Senaste kommentarerna i forumet

@Amanda L Hej! Det är hopplöst svårt att få till ett måttligt drickande för någon som har blivit såpass beroende att dom har hittat till detta forum. Jag har under min tid som aktiv på forumet sett hur det brukar gå. Det kommer nya som försöker traggla med att dricka måttligt. Efter olika lång tid så försvinner personerna från forumet. Många återkommer hit efter alltifrån några månader, till ett par år för att ”ta nya tag”. Jag har även sett hur många som egentligen har tänkt att bli helnyktra ”åker dit” pga att dom blir inspirerade av dem som försöker dricka måttligt. Särskilt efter ”romantiserade” inlägg, där någon tex har skrivit att dom har druckit hela helgen, har haft kul, och mår bra. Minsta lilla halmstrå om att det funkar, räcker tyvärr. Riktigt dumt blir det när folk som har måttlighet som mål hänger kvar i ”förändra”-delen av forumet.😠 Dom borde ha vett nog att flytta sin tråd till ”vara måttlig” åtminstone. Det är mycket möjligt att forumsdelen snarare stjälper än hjälper vad gäller hur lång tid det tar tills vederbörande inser att det är helnykterhet som gäller. 🧐 Ett längre utdraget lidande blir det ju. Men kanske hade det blivit värre om dom inte hittade till forumet överhuvudtaget.

Jag känner till ett ytterst fåtal fall här på forumet där personerna tycks klara en längre tid utan att vara helnyktra. Den gemensamma nämnaren för dessa är att dom dricker väldigt lite, och väldigt sällan. Och även att dom hela tiden är aktiva på forumet. Men det här med att hålla sig till att ”bara” dricka på helgerna. Eller försöka dricka ett visst antal glas per vecka har jag inte sett någon som klarar av en längre tid.

Ha det bra.

Försöker ta mig uppåt bland trådarna. Något blev fel....

Så var påsken avklarad, nykter och frisk dessutom. Går in på Forumet nästan varje dag. Mitt nya beroende. Tack alla som velat kommentera mina inlägg, ni är mitt AA... :)
Känns som ett gäng nya vänner finns här, men också så många som skulle behöva mycket mer hjälp i sin kamp mot alkoholberoendet. Märkligt att det inte finns mer.
Nu har jag ägnat mycket tid att lära mig mer och det har varit otroligt bra, tidigare var jag ett lätt offer för grupptryck eller myter om hur alkoholen kan hanteras. Nu vet jag att det inte går för min del. Och bara det är ett steg mot friheten. Jag behöver inte längre "hantera" alkoholen och mig själv. Jag behöver bara att inte dricka den.
Jag vet att det inte är så lätt alla gånger, men så länge jag lyckas är jag fri.

@Torn Såg din kommentar ang. Dricka måttligt. har också tänk så när jag läser där. Verkar vara människor med stora alkoholproblem ( de flesta), som för en helvetisk kamp hela tiden för att dricka måttligt. jag undrar om det ens är möjligt när man är så beroende. Och om det inte inger falska förhoppningar att ha ett sånt Forum. Det är ju inte vi som satt upp det, men jag undrar om det är till någon hjälp egentligen. kanske bara stjälp?

@Blenda Beklagar sorgen ❤️ Sorgen är alltid svår att uthärda, men det måste vara extra svårt när ni alla hade preppat så att hon skulle få en fin tid på äldreboendet.

Sorg är tuffa känslor minst sagt. De kommer och går som de vill också, helt plötsligt kan de drabba en som en spann iskallt vatten över huvudet. Och samtidigt ska allt praktiskt lösas. Omänskligt.

Men det blir bättre. Sakta, sakta. Och du har bättre förutsättningar att klara av det nykter. Det vet du. Förstås.

