Senaste kommentarerna i forumet

@Sisyfos Men åh Sisyfos! Jag har undrat vart du tagit vägen, och nu förstår jag varför du inte varit aktiv på forumet. Så ofantligt sorgligt det som hänt ditt barn.
Jag tror att sorg, oavsett orsak, kommer i vågor. Och ja, att vara i vågen men inte stanna kvar är nog viktigt. Att tillåta sig tacksamhet över de stunder då vågen drar bort. Få känna glädje o lättnad över det. Just med dödsfall tror jag det lätt kan bli nåt sorts dåligt samvete över att man plötsligt kan känna något annat än smärta. "Har jag redan sörjt färdigt??". Jag vet inte.

Min man förlorade sin son när sonen var i yngre 20- årsåldern. Vi träffades några år efter. Men hans sorg finns där ju. Då och då. Eller alltid? Jag vet ju inte vem han var innan. Livet kan bli riktigt bra, trots att hjärtat alltid är ärrat. Hans sorg är ju något jag lever med också på något sätt. Hans erfarenhet är ju en del av den han är.

Jag anammade även mörk-choklad-metoden igår kväll @sattva @kennie, något mer men igår var en mörk dag ur dietperspektiv med middag hos goda vänner och det skulle aldrig falla mig in att inte äta sånt som andra lagat åt mig och bjuder på, även om jag håller det måttligt.
Idag är en ny dag och nya kalorier att hålla ordning på- ljust bröd och Bregott känns ju som två grejer man inte ska ”overdo”…
Men min kropp svarar fint på mina ansträngningar- en VÄLDIGT snäll kropp f ö med noll protester förutom lite snuva.
Idag blir det trädgårdsprepp- kaffe och sen tidig hemfärd för att hinna preppa middag till vår familj.
Träffade en av mina bästa vänner igår som kämpar med en nyupptäckt cancer. Där behandlingar mm inte är fastställd och kanske behövs detta inte ens. Men oron finns såklart där. Livet 55+ är växlande molnighet- det är vädret i denna livsfas och vi gör vårt bästa för att slänga upp näsan i solen när den tittar fram 🙏🏻
Kram på er alla! 🌱

Vad fint att höra av dig @blenda ❤️
Jag hade också hellre varit en måttlighetsdrickare. Det hade ju varit superskönt. En av de stora grejerna med att sluta dricka är ju att kämpa med den acceptansen.
Jag tycker inte mitt liv blev enbart enkelt av att sluta dricka/ men möjligheterna att ta itu med det snåriga, ökar.
Jag tycker att forumet ”erbjuder” en mängd människor-berättelser där nykterheten ofta är förknippad med terapi, eller mediciner som sätt att hantera det nya livet? Så nån typ av ”behandling” arbetar de flesta med?
Att våga vara öppen med allt från tuffa depressioner, känslor av utanförskap och sorg över hur livet blev är en av de mycket fina berättelser som jag tagit del av här, och som i sin tur har hjälpt mig att förstå att människor hanterar livets svårigheter på en mängd olika vis. Det är hoppfullt men framförallt blir det därmed omöjligt att generalisera kring ”forumet”.
Tro hopp och kärlek till dig! ☀️😍

@Himmelellerhelvette @majken_r @Sattva
Tack för era kommentarer❤️. Ännu en skön morgon med hundar som kan slappna av efter lite morgonbestyr och joxande med varandra. Igår natt sov valpen för första gången tillsammans med den äldre i eget rum. Det är lite svårt att sova gott med dem i den egna sängen, hoppande hit och dit, vilket de gör när vi är hemifrån på semester eller dyl. Det gick hur bra som helst! Valpen sov hela natten. Egentligen när man tänker efter så är ju valpen mer van att sova med sina syskon och mamman, men det viktigaste har varit att vara försäkrad om att den äldre inte beter sig dåligt mot valpen innan de kan sova ihop samt att valpen känner sig trygg hos oss. En milstolpe av klarad! Nu hoppas jag att han också snart blir rumsren, det är ett springande ut och in, torkande och många olyckor inomhus. Tänk vad lätt man glömmer hur det var😂.

Tänk också hur mycket mer irriterad och trött jag var när de andra hundarna var valpar när de kissade inomhus, allt springande ut och in, när jag var bakis. Mitt tålamod med hundarna har alltid som tur är räckt långt, men som nykter är det bra mycket enklare och tar inte alls lika mycket energi. Jag bara gör och accepterar läget.

