Senaste kommentarerna i forumet

Goddagens mina forum-bffs @andrahalvlek och @sattva för insiktsfulla kommentarer som denna fullvuxna person behöver gnugga in både en och två gånger.
Precis så, @andrahalvlek, kroppen pratar sitt eget språk- eller börjar med svenska- jag lyssnar ej- fortsätter med förkylning- jag lyssnar med ett halvt öra men sen måste jag vara på plats pga diverse möten som inte ”går” att skjuta på, HR-året tickar, etc. Sen skriker kroppen till så man blir lite rädd, varvar ner, tänker: vad var det för möte som var så viktigt? Vad var det för sysslor som inte gick att delegera?
Till mitt försvar, när min kropp pratar högt med mig- så har vi varit extremt dåligt bemannade. Det är en fråga som inte löses av att jag jobbar när jag är sjuk, utan en viktig fråga för min bransch och vårt företag.
En annan viktig fråga som hänger mig i hasorna sedan lång tid, är att endast Jag själv kan dra gränsen, säga stopp och det räcker. Ibland famlar jag efter ”nån”? (kanske har den där nån aldrig funnits?) som skulle kunna hjälpa mig.
Men den där nån gjorde inte jobbet för länge sen, och nån är ingen annan än jag- idag.
@sattva jag kom faktiskt till både sans och vett med hjälp av just att tanka det goda. Att göra saker och ting lite långsamt. Att känna efter när det räcker. Att inte stretcha i onödan. Utan tvärtom, behålla lite sömsmån.
Jag är ofta liksom så ”glad” i det jag gör. Jag gillar mitt jobb, ungar, hämta och dona. Men ofta har jag lite för tunna marginaler. De brukar uppenbara sig när jag är igång och springer. Försiktigt ska ta köra igång när kroppen orkar.
Parallellt- se över mitt ”flängande”, haha, jag flaxar ofta hit och dit, hämtar barn, hälsar på, åker till min kurs, åker till landet- hem igen. Ja, lite enkel stillhet tror jag att jag längtar efter och behöver.
Tack 🙏🏻❣️🌱

Hej @AmandaL
Jag börjar med att instämma i det du skriver om @vår2022 och andras så utförliga, tålmodiga svar och inlägg här- så betydelsefullt.
Jag är ju inne på mitt fjärde (!!) år som nykter, det är faktiskt galet när jag tänker efter. Men jag skriver några ord för jag känner igen mig väl i det du beskriver. Det var ju bara en fråga om rätt tid, ork, engagemang- för att ta tag i drickandet på allvar... När jag loggade in här första gången- efter ganska mycket vånda- hade jag nåt halvt löfte om tre nyktra månader, eller kanske 100 dagar. Innerst inne visste jag- inte att jag skulle bli nykter då. Men att jag var tvungen att ändra mina ”vanor” annars skulle jag vara tvungen att sluta dricka.
Att verkligen göra det, är det bästa och viktigaste beslut jag tagit i mitt liv bortsett barn och dylikt. Jag hade ALDRIG klarat det utan forumet. Och vi är ganska många som använt forumet som enda- eller del av behandling. Att känna igen sig, att våga vara ärlig. Att bara stötta och få lite puff uppåt när livet känns lite grått. Att kunna skratta åt saker ihop. Att inse hur lika vi är- och också olika. Men oavsett det så kan vi hjälpas åt. Det är verkligen i sanning något riktigt fint, att få vara med om.
Ta vara på forumet och häng här så mycket du önskar och behöver. Tids nog när man står på egna ben så behöver man ta ut lite avstånd, ja, se att benen bär ”där ute”.
Erfarenheten att bli nykter och erfarenheten från forumet har förändrat mig och skapat ett delvis ”nytt” liv. Jag är lossad, fri. Jag gör fortfarande klantiga saker med mig själv, jag måste påminna mig om gränser och ork- ofta, ett evigt lärande. Jag skulle kunna räkna upp allt praktiskt som förändrats- kring jobb och boende, katter och nya vänner. Men det är inte så viktigt. Att relationerna till mina nära är stadiga, att jag är trygg. Med mig och med andra. Är nog det viktigaste.
Erfarenheten från alla samtal här, stöd och ibland tjafs, på ett anonymt forum- har gjort mig ödmjuk.
Mitt liv är precis ett vanligt liv numera, det är inga storstilade grejer som sker, inga sena nätter, knasiga beslut. Det är mitt liv, och jag bestämmer. Jag önskar mig inget mer, det är så bra som livet bara kan vara.
Så- heja dig! Kram 🤗

