Senaste kommentarerna i forumet

Ja årstaviken är inte dum @geggan ☀️, och vilken smart liknelse @sattva 😍. Att man behöver vara påfylld för att batteriet ska laddas… haft en jättefin helg, inte gjort så mkt som jag tänkt men istället njutit av att göra några saker i min egen takt, kommer på hur viktigt det är för mig.
Nu mot stan, härligt att stanna till måndag morgon, det är ljust och fåglarna kvittrar.
Ha en fin måndag!

@Humptydumpty Hur går det för dig?❤️

Lite skönt att du också har lite dåligt samvete Vår2022. Jag önskar ingen något ont, men att man inte ensam känner sig som en elak matte. Jag vet innerst inne att jag gjorde mycket för min hund. Jag betalade många tusenlappar också till specialist, och dyr medicin, men skulle göra det igen. Vår första Chowchow var frisk hela livet, i 13 år, så jag var inte van vid hundsjukdomar, som tur var. Min son bar på hunden förr-förra vintern, när hon skulle ut och kissa, för vi hade bandagerat hennes såriga tassar. Jag tittar på bilder och någon filmsnutt jag har, men blir ledsen då. Jag har inte haft så mycket dåligt samvete för mina barn, för trots drickandet så har jag inte lovat dom saker jag inte hållt. Förutom några gånger i fyllan, då jag svor på att skilja mig, när x- mannen bråkade, och jag hade glömt löftet nästa dag. När jag blev nykter fullföljde jag det löftet till slut. Men med hundarna, eftersom jag jobbar, och sonen inte är hemma, så har jag haft en hel del dåligt samvete. Framförallt mot Stjärnan som nu är i himlen🌟🐕..Vi får tro att hon tyckte jag var en bra matte i det stora hela ändå. ❤️

@Amanda L Hade heller aldrig hört talas om harm innan jag började behandlingen men nu vet jag. Det är inget ord som jag börjat använda men jag förstår vad andra menar när man pratar om det.

🐬🥰

@Amanda L Hade heller aldrig hört talas om harm innan jag började behandlingen men nu vet jag. Det är inget ord som jag börjat använda men jag förstår vad andra menar när man pratar om det.

🐬🥰

@Återfallaren Visste inte att det var en del av processen, men nu vet jag!
Får hitta något sätt att hantera det. Paraplyer kan ju vara ett ofarligt sätt. Slängde mina gamla golfklubbor igår som tur är. Rena mordvapnet. 🤯

@miss lyckad Ja, förstår. Min var pigg in i det sista, men jag kunde irritera mig på att han alltid stod vid diskmaskinen och höll på eller att han drog så mycket på promenaderna. Nu saknar jag honom vid diskmaskinen, hans svans som lät tapp, tapp mot golvet när han ville ha mat. Mina andra hundar har inte denna typ av svans. Saknar också att dras ner mot diken som han hela tiden ville undersöka😂. Han var en annan ras än de jag har nu, och han fick också vara hemma ibland när den andre var iväg. Det hade jag ofta dåligt samvete för, men försökte hitta på annat till honom. Det är lite som med barn, man måste vara väldigt rättvis för att det ska kännas bra❤️

Ja Vår2022, så var det nog för vår älskade vän också. Hon var som en trasdocka i min famn, när jag bar in henne till veterinären. Jag har lyft och burit henne några gånger innan, och då har hon spretat med benen, nu var dom slappa. Vi har ju en liten hund kvar, som bara är året yngre. Hon har dock alltid varit frisk. Det blir troligen min sista hund. Samvetskvalen för mig handlar om att jag varit lite stressad när jag åkt hem på rasten för att rasta. Den stora hunden drog åt ett håll, den lilla åt ett annat. Jag blev irriterad, sånt tänker jag på nu. Jag visste ju att den stora inte orkade gå så långt. Ofta tog jag den lilla på längre promenader, då stod den stora och väntade på oss när vi kom hem. ❤️🐕. Världens finaste hund. Tålig, snäll, klok och så vacker.

