Senaste kommentarerna i forumet

@Himmelellerhelvette Skönt att allt är ok❤️ Så härligt att du mår bra och att kroppen orkar igen! Älskar också när man liksom känner hur kroppen är igång👌🏼 Är också igång med gym och yoga. Klarade också en vinflash som fladdrade förbi i helgen. Som @vår2022 skrev nånstans, ett tillfälle som var ny för hjärnan att inte ta ett gott glas (som sällan blev ett). Men jag tittade på glaset och vinkade hejdå. Funkade fint och hjärnan har nu ytterligare en alkoholfri upplevelse att lagra🥰 Stor kram till er🥰❤️

@Se klart Att vakna tidigt av sig själv är jätteskönt! Jag går alltid upp tidigt på söndagmornar, dels för att yoga, men också för att ge mig bästa förutsättningarna för en bra sömn söndag- måndag. Man kan inte ha kakan o äta den. Iaf min hjärna klarar inte sovmorgon o sedan en vardagstidig kväll isäng. "Förr" försökte jag förlänga söndagen/ förtränga att arbetsveckan skulle komma genom att vara uppe länge på söndagskvällen. Och då "bara" 2-3 glas vin. Det var ju i princip som att somna nykter🤣😳😵‍💫. Så var jag också dödstrött måndag morgon. Smart Sattva😮.
Njut av din söndag!❣️

@Himmelellerhelvette Men vad härligt att du är frisk nu och även fått ta en löprunda och att kroppen svarade så bra😄. Håller med, löpning är ett livselixir. Jag mår alltid så bra efter en tur och det rensar hjärna så bra. Hjärta och muskler får jobba. Ska köra intervaller idag och det gäller att klä sig rätt i minusgraderna.

Ha en riktigt fin söndag!❤️

Rosa himmel!
Vaknade redan vid 06 idag och det är rätt skönt för då vet jag redan när jag vaknar- att jag kommer ha lätt att somna ikväll.
Pluggar mitt lilla plugg-projekt och här på landet är det alldeles vitt av snö.
Katterna leker i badkaret 😻
Har gäster här och mannen meddelade just att han känner sig bakis… mycket ovanligt.
Tyst i huset så jag ligger kvar en stund och njuter av min stund. Helga vilodagen 😍

@bennys Det du beskriver berör mig och jag förstår att det är ohållbart att ha det som du har det. Rent rationellt förstår du att oron inte hjälper, men samtidigt är ångest av en sådan natur att vi endast kan påverka den indirekt. Jag skickar dig en kram i alla fall och tänker att du kanske kunde få prata med någon och kanske få något utskrivet som kan stötta dig litegrann tills du kommer ur det? Atarax t.ex. är varken vanebildande eller har någon leverpåverkan och kunde kanske hjälpa dig?

Jag fick själv Atarax utskrivet och såg till att göra det jag kunde göra. Jag la om mina vanor och fick ordning på min sömn, delvis med hjälp av just atarax och det blev bättre med tiden.

Det är ju inte säkert att det är Gilberts, men värdena man har när man har det varierar också över tid. Det är ju därför som det är så svårt att diagnosticera. Jag tänker också att din läkare borde ju haft koll på konjugerat vs. okonjugerat. Jag förstår om du inte vill dela med dig, men vad hade du egentligen för värden?

Sen tänker jag också på att du förmodligen målar upp de värsta tänkbara scenarion, det är ju lätt det man gör. Men även om man tänker sig det värsta tänkbara scenariot så är det inte så illa ändå som du tror. Det finns trots allt många solskenshistorier när det kommer till människor som har druckit sig till leverskador. Det alla har gemensamt är att de har slutat dricka, vilket du har. Jag tänker på en man som av olika anledningar eskalerade sitt drickande till otroliga nivåer. Han blev av med jobbet och satt till slut bara hemma och drack. Han hamnade på sjukhuset, gul i hela hyn och uppsvälld mage av ascitesvätska. Han hade inte ens själv noterat de symptomen för han var aldrig nykter. I början trodde de att han inte skulle leva länge nog så att han skulle klara sig till transplantation. Efter ett tag visade det sig att han nog skulle göra det och han hamnade på levertransplantationslistan. Nu sedan några år, är han inte ens listad längre för han behöver ingen transplantation och som det ser ut kommer inte behöva en. Det är nu lite över 10 år sen han hamnade på sjukhus och jag minns inte om han fick sluta helt med sina mediciner senast eller om han hade en kvar, men han lever ändå ett ganska normalt liv, fast han är försiktig med vad han äter. Nu är det här ett extremt exempel och alla som går så långt som han gjorde klarar sig naturligtvis inte lika bra. Men det visar ändå att man har goda chanser att vända på skutan även om man skulle ha ådragit sig leverskador, vilket ju är långt ifrån säkert att du har gjort.

