Senaste kommentarerna i forumet

@Sattva Tack ❤️

Rättelse: Jag VÅGAR träna mer om jag vet att det inte är något som är sönder, som kan förvärras när jag tränar. Ska det förstås stå.

Som jag trodde. Artrosknä. Inget fel på menisk och dyl. Skönt. Jag vägra träna mer om jag vet att det inte är något som är trasigt, som kan bli värre av att jag tränar. Jag fick ett träningsprogram med sex knäövningar som jag ska börja med direkt. Blev även inbjuden till Artrosskola med gemensam gruppträning två dagar per vecka, med start 6/3. Inleds med föreläsning om artros ons 22/2 kl 13-15. Jag är verkligen supernöjd med den hjälp jag har fått av vården. Och så snabbt!

Fysioterapeuten sa att vissa är hjälpta av tex VitaePro, som jag tar, och nyponkapslar. Hon rekommenderade mig att ta kosttillskottet i fyra veckor, och sen sluta och se om det blir en försämring. Och då inte göra annat samtidigt. Förutom träning då, som jag ska göra dagligen. Simma är bra, liksom cykla och gå med stavar.

Jag är tydligt svullen. Allt mest i knävecket konstigt nog. Hon sa att det beror på att ledvätskan i brosket läcker ut på något sätt. Hon sa att jag kan ta en Ipren-kur på 5-6 dagar och se om det lägger sig. Jag bör inte belasta knäna för mycket, så att knät blir jättesvullet så jag får problem att sova.

Det ska göra lite ont att träna sa fysioterapeuten. På en skala 1-10 ska jag ligga på 3-4, både under tiden jag tränar och på kvällen efteråt. Men det ska ha lugnat ner sig inom 24 tim efter träning. Så 7.000 steg är nog för mycket just nu, och 4.000 känns mer lagom. Ska se om jag hittar mina stavar någonstans 🤔

Jag gick ju ner mig i muskelmassa rejält i samband med depressionen, så jag behöver verkligen bygga muskler. Vikten spelar roll också förstås, så fortsatt viktminskning är givetvis önskvärd. Jag ska även fylla i en enkät som sen ska följas upp. Sex veckors träning SKA ge resultat. Nu gäller det att hålla i det här bara. Inte fuska.

Som sagt. Är det artrosknä jag har, så kommer jag att bli expert på det också. Jag kan inte göra något halvdant, inte ens ha ont i knäna 🤣 Två knäövningar ska jag göra dagligen (liggande i sängen) och de fyra andra knäövningarna ska jag göra fyra gånger per vecka.

Jag ska fixa min cykel pronto, den måste få nya bromsar. Och luft i däcken. Luften kan jag fixa själv, sen cyklar jag till en cykelverkstad och får hjälp med bromsarna. Simma på lördagar och cykla en dag per vecka. De andra fem dagarna blir det knäövningar och lite andra styrkeövningar. Så får det bli.

Kram 🐘

Grattis på 3-årsdagen!!🌸🌷🌟

@Geggan Tack ❤️ Trevlig resa önskar jag dig ute på böljan den blå! 🐳 Du har valt en jättefin val som följeslagare på din färd. (Inte ett dugg avundsjuk, jag blir sjukligt sjösjuk 🤮 )

Kram 🐘

@Torn Tack ❤️ Ja, tänk att jag också tänkte så. Att jag kanske kan dricka måttligt 🤔 Det är därför den typen av inlägg väcker så mycket igenkänning hos mig. Det var en gåva när jag kom på att det är tusen gånger lättare att avstå helt än att hålla på och försök dricka måttligt. Tack för att du gör mig sällskap på den här förunderliga resa.

Kram 🐘

@Se klart Tack för fina ord ❤️ Vi gör det här tillsammans!

Kram 🐘

@Geggan Jag tror som du Geggan! Det är en sorgeprocess. Man ska igenom stadier av ilska, vanmakt och nyorientering många gånger. I början varje dag, sen då och då, och därefter vid enstaka tillfällen som tidigare har varit förknippade med just alkohol. Som en semesterresa.