@Amanda L ilska, harm hade/har jag mycket av, inte dem stora sakerna i livet utan småskit som jag fullständigt kan explodera av och ta sig många konstiga utryck
Slog sönder ett paraply i mitt hem efter att jag hade tappat något för 3dje gången 🙈🙈
Skönt att höra att jag inte är ensam om att känna harm

@Varafrisk Harm var något nytt. Jag får vara uppmärksam på det.
Vad det betyder…
Det känns ju bra om man skratta åt det sen. 😅

Nästan på dagen ett år sen senaste inlägg. Ett år som varit tungt på många sätt med utmaningar och ledsamheter av olika slag. Egentligen är det snarare två år…. jag har ingen exakt tidpunkt när livet började bjuda utmaningar, den ena efter den andra. Mestadels har jag tyckt mig stå stabilt med fötterna på jorden men för ett par månader sen sköljde trötthet, sorg och besvikelser över mig som en flodvåg 🌊bakifrån. Bilden var just så tydlig.
En annan bild var att många av livets pusselbitar ramlat ut ur ramen och låg i orediga högar här och där runtomkring i en enda villervalla. Det var sjukdomar, dödsfall, stora påfrestningar i ett uppdrag. Allt omgivet av pandemirestriktioner och krig - även om inget av det drabbade mig mer än känslan av hot. När jag talade med nån om allt som varit har det varit det omöjligt att komma ihåg allt på samma gång. Bara att detvarit för mycket….
Tacksam är jag för att jag kunde ta emot och låta det vara så….. finna mig i att vara i vågen av trötthet, sorg och ledsenhet. Känslorna har fått finnas där, ta den plats de behövt för att vävas in i livsvävens varp. Att trötthetsvågen kom i fastetiden gav en bra ram… jag fick vila i allt utan ord och formuleringar. Min egen tillåtelse att vara utan ork och så fick det vara. Bra känns det att fästa orden på skärmen så här nu i stunden.
Längs det hela har tolvstegsgemenskapen i olika program omgivit mig med tröst, trygghet och riktning. Jag har kunnat vila, funnit vila, i Stegens ordning och möjligheter. Några gånger har jag fallit i känslomässigt utagerande men landat igen och återfått sinnesro. För kanske en vecka sen började krafterna komma tillbaka, lusten att påta i jorden började klia i fingrarna och det var nöjsamt att hänga tvätt ute i vårvinden.
Jag har varit och är abstinent/nykter i maten, jag är kvar i relationen med livskamraten, kvar i livet. Tacksam för allt!
’Det är möjligt att ta makten i sitt liv’ brukar jag skriva. Mitt mantra som vuxit fram genom åren. Idag kan jag tillägga att det är möjligt att tappa fotfästet utan att förlora makten i livet. Det är möjligt att vara och vila i maktlösheten - så känner jag idag även om jag själv tycker det låter lite märkligt. Kanske det att jag dagligen läst Sinnesrobönen i gemenskap med andra beroende och medberoende varit en långt viktigare hjälp än jag förstått alla dagar jag gjort det. Delat gemenskap med andra som känner maktlösheten från insidan. Men också erfarenheter av styrka och hopp. Tacksam 🙏 Allt gott / mt

@Andrahalvlek precis! Alla mina höftleds- och andra besvär är borta och jag orkar gå hur långt som helst! Och det var samma för mig- jag använde beslutsamheten från alkostoppet. Och nu använder jag det vidare för att skriva, en sida per dag. Hurra!

@Amanda L Inom AA kallar man det för harm när man blir så där arg. En del saker kanske det finns skäl för att känna ilska och andra inte. En person i min behandling har verkligen harmat över saker som i mina ögon och även andras på behandlingen känts verkligen ha varit på låg nivå. Hen har blivit mycket bättre och vi har kunnat skratta åt det tillsammans efteråt.
Du jobbar på så himla bra💪🏻

Kram🥰

@Andrahalvlek @vår2022
Tack för era svar. Nu vet jag att jag inte håller på och blir knäpp i alla fall😬.
Det var liksom mängden ilska som var skrämmande. Även om jag tycker att rökning intill min balkong är förskräckligt, så kan det ju inte vara det värsta som hänt på planeten…
Känns bättre idag i alla fall och särskilt efter att ni beskrivit liknande händelser. Tack. 😂
Ska också försöka hitta lite komedier eller annat kul.
Har ändå gjort en hel del trevliga saker senaste tiden, så blev lite överrumplad av dessa känslor. Sååå bra var det tydligen inte.
Kramar 🥰 Hoppas ni får en fin dag❤️

