Senaste kommentarerna i forumet

@Himmelellerhelvette Jag sa aldrig mer tidigt också. Jag visste atr den vägen jag var inne på när jag drack skulle leda käpprätt åt avgrunden. Och nu, alltså alkohol vad är det? Ett nervgift. Något vår kropp blir förgiftad av. Hjärnans egen kemi blir helt koko. Varför i himmelens namn skulle jag någonsin igen vilja ha det?

@Himmelellerhelvette Jag har sagt aldrig mer rätt tidigt. Det är för mig motiverande och ger mig makten att själv bestämma om jag ska dricka eller inte. Jag är bossen. För mig är det en tydlig gräns som jag inte tänker överskrida och riskera att bli ett fyllo igen. Om denna gräns inte fanns skulle dörren inte vara stängd ordentligt och det tycker jag är läskigt. Jag tänker att kraften som finns i mina tankar är så oerhört starka och därför kan jag säga aldrig mer. Det är också en stark motkraft mot beroende som jag vet kan försöka göra trix, den får mindre luft då. Jag är inte rädd för återfall för jag ska aldrig dit igen och därför kan jag säga aldrig mer! Det är så oerhört klart och tydligt för mig vad som skulle hända om jag drack, det finns noll tvivel om det och den rädslan gör också att jag kan säga aldrig mer!😁

@Se klart God morgon! Hundväckning här vid 06. Morgonpink och frukost sedan lite rulle på valpen som attackerar den äldre tills han blir trött och vill vila igen. Jag blir också fortare trött och uttråkad på fest numera. Jag vill inte komma i sängs alltför sent heller för jag vill ta vara på nästkommande dag och vakna tidigt. Jag märker fortfarande att andra dricker vin eller öl, men jag är bara så nöjd över att det glaset inte tillhör mig och slipper bli påverkad, bli bakis och få ångest. Jag känner mig så fräsch och ler inombords över det. Brukar fråga grannen om han ska med på en löptur nästa morgon, men det vill han inte😂.

Fint att du ser positivt på ditt nya uppdrag och tjänst. Låter skönt att slippa admin och HR och kunna styra över din egna tid bättre. Ha en fin dag!❤️

Det är så härligt att läsa när ni skriver aldrig mer❣️Jag vill också skriva aldrig mer men det känns som att det är farliga ord, hur kom ni över rädslan av att jinxa det?
Jag vill aldrig mer dricka men av någon anledning är jag rädd, typ som att någon skulle hälla ner det i halsen på mig. Jag förstår inte rädslan? Något ni känner igen? Jag har några dagar kvar till 6 nyktra månader kanske är jag så rädd för att jag har för lite tid i ryggen, för lite erfarenhet?

Kram❤️

@Se klart Godmorgon! 🤗 Det låter härligt med nedtrappning av jobbet! En väldigt stor skillnad i ditt mindset mot när vi började resan här måste jag erkänna. 😅

@Sattva, ja vilken befrielse det är att säga aldrig mer alkohol! 🤗

Kram

@Se klart Precis så känner jag också. Alla dessa möten som jag kommer slippa - hurra! Jag kan bara jobba med det jag älskar att göra - redigera snygga sidor 🥰 Jag njuter av det lika mycket nu som när jag började med det jobbet 1992. Känner en pirrig förväntan inför att jag börjar med varje sida - och en pirrig nöjdhet när jag är klar. Tänka att få känna så på jobbet varje dag! Tekniken har avancerat massor och vi är otroligt många färre som gör det jobbet, men tänket när man gör sidan och tillfredsställelsen när man är klar är densamma. Det är skapandeprocess, som jag verkligen mår bra av 😍

Kram 🐘

Igår hade jag en annan spännande upplevelse i om byte av- eller tillträde till en ny tjänst. Mindre formellt ansvar även om jag kommer ha fullt upp- men inte lika mycket HR-Admin-grejer, tex
Inte lika mycket möten. Jag kommer att äga min egen kalender i högre utsträckning.
När jag kom hem igår efter en kort aw så kände jag mig så otroligt lättad! Jag insåg att det kanske/troligen/jo- faktiskt är en start i processen trappa ner.
Jag har så mycket annat i livet nu. Jag som alltid tänkt att jag typ aldrig ska sluta jobba..: tänk vad mycket utveckling som kommer relativt sent i livet. Att få fortsätta växa och upptäcka nytt. Att få känna att kliva ner- är att kliva upp i en annan del av livet. Jag är häpen, haha.
Ha en fin dag! ☀️

@Se klart För mig är det tragiken bakom som skaver mest. Dessa trasiga människor som liksom kippar efter andan. Nej jag säger som du o Torn, aldrig mer!!