Jag lovar dig @himmelellerhelvette att du inte kommer att känna så för alltid. Nu är nu. Längre fram kommer du nästan att skratta åt dig själv: ”Hur kunde jag tänka så?” Men 6 månader är som @Torn skriver väldigt tidigt i den nyktra processen.

Försök fokusera på det positiva! I förrgår var dina inlägg väldigt happyhappy 😍

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Jag förstår att denna resan är omtumlande för dig.❤️ Du har inte varit nykter så länge ännu, så det är extremt ovant för dig att vara nykter i sådana sammanhang. För egen del så var jag alldeles för ”otränad” efter bara ett halvårs nykterhet, för att våga mig i väg på en sådan resa. Men försök att slappna av. Du kan ha precis lika kul utan alkohol, det är bara det att du inte tror det pga ovana. Du kommer ha stor nytta av den här erfarenheten vid senare tillfällen. Och då menar jag positiv nytta.🤗 Passa på att njut av värmen, och som sagt, ta det lugnt. Bry dig inte så mycket om de andra stackarna som tror att alkohol ger dem något positivt. Dom är bara lurade av den beroendeframkallande drogen.

Kram

För ca 11 månader drack jag sista gången efter en sjukhusvistelse som handlade om liv och död. Alla mina förhoppningar var grusade och jag ville inte sluta dricka eller leva som jag levde, problemet till slut var att jag ändå måste välja-leva eller dö.
Jag kommer inte ihåg exakt hur många år jag har missbrukat, men dom är många. Jag hade ett uppehåll på 2 år då jag fick barn men sen sprack det. Min son hamnade då i socialtjänstens händer, det var ett val jag gjorde, och han har varit placerad i familjehem sedan dess, han blir 6 år nästa gång. Jag orkade inte stanna kvar och göra någon behandling då socialtjänsten redan gjort sin planering och det betydde att detta skulle vara en långtids placering. Någonting jag inte satte mig emot överhuvudtaget, någonstans fanns ändå lite självinsikt kvar hos mig och jag visste vid den punkten att när jag nu skulle bli befriad allt ansvar var det supa som gällde. Och oj vad jag har druckit! Jag drack ren sprit i 3 års tid ca 4 av 7 dagar i veckan, flyttade ifrån allt de gamla och alla de människor som naturligtvis fördömde mig, jag ville inte visa mig där och se folks hat eller besvikelse.
Till slut sa kroppen ifrån och jag åkte in akut med njursvikt, hjärtsvikt och leversvikt. Min kropp var så fylld med vätska att det såg ut som om jag gått upp minst 10 kg i vikt. Efter mycket om och men så insåg jag att jag skulle dö snabbt om jag fortsatte dricka det fanns ingen utrymme längre för alkohol då min lever visade sig att inte vara tillräckligt funktionsduglig längre. Skrumplever med andra ord. Jag hade kommit till punkten där jag insåg själv att jag skulle dö om jag fortsatt, jag insåg även att mitt liv är förkortat och tiden var det enda jag har kvar för att åtminstone försöka att visa mina barn att dom betyder mer, dom är livets viktigaste punkt, dom är mitt livs mening. Men jag ville även bevisa för mig själv att jag kan.

