Senaste kommentarerna i forumet

@Andrahalvlek Det har uppstått en liten intressant diskussion här. Helt klart är att det tycks råda delade meningar om begreppet. Ska man säga alkoholist/alkis/alkholmissbrukare/alkoholberoende. Jag vet att en del vänder sig emot att man skulle vara beroende, när det inte tycks vara ett fysiskt beroende d.v.s. man kan vara utan några dagar utan att få någon abstinens så man kan ju argumentera för eller emot alla epitet.

Egentligen tycker jag inte om att bli inkapslad i ett begrepp. Vi hade t.ex. ett kvartalsmöte med jobbet nyligen där personalen på stället dukade fram mat vid lunch och förklarade de olika valen som fanns på bordet och avslutade med "för det var någon som var vegetarian" och en kollega tittat på mig så jag känner mig manad att säga "Jag antar det är mig de syftar på, men jag är inte vegetarian." på vilket min kollega av någon anledning förvånat säger "Va?" och jag blir tvungen att förklara "Nej, det är bara det att jag inte äter kött". Jag tror egentligen att det jag är skulle kunna kallas Pescitarian eller något liknande, men jag känner inget behov av att ha någon sådan etitkett. När någon bjur på mat brukar jag bara vänligt fråga om det finns något alternativ utan kött. Innan var jag mer strikt men nu hade det hänt några gånger på utlandsresor att jag blivit serverad mat med kött. Jag är ju ganska pragmatisk av mig så jag har ju ätit. Oftast är det ju inga problem men ibland kan det ju vara lite med språket. I Europa har det ju sällan varit problem, men i Polen en gång så frågade jag om de hade något vegetariskt i kantinan och de sa, javisst, vi har en soppa, så jag tog den. Det var en ärtsoppa. Den var lika vegetarisk som ärtsoppan i Sverige är :) Hade jag varit idealist så hade jag såklart lämnat hela soppan utan att äta den, men det hade inte gjort någon praktisk skillnad med det jag vill åstadkomma med att undvika kött. Jag antar att jag är mer av en idealist när det kommer till att inte lämna mat, vilket jag inte gjorde denna gången heller. Observera att detta inte händer varje år ens, utan oftast finns ju alternativ när man är ute och äter eller att någon frågar vad man vill ha för mat.

Nu kanske jag börjar trassla in mig i personliga anekdoter och komma ifrån ämnet litegrann. Min poäng kom nog fram utan dem. Om inte epitetet har något egenvärde, så ser jag ingen användning av att använda dem. Vi namnger ju saker just för att det ska förenkla för oss att förstå vad det handlar om. Ibland kan det säkert ha ett syfte att säga "Jag är vegetarian" om någon ska laga mat till en. Men det förutsätter också att mottagaren är bekant med dess innebörd, för annars finns det ingen nytta med det. Nu är ju inte just jag Vegetarian utan kanske pescetarian då. Men om jag ska försöka komma till skott med kärnan i min tanke här.

Jag kallar mig inte pescetarian, utan löser situationer där frågan kommer upp med att enkelt förklara att jag inte äter kött. Det är ju inte så att jag är pescetarian och det styr vad jag äter. Det är ju hur jag äter som gör att jag skulle kunna definieras som pescetarian. Jag använder alltså inte den termen om mig ändå, men jag skulle inte förneka att jag i praktiken är pescetarian.

Jag kallar mig inte alkoholist heller. Men lite analogt med pescetarian skulle jag inte förneka att jag åtminstone varit det och jag skulle inte heller ta illa upp om det användes om mig. Det är ju trots allt ett helt korrekt beskrivande ord om mig. Nu är det kanske lite mer laddat än t.ex. vegetarian, men det spelar ju ingen roll.

@majken_r Då förstår du precis hur det är. Hur hen äter sig in under huden och kletar av sig och vill ta makt över dig. Det som triggar mig i henne är just akilleshälen att inte få känna och uttrycka det jag känner. Att jag dragit mig undan istället för att uttrycka mina känslor, något jag i mitt tidigare liv gjort. Vänt ilskan mot mig själv att jag är fel. Ångest. Skyddat andra på bekostnad av mig själv. Det värsta är att igår kväll fick jag lite ångest, jag har pratat med kollegor om situationen, berättat allt. De ser ju också en del, men inte allt då jag blir mest utsatt. Först kände jag mig jättestark och mådde bra när jag berättat men sen på kvällen ångest. Hjälp, vad har jag sagt! Hur ska det bli för henne nu? Vad kommer att hända? Stackars henne? Vad mycket skit jag snackat, jag som hatar skvaller. Här går jag in i mitt gamla beteende igen. Rädd att försvara mig själv. Kanske överdriver jag?

