Senaste kommentarerna i forumet

Hej! Jag har varit nykter 3 år o 7 mån idag. Tänkte precis som du @stellabruden. Att det fanns inget annat alternativ än att sluta. Det blir såå mycket bättre än man tror dessutom.
Sen kan vägen dit vara krumelurig och sen tänker man bara, varför slutade jag inte tidigare...
Heja er här, kram🌞

@Andrahalvlek Ja, jag såg framför mig det....... så jag gav mig iväg en dryga halvtimme sen, på längsta turen i år - 1,6 mile istället för 1 mile :) dvs ca 2.6 km... stolt över det, hade kunnat köra längre, men ska ju nöta ner mig på frekvens inte längd.... på slutet så började det dugga så smått...

@Sattva Han är galet mycket krokodil just nu 😔 Men idag la jag ribban - två dagliga raska promenader á cirka 3000 steg hoppas jag ska göra honom så pass trött att han inte orkar bråka med mig. Plus 5-6 kortare kissrundor inklusive en mitt i natten.

Kram 🐘

@Sattva Jag tror också att det var bra att du fick det på pränt. Fy bubblan vad jobbigt - för er alla. Dig och sonen inte minst, som går som på nattgammal is och hoppas att inget bråk ska utbryta. Jag tror att du har gjort en bra analys av nuläget. Vad som finns i din mans historia vet bara han, om han vill gräva i det.

Jag tänker att de båda borde vara vuxna nog att ta ett steg tillbaka och försonas, för husfridens skull, men det är ju sådant man lär sig med åren. Åtminstone vissa av oss. Att inte ta strid för stridens skull och att välja sina strider. Jag var nog lite som din dotter i tonåren, fy fan vad jag och min pappa bråkade 😔 Men sen många år är jag mer diplomaten som vill att alla ska komma till tals, även om jag både kan ta beslut och genomföra utan prut.

Du får ta sonen i handen och fly fältet ibland. Glöm inte bort honom i detta. Han kanske behöver hjälp att sätta ord på sina känslor också? Skönt att du har yogan där du kan stänga av allt detta. Och nykterheten, som gör dina tankar så nyktra som det bara är möjligt.

Kram 🐘

@Vjlo Kl 23.45 kutar du hem streaken i ösregn 🤣

Kram 🐘

Idag jämt 18 veckor utan nått bubbel i kroppen av skadlig slag.

Nu idag kom första utmaningen vad gäller Run-streaket... det hällregnade i morse, så jag beslöt mig göra det senare....
nu är det uppehåll... och verkar vara det resten av dagen.... alla skäl att skjuta upp ett tag till finns :-) men.... inte hela dagen. har till midnatt på mig...

