Senaste kommentarerna i forumet

Druckit alldeles för mycket sedan ca två år tillbaka, gick in i en svår förlossningsdepression efter att min dotter föddes och blev extremt ensam i det nya moderskapet. När hon somnade för natten åkte vinet fram, aldrig någonsin då hon var vaken.

Jag kom ur min depression men alkoholvanorna levde kvar, jag inbillade mig att det bara var med alkohol jag kunde slappna av, somna, vara lycklig, dansa, ja allt som gör livet värt att leva.

För några månader sedan vaknade jag upp med en konstig smärta/tryck under höger revben, hypokondriker som jag är har jag tagit alla turer som finns runt levercancer, levercirros osv.

Tog till slut leverprover som alla var normala (GT, Alat, asat osv), förutom bilirubinet som var något förhöjt. Den dödsångesten hoppas jag aldrig mer uppleva.

Läkaren viftade bort min oro med hur ung jag var och att inga andra prover visade på något konstigt. Jag fortsatte dricka, mycket mer sällan än tidigare, men ändå.

Smärtan under höger revben kommer och går, kan vara fri från känningar en vecka, för att de sedan ska återkomma.

Blev sjuk och gick till vc idag, bad läkaren ta om bilirubinprovet samt blodvärde och andra hälsomarkörer som visade förhöjt värde av bilirubin fortfarande.. kan ju bero på gallsten men det enda min hjärna kan tänka på är att jag supit sönder levern, innan 30 år fyllda.

Idag är min tolfte nyktra dag, det var inte oron för hälsan som fick mig att sluta, utan att jag fick nog av att vara en halv person, en halv mamma, nog av att inte ha energi att hitta på saker med min lilla tjej, nog av att inte vara jag.

Jag saknar inte alls alkoholen, men är livrädd för framtiden. Tänk om den inte finns, iallafall inte med mig i..? Vad har jag gjort?

Mvh
Rädd

@Jennyn Just den där kalla handen ser jag inte som att det är lätt att koppla bort någon. Tvärt om. Annars hade ni väl kunnat prata ut och inte göra en så stor sak av det? Om man går till sina föräldrar och får 100% medhåll missar man nog chansen till utveckling. Att vända spegeln mot någon annan och sedan dra ner draperiet är väl ändå ganska fegt. Vill du verkligen bygga ett liv med en sådan person? Tycker du att du förtjänar sådan behandling? Kommer du må bra i en sådan relation?
🤗

@Andrahalvlek Du är ju bara helt suverän…tror också att du kommer bli specialist på knäartros💪🏻Å du kommer klara av att gå ner i vikt💪🏻

Heja heja dig!

Kram🥰

@Varafrisk Tack för din omtanke ❤️ Jag har knäskydd som jag använder när jag är i rörelse.

Kram 🐘

@vår2022 @Geggan Tack för er omtanke ❤️ Det löser sig på något sätt. Jag är ledsen några dagar - sen blir jag specialist på knäartros! Sjukt motiverad just nu att sköta mat och träning. Nu gäller det bara att hålla i och hålla ut.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Förstår att det känns tufft och kan förstå din känsla. @vår2022 tipsar om knäskydd vilket jag har använt och det känns avlastandet på ngt vis.
Jag har läst en del om artros på 1177 de sista samt googlat för egen del. På Facebook får jag upp massa förslag på knäskydd. Finns ju i sportaffärer, tänker att din fysioterapeut kan säkert rekommendera ngt.

Kram🥰

@Jennyn sådär är det, det går upp och ner. Fortsätt på din inslagna väg och snart når du igen förra inläggets insikter! Vad han känner eller inte känner kan bara han veta. Du kommer att hitta både stöd och kärlek igen. Kram! 🐳

@majken_r Skönt med ledig dag och sol. Här har det snöat och varit naturen i vinterskrud. Det ljusnar upp😁. Ja, att slippa vara bakfull är så himla skönt. Tur att vi kommit över på andra sidan och kan njuta av vårt kaffe i fulla muggar.

