Senaste kommentarerna i forumet

Ja att vi lär oss att känna in oss själva är en viktig del av processen @Andrahalvlek❤️

Jag tycker verkligen att det är en jättebra liknelse @vår2022, det går väl även att sätta ordet ”kapitulera” på den? Eckhart Tolle beskriver väl också denna procedur, har du läst ”lev livet fullt ut?” Jag tycker att mycket av vad han säger stämmer med mycket psykologi, sociologi och ACT, har du tänkt på det? Även hur munkar lär sig behärska sitt förhållande till sina tankar och känslor, typ olika metoder samma ursprung på nått sätt? Kram❤️

@peace Välkommen hit till ”Det vidare livet”. Här tjötar vi om allt annat som kommer i spåren av nykterheten. Och det är en hel del.

Jag minns också euforin jag kände när jag som några månader alkoholfri var just fri och nöjd med mitt val till hundra procent. På kalas kunde jag ha så roligt att jag funderade på om jag råkat dricka av misstag? Det hade jag inte.

Jag skrattade också mycket hjärtligare, det bubblade ur mig, kunde inte sluta. Jag brukar säga att jag gör mentala hoppsasteg, för så jävla nice kan det nyktra livet vara. Inte hela tiden, men då och då räcker gott.

Kram 🐘

@vår2022 Men så skönt att det går bra 🤞🏼 Jag är inte ett dugg förvånad över att han är anpassningsbar - sådan matte etc 🐶

Asså eftersom vi inte pratat löshår nåt mer så antog jag att det inte blev någon hit hos dig 😂 Själv tummar jag ut ca 70% för att kunna tämja lejonmanen hjälpligt 😂😂😂 Skit att du kände dig lurad i alla fall tycker jag och jag är glad att du sparat ut till en längd du gillar 🙏🏼. Jag bokade tid hos min frissa idag 💸💸💸💸💸💸💸💸💸💸💸💸💸💸💸💸💸💸 Vill vara snygg i huvudet till Skottland 🏴󠁧󠁢󠁳󠁣󠁴󠁿.

Sen kanske jag råkade boka en resa till Thailand idag (spenderbyxorna på) 🙏🏼❤️😂 Lycka KAN köpas för pengar!

Nu måste jag nog gå och lägga mig innan jag kommer på fler fullkomligt nödvändiga grejer att bränna pengar på 😂. Sov gott 💸💸💸💸💸

@peace Hej och välkommen hit till det vidare livet! Grattis till ditt livsviktiga beslut för snart 4 år sedan och till att det gått så bra!🥳. Härligt att läsa om din upplevelse av din totalt förlösande känsla av lycka! Vilken glädje😁. Jag kan bara se positiva fördelar med att vara nykter och att slippa baksidan som alkohol innebär för oss som blivit alkoholberoende. En ny chans och ett mycket bättre och skönare liv. Jag har snart varit alkoholfri i 3 år och 10 månader, några månader efter dig.

Ha det gott!🌟🌞

Premiär idag för att starta tråd i det vidare livet,utan alkohol.Det har nu om en månad gått 4 år sedan jag tog detta livsviktiga beslut.Livsviktigt var det i ordets rätta bemärkelse.Jag var flera gånger riktigt illa ute,och det är ett under att jag lever.Livet har inte blivit en dans på rosa moln,men det har gett mig möjlighet att finna och utforska nya vägar och nya tankesätt.Det tog hela 9 mån. innan min hjärna återhämtat sig så pass att den själv,utan alkohol kunde bilda normala dopaminnivåer.Jag glömmer det aldrig.Vi satt på en restaurang i stan.Vi hade ätit gott och jag njöt av min Cola med is och citron.Jag njöt av att ha mina närmsta runt bordet.Helt plötsligt började det bubbla av lycka i bröstet.Jag började gapskratta,och kunde inte sluta,ville inte sluta.Jag bara skrattade på, och alla runt bordet stämde in.Ingen förstod vad vi skrattade åt,och det gjorde att vi skrattade ännu mer! Folk intill började också dra på munnen åt oss.Skratt smittar av sig,helt sant.Minns den totalt förlösande känslan av lycka.Kunna känna en äkta känsla utan att vara alkoholpåverkad.Som sagt,ett oförglömligt ögonblick.Det har gått 4 år,men det är fortfarande ett heltidsjobb att förbli nykter.Det är lättare nu än första året, då några små återfall inträffade.Ju längre tiden går, desto stackare blir känslan att inte vilja offra allt jag har uppkommit.Det finns många andra positiva fördelar med att leva helt nykter.Att slippa vara bakis är väl en av de bästa.Fy sjutton vad man mått dåligt psykiskt och fysiskt.Legat i fosterställning med ångest och svettningar.Och den STORA skammen och minnena av gömmande.smusslande och smygdrickande.Förstörda fester,svåra skador och besvikna vänner och släktingar.Nej,detta vill jag inte uppleva igen.ALDRIG mer.Styrkekramar till er alla här på forumet!🌻

