Senaste kommentarerna i forumet

@Se klart Stort grattis kompis! 🤗 Åren börjar rulla på riktigt bra nu. 😃 Jag ”firar” genom att vara på jobbet i dag. Och det känns bra. Det var nämligen samma sak då på min första nyktra dag för tre år sedan. En ofantligt stor skillnad på mitt mående då och nu dock.😅

Kram

Tackar! 🤗 Tiden går så fort nu, och det känns så länge sedan då jag då för 3 år sedan äntligen fick ett helt nytt liv. Jag har inte glömt av hur det var när alkoholen styrde precis allt, och fick mig att må sämre och sämre för varje år som gick. Men det känns liksom så normalt nu. Att må hur bra som helst hela tiden. 😃

Det är forumet som jag har att tacka för detta. Och särskilt några här inne har betytt extra mycket. ( Ni vet vilka ni är)🥰 Det har också varit givande att ha fått äran att följa de som har blivit fria från alkoholen under de här tre åren. Mitt motto är: Ju fler som slipper dricka skiten, desto bättre”.

Ha en härlig dag!

Tusen tack fina @Varafrisk ❤️ Har inte läst på ett tag så ingen bra koll..men hoppas du har det ok🙏🏼

@majken_r Jag skulle också kunna ta några glas så där då och då. Den stora faran är att alkoholdjävulen får luft. ”Hmm, jag kanske dricka lite?” Men det funkar inte i längden. Lika lite som att någon som har slutat med heroin plötsligt kan knarka då och då.

Så för mig är det en princip. Jag dricker inte alkohol. Inte ens vinglögg när jag blev serverad i julas, eller ens en lättöl när jag beställde alkoholfri öl och fick fel öl. Jag gick tillbaka och bytte till en cola. Tanten i kassan tyckte det var same-same. Det fick hon tycka.

Kram 🐘

@majken_r Åh du är så klok💪🏻All det bästa och styrka t dig🙏🏻 Kram🥰

Har druckit två glas vin, lyckades hitta en liten öppning jag glömt stänga..
Fast. Om jag ska vara helt ärlig så var det ingen stor sak, med all respekt för att det såklart är en stor sak. Detta var i dec och triggade inget. Jag bara liksom glömde.
Det har varit så mycket annat att jag tappade bort att jag inte ska dricka. Någonsin. Är väldigt tacksam att jag inte använt vin för att dämpa tex smärta. Så det har gått ett tag nu och inget sug är väckt. Och jag vet att det suget kommer väckas om jag skulle få för mig att jag kan dricka. För det kan jag, men inte hur länge som helst och det skulle sluta dåligt.
Men. Jag kommer inte låta detta bli en stor sak. Släpper och lägger det bakom mig. Har många dagar förra året utan vin och det är det viktigaste.
Däremot en oerhört viktig påminnelse att inte tappa det igen. Så jag är klar med alkohol. Ser oerhört mycket fram emot ett helt år som nykter. Att uppleva allt det där jag läser från de som går framför mig. Lyssnade lite Annie Grace häromdagen och det blev plötsligt supertydligt. Jag kommer inte räkna dagar. Jag dricker liksom bara inte mer. Punkt. Vill heller aldrig någonsin känna att jag inte gjort allt i min makt för att finnas för min dotter och hennes syskon nu när livet är så smärtsamt skört.. Jag vill leva allt jag kan. För om jag förlorar henne vet jag inte hur jag ska klara mig. Men jag vet att jag måste och vill rusta mig. Fylla mig med kraft, träning, meditation, mat, glädje och närvaro. Finns inget annat.
Rörigt inlägg men, jag behöver skriva ner. Och jag behöver forumet. Även om jag inte kan vara så aktiv längre.
🙏🏼

@Andrahalvlek Känner igen mycket av vad du skriver och nu har jag ju passerat 60….Mitt största och första mål är att bli nykter! Fixar jag att avstå alkoholen då stoppar jag inte i mig massa skräp men jag behöver ändå se till att det jag stoppar i mig blir bra. För några år sedan köpte jag Maria Borelius ”Hälsorevolutionen - Vägen till en antiinflammatorisk livsstil”….läste en del av den men som vanligt slutförde jag inte vad jag började med…att läsa färdigt.

Ha det fint🌟

Kram🤗

@Se klart fantastiskt! Heja! 👏👏👏

Önskar dig all styrka @Jennyn , att ta dig vidare i detta svåra.