@vår2022 Ja, fast när jag läser här på Forumet känner jag mig mer ödmjuk. Jag har nog aldrig kunnat sluta utan det här Forumet och stödet. Först nu har jag förstått hur beroende jag är. Tidigare har jag alltid närt tanken att jag borde kunna dricka normalt. Jag har så klart hört att alkoholister inte klarar ett enda glas alkohol, men det har ju gällt alkoholister... inte mig. :)
Ändå har jag flera ggr bestämt mig för att dricka mindre eller inte alls, utan att lyckas ens med en vit månad. (Inga problem för min partner.) Skillnaden nu är att jag vet att jag är alkoholberoende/alkoholist. Jag kan inte dricka alls eftersom det typ varannan gång leder till omåttligt drickande., minneslucka, ångest. Jag har också lärt mig mer om alkohol. Att jag inte spyr längre, beror inte på att jag dricker på ett "bättre sätt". Tvärtom har jag hög tolerans mot giftet. Kroppen reagerar inte som den ska...
Jag tror att min väg är att aldrig mer dricka ett enda glas alkohol. Men för att klara det tror jag att jag måste vara här på Forumet och läsa om hur A fungerar, om och om igen. Att aldrig glömma eller tro att jag klarar av att dricka.
Jag går in här varje dag i stort sett. Nästan som ett nytt beroende. :) I alla fall just nu. Boken Tänka klart har också gett mig många insikter, tack för den rekommendationen.
Men Forumet är det bästa. Här har jag äntligen förstått att jag inte är unik eller ensam. Många har upplevelser av A som är exakt likadana som mina. För längesedan gick jag ett tag i enskild terapi för mitt alkoholbruk (en terapi speciellt för i övrigt fullt fungerande kvinnor). Det funkade inte för mig. Snarare förstärkte det nog min känsla av att vara speciell, (speciellt udda och konstig, som inte klarade detta). Så drack jag 30 år till... Inte varje dag, men alltför mycket alltför ofta...
För mig är det så mycket värt att läsa om mig själv i andra här, förstå helheten, förstå problemen utan att behöva gå igenom precis allt själv. Att påminna mig varför jag inte ska dricka det där enda glaset. (Hoppas många fler kan hitta hit, jag hade aldrig hört talas om A-hjälpen). Till sist vår2022, tack för dina utförliga svar. De har haft stor betydelse för mig. Säkert för många andra också:)

Blir så glad när jag sätter på Nyhetsmorgon och där pratas om cancer till följd av även låg konsumtion av alkohol! Allt är igång! Mer och mer går informationen ut till svenska folket om risker med alkohol! Vi är på väg in i en framtid där fler och fler kommer avstå alkohol och där det inte är konstigt att vi tackar nej🙏Jag ser ljust på framtiden ❤️

Gårdagskvällens möte med ansvariga för boendet och alla föräldrar till de boende gick väldigt bra. Det känns bra. Det blir bra. Den nya delägaren, som ska jobba deltid med det administrativa som chef, verkar vara en sympatisk person. Vi har som sagt haft kontakt tidigare, och det kom han mycket riktigt ihåg. Svårt att glömma den incidenten. Så han vet redan innan han påbörjar jobbet att jag inte backar en millimeter om min dotter inte mår bra.

Jag har tänkt på varför hon så gärna vill komma hem till sin pappa på helgen. När söndagen kommer planerar hon redan nästa helg, och hon vill att han hämtar henne. Hon känner förstås av stämningen på boendet, att personalen känner sig lite vilsen. Hon vet inte varför och hon skulle nog inte kunna sätta ord på det ens om hon hade ordförråd till det. Hon vet inte varför hon känner av obehaget, men på ett sätt flyr hon hem till sin pappa och den gemenskap som känns naturlig för henne.

Nu på fredag ska hela gänget iväg på dans, och lördag helgen därpå ska de ut och äta på restaurang. Det har vi föräldrar fått veta redan nu - och det är bra, för då kan vi förbereda henne redan nu. Vi vill ju inte neka henne att komma till oss, men samtidigt är det viktigt för henne att känna gemenskapen med de andra boende och personalen. Fler gruppaktiviteter är viktiga, och de måste ha framförhållning. Detta har vi påtalat gång på gång, och nu verkar de ha fattat eftersom de har börjat smsa oss föräldrar med lite mer framförhållning.