Som sagt ska man nog inte vänta så länge som han gjorde så man ligger döende i en sjukhussäng innan man slutar dricka, för det tillhör nog inte normalfallen att man gör en sådan återhämtning. Men det finns gott om andra exempel på återhämtningar också. Tyvärr finns det ju exempel åt andra hållet också när folk fick lite tidiga signaler på att levern kanske börjar att hacka lite, men där man valde att fortsätta, förmodligen på grund av beroendet.

Tyvärr finns väl inte det där mellantinget. Oftast är man antingen alldeles för oroad för alkoholens effekter så att det är debiliterande eller så är man inte oroad alls och fortsätter att dricka.

För levern kan ju återhämta sig till en viss gräns, även om ärrbildning som redan skett inte går att reparera. Att det är lite olika från människa till människa hur bra man kan återhämta sig beror nog både på gener och vad vi utsätter den för. Att sluta med alkohol t.ex. är ju ett måste, men sen kan ju annan kost vara dålig för den också. Jag skulle kunna tänka mig att om man tar två personer som båda slutar dricka alkohol men som redan har ärrbildning så kommer det att gå bättre för den som äter vettigt jämfört med den som äter skräpmat hela tiden.

Så det känns som att det bästa vore om du tog kontakt med sjukvården igen och försökte få till testet så att du kan få lite sinnesro. Försök sedan som sagt att vara i nuet så mycket du kan. Men din dotter är det väl säkert lättare än på jobbet, kan jag tänka. Men se om du kanske kan få något utskrivet som kan hjälpa. Utöver det, om du vill, försök ta hand om dig näringsmässigt också samt att du får tillräckligt med sömn och vätska i dig. Det hjälper ju inte bara för din lever men även mentalt. Jag har ingen erfarenhet av bulimi, men förstår att det gör det extra jobbigt för dig.

@majken_r Visst är det underbart att slippa vara bakfull! Jag hade en vinflash härom dagen och då tänkte jag på hur lätt det var att lura sig själv på kvällen om hur underbart det var med vin medan man sedan vaknar upp dagen efter och mår så dåligt att det inte finns ord att beskriva med!

Kram❤️

Dagarna går. Nu i veckan hoppas vi på besked om läget för makens tumörer. Sen får man se. Men allt är lugnt. Damlunch häromdan med vin, ja, jag fastnade ju med blicken ibland på glasen men sen var det inte mera med det. Det är inte för alla. Min roll blev att bryta upp i tid då jag såg att värdinnan, som är lite sjuk, var trött. 🐳😇

@vår2022 Helt fantastiskt beskrivning för dina kollegor! Det är precis så som det känns helt lätt att prata om det. Det vi själva vet om hur vi druckit finns ingen anledning att dela med sig av. Jag skulle inte må bra av att blotta mig så mycket, sättet du sa det på älskar jag!

Skönt att du fått till det på ett sätt som funkar med kollegan som du brottats så med❤️

@majken_r och @vår2022 Blir så glad över att se att ni varit här hos mig och undrat hur jag mår❤️

Nu är jag äntligen frisk! Och fick äntligen löptränat🙏Det är nog det absolut bästa jag vet! Det är där jag får ihop kropp, sinne och själ, där jag känner hur hjärtat pumpar och lungorna andas fullt ut. Där jag mår bäst in på cellnivå! Jag blir hel, lycklig och älskar hur min kropp svarar och jag är så tacksam över att den fungerar så fint trots all misshandel den fått stå ut med i form av alkohol och ätstörningar.

PS. Jag var en hårsmån från att köpa en bit äppelpaj med vaniljsås på kafét vi besökte. Sen tänkte jag på min checklista där det står ”0 socker” på en rad. Som helst ska bockas för varje dag. Sen nöjde jag mig med räkmacka och kaffe.

@TappadIgen Jag håller med. Att jag direkt känner mig motiverad att göra just det som jag kan påverka själv: Maten och träningen. Det tyder på att jag lärt mig en del på vägen, och det är jag oerhört tacksam för.