Styrkekramar 🐘

Min mamma är död.
Hon dog hastigt och till allas förvåning (inklusive vårdpersonalens) den 1 april, av alla datum…
En månad efter att mamma äntligen, efter lång kamp från oss båda, fått flytta in på ett underbart vårdhem och fått ett socialt liv och gnistan tillbaka.
Overkligt. Sorgligt. Förlamande.
Jag tog ett återfall på natten då det hänt. Jag gjorde valet själv och drack (långsamt och medvetet), grät, skrek och skrattade tillsammans med min lillebror hela natten.
Slutade dricka direkt efter det overkliga dygnet.
Det var inte svårt. Är förvånad över det.
Tar nu in alla känslor.
Låter allt komma när det kommer, och försvinna när det försvinner.
Kämpar inte emot.
Jag har ingen som helst önskan att dricka mig bort.
Vill inte fly, vill känna livet på livets villkor.
Det känns som ett mirakel i sig.
Tacksam mitt i sorgen över att jag trots allt verkar ha kommit långt i mitt tillfrisknande.
Tro, hopp & kärlek till er alla <3

Nu har du redan fått flera användbara tips på hur du kan förhålla dig. För mig var det viktigt att handskas med den där sorgen över att ha druckit eller som i mitt fall använt alkohol som medicin. Jag plockade fram de tankarna när jag var på bra platser psykiskt. Fick jag ångest av dem, flyttade jag fokus åt annat håll. Lite, lite i taget har jag tagit mig an dem. I 12-stegsarbetet ber man andra om förlåtelse, men jag har druckit lite som du beskriver, för mig själv och för mig har det då handlat mycket om att förlåta och förstå mig själv i det. I det här arbetet för mig var det också väldigt viktigt att känna glädje och stolthet i att inte dricka och också glädje och stolthet över annat i livet. Jämföra då och nu.
Jag tror också att det handlar om att vi är väldigt olika vi som är härinne och man behöver hitta sig själv i det. För mig har det ALDRIG varit ok att vara för berusad (jo , för andra men inte för mig). Jag har aldrig mått bra i berusningen. Det blir då rätt knepigt att förklara både för sig själv och för andra att man dricker sig berusad för sig själv i ensamhet efter att man har blivit 40. För mig är det mer förståeligt att de som får en kick av det dricker. Så jag har behövt vara i de tankarna, i sorgen, men inte i ältandet och ångesten. Man kan bara påverka nu och framtiden. Det finns ändå ett visst hopp i det.

@vår2022 Jag tror också att vad man tänker i festliga sammanhang är viktigt.

Jag brukar tänka att det är skönt att kunna avvika tidigt, när de andra börjar fyllegagga. Att det är skönt att kunna köra hem. Att det alkoholfria jag dricker är riktigt gott, att jag hänger med i samtalen mycket bättre osv.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Det var nog först efter ett nyktert år som jag slutade tänka på det nästan helt. Blir i princip bara påmind när jag läser och skriver här.

Men snart kommer du att tycka att det luktar äckligt och att folk blir helt imbecilla. Då får du än mer avsmak. Man ska liksom igenom de olika faserna.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Kanske ska du försöka flytta bort ditt fokus från dessa tankar. Tänker att dessa tankar skapar negativa känslor som ångest. Att istället fokusera på hur skönt det är nu när du är nykter, hur bra du mår och att när du är nykter finns ingen risk för att det ska hända otrevliga händelser. Att det som hände när du drack är passerat och att tankar på dessa inte är av något värde för dig. Skamkänslor är bara tankar som straffar. Det kan komma från en röst som inte tillhör dig, något gammalt om att du inte duger. Du gör detta så bra och du duger bra! Det är det du gör framåt som räknas, det är dina livsmål framåt som är värt något och som du ska fokusera på. Det kommer att ge sköna och positiva känslor, skammen hör inte hemma här.

Läste i ditt inlägg till Andrahalvlek om att du längtar tills du inte längre tänker på att du inte dricker, att inte bli påmind om hur du skulle ha druckit och mått av det, även fast du blivit utsatt för så många tillfällen med alkohol. Tänker att du kanske har för mycket fokus på att du inte dricker, att du uppmärksammar detta för mycket och det skapar tillväxt i dessa tankar och ger negativa känslor. Kanske att din identifikation med att vara en som inte dricker, slår över i dina tankar? Eller finns det någon liten önskan långt där inne att dricka för att få slappna av? Kanske är det ännu mer tid som krävs för att tankarna du har om att inte dricka blir mer avslappnade och inte skapar känslor av ångest?