Lördag, bästa dagen! Längesen jag skrev så nu. Jag är inte så lätt i hjärtat sedan en tid, och jag vet faktiskt inte vad utgången blir. Jag är klämd mellan min man o min dotter, och det blir verkligen inte bättre, trots att det hållit på i flera månader, snart ett år faktiskt. Det var i oktober i höstas som de rök ihop o deras relation "kraschade" fullständigt. Vilja till försoning finns inte hos någon av dem, och båda ser bara den andre som orsaken till allt lidande. Ingen av oss mår särskilt bra. Jag vill inte skilja mig och jag vill inte slänga ut min dotter (det är hårddraget de alternativ till lösning de båda ger). Dottern tog precis studenten, och ska iof flytta hemifrån inom de närmsta åren antar jag. Men orsaken kommer inte vara att jag väljer bort henne. Skulle det komma till ett ultimatum, så går hon först. Ja herre-min-gud att det skulle bli såhär hade jag aldrig kunnat förutspå. Har sett mindre fina sidor hos min man som jag faktiskt inte trodde fanns.
Jag har analyserat allt fram o tillbaka för mig själv oräkneliga gånger, och kommit fram till att det måste vara en kombo av min dotters ganska ofogliga personlighet och gammalt hos honom.
Min dotter har alltid varit stark o argumenterat mot allt och alla. Viker sig inte. Ett intellekt som snabbt ser "motståndarens" svagheter och lyfter fram dem. Det blir svårt att ha en konstruktiv utgång. I grunden är detta en bra egenskap såklart, den mentala styrkan, men hon behöver lära sig att kanalisera den rätt. Livet kommer visa henne vägen.
Både jag o min son är mer fogliga o "fredliga" till våra personligheter. Vi backar hellre än att stånga rakt in i en konflikt. Vill ha fred hellre än ha "rätt". Vilket såklart också har baksidor.
Min man tror jag har en uppväxt som inte varit helt enkel. Jag tror han känt sig osedd, kränkt och förminskad många gånger. Svårt att få vänner. Söker liksom inte upp vänskaper heller. Och när något inte känns bra, han känner sig kränkt på nåt sätt, så har han löst det genom att fly relationen och situationen. Nu bor han under samma tak som någon som han nog skulle vilja fly ifrån men inte kan. Så blir det att min dotter svartmålas onödigt mycket istället. De pratar inte med varandra. Fullkomlig iskyla. Jag är känslig för stämningar o energier, så jag mår jättedåligt av denna spända energin hemma. Mår också dåligt av att han fäller kommentarer om henne "Nu har hon disk på rummet igen", jag har blivit överkänslig o reagerar med ångestklump i magen. Fixar o trixar för att det inte ska finnas saker att anmärka på. Men det gör det ju alltid ändå. Vi alla är ju bara människor.
Har försökt prata med min man om att det kanske finns gamla saker som påverkar hur han hanterar hennes personlighet. För mig är det annars helt ofattbart hur man kan låta sig bli så påverkad av en tonåring? Hur kan en så ung person, som han känt sedan 10 år tillbaka, påverka honom så starkt? Ta fram väldigt omogna sidor. Det måste ju vara att hon triggar något annat, djupare och väldigt smärtsamt. Men han är inte med mig i de tankarna alls. Och jag är ju inte rätt person att gå vidare i det heller. Så vi är där vi är. Men min ork o hopp om förändring börjar tryta. Vad ska ske liksom?
Jag brukar inte skriva såhär långt eller utlämnande. Men det var nog bra att sätta det på pränt för min egen skull.

@vår2022 Jag tänkte lite i de banorna med igår. Även förra gången som var precis en vecka innan.
Jag har även reflekterat över att jag automatiskt kan självhata på mitt utseende direkt i anslutning till en obehaglig känsla.
Som om jag får känslan som ett slag och blixtsnabbt för den vidare på att mitt utseende?

Historien är att jag var ett väldigt överviktigt barn, dysfunktionen i familjen måste fått mig att äta, minns inte mycket mer än rädsla och osäkerhet. När jag var tolv kom jag på att jag kunde kontrollera mitt matintag och åt väldigt lite, när jag var 15 kom jag på att jag kunde hetsäta och spy. Sedan kombinerade jag dessa två. Därefter la jag till hälsosam kost och träning med inslag av bullemin.

Känslorna är grundorsaken. Det har varit mycket känslor det senaste. Första nyktra semestern är också mycket känslor. Alla minnen från mitt drickande skapar känslor. Att jag insåg att jag inte kunde kontrollera mitt drickande första gången 9 år innan jag slutade väcker känslor.

Jag har skalat av många lager av känslorna, jag vet inte när man är i den innersta kärnan men jag behöver jobba mer på att älska mig själv men den känslan är väldigt styrd av vad som står på vågen och hur kläderna sitter. Det är den mest upptrappade stigen jag gått i mitt liv.

Tack för att jag får reflektera tillsammans med dig❤️

Kram

@Andrahalvlek Grattis till semestern! Jag har också semester nu, men baea 2 veckor. Underbart ändå!
10 veckors semester, det är ju ofattbart länge, vilken lyx🌟. Njut!! Bara kunna ta dagen som den komner. Och all tid du kan lägga på valpen! 🌸🍃🌼🤗

@Se klart Ha en riktigt härlig helg!!💕🌸🍃

@Varafrisk Nej inte i nuläget alla fall men jag tror på att principerna funkar därför vill jag lite veta så jag jobbar med alla.

Kram

@Himmelellerhelvette Jag återkommer t dig. Skulle du vilja gå på möte?

