Senaste kommentarerna i forumet

Godmorgon @Andrahalvlek och alla ni andra bantare av födsel och ohejdad vana. Balansen mellan sund vikt och kroppshets är verkligen en komplex fråga. Jag har precis lyckats nå min egen idealvikt igen, jag är långt ifrån slank men har nu ett normalt BMI. Krävdes i mitt fall ”bara” en viktnedgång på 10%, men jag lät det ta ett halvår med klassisk kaloriräkning och bra mat. Det konstiga är att det även har hjälp mig i nykterheten. Jag tänkte tvärtom tidigare, att jag var värd att tröstäta och att det var bättre än att pimpla vin. Tror att det sänkte självrespekten, och nu när jag känner mig sundare (och faktiskt snyggare, måste ändå erkänna att det inte är oviktigt för mig) är det även lättare att stå emot alkoholsug. En lika oväntad som välkommen bieffekt. Men även i detta sammanhang är vi ju alla olika.

@aeromagnus Håller tummar och tår för ett friande resultat 🙏🏼🩵

@aeromagnus Jag känner med dig….har upplevt den känslan som anhörig. Känslan är sjukt jobbig…nästa kräksfärdig. Jag håller alla tummar jag kan för att din fru/du ska få ett positivt svar🙏🏻 Är du ledig sedan efter plugg och föreläsningar eller behöver du plugga över jul och nyår? Jag önskar dig ledighet och att få vara tillsammans med din fru🙏🏻

Kram och Lycka till🤗🌟

Idag 16/12 ska frugan in för cancerkontroll i tjocktarmen. Så jag ska släppa av henne på vägen till jobbet. Hon ska sövas. Blir att gå som på nålar på förmiddagen igen. Sliter detta på oss. Sista dagen på jobbet för denna termin. Imorgon onsdag är det plugg. Torsdag och fredag föreläsningar mm i Växjö.

@Ansiansiansi, sorry för mina tafatta försök att dela mina erfarenheter. Inser att de inget tillför och att jag hellre bort stanna på min tråd för alkoholfria. Men du har i stället fått bra och vettiga svar från andra i forumet, så ge inte upp i kampen din. Styrkekramar kommer här 🤗

OBS: Jag skulle aldrig köpa en ozempic-spruta illegalt. Jag skulle dels inte våga, och sen vill jag inte stötta kriminell verksamhet. Det är viktig princip för mig.

@Carisie @vår2022 Ibland blir jag så jävla ledsen över insikten att så många kloka kvinnor världen över ägnar så många kvinnotimmar åt att reglera vikten. I hela sina liv. Och jag är inte ett dugg bättre, även om jag just nu försöker ”lägga till” snarare än förbjuda.

Faktum är att på julbordet med jobbet i onsdags så tog jag en tallrik. Inte rågad, allt låg sida vid sida. Efter den tallriken var jag tydligt mätt. Ändå åt jag förstås en tallrik med sötsaker också. Hur kunna avstå ett sådant dignande utbud? Men att jag tydligt märkte att jag blev mätt kändes som ett framsteg!

Jag brukar säga: ”det blir inte roligare för att man håller på länge.” På samma sätt blir det inte godare för att man äter mycket. Faktiskt.

Kram 🐘

@fooliehutten

Tack för ditt svar. Det betyder mycket för mig att få höra andras åsikter.

Jag missförstod ”din eld”. Jag läste det som att den var något positivt och att den tändes i dig när du drack. Nu förstår jag att du menade den som något negativt och att alkoholen tillfälligt hjälpte till att släcka den.

Jag tror att kärnan i mina funderingar är: kan en alkoholist i aktivt missbruk känna kärlek i den ”vanliga” bemärkelsen för en partner. Eller är allt bara ett alkoholindränkt töcken där den enda riktiga kärleken är just den till alkoholen?

@Andrahalvlek Jag har också kört WW och gick ner 10 kg efter att jag fått mina barn, sedan gick upp jag det och sedan körde jag LCHF många år, gick ned och det funkade bra för mig, men gick upp även där efter några år. Blev också rätt less på fettkaffet och annat! Därifrån har jag fått med mig 16:8 fönster, att jag äter under 8 timmar och på fasta 16 timmar och det är inkört i kropp och knopp. Så jag äter fortfarande inte frukost och jag är inte hungrig. Jag dricker två koppar kaffe med havremjölk. Mitt första mål är lunchen, sedan middag och mina apelsinklyftor och torkade fikon😂 som efterrätt. Ibland blir det frukost tex på konferenser och frukt mellan målen om jag är hungrig. Det jag nu kör är att räkna kalorier, som @Carisie fast i appen ”Fatsecret”. Jag slutade registrera alla mål när jag kände att jag hade fått in ”tänket” med kalorier och balansen av kolhydrater, protein och fett i det jag brukar äta.