Det var lite reflektioner från mig😁. Hoppas du kan släppa tankarna som plågar dig och att det blir en bättre dag imorgon. Kram❤️

@Andrahalvlek Det låter underbart med alla dina umgängen❤️
Jag längtar tills jag inte bryr mig om vad andra har i glasen men nu i påsk har jag brytt mig lite, har inte saknat att dricka alls men jag har blivit väldigt påmind om hur jag skulle druckit och mått av det. Jag längtar tills jag inte längre tänker på att jag inte dricker precis som jag inte tänker på att jag inte röker längre. Hur lång tid kan det ta? Jag har utsatt mig för väldigt många tillfällen ända sedan dag 6 som nykter men ändå tänker jag fortfarande på att jag inte dricker.

Varför denna ångest! Fattar inte? Jag tänker hur mycket som helst på alla gånger jag druckit och hur det skulle bli om jag drack igen men jag har inga planer på att dricka så varför denna ångest?

och för att svara på din fråga, hur lång tid det tar.
Ingen aning. Men jag kan säga att min vardag är så mycket ljusare, och för varje aktivitet jag gör utan alkohol, för varje gång jag går utanför
min comfort zone blir jag genuint lycklig.
Det är kämpigt. Ge inte upp!

känner så igen mig i det du skriver. Det där med att det oftast slutar i kaos när man tänkt dricka lite, och mörkret inom sig, att det nästan blir värre när man är nykter.
Jag själv har varit nykter i två månader nu pga att det just blev kaos när jag drack och ångesten var överjävlig och känner nu en rastlöshet och en deppighet, att jag bara vill vara hemma istället för att träffa folk. Allt är ju roligare med alkoholen (säger min hjärna)
Men för att se det ur ett annat perspektiv. Kanske är de så att man nu tar tag i sina känslor, man utforskar sig själv, utan att fly in i något man tror ska få en att må bättre?
För det är just de som jag tror sker nu. Nu kommer den riktiga människan fram, och jag själv försöker se det med nyfikna ögon. Vad vill jag säga med dessa känslor? Vad är det jag värdesätter i mitt liv? Hur vill jag ha mitt liv? Vill jag dricka och ha ångest i dagar, slösa pengar, hamna i konflikter och skämma ut mig själv eller vill jag testa något nytt?
Jag försöker att inte går för mycket in i just känslorna, jag försöker tänka att jag vill testa göra allt jag annars gör fast utan alkohol, känslorna kommer ju vara där. Det är
klart det är jobbigt att göra något man inte är van vid. Det är klart att det är läskigt och man tänker att man kommer ha tråkigt. Men övning ger färdighet.
Kanske kan du träffa dina vänner en stund? Sätta en tid där du går hem sen, det kan ge en riktig boost i självförtroendet, att du minsann klarade det. Kanske är det inte så kul, men jag tror att det är en övningssak. Hjärnan är så van vid alkoholen. Jag tror att om man låser in sig för mycket så kan nykterheten just kopplas med ensamhet / tråkigt liv. Men det är inte lätt. Jag strugglar som fan. Det som funkar för
mig är att om jag går ut och träffar vänner, gör jag det ihop med en aktivitet. Exempelvis middag ute eller konsert och går hem tidigare.
Jag tror också det är bra att hitta grunden till VARFÖR man vill sluta dricka. Vad vinner man?

@Andrahalvlek @vår2022 @Torn @Varafrisk
Tack❤️
Jag gjorde inte mycket väsen av mig som full, ville inte någon skulle komma på mig och lyckades ganska bra med det. Det är mest ångesten över att jag har druckit vid så många tillfällen som jag inte borde gjort som jag mår dåligt över. Jag har lyckats hålla katastrofer borta. Det är på så sätt skönt att jag inte har saker att be om ursäkt för eftersom jag höll mig på god fot. Jag drack mest för mig själv. Så den som ska förlåta mig är jag. Att jag misshandlat mig själv med giftet. Allt som kunde ha hänt men som tur var inte hände. Jag hade självkontroll på så sätt att ingen skulle komma på mig. Var noga med att dölja tecken på att jag drack som jag gjorde.
Allt kretsade kring att putsa på fasaden och dölja det som inte skulle synas.