@Carisie God morgon! Trevligt att du kikade in och tack för omtanken om oss❤️. Vi knatar på med en dag i taget och målet är tisdag nästa vecka då stygnen tas bort och även då tratten förhoppningsvis. Då blir det lite lättare och inte ständig passning av såret. Vi har världens bästa rehabhund! Han är så anpassningsbar och följsam❤️.

Ha ha! Det där, ursäkta, jävla löshåret!😂. Trivdes inte alls! Och dyrt var det! Har tunt och fina hårstrån och fick sätta om löshåret flera gånger som dessutom slet sönder håret på vissa ställen. Kliade och det kändes som ett dockhår. Fick jobba hårt med det varje dag, trodde ju att det skulle bli så mycket lättare med långt hår. De ”lurade” mig och jag hakade på att sätta i massor av hår för att få ett svall😂. Köpte locktång och annat. Tog tills slut bort det. Nu har mitt egna hår växt i längd och jag trivs så mycket bättre. Inte lika svalligt men äkta! Men nu vet jag hur det är och behöver inte tänka på det mer, ett avslutat kapitel😂.

Idag ska vi börja med 10 min promenader med patienten😁. Ha det gott!❤️

God morgon vårfru 🧚🏻‍♀️ Ville bara kika in och säga att jag tänker på dig och hunden. Hoppas att ni har en skön tillvaro trots tratt och rehabläge 🙏🏼.

Jag stod och stirrade på mitt vildvuxna hår i spegeln idag och insåg att det når ner till rumpan igen och kom helt osökt in på att du och jag pratade extensions förra året. Snacka om att tankarna går högt och lågt 😂 Hur gick det med dem? Trivdes du? Jag hoppas att ni får en skön dag i sjukstugan. Kram ❤️

@Himmelellerhelvette Tack för så fina ord, det värmer❤️. Det kommer att lätta lite om ca en vecka då stygnen tas bort så vi slipper det minituösa vaktandet av såret och slickandet och den stora tratten som åker in i alla väggar😂.

Ja, man blir lite ställd när dessa bag in box flashar kommer, men att se det som ett stort skämt hjälper och bra att hjärna får göra den kopplingen istället framöver😁. Kram❤️

@Himmelellerhelvette Jag tänker ibland på liknelsen om Jesus. Att man måste dö på korset för att sedan återuppstå. Att bära korset/alla sina bördor, hängas upp och dö för att sedan återuppstå i ett nytt liv mindre tyngd. Att sluta dricka/andra beroenden, sluta bära denna oerhörda börda (att dö på korset) sedan återuppstå i ett nytt liv, ta nya tag i sitt liv, bearbeta alla underliggande orsaker/bördor till drickandet och komma vidare. Få bättre självkännedom och självmedkänsla. Insikter och vidgade vyer i sin omvärldsspaning. Bryta ihop och komma igen ännu starkare och klokare.

Kram❤️

@Himmelellerhelvette Så fint uttryckt ❤️ Kan känna lite likadant - jag känner en tacksamhet för alkoholberoendet för att det fick mig att lära känna mig själv bättre. Sluta vara en peoplepleaser, leva mer genuint, göra sådant jag vill göra, sätta mig själva i första rummet.

På samma sätt vill jag inte vara utan min fyra utmattningsdepressioner, och allt jobbigt med min yngsta dotter. Allt detta har format mig till den jag är, och jag är en bra människa. Omtänksam, ser andras behov, sträcker ut en hand, men är samtidigt noga med att sträcka ut en hjälpande hand till mig själv så fort jag behöver. Det svåra har varit att förstå i tid, se symtomen, dra i handbromsen. Inte tömma batterierna 🪫 Men jag har kommit en god bit på vägen.