Jag tyckte att det också var både intressant och motiverande med appen och registrera vikten varje dag, just det gör jag fortfarande för att ha koll på om det sticker iväg, vilket kan hända med något kilo och då går jag tillbaka och kan ofta se att det blivit för mycket av något. Så jag har app Nomo för nyktra dagar, Fatsecret för vikten och Polar, med träningsklocka, för min träning och utveckling där. Om jag äter sött så är min deal med mig själv att jag ska ha tränat. Jag kan dock märka att när jag äter sött, kan det trigga sug på mer, så det sker sällan. Som att avstå från att dricka är lättare än att dricka måttligt, att följa en väg och hålla sig till den.

Att fettskamma är så hemskt! Att göra det mot sina nära och kära stjälper mer än hjälper och att göra det mot sina barn, är något de aldrig glömmer och har med sig hela livet. Det påverkar självbilden och att man inte duger. Att ge kärlek och föregå med gott exempel är bästa metoden.

Kram❤️

@Andrahalvlek Hahaha... relate! Jag var medlem i Viktväktarna första gången när jag var 14 dvs 1986 = 39 år 🥳🥳🥳 Festligt värre! Ja jag tror på hållbarhet eftersom jag sedan i februari tagit steg för steg för att skapa en hållbar livsstil. Det sägs att det tar 21 dagar att skapa en ny rutin men inget om hur man håller lågan levande. Det är inte alla dagar i veckan jag är sugen på det matlådan innehåller men den är vägd och mätt och jag vet att den innehåller mat som är bra för mig. Eftersom jag ligger på kaloriunderskott så finns det utrymme för avsteg någon gång ibland utan att det förstör för mig. Jag ska villigt och glatt erkänna att jag var ganska (vrål)hungrig de två första veckorna då jag höll på att ställa in mig på mindre portioner. Men faktum är att mina frukostar håller mig mätt fram till lunch och därefter är det inga problem tycker jag. Tränar jag hårt så lägger jag till protein.

Jag känner också att jag upplever ungefär samma sak som när jag slutade dricka. Först kontroll därefter vana 🥰. Även jag skulle vara miljonär om jag skulle fått pengar för varje tappat kilo men förmodligen legat back om man fått straffavgift på återerövrade kilon. Research är lite av min grej 🤓 jag vill GÄRNA ha tillförlitliga källor när det rör viktiga grejer. Jag hoppas du kommer till konsensus kring vad som är bra och fungerar för dig för att du ska må och vara ditt bästa jag. Kram 🩵

@Himmelellerhelvette Jag försöker tänka ”lägga till” istället för att förbjuda. Och planera mina måltider utan att för den sakens skull planera ihjäl mig. Göra matlådor på helgen var en gamechanger för mig. Nu slipper jag akutköpa hämtmat. En annan gamechanger var att inleda varje måltid med grönsaker, för att ”gegga igen handfatet”. Jag står mig mycket bättre mellan måltiderna nu! Min akilleshäl är stress, som kan få mig att moffa socker i mängder.

Kram 🐘

@Carisie Tack för all research du har gjort och delar med dig av! Och jag är så himla glad för din skull, att dina ansträngningar har hjälpt! Hoppas verkligen att det håller över tid också.

Jag brukar skämta om att jag vore miljonär om jag hade fått en tusenlapp för varje kilo jag gått ner i vikt. Himmel så många kilon jag gått ner sen jag bantade första gången som 14-åring. I 42 år har jag bantat från och till. Testat allt. Gått upp allt igen och lite till så fort jag släppt på kontrollerandet. Trippelsuck.

Kram 🐘

Hej och tack för ditt svar!

Du undrar varför jag frågar som jag gör och jag antar att du menar att jag går omkring och undrar hur jag skulle kunna hjälpa honom. Det gör jag inte. Vi är inte längre ett par och har inte varit på många år.