Igår kväll tyckte jag synd om mig själv, i morse efter en god natts sömn tänkte jag ”This too shall pass”. Sen tog jag en morgonpromenad i makligt tempo, vilket var extra lätt eftersom det var glashalt ute.

Efter det har jag lunchat och promenerat med min mamma, lagat god mat - på en lördag?! Det brukar bli hämtmat på lördagar. Men nu är ambitionen att laga mat både lördag och söndag. Då har jag matlådor till kommande jobbvecka också.

Kram 🐘

@TappadIgen Toppen! Blodtrycksmedicin kan påverka balansen, har jag hört. Trädets yogaposition är verkligen bra balansträning - visa den för din far! Jag får bara upp den andra foten till övre delen av vaden. Än så länge. Och jag fuskar lite genom att vara beredd att ta stöd med händerna om jag skulle råka svaja. Men jag tänker att det är en bra övning att ta till vid tandborstning, väntan på kaffevatten, eller samtidigt som man bara står och tittar ut genom fönstret.

@Seklart Åka skidor utför och åka berg- och dalbana tillhör absolut ungdomen. Då var jag inte ett dugg rädd, numer blir jag nästan åksjuk av att åka hiss 🤣 Ja, det är säkert något hormonellt eller dylik hjärnkemi som ger sig till känna.

Samma hjärnkemi påverkar garanterat minnet också, så det med åren blir så förbannat svårt att komma ihåg namn. Känner mig halvsenil när jag inte kan krysta fram namn. Hela diskussion dör, för det enda jag tänker på är att komma på namnet som jag glömt.

Varför just namn? Någon hade en teori om att yngre är flyttbara och behöver lägga namn på minnet. Vi äldre bor på vana marker med känt folk och behöver då inte vara så duktiga på namn. Härnäst blir jag väl som min mormor som rabblade sina egna två döttrars namn och hundens namn innan hon kom fram till mitt namn. En märklig namnramsa blev det varje gång. Också det är åldersrelaterat har jag läst någonstans.

Kram 🐘

@TappadIgen Tack för ditt fina inlägg, det uppskattas och hjälper lite. Vid första blodprovet så kunde jag tänka att det var Gilberts, eftersom inget annat visades på leverproverna, men eftersom det senaste blodprovet visade på förhöjt konjigulerat bilirubin, och normalt okonjugulerat, så ökade oron markant eftersom ett förhöjt värde av detta (enligt internet) bör ge misstanke om skada på lever eller galla.

Du har så rätt i att det inte lönar sig att vara orolig i onödan, men det är så himla svårt, och när allt inom vården tar sådan tid.

Till historien hör att jag även brottas med svår bulimi, som gör att psyket inte riktigt är så starkt som det har varit, och ångesten ständigt är närvarande.

Jag vill bara göra ett ultraljud och få bekräftat vad mina problem rör sig om en gång för alla, jag är helt utbränd efter att ha levt med konstant oro för min hälsa sedan i oktober. Är också så arg på mig själv att jag endast skärde ner på drickandet efter första blodprovet, och inte slutade helt.

Men, framtiden är det enda vi kan påverka, jag ska fortsätta mitt nyktra liv och försöka må så bra jag bara kan under helgen, och så får jag helt enkelt ringa till min läkare på måndag och be om ett ultraljud.

Problemet är att min oro och trötthet påverkar mitt jobb, jag kan inte fokusera riktigt på någonting annat än min dödsångest.

Mvh
Trött

@Andrahalvlek På tal om balans så är det kanske inte en helt relevant anekdot jag har på lager, men det är ju som bekant så att balansen försämras med åren. Det finns ju något test när man ska stå på ett ben och beroende på hur länge man klarar så motsvarar det en särskild fysisk ålder. Min far, som förvisso blir 70 i år, har under ett ändå ganska kort tidsförlopp fått försämrad balans och han har ramlat så jag blivit orolig för honom. Men när han var på mitt bröllop så hamnade han i diskussion med någon som berättade om sin egen far som hade haft balansproblem men bytt en medicin som gjorde att han blev nästan som ny igen. Det går ju inte fort i sjukvården men för två veckor sedan fick han äntligen bytt medicin och nu har min far mycket bättre balans igen, vilket känns så skönt!