Nu håller vi tummarna!

Kram 🐘

@Se klart Vad bra att du lyssnar på dina signaler!!
Tanka energi i allt det goda omkring dig❣️🌷🍃

@vår2022 Det går inte alltid att förstå varför andra människor gör som de gör. Ingen ide att du försöker förstå din kollega, varför är hon nu ångerfull? Har jag missbedömt? Är det jag som överdriver?
Du slösar jättemycket energi på något du inte kan rå på! Försök inte ens förstå vad som pågår. Hon kommer inte förändras.
Sätt dig själv främst, rädda dig själv. Du behöver inte offra dig "för laget". Håller alltså helt med din man!🌸🌸🌸🌸

@Se klart Ibland tror jag att vi blir sjuka för att kroppen på så sätt tvingar oss att vila. Lite så upplever jag att det är med min värk i kroppen. Är jag trött mentalt får jag en himla värk överallt, kan knappt gå. Det är min kropp som skriker åt mig: ”Ligg ner människa!”

Kryakram 🐘

@vår2022 Jag förstår att du vacklar. Skönt att din man kan ge dig lite input. Du gör helt rätt som står upp för dig själv!

Sannolikt beter sig din kollega som hon gör både medvetet och omedvetet. Hon har hittat ett effektivt sätt att ta sig fram i yrkeslivet. Och sådana som du hjälper henne fram.

Fortsätt markera och påtala: ”Nu gör du så igen!” Visa henne i praktiken vad du menar. Sen tror jag inte att hon har förmågan att ändra sig, men chansen finns förstås.

Du ska fortsätta göra ett bra jobb, och påtala varje gång hon gör fel. Vad som sen händer står i stjärnorna. Men sök andra jobb!

Kram 🐘

@Amanda L Och det har du, för det är du som styr ditt liv nu och inte alkoholen😁

@vår2022 Tack, inte jag heller om jag har nåt att säga till om🙏🏻😌

@Amanda L Vad bra och modigt gjort av dig att prata med grannen. Då kan du släppa tankarna på det och tro på det hon sade. Våra tankar om oss själva kan spöka till det ordentligt för oss. Att man inte duger och är fel. Men det är bara tankar och inget annat. Var stolt över dig själv att du tog steget, fast det kändes skämmigt, det kommer att stärka dig. Du tog ditt ansvar, du var modig och det är det din granne kommer att minnas. Shit happens och det är ingen som dött. Jag har också pratar och gjort saker jag inte minns på fyllan och man kan undra hur det är möjligt att bli en slag zombie.

Så här står det om detta på nätet. Mitt under en minneslucka kan korttidsminnet och andra ganska komplexa funktioner som motorik och språk fungera. En del kan alltså, trots minneslucka, interagera med andra, fullfölja konversationer eller till och med köra bil men minnena lagras ibland inte när du har mycket alkohol i kroppen. Så det vanliga för den som drabbas av en minneslucka är att minnas kvällen fram till en viss punkt, oftast fram till punkten när hen börjar dricka alkohol för att sedan vakna tio eller tolv timmar senare och inte veta vad som har hänt under den perioden.

Nu kommer jag aldrig bli en zombie mer😂 och det känns otroligt skönt. Vi lär oss av våra misstag och gör det bättre nästa gång. Kram❤️

Ja jag tror det @varafrisk, imorrn ska det bli 10 grader och jag planerar för att hänga lite i parken med storasyster och en god kaffe. Tack för krya 🤗 Jag tar en dag extra hemma imorgon, mycket skönt! Kikar in hos dig och hejar på, det vet du!🌸

@Varafrisk Tack så mycket, så fina ord❤️. Kram tillbaka💕

@Ny dag Tack så mycket! Dina fina ord till mig värmer verkligen❤️ Det ger mig styrka att fortsätta stå på mig. På något sätt känner vi varandra i en annan dimension, genom den värme och medkänsla vi ger varandra, det är fint💕.