Kram 🐘

Tänkt att få vara hund och ha dig som matte @vår2022, bästa hundlivet❤️

Så skönt att prognosen är god🙏

Haha det är galet hur alkoholdjävulen sticker upp sin nos med en gång när vi är utlakade, trötta och hungriga och undrar ”ska vi zooma ut tillsammans?”
Det är skönt att du kan säga det till din man och att ni kan skratta åt det❤️
Jag kan fortfarande bli rädd när det händer mig. Kram❤️

Tack kära @Varafrisk, det känns så skönt långt in i själen att få någons förståelse för och bekräftelse på att det man gått igenom inte är normalt utan extremt och att någon ser vilken kraft det kan finnas inom en att ta sig igenom och ändå bli en fungerande människa. Jag har ju gått igenom allt jag kan komma på att jag behöver bearbeta och själv fått syn på hur jag normaliserat allt jag gått igenom (jag har liksom lämnat min kropp och sett allt utifrån som en film som jag aldrig låtit beröra mig, jag har vetat vad som hänt men inte tagit in det utan distanserat mig från det som om det är någon annans upplevelser) men nu har jag en enorm förståelse för mig själv och kan se alla mina varför jag gjort och mått så dåligt utan att veta att jag mått dåligt. Jag kan se på foton från jag var liten till idag att jag mått så dåligt men då viste jag inte, jag bedövade med allt jag kunde komma på från matmissbruk till ett kliniskt rent hem, aldrig sitta still, göra någonting hela tiden för satt jag still kände jag mig oduglig, inte undra på att jag började dricka, jag var tvungen att få lite extra ork för att kunna hålla fasaden skinande ren! Jag behövde verkligen bli beroende av alkoholen och krascha med hjälp av den för att kunna kapitulera från allt jag försökt fly från, för att få ett uppvaknande och lära mig att läka för att bli hel. Jag kan känna en väldig tacksamhet på ett sätt över att jag blev beroende annars hade jag nog aldrig tagit tag i att bearbeta allt som behövde bearbetas. Tack för att du lyssnar och ser mig. Kram❤️

Nu är det slut på semestern för min del. Det känns lite motigt att köra igång igen. Har suttit vid jobbdatorn sedan kl 06 i morse och rensat mejl. De 4 semester veckorna gick med en jädrans fart. Vi har mest varit hemma men gjorde en liten tur söder ut i några dagar. Alkoholmässigt har det varit både ris och ros. Jag har varit nykter många dagar men även druckit. Jag mår piss i flera dagar när jag dricker. Har aldrig sug eller abstinens men väljer ändå att häva i mig skiten. Det blir tyst i min hjärna när jag får i mig alkohol (har tidigare käkat SSRI men fasat ut). Jag mår bra i stunden men dagen efter mår jag skit och hjärnan går på högvarv. Jag har tid hos psykolog i morgon inte för alkoholen utan för mina hjärnspöken. Vi får se va det leder till. En dag i taget. :
/Mrx

Hittills i augusti: 9 sockerfria dagar och 3 löprundor. Det kändes skit att springa i tisdags, det kändes okej i torsdags, och det kändes jättebra igår söndag. Slog mitt längsta-mål enligt min iwatch. Ynka 2,57 km på sju låtar i min låtlista, 22 min. Ynkligt lite för andra, men för mig wow. Endast jämföra mig med själv är så viktigt, och faktiskt uppleva utvecklingen vecka för vecka. Det boostar min motivation.

I april-juni kunde jag inte ens löpträna tre gånger per vecka, mina ben pallade inte det. Jag hade så ont att jag flera dagar i sträck fick ta Ipren var fjärde timme. Max två gånger per vecka var vad jag pallade, och jag gick mer än jag sprang. Nu springer jag mer än jag går, och visst har jag ont i benen dagarna efter, men värken håller mig inte vaken på nätterna längre.

När man ska komma igång med träning igen efter ett långt uppehåll är det viktigt att 1) inse att man inte kan leva på gamla meriter, 3) verkligen utöka sakta, 2) glädjas åt varje litet framsteg. Det sista jag vill ha nu är skador, min kropp är äldre och behöver vänja sig väldigt sakta.

Vad det gäller sockret utmanades jag pyttelite i helgen. Kafébesök med äldsta dottern och min mamma i lördags. Mmm, jag valde en macka. Hämtmat från McDonalds igår med ex-svärisarna och sen fika efter det. Jag valde kycklingburgare med morötter, fyra små påsar som jag tuggade i mig innan hamburgaren, för att klegga igen ”handfatet”. Inga problem att avstå från kakorna. Ju längre jag kommer från sockret, desto lättare blir det. Precis som med nykterheten.

Kram 🐘

Åh finaste @Himmelellerhelvette❤️
Så otroligt svårt du har haft det! Jag är ledsen för din skull att du har fått ta ett ansvar för din mamma som du aldrig borde varit tvungen att ta. Förlåt, att jag glömde det perspektivet för det är ju något som jag har stött på dels genom sommarbarn som kom t mitt föräldrahem dels genom mitt arbete. Barn är också otroligt lojala mot sina föräldrar och kan därför dölja hur illa det är. Där är skolan viktig att vara lyhörd för signaler som visar att något inte står rätt till.
Ja, sannerligen att du är ett maskrosbarn💛 Inser du vilken styrka du bär inom dig? Jag är så imponerad av dig!