Såg förresten gårdagens avsnitt Anders Hansens program om hjärnan. Om plasticitet, hjärnans förmåga till förändring. Spännande!
🌸🍃❣️

God morgon @torn och alla early birds
Kattväckning här 05:40, så mysigt att vakna då. Baristan öppnar som sagt först nu så jag gjorde mitt eget kaffe idag,
@torn jag blir nog fortare trött- men det kan också vara att jag faktiskt blir lite uttråkad av att sitta still många timmar? Och dricka nåt? När man är nykter känns det ju lite… apart.
Nej aldrig mer, och det är bra att minnas så som man gör när man läser hos nykomlingar- och jag tror att det är bra att dela med sig lite av det man/vi har erfarit-fungerar. Dvs att inte ta något första glad. Järnridån. Resten kommer sen!
Kram 🤗

@Se klart Hej!👋 Det är samma här. Jag tänker inte på att andra dricker numera. Som på nyårsafton sist tex. Dom andra drack nog alkohol, men om det var vin eller öl eller bubbel till maten har jag inget minne av alls.😂 Grym skillnad mot det första nyktra året. Då hände det t.o.m. att jag noterade hur många glas andra drack!😅 Och det här med att jag blev trött snabbare under sena kvällar när andra dricker är också ett minne blott för egen del sedan länge. Jag är snarare piggare än dem som dricker har jag konstaterat. 🧐 Det hänger nog ihop med att jag är så avslappnad och har det trevligt och kul. Det finns inte på kartan att jag någonsin ska börja dricka igen känns det som. Men att läsa lite bland nykomlingarna här på forumet är säkert bra. Så jag inte glömmer hur hemskt mitt förra liv var.

Ha det bra! 🤗

Det hände mig en grej härom dagen, var ute ett ärende på lunchen och passerade en man som höll ett 6-pack öl i famnen.
Först tänkte jag att det var mitt på dagen- så knäppt att gå omkring med öl. Sen fick jag en så kväljande känsla. Tänkte på den där vidriga avslagna slatten i botten av varje glas eller burk. Öl har inte direkt varit min dryck men jag kände sån fysisk avsmak. Jag tänkte samma tankar några gånger för att mala ner den där känslan för evigt.
Idag var jag på aw med jobbet och först när jag kom hem- kom jag på att alla andra drack alkohol, det- ja, jag tänker inte ens på det.
Jag dietar mig genom dagarna och på väg hem idag doftade det pizza i hissen. Gott!
Det kan jag ju äta sen eller imorrn för den delen. Men alkohol? Aldrig aldrig mer.
Som en stor stadig rauk i mitt inre. Jag saknar inget- jag är BARA tacksam för vad det nyktra livet har givit mig helt gratis.
Alla mina morgnar. Alla kvällar.
Katter, små barnbarn, trädgård, forumvänner som betyder så mycket. Och några extra kilon att tampas med då.
Jag kunde omöjligt förstå hur mycket bättre allt skulle bli. 🌱

Otroligt fint att läsa, tack för hälsningen, det känns fint att fortsätta framåt (även om jag knappast övervägt det motsatta). Hurra för dig! ☀️

@Geggan Visst är det så, när våren närmar sig, när man får se solen och den blå himlen så väcker det något i oss som vi tidigare förknippat med att njuta det tillsammans med något alkoholhaltigt men tänk så lurade vi varit att tro att A ska ge något mer än den härliga vårkänslan i sig själv.

Gott med lite chokladmousse 🥰
Kram❤️

Men vad kul att du är aktiv igen, Sisyfos. Läste om det tragiska i familjen. 💗 Så oerhört sorgligt.

Men prinsessa och FinaLisa, jag missade att ni skrivit. 💗 Tack för att du tror på mig, prinsessa. (Nu fick jag något att fundera över. Ja, alltså vem du skrivit som förr. 😁). Och FinaLisa, blir det ingen anordnad fysisk forumträff, så får vi planera in några dagar på västkusten. Vi måste ses igen. 💗 Som sagt, åtminstone Varafrisk och PimPim hänger på. Kanske någon mera som finns i krokarna där nere.

Pinsamt tjatigt att skriva det igen, men jag vill verkligen berätta den sista delen av min A-resa. Men det får bli vid ett annat tillfälle.