@Lonely Man Jo, tack det går i huvudsak bra. Varit inne i en lugn period utan så mkt frestelser…
Jag har fortfarande senaste vurpan i friskt minne, men oroar mig för att jag ska glömma… men kan ju bara hinna förbereda nig genom sll läsa här. Nästan det bästa, tror jag.🙄

@Amanda L
Hur är det me dig? ✌️🌞

@Varafrisk Jättetack❤️ Hoppas det går bra för dig med🙏🏻☺️

@Se klart Ja, det är faktiskt inte självklarhet att alla kroppsdelar finns där de ska eller har den funktion de ska ha det har jag insett sedan jag började på barn- och ungdomshabiliteringen. Men så fantastiskt att ditt lilla barnbarn t sötnöt har det🥰
Så härligt med sol hos mig är det lite mer grått. Solen kanske kan hjälpa din förkylning på traven att bli bättre🤔

Må så gott och här kommer en varm kryakram🤗🥰

@Amanda L Grattis till dina tre nyktra veckor👏🏻👏🏻Strongt💪🏻

Kram 🥰

@vår2022 Jag instämmer med @Ny dag!
Du är en tillgång på forumet🙏🏻

Kram❤️🐬

@vår2022 Bu har jag pratat med grannen och det känns så mycket bättre. Hon såg förvånad ut, hade bara tyckt att det var trevligt. Säger en del om min tolerans tänker jag. Tydligen kan jag prata och vara rolig utan att minnas nåt… just det känns ju nästan ännu värre att veta. Att jag blir nån slags zombie ..😞

@Amanda L
Hej..
Det är ganska så bra med mig.
Gör så mycket att försöka stötta andra här. Går också på AA möte en dag i veckan.
Önskar dig en fin dag med.🌞✌️
Ta hand om dig❤️

Tack @charlie70 🌸 En riktigt liten söt nöt denna bebis. Och frisk. Och alla tår och fingrar. Lik sin gulliga pappa.
Tampats med stress och med den efterhängsen förkylning, min kropp säger stopp och jag lyssnar oftast med ett halvt öra ”ska bara”, idag tänkte jag att på samma sätt som man/jag kapitulerat för att alkoholen är en för svår motståndare- är ju detta med att ”fixa allt” ett svårt måttband.
Så nu är jag hemma och utloggad, snyter mig och sover middag ihop med katterna som ju inte är några ungar längre men väldans fina.
De här vinterns eftervärkar tar hårt på en, men idag är det sol, äntligen. Och torra gator. Jag behöver ner i varv. Ordentligt. Så det blir ett viktigare uppdrag kommande veckor snarare än den tjatiga dieten som förvisso givit resultat.
Läser runt på forumet och försäkrar mig om att det mesta är som det ska, nyktert och bra. Allt annat kommer efter det. Tvekar aldrig någonsin.
Kram på er alla ❣️☀️🌸

Tack @Himmelellerhelvete!

@Andrahalvlek ja eller hur! Hade garanterat vaknat med huvudvärk första morgonen och sabbat minst en halv dags härlig åkning! På söndag hade jag legat i ångest flera dagar. Förstört måndagen som familjen skall tillbringa i Stockholm och gå på fotbollsmatch mellan Sverige-Azerbajdzjan. Sabbat 5 månaders nykterhet. Nej tack!

Precis det du säger som folk säger, "är det inte dags för barn snart?" Folk tänker verkligen inte längre än näsan räcker. De kan lika gärna sabba en persons nykterhet som kämpar för livet att komma ur ett missbruk.

Bra input där gällande brorsan. Inte predika utan lyssna. Inte vara påflugen och kontrollerande utan bara finnas där. Resan kan man bara göra själv av egen vilja. Men jag är orolig, han är verkligen en sån där "leva livet som det kommer-människa" Inte den som sätter upp mål och genomför dem.
Han kommer från en gammal relation där allting gick ut på att "leva livet". En kvinna som bestämt sig från början att aldrig skaffa barn. Det var bara fest, resor, alkohol och non-stop aktiviteter. Han med våra gener var dömd på förhand med detta livet. Hon valde att avsluta relationen men de levde kvar ihop som oskiljaktiga vänner. Han slutade aldrig hoppas på en återförening men hon var fast besluten att det bara var vänskap kvar, trots det var hon otroligt svartsjuk när han närmade sig andra tjejer så med hans hopp levde de kvar i en destruktiv vänskap i flera år. Tillslut äntligen tog han modet att dejta en annan tjej och kom ifrån det där och vi alla var så glada för hans skull. Jag vet att han fortfarande saknar sitt gamla liv ibland men samtidigt vill han inget hellre än att skaffa familj nu och renovera huset de köpt tillsammans. Istället sitter han i skiten och redan efter ett år satt sin nya relation på spel, det är så jävla sorgligt.