Min man har hjälpt mig att komma tillbaka. Av med handskarna, försvara dig själv nu. Det är inte ditt fel. Du gör rätt. Han sade, likställa detta med sug på alkohol du haft. Hur har du hanterat detta? Säger du inte, ditt uppmärksamheten går sker tillväxt? Var sker tillväxt nu? Ja, det sker ju i att det är mitt fel. Det är i det gamla det triggar, men du är här och nu. Det har hjälpt mig att hålla mig fast vid att det är nog, att jag måste säga vad jag tänker och känner. Jag har rätt till mina känslor. Jag måste löpa linan ut nu, det finns ingen annan väg. Som jag gjort med alkoholen, det finns bara en väg, den andra leder till återfall.

Vi får hjälpas åt, tillsamman blir vi starka💪. Vi är goda grannar i cyberspace❤️. Jag bjuder på kaffe och semla😁

Härligt att läsa. Nykterheten börjar när man låter första glaset stå. Minuter blir till timmar, dagar, månader och år.

@vår2022 har ju följt din situation med kollegan här och undrar ibland om vi delar arbetsgrupp du o jag. Har också en sådan kollega och hen äter sig in i mig ibland. Ditt inlägg idag skulle jag kunnat skriva.. Har jobbat sista tiden på att inte gå med utan hålla fast i mig själv. Det får bära eller brista.. Det är sol du skriver ingen Disneyfilm.. Hade varit fint att vara granne med dig nu, ta med ett par semlor och sitta i ditt kök och prata om detta.

@vår2022 Heja dig! Mäktigt att du kan se hennes spel med er andra. Men hon är inte din apa att sysselsätta! Bums tillbaka med henne i knät på din chef. Hit men inte längre!

Kram 🐘

@Charlie70 Åh, så skönt att du har piggat på dig ❤️ Ja, usch den oron som sjukdom väcker hos alla familjemedlemmar är nästan svår att härbärgera. Vår dotter fick ju vätska i hjärtkammaren i mars i fjol, och hon kan själv knappt hosta utan att bli hispig. Jag blir också hispig, men måste hålla låg profil gentemot henne. Det gick bra på sjukhuset, men till och med hon förstod allvaret eftersom hon var inlagd 8 dygn på hjärtintensiven.

Skönt att du inte blev triggad av morfinet, när det behövs så behövs det verkligen, akut. Men shit vad det påverkar. Min mamma fick morfin i tablettform ett tag. Hon sluddrade, väldigt obehagligt. Då funkade morfinplåster bättre på henne.

Kram 🐘

En kall morgon med minus 10 grader. Kaffe i sängen under varmt täcke och två varma sovandes hundar bredvid. Tyst och stillsamt. Ska njuta en stund till när det är så stillsamt och sedan ta mig ut på en lång löprunda.

I veckan har min kollega som jag tampas med gjort ett rejält övertramp mot mig. Nu är gränsen överskriden och jag har fått nog. Jag får vända ut och in på mig själv för att inte hamna i att jag gör våld mot mig själv. Jag måste ta upp detta på ytan och sluta skydda henne, gå ur min akilleshäl medberoende. Lägga skuld på mig själv tyst och i ilska. Hon har valt sin strid mot mig nu, efter att hon tog en strid med en kollega som fick backa. Nu är det handskarna av och ta en strid för mig själv. Ska prata med min chef som jag dragit mig för. Jag har försökt med allt som står i min makt för att reda upp situationen. Jag har pratat med henne om att det inte funkar, att vi måste göra på annat sätt. Jag har lyssnat och lyssnat på henne. Jag har dragit gränser om vad som är ok, stöttat henne och skyddat hennes beteende inför andra. Inte sagt hur hon beter sig mot mig. Trott att jag kan få henne att ändra på sig. Förmodligen som en medberoende till en alkoholist gör, tror att man kan ändra på personen och själv ta på sig all skuld och tillintetgöra sig själv. Inget jag själv erfarit men varit medberoende på andra sätt. Nu är det slut på det! Troligen finns det inget happy end på detta, men det är ingen Disneyfilm heller. Vet inte vart det kommer att medföra för mig, men detta är inte min värdera riktning i mitt liv, som jag följer om jag inte tar upp det.