Jag hade "tur" att inte bli LVMad, även om det var min ansvariga läkares åsikt, inte så konstigt då jag blev livrädd (ordet stämmer verkligen) när jag vaknade upp på sjukhuset, min delirium var på högsta nivå och jag flydde hals över huvud. Det tog dock inte många dagar på mitt gömställe då jag "gav upp", min kropp orkade inte längre och mitt psyke var på botten. I mitt delirium tillstånd upplevde jag saker som jag än idag får ångest utav när jag tänker på det. Att jag säger "tur" när det kommer till LVM är det för att jag anser att det inte fungerar. Det fungerar i det kritiska ögonblicket när det enda man vill är att gömma sig med spriten och supa bort rädslan och dödsångesten- men fungerar inte på sikt. När vi människor och djur blir tvingade och instängda så kommer ett livslångt trots som aldrig släpper, du kan bli institutionerad men då handlar det ofta om ett brott du har begått. När vi känner oss oskyldigt anklagade så blir reaktionen där efter, det är ingen konst att räkna ut. Och då handlar vi därefter, man kan "lägga ner" garden och "stå ut" men då är vi där igen, "stå ut" översatt är att du är i en situation du inte vill vara oavsett om du är tvingad eller inte. Det är grundläggande, det finns inget litet barn eller ingen människa i världen som är född utan "trots".
Den här insikten hade jag naturligtvis inte då, jag har däremot ifrågasatt mig själv varför jag anser att det inte fungerar och för mig är det ovanskrivna det självklara skälet.
Så jag började tänka att det då gör jag det på mitt sätt och denna gång med "hela mig" öppen för att ta emot hjälpen. Jag har gått i grupper, varit på behandling, tagit kurser, gjort återfallsprevention 2 gånger men inget av det har fungerat, och det var därför att jag inte ville. Jag ville inte sluta dricka och då spelar det ingen roll vad någon säger. Men när man börjar plocka sönder och bolla tankar och så småningom får ihop dem (då man gärna som beroende människa vill ha bevis för sina tankar) som du kan börja jobba med dig själv. Jag ville inte tidigare därför att jag ansåg att ingen annan skulle bestämma det helt enkelt. Nu ville jag och det förändrade mitt sätt och tänka. Jag är ingen helt ny människa men jag är en människa som lärt mig nya tankar och därmed andra vägar att gå. Tänk att man kan ha det så bra fast man är nykter.

Jag visste inte förräns ca efter mer än halva behandlingen vad som skulle komma sen, jag visste inte hur jag skulle kunna leva utan min alkohol behandlare. Hon gav mig all den tid hon kunde och otroligt nog hade jag hittat min livsstrategi på näst sista sessionen. Den demonstrerade jag och fick till svar så där lever nyktra människor. För mig var det som om att få höra "normala" människor då jag tror att jag säkert delar uppfattningen med många andra missbrukare att jag inte är normal var det så pass inrutat i mitt beteendemönster att jag inte hade kunnat förstå att saker du gör är de saker som speglar den du är. Mina fritidsintressen bubblade upp, jag kom på mig själv med att försöka intressera mig för nya grejer men saken är ju den att jag har aldrig varit intresserad av tex orientering tidigare så varför skulle jag helt plötsligt bli det nu? Jag gick igenom det jag gillar att göra och det roliga är att det är saker som faktiskt är ganska tråkiga, och det älskar jag att hålla på med....Jag som inte trodde att lyckan fanns annat i flaskan och ville ha kul jämt. Jag skriver, jag läser, jag är väldigt inne på det här med självhjälp och ägnar några timmar en dag i veckan på att lära mig sådant jag har nytta av i mitt liv. I huvudet hade jag fyra mindre fyrkanter i -dom skulle jag fylla det jag ville fylla mitt liv med.

Fyrkanterna har nu blivit vardag men det roliga är att det är en vardag jag ville vara i. Sysselsättning utanför fritiden blev jag hjälpt med av arbetsförmedlingen som även utreder hur många procent jag kommer att kunna arbeta så småningom, jag tänker inte arbeta 100 procent nån gång mer i livet, jag vill hinna leva med. Det är jätteviktigt för mig att arbete är de timmar jag är där -hemma fördelar jag upp tiden som jag vill och den tiden ska vara den längsta på dygnet därför att det är då jag kan koppla av och reflektera, och det behovet är stort hos mig. Jag ska nämna för saken skull att för mig som lever ganska isolerat annars är det här med sysselsättning en viktig bit. I början kanske det var jobbigt att komma upp på morgonen osv men nu är meningsfullheten med det viktigare. Jag har fått nya vänner, jag berättar naturligtvis själv det jag vill berätta och har inga åsikter kring deras alkoholvanor. Där sista steget i 12-stegs programmet vill att man ska "föra sin egen nykterhet vidare" anser jag att det är respektlöst att tala om för andra hur dom ska leva. Dom 4 första stegen är det som isåfall har en relvens för mig men jag skapar mina egna steg eftersom det bara är jag själv som vet hur jag vill leva mitt liv.

