Senaste kommentarerna i forumet

Jag var hos psykologen idag. Samma psykolog som jag har gått till regelbundet sen 2007, via Företagshälsan. När jag mådde som sämst i fjol nådde dock inte ens hon fram till mig 😢

Våra samtal handlar mest om hur jag ska hitta den förbannade balansen, som är så oerhört viktig för mig. Bokföra plus för att inte gå minus, och inte gå all in på allt. Hia mig.

Jag jobbar heltid nu, men mitt ansvar på arbetsplatsen är som en loj västanvind i jämförelse med innan. Alla dessa jävla möten som jag slipper. Nice. Det känns inte ens sorgligt. I början var det ovant, men jag sörjer inte helhetsansvaret ett endaste dugg.

Med mina före detta arbetsuppgifter blev jag aldrig klar. Möjligen en halvtimme då och då, sen ramlade det in ett nytt sjukfall eller dyl.

I fredags fick en kollega hjärtinfarkt och fick opereras akut i helgen. Så himla läskigt, men tack och lov att han fick snabb hjälp. Med mina före detta arbetsuppgifter hade jag på en millisekund tänkt: ”Hur fan ska jag lösa det?” Några få veckor innan semesterperioderna drar igång. Nu kom tanken till mig, av reflex tror jag, men jag kunde direkt tänka: ”Inte min apa”.

Jag pratade med min psykolog om den utredning som jag vill göra angående bipolaritet. Har inte hört ett knyst från psykiatrin om det. Min psykolog sa att svårare fall medicinerar men annars är det rutiner, sömn, motion och vila som gäller. Allt det som jag redan jobbar på. Så kanske är det bara slöseri med allas tid att ens göra en utredning. Jag får suga lite mer på den karamellen.

Kram 🐘

@Amanda L Vad jag fått till mig av rådgivningscentrum gällande måttlighet så handlade det verkligen inte om mig. Kanske inte någon som söker hjälp där🤔 När jag kommit längre i mitt tillfrisknande tex ha varit nykter ett år så handlar ju inte det om att jag helt plötsligt kan börja dricka igen utan det visar att jag har klarat av att vara nykter.

🤗🥰

@Se klart Nej, jag var inte med på träffen men ska vara med på träff i Gbg. Jag brukar läsa i Vinägers tråd och där hade du skrivit att du skulle vara med. Så jag frågade Vinäger om du hade kommit och när du inte dök upp så började jag undra ifall ngt hänt.

Svarar dig mer senare ang trädgård mm.

Kram🥰

Sov som en kratta denna natt. Jag vet inte riktigt varför. Roligt på jobbet. Verkligen massor att göra men i så gott sällskap. Fina arbetskompisar, hugger i, hjälps åt, så centralt för mig på något vis. Plugg-helvetet snart slut och så jxxxar ska detta berättas.
Innan dess läser jag på kvällarna. Gosar med katterna. Planerar för studenter och aw:s. Kul men lite mycket.
Hastar lagom förbi sunkhaken, de når inte ens mitt yttersta hårstrå. Sån frihet. Så stor frihet.
Behöver och längtar ledigt nu, dont we all. Haft stor helg med stor familj och bara en gång blev jag mycket stressad. Tiggde en cigarrett av ett barn och satte mig på pappas gamla pall på husets baksida och rökte i solen.
Jag och min man klarar de här tillfällena mycket bättre nu. Han har ändrats! Jag har ändrats! Vi växer liksom vidare på nya vägar. I sommar ska vi vara mest på landet, barnen brukar droppa av till mer exotiska platser, mycket skönt! Då kan vi bada och grilla och läsa.
Ha en fin kväll alla! Kramar från eder Seklart 🌱🌱

Hej fina @varafrisk, 💕🌱
Aha jag hade missat att det var den träffen du åkte till? Vad dumt! Jag tänkte inte längre än min rätt så korta näsa.
Hoppas ni hade trevligt! 😍
Tack för att du tittar in. Det är bara bra med mig men har haft trassel med bredband på landet så telefonen har fått vila några dagar. Men helgen ihop med familj (och trädgård då- även om jag såg du var trött på den, och det är jag också ibland!) var väldigt fint! Jag är himla stolt över mina ungar som är bra på att hjälpa och stötta varandra. Tar så fint hand om sina syskonbarn. Jag vet att det inte är något att ta för givet- och att det faktiskt inte är något jag gjort mig ”förtjänt” av, så jag gör min människoplikt och njuter, och glädjs. Har ju min dotter som jag oroar mig för ibland- en pavlovsk mamma-hund bor i mig. Men jag måste släppa, och lita på. Hon mår bra, är sambo och har mycket vänner. Men det har ju inte alltid varit så. Och kanske kommer det inte alltid att vara så. Vi vet inte. Då gäller människogrejen; glädjas och njuta av det som är.