@miss lyckad En sak till som jag och min man pratat om, var att när vi kom in på sjukhuset, så såg vi att hans själ hade gått vidare. Han var liksom inte där och det har vi inte upplevt tidigare. Han var redo att gå vidare och att vi fattat rätt beslut att låta honom göra det. På något sätt känns det därför rätt alla gånger vi beslutat att ha honom kvar, att det funkat bra med rätt medicinering och han har velat vara kvar. Denna gång ville han gå vidare❤️

@miss lyckad Min hund hade också en autoimmun sjukdom (SRMA) och insjuknade första gången vid 1 års ålder. Åt cortison resten av sitt liv efter det. Vet inte hur mycket undersökningar vi gjorde innan man kunde konstatera exakt vad det var. Det kom i skov när han blev sämre, men vi lärde oss att häva skoven genom att höja dosen cortison. Han mådde bra, pigg och alert, tunn i pälsen och sårskorpor bara vid något tillfälle. Vi visste också att det kan komma en dag när det inte går längre. Vi tänkte också att så länge han ser ut att må bra, pigg, alert och matglad så får han vara kvar, men visar det sig att han inte är levnadsglad tar vi bort honom. Det gick fort, vi kunde inte häva skovet som vanligt och åkte in akut. Jag trodde att han kommer hem nästa dag. Det blev istället ett samtal om att ta bort honom eller att göra en stor operation. Vi visste att dagen var kommen, men det var så oerhört svårt att ta beslutet, men det var tvunget att tas snabbt, över telefon. Vi åkte in på sjukhuset och han låg i min famn och somnade in. Jag blir så rörd och tårögd när jag tänker tillbaka, men han somnade in så stilla och fick sin vila. Alla våra barn kom hem och vi grät och sörjde ihop. Jag planerade en begravning där alla skulle kunna vara med, men har inte hittat den rätta platsen. Vi har fortfarande kvar hans fina urna på en fin plats hemma med en minnessten. Har inte kommit dit än att begrava honom i jorden, kanske blir det inte av. Det känns fint att ha honom på sin plats och jag pratar med honom lite då och då.

Många gånger har jag tänkt att det är så orättvist att just han skulle få denna sjukdom och om vi gjort rätt som haft honom kvar. Men, vi tänkte så länge han mår bra så är det rätt och ett värdigt liv för honom och vi har gjort allt för att han ska må bra. Han har kostat oss massor av sjukhusbesök och pengar, men det har varit värt allt. Gränsen kom vid hans sista skov och då var det inte värdigt att gör en operation för att försöka rädda hans liv. Den osäkra och riskfyllda rehabiliteringen var inte något någon av oss skulle orka med att gå igenom.

På kvällen, samma dag han somnade in, uppstod en stor och vacker regnbåge hemma. Vi tänkte att det var vår kära kompis som tog farväl av oss och sade att att vi inte skulle vara alltför ledsna, att han hade det bra, att hann hade haft ett bra liv med oss och att han finns med oss vart vi än går❤️. Vi gav honom all vår kärlek och omvårdnad som var värdig och det är min tröst. Det är jag helt säker på att du också gjort❤️. Vår saknad och sorg visar också hur betydelsefulla våra hundar varit för oss och det gör ont, men det blir bättre. Kram❤️

Vad kul att se att så många engagerat sig. Ber om ursäkt för sen respons, men när jag skulle uppdatera för ett tag sedan hamnade jag mitt i tjafset om var vissa tycker att andra ska ha sin tråd. Sådant klarar jag inte av, speciellt inte när admin är tydlig med vad som gäller. Dessutom står det klart under rubriken vad som passar under Förändrakategorin. Ryser vid blotta minnet.