Klockan 7.30 påskdagens morgon är det inte många vakna. Då vaknade jag. För att citera yngsta dottern: Supernöjd 😍 Redan i fredags började vi i närmaste familjen med gemensam middag och gött tjöt. Kom hem till barnens pappa i huset (där jag själv har bott i 14 år) kl 16.30 och körde hem igen först vid 21.30.

Igår, på påskafton, utökades sällskapet med ex-svärisar, ex-svåger/svägerska, min mamma, mamman till min ex-svägerska och en kusin till barnen. Tyvärr fick den andra kusinen avbryta sin påskvistelse pga att deras dotter blev kräksjuk natten till långfredagen. Det var bara att packa in sig i bilen och köra 30 mil hem igen. Livrädda för att smitta någon. Så ledsamt 😢

Vi lät dock inte deras frånfälle bekymra oss. Jag och min mamma kom dit vid 14 och körde hem först 19.30. Inte en enda gång kändes det långtråkigt - det var gött tjöt från början till slut. Inte en enda gång tänkte jag på att jag drack påskmust och alkoholfri öl. Inte en enda gång tänkte jag på vad de andra drack. De flesta andra drack nog också påskmust när jag tänker efter.

Det var strålande sol och riktigt varmt stundtals. Senast i torsdags var ex-svärmors gräsmatta täckt av ett snölagef, igår kändes det fullständigt otänkbart. Riktigt nice 😎 Enligt SMHI var det cirka 16 grader i vår del av världen igår. Även idag ser det ut att bli kanonväder.

Jag och äldsta dottern ska iväg vid elvatiden och hitta några hittaut-kontroller. Igår cyklade jag iväg och letade upp de sex första. Idag siktar vi in oss på att hitta nio kontroller som finns i skogen precis i närheten. Efter det kör vi till huset och äter av all påskmat - igen. Precis som vid julen kan man äta påskmaten flera dagar i rad, det brukar bli enorma mängder när man har knyte.

Jag läste en krönika i DN som skrev om en ny bok om utmattning: ”Utbränd - så tar du dig ur stresscykeln” av Emily och Amelia Nagoski. Enligt krönikören är boken ett forskningsbaserat feministiskt manifest om att botemedlet mot utbrändhet inte är att ta hand om sig själv - det är att vi alla tar hand om varandra.

Enligt boken är en viktig beståndsdel i tillfrisknandet ”behovet av gemenskap, om sammanhang där man utan rädsla för skam- och skuldbeläggande tryggt kan uttrycka också negativa känslor och mötas av kärlek och validering”. (Jag tänker att forumet funkar lite så för mig 🤔) Återkommer med fler reflektioner när jag har lyssnat på boken.

Jag tänker också på vad jag helt naturligt, av ren instinkt tror jag, satsade min lilla energi på när jag började tillfriskna. Jag satsade min energi på att umgås med andra. Min dotter, min mamma, mina ex-svärisar, kompisar och kollegor. Varje vecka hade jag en eller flera sådana träffar inbokade den första sköra tiden när medicineringen började kicka in.

Vi behöver alla sammanhang där vi känner oss som en naturlig del av en gemenskap. Bland vänner, på jobbet, inom familjen och släkten. Det är oerhört viktigt för alla - från små barn till gamlingar. Att jag, min mamma och min ex-svägerskas mamma helt naturligt ingår i ”släkten” på mina barns pappas sida är både konstigt och helt amazing. Folk tycker att det är konstigt, eftersom vi är separerade sen tio år. För mig är det dock helt naturligt, och för de andra också.

Fler borde göra likadant - öppna sina hem och hjärtan för personer som kanske saknar släkt i ordets korrekta betydelse. Vi bor i ett av världens ensammaste länder. Så många gamlingar, och ensamstående i alla åldrar faktiskt, har inte en enda person som det känns naturligt att fira jul, påsk och midsommar med. Så många vill bara att dessa familjehögtider ska passera så snabbt som möjligt, så att de slipper känna sig utanför. Jag tror att människor tar stor skada av det helt enkelt.