När jag gick min behandling var det en person med som missbrukat droger och alkohol i över 40 år. Missbruket syntes faktiskt inte så mycket på hen men hens kropp inuti var riktigt förstörd men också präglad av att ha levt i ett missbruk så länge. Tänker att det är kanske ngt liknande för din mamma.

Tack för att du berättar🙏🏻

Kramar t dig❤️

Jag har varit mamma till min mamma hela livet sorgligt nog @Varafrisk, jag förstår det inte riktigt själv, hur jag redan som liten förstod att hon behöver min hjälp för att klara många saker. Jag har tagit ansvar för diverse. Hon har dessvärre aldrig kunnat hjälpa mig med någonting eftersom missbruket förstörde allt hos henne, hon kunde inte ta hand om sig själv så självklart har hon då inte heller kunnat ta hand om mig, jag lärde mig att klara mig själv mycket men när pappa sedan fick tagit sig i kragen och kunde finnas där så hade jag alla fall en förälder i några år som ändå var helt okej mestadels, lite sjuk i sinnet men det var under någorlunda kontroll tills han tog återfall , sedan har vi inte haft någon bra relation efter det, han var så elak och är väldigt manipulativ och rent av läskig faktiskt men jag har haft enorm hjälp av nära vänner och någon lärare här och där, maskrosbarn är fantastiska på det viset att vi hittar det vi behöver för att växa på de mest otroliga sätt. Men nu när jag har hållit på att bearbeta mitt medberoende till mamma under några år har jag mer och mer landat i att jag nu faktiskt hjälper henne på ett annorlunda sätt, jag vill faktiskt hjälpa med det jag kan, jag vill bara inte gå in i hennes smärta av ensamhet och ångest, men jag klarar oftast att ha distans numer, jag faller igenom då och då men jag kommer upp och får luft rätt fort ändå. Allt är processer tänker jag och processen med mamma har gått väldigt fint framåt ändå, något jag aldrig trodde skulle hända, det är bara synd att hon behövde bli så nedbruten både fysiskt och psykiskt innan, hon är ju så ung men hennes kropp och hjärna är nog närmare 95år. Sorgligt hur beroendet tar och tar tills det nästan inte finns någonting kvar eller så dör man om man inte får ett uppvaknande men hon dör nog ändå av sviterna från sitt missbruk, jag förstår inte hur hennes kropp ens klarar av att fortsätta.
Nej jag har ingen kontakt med min syster, hon har fått alla dåliga sidor från både mamma och pappa så det går inte så bra för henne. Jag försökte länge men hon gjorde mig så illa år ut och år in, jag förstår inte att jag bara tog det, svalde och svalde, helt vansinnigt!

Jag förstår att det är fruktansvärt varje gång din dotter inte svarar ❤️
Kram

Jag har haft ett alkholmissbruk i ungefär 2 år, strax efter jag fyllde 18. Det har gått upp och ner i perioder, tror min längsta nyktra period var några månader under våren efter en cykelolycka medans jag var onykter. Min flickvän har hjälp och stöttat mig under tiden, hon visste tidigt om att jag hade ett problem men erkände för ett år sedan att det va större än riskbruk. Efter den senaste nyktra perioden pratade vi mycket och jag ville testa att dricka igen under kontrollerade och specifika tillfällen. Detta gick sedan till en Arboga 10.2 och några starka cider ute i regnet. För några dagar sedan drack jag mig rejält full och när jag sedan vaknade bakis bestämde jag mig för att jag inte klarar det mer och måste sluta. Jag åkte till min flickvän och hon föreslog att jag skulle erkänna för mina föräldrar att jag är alkoholist. Jag berättade för min pappa igår, var nog det jobbigaste samtalet jag nånsin haft. Men min flickvän stöttade mig och hjälpte mig genom det. Han blev såklart orolig och ledsen men han vill hjälpa mig. Berättade idag för min mamma, det gick lite lättare att säga och prata om. Fortfarande läskigt men inte lika hemskt. Nu ska jag försöka säga till min bror och någon kompis när jag får mod. Det är så otroligt hur trött man blir av ångesten och känslorna. Har någon tips på hur man kan börja prata om det med andra och hur man hanterar suget? För mig är det som en känsla av möjligheten mer än som att jag tydligt vill dämpa känslor. Att min hjärna och kropp vet att jag har chansen att supa och därför tar den.

