Senaste kommentarerna i forumet

@Andrahalvlek jag gillar inte att använda ordet alkoholist om mig själv eller andra. Det är tyvärr ett ord som blivit väldigt stigmatiserande tycker jag. "Beroende" är ett ord som säger mer om vad det handlar om tycker jag. Det är också så jag tänker om mig själv. Till andra har jag hittills inte sagt något (mer än för de som jag talade om för precis i början).

Kram!

@majken_r visst har du passerat 6 månader nu? Då gissar jag att du alldeles snart kommer att slippa precis alla tankar på alkohol och det är så himla skönt när man kommer dit! Kan bara skriva under på allt du säger i ditt inlägg.

Kram!

@FinaLisa hej! Härligt att se dig här igen, har tänkt på dig! Ja nu har jag passerat tre år och det känns som det ska d.v.s. helt underbart att slippa alkoholen.

Livet har börjat återvända här igen efter en tids sjukdom (nästan helt under kontroll nu så lugnt). En viktig reflektion jag har gjort är att när jag satt där på akuten och hade väldigt ont och fick frågan om smärtlindring tackade jag ja utan tvekan. Det blev bl.a. morfin. För några år sedan gjorde jag en mindre operation och fick även då morfin. Den gången triggade morfinet igång hjärnan och fick mig börja fundera på vin igen trots ett års nykterhet. Denna gång - ingenting! Kanske var dosen lägre den här gången, vet inte men jag vill ändå tro att hjärnan även har läkt sig ytterligare från alkoholbruket på de här åren.

I övrigt mår vi bra här alla tre. Flickan blev förstås rädd när jag var dålig så nu kan jag inte ens hosta utan att jag ser att hon oroar och frågar hur jag mår egentligen. Stackare.

Kram!

@majken_r som INTE dricker 😅

548 dagar har jag varit med här. Druckit 125 av dem. I början prövade jag måttligt i 30 dagar, sen tre månader. Sen skedde något i mig, ett slags fokusskifte. Från kamp om att kunna dricka lagom till lust att vara fri. Inte enkelt men det blev annorlunda och riktningen blev tydlig. Jag vill vara en som inte dricker. Utöver två glas har jag inte druckit på ett halvår. Ibland fladdrar det förbi ett sug, men jag kan titta på det och hitta till att det där glaset är inte för mig. Lika lite som mycket annat som fladdrar förbi, som nya rosa jeans och annat jag ibland ”måste” ha. Är väldigt tacksam för att jag är där jag är idag. Vi har alla olika skäl till att vi är här, olika förutsättningar omkring oss. Jag drack mig till ett beroende, min hjärna gillade verkligen alkohol och jag förstod för sent vad som hände. Vi har olika vägar ut ur beroendet. Jag är fortfarande överraskad att forumet gjorde all skillnad. Hade aldrig kunnat tro det.
Vaknade idag och behövde sätta detta på pränt för mig att minnas och reflektera kring. Vilken förändring. Tycker mycket om att vara en som dricker! Nu blir det kaffe och lite mjuk yoga. En semla ska jag nog lyckas få i mig under dagen också☕️ Önskar alla en så fin lördag som möjligt 🌤️

@Axianne Vill bara ge dig ett stort jävla TACK för att du sätter ord på mycket av det som jag upplever med min nuvarande behandling. Kontraproduktivt.
Känner mig hoppfull och mindre som en Alien nu när jag läst ditt inlägg och vet att jag inte är ensam om sådana känslor. Och jag längtar till behandlingen är slut så att jag verkligen på riktigt kan avstå alkoholen på mitt eget sätt och för min egen skull <3

@Geggan ❤️

@Sattva 🙏🏼❤️

@Se klart Njut av ledighet, en hel lång helg!!
Själv är det välbehövlig egotid med bara yoga hela helgen här.
Jag är så nyfiken, vad är det du pluggar?
🌸❣️🌷

@Himmelellerhelvette Grattis!! Och ha en fin resa. Håller med Torn, du kommer få en helt annan kvalitet på den!🌸🍃

@Andrahalvlek Ja, alkoholist var ett läskigt ord i början. Nu tänker jag att det bara är ett ord på någon med alkoholproblem. Där drickandet är utom kontroll. Och det vet vi ju många härinne att drickandet kan vara utom kontroll. Fast vi har jobb, familj etc etc.