Våra hjärnor är gjorda för att ta det mer försiktigt med åldern, lärde jag mig av Anders Hansen, tror att serien är relativt ny- och temat var beroende. Och visst känner man igen det? Åka skidor nedför och fort-nej tack. Bergochdalbana- lämnar över till andra 💪🏻
Det betyder förstås inte att vi ska vara överdrivet försiktiga, men hålla oss i form, orka, ha mer kul. Kram 😍

@Andrahalvlek skrev:"Sjukt motiverad just nu att sköta mat och träning"

Det är ju ändå väldigt positivt. Att du kan fokusera på de delar du kan påverka själv och sen lämna det andra till de medicinska experterna, samt framförallt tiden. Jag förstår såklart att det kan kännas tufft ändå och att det inte är så enkelt. Men du är en klok kvinna och har ju tagit dig igenom mycket allvarligare motgångar än så i livet, eller hur? Kram

@bennys Jag kan sympatisera med det du känner och går igenom. Nu är det 2 och ett halvt år sen ungefär som jag blev nykter, men första tiden präglades av en hel del ångest samt funderingar kring hälsa, precis som du hade. Jag fick till och med till ett LGP-ultraljud. Jag antar att du som jag har läst väldigt mycket om olika slags leversjukdomar på internet. Det som är lite tokigt med det är ju att de dels inte målar upp en fullständig bild eller är särskilt mycket till hjälp för självdiagnosticering, om man nu inte råkar ha alla symptomen som brukar räknas upp och dels är det ju faktiskt också en del information som man hittar som säger emot annan information. Det som hjälpte mig mer än alla sidor som sökmotorerna förmåddes att hitta var att få ta del av faktiska människors upplevelser genom anekdotiska berättelser. Visst hade de inte enkom goda nyheter att förtälja, men var ändå det som gjorde mig nöjd med var jag är idag och funderar inte särskilt mycket på det längre.

En sak som kanske både kan kännas jobbig men samtidigt också lugnande på något sätt är att blodproverna man tar egentligen inte säger så särskilt mycket. Det är väl egentligen den allra vanligaste missuppfattningen att blodproverna är diagnosticerande på något sätt. Jag läser ganska ofta på forumet t.ex. att någon skriver "Blodproverna visade att det inte är några leverskador". Det är ju bara det att blodproverna inte kan visa om man har leverskador eller ej. Du kan ha förhöjda nivåer på alla värdena, GT/ALAT/ASAT/ALP utan att ha någon leverskada och du kan ha bra värden på alla trots att du är döende av skrumplever.

Jag hoppas att du inte har missat att just förhöjt bilirubin är förhållandevis vanligt genom Gilberts syndrom som uppskattas förekomma hos runt 5% av befolkningen? Jag kommer inte ihåg de exakta siffrorna, men man uppskattar att i Sverige kan det vara upp till 10%. Det är ju en egentligen ingen sjukdom ens, då den inte ger högre dödlighet eller något alls. Det är en genetisk variation som göra att levern inte tar hand om lika mycket bilirubin som hos andra som inte har den genetiska variationen. Man brukar räkna med att en isolerad bilirubinstegring i de flesta fall beror just på Gilberts. I vissa fall kan det också vara att man har problem med de röda blodkropparna, som i sig kan ha andra orsaker. Men då borde man också ha några andra indikationer och inte en isolerad bilirubinstegring. Gilbert påverkar ju inte de övriga leverproverna, utan endast bilirubin.

Gallsten är såklart också en möjlighet, men de brukar ju påverka också ALP och GT.

Men som du ser går det ju inte att ställa en diagnos på endast blodprov utan man får ju titta på en helhetsbild med symptom och anamnes, som ju din läkare förmodligen har gjort.

@bennys skrev:"är livrädd för framtiden. Tänk om den inte finns, iallafall inte med mig i..?"

Som lekmän på forumet så kan vi såklart inte veta om andra anonyma användares hälsotillstånd eller deras framtid, men baserat på vad du berskriver så förstår jag din oro men att den med stor sannolikhet är obefogad. Du har ju slutat dricka. Med ett fortsatt drickande hade det varit en annan sak. Sen förstår jag att du är orolig ändå, när det finns faktorer som du inte längre kan påverka. Men det bästa rådet jag kan ge dig är att ta kontroll över de saker du kan kontrollera och försök att släppa resten.

Ta hand om dig själv och fortsätt att vara nykter. Oavsett anledningen till bilirubinstegringen så kommer att avstå från alkohol att vara till hjälp. Ta hand om dig själv i övrigt också och försök att njuta av att spendera tid med din lilla tjej nu. Oavsett vilket hälsotillstånd man är i vet man ju aldrig hur lång tid man har kvar. En viss oro kan vara bra, om det gör att man undviker saker som är dåliga för en, men en ständig oro berövar oss ju bara nuet för att vi inte vet vad som väntar imorgon. Men vad har morgondagen för någon mening om den också berövas oss genom oron för nästkommande dag igen?

