Senaste kommentarerna i forumet

@Torn @Se klart
Hej, då var det som jag misstänkte ang måttligheten. Att den i stort är omöjlig för de flesta här. Kanske finns det ändå en poäng med att många inte vill bli helnyktra i början, som du skriver Se klart, då vågar de sig i alla fall hit till Forumet. Och sen får de väl upptäcka vartefter... Fast det skaver när det framställs som möjligt, när det förmodligen inte alls är det. Och många nya verkar ju hamna just på "förändra". Fast ja, man får vara glad att detta Forum finns i alla fall :)

Hittad knappt min egen tråd! Men det är bra, forumet är till för att en ska göra sig fri så småningom. Däremot är det fint att komma in och läsa och säga hej, som i Knyttets sång som också var namnet på min första tråd. ”Kliv in och säg godafton så de vet att du är här”.
Haft en ljuvlig påsk med lilla gänget barnbarn- uppgår nu till 4 stycken- varav två är födda med helnykter mormor. Barnen, god mat och lagom sena kvällar, inget överdrivet drickande (är ju mkt sällan så), möjligen överdrivet choklad-ätande.. gott bröd, laxar och en pasta på annandagen.
Parallellt har jag varit rätt upptagen med ett plugg-projekt som är klart till sommaren, men har tagit/tar mycket tid och energi. Så allt fokus där ett tag, men lättar lite nu.
Ikväll blir det en äkta slappar-kväll, ska hänga lite med min man som omväxling. Och katterna- vilka gos- och glädjepiller!
Önskar er alla en härlig kväll, ljuset hörni, vilken grej! ❤️

@Torn Å, tack: Blir så glad för dina ord. Tänker ibland att jag skriver för mycket, men har svårt att låta bli när många nya verkar må så dåligt... :) Då vill man ju ge lite pepp.

Jag läser aldrig under ens förändra- utan enbart här och i alkoholfri. Jag är inte orolig för min egen del men jag befattar mig så lite som möjligt med alkohol, överlag. Jag tror som @torn att det ÄR ett stort steg att starta ett konto här, och de flesta mår nog bäst av att sluta. Lagom verkar ta oerhört mycket energi och min erfarenhet är att all energi behövs för att stå fast vid sitt beslut- till en början. Men själv var jag LIVRÄDD att mitt drickande skulle leda till att jag var tvungen att sluta. Jag startade ju mitt konto här för att ta en längre paus- och för att kunna fortsätta dricka normalt efter det. Men när jag fick nyktra ögon på hur mitt drickande egentligen såg ut, så blev jag övertygad om att sluta var det som gällde- för mig.
Jag hade säkert kunnat fortsätta några år, men är helt säker på att det hade eskalerar. Missbruk gör ju det.
Att orka ta beslutet att sluta för gott är ingen promenad i parken, men att ta beslut att dricka lagom är det sannerligen inte heller.
Jag tror vi som bestämt oss får fortsätta känna tacksamhet över oss själva, våra beslut, och så forumet som är ett ovärdeligt stöd! Heja nolltoleransen ✅🥰🌷

Det tar tid @himmelellerhelvete, jag tror inte att du gör något ”fel” utan det är en process och såna här helger blir vi påminda! Oftast av allt skönt som kommer med att vakna pigg, att ha energi, men under det första året så är det inte konstigt att bli påmind om jobbet det innebär att inte ingå i samma kontext som tidigare. Det betyder ju inte, vilket du också skriver, att vi vill dricka- men vi behöver ju rikta om strålkastaren, hitta det nya 🥰
Och det är säkert olika för olika personer men för mig har det tagit tid. Jag håller på. Så som jag håller på med mitt liv och utvecklingen på en massa plan. Inget av det betyder att vi vill- eller kommer att dricka. Men tänk att det kan vara fantomsmärta efter en lång tid med ett brutet ben. Det kan kännas, fast vi läkt/bestämt oss för att inte dricka. Du kommer att se så småningom! Stor kram till dig ✅😍

@Amanda L Hejsan! Grattis till din tid i frihet! 🤗 Jag tycker att du jobbar på jättebra, och kommer med många kloka inlägg här på forumet. Du är bra på att peppa de andra kämparna, och har en väldigt bra förståelse för hur det fungerar när man en gång väl har blivit beroende. Jag brukar se det som en stor brytpunkt när någon glider över till att fullt ut ha känslan av att man slipper att dricka. Det känns som om du redan är där. 😃 Riktigt härligt.

Ha det bra!