Har inte tänkt på att byta kategori trots att jag är helnykter, och uppenbarligen finns ju till exempel både Adde och Berra kvar här efter långt mer än tio års nykterhet. Tappade dock - som flera andra - tillfälligt lusten att skriva på ett tag. Vill inte heller ifrågasätta för mycket - märker självklart att jag upplevs som lite besvärlig emellanåt.

Men jag är så glad över att flera vill hänga på och träffas. Söndag 21 maj passar mig perfekt. Bra att du uppmärksammade att det var mitt i långhelg, Sisyfos, även om jag förmodligen jobbar fredagen. Vill inte ta risken att missa att träffa dig.

Clarion Sign blir bra, Kennie. Närmare Centralen dessutom. Vet inte om vi ska avvakta väderprognosen och slutgiltigt bestämma plats någon dag före, vad tycker ni? Hoppas att du kan vara med, vill gärna ha ett ansikte på dig. Och prata på riktigt, förstås.

Se klart, vad kul att du också hänger på. Tack för erbjudandet att vara hos dig. Som sagt, vi kan väl ha extra tät kontakt dagarna före.

Majaela, tack för fina ord. Det skulle vara så himla roligt om du också kan vara med. Nu vet jag ju inte var du bor, men på förra forumträffen i Stockholm var det bland andra en göteborgare med. Så har du möjlighet, kom kom kom... Kanske kan ta en hotellnatt före och slippa stressa. Du känns som en kompis här, då vi, som du själv skriver, har en del gemensamt.

FinaLisa, ser fram emot sommarträffen i Göteborg. Skulle gissa att det för min del passar bäst någonstans i slutet av vecka 29 eller i början av 30. Men vi kan fortsätta diskutera detta hos Varafrisk. Ska vi fortsätta via mail? För min del är det ok, i så fall skriver vi till admin och ber dem förmedla kontakten. Vad jobbigt med allt kring din sambo och nu även med din vän. Fuck Cancer! Du vet ju att jag har nära erfarenhet genom att min M har drabbats av sjukdomen på olika sätt flera gånger. Men nu är han bra och jag hoppas innerligt att det så får förbli. Jag hade en lugn och fin påsk, hoppas att din blev densamma.

Själv mår jag hyfsat, är helvit sedan cirka ett halvår. Innan återfallet var det ytterligare några månaders nykterhet, så det börjar bli en vana. Har inget sug och vet på djupet att jag både måste och vill vara nykter. Alternativet är inget alternativ, som jag brukar säga. Lite väl mycket på jobbet, men hyfsat lugnt i det privata, så jag jobbar mycket med återhämtning.

Sammanfattningsvis vad gäller den planerade Stockholmsträffen:

Passar söndagen den 21 maj alla som vill träffas och kan vi avvakta med att bestämma plats till någon dag före?

Tack för att ni finns! 💗

Kram kram

@Amanda L Påminner mig om hur extremt arg jag blev första julen inför julstädning hemma. Hade varit nykter någon månad. Ingen i huset fick typ röra sig eller stöka till😤. Det var då jag insåg att jag ofta druckit på ilska, tryckt bort denna starka känsla. Att jag ofta istället kokat inombords, men inte fått ut det. Håller med @Andrahalvlek om att man blir mer chill ju längre tid man är nykter. Nu åker inte dammsugaren in i väggen runt hörnen längre, jag lyfter den snällt😂.

Har också tidigare när jag bodde i lägenhet, haft en granne som röker, i min oas balkongen. Jag sade till, det var lite jobbigt, men förklarade att det blev svårt för mig att vistas på balkongen. Rökningen minskade om jag minns rätt. Tänker också att man kan säga det på ett ödmjukt sätt, så kanske det löser sig. För att alla ska kunna vistas på sina balkonger så måste man hitta det som funkar för alla. Hoppas det löser sig❤️

PS. Det är nog den allra största aha-upplevelsen att jag känner MER som nykter. Att alla känslor är mer starka jämfört med tidigare. Det kunde jag inte gissa, att det skulle bli så.

@Amanda L Det lugnade ner sig rätt snabbt. Vid 4-6 mån nykter var jag rätt chill inför det mesta. Men det var som sagt viktigt att stå upp för mig själv, se till mina behov - och uttrycka dem. På bästa möjliga sätt, inte otrevligt alls.