Ha en fin söndag!❤️

Hej alla och särskilt varmt godmorgon till dig @Varafrisk. Blir så glad av din resa <3. Och vad roligt att höra av dig @Vinäger, i Varafrisks tråd. Känner att jag vill kommentera det där med bekräftelsebias, som är ett välkänt, naturligt men lite jobbigt fenomen.
Jag tillhör ju de som nästan slutat skriva.
Jag är nykter (för närvarande är det bäst att tillägga i ödmjukhetens tecken) men misstänksam av naturen.

Den behandling som jag just nu genomgår har som enda sanning att utan att genomgå 12-stegsprogrammet är du dömd. Antingen olyckligt nykter på vita knogar eller så småningom tillbaka i alkoholens klor. Medan du tvärtom blir rikt belönad genom AAs löften om du gör programmet med bl a gottgörelse och bön. Det är den enda sanningen, vilket - med behandlingens sätt att betrakta nykterheten - innebär att många här på detta forum inte har lyckats, utan de bara tror det. Absurt, eller hur?

Men på liknande sätt har det ibland varit jobbigt för mig att läsa här om hur fantastiskt livet blir, bara man slutar dricka. Allt blir bättre och bättre. Förenkling utan insikt enligt mig. Så är det säkert när livet i övrigt egentligen är ganska ljust, och när det är drickandet som har förstört det. Men jag visste vilka utmaningar jag hade att tackla utan vinets dämpande filt. Jag lever så nu, livet på livets villkor, eftersom jag var tvungen. Stupet kom för nära. Men helt ärligt, jag hade hellre varit en måttlighetsdrickare. Jag tyckte livet var trevligare när jag fortfarande klarade av att njuta av drinkar och vin. Det är inte särskilt synd om mig för att det inte kan bli så igen, men det är min sanning.

För övrigt mår jag bättre än för en månad sedan, ser ljusare på framtiden. Och snart är behandlingen slut så att jag kan fortsätta att låta bli att dricka på mitt eget sätt ;)

Tro, hopp & kärlek till er alla

Intressant diskussion det här och jag tror ändå att några öppnar ögonen och börjar reflektera av den där typen av inlägg. Och intressant att utmana sig själv med tanken på vad man sitter fast i och inte förstår idag som kommer att vara självklart om 5 år.

Sen @Sattva tänkte jag på det där med hjärtesorgen. Att hon ska förstå att det kommer att kännas annorlunda sen. Har tänkt mycket på förluster eftersom ett av mina barn förlorade en partner i ett hastigt dödsfall nyligen. När det gäller dödsfall har jag resonerar som att det är bra för hen att tidvis vara i sorgen. Inte hela tiden, men att gå in och ut ur den. Har pratat mycket och påmint ibland. Kramat och funnits där. Jag har också funderat mycket på mina egna förluster i ungdomen (inga dödsfall tack och lov) och ”att göra slut” är inte lika definitivt som död, men jag tycker ändå att känslan av bottenlös sorg fanns där. Och ibland var ett uppbrott lika med att den andra försvann totalt och jag skulle ju inte säga till mitt barn just nu att det kommer att kännas bättre om ett tag, vilket jag definitivt skulle ha gjort om de bara gjort slut. Nu bekräftar jag sorgen och säger att den kommer att finnas med länge och att det är ok att vara ledsen men om hen fastnar i det måste hen säga till. Död är ju en förlust som man inte vill att ens barn ska behöva uppleva och som man blir orolig över, men kanske är det en bättre väg att gå att behandla även hjärtesorg på samma sätt. Bekräfta känslorna som finns. För det är en förlust och blir så oerhört tomt även vid ett uppbrott. Jaja, som ni märker har jag haft en hel del tid att fundera över de här sakerna på sista tiden och håller tummarna för att mitt barn kan leva vidare med sorgen som bleknar. Men jag har nog landat i att ta lite allvarligare på (och mer deltagande) om de skulle bryta upp ett förhållande för sorgen kan ju även då vara oerhört stark.

@Lora @Kennie
Nu ligger jag lugnt i sängen efter att ha firat min födelsedag i riktigt goda vänners lag ute på krogen som jag bjöd in till. Det var jättetrevligt och mysigt och jag har valt mina goda vänner. Det var inga problem för mig att vara både nykter trygg glad och fri i deras sällskap så jag känner mig helad av det och oerhört tacksam att jag inte behöver spendera någon mer tid med någon som får mig att känna mig underlägsen och fel. Då behöver jag inte heller dricka för att fly det obekväma.