@varafrisk, tänk om du kunde hitta sättet att odla eller bara vara i sin trädgård- och det fick vara på ditt sätt? Hur vill du ha det? Lavendelhäckar eller sommaräng? Växthus eller pelargoner?
Jag ska göra meditation idag, tänk om du skulle ta 5 minuter och blunda och fundera på din plätt på jorden?
Vi kan testa? Kram 🥰

@Se klart Du har inte skrivit på några dagar. Vet att du skulle varit med på träffen som var i Sthlm. Jag bara undrar om du mår och har det bra? Så inget har hänt dig och dina nära och kära.

Varm kram:)

@TappadIgen Jag håller med dig till viss del men inte helt och hållet. Jag tänker ändå att många förstår risken men att det finns mycket förnekelse. Eftersom jag hela tiden har haft kontakt med vården så har min läkare framför allt talat om att man kan vara nykter några år för att därefter drabbas av dödlig sjukdom. Många vill inte berätta för vården om sitt alkoholberoende även om jag inte har slutat dricka så har vården alltid vetat om mitt alkoholberoende. Jag har gjort ultraljud för några år sedan på levern samt gastroskopi. Jag har druckit mig till en IBS-mage. Hade bra levervärden ngt förhöjda men inget som indikerade på att jag behövde göra nytt ultraljud. Jag frågade min läkare flera gånger. Han är specialist inom mag- och tarm samt leversjukdomar. När jag var aktiv var det alldeles för jobbigt att ta in alla faror de skapade sådan ångest. Alla inlägg här på forumet som var rent medicinska ville jag ogärna läsa dessutom visste jag inte om den som skrev hade medicinsk kompetens. Jag hade själv aldrig vågat skriva om det utan vara medicinskt kunnig. Nu när jag är nykter så vågade jag fråga dig och jag vågar skriva om det. Jag är frisk idag vad jag vet men jag är ödmjuk in för det faktumet att jag skulle kunna insjukna i en sjukdom som är kopplad till mitt aktiva drickande. Hälsan var en mycket bidragande orsak till att jag kände mig redo att avsluta mitt drickande. Jag var helt slut och jag var så nära att rasa helt och hållet. Jag är helt slut även idag men pga min postakuta abstinens.

Ha det fint!

@Amanda L Tänker också att studien inte talar om hur lätt eller svårt det är att dricka måttligt, bara att det funkar att dricka måttligt. Kanske det krävs en massa energi och tankar för att hålla det på måttlighetsnivån, att hålla beroendehjärnan stången. Hur länge har man följt dem i tid att de klarat av att vara måttlighetsdrickare? Hur ofta dricker de, varje vecka, en gång i månaden, en gång per halvår…?

Nä, skulle verkligen inte vilja äventyra min återhämtade och balanserade hjärna på att testa måttligt och riskera att hamna i helvetet igen. Har som @Andrahalvlek och @Torn nått ”slipper dricka” stadiet och ser ingen mening med att dricka alkohol. Den falska alkoholromantiken är genomskådad. Vill man bli lite snurrig i huvudet kan man ju alltid snurra sig själv ett antal varv tills man blir yr och då krävs ingen alkohol, enkelt och gratis😂

@Torn
Jo, jag börjar ana att det är mycket, mycket svårare att gå från alkoholist till måttlighetsdrickare än att gå direkt till alkoholfrihet. Sedan kan det ju vara så att en del av dem som är nyktra i många år, på något sätt läker hjärnan, belöningssystemet, så att de kan dricka måttligt utan att beroendet vaknar igen.
Men enligt den forskning som nämndes här ovan handlar det ju FÖRST om att vara alkoholfri, länge...

@Jan.3. Jag vet inte vad måttlighet är, bara att det är så lite att jag lika gärna kan strunta i det.
Det skulle aldrig vara ”tillräckligt" för mig ändå. Min fundering var mer hur alkoholhjälpen är upplagd.
Jag tror det uppfattas som om man kan välja mellan två likvärdiga vägar, måttlighet eller alkoholfrihet.
Men i verkligheten kanske den måttliga vägen är otroligt svår för den stora majoriteten som hamnat här.