Så idag väljer jag att vara ytterst tacksam för de goda relationer jag har till mina barn, deras pappa, deras farföräldrar, och till min egen mamma. Inga relationer sköter sig själva, det krävs att man jobbar på dem. Men det jobbet är riktigt nice, för det handlar om att umgås, umgås, umgås 😍

Kram 🐘

@Julia-a Hej! Låter onekligen som att du har problem med att hantera alkohol när du tagit det första glaset. Hjärna domnar av och det rationella tänkandet sätts ur spel. Du dricker tills du spyr. Du berättar att du inte har problem med att dricka varje dag men att du ändå i vissa perioder har druckit själv på kvällen. Att du mått sämre de senaste tre åren, att alkohol hjälpt mot detta men att det nu inte hjälper så mycket och att det efteråt bara blir mer svart. Låter som att alkohol och du inte är en bra kombo och att alkoholen verkligen får dig att må dåligt.

Bra att du nu varit nykter i 7 veckor. Jag tänker också att drickande lätt sakta eskalerar och till slut är det lätt att man dricker varje dag. Du berättar också att ”Varje gång har jag hållit det i några månader men sen när jag börjat må bättre efter några månader har jag börjat dricka igen.”. Du frågar hur lång tid det tog för oss som inte druckit på lång tid att känna skillnaden i psykiska måendet. Du säger att du börjat må bättre efter att du inte druckit i månader, tänker att där ser du själv skillnaden, men verkar som att du ändå inte mår så bra som du önskar? Ofta finns det något underliggande som gör att vi inte mår så bra psykiskt och det förvärras om man börjar dricka. Det blir en ond cirkel. Verkligheten blir då inte riktigt sann och känslorna inte riktigt äkta som drucken. Det kanske är något som skaver som du behöver ta itu med? Det kan vara svårt att få kontakt med sin känslor där djupt inne och en samtalskontakt kan vara en bra idé för att närma sig dessa. Det är superbra att du är nykter för det är en förutsättning för att kunna nå sina innersta känslor.

Själv gick jag hos en psykolog i början av min nykterhet för att kunna bolla min känslor och få hjälp att nå mina innersta känslor. Det har varit så givande och jag mår så mycket bättre idag. Jag förstår vad som skaver och som triggar mig och kan hantera detta.

Du verkar inte ha kommit in i ett svårt beroende och du förstår att alkohol bara gör mående sämre, så bra! Det är lätt att hamna i ett beroende, så håll dig borta från det och försök ta reda på vad som skaver inom dig. Det är vägen framåt till ett bättre mående utan att riskera att hamna i ett beroende som är så svårt att ta sig ur och det blir sjukresor värre!

Sköt om dig!🐣❤️

Hej.
Jag skulle bli medlem och så såg jag att min email redan var registrerad, för tre år sen.

Jag har alltså försökt bli nykter i tre år nu.

Varje gång har jag hållit det i några månader men sen när jag börjat må bättre efter några månader har jag börjat dricka igen. Jag kan hålla mig från att dricka om jag är ensam men när jag är ute med kompisar eller på fest räcker det att jag dricker bara en öl eller ett glas eller ens en klunk och det är som att ett sug skapas inom mig och jag kan inte sluta. Ofta spyr jag eller dricker så mycket att jag gör saker jag skäms över. Efter att jag dricker mår jag otroligt dåligt i dagar, inte så som jag kom ihåg att bakishet brukade vara, utan de senaste tre åren har det varit mycket mer svart.

För tre år sen började jag också må psykiskt dåligt och få mörka tankar så fort jag drack bara ett-två glas. Hade aldrig haft så innan har någon annan samma symptom?

Nu har jag varit nykter i 7 veckor. Senaste gången jag drack skulle jag försöka vara nykter på en fest men råkade ta en klunk och sen slutade det med att jag drack massor och spydde och även basjade (vilket känns som en low point) ner hela min lägenhet och hade sönder en möbel jag tycker mycket om.