Grattis en dag i efterskott @TappadIgen 🥳

@Sattva Tack❤️

@Himmelellerhelvette ❤️ Jag tänker att en del får verkligen bli mamma till sin mamma pga att mamman ( gäller ju även pappor) har demens el Alzheimer. Men, föräldrar som är klara i knoppen kan det vara fysiska åkommor som bidrar t att de behöver stöd. Jag var väldigt arg på min mamma under tonårstiden och även som ung vuxen. Hon var så himla tjatig. Jag bodde dessutom hemma länge. Men, när jag flyttade hemifrån och i synnerhet de sista åren i hennes liv hade vi många fina samtal. Och, jag kunde förstå henne.
Så, var inte endast med din mamma för hennes skull utan även för din skull för att du behöver henne för hon är din mamma dvs du behöver samvaron med henne. Din mamma är två år äldre än mig. Har du kontakt m din syster?

När det gäller min dotter så behöver jag öva mig på att kunna åka längre bort både i tid och avstånd. Det är ju inte så att hon har en livshotande sjukdom. Det skulle varit skönt med ett boendestöd men hon vill absolut inte ha det.

Jag kan ge ett exempel på hur min traumatisering kan yttra sig. Hon skulle fått besök av person (kvinna) som hon har träffats en gång tidigare i helgen. Skulle kommit igår men hörde av sig på fredagem att hon inte kom. Min dotter tillsammans m min man hade städat och handlat mat. Så det var ju väldigt trist! På kvällen får min man ett sms av dottern där hon frågar om han kan se till katterna nästa dag. Då sitter hon på ett tåg t Gbg för att träffa en killkompis. Igår fm messar jag henne för att höra att allt har gått bra. Hon svarar inte på SMS eller när jag ringer. Brukar vara snabb på att svara. Det går över två timmar innan hon svarar. Min stressnivå stiger men inte fullt ut därför min man var ju h henne under dagen och har inte sett några tecken på att hon är på väg in i ett maniskt skov. Hon känns väldigt stabil även om hon inte mår bra. I detta läge behöver jag prata m mig själv för att inte gå igång för mycket bli stressad och ångestfylld. Minnena sitter djupt i min själ…min kropp. Kroppen minns😔

Annars gick det bra att börja jobba igen. Inte så många som kommit tillbaka fr semestern men blir väl fler denna vecka som kommer och ytterligare några veckan därpå. Fredagkväll och igår har gått i musikens tecken. Varit på två fantastiska konserter så mitt hjärta är fyllt av musik 🎵❤️ Jag är fortfarande väldigt väldigt trött. Idag ska jag ta det lugnt men handla lite mat och rensa lite ogräs.

Önskar er alla en fin söndag🌻

Kramar 🥰

@Andrahalvlek Jag känner igen det där med att inte fullfölja. Det var därför min ergonom sa t mig tex att jag fick gå en promenad endast två ggr/vecka och 20 minuter, absolut inte mer. När det funkade fick jag öka tiden osv.
Nu är jag på ruta ett igen och jag vet inte vad för ursäkt jag ska hitta att jag inte fullföljde.

Tack för recept! Kanske testar ngn gång, bra ingredienser!

Kram😍

PS. För att komma ihåg att göra det har jag en liten whiteboardtavla i köket. Där står det med stora bokstäver att jag ska göra detta. Nu kan jag radera det 🤩

En annan rutin som jag infört 2-3 år tillbaka är att varje månad föra in min dotters räkenskaper i en elektronisk kassabok. Varje månad. Punkt. När sen redovisningen ska göras i januari behöver jag bara rota fram x antal papper, trycka på en knapp och tadaaa - skicka iväg redovisningen till överförmyndarnämnden.

Den vanan har gjort mitt liv så mycket lättare. Tidigare tog jag ledigt en hel vecka i januari för att försöka få ordning på skiten - och det var så jävla många fel överallt, kvitton som saknades etc. Jag är ju matteidiot som sagt, höll på och slita av mitt hår av förtvivlan. Så 30 min arbete varje månad besparar mig detta enorma elände. Tack för det, till mig själv.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Nog överlappade vår tid till en viss del. Jag skrev nog i din tråd några gånger och jag kände att du var på rätt väg även om du hade långt kvar att gå då. Men du resonerar igenom allting och omvärderar där det behövs och förändrar. Det kommer man långt på.

Min årsdag är dagen efter din så det blir lätt att komma ihåg. :)

@Varafrisk @Sattva @Andrahalvlek @vår2022 Tack för gratulationer och för fina ord. :) Jag firade dagen med lite matematik i solen på min altan.

Jobbat med! Suck.