Eftersom helvitt alltid varit mitt mål blev mina ca två år med kontrollerat lördagsdrickande endast en (min) strategi att inte riskera att hamna i det dagliga tvångsdrickandet. Knäppt och bakvänt, jag vet, men det fungerade för mig - tills jag bestämde mig för helnykterhet igen. Och upprepade mitt återfall och dryckesmönster på exakt samma sätt som tidigare efter några månader. Mycket knepigt och direkt livsfarligt den här gången.

Men nu är det över!

Kram och på återseende 💗

@Himmelellerhelvette 😂 ja det är kanske så det är, hjärnan försöker komma på någonting att sukta efter , lite random. Idag har jag köpt en liten chokladmousse- faktiskt en relativt kalori- och kolhydratsnål godsak. Kanske den här begynnande vårvintern bidrar, alltid en tid av nån sorts vild längtan..🐳😇 A känns långt borta.

Helgen hos äldsta dottern var helt underbar. Det märktes att det bara var två veckor sen sist, våra samtal började på en helt annan nivå. Det är ju så med relationer, träffas man ofta så får samtalen en helt annan verkshöjd. Det är ju likadant med min mamma, träffas vi oftare så har vi båda större behållning av umgänget.

Att köra dit lördag morgon och hem vid elvatiden på söndagen var perfekt. Då fick jag vilan på fredagkvällen, fick köra i dagsljus - och hann med att handla, laga mat, bara-vara och chatta för tjejjouren på söndag kväll. Och jag mådde helt okej ändå på måndagsmorgonen. Det kanske låter lite att bara umgås med sin dotter ett dygn minus sovtimmarna, men det ska samtidigt vara ett hållbart umgänge. Jag sover på deras soffa i en tvårummare liksom.

Min målsättning är att vi ska träffas varje månad, antingen att hon kommer hem eller att jag kör till henne. Att besöka olika kulturevenemang passar oss perfekt. Hon gillar det men gör det typ aldrig om jag inte tar intiativ till det. Hennes sambo slipper helst sånt, och jag älskar att gå med henne på sådant. Jag betalar våra biljetter och hon betalar restaurangmaten. Perfekt.

Mötet igår med de nya kollegorna gick utmärkt. Vissa av dem har dock tvingats att jobba vissa veckor kvällstid, och det var de riktigt ledsna över. Tre personer ska dela på en kvällstjänst och två dagtjänster. Sex veckor i taget jobbar de kvällsveckor. De var riktigt ledsna över det, och det ger dem en onödigt jobbig start på omorganisationen. Så de var lite ljumma i sin inställning medan jag var gräsligt positiv. Vi balanserade upp varandra lite.

Vet ni vad jag har gjort mer!? Jag har kontaktat en kennel och frågat om de möjligen har grå storpudelvalpar på gång. Fick svaret att hon tänker para sin tik i maj och då blir det leverans i mitten av september. Och jag står nu på listan över att få köpa en valp. Nu måste jag planera min semester efter det. Jag har ju alla semesterveckor från fjolåret kvar, så jag kan ta långledigt. Den här chansen får jag inte igen liksom.

Jag tänker lite löst att ta två veckor i sommar och sen resten av veckorna från mitten av september och framåt. Jag ska först räkna på exakt antal semestertimmar som jag har. Den 15/2 måste min chef ha mina semesterönskemål och då måste jag ha tänkt klart. Jag ska ju dessutom ersätta min närmaste kollega på min enhet när hon är ledig, så då behöver jag också vara ersatt.

Min dotter höll långa förmaningstal med mig i helgen. Är jag säker på storpudel? Den är ju väldigt mycket större än en mellanpudel. Förstår jag verkligen hur jobbig den första valptiden blir? Snacka om ombytta roller. Jag log och sa till henne: ”Blir det valp så kommer jag att börja plugga och bli valpexpert. Jag lovar.”

Och det här känns inte förhastat. I augusti är det fem år sedan min älskade pudelpojke somnade in. Sen dess har jag umgåtts med tanken, men jag har inte sett någon praktiskt lösning. Nu har jag många semesterveckor att använda. Jag har möjlighet att jobba hemifrån under en övergångsperiod. (Nu ska jag ju ingå i ett gäng där alla sitter geografiskt utspridda och där videomöte gäller för alla.) Jag har gott om tid att leta efter en dagmatte eller daghusse.

Nu har jag gjort vad jag kan göra. Nu får ödet avgöra om det ska bli en valp eller inte.