Alkoholen har förstört så mycket i mitt liv men utan den blir jag deprimerad och tappar mitt umgänge och känner mig tråkig. De här senaste tre åren har jag nu börjar undra om jag bara mått sämre? För det är sånt kämpande som inte leder någon vart. Nu känner jag mig ensam och som att det inte är värt det om man ändå ska må dåligt. Tackar nej till sociala grejer och stannar hemma för rädd att jag inte ska hålla mig om jag befinner mig i miljöer där andra dricker.

Eftersom jag aldrig haft det som att jag behövt dricka varje dag är jag osäker på om jag har problem med alkohol och då känns det svårare att hålla mig från det. I vissa perioder har jag dock druckit själv på kvällarna.

Ni som blivit nyktra hur lång tid tog det innan ni kände skillnad på ert psykiska mående?

@Lonely Man Ok, få se om det blir app istället…:) Men vad fint att det kändes bättre för dig idag. Skönt att höra!
Ha det bra resten av påsken! 👍🐣

@vår2022 tack själv! 🐣

@Amanda L
Grattis till 41 dagar!✌️
Finns en app som heter Im sober.
Den håller koll på dagarna och är motiverande.
Var på aa möte idag. Kändes lite bättre trots allt.
Ha en fin Påsk🌞❤️

@Amanda L Idag 41 dagar. Ska finnas en app som håller reda på detta, men fortsätter försöka hålla koll genom alkoholkalendernn. Känns så bra att slippa alkoholen. idag förberedde vi även resa till bröllop i sommar. utan oro och ångest över hur det ska avlöpa. Jag vet redan att det kommer att bli bra!
Idag påskafton. Vi har städat hela dagen, ej hunnit tidigare. Imorgon soppbrunsch, ska bli trevligt!
Hoppas alla ni andra kämpar har det bra också! :)

Påsken är kall och det ligger mycket snö kvar, men jag är varm i hjärtat. Njuter i fulla drag av den välförtjänta ledigheten efter intensiva månader av hårt arbete. Ambitionen är att bara ta det lugnt och ladda batterierna. På något sätt är det med lite förvåning jag ser tillbaks på hur mycket jag åstadkommit yrkesmässigt på ganska kort tid och åter igen är det min nykterhet jag har att tacka.

Den mentala skärpa som återfunnit sig när jag fått tillbaks min hjärna från alkoholens gissel är inte bara oväntad. Den är nästan som tidigare okänd för mig. Idag går det så otroligt bra i min nya mellanchefsroll och jag både mår och tjänar väldigt bra. Jag är betrodd, har medarbetarnas respekt och känner mig väldigt smart. Smartare än någonsin eftersom det hela tiden ploppar upp kunskaper och erfarenheter jag knappt visste att jag hade. Jag kan agera inom yrket med ett självförtroende som verkligen bottnar i sanningar och kunskap i stället för lögner, skenmanövrar och prokrastinering. Det kanske låter farligt när jag säger det, men det är som att jag glömt att jag är alkoholist. I alla fall på jobbet där jag idag har möjlighet att ta igen så mycket jag missat tidigare vad gäller att känna mig behövd och värdefull.

Jag minns känslan från när jag var ung. Att vara den smarta. Att vara "Den duktiga" i skolan eller den man alltid kom till när man ville ha hjälp. Jag har under mina unga år glidit igenom studier och yrkesliv på en räkmacka och slarvat mig fram för att jag tyckte allt var lätt och självklart. Jag ansträngde mig inte och fick ändå snabbt bra jobb och gjorde karriär. Vem vet var jag varit om jag inte börjat dricka, för där alkoholen kom in, där stagnerade det för mig. Jag fortsatte visserligen göra hyfsat bra ifrån mig inom arbetslivet även som alkoholist eftersom det hör till sjukdomen att lägga enorm energi på att alltid lyckas prioritera supandet och dölja missbruket i vardagen, men självklart gick det ut över mina prestationer även om jag och löste livspusslet ändå. Det var dock ett förbannat liv. Jag har lurat, ljugit, dolt, slätat över och skapat dimridåer under vilka jag kunnat fortsätta dricka på arbetstid, allt medan alkoholen tog över mer och mer av min tankeverksamhet både i vardagen och i synnerhet på helgen.