Jag har insett att om jag inte tar upp detta, kommer jag att normalisera beteendet. Det är inte normalt, det är kränkande beteende. Och jag ser hur hon tillåts bete sig av oss andra, det är så subtilt och hon kommer undan det med sitt charmiga, oförargliga, bemästrande, pladdrande och duperande sätt. Så subtilt så det knappt är märkbart. Utgår totalt ifrån sig själv och sätter ofta offerkoftan på och tar fram kortet om sitt funktionshinder när det känns lämpligt som får alla att hålla käften. En narcissist, med subtil härskarteknik och under ytan så rädd och osäker som leder till att hon måste förgöra andra så att hon inte förgörs själv.

Så, har bestämt mig för att hon fått detta utrymme av mig idag, sätter henne med clownnäsan på i en garderob för resten av dagen. Mer energi ska hon inte få idag. Det ska bli skönt med en löptur när det blivit lite mindre kallt och rensa hjärnan med musik i alla möjliga genrer💪👊🏃‍♀️😁.

Ha en fin lördag!❤️

@Andrahalvlek Tack fina forumvän ❤️

@vår2022 tack för dina ord, jag lägger in som i hjärtat❤️ Jag vill inte mista en sekund av livet nu till att få ångestbakfylla. Det är helt uteslutet, och jag är tacksam att jag känner så. Skickar varmaste kramen till dig❤️

@Charlie70 Precis, 6 mån minus två glas som i någon slags chock intogs utan att riktigt fatta vad jag drack.. Men det är skönt att märka hur livet utan liksom blir mer och mer självklart. Kram till dig!

@majken_r ”Lust att vara fri.” Så fint ❤️ Grattis till sex nyktra månader! 🥳🥳🥳 Det blir bara lättare och lättare. Livet går upp och ner, men vi har bättre förutsättningar att hänga med i livets berg- och dalbana - nyktra och lite mer förnuftiga.

Kram 🐘

@Varafrisk Så är det. Ingen är sin sjukdom handikapp. Jag säger inte att min dotter är utvecklingsstörd, hon har en utvecklingsstörning. Sen tror jag att ju oftare man använder ett ord, ju snabbare bryter man stigmat. Och för många alkoholberoende är ordet alkoholist just stigmatiserande.

Kram 🐘

@Charlie70 Alkoholist är snäppet bättre än alkis, det håller jag med om. När jag pratar om min pappa tex känns ordet alkoholist mest relevant. Och man kan ju vara alkoholist i olika stadier. MEN vi som har slutat dricka är ju inte alkoholister längre 🤔 När jag pratar med andra än dem som känner mig väldigt väl, eller här inne på forumet, så brukar jag bara säga att jag inte dricker alkohol. Punkt. ”Nej tack, jag dricker inte alkohol”. Inte ens ett ”längre” petar jag in längre.

Kram 🐘

@vår2022 Alkoholfri var ett jättebra ord! ”Nej tack, jag är alkoholfri och dricker därför bara alkoholfritt”.

Kram 🐘

@Andrahalvlek När jag har varit på AA säger man sitt förnamn och ordet alkoholist vilket jag också har gjort. I gruppen där jag går säger de andra deltagarna (som jag förstått tagit återfall och är tillbaka igen)sitt namn och ordet beroende. När jag berättade för min chef, kollegor så sa jag och jag säger att jag är alkoholberoende. Jag har en beroendesjukdom som innebär att jag aldrig mer kan dricka alkohol. Ordet alkoholist för mig har en negativ klang…det är som jag är min sjukdom.