@Amanda L Man får betänka att de som vill kunna dricka måttligt är kvar i fasen ”får inte dricka”. Dom har aldrig upplevt känslan av ”slipper dricka”. Så länge någon har känslan av att alkoholen skulle tillföra dem något positivt, så är personerna i fråga kvar i övertygelsen att just dom tillhör de ytterst få som kommer klara av det. Jag har under min tid på forumet sett detta väldigt tydligt. År efter år så sitter övertygelsen kvar hos dem. Men lyckligtvis så trillar poletten till slut ner hos en del.

Och som @Andrahalvlek skrev, lång sammanhängande nykter tid är avgörande. Väldigt få av dem som försöker traggla med måttlighet har inte ens ett halvår av sammanhängande nykterhet bakom sig. Och efter så kort tid, så har inte ”slipper dricka” känslan hunnit infinna sig ordentligt hos många.

Ha det bra!

Annie Grace har skrivit en e-bok som heter ”Six things you had to know if you can or can not drink moderate”. Eller något liknande. På den här länken kan man ladda hem e-boken gratis: https://learn.thisnakedmind.com/six-vital-tips-on-moderationa

Personligen tänker jag så här. Om jag, back the days, hade planerat att dricka en kväll och det plötsligt blev inställt, hade jag då ryckt på axlarna och tänkt ”skit samma”? Nä, så hade jag inte tänkt. Jag hade blivit skitförbannad och sett till att jag fick dricka ändå. Skyllt på vad som helst typ.

Ju längre bort från alkoholen jag kommer desto mer övertygad blir jag om att jag inte vill ha alkoholen i mitt liv. Jag slipper dricka. För mig är det frihet.

Men det krävs en längre tids nykterhet för att hamna där. Först får man inte dricka, sen vill man inte, och slutligen slipper man dricka.

Kram 🐘

@Daemon Jan.3.
Jag gissar att om man skulle kunna dricka väldigt lite och sällan så är alkohol (kanske) inte så väldigt skadligt. Även om det tydligen alltid är det i någon mån.
Men då gäller det att klara just det. Gissningsvis är det en drickare som aldrig hamnat här. Som alltid varit försiktig.
Min poäng var mest det som stod ang forskningen. Att en mindre del (okänt hur många) kan klara att dricka måttligt efter en låååång tids nykterhet. År som jag uppfattade det. Men varför ska man då riskera något genom att prova? Tänk om man inte tillhör den där lilla skaran…?
Jag avstår hellre.

@Amanda L Jag är väldigt intresserad av det där med måttlighet. Eller jag var i alla fall det extremt mycket när jag gick med i detta forumet. Nu vet jag inte riktigt…

Blir också förvirrad kring all information kring måttlig alkoholkonsumtion. Baseras den på någon form av uppskattning av hur mycket folk dricker idag och så har man valt en nivå som i alla fall inte är (totalt) skadlig? En intressant tanke där är om säg alkoholen inte fanns tidigare, men plötsligt dök up. Om vi antar att den gjorts legal (vilket faktiskt inte är helt givet) hade man då efter en tids studerande lagt måttlighetsnivån där den är idag, eller kanske mycket lägre?

Jag gick faktiskt och tittade på en del flaskor här hemma som jag fått vid olika tillfällen, tex födelsedagar. En del ganska fina flaskor. Alright, då slog det mig - kommer jag någonsin dricka av någon av dem igen? Vissa är dessutom tom oöppnade. Frågade min fru vad hon tyckte/trodde. Hon menade att om du nu lyckas hålla dig alkoholfri en väldigt lång period, vad är då poängen att börja dricka alkohol igen? Kommer du bli lyckligare och inte minst begränsa dig? Det senare har ju inte funkat tidigare.

Min egna definition på måttlighet tidigare var adaptiv, med en glidande övre nivå i takt med att jag drack. 🤪 Misstänker starkt jag delar den med de flesta här. Skulle jag säga något måttligt idag, säg 2 (restaurang-)glas vin fredag och detsamma på lördagen? Det känns måttligt och jag har svårt att tro det är skadligt (dock extremt svårt / omöjligt för mig att följa).