Men som sagt, på något vis har det fungerat ändå i många år. Det var man med facit i hand kan se som "Vägen mot avgrunden" när jag fortsatte dricka mer och mer medan jag nonchalerade alla råd och varningar och kämpade i det tysta för att möjliggöra drickandet utan att upptäckas. Jag intalade mig på klassiskt alkoholistmanér att jag hade kontroll, men jag kan inte påstå att jag presterade speciellt bra från det att alkoholen gjorde sitt intåg. Varken i relationer eller inom mitt yrke. Och visst har jag kört med "Blame game" och använt svepskäl, även det på klassiskt vis. Eftersom mitt eskalerande supande sammanföll med skilsmässa så är det på något sätt accepterat att man går ned sig lite. Folk har förståelse och man har något att skylla på. Visst, skilsmässan må vara det som utlöste att jag började dricka mer och kunde göra det utan att bli ifrågasatt, men efter att den akuta sorgen var över så hade inte skilsmässan med mina sämre prestationer eller bristande engagemang på jobbet att göra. Allt handlade om att jag drack.

Jag brukar fundera lite på hur begränsat mitt fokus varit inom precis allt där jag borde ha varit engagerad under de långa tider jag söp, och det har pågått under så många år. Missbruket har inverkat negativt på absolut allt som borde varit viktigt för mig. I kontakten med mina barn har jag tagit den lättaste vägen vad gäller skolan och i deras uppfostran. Jag har många gånger köpt deras tystnad och de har aldrig blivit misskötta eller saknat något materiellt men de har inte fått min fulla uppmärksamhet eller kärlek. Idag är de inte missanpassade, men de är känslomässigt svältfödda. Jag hoppas verkligen att de kommer att förlåta mig en dag, men det kan jag aldrig kräva.

I förhållanden och nya relationer har jag aldrig givit kärleken en chans och alltid bränt de män jag träffat. Jag har valt bort dem för att kunna fortsätta dricka utan insyn. I perioder har jag dejtat män i samma sits och som varit lika illa däran som jag och det har gått helt åt helvete av förklarliga skäl. Eller så har jag träffat någon som verkligen kunnat bli min stora kärlek, men slarvat bort honom för att jag vägrat ta itu med min alkoholism och prioriterat supandet framför kärleken. Männen som kommit för nära valdes bort eftersom jag riskerade att behöva avstå från alkohol om de kom för nära. Jag märkte det inte ens då när det pågick men det finns skäl till att männen jag varit stormförälskad i har gått vidare och idag är omgifta eller lever i trygga relationer.

Jag har skrivit tidigare här om hur jag söp på arbetet i många år och ändå lyckades bli befordrad och göra mitt jobb, men hur supandet eskalerade och jag till slut blev påkommen. Jag har också berättat om hur jag skickades på flera omgångar av behandling som arbetsgivare betalade dyrt för, men hela tiden fejkade mig igenom dem eftersom jag inte hade för avsikt att sluta. Jag trodde nog att jag skulle lära mig att dricka som andra. Men vi vet ju alla hur det går med det. Det är den största av alla lögnerna - Att man ljuger för sig själv och säger "Jag har koll". Man kan inte vrida klockan tillbaks och dricka som andra.

Men - man kan bli som andra på alla övriga sätt. Det är ganska viktigt att tänka på det. Man behöver inte vara rädd att det innebär någon form av lidande och socialt avstående när man slutar dricka alkohol. Det innebär inte att man får en alkis-stämpel i pannan och ständigt måste leva sitt liv som någon form av avart, och det innebär verkligen inte att man måste gå ut stort och berätta till höger och vänster för alla om sin alkoholism. Tvärt om. Jag tror inte ett skit på att man mår bättre för att man berättar hela bekantskapskretsen, chefer och jobbet om att man är alkoholist. I synnerhet gräver man sin grav socialt om man hela tiden ska prata om sin nyvunna nykterhet och sin tidigare alkoholism.