Veckan har inte innehållit några större nyheter här hos mig. Jag o syskonen fortsätter försöka hjälpa, förstå o parera vår mamma. Jag som ju jobbar med personer med hjärnskada känner igen väldigt mycket. Nu är frågan om det kommer lägga sig med tiden/ om hjärnan läker, eller om detta är bestående. Hon klarar sig självständigt, men är personlighetsförändrad. Ilsken, lättstött, egoistisk, egocentrisk. Pratar, skriver sms och inlägg på facebook i denna anda. Till oss om allt mellan himmel o jord, oftast med slutklämmen att vi syskon inte bryr oss om henne o allt ska hon få göra själv (sanningen är något annat). På facebook mycket om vad hon tycker om sjukvården, myndigheter, politiker etc etc. Det hela är mentalt tufft för oss alla.

Dottern är hjärtekrossad. Tycker mig ana att hon ser något annat bortom smärtan så smått. En positiv sak (för mig) är att hon aktivt söker mitt stöd, mitt sällskap o uttrycker att hon känner sig trygg tillsammans med mig. Hon har haft mycket ångest denna tid o det är skönt att jag kunnat hjälpa henne.

Ja vad ska jag säga? Detta är livet. Nästa helg är det yoga för hela slanten, jag ska bara ta emot. Våren är snart här. Längtar!🌸🍃🌸🍃

@Kennie Tack för att du tog dig tid och svarade. Jag ser det nog lite annorlunda. För mig är ilska bara ett uttryckssätt. De kommer av en underliggande orsak som man reagerar på. Den talar om för en hör nu här. Nu är det något som inte stämmer. Tänk om! Dett är inte hälsosamt.

Själv är jag uppfostrad med att känslor ska slätas över. Framåt gäller. Inte älta utan bit ihop och påt igen. Så här jag kört på. Sedan fanns ju vin om man behöver slappna av för att sedan traska vidare. Det ledde till noll analys och förståelse för mig själv. Svårt med när man plötsligt inte har bedövning att ta till. Då är man plötsligt naken. Snabbt behövde jag hitta sätt att reda ut mina känslor så att jag istället kan vara kvar i nuet utan att fly.

Jag var arg på samma saker som nykter som onykter. Enda skillnaden var att nu kunde jag reda ut tankarna på ett sundare sätt. Energi som går åt numera till obehag är väl reducerad med 90%. Väldig skillnad i livskvalitet snarare än att ta 1.5 flaska för att kyla av sig eller släppa spärrar för att sedan vakna bakis.

Håller med om att ilska kan få ett ännu mer osunt uttryck på fyllan men det betyder inte att jag inte hade rätt att vara arg när jag blev det. Bara det att jag hittade ju ingen långsiktig lösning då. Det tycker jag mig ha gjort nu för jag har lärt mig vad som triggar min ilska och har hittat bättre sätt att uttrycka mig. Hantera ilskan på ett sätt som gör att jag får kvar massor av mer energi i livet som helhet. Även lättare för andra att va med mig nu när jag kan beskriva varför jag blir arg och innan det går för långt. Numera får jag även hjälp av de mina att hitta bättre sätt att göra saker på när jag blir frustrerad. Jag tar dessa känslor / signaler på allvar och hanterar den. Förr sprang jag rakt in i väggen gång på gång istället.

@Lora Ja, inte helt tydligt vad jag menar, jag förstår det. Men jag tänker att många som dricker har ett beteende på fyllan där de blir arga och besvikna på andra, negativa känslor förstärks. En del skriver ilskna kommentarer på sociala medier, andra grälar eller börjar handgripligen slåss med personer de har en relation till. Jag tror att de där känslorna och alkoholen samverkar och förstärker varandra. Därför menar jag att det kan vara riskabelt att ägna för mycket tid åt dem, då de liksom hänger ihop med drickandet och kan leda till att man får för sig att det är lika bra att man dricker när ingen ändå förstår en och respekterar en. Sen håller jag med om att det är sorgligt att inte få en andra chans som nykter, och naturligtvis kan man ha rätt även om man varit berusad i en konflikt. Men jag tror att vägen ur ett missbrukbeteende är att fokusera på det man kan kontrollera. Nämligen sig själv och sina framtida val. Antar att det är ungefär vad 12-stegsmodellen och sinnesrobönen handlar om; att få kraft att förändra det jag kan, acceptera det jag inte kan förändra och förstånd att inse skillnaden..