När jag säger det om tjockis ser jag en ståuppkomiker framför mig. Som skämtar om sin kropp i olika situationer, men man känner att dät finns smärta bakom. Det är liksom tunn is det där. Att "bjuda på sig själv", som kan kännas som något annat för mottagaren. Men drt kanske är jag som tolkar in saker.

@Sattva Märker du att ditt tänk om orden förändrats under resans gång? Och du har nog rätt, att säga alkis om andra känns nedvärderande. Precis som tjockis. Det är nog ord som individen själv bara får använda, lite skämtsamt 🤔

Ett snarlikt ord är funkis, som inkluderar alla med funktionsnedsättning och deras anhöriga typ. Jag brukar ibland snacka om ”funkisvärlden”. Inte ett dugg nedlåtande, men kanske om någon annan säger det?

Kram 🐘

@Andrahalvlek Ja ord är intressanta. Förmiglåter alkis som attman pratar lite skojsamt men ändå med en släng av skam om det. Alkoholist låter däremot mer rätt förmig.
Lite samma som när rn överviktig oerson kslkar sig själv "tjockis". Det berör mig illa, för i mina öron blir det lite självnedvärderande. Jag skulle aldrig säga tjockis till en överviktig person. Och heller aldrig (ex)alkis om mig själv. Jag berör faktiskt sällan att jag inte dricker. Ja, det är nog så jag benämner det, jag dricker inte. Har aldrig fått följdfrågor på det faktiskt.

@Himmelellerhelvette Hipp hipp hurra, vad du är bra!🎉🎉🎉. Grattis till 6 månader! Vad bra att du blev ännu mer taggad med att skapa nya banor i hjärnan. Det är precis det som sker om vi tränar, tränar och tränar på nykterheten med nyktra vanor. Om vi ger uppmärksamhet och fokus på det positiva med att vara nykter, då sker tillväxt med nya banor i hjärnan. Hjärnan är fantastisk på att lära om och skapa nya banor. Det kommer också att minska din inre konflikt, kognitiva dissonans. Jag skrev om hjärnans plasticitet i min tråd härom dagen som handlar om hjärnbanor, utifrån Anders Hansens fjärde program om hjärnan, läs om du vill. Jag upplever att mina nya banor i hjärnor har lett till att min värld vidgar sig och med nya perspektiv.

Du ska vara stolt över dig själv och din fantastisks process och arbete❤️

En ovanlig vecka har börjat gå mot sitt slut. Den här veckan har jag jobbat mer på kontoret än hemifrån. Det är första veckan sedan pandemin bröt ut. 3 år har passerat sedan pandemin förändrade vardagen för många av oss. Det har varit och är rätt segt att sitta hemma och jobba. Jag behöver sociala kontakter för att må riktigt bra. Alkoholen och jag funkar bra tillsammans de få gånger vi träffas. En dag i taget 😎
/Mrx

I helgen pratade jag bland annat med min äldsta dotter om att jag har slutat med immovane (zopiklon) från den 31/12. Efter att ha tagit den varje kväll i 11 månader. Att jag har läst att tabletten är Benzo-liknande. ”Kass medicin att ge till en ex-alkis” sa jag lite på skoj.

Hon undrade om jag tänker på mig själv som en före detta alkis? Då berättade jag hur illa jag tyckte om det ordet i början av min nykterhet. Att problemdrickare kändes mer bekvämt i munnen, att både tänka och säga.

Samtidigt är jag tydlig med att inte använda ordet ex-alkis om mig själv ihop med andra än de som känner mig väldigt väl. Det är inget jag skulle säga till någon på jobbet, inte ens lite skämtsamt.

Ord blir vad vi laddar dem med - positivt och negativt. Och så fort ett ord blir negativt laddat ska det bytas ut. Min dotter, som har en utvecklingsstörning har tex numer en intellektuell funktionsnedsättning (IF). Tur att det har en förkortning! Förr i tiden hette det att hon var harmynt, men sen många år tillbaka säger man läpp-, käk-, gomspalt (LKG).