Kanske är min fråga ett uttryck för den förvirring och skada livet tillsammans med en alkoholist kan orsaka hos dem som älskar honom/henne. Det är förvirrande att försöka hänga i med i svängar som man inte förstår. Det är skadande att leva i ovisshet och svek. Visst kan man bryta, vilket jag också gjorde, men erfarenheten av en lång period tillsammans med någon som inte gick att lita sitter kvar i mig. Jag undrar vad som var sant och vad som inte var sant.

Jag tror också att det är försök att förstå orsaken till varför man dricker, alltså bortom det kemiska beroendet. Är det för att komma till något slags emotionell normalläge (där hålet är fyllt)?

Är det rätt av mig att tolka det som att när du drack, då tändes den där elden inom dig? Att utan alkoholen så var/är det släckt/tomt? Om så, hur har det påverkat din relation till nära och kära?

Tacksam för svar!

@fooliehutten

@vår2022 Jag tror som du att nya nyttigare vanor är det enda rätta i längden. Jag har kommit en bra bit på vägen med matlådorna jag lagar på helgen, plus att jag alltid har nyttiga mellanmål hemma/med mig. Äter var 2-3 timme, blir aldrig proppmätt, aldrig superhungrig. Och jag kämpar på med löprundor, dagliga stegmål, styrkeövningar och reducerad stress. Allt detta gynnar mig positivt, och på sikt min vikt. Kanske. Önskar dock att jag kunde sluta tänka på det ens. Hur ofta tänker jag på att mitt hår är si eller så, att mina ögon är så, och min personlighet så där. Typ aldrig.

Min yngsta dotter har ärvt min kroppsstatus. Hon väger snart lika mycket som jag. Och jag har kämpat för att inte skamma henne, utan istället uppmuntra när hon äter grönsaker, uppmuntra dagliga promenader osv. Och köpa större storlekar i kläder, för hon ska slippa skammen när ännu ett par byxor inte går att knäppa. Min pappa viktmobbade min mamma, min ex-sambo tillika barnens pappa viktmobbade mig. Så fan heller att min yngsta dotter ska uppleva samma sak. Jag älskar när hon lättvindigt kastar iväg ett par byxor och säger ”de är för små för mig” som om det var byxornas fel. Samtidigt får inte vikten fortsätta skena, för då kommer hon få svåra hälsoproblem. Redan nu är hennes kondition urkass tex. (Hon har intellektuell funktionsnedsättning, vilket gör allt lite krångligare.)

Kram 🐘

@Andrahalvlek Hej igen 👋🏼 Jag känner igen mig i exakt allt du skriver det var därför jag kontaktade dietist + läkare för att få stöd. Det finns livsstilscoach också dit jag vänt mig. Jag jag preppade för att ta till spruta/tablett OM det inte räckte med mina åtgärder till förändrad livsstil - lite som vårfrun säger ping @vår2022. Jag gav allt "en gång för alla" och hade ett skyddsnät ifall mina ansträngningar skulle visa sig fruktlösa - men de betalade sig ju. Kanske vetskapen om skyddsnätet? Jag vet egentligen inte vad det var som funkade den här gången men det gjorde det.

Initialt var jag rätt säker på att jag skulle börja med tabletter då flera av mina vänner börjat i den ändan. Det finns flera studier (långtids) och fler kommer. En läkare på jobbet sa häromdagen "vi kommer att bli arbetslösa pga GLP-1" 😂. Det man måste skilja på när det kommer till studierna är att Ozempic som initialt ordinerades till DM2-patienter faktiskt givit en del komplikationer MEN det har varit diabetesrelaterade komplikationer. När man får GLP-1 för obecitas så är man ju endokrinologiskt frisk och de komplikationer en diabetiker riskerar drabbas av (synrelaterat tex) är inte desamma som de en överviktig person riskerar drabbas av såsom gallsten eller bukspottskörelinflammation.Innan man ens får börja med GLP-1 tas en ansenlig mängd prover och man får fylla i formulär och svara på frågor. Jag har gjort ALLT förberedande arbete via doktor24 men idag är jag nog inte berättigad något GLP-1 längre pga inte obes längre 😂. Vad du än gör - köp ingen egen spruta - gå den lagliga vägen. Som jag sa så funkar inte allt för alla men för mig funkade det att räkna kalorier i en app (Lifesum) men inte för att banta den här gången utan för att hitta en balans som fungerar för mig. Jag tror att nyckeln ligger i att hitta sin egen väg och balans.