@vår2022 Det är verkligen skönt att nu kunna stanna upp och prata med grannar, innan skämdes jag så att jag låtsades ha bråttom så jag inte hann prata.
Ja det är viktigt att få egentid men ibland svårt att få till utan att få dåligt samvete inför familjen men jag tränar på det.
Tröttheten har säkert med säsongen att göra, de dagar jag fått se solen har jag haft mycket mer energi.

Kram❤️

@Varafrisk ❤️🐳

@Varafrisk ❤️🐳

Det är lite intressant detta. I min värld är det så många där ute som har svaret kring "den där alkisen". Man boxar in folk och slänger på locket. En gång alkis alltid alkis. Man möter blickar, frågor som hänger i luften men ingen frågar och emellanåt avståndstagande. Det blir lite tyst runt en. Sedan har vi då AA och detta forum. Där får man prata öppet.

Det jag menar är att det är lite uppförsbacke att ta sig ur ett missbruk. Om man då dessutom trycker ner sig själv i skorna och inte skakar av sig, är det lätt att inte se ljuset för tunneln.

Sedan detta med att man inte ska ha rätt att tycka något och man ska tryckas tillbaka den tiden man missbrukar. Alla har bestämt sig för att man var rätt däng då och bara ska äta upp vad som nu var som hände. Man var full och får skylla sig själv heltenkelt. Helt ok tom att prata över huvudet på sådana.

Jag bara undrar varför? Varför är det riskfyllt att tycka att andra behandlar en fel? Varför ska man gå med på att tryckas tillbaka bara för att man missbrukar? Kliva in på AA som enda instans för att lätta sitt hjärta.

Okunskapen är så stor därute gällande vad detta handlar om. Det är så stor tystnadskultur även om typ 25% i Vasastan i Stockholm har problem. Kom igen. Kan vi sluta trycka till och börja släppa in folk i värmen istället?

Känns många gånger som man tillskriver en person med missbruksproblem alltför mycket. Jag skulle definitivt lyssnat på en missbrukare som känner sig tilltyckt. Det finns alltid två sidor av myntet och även om man missbrukar behöver inte det betyda att man inte är utsatt för diverse oegentligheter. Att man inte har rätt.

@Kennie vad menar du med att orättviskänslor spelar i samma lag som missbruk? Jag missar något här tror jag. Menar inte det argt. Utan undrar verkligen vad det är för koppling du gör?

@Sattva Det har du såklart rätt i. Men trots medvetenheten om det så faller jag ju själv i den fällan då och då. :) Det känns så tokigt på något sätt.

Jag förstår precis vad du menar med din dotter. Bara när du nämner det så känner jag en sådan empati för henne. Man vill liksom att hon ska förstå precis det du säger, men när man väl är inne i det så kan man inte se det så.

@TappadIgen Jag tror ju att det är en del av meningen med livet till och med, att utvecklas. Och då kan msn inte förstå idag det man förstår om 5 år. Det är detta jag i nuläget försöker få min hjärtekrossade 18- åriga dotter att ta till sig. Att det hon genomlever just nu, kommer att upplevas på ett helt annat sätt om bara några veckor.
Det är väl detta vi som jobbar med människor har som vår största utmaning i jobbet, iaf upplever jag det så, att försöka förmedla hopp o tillit till framtiden. Och tilltro till att man fixar det.

@Andrahalvlek och @Torn, tack för att ni delar med er av era tankar och hur ni känner igen er i det jag skriver. Men @Himmelellerhelvette , @Sisyfos och @Sattva , nu har ni blivit lite väl frikostiga med superlativen :)

@Sisyfos skrev:"jag tror att såna här inlägg som det du nyss gjorde TI kan vara en ögonöppnare för någon"

Det är ju det jag hoppas på, men som jag också undrar om det inte är förgäves. För som jag spekulerar i så skulle jag om jag på något magiskt vis hade kunnat läsa det inlägget jag skrev häromdagen för 5 år sedan så skulle jag nog undrat vad det var för ett UFO som svamlat till en sådan text.

Samtidigt så skriver ni ju alla som jag taggat igenkännande om en liknande förändring i erat tänk som inte kom automatiskt på något vis. Hade det varit möjligt att genomgå den förändringen enkom genom att läsa om andra erfarenheter, eller måste man gå igenom det själv?