Men att folk tjatar om funktionsvariation när de pratar om olika handikapp stör mig en massa. Syftet med att sätta ”etikett” på folk är att de ska få adekvat hjälp och bemötande. Funktionsvarierade kan ju alla vara på olika sätt.

Jag fortsätter säga utvecklingsstörning, och sen brukar jag tillägga att språkstörningen är det som man märker av mest. För mig är det inget negativt laddat ord, det är bara en beskrivning av realiteten.

Och tydligen har stigmat försvunnit vad det gäller alkis för mig också. En sund utveckling. I början hade jag en enorm beröringsskräck - och vågade inte ens tänka ordet. Samtidigt kallar jag mig inte nikotinist, även om jag snusar.

Hur tänker ni om ordet alkis? Är det fortfarande negativt laddat för er? Hur många nyktra år krävs för att man ska bli bekväm med ordet? Ett stort plus är ju att man kan sätta ex- framför!

Trevlighelgkram 🐘

Tack @Torn ❤️ Ja milstolparna blir mer tydliga när jag gör så och i varje period finns det saker jag vill lämna bakom mig och avbockade grejer.

Nya utmaningar och nya erövrade erfarenheter i varje nytt mål❤️

Jag kommer nog njuta som mest varje morgon, när jag vaknar pigg och fräsch och dom andra mer eller mindre halvkassa 😁
Jag ser fram emot att uppleva med alla sinnen fullständigt klara❤️
Kram

@Varafrisk ❤️

@Andrahalvlek ❤️

@Geggan ❤️

Tack @Se klart för omtanken ❤️

Jag berättade i ett inlägg om en händelse för en tid sedan. Utan att tänka mig för så skrev jag om det oerhört sorgliga som hänt vänner till mig och hur jag upplevde både sorgen, chocken och det ganska övernaturliga som det lett till. Lite obetänksamt, visade det sig, eftersom detta forum ligger helt öppet och sökbart för alla och även om jag använt omskrivningar och inte lämnat ut personuppgifter eller närmare detaljer så berättade jag tydligen för mycket. Något som i kombination med det jag berättat förut visade sig röja min identitet. Under dagen kände jag mig manad att ta bort inlägget när jag insåg att någon jag förmodligen känner sedan förr är läsare av mina inlägg och valde att ta kontakt på ett ganska märkligt sätt. Min anonymitet har därmed komprometterats och det är ju förstås mitt eget fel.

Nu vill jag ändå vädja till den som hörde av sig via sms den 19/1 att ge sig till känna igen så vi får prata om detta eftersom jag inte får kontakt på annat sätt. (Jag har svarat på meddelandet men det har inte lett någon vart.)

Utan att avslöja sin egen identitet skrev personen ett sms till min privata telefon från okänt nummer. Meddelandet löd: "Läst på A-hjälpen o fattade de va du jag när jag läste om (min sons namn) o begravningen. Jag dricker oxå för mycket men ingen vet. Va mera försiktig för ryktena sprider sej!!!"
Det var allt. Sedan blev det knäpptyst.

Hela grejen efterlämnar en tröttsam gnagande känsla. Om man läser här och själv dricker så vet man att det sista en alkoholist under tillnyktring behöver när man i terapeutiskt syfte lättar sitt hjärta i en blogg - det är att folk börjar leka kurragömma och spela spel med ens personliga integritet. Jag är nog inte speciellt rädd för att min alkoholism ska komma ut bland de jag känner från förr, så ryktesspridningen skiter jag i, men jag är inte så förtjust i att det finns någon där ute som leker med mig på det här sättet. Syftet att få kontakt igen är dock inte att tjafsa eller förebrå. Snarare att hjälpa till ... om jag kan.