Här har du en artikel från i år
https://lakartidningen.se/nyheter/gigantisk-studie-fordelarna-och-nackd…

På återskrivande 💪🏼🙏🏼🩵

@Carisie Jag vill jättegärna att du fyller min tråd med tankar om bantning! Jag mår bra av att få input från andra, då tänker jag ett varv till. Och ett varv till. Det som skaver i mig också är att ”okeja” övervikt som faktiskt i längden är skadlig för kroppen. Självklart känner jag i min kropp att alla kilon frestar på knän och fötter bland annat, men mitt blodtryck och långfastesocker är okej. Än så länge.

Jag är bara så förbannat trött på att alltid behöva förhålla mig till min vikt, gå ner en massa kilon och sen upp allt igen och lite till. Har inte själv blivit utsatt för viktmobbning, men det är så vidrigt att man kräks. Jag vill att alla ska behandlas respektfullt. Och jag vill behandla mig själv respektfullt, och snällt. Inte hata min kropp, utan vara glad och tacksam för allt den gör för mig.

Jag tror att ozempic är livsavgörande för många, men vad händer sen? Det kan väl knappast finnas långtidsstudier, eller? Gör man det med hjälp av läkare är det säkert just säkert, men folk köper ju själva för många tusenlappar per spruta. Experimenterar på egen hand. Och jag känner mig en millisekund från att göra detsamma. Dubbelsuck.

Kram 🐘

Jag hade under många år en särborelation med en man som under hela livet brottats med ett alkoholmissbruk, om än i varierande grad och med vita perioder. Det blev till sist jag som motvilligt bröt upp (så många svek från hans sida), men jag känner att jag har svårt att gå vidare. Det är så mycket jag inte förstår.

Vår relation präglades mycket av hans ambivalens vad gällde kärlek och närhet, något jag upplevde hängde nära ihop med hans intag av alkohol. Under de perioder då han drack, lite eller mycket, var det som att han klarade av både kärlek och närhet. När han sedan ”skärpte sig” och skulle hålla sig borta från alkoholen, var det som att han försvann in i sig själv. Jag hade svårt att nå honom och kände mig ofta ”fel”, vilket naturligtvis blev väldigt sårande för mig. När jag tog upp detta beskrev han det som att han hade ett hål inom sig, att det ibland kunde kännas som att inte kände någonting överhuvudtaget för en annan människa, inte ens för sina egna barn. Han kunde beskriva det som att under de perioderna fick förlita sig till tanken/hjärnan: ”jag vet att jag älskar dem”, ”jag vet att jag älskar henne”, osv.

Medan vår relation pågick brottades jag mycket med det där. Jag älskade honom och ville att, om han nu hade ett hål, skulle vår kärlek räcka till för att fylla det. Och om den nu inte räckte att fylla det, var det då ett tecken på att vi/jag var fel?

Ni som tampas med alkoholmissbruk: känner ni igen beskrivningen av att ha ett ”hål” inom sig? Skulle ni i så fall säga att det hålet fanns där från början och att alkoholen till viss del fungerar som ett sätt att fylla det? Eller är det alkoholen som orsakar hålet?

Tacksam för alla svar!

@Andrahalvlek God morgon 🙏🏼 Jag dyker in och lägger ett ord (eller 1500) i den här debatten. Jag har också bantat i hela mitt liv och slagits med dåligt samvete och en vikt som åker jojo. Nu pratar jag givetvis om tiden före drickandet också.

Först vill jag bara säga att när det kommer till Wegovy & Munjaro (injektioner) samt Rybelsus (Wegovy i tablettform = oerhört mycket billigare än injektioner) så har de en multifunktionell effekt på kroppen. Jag satte mig in i allt när jag satte mig själv på kaloriunderskott (kan varit det bästa jag gjort) och har kontakt med läkare och dietist för att kunna ta hjälp av läkemedel OM det behövs. Har flera nära vänner och en syster som använder Wegovy och Munjaro. Såhär 35 kg senare har det ännu inte behövts. Helt kort så är det inte bara "mättnadshormoner" utan tarmen arbetar långsammare vilket gör att mättnadskänslan blir mer långvarig. Blodsockret hålls på en jämn och ganska "låg" nivå vilket gör att hungerattacker och sötsug uteblir vilket gör att man heller inte blir sugen på fet mat heller. Fet mat, sötsaker och stora mängder mat kan leda till "dumpning" 💩. Blodfetter håller sig låga vilket minskar riskerna för hjärt- och kärlsjukdomar samt diabetes. Viktminskningen i sig leder till bättre reglerat blodtryck. Min syster är snart i mål och hennes läkare säger att de ska prova utan sprutor efter underhållsdos = en liten dos - mindre kostnad. En av mina kompisar tar Rybelsus som underhåll vilket kostar henne 90:-/månaden. Resterande vänner i mål tar inget alls. De fasade ut injektionerna och har därefter klarat att hålla målvikten utan annan hjälp än att ha lite koll på kalorierna. För min egen del har jag hittat mat som håller mig mätt länge för få kalorier och det har funkat fint. Jag är strax i mål jag också. Eller strax & strax det tar ju den tid det tar men under 10 kg kvar iaf! 💪🏼