Du själv kanske är beredd att hantera det och ser det som en "försäkring" att berätta för folk att du slutat dricka, men din omgivning är verkligen inte redo och vill oftast inte veta. Om de inte märkt av att du supit förut, varför ska du plötsligt prata om det när du blivit nykter? I min värld berättar man för sina närmaste och övriga på en "need to know basis". (Bara de som måste veta.) Om man börjar berätta på alla fester, på jobbet eller i sociala sammanhang att man är nykter alkoholist så kan man direkt se hur folk runtomkring plötsligt blir väldigt obekväma. Jag vet eftersom jag gjorde så (på initiativ av behandlaren) när jag gjorde mina behandlingar och mina misslyckade försök att bli nykter 2013-2016. Bekanta och kollegor mådde skitdåligt för att de inte förstod och inte visste hur de skulle agera. Vissa blev överdrivet engagerade och andra drog sig undan totalt. Slutsats: INGEN tar det bra om du plötsligt börjar prata öppet om din alkoholism, såvida du inte känner dem väldigt väl. Det är min erfarenhet.

Men, tillbaks till idag. Mina yrkeskunskaper, mina tankar, mina erfarenheter och kunskaper var inte borta för att jag söp. De var bara nedsövda av alkoholen. Idag när det gått snart 1 år och åtta månader så har jag fått tillbaks skärpan igen och det är så överraskande. Jag visste inte att jag kunde så här mycket. Jag förvånar mig själv varje dag på jobbet och är nästan lite nykär i yrket och möjligheten att jobba som jag gör. Så fantastiskt att få överraska mig själv positivt! Om jag inte hade valt att göra slut med alkoholen för snart 600 dagar sedan hade jag garanterat inte haft ett jobb idag. Vem vet om jag ens varit vid liv?

Det var lite tankar så här på påskafton. Ha en jättefin påsk och var rädda om er!
🐰🐇🐣🌷🌱🥚🐥

@Sattva @Ny dag Tack❤️
Lite reflektioner. Vi har i trådar pratat om att det är viktigt att inte glömma varför vi slutat dricka och att vi har olika sätt att göra det på. Att vara i nuet, gå vidare och inte ha behov av att minnas eller att som jag emellanåt minnas för att inte glömma och gå vidare. Alla sätt är bra, huvudsaken är att man själv mår bra i det och kommer vidare. Sedan är det en del som slutar att vara aktiva här när det går bra, och en del kommer tillbaka för att det ändå inte gått så bra för att man kanske glömt hur det var. En del vill inte vara kvar när det går bra för man blir påmind om alkohol när man är aktiv här. Men kommer tillbaka för att det inte gått så bra. Många av oss här på det vidare livet, som varit nyktra en lång tid är kvar. Vi har olika skäl till det, att prata om andra saker i livet men också för att det är utvecklande att prata med varandra. Även stötta nya som kommer in eller de som är mitt i processen. För egen del kan jag ha två saker samtidigt på gång, inte glömma varför jag slutade dricka och emellanåt minnas, men samtidigt gå framåt och vara i nuet. Att det är viktigt för mig att hänga här, ibland mer aktiv, ibland mindre aktiv. Det är ett sammanhang som inte finns i mitt liv utanför, men som är en del av mitt liv innanför. Det betyder mer än jag tror, tror jag. Det påverkar mig och det berikar mig. Att få ta del av och vara en del av. Så tack för det forumet och ha en fin påskafton🐣❤️

@Himmelellerhelvette Grattis till dina nyktra åtta månader👏🏻❤️ Det är stort!
I behandlingen som jag går i pratar man om sjukdomsbegreppet. Jag lär mig att förstå det mer och mer. Jag tänker som så att jag är en bra människa men alkoholen gör att jag tappar kontrollen och gör/säger saker som jag aldrig skulle gjort nykter. I min tråd skrev jag om samtalet m min dotter. Hon får möjlighet att berätta hur hon upplevde det när jag drack och vi kan läka tillsammans. Jag tror att det är jätteviktigt att barn, make/maka/sambo mfl får berätta om sin känsla, sin upplevelse.

Önskar dig en fin Påskafton🐣

Kram🥰