I vårt förra liv har vi dränkt alla starka känslor i alkohol, så det är ovant att känna så mycket. Samtidigt som jag kunde bli tvärilsk så skrattade jag hjärtligare också, så jag valde att fokusera på det. Kolla in lite komedier som du brukar skratta åt! Amerikan funniest homevideo är en källa till många skratt tex.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Du har rätt i det. De flesta jag känner med dåliga knän är överviktiga. Och så får du ju bra kondis också, om du går och cyklar🙏🏻❤️

@Andrahalvlek Tack för ditt inlägg! Känns skönt att höra att du också blivit sådär orimligt arg. Tror det har med nykterhetsprocessen att göra.
Ska fundera på om eller hur jag ska tackla det hela när jag tänkt ett tag. Vill absolut inte ha några sura grannar inpå mig heller.
Så konstigt att man absolut ska ha rätt att röka på balkongen, men andra har inte rätt att slippa sitta i rök. Allergiker kanske inte ens kan använda den… Sådär, nu är jag arg igen. Kanske gått över imorgon…?
I alla fall: hur länge var du arg?

Tack alla för jättefina kommentarer. ❤️🐕. Ni förstår verkligen hur sorgen kan kännas. Andra Halvlek, HimmelochHelvette, Vår22, Vara frisk, Fina Lisa och Sattva. 🌟 Både jag och dottern, som ” ägde” vår hund mest, läste om sorgen på nätet. Hon kom hem från Norge, för att vara med och begrava vår hund. Jag och x- maken grävde graven ihop. Dottern plockade blommor, och hon smyckade graven även med stenar. Jag har många gånger under de 2 senaste åren undrat hur länge vår hund ska kunna leva. Hon hade autoimmun sjukdom Pfemfigus. Det hade väl din hund också Vår22? Dom sista veckorna var hon fin utan sår. Men inre organen tog ju stryk av cortisonet. Jag har flera gånger klappat henne och gråtit när hon varit dålig. Nu denna Onsdagsmorgon, pratade jag med henne, och trodde kanske att hon skulle repa sig igen. Men det fanns inget att göra. Hon hade lidit nog. 🥲🐕..Livet blir sig aldrig likt igen. Jag känner mig inte glad för renoveringen heller. Troligen kommer det bättre dagar. Jag har redan skrattat och skojat. Men sorgen kommer över mig, och jag har en del dåligt samvete. Det läste jag att alla hundägare har, när hunden dör. Det kändes ändå bra. Men det känns tomt och jobbigt, samtidigt vet jag ju att det blev bäst för vår hund att slippa smärtan. Döden är jobbig, och oåterkallelig. 🐕🌟🍃❤️

@Amanda L Oj, jag minns mina ilskna utbrott i början. Skällde ut min chef inför andra, började banka och slå i dörrar när någon hade skickat ett syrligt mail. Ilskan kom i vågor i flera timmar.

Jag tror att jag lugnade ner mig när jag lärde mig att sätta ner foten, hävdade min rätt liksom. Som i fallet med grannen. Du kan inte påverka hen att röka eller inte, men du kan berätta att du verkligen ogillar det. Ring på och säg det. Var lite obekväm. Visa den lilla flickan inombords att du står på hennes sida! Först då kommer ilskan rinna av dig.

Och man lär sig att hantera alla känslor nyktert efterhand. Allt man övar på blir man bättre på.

Kram 🐘

Jag har inte ätit varken godis eller bakverk sen påsk, tjoho! Mån-fre äter jag chiapudding till frukost, men på helgen äter jag vita grekiska frallor med smör och ost. Det unnar jag mig!

Men det här med sockerstopp ska jag vidmakthålla. För nu har jag inget sug, och det är enkelt att säga ”jag har inte ätit socker sen påsk”. Om ett år kan jag utöka till ”påsken 2023”.

Kan jag tacka nej till alkohol kan jag tacka nej till godis och bakverk. För att jag mår bättre utan. Varje kilo minus på vågen gynnar mina artrosknä 🤗

Idag blev det 8817 steg och 6,3 km på cykel, och det känns okej i knät, tjoho!

Kram 🐘