När det kommer till My få följde jag henne kring 2012-13 när jag åt LCHF och hon var en av mina ledstjärnor under namnet LCHF-ingenjören. Jag slutade följa henne när hon landade i Skaldeman- och carnivoredieter där man skulle äta protein (minns inte mängden) och (om jag minns rätt) 80g smör till måltiden. Jag höll på att dö! 🤮 Så jag övergav My och hittade andra LCHF-vägar. Tyvärr tycker jag inte att LCHF är hållbart plus att mina blodfetter gick bananas så det blev "back to the drawing board". Hur som helt ramlade jag över My för nåt år sedan och jag kan ABSOLUT köpa hennes resonemang. Vad jag har svårt att köpa är hur hon raderat hela sin historik på Instagram- den borde funnits kvar som ett led i vad som lett henne fram till idag. Det är också så att My är massor med år yngre än jag och förmodligen kommer att få sina problem senare i livet såsom alla med övervikt får förr eller senare. Det handlar ju inte om ett par trivselkilon som "vilken vanlig människa som helst" klarar av att banta bort på en månad. My är gravt överviktig och vad vi vanligen ser är att det blir problem förr eller senare. Jag vill absolut inte såga hennes "matfrihet" men kan inte låta bli att undra om den kan få människor att okeja farlig övervikt? Att tänka att jag mår bra i mitt ätande så därför är allt bra? Det är bara frågor ni mitt huvud. Det första som poppade upp i mitt huvud när jag snubblade över henne var att hon var en smart affärskvinna som gjorde nya pengar på nytt tänk. Tänk om det här är hennes nya ätstörning? Som hon profiterar på? Jag vet att jag läste en debattartikel av My ang LCHF "ni sågar LCHF men det räddade mitt liv". Googla.

Jag kanske är gnällig nu men jag har så svårt för sånt här kappvänderi plus att jag är av åsikten att allt inte passar alla vare sig det gäller hur man klarar sin nykterhet eller sin vikt. Har heller inte hört avsnittet av "Bara en till" men jag visste att hon är nykter. Jaja..du får ta mig med en nypa salt och nu ska jag sluta fylla spaltmeter i din tråd 😂.

Jag önskar dig en härlig måndag och en bra väg för dig att nå ditt bästa jag. Kram! 🩵

@Andrahalvlek Ja, bantning brukar inte bli hållbart över tid och kan liknas vid att försöka dricka måttligt. En tillfällig insats som till slut rinner i sanden och man står på ruta 1 igen och kan till och med ha ökat på vikten. Så jobbigt att ta tag igen! Tänker att det gäller att se det som en livsstil, en livsstilsförändring och ett ändrat förhållningssätt till att det ska bli hållbart över tid. Skapa nya vanor och rutiner och inte avvika från det. Precis som med att bli nykter som vi ofta pratat om.

Jag kollade i en app vad allt jag brukade äta innehöll gällande kolhydrater, protein och fett och såg att det inte fanns en balans. Kolhydrater finns i så mycket olika livsmedel som jag inte hade koll på liksom fett och även protein. Tex har jag uteslutit ost på mina mackor, älskar ost! och tar istället någon skinkskiva med mycket purjolök. Har slutat äta nötter, som ökade i mängd för ville bara ha mer och som gav alldeles för mycket energi/fett. Riktiga fett- och kolhydrat fällor för mig! Pasta, ris och potatis bara ibland och i liten mängd. Bönor, linser, blomkål, broccoli, kål mm är basen till det mesta i form av grytor, rostade i ugnen, kokta mm och så gott! Liksom apelsinklyftor och torkade fikon efter maten som godis.