Något som det påminner mig om är att jag själv, fast jag försöker vara öppen, kanske avfärdar tankar och idéer idag som om kanske ytterligare fem år jag kommer ha omfamnat helt. Jag har ju bevisligen gjort det tidigare, så där föreligger en överhängande risk att jag gör det igen. Det är nog så viktigt för alla att ta med sig, alkoholproblem eller ej.

Kanske det bästa knepet är när man sitter fast i något är att fundera på om man inte har låst sig i sina tankar och försöka tänka bredare och lyssna till andras erfarenheter. Men hur vet man om man sitter fast?

Tack för alla era synpunkter och snälla ord. Ni har helt klart boostat min lördag <3

@TappadIgen Håller med de övriga, tack wtt du skriver när du skriver!🌟🌸🍃

@vår2022 Vad mysigt att hundarna hittat varandra! Vi pratade om det igår när vi var ute med våra hundar, att vad snabbt den lille blivit stor. Han har vuxit om gammelhunden, en tik, med säkert 15 cm. Han fäller henne ganska ofta när de leker. Han fattar inte hur stor han är helt enkelt. Eller så gör han det, och vill stå över i rang? Ingen aning. Maken var på agility m honom första tillfället i torsdags. Gick bra!
Nåja, nog om mina hundar🤣

Jag hade samma reflektion när jag åkte ner i Europa hals över huvud till min mamma tidigare i år. Att trots att hela lroppen var full av oro, ovisshet etc etc, så kände jag mig relativt grundad o samlad. "Ok, nu är det såhär. Vad gör vi nu? Ok, en sak i taget".
" Just nu är det lugnt, jag ska bara sitta här o njuta av maten. Här o nu". Man har hjärnan med sig. Använder sina verktyg, i mitt fall yoga o andningsövningar. Gör det man vet funkar. Och har tillit till sig själv o sin förmåga att stå pall. Den tilliten fanns ju inte med alkoholen i bilden.
Ha en fin lördag🌸🌸🌸

@Se klart Mörk choklad är ju dessutom proppat med antioxidanter! Och serotoninhöjande har jag för mig🧐. Kakao i sig är faktiskt inte dumt, av bra kvalitet.
Ha det riktigt mysigt på landet! Själv har jag haft sovmorgon o ska också bara njuta av dagen🌸❣️

@Kennie Jag förstår det och jag lämnar honom ifred och så vidare. Men jag har blivit förnedrad, det var vad som hände där och då. Hon är tidigare dömd för misshandel av mig och jag har inte varit förmögen att sätta mina gränser. Nu tar denhär känslan mig med storm och jag vet inte var jag ska ta vägen när det händer.

@Se klart Godmorgon☕️ Började se Händelser men fick sluta, blev för mörkt just nu..för bra😅 Trädgårdsritningar däremot, det klarar jag! Låg och kollade trädgårdsland-inspiration på Pinterest igår🌱🥕 Nu blir det gym för mig och sen häng med familjen, önskar dig en fin dag!

@vår2022 det är så galet sorgligt egentligen att vår hjärna blir så kidnappad att vi trodde att vin skulle göra allt bättre. När det bara gör det sämre.. Viktigt att aldrig glömma. Min hjärna kan ju fortfarande se vinglas fladdra förbi, alltmer sällan, och då gäller det att hålla i kunskapen att det inte stämmer. Tycker om när du, och andra, delar dessa reflektioner. Blir nyttiga påminnelser!
Såå fint att hundarna hittat varann, att den ”gamle” accepterar den lille💕 Hoppas du får en fin lördag! 🥰

Hej Jennyn,
Jag tror det är riskfyllt att ge plats åt känslorna att andra behandlat dig orättvist. De spelar på samma lag som beroendet. Vi människor har olika gränser för vad som är oacceptabelt och du gick över hans gräns. Det du kan göra är att ge dig själv möjligheten att leva på ett sätt där du inte riskerar att förstöra relationen till den du älskar genom att bli full och göra något du ångrar. Och där du framför allt är snäll mot dig själv och lever på ett sätt som ger dig möjlighet till balans och välmående.

@Himmelellerhelvette Jag tycker att energin öka ju längre tid jag varit nykter. Just nu kan jag uppleva en slags vintertrötthet, men ju ljusare det blir och när solen tittar fram så vaknar även jag till liv mer. Jag har ju hundar som måste ut varje dag så det hjälper mig att komma ut varje dag, trots att jag kan känna mig trött. Varje gång jag kommer ut känns det skönt, framförallt när jag kommer hem. Då är det ok att få vila lite och bara vara😁