Ha en fin kväll❤️

@Andrahalvlek tråkigt att höra att det blivit så tokigt. Vet av erfarenhet från nära vän att det kan ta lång tid o krävs oändligt tålamod. Viktminskning är riktigt bra. Önskar dig verkligen krafter att hålla ut med detta dumma! 🐳👏

@Andrahalvlek Jobbigt💕. Kan du ta Alvedon som smärtstillande och kanske något knäskydd? Kanske finns det någon artrosskola på nätet som kan komma med tips och ideér? Gå med gåstavar som du kan få stöd av? Träna med gummiband? Kram❤️

Nu har jag pratat med fysioterapeuten. Fick en tid hos honom den 1/2 kl 8. Tills dess ska jag göra kortare promenader med lite lägre tempo, men det är ändå viktigt att jag håller igång sa han.

Han tyckte att 7.000 steg/dag fördelat på tre promenader lät rimligt. OM det inte gör för ont. Jag hoppas att det gör nytta. Jag vill verkligen inte bli sittande på grund av smärta. På morgnarna känns knät nästan okej, framåt kvällen värker nästan hela benet.

Blir så oerhört ledsen. Promenader har ju varit min grej. När ingen annan träning har funkat så har jag promenerat. Och nu kan jag inte förbättra flåset ett dugg den vägen, eftersom jag just nu inte bör utöka varken distans eller antal steg per dag.

Lite orolig är jag också. Jag kan i nuläget utan problem stå ut med smärtan, men risken är ju jättestor att jag snedbelastar och får problem i tex höfter istället. Jag anstränger mig för att inte halta, varje steg är en medveten och smärtsam handling just nu.

Värst är nedför, trappor eller backe. Jag har redan märkt att jag medvetet undviker nedförslut och jag studsar inte lika glatt nedför den långa trappan ner till lunchrummet på jobbet.

Det tar nog några år till innan jag blir mormor. Men när jag blir det vill jag vara en mormor som kryper på golvet och lätt tar mig upp igen. Den synen känns som en utopi just nu, och just ikväll är jag riktigt ledsen över det 😢

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Undrar också över hur du har det och mår?💕

Jag känner mig ledsen. Jag läser runt här i forumet och så många har familjer och sambos eller särbos som tycks stå kvar med sina partners trots deras sjukdom. Jag undrar om han ens älskade mig, eller ens såg mig eller hur kunde detta annars hända? Att bara vara nykter garanterar ju inte ett härligt liv. Nu måste jag göra allt arbete ensam, utan någon som vill mig. Det stör mig att jag blivit avfärdad som ett psyko på dethär sättet, att han och hans familj ser mig så. Att ingen undrar hur jag mår och hur det går för mig. Att det var så lätt att bara ta bort mig. Det är inte lätt alltså. Att känna något självvärde.

Vaknar klar, solen skiner och snart blir det kaffe. Ledig dag. Att inte vara bakfull är fantastisk och den största vinsten, utöver närvaron med barnen, med att inte dricka!
⭐️

@Himmelellerhelvette Hej, hur har du det? 💗

Hoppas det går bra idag @andrahalvlek
Det här med vikten är ju ut bälsoperspektiv himla viktigt. Det var ju bla a en debattartikel i DN härom sistens- forskare som varnade för det något missvisande i det som många kroppsaktivister propagerar för.
Nu är jag ingen förespråkare av smalhet (man kan vara smal på utsidan men ha överviktigas hälsoproblem på insidan)
Men friska ska vi hålla oss. Och precis som med alkohol har övervikten ju kopplingar till en massa andra hälsoparametrar- ja du vet ju allt detta.
Hoppas du får hjälp idag, att ha ont är jobbigt för både kropp och knopp. Kram 🌱

Fönstret ovanför min balkong speglar himlen som faktiskt är blå ☀️
Idag blir det jobb hemma- är snuvig men inte sjuk- har otroligt nog klarat mig från sjukdom hela vintern.
I helgen ska jag gå långa promenader med lånad hund- då kan jag äta hasselbackspotatis, lite choklad (lex @kennie) rostat bröd med ost och lite marmelad.
Ett vinterbad är inplanerat.
Ja ni hör ju att det finns inte plats för baksmälla- och det finns inget med en flaska vin som skulle göra denna helg bättre. Tvärtom. Ha en fin fredag! ☀️

@vår2022 Jag vet att du är klok som en bok. Jag behöver själv äta rätt och träna. Lycka t hos fysioterapeuten idag!