Nog om det.
530 dagar nykter. Snart 1,5 år. Inte en gnutta sug eller önskan att dricka igen. Jag börjar smått vänja mig vid att mitt liv är så här "normalt" och att det faktiskt är en dröm som gått i uppfyllelse. Jag vet dock inte om jag någonsin kommer att sluta förvånas över att jag lyckades vända den här skutan. Det är så mycket som förändrats under den här tiden och min tacksamhet över att jag fick kraft att bli nykter vet faktiskt inga gränser. Jag tackar Gud eller vem det nu var som slutligen gav mig styrkan. Men det var inte AA-guden eller de tolv stegen som hjälpte mig. För vissa är de kanske den enda räddningen, men för mig var det inte någon lösning. Man hör ofta att "Ingen alkoholist kan hålla sig nykter på egen hand" men för mig var det tvärtom. Jag behövde släppa både behandlingsvården och AA för att äntligen bli människa igen.

Något som slagit mig är att när man var där mitt i skiten och försökte ta hjälp av proffs och utbildade människor inom behandlingsvården fick man en massa viktiga regler som kändes jättesvåra att tillämpa. Att försöka bli nykter blev liksom övermäktigt och man orkade inte ta sig an framtiden om man skulle behöva följa alla direktiv och hela tiden ständigt ha alkoholen i tankarna trots att det var den man skulle avstå. Idag inser jag att jag kunnat strunta i det mesta av det jag fick lära mig på alla behandlingar och AA-möten. Jag lever inte efter de reglerna och jag har inte tillämpat något av det som proffsen ansåg vara så livsviktigt. Ja, förutom att låta bli alkohol, då. Det är väl det enda. I övrigt har jag inte behövt plåga mig med något alls av alla de ändlösa regler och krav som man skulle ha med sig.

Kanske hade jag otur med mina behandlingar men jag anser dem ha varit kontraproduktiva. När jag var intagen på behandlingshem för ett antal år sedan var syftet att jag skulle komma ut därifrån med "verktyg" att hålla mig nykter framöver. Det var tyvärr totala misslyckanden. Jag kom ut därifrån med en större längtan att dricka än jag hade när jag skrev in mig. Från att man vaknade på morgonen till man somnade på kvällen handlade allt bara om alkohol, missbruk och elände. Man grät och vältrade sig i sorgliga livsöden och dödliga följder. Man grävde djupt i all skit man själv genomlevt för att allt skulle upp till ytan och bearbetas, men sedan fanns ingen på plats som hade kompetens eller ens tid att ta hand om det vrak man blev av att minnas. Man stod där helt ensam och naken med sin ångest.

Dessutom blev man utsorterad och institutionaliserad. Alla man umgicks med var missbrukare. Man isolerades från omvärlden och den enda kontakt man hade med yttervärlden var när man bussades runt på AA-möten på olika orter. Det enda man pratade om hela dagarna var missbruk och sjukdom. Och nej. Man får inte säga "man" heller. Det heter "Jag" när alkoholister pratar om sig själv och terapeuterna märkte ord varje gång någon sade fel. Satans viktigt var det. Om jag kände sig onormal innan behandlingen så förvärrades det av min tid på behandlingen och jag kom hem därifrån mer värdelös och missanpassad än någonsin.

Ta det nu inte som ett råd att avstå behandling eller AA. Det var min unika erfarenhet och upplevelse. Jag vet att för många är det jag inte stod ut med, tvärtom räddningen och lösningen. För många är det enda vägen ut. Men om det inte fungerar, då är man kanske som jag. Då kanske man behöver vara normal i stället för att hela tiden älta sitt missbruk.

Idag tänker jag nog bara på missbruket när jag skriver här, och det får jag påminna mig om emellanåt såvida det inte dyker upp något som jag behöver få ur mig och skriva av mig om. I övrigt tänker jag nästan aldrig på varken alkohol eller att jag är alkoholist. Om andra dricker känner jag bara tacksamhet över att jag faktiskt har ett val. Jag kan säga nej och det gör jag.

Kram på er! 🫂🫂🫂

@Se klart Grymt bra jobbat med dieten💪

@Se klart Tack så fint skrivet och så sant❤️

Kram Majken från hemliga sällskapet, här finns vi som en liten men dock- armé som tänker på dig och skickar varma tankar.