Så balansen 50% kolhydrater, 30% protein och 20% fett är riktlinjer som har hjälpt mig att komma till en bra vikt och att hålla den. Även att det som gör att vi kan hålla/påverka vikten beror på ca 80% på vilken typ av mat vi äter och att 20% kan påverkas genom fysisk aktivitet. Alltså att bara för att jag tränar mycket innebär inte att jag kan äta mer överlag. Men träningen gör att jag vill äta på ett balanserat sätt och ger så klart massor av fördelar för kropp och knopp.

Ha en fin dag!❤️

Nej det är verkligen inte så ”bara” @Andrahalvlek. Äter man dessutom på känslor och trötthet så är det så jäkla svårt! Det går fint en period men så tycker man att man borde få unna sig och då när man står där och väljer mellan morötter och godsaker en fredag efter jobbet tycker man ju att man är värd godiset men det blir lördag och söndag med och ”trött efter jobbet onsdagen” och ”ledsen för man känner att man gjort ett dåligt jobb godiset” och sedan rädslan att inte kunna röra sig fritt som pensionär för man gått och burit på övervikt som överbelastat kroppen, hjärtat, kärlen. Och nä fy det tar inte slut. Så det är inte så ”bara” när man levt ett helt liv med knäpp inställning och förhållande till mat.

Men det finns dom som klarar att ändra på hjärnstrukturen, det vill både du och jag klara men jag ligger långt därifrån just nu känner jag. Ska börja med kartan @vår2022 påminde mig om och få utrett mig själv, nu blir det brottsutredning i min egen hjärna framöver och kanske leder det till ett finare förhållande till maten framöver. Kram❤️🙏

Tack @vår2022, jo men det är ett av mina mönster, just att känna mig osäker på mina egna tankar/känslor och att jag tvivlar på mig själv trots att jag egentligen vet så vågar jag liksom inte riktigt stå för det för någon kanske inte håller med eller tycker jag är konstig som tror det jag kommit fram till. Därför lämnar jag det alltid öppet för andras tankar för jag vill inte ha fel. Har du eller någon annan några kloka ord om varför jag gör så?

Jag ska börja skriva ner på en karta och sortera, jag har tänkt på det men inte orkat innan men det är så smart att strukturera ut vad som är vad och få en tydligare överblick.

Tusen tack för dina kloka råd🙏 ❤️

En viktig del i tillfrisknandet för mig, genom att vara självsnäll, är att sluta banta. Jag har bantat sen jag var tonåring, i hela mitt liv. Jag är stenhård en period och lyckas gå ner några kilon, går senare upp alla igen och lite till. Så håller jag på. År efter år. Dessutom äter jag typ ingenting när jag är deprimerad, så då rasar jag i vikt. Antidepp-medicinen gör sen att jag går upp i vikt, allt och lite till. Min ämnesomsättning är minst sagt kraschad.

Först lyssnade jag på boken ”Slutbantat: förstå din kropp och få en vikt som håller livet ut” av viktforskaren Erik Hemmingsson. Just nu lyssnar jag på ”Matfrihet” av My Westerdahl, som jag hörde i podden ”Bara en till” där hon pratade om sin nykterhet. Hon har varit nykter i 10 år. (Hon har också en egen podd som jag ska lyssna på.) Behöver nog lyssna på de två böckerna flera gånger. Verkligen ta in vad de säger.

Det är starka mekanismer inom mig som protesterar vilt. I dessa ozempictider känns ju ”lösningen” så jävla enkel, om än svindyr. Det ozempic gör är att det stimulerar våra mättnadshormoner. Vi blir mätta och nöjda med mindre. Men det finns ju en tid efter ozempic, sprutorna är ju svindyra. Går det att få sina mättnadshormoner på en bra nivå utan att ta sprutor? Jo, enligt My går det.

Äta bra mat regelbundet och röra på sig är nyckeln. Få kroppen att sluta överlagra det den får i sig, för den vet att den snart får mat igen. Aktivera hunger- och mättnadssignaler igen. Att äta när man är hungrig, och sluta äta när man är mätt. Äta bra mat och bra mellanmål, så man aldrig blir utsvulten och hagalen. Ingen quickfix alls, utan mer bara sluta tänka på övervikten så jävla mycket. Inte så bara. Tyvärr.