Jag har inget kvar av gamla umgänget, jag tycker det är jobbigt att umgås med onyktra människor...snacka om ironi. Berusade människor är jobbiga, det är inte pga jag önskar att jag också kunde ta en sup och släppa loss som dem, dom är jobbiga bara helt enkelt. Jag får inte ångest eller något sådant eftersom jag antar att jag själv varit sådan, jag tycker bara inte att det är särskilt relevant för hur jag lever nu.

Jag fokuserar en hel del på hur mår jag fysiskt, trots att levern är sjuk, så hindrar inte det mig Ja från att leva sunt nu. Jag är noga med vad jag stoppar i mig och ser till att komma ut åtminstonne en gång om dagen. Då jag har sysselsättning sker det automatiskt men jag ser även till att komma ut och få "luft".

Jag ägnar mig bara till sånt jag vill. Vill jag ligga vid tvn min lediga dag så gör jag det, jag måste inte göra någonting. I början kunde det kännas så men det har avtagit i takt med att mina sysslor ökat. Nu ser jag fram emot mina lediga dagar lika mycket som jag på måndagen är glad att komma ut på min sysselsättning.

Det viktiga är att alla ska få friheten till att själv välja hur dom vill bli nyktra, vilken slags behandling de vill gå och hur de vill utforma den, att man får ut det man vill av det och att när det avslutas vet du själv hur du vill leva.

Jag har inte ändrat livsstil jag har bara tagit bort det som inte var bra för mig och satt dit annat -som sysselsättning utanför hemmet, ändrade kost och motionsvanor, och då och då jobba med olika självhjälps strategier, det kan vara att jag skattar mitt nuvarande mående och jämför mot förr, det behöver inte vara mer än så. Jag har ju haft turen att ha någon att fråga och bolla tankar med om hur jag vill leva mitt liv som jag vill och dessutom utforma det. Jag tycker att alla borde få leva i frihet och frihet är att må bra i sig själv och göra det man själv vill.

@Andrahalvlek jag har faktiskt hunnit göra denna resa ganska många gånger redan som nykter. Ändå kommer den gamla vanan upp först. Och ja, jag går alltid o lägger mig tidigt . Ytterst sällan sett nån fylla. Det kommer att gå bra så klart! 🐳😇

@Andrahalvlek stort grattis också från mig. Fint att följa hur du stretar på och håller nollan! Kram! 👏🐳😊

@Himmelellerhelvette bara att kämpa på! Jag ser det som att det är en sorgeprocess med sina olika stadier. Ilska förnekelse förhandling innan man kommer till acceptans. Tyvärr, jag har insjuknat i alkoholism och det får jag leva med. Det är obotligt men jag kan leva bra så länge jag inte dricker. Alkoholen och jag måste gå skilda vägar. Good bajs på dig! 🐳❤️😇

@vår2022 Ja det tar verkligen en massa energi! Igår tog det så mycket att jag kände mig utanför i drickandet igen! Jag tror det för mig handlar om att när min energi sipprar ut där den inte ska blir jag för trött för att tänka klart, som igår, då tyckte jag synd om mig själv för att jag inte kan hantera alkohol och tänkte att jag för alltid kommer känna mig utanför när jag gör saker som tex semestrar! Jag kan inte välja att åka bara på sånna där folk inte dricker eftersom samhället ser ut på det viset att alla dricker. Igår kunde jag inte alls intala mig att jag är en som inte dricker eller att jag inte vill dricka. Igår ville jag kunna dricka som alla andra. Men jag kan inte, jag kan inte hantera det! Så igår blev det väldigt tydligt att det inte bara handlar om att jag inte vill för jag kan inte! Jag är rätt säker på att jag har lättare att tänka att jag inte vill när jag är pigg och energisk medan när jag är trött bara tycker det är sorgligt, kände nästan att det inte var värt att leva detta trista liv, kände nästan att jag kommer gå in i djup depression och hade svårt att intala mig att det kommer kännas bättre efter jag sovit ut!