Kram❤️

@Himmelellerhelvette Vad tror du det var som utlöste att du fick återfall i bulimin ikväll? Du har berättat om din relation till din mamma tidigare, hade det något med det att göra? Kan det vara så att när du berättade om detta så öppnade du upp något som du tidigare tryckt undan? Att det skapade ångest och som du dövade bort med mat? Om du försöker få fatt på vad som utlöste återfallet och jag antar ångesten du kände, så kan det hjälpa att sätta ord på det. Det kan reducera ångest. Jag minns att när jag pratade om mina ”förbjudna” känslor om min mamma så påverkade det mig en hel del. Det är liksom tabu att känna så mot en mamma. Men det var viktigt att få sätta ord på mina känslor och få ut det som fanns där djupt inom mig. Låta det komma upp på ytan och ta bort den laddade spänningen i det. Det blev mer en sorg sedan efter det. Nu när det gått ett tag har jag fått medkänsla och försonats med mig själv, att det är ok och det är som det är och var. Jag har tagit den lilla vår i handen och tröstat henne och nu går vi tillsammans igen, trygga. Jag har även efter detta kunnat försonas med min mamma. Jag tar ansvar för mitt liv och hon för sitt och jag har klivit bort långa steg från medberoendet. Det har även hjälpt henne till att ta mer ansvar för sitt liv.

Kanske du blandar ihop rädslan för återfall med rädslan för dina innersta känslor?

Kram❤️

@Varafrisk Nej jag har aldrig varit på möte. Jag försökte googla men kunde inte hitta någon lista.

Kram❤️

@vår2022 Åh va härligt att höra❤️

För mig går det upp och ner. Har blivit rädd för återfall, vet inte varför riktigt men det är en rädsla som gnager, logiskt vet jag att jag inte plötsligt dricker men rädslan är som om det ska överrumpla mig helt plötsligt! Fick mitt andra återfall i bullemin ikväll under denna sommaren. Har inte hamnat där på säkert 8 månader innan. Tror det väcker mer oro. Att jag fått återfall där gör mig rädd för att jag kan få återfall även med alkoholen. Nu känner jag mig misslyckad och har en gnagande oro i kroppen.

Kram❤️

Seeeemeeester! I tio veckor! (Vecka 31-32, 33-40.) Jag tar ut fjolårets semester nu också, eftersom jag var sjukskriven förra sommaren.

Men åtta av dessa veckor är valpledighet 🥰 Mycket hundträning blir det - och leta hittaut-kontroller och besöka naturreservat.

Sannolikt blir det några kortare spontana resor också. I mitt jobb planerar jag massor - och på min semester vill jag vara spontan. Göra saker av lust - det är en förbannat skön drivkraft!

Kram 🐘

Tack alla fina ! Ja, det känns bra och när det inte gör det så är det inte på grund av alkoholen, utan snarare själva Livet.☺️ Inte alltid så enkelt…
Liv1 undrade vilken dag som kändes viktigast. Kanske var det efter en månad? Då hade jag nog känslan att jag äntligen lyckats kravla mig upp ur alkohålet för gott…🥳

Är helt ringrostig på att resa och ens föna håret. Jaja. Fotbad och hemma-manikyr. Provande av diverse kläder och nu är jag iaf iväg. Ser fram emot socialt liv, babbel och dans, min värld har verkligen varit liten denna sommar. Behändig! Kram på er 😻

@Vjlo Det var en bra video, det stämmer verkligen liksom talesättet, du måste älska dig själv för att kunna älska andra. Man måste bli sig egen bästa kompis på alla sätt och vis. Fint❤️

@Amanda L Otroligt vad tiden går fort och stort grattis till dag 152!🥳🎉🌺 Du gör detta så himla bra och är ett otroligt bra stöd för så många här på forumet. Ha det gott!❤️

@Amanda L Grattis till dina 150 dagar! Så bra gjort! 👏 Du låter väldigt säker i ditt beslut och jag är så glad för din skull.

@Amanda L Stort varmt innerligt Grattis 🎉❤️Så glad för din skull att det går så bra…så himla gott❤️Kram🥰

@Amanda - Dag 150 ⭐️ så bra jobbat. Tänk den dag jag kan skriva den siffran själv! En fråga, vilket antal dagar har känns mest stort för dig? Alltså var det när du passerat i månad eller 100? Kanske blir inte dagar lika viktiga när man kommit en bit.
Ha en riktigt skön fredag.

@Vjlo Ja, det är liksom vinn-vinn-vinn på hela upplägget! Nu gäller det att hålla i och hålla ut. Inte lägga av när det känns antingen tråkigt, stressigt eller lusten inte infinner sig. Bara göra. Varje dag, icke förhandlingsbart. När jag väl börjar förhandla vinner latmasken, det vet jag.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Strångt och bra knyta ihop den med en annan vana du ändå gör!

Du får dessutom belöning efteråt, en gläfsande svansviftande hoppande vän som ääääntligen får träffa dig