Är det nu Gilberts du har t.ex. så är det bra att undvika alkohol, men det är ju inget som kommer att påverka dig särskilt mycket i övrigt.
Är de gallsten, så är det också bra att undvika alkohol samt allt för fet mat. Det behöver du ju förvisso också snart få diagnosticerat, men det kommer ju sannolikt inte att påverka dig så mycket heller, mer än smärta och någon operation men långt ifrån den dystopiska bild du målar upp.
Är bilirubinet ett tecken på en hepatocellulär skada, så är den ju ändå i såfall i sin linda med tanke på att inget annat upptäcktes på blodprovet eller att din läkare fäste vid något annat med tanke på anamnes och symptom. OM det nu skulle vara så, är det ju väldigt viktigt att du avstår alkohol, men gör du bara det så har du ju ändå goda framtidsutsikter. Det finns många exempel på människor som gör livstilsförändringar och sedan lever ett långt liv och dör till slut gamla, med och inte av en leverskada.

@Se klart Visst är det obehagligt när balansen svajar? Man blir så jävla rädd med åren också, sannolikt för att man inte ska utsätta sig för farligheter. Stå på en stol fixar jag, men när jag skulle ställa mig på en fönsterbräda för att nå så fick jag nästan svindel.

Trädets yogaposition är perfekt balansträning. På något sätt ska jag hitta tillbaka till yogan igen. Under ett tiotal år utövade jag kundaliniyoga regelbundet. Jag behöver dock en plats att gå till, och de klasser jag har i min närhet passar inte alls in i mitt schema. Just nu känns lotusställningen dock som en utopi 😩 Simning på fredagkvällar funderar jag på också.

Kram 🐘

@Sattva Fysioterapeuten frågade om jag var svullen eller om knät var varmt, vilket jag svarade nekande på. Sen sa han att det sannolikt är artros, men att han måste titta på det. Jag kommer att vara nitisk med träningsprogrammet! Har redan börjat göra en del övningar som jag hittat på nätet.

Att kissa på huk i skogen är en kanonbra målbild också! Det kan jag ha som delmål eftersom det nog dröjer några år innan jag blir mormor 🥰

Kram 🐘

Snuva
Snö
Sovmorgon
Dagens mini-haiku ☀️

Vad du har gjort är att ha tagit ditt livs bästa beslut - om det är så att du tänkt sluta dricka, smussla och må dåligt.
Läs runt här, under fliken ”förändra ditt drickande” finns många som är där du är- i startfasen. Läs och skriv, välkommen hit!

@andrahalvlek jag är faktiskt bombsäker på att du kommer att vara vig som få när barnbarnen kommer. Var inte ledsen, tid finns att gå ner i vikt och att träna.
Men som @sattva skriver så behöver ju jobbet göras. Igår skulle jag hämta en köksmaskin högt uppe i ett skåp. Stod på en barnstol och balanserade och kände för första gången i livet att nu får man faktiskt vara lite försiktig, och träna mer balans.
Lördag idag, njut av dagen! Kram 🤗

@Andrahalvlek Sa fysioterapeuten något om vad han trodde smärtan berodde på? Vad bra att ni har en plan tills förstabesöket. Jag tror ju mycket på att söka professionell hjälp för att få riktad behsndling. Men sedan är det ett egenansvar att följa ordinationerna. Min man gick till fysio m sitt knä. Fick ett hemträningsprogram. Följde det inte. Han hade åtminstone den insikten att inte skylla på att fysion var dålig på sitt jobb för att knät inte blev bättre🤣🤣🤣. Ha ha, jag är lite allergisk mot när patienter söker vård, följer inte behandlingen, har tusen ursäkter, och sedan undrar varför de inte blir bättre🙃. Nu tror jag ju inte att du tillhör den skaran dock😊
Allt du kan göra är ju att jobba framåt. Superbra målbild att kunna ta sig ner o upp från golv vid lek med kommande barnbarn!! Jag träffade en kvinna på jobbet som tränade för att bibehålla förmågan att sätta sig på huk så att hon kunde fortsätta ta promenader i skogen utan att vara beroende av en toalett.

@Varafrisk Tack för pepp ❤️