Mao, just nu stänger jag ner alla trådar i hjärnan som försöker diskutera måttlighet med mig.

Trevlig tisdag! 😀

@Amanda L Då kommer den stora frågan som jag aldrig har sett nåt svar på.
Vad är måttligt drickande?
Myndigheternas rekomendationer är ju på tok för mycket för oss här inne på forumet.
Någon som vet?

Själv tror jag att ordet "måttligt" är en livlina för det " lilla aset" (beroendet) inom oss som är livrädd för nykterheten.
Men är man utan a tillräckligt länge så kommer det en dag då vi inte ens vill vara måttliga längre.
Min personliga åsikt om sk. måttlighet är 1-2 restaurangenheter, mao. mindre än ett halvt glas, och då ska det ha gått 2-3 månader mellan gångerna.
Vad anser ni vara måttligt?

Ha det bra🤠

Lägger in en del av Surkärrings tråd här ifall fler funderat över samma sak. det där med måttlighet.

@Surkärring Så det är förstefter lång nykterhet som måttlighet funkar? Jag har undrat mycket över detta. Detta eftersom det verkar så konstigt att människor som är gravt beroende kan bli måttliga. Varje gång man dricker så väcks ju önskan om mer alkohol. Så verkar det vara för de flesta som alltså redan är beroende. Ett glas leder till nästa…. Hur ska de kunna klara att gå från missbruk till måttligt ?
Vet var man kan läsa om denna forskning?
Nyfiken…

Surkärring tis, 2023-05-23 - 09:02

@Amanda L hej ja precis, det verkar som om det är låååång nykterhet som gäller i första hand. Som du skriver är det otroligt lätt att falla tillbaka i gamla spår, vissa håller sig i ett år, fyra år men sen åker de dit igen.
Jag läser en bok som heter "välja väg" av Sven-Eric Alborn (Studentlitteratur) där står det en del om det. Enligt studier som han m.fl. refererar till är det helnykterhet som gäller. Studier som visat att vissa kunnat göra andra val är Lundbystudien (Ödensjö, 1981) och en avhandling av Nordström 1987 "Successful outcome in alcoholism: a prospective long-term follow-up study". Enligt Alborn visar båda dessa att huvuddelen av dem som klarar sig i långa loppet håller sig helnyktra, men att det fanns en grupp som diagnostiseras som beroende men kunnat återgå till kontrollerat drickande, dock efter en lång tids nykterhet och tydligen med förutsättningen en social stabilitet.

@Surkärring Så intressant! Jag tycker man får uppfattningen här att det går att vara gravt beroende och sedan minska till måttfull. Fast inte sett att någon verkar klara det.
Fast jag har ju bara varit här 85 dagar, så det är ju absolut bara en kort observation.
(Jag tror här finns en, men hon dricker vad jag förstått väldigt lite och väldigt sällan. Typ ett glas i kvartalet…)
Men det du skriver om forskningsresultaten känns mer rimliga. Att först vara nykter under lång tid så att begäret stillnar och sedan dricka måttligt. Men frågan är om man vill ta den risken då? Eftersom det ändå bara är en del som klarar det….
Men kanske skulle färre leta sig hit från början ifall det klargjordes att nykterhet är den enda vägen, kan det vara därför de är utformade som två vägar att välja mellan? Jag har sett en del som börjar prata om måttlighet, för att sedan inse det svåra och omöjliga i det uppdraget.
Och istället börjat jobba på nykterhet.

Hej,
Jag tänkte på er i söndags! Hade gärna velat komma, men det var helt orealistiskt med min deadline. Jobbar vanligt jobb och pluggar parallellt.. Och bor dessutom långt ut från stan.. Men hoppas det blir ett nytt tillfälle inte alltför långt fram!

@Vinäger @Sisyfos Så fint att ses och tiden gick alldeles för fort, det håller jag med om. Det var min planering som ställde till det lite men inte hade jag kunnat ana att tiden skulle flyga iväg som den gjorde! Fick lite känslan av att vårt möte inte riktigt blev klart eftersom det finns så mycket mer att prata om. Ses också gärna igen. Tack för att ni finns.

@Vjlo Jag har ju haft glasögon på heltid tidigare, men det krävs viss invänjning innan jag slutar tänka på att jag har brillorna på mig märker jag. Ett riktigt lyft är de progressiva solglasögonen. Jag har märkt att solljus är obehagligt, sannolikt för att ögats lins blir mindre flexibel med åren. Även mörkerkörning är jobbigt. Sen jag började med brillorna har jag helt sluppit daglig huvudvärk - så de gör stor nytta.