Som @Lora skriver, låt inte skuld och skam hindra dig från att att vara konstruktiv! Ta en paus från alkohol, annars blir det svårt att veta vad som är vad i livet. Fortsätt skriva här, kram 🦋

@Se klart Varmt Grattis till dina tre år som nykter🥰🌟💪🏻

Stort hipp hurra för @Se klart 💃💃💃 och för de tre nyktra åren /E

Nu är jag leeeeedig en hel vecka. Så jävla nice 🥰

Totalt 2,5 timmes övertid blev det under veckan. Det kvittar jag mot måndagens ledighet. Eftersom jag jobbar 4 tim/dag så blir det totalt uttag 2 semesterdagar nästa vecka. Jag ska resa till äldsta dottern nästa helg. Annars ska jag bara vila. Eller nästan bara. Jag ska slutföra yngsta dotterns redovisning till överförmyndarnämnden. Jag ska komma igång med promenader, styrketräning här hemma, och laga mat. Köpt en kokbok med antiinflammatorisk kost.

Jag har ju lyssnat på alla Maria Borelius böcker på temat ”Hälsorevolutionen”. Nu har hon släppt en kokbok också, som jag har beställt för att bli lite inspirerad. Jag måste liksom försöka göra allt för att komma till bukt med värken i kroppen. Det suger verkligen att passera 50-sträcket 😫 Kroppen sjangserar litegrann för varje år.

Igår hade jag en skum värk. Jag satt på min ”pall” på jobbet kl 11-17. Det är en ergonomisk pall där man sitter som i en hästsadel, och sen är den liksom ”gungig” i foten så man sitter rak i ryggen och behöver jobba pyttelite med bålmusklerna för att stabilisera sig. Nåväl, många timmar i sträck blev det. Jag spänner mig dessutom alltid lite extra när jag har mycket att göra, dvs högt tempo.

När jag sen skulle gå hem var hela vänsterbenet helskumt. Jag hade ont, benet var liksom vingligt och tårna domnade, så jag hade svårt att gå. Men jag kämpade på. I tv-soffan sen värkte hela benet, jag kunde knappt sitta still. När jag skulle sova var det stört omöjligt. Smörjde med massor av liniment, men benet värkte och var rastlöst och jag kunde inte ligga still. Fruktansvärt. 2 x 45 min lyssnade jag på en bok innan jag lyckades somna.

Idag känns benet lite mer okej. Lite värk i knät bara, och lite domningar i vad och tår. Jag måste komma ut och promenera för att bli bättre i min artros i knäna. Jag funderar på om det långa stillasittandet på pallen igår gjorde att ischiasnerven kom i kläm? Den utgår väl från rumpan? I fortsättningen ska jag stå upp och jobba halva jobbdagen. Punkt. Och jag ska köpa magnesium idag. Punkt.

Nu äta och sen promenera med boken ”12-veckorsprogrammet” i öronen. Det är den senaste boken i Maria Borelius bokserie ”Hälsorevolutionen”. Det har kommit lite snö här ser jag, nice 🥰 Det blir så vackert med snö, jag har verkligen saknat snön i år.

Kram 🐘

@Sattva Åh, vad skönt att ni båda är hemma igen 🙏🏻 Kloka råd inför resa, det där är nog lätt att slarva med. Jag är ingen resande person, men om jag ska resa så ska jag verkligen tänka på att kolla mina försäkringar innan och ta med det där EU-kortet. Jag har ett sen innan, men det har sannolikt gått ut.

Kram 🐘

Grattis Torn!!❣️

Grattis på 3-årsdagen! 🥳🥳🥳 Den dagen är bannemej mer värd att fira än den vanliga födelsedagen. Eller fira och fira, det räcker att inombords gå runt och mallgroda sig hela dagen 🐸 Vi vet hur stort det är, mer än så behövs inte.

Kram 🐘

@Se klart Grattis på 3-årsdagen! 🥳🥳🥳 Så jävla mäktigt. Bättre än den riktiga födelsedagen.

Kram 🐘

Grattis Se klart!!!!❣️

Hemma i Sverige igen, kom hem inatt.
Ett råd till alla som läser; se över alla föräkringar innan resa. Se till att ha det där sjukförsäkringskortet som man beställer från försäkringskassan ( för resa i Europa). Om man behöver sjukhusvård, ring SOS International först, så lotsar de till ett sjukhus de har samarbete med. I min mammas fall kördes hon till offentligt sjukhus o det har varit otroligt svårt med samarbetet. Det tog två dagar innan SOS läkare ens fick tag på läkare på sjukhuset.

Och något jag lärt mig på ett personligt plan, att alltid vara vänlig o försöka förstå o hjälpa någon som uppenbarligen inte kan språket, vet vart den ska eller hur saker går till. Den nonchalans jag mött både av sjukvårdspersonal, sjukhusvakter o vanligt folk på gatan är skrämmande. Det är ändå Europa vi pratar om här. Ett kristet katolskt land.
Min mamma är nu omhändertagen o trygg. Ska vårdas vidare på sjukhus i Sverige.

Själv ska jsg bara vila innan tillbaka till jobbet på måndag.