Jag har fått rensa mitt instagramflöde rejält.

Kram 🐘

Tacka för alla fina ord. Frugan bakar lussekatter, mjuk pepparkaka och pepparkakor. Jag gjorde en smörgåstårta och städade. Att dricka alkohol känns inte som ett val. Igår kom dock tanken.... Skulle vara skönt att lulla omkring bekymmerslöst ett par dagar. Nja bekymmerslöst blir det ju inte. Satte mig ned och funderade på konsekvenserna av att ge sig in i dimman. Nja tankarna skingrades snabbt och jag fortsatte med min ekonomiblogg.

@Himmelellerhelvette Kanske att du ska sortera och skriva ned dina ”saker” du kommer på och som du tänker kan vara orsaker till ditt beteende och dina tankar/känslor. Göra en slags karta av allt och se hur det hänger ihop, fylla på och kanske göra förändringar ju mer allt klarnar för dig.

Tänker att du då kanske får ihop allt bättre, då du ibland återkommande skriver frågetecken på olika orsaker och då du kan tvivla på dina egna tankar/känslor, om de stämmer. Du kommer på allt fler saker och då kan det vara bra att skriva ned dem i din karta och sortera.

Det är lätt att allt flyter och blandas ihop. Att man glömmer och börjar ”om” pga tex tvivel och skuldkänslor. Så en slags karta, som brottsutredare gör på en tavla😂, det kan hjälpa till med att få mer struktur, fylla på, dra i från, göra nya kopplingar och hjälpa till att sortera i tankar och känslor och i det som pågår i huvudet. Även att skriva ned en slags handlingsplan för hur du kan hantera detta och vad du behöver göra för att komma vidare. Det är så mycket på gång i tankarna samtidigt och de hör ju ihop och påverkar dig, men kanske att du liksom behöver ta ett ”spår” eller område i taget och sortera. Då kan du kanske lättare få ihop ”helheten” och hur allt hänger ihop. Det är svårt för ”allt” påverkar, men lite som ”en dag i taget, en sak i taget” tänket.

Du jobbar på jättebra och det du har att hantera är verkligen komplext och svårt.

Ha en fin tredje advent!❤️

Tack @Andrahalvlek ❤️

Tack @vår2022 ❤️ Ja jag kommer på nya saker jag blir medveten om mycket just nu, det är som om insikter ploppar upp som vårlökarna på våren och fort går det just nu. Att vara andra till lags för att tro att man blir älskad då ser ut att komma från att pappa aldrig hade förmågan att älska mig, jag försökte att inte synas, att trösta, vara snäll sedan revolterade jag istället och då fick jag bekräftelse på att jag inte var älskad, då blev jag utslängd, 14år, fick inte bo kvar! Var inte välkommen hem! Så när jag blivit arg i resten av livet har jag tänkt att nu slutar personen tycka om mig. Om jag blivit arg på jobbet, bland vänner, släkt, min man eller mina barn. Kan det vara därifrån konflikträdslan kommer ifrån? Jag vill att alla ska få det dom behöver även om jag inte får något för dom kommer först sedan kan jag känna mig så dåligt tillmods för jag inte någonsin lyssnar på vad jag vill. Senaste månaderna har jag lyssnat på vad jag vill och kapitulerat inför känslan att jag blir lämnad, jag har vågat stå upp för mig, någon har tyckt det är fel för det blir jobbigt för den som behöver ta mer ansvar själv när jag inte längre gör det åt den. Och dem som får ta sitt eget ansvar har fallit in i sina nya situationer och klarar faktiskt ta ansvaret själva och mina axlar är lättare. Jag tar ansvar för mitt liv, mina handlingar och jag bearbetar fortfarande mina många trauman. Tänk att jag inte vetat att jag gått igenom så mycket skit dom jag gjort för jag blev lärd att lägga locket på. Pappa sa att allt var bra och att inget särskilt farligt hade hänt, han själv hade varit med om tusen resor värre tyckte han och jag har alltid trott på det och alltid tänkt att alla haft det värre så jag ska verkligen inte gnälla och så har mitt liv fortsatt. Nu ser jag det jag varit med om och det är så sjukt att jag inte ens kan förstå att jag är vettig? Tänk om jag bara tror att jag är vettig? Maskrosbarn, det är någon magi i att vara ett maskrosbarn❤️🙏