Kram 🐘

Grattis till de nya glasögonen!

Jag har själv i många år haft linser - det var lätt få bra styrka tidigare, sedan när åldern tog ut sin rätt började jag med progressiva linser, och kompletterade med progressiva glasögon + läsglasögon som jag nästan aldrig använde pga att jag var mer van med linser. Nu, efter jag råkat få en jobbig ögoninfektion så använder jag glasögon mycket oftare, och oj vad mkt bättre skärpa det är med dem - men jag har lite svårt att enbart ha glasögon pga vana.. gissar dock att jag inom något eller några år slutat med linser helt :-) :-( för det är ganska skönt se perfekt på skärm istället för suddi luddigt.

@Varafrisk skrev:"Jobbar du inom medicinen?"

Glömde ju svara på denna. Nej, det gör jag inte. Jag har inte de färdigheter som krävs för att arbeta med människor på det sättet. Näringslära har alltid intresserat mig, men angående sjukdomar så är det först när jag slutade dricka själv och började fundera på vad jag gjort med min kropp som jag bestämde mig för att ta reda på lite mer.

@Varafrisk Nu är du alltför generös med beröm här :) Men tack för de fina orden. Jag tänkte på en sak du skrev här:

@Varafrisk skrev:"Jag själv tänker att de flesta känner till farorna fastän man viftar bort dem."

Jag tror faktiskt inte det. Jag tror generellt att okunskapen är väldig hög. Det är en massa saker jag vet nu som jag önskar att jag hade vetat om innan. Men när jag var fast i det så hade jag kanske viftat bort det. Som det där med att bra levervärden skulle vara likställt med inga leverskador. Det finns ju till och med de på forumet som vägrar att ta in det även efter att jag har berättat det för dem. Jag tänker på personen som skrev att hen hade druckit upp mot en flaska vin om dagen i 10 år och var friskare nu än då. Jag kan ju inte säker veta, men det lät som om hen trodde på det själv.

Jag själv var ju medveten om att det fanns en fara med alkohol. Jag har en äldre släkting som gick bort för många år sedan av alkoholen. Men jag minns också från när jag var liten att han var på avgiftning och hade dille och sånt så jag trodde att det var sådana mängder som behövdes för att man skulle få riktigt stora konsekvenser av alkoholen. Men så är det ju inte alls. Många av de som dör av alkoholen är ju inte alkisar på parkbänken utan vanliga Svenssons som sköter sina jobb. Det är så olika för alla.

Sen har jag sett det skrivas av någon hur tålig kroppen måste vara med tanke på hur mycket de drack genom åren och de inte tycks ha några men av det. Men det är såklart en survivors bias. Det finns ett otal människor som druckit mindre men som inte finns med oss länge för att berätta om hur det också kan gå.

Skönt att du inte behöver oroa dig för de längre ändå. Livet har nog med motgångar som det är. Jag vet att du kämpade länge, men sanningen är ju att det gjorde jag också. Det är ju bara det att det mesta av min resa inte finns dokumenterad här.

@Sisyfos Så roligt att ni kunde ses! Min erfarenhet är också av att ha träffat forumfolk är hur normala de är. Jag har så svårt att tänka mig att de skulle ha haft alkoholproblem. Så rekorderliga och hyvens människor.

Det får mig att tänka att kanske inte jag är en så dålig människa heller som satte mig i den situationen som jag satte mig i.

Ja, ett väldigt annorlunda möte. När man redan vet det som smärtar mest, både att erkänna och att hantera, då börjar man nån annanstans än med andra nya bekantskaper. Och så intressant att möta forumbekanta utan att veta hur de ser ut. Som Vinäger skrev, hur frågar man sig fram…utan att låta helt knäpp?. Det ordnade sig, Det blev jag, Vinäger och Charlie. Hade varit kul om SeKlart och Kennie eller någon annan också dykt upp också, nu när jag vågade, men också så mysigt att träffa dessa fullständigt ”normala” och supertrevliga kvinnor. Tiden gick väldigt fort. Det fanns mycket mer att tala om egentligen. Jag ser fram emot att ses igen.

@Varafrisk Det är mysigt. Man vet aldrig vad som kan hända☺️