@Andrahalvlek Stort grattis till 3 år i frihet! 🤩🤗 Du började ju skriva här på forumet någon månad innan mig, med ett kort försök till att dricka kontrollerat. Men du insåg snabbt att det inte var något att satsa på. Jäklar vilket bra beslut! Nu har du sluppit att dricka i 3 hela år pga det beslutet.😍 En riktig storvinst!

Kram

@Se klart Söta du❣️ Det är ganska ordentligt kämpigt med min mamma. Såpass att jag denna veckan tagit en paus från att ha kontakt. Hon skickar de mest aggressiva o anklagande gruppmail till oss barn. Jag har försökt bemöta henne med respekt varje gång, men det går inte fram. Hårda ord i retur. Och sedan kan hon nästa dag höra av sig o prata som vanligt, som om inget hänt. Hon ska göra en ny hjärnröntgen om ett par veckor. Då får vi nog en del svar.

Grattis kära @andrahalvlek till ditt ÅR 3! 🤩 Så glad för dig, du är en förebild på så många sätt för oss här. Inspirerar och gör skillnad, delar med dig.
Tid och omsorg in i forumet- det är så betydelsefullt.
Önskar dig en riktigt fin dag utan krämp och kämp 😍 kram ❤️

Jag tänker på dig med @varafrisk och följer med på din resa! Många som varit med från just ”min början” är ju inte så närvarande längre- och det är ju helt som det ska. Släppa taget hör till att leva livet. Men kan inte säga annat än att jag senast igår begrundade hur det var med @sattvas mamma, en lång stund 😍
Kram på er!

@Varafrisk Tack för grattis 🤗 Ja, inte ens en depression fick mig att tro att alkohol var lösningen på mina problem. Tvärtom faktiskt.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Stort varmt Grattis🥳😘🤗 Det är så himla strongt gjort💪🏻Å du som dessutom har varit nere i en depression och kravlat dig upp igen utan att dricka en droppe! Så målmedveten!
Allt gott till dig🙏🏻

Kram🥰

@Se klart Jag har inte varit m er på er nyktra resa fastän jag har skrivit lika länge som några av er. Men, jag har följt er tätt genom att läsa alla era inlägg. Så det är värdefullt att ni finns🙏🏻

Ha en fin torsdag🐬

Kram🥰

Hipp, hipp hurra hurra hurra hurra för mig idag! På min 3:e nykterhetsdag! 🥳🥳🥳 Och hipp hurra för @TappadIgen också, som firar nykter 2,5-årsdag! 🥳🥳🥳 Vi följs åt ❤️

Kram 🐘

@Se klart God morgon!
Ja släpper taget är ett bra ord. Kikar in här var o varannan dag, men har inte tid eller behov att göra så mycket mer. Och det är helt ok. ❣️

@Andrahalvlek Låter som du verkligen trivs på ”nya” jobbet, kul! Och att det går så bra! Prinskorv och potatis/morot i ugn är gött! Ha det gott!❤️

@Geggan Tänker också att det är bra att ha en i förväg planerad plan. När du kommer till baren beställer du en tonic. Njuter av att du inte kommer att bli bakfull och vaknar fräsch. Gör resan till en spännande och positiv sådan som ska upplevas ur ett annat perspektiv som nykter. Höra allt som sägs och hänga med i samtalen. Det kommer säkert att bli jätteroligt😁💕