@Amanda L Hej! Det är hopplöst svårt att få till ett måttligt drickande för någon som har blivit såpass beroende att dom har hittat till detta forum. Jag har under min tid som aktiv på forumet sett hur det brukar gå. Det kommer nya som försöker traggla med att dricka måttligt. Efter olika lång tid så försvinner personerna från forumet. Många återkommer hit efter alltifrån några månader, till ett par år för att ”ta nya tag”. Jag har även sett hur många som egentligen har tänkt att bli helnyktra ”åker dit” pga att dom blir inspirerade av dem som försöker dricka måttligt. Särskilt efter ”romantiserade” inlägg, där någon tex har skrivit att dom har druckit hela helgen, har haft kul, och mår bra. Minsta lilla halmstrå om att det funkar, räcker tyvärr. Riktigt dumt blir det när folk som har måttlighet som mål hänger kvar i ”förändra”-delen av forumet.😠 Dom borde ha vett nog att flytta sin tråd till ”vara måttlig” åtminstone. Det är mycket möjligt att forumsdelen snarare stjälper än hjälper vad gäller hur lång tid det tar tills vederbörande inser att det är helnykterhet som gäller. 🧐 Ett längre utdraget lidande blir det ju. Men kanske hade det blivit värre om dom inte hittade till forumet överhuvudtaget.

Jag känner till ett ytterst fåtal fall här på forumet där personerna tycks klara en längre tid utan att vara helnyktra. Den gemensamma nämnaren för dessa är att dom dricker väldigt lite, och väldigt sällan. Och även att dom hela tiden är aktiva på forumet. Men det här med att hålla sig till att ”bara” dricka på helgerna. Eller försöka dricka ett visst antal glas per vecka har jag inte sett någon som klarar av en längre tid.

Ha det bra.

Försöker ta mig uppåt bland trådarna. Något blev fel....

Så var påsken avklarad, nykter och frisk dessutom. Går in på Forumet nästan varje dag. Mitt nya beroende. Tack alla som velat kommentera mina inlägg, ni är mitt AA... :)
Känns som ett gäng nya vänner finns här, men också så många som skulle behöva mycket mer hjälp i sin kamp mot alkoholberoendet. Märkligt att det inte finns mer.
Nu har jag ägnat mycket tid att lära mig mer och det har varit otroligt bra, tidigare var jag ett lätt offer för grupptryck eller myter om hur alkoholen kan hanteras. Nu vet jag att det inte går för min del. Och bara det är ett steg mot friheten. Jag behöver inte längre "hantera" alkoholen och mig själv. Jag behöver bara att inte dricka den.
Jag vet att det inte är så lätt alla gånger, men så länge jag lyckas är jag fri.

@Torn Såg din kommentar ang. Dricka måttligt. har också tänk så när jag läser där. Verkar vara människor med stora alkoholproblem ( de flesta), som för en helvetisk kamp hela tiden för att dricka måttligt. jag undrar om det ens är möjligt när man är så beroende. Och om det inte inger falska förhoppningar att ha ett sånt Forum. Det är ju inte vi som satt upp det, men jag undrar om det är till någon hjälp egentligen. kanske bara stjälp?

@Blenda Beklagar sorgen ❤️ Sorgen är alltid svår att uthärda, men det måste vara extra svårt när ni alla hade preppat så att hon skulle få en fin tid på äldreboendet.

Sorg är tuffa känslor minst sagt. De kommer och går som de vill också, helt plötsligt kan de drabba en som en spann iskallt vatten över huvudet. Och samtidigt ska allt praktiskt lösas. Omänskligt.

Men det blir bättre. Sakta, sakta. Och du har bättre förutsättningar att klara av det nykter. Det vet du. Förstås.

Styrkekramar 🐘

Min mamma är död.
Hon dog hastigt och till allas förvåning (inklusive vårdpersonalens) den 1 april, av alla datum…
En månad efter att mamma äntligen, efter lång kamp från oss båda, fått flytta in på ett underbart vårdhem och fått ett socialt liv och gnistan tillbaka.
Overkligt. Sorgligt. Förlamande.
Jag tog ett återfall på natten då det hänt. Jag gjorde valet själv och drack (långsamt och medvetet), grät, skrek och skrattade tillsammans med min lillebror hela natten.
Slutade dricka direkt efter det overkliga dygnet.
Det var inte svårt. Är förvånad över det.
Tar nu in alla känslor.
Låter allt komma när det kommer, och försvinna när det försvinner.
Kämpar inte emot.
Jag har ingen som helst önskan att dricka mig bort.
Vill inte fly, vill känna livet på livets villkor.
Det känns som ett mirakel i sig.
Tacksam mitt i sorgen över att jag trots allt verkar ha kommit långt i mitt tillfrisknande.
Tro, hopp & kärlek till er alla <3