Kram 🐘

Så fint att du är här Vinäger! Och skönt att höra att det går bra med alkoholen. Jag har tänkt mycket på ”din modell”, eftersom jag och du har haft lite likartade förhållande till alkohol under en period. Av och På. Jag känner av små mängder alkohol och de 9 glas ”rekommendationer” som finns anser jag ör för mycket. Det går inte att komma ifrån att att dricka är att leka med elden och att alkoholen påverkar mer än man tror. Tänker på både dig och pianisten och tror att alkohol varje vecka bibehåller en del stress i systemet och att det inte är särskilt positivt. Samtidigt måste ju livet gå att leva och du har ju varit väldigt tydlig med att du har behövt ventilen. Jag tror att vi behöver hitta våra ventiler. Det är svårt med kemiska substanser inblandade i ekvationen och vissa behöver medicin, men att hitta balans är en jäkla konst tror jag och jag tror mer och mer att flera av oss härinne får extremt dåliga effekter av alkohol även i mindre mängder. Men det är inte så jäkla enkelt som flera skriver som att bara sluta för om ventilen är där måste den ersättas. Vi har inte samma ventiler eller samma förutsättningar, men jag tycker att vi alla ska se på oss själva med blida ögon och försöka förstå oss själva och försöka hitta nycklarna till ett liv här och nu och att få det ok då. Önskar dig en fin fortsättning!

@vår2022 Visst är det lättare att bli störd i sin sömn när man inte dricker. Var ju fruktansvärt att bli störd i sömnen när man var bakis, ångesten slog på och det tog hur lång tid som helst innan man somnade om. Nu som nykter när jag blir störd somnar jag om lätt som en plätt och inget ångestpåslag utan bara glad att man kan göra det som behövs och sedan sova igen❤️

Kram

@Geggan Sådär kan jag också känna, att jag får ett sug på tex choklad och sen när jag inte får det blir jag sugen på andra grejer som jag inte heller har hemma och då sug på A men så förstår jag att det bara är ett sug på något men att A verkligen inte är det jag är sugen på egentligen, det är bara hjärnan som försöker komma på vad kroppen behöver just då, kanske är man bara trött.

Kram❤️

@Jajamänsanigen 10år🥳 Fantastiskt bra!

@miss lyckad Jag beklagar sorgen❤️

Det är verkligen hemskt hur vi blir beroende och många av oss inte lyckas sluta dricka. Det är svårt att förmedla kunskap till den som inte kan ta till sig den. Man behöver lära om grundligt, genomskåda alkoholromantiken, förstå att alla leker med ett beroendeframkallande medel ända sedan första glaset. Vissa blir beroende andra inte. Men att vi blir lärda från start att alkoholen gör guldkanten på allt är så felinlärt, guldkanten är allt det trevliga, alkoholen har tyvärr bara hamnat där som något vi trott behövds.

Kram❤️

Kul att höra ifrån dig Blenda! Ser ut som om du överlever ditt program och jag tänker att alltid lär du dig nåt, men att misstänksamhet och egna reflektioner bara ör bra. Då tar man också eget ansvar.
Såg ni Anders Hansens program om njutning och beroende? Jag tänker att det programmet visar att det finns skillnader i vilka effekter våra hjärnor går igång på. Det finns skillnader i vilka kickar vi har druckit på. Jag har skrivit det förr (och jag vet att en del kommer att hävda att jag saknar insikt), men jag anser att en stor del av alkoholforskningen baseras på personer som har ett väl utvecklat beroende och kanske ursprungligen fick ”samma kickar” av alkohol. Beroendeforskaren i programmet sa att de som inte klarar att bryta beroendet är såna som lägger ansvaret för sitt liv (och sitt drickande) utanför sig själva. Jag träffade den typen några gånger när jag drack ”den ältande alkoholisten”. Hjälp säger jag - jag skulle kanske kunna dricka mig dit jag också och sån vill jag inte vara. Alltså hen var i mitt huvud och ältade oförätter.
Där tror jag att AA gör nytta. Jag tror att vissa behöver lyfta blicken och se sig omkring, se andra. Men sen har vi andra hörinne bland annat, som inte gjort annat än att se andras behov. Vi har personer med årstidsbundna dippar, vi har en progressiv sjukdom, vi har en mer eller mindre lättväckt gen. Vi har hjärnor som går igång på lite olika saker. Jag har snart 10-års erfarenhet av olika beroendepersoner och beroendepersonligheter härinne och jag vill påstå att det finns rätt stora skillnader, med detta inte sagt att vi kanske alla hamnar på samma plats i slutändan om vi fortsätter, men jag tror att vi behöver ha lite olika vägar ur det här och vara uppmärksamma på olika saker. Jag tror ärligt talat inte att jag skulle vara så hjälpt av AA. Och det ställningstagandet handlar inte om att jag tror att jag är unik och har ett alldeles eget förhållande till alkoholen. Jag baserar det på min personlighet, effekten jag får av alkohol och mitt liv i övrigt. Så jag tror att jag måste jobba med andra saker. Jag har dock druckit för mycket och använt alkohol som medicin och kommer aldrig att kunna ha ett okomplicerat förhållande till alkohol igen.
Man kan välja att aldrig ta första glaset och jag tror att det är bra med en längre tids nykterhet för att få insikt, men sen handlar det, tror jag, om att komma till insikt med vilka åtgärder man måste vidta för att inte hamna där igen. Är det bara ”kicken” eller är det nåt annat. Vilka förebyggande åtgärder behöver man ta? Jag lyssnade på alkispodden och en av programledarna sa att han märkte att när livet började kretsa runt honom så var han tvungen att ”göra tjänst” för att bryta. För mig är det tvärtom, när jag blir helt fixerad vid andra och deras behov behöver jag bryta. Hjärnan behöver vila och jag tror kanske inte att vi har riktigt samma lösning på det problemet. Så alkoholdjävulen i all ära, för mig handlar det om att vara uppmärksam på de små, små förändringarna på vägen dit.