Kram🌟

@Andrahalvlek Kanske missförstod vi varandra…nu sover jag på saken och läser imorgon igen…🤔

@Andrahalvlek Vad bra att du fått en tid med fysioterapeuten imorgon. Tänker precis som du att den allra viktigaste faktorn för viktminskning är vad man äter. Ju lättare man blir desto lättare blir det för kroppen att röra sig. Och att röra sig är viktigt vid artros. Jag har opererat mitt ena knä två gånger, fotbollsskada från förr och halkskada för drygt tre år sedan. Om jag inte håller igång med motion blir jag superstel i knät och det är större risk, pga skadorna, att det kommer att utvecklas artros i knät. Så jättebra att du får lite expertråd om hur du ska ta dig an ditt knä imorgon. Värk i knät är verkligen inte roligt och jag hoppas att det ska bli bättre för dig❤️

@Varafrisk Samtidigt är det så att det bästa jag kan göra för min kropp är att gå ner i vikt. Och träning är enda medicinen om det är artros. Viktigt dock att träna på rätt sätt.

Kram 🐘

@Varafrisk Jag äter frukost, lunch, middag, två mellanmål och kvällsmål. Undviker snabba kolhydrater. Jag svälter inte. Och klarar jag inte 7.000 steg så backar jag givetvis. Vi får se vad fysioterapeuten säger imorgon helt enkelt.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Känner mig inte livrädd men oerhört osäker på om jag som fortfarande inte är nykter kan få förmedla min tankar. Har gjort det tidigare och det blev inte så bra.

Men…skulle det kännas ok för dig att strunta i alla steg? Måste du gå tre gånger om dagen? Skulle det vara ok att gå 30 minuter per dag inledningsvis? För att se att kroppen håller?

Skulle det vara ok att äta frukost, lunch och middag med mellanmål? Du skippar ju redan alkohol. Skippa vitt mjöl och socker.

Jag vet inte….men det kommer bli bra ❤️❤️

@TappadIgen Ja det var ett tag sedan du skrev i din tråd. Närmare bestämt ca 5 månader sedan.😂 Jag minns att jag en vacker dag tänkte: ”Fan också, jag har blivit beroende av alkohol. Det var inte så här mitt liv skulle gestalta sig.😳” Den dagen visste jag innerst inne vad som gällde. Jag måste sluta dricka helt och hållet. Problemet var bara att jag hela tiden tänkte att det gör jag ”senare”. Men liksom dig så är det inget som jag grubblar eller ältar på nu. Det blev som det blev, det är här och nu som gäller.

Ha det bra!

@TappadIgen Så himla sant. När jag skriver ”i mitt förra liv” så känns det faktiskt som ett helt annat liv. I mitt förra liv var alkoholen en beståndsdel som till stor del styrde vad jag gjorde och inte gjorde om dagarna. Vilket umgänge jag hade och vilka tankar som jag bar omkring på. Nu bestämmer jag. Fullt ut.

Och faktum är ju också att alkohol typ konserverar hjärnan så att man inte utvecklas på ett normalt sätt. Personer som har börjat kröka rejält i tonåren beter sig ofta som tonåringar hela livet. Noll konsekvenstänk. Det är därför det är så viktigt att jobba med sig själv, sitt beteende och sätt att tänka, när man blir nykter. Den personliga utvecklingen är enorm för varje nyktert år.

Nu är det snart 3 respektive 2,5 nyktert år för oss 🤗 Heja oss!

Kram 🐘