takt nu. Han har börjat sin reflektionstid och sina försök. Gott så!

@Vinäger
Först och främst stort grattis till dina nio månader! Jag fick din tråd rekommenderat så jag ska försöka läsa den, när jag orkar.
Men, jag fick reda på att det finns en träff i Stockholm den 3 september? Är den öppen för alla eller ?

Själv så har jag varit här i några månader med ups och downs. Jag kämpar vidare ...

Kram
Crusade
xxx

@Andrahalvlek Så väldigt fint det löste sig för er.

Det känns väldigt skönt att vi kunde mötas❤️

@vår2022 Krisen var nog bra för jag hade blundat för hans alkoholvanor under hela sommaren och fick nog helt enkelt. Jag blev väldigt rädd att han skulle stå på sig och då hade vi inte kunnat leva ihop. Det är nu mycket enklare när jag vet att han kämpar för att lära sig måttlighet. Vi tar det därifrån.

Kram❤️

@Himmelellerhelvette Ibland är det bra att det blir en ”kris” så att det undertryckta kommer upp i ljuset. Det går till den grad att det inte funkar att bara fortsätta i samma spår, det krävs en förändring. Så bra att ni kunde mötas och att maken kunde berätta för dig att det är svårt att dricka måttligt, att det inte blev att gräl av det som inte skulle leda någon vart. Det blir knepigt om den ena parten går åt ett helt annat håll och den andra står kvar och stampar på samma ställe. Någon slags ny gemensam riktning behövs för att fortsätta vandra tillsammans i livet❤️

@Andrahalvlek Aha!

Hej @Tshehdb,

Du bestämde dig för att göra en förändring av dina alkoholvanor, även om det inte alltid varit lätt har du gjort den och varit alkoholfri nu åtta år. Det är målmedvetet verkligen!
Fler kan beskriva det som du gör, att de väntat sig än mer skillnader av en sådan förändring samtidigt låter det som du känner av en del vinster. Dels hälsomässigt och att detta överensstämmer med dina värderingar. När du skrev här verkade du ha det tungt. En gissning är att måendet för dig som hos de flesta varierar, hur är det idag? När du mår mindre dåligt vad är det du gör då?

Hej snusen! Precis som Sisyfos minns jag hur du hade det när det var som tuffast, när du skrev här och kämpade för att få rätt hjälp och komma på banan. Vilket otroligt jobb du har gjort för att ta dig till den situation du beskriver idag. Hur länge har du varit nykter nu? Så starkt gjort av dig, oavsett.

@Himmelellerhelvette Så himla fint att ni kunde mötas ❤️ Jag tror att när en part i relationen utvecklas massor så kan den andre känna sig nästan övergiven, och i värsta fall leder det till trots och gräl och gud vet vad.

Så var det för mig och barnens pappa. Jag blev utbränd 2007 och när jag kom ut på andra sidan var jag inte densamma. Värst av allt var nog att jag inte sökte varken tröst eller kraft hos honom utan hos andra, så han kunde sig nog överflödig och reagerade med att bli en surgubbe. Så hade vi det i några år, tills vi separerade, och det blir tio år sedan den 1/12 som jag flyttade ut. Vi har dock en bra relation idag, men mer som syskon. Han är den bror jag aldrig fick.

Kram 🐘

Godmorgon och vad fint att se dig här @sattva 🥰 Jag är helt säker på att det är modiga saker du arbetar med - i din yoga och dina utvecklande kurser.
Hade ett spännande samtal på festen med en coach som utövar 10 dagars viphasana (kan det heta så?) dvs stillhet och tystnad och meditation. Så spännande.
Kanske kan du arbeta mer ute i världen kring allt du lär dig?
Ja att vara ”frågaren” är tjatigt som bara den- i alla livets skeden.
Nu ska jag rivstarta måndagen. Kram 😍