Nu har du redan fått flera användbara tips på hur du kan förhålla dig. För mig var det viktigt att handskas med den där sorgen över att ha druckit eller som i mitt fall använt alkohol som medicin. Jag plockade fram de tankarna när jag var på bra platser psykiskt. Fick jag ångest av dem, flyttade jag fokus åt annat håll. Lite, lite i taget har jag tagit mig an dem. I 12-stegsarbetet ber man andra om förlåtelse, men jag har druckit lite som du beskriver, för mig själv och för mig har det då handlat mycket om att förlåta och förstå mig själv i det. I det här arbetet för mig var det också väldigt viktigt att känna glädje och stolthet i att inte dricka och också glädje och stolthet över annat i livet. Jämföra då och nu.
Jag tror också att det handlar om att vi är väldigt olika vi som är härinne och man behöver hitta sig själv i det. För mig har det ALDRIG varit ok att vara för berusad (jo , för andra men inte för mig). Jag har aldrig mått bra i berusningen. Det blir då rätt knepigt att förklara både för sig själv och för andra att man dricker sig berusad för sig själv i ensamhet efter att man har blivit 40. För mig är det mer förståeligt att de som får en kick av det dricker. Så jag har behövt vara i de tankarna, i sorgen, men inte i ältandet och ångesten. Man kan bara påverka nu och framtiden. Det finns ändå ett visst hopp i det.

@vår2022 Jag tror också att vad man tänker i festliga sammanhang är viktigt.

Jag brukar tänka att det är skönt att kunna avvika tidigt, när de andra börjar fyllegagga. Att det är skönt att kunna köra hem. Att det alkoholfria jag dricker är riktigt gott, att jag hänger med i samtalen mycket bättre osv.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Det var nog först efter ett nyktert år som jag slutade tänka på det nästan helt. Blir i princip bara påmind när jag läser och skriver här.

Men snart kommer du att tycka att det luktar äckligt och att folk blir helt imbecilla. Då får du än mer avsmak. Man ska liksom igenom de olika faserna.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Kanske ska du försöka flytta bort ditt fokus från dessa tankar. Tänker att dessa tankar skapar negativa känslor som ångest. Att istället fokusera på hur skönt det är nu när du är nykter, hur bra du mår och att när du är nykter finns ingen risk för att det ska hända otrevliga händelser. Att det som hände när du drack är passerat och att tankar på dessa inte är av något värde för dig. Skamkänslor är bara tankar som straffar. Det kan komma från en röst som inte tillhör dig, något gammalt om att du inte duger. Du gör detta så bra och du duger bra! Det är det du gör framåt som räknas, det är dina livsmål framåt som är värt något och som du ska fokusera på. Det kommer att ge sköna och positiva känslor, skammen hör inte hemma här.

Läste i ditt inlägg till Andrahalvlek om att du längtar tills du inte längre tänker på att du inte dricker, att inte bli påmind om hur du skulle ha druckit och mått av det, även fast du blivit utsatt för så många tillfällen med alkohol. Tänker att du kanske har för mycket fokus på att du inte dricker, att du uppmärksammar detta för mycket och det skapar tillväxt i dessa tankar och ger negativa känslor. Kanske att din identifikation med att vara en som inte dricker, slår över i dina tankar? Eller finns det någon liten önskan långt där inne att dricka för att få slappna av? Kanske är det ännu mer tid som krävs för att tankarna du har om att inte dricka blir mer avslappnade och inte skapar känslor av ångest?

Det var lite reflektioner från mig😁. Hoppas du kan släppa tankarna som plågar dig och att det blir en bättre dag imorgon. Kram❤️

@Andrahalvlek Det låter underbart med alla dina umgängen❤️
Jag längtar tills jag inte bryr mig om vad andra har i glasen men nu i påsk har jag brytt mig lite, har inte saknat att dricka alls men jag har blivit väldigt påmind om hur jag skulle druckit och mått av det. Jag längtar tills jag inte längre tänker på att jag inte dricker precis som jag inte tänker på att jag inte röker längre. Hur lång tid kan det ta? Jag har utsatt mig för väldigt många tillfällen ända sedan dag 6 som nykter men ändå tänker jag fortfarande på att jag inte dricker.