Kram🐬

@Himmelellerhelvette Hej! Såg nu att det var i min tråd du läst och kommenterat😁. Härligt att inlägget gjorde dig taggad! Nu är det bara att sätta igång med projekt nya hjärnbanor och du kommer att få en fantastisk utlandssemester. Tänk att uppleva den nykter och tänk att ha alla sinnena med och uppleva vistelsen med dem. Tänk på alla härliga intryck som du kan ta med dig och njuta av även efter semestern🌞❤️

@Andrahalvlek Jag tycker att alkis är ett nedvärderande ord. Precis som tjockis eller fetto. Det är skällsord. Jag har flera gånger sagt alkoholist om mig själv, inte till någon annan, men här på forumet. Kanske jag även sagt alkis. Det är mest för att säga sanningen och som det är, ge det extra kraft för det är inget jag vill vara men det är fakta. Jag är alkoholberoende eller alkoholist och jag kan inte hantera alkohol. Det är fakta jag aldrig kan bortse ifrån och aldrig får glömma med risk för att annars släta över sanningen och hamna i återfall. Det har tagit lite tid att acceptera sanningen och med tankar om, är det fakenews ändå? För jag ville ju inte se mig själv som en alkoholist, en looser. Idag tänker jag mest om mig själv som att jag kan inte hantera alkohol, det är integrerat inom mig själv och en sanning, en självklarhet. Därför är jag en som inte dricker alkohol. Så jag tänker inte ex alkoholist eller ex alkis eller ex alkoholberoende, mer att nu är jag inte beroende av alkohol för jag dricker inte och vill inte dricka. Kanske man kan kalla sig själv för alkoholfri? Typ är du alkoholist? Nej, jag är alkoholfri. Typ när man kämpat för att bli fri från bakterier och blivit det, bakteriefri. Så nu är min benämning på mig själv alkoholfri😂

@majken_r Du är verkligen dubbelt stark! Att du håller dig från alkohol i din tuffa verklighet med din sjuka dotter. Det skulle vara så lätt att ta några glas och bara få domna bort, men du vill inte domna bort. Du tar dig an den oerhörda utmaningen på det allra bästa sättet. Att vara nykter och möta livet exakt på det sätt som det kommer emot dig och du hanterar det med andra verktyg än alkohol. Fantastiskt! Du tar verkligen ansvar för ditt liv och därmed även din familj. Du försöker göra det bästa av situationen varje dag. Du ska vara stolt över dig själv och över den krigare du är och som aldrig ger upp. Massor av kramar från mig och jag har en stor beundran över ditt mod❤️❤️❤️

@Vinäger det är en riktig cliff hanger detta! Viktigast att du mår bra nu och är rädd om dig.

Kram!

@FinaLisa härligt att du börjat hänga lite med oss igen! Du har alkoholen under den kontroll som du trivs med, det är det viktigaste och samma för mig. Men jag känner ändå ett behov av att titta in här då och då för att påminna mig.

Hör snart av dig igen!

Kram!

@Vjlo hur går det för dig? Vi slutade ju snusa tillsammans men jag började igen efter 11 månaders uppehåll (dumt jag vet). Har du kunnat hålla i? Ett gupp med alkoholen som du tar dig ur igen - du har gjort det förr!

Kram!

@Fenix hur går det för dig! Vilken storartad insats du gjorde på systemet för ett tag sedan! Har livet fortsatt på den bana du vill? Skriv gärna! Funderar också på om du tagit mer hjälp än av oss? Visst har du erfarenhet av antabus, eller är det inte aktuellt?

Kram!

@Mrx blir lite nyfiken bara på om du har fortsatt arbeta hemma efter restriktionerna släpptes på frivillig basis? Vissa trivs ju väldigt bra med hemarbete och fortsätter med det som mycket som de får och kan även nu. Jag har alltid gillat komma in till kontoret så jag kör i princip 100 procent där.

@Torn det där med skiftarbete låter inte så dumt! På nio lediga dagar kan man hinna mycket - även att ta hand om sig själv. Gillade också att skotta snö när vi bodde i hus. Då ska jag tillägga att sträckan som behövde skottas inte var så lång. Brukade passa på att skotta hos åldrande grannar när jag ändå höll på eftersom det är något kontemplativt och tillfredsställande över det. I.o.m mitt nya intresse längdskidåkning har jag studerat snöskottning i mer snörika trakter och där kan jag förstå att man nog kan tröttna efter ett tag!

Kram!

@Se klart hoppas du får den härliga helg du förtjänar! Läser att din diet tuffar på. Själv har jag haft en ofrivillig diet i några veckor p.g.a. sjuk. 3 kilo ner resulterade den i. Med tanke på hur lite jag fått i mig tycker jag det är oförtjänt lite men min kropp har helt uppenbarligen bestämt sig för att hålla oerhört hårt i kilona efter 50 :D

Kram!