@miss lyckad Tack🥰 Visst är det så❤️

@Sisyfos Jag har absolut använt alkohol för att få energi till att orka ladda om efter jobbet och göra hemmajobbet. Det var så allt började.
Årstiden, mörkret alla virus hjälper till med tröttheten.
Jag ser fram emot att lära känna mig själv mer och att få mer energi. Jag trodde jag skulle kommit längre där efter snart 6 månader nykter men jag var nog mer skadad i kropp och hjärna än jag ville erkänna för mig själv så kanske läker jag ännu?

Läste att man förstör sitt immunförsvar när man dricker som jag gjorde, när har man läkt det igen tror ni?

Kram

Jag tror att jag ibland använde alkoholen som bränsle, när jag var alltför trött. Minns att jag på väg hem från jobbet innan jag gick in genom dörren kunde dricka för att orka ladda om och ”ta kvällspasset”. På nåt sätt tror jag att alkoholen på det sättet gjorde det lättare att hålla fokus. Stängde ute en del intryck och tankar och också känslan av att vara för trött. Härinne finns en hel del ”duktiga flickor”. Högpresterande sambandscentraler och det kostar på. Jag har inte skrivit så mycket om det på senare tid, men jag påstår fortfarande att jag inte gillar fyllan. Och jag ser fler härinne som skriver att ni inte gillar att tappa kontrollen. Och jag tänker att det är ”energin” och ”avstängningen” jag ibland har velat komma åt. När man måste prestera fast man inte orkar. Tror jag har/är lite HSP och när du skriver @HH att du får dåligt samvete så känner jag igen mig. Alla andra först, ens egna behov sist och det är en ohållbar strategi. När man ”behöver” alkohol för att orka prestera måste man tänka om. AA-stegen går mycket ut på att lyfta blicken från sig själv och se andra, men jag tänker att en del härinne behöver göra det motsatta. Se sig själv och sina behov. Jag vet att jag har lite ”medberoende tendenser”. Alla runt omkring ska vara glada och nöjda, sånt kostar också på. Jag jobbar på med att se mina behov, men det sitter långt in och jag har svårt att sitta still och koppla av. Jag tror att det är jätteviktigt, men det är nåt som inte bara kommer (för några här). Det är lätt att både skriva och säga att man ska prioritera sig själv, men har man tillbringat ett helt liv med att se andras behov, så kräver det träning och fokus. Och för mig för den delen också en insikt i att ingen blev lyckligare av att jag körde slut på mig för att tillfredsställa behov som de inte ens uttryckt att de hade. Nu är du kanske inte riktigt så @HeH, men nu kommer en spännande tid i nykterhetsarbetet tänker jag. När du får börja lära känna dig själv igen. Ifrågasätta mönster och känna för den delen. Jag tyckte att alla intryck blev starkare (på gott och ont). Skrattet närmare etc. För en HSP är det här lite jobbigt också. Att titta på film med personer som slåss eller ramlar gör nästan fysiskt ont. Men man lever på riktigt och det är väldigt trevligt. Önskar dig en period full av liv nu. Tror förresten att årstiden och mörkret gör oss trötta. Ladda med D-vitamin (i lagom dos) och bra mat och möt våren.

Vilken fin läsning! Säger som Vår häruppe, släpp inte drömmarna! 🌸🍃