Idag firar jag 3 år nykter med en hejdundrande sovmorgon! ☀️🥳

Ja, jag såg det. 💗 Dubbla känslor. Hemskt det som hände, men skönt att du har fått hjälp. Skriver i messenger. 🩷 Kram

@vår2022 Tusen tack❣️ Jag har dig verkligen att tacka för mycket under min resa hittills! Tänk så ledsen jag var när jag kände att min man drack förmycket och jag hade sömnlösa nätter pga det och var rädd att vi skulle behöva gå isär. Jag tog all min styrka och stod på mig inför honom tillsist och var ärlig med att han självklart får bestämma hur han vill göra med sitt liv men att det kommer bli svårt att kombinera det med mitt om han fortsätter dricka som han gjorde. Det var inte mycket för någon ”vanlig” människa men jag viste att han låg i farozonen även om han inte hade hällt i sig lika hejdlöst som jag gjorde. Han förstod tillsist när han hade slut på argument och kom till sin egen insikt att han måste ändra sitt drickande ännu mer än han redan hade gjort, han kände väl sig duktig som hade skurit ner ordentligt men insåg sedan att det inte var tillräckligt. Han kommer fortsätta vara en sällandrickare och jag tror faktiskt att han klarar det och det mycket även pga att han är med mig som aldrig dricker. Då har han ingen dryckeskompis längre och det blir bara patetiskt om han ska sitta och dricka för sig själv.
Oj vad jag babblar! Men det behövde väl komma ut ur mig att jag är stolt och glad över att han kom till insikt och vill leva hälsosamt tillsammans med mig❤️

Kram

@Jennyn Finns nog inga rätt eller fel här. Ta det i den takt du känner att du mäktar med. I ditt fall är det så oerhört lätt att trycka ner sig själv djupt. Det är lite onödigt för någonstans ska man ju upp igen. Då gäller det att göra denna utvecklingsresa så behaglig som möjligt.

Steg 1 är väl att kvitta sig med alkohol
Steg 2 att lära känna sitt nya jag mer och mer
Steg 3 att kvitta sig med skammen

Efter 3:an är man nog bättre rustad att se lite klarare på allt. Det blir mer balans. För mig tog det ganska lång tid. Nästan 1 år. Efter det har jag enklare kunnat prata om min del i det hela. Idag tycker jag mer det är spännande just för man lär sig så mycket. Med små justeringar kan man ta sig fram så mycket enklare. Även gilla sina små skavanker för de visar ju att man är människa. De som gått igenom det vi gör får en hel massa erfarenheter som få någonsin tillskansar sig. En ynnest för man märker att man blir så mycket bättre rustad att läsa av olika situationer och vara sann mot sig själv och andra. En stor fördel i många sammanhang.

@pinanisten jag är stor konsument av kaffe. Jag petar nog i mig runt 15 koppar/muggar varje dag. Jag dricker aldrig kaffe under kvällen. Det är under min aktiva tid på dagen alla dessa koppar kaffe inmundigas. Jag har aldrig tänkt på hälsorisker av att dricka mycket kaffe. Det kanske är dax att tänka över sin kaffe konsumtion. Vilka koppar är goda och vilka dricks av gamla vana? Vissa situationer innebär automatiskt en ny kopp. Hum, det här är något nytt att tänka över. En dag i taget 😎

Ja det är ju så. Alkohol förstärker känslor i stunden. Jag känner igen mig. Min mamma dog för ett par år sedan och det är svårt att komma i kontakt med de känslorna och jag tror jag skjuter bort de.
Kanske behöver du försöka öppna upp sorgen genom att "locka fram" den när du är nykter. Tex yinyoga eller tända ett ljus i kyrkan eller tala med en god vän. Annars kommer det nog tids nog, eller när du minst anar kan det välla upp. ❤

Hej alla ni som skrivit. Jag gick in i forumet imorse och blev rörd till tårar. Det har bara gått några dagar men det känns som en evighet och jag har svårt att veta vad jag ska företa mig alls. Drack några glas vin igår och allting kändes bättre för en stund tills jag vaknade med dendär kemiska stressen vid 02. Jag planerar att gå på ett AA- möte ikväll. Har åkt in till stan från landet där jag bor för att vara mindre ensam och starta något nytt. Vill inte höra av mig till min kille för jag tror han är jätteledsen och kommer lägga mer skuld än jag orkar bära på mig. Försöker vara sund i att se klart på vad som hände och vad jag ska göra nu. Men jag önskar jag får möjlighet att be om ursäkt för slagen och för att skrämt hans dotter. Men det känns overkligt som en mardröm och jag vet inte hur fan jag ska tänka ens. Gör jag fel som inte hör av mig? Tänk om det blir värre om jag gör det? Var på en arbetsintervju igår, då jag också blivit av med jobbet för att de behövde dra ner på personal. Jag har några vänner jag kan prata med i telefon ibland men överlag känner jag mig väldigt ensam och vill inte gå upp ur sängen helst. Ibland känns det lite hoppfullt men just nu är verkligheten ganska svår att vara i. Önskar jag hade en stöttande familj eller något sammanhang som krävde att jag hade en funktion.