Varför denna ångest! Fattar inte? Jag tänker hur mycket som helst på alla gånger jag druckit och hur det skulle bli om jag drack igen men jag har inga planer på att dricka så varför denna ångest?

och för att svara på din fråga, hur lång tid det tar.
Ingen aning. Men jag kan säga att min vardag är så mycket ljusare, och för varje aktivitet jag gör utan alkohol, för varje gång jag går utanför
min comfort zone blir jag genuint lycklig.
Det är kämpigt. Ge inte upp!

känner så igen mig i det du skriver. Det där med att det oftast slutar i kaos när man tänkt dricka lite, och mörkret inom sig, att det nästan blir värre när man är nykter.
Jag själv har varit nykter i två månader nu pga att det just blev kaos när jag drack och ångesten var överjävlig och känner nu en rastlöshet och en deppighet, att jag bara vill vara hemma istället för att träffa folk. Allt är ju roligare med alkoholen (säger min hjärna)
Men för att se det ur ett annat perspektiv. Kanske är de så att man nu tar tag i sina känslor, man utforskar sig själv, utan att fly in i något man tror ska få en att må bättre?
För det är just de som jag tror sker nu. Nu kommer den riktiga människan fram, och jag själv försöker se det med nyfikna ögon. Vad vill jag säga med dessa känslor? Vad är det jag värdesätter i mitt liv? Hur vill jag ha mitt liv? Vill jag dricka och ha ångest i dagar, slösa pengar, hamna i konflikter och skämma ut mig själv eller vill jag testa något nytt?
Jag försöker att inte går för mycket in i just känslorna, jag försöker tänka att jag vill testa göra allt jag annars gör fast utan alkohol, känslorna kommer ju vara där. Det är
klart det är jobbigt att göra något man inte är van vid. Det är klart att det är läskigt och man tänker att man kommer ha tråkigt. Men övning ger färdighet.
Kanske kan du träffa dina vänner en stund? Sätta en tid där du går hem sen, det kan ge en riktig boost i självförtroendet, att du minsann klarade det. Kanske är det inte så kul, men jag tror att det är en övningssak. Hjärnan är så van vid alkoholen. Jag tror att om man låser in sig för mycket så kan nykterheten just kopplas med ensamhet / tråkigt liv. Men det är inte lätt. Jag strugglar som fan. Det som funkar för
mig är att om jag går ut och träffar vänner, gör jag det ihop med en aktivitet. Exempelvis middag ute eller konsert och går hem tidigare.
Jag tror också det är bra att hitta grunden till VARFÖR man vill sluta dricka. Vad vinner man?

@Andrahalvlek @vår2022 @Torn @Varafrisk
Tack❤️
Jag gjorde inte mycket väsen av mig som full, ville inte någon skulle komma på mig och lyckades ganska bra med det. Det är mest ångesten över att jag har druckit vid så många tillfällen som jag inte borde gjort som jag mår dåligt över. Jag har lyckats hålla katastrofer borta. Det är på så sätt skönt att jag inte har saker att be om ursäkt för eftersom jag höll mig på god fot. Jag drack mest för mig själv. Så den som ska förlåta mig är jag. Att jag misshandlat mig själv med giftet. Allt som kunde ha hänt men som tur var inte hände. Jag hade självkontroll på så sätt att ingen skulle komma på mig. Var noga med att dölja tecken på att jag drack som jag gjorde.
Allt kretsade kring att putsa på fasaden och dölja det som inte skulle synas.

Klockan 7.30 påskdagens morgon är det inte många vakna. Då vaknade jag. För att citera yngsta dottern: Supernöjd 😍 Redan i fredags började vi i närmaste familjen med gemensam middag och gött tjöt. Kom hem till barnens pappa i huset (där jag själv har bott i 14 år) kl 16.30 och körde hem igen först vid 21.30.

Igår, på påskafton, utökades sällskapet med ex-svärisar, ex-svåger/svägerska, min mamma, mamman till min ex-svägerska och en kusin till barnen. Tyvärr fick den andra kusinen avbryta sin påskvistelse pga att deras dotter blev kräksjuk natten till långfredagen. Det var bara att packa in sig i bilen och köra 30 mil hem igen. Livrädda för att smitta någon. Så ledsamt 😢

Vi lät dock inte deras frånfälle bekymra oss. Jag och min mamma kom dit vid 14 och körde hem först 19.30. Inte en enda gång kändes det långtråkigt - det var gött tjöt från början till slut. Inte en enda gång tänkte jag på att jag drack påskmust och alkoholfri öl. Inte en enda gång tänkte jag på vad de andra drack. De flesta andra drack nog också påskmust när jag tänker efter.

Det var strålande sol och riktigt varmt stundtals. Senast i torsdags var ex-svärmors gräsmatta täckt av ett snölagef, igår kändes det fullständigt otänkbart. Riktigt nice 😎 Enligt SMHI var det cirka 16 grader i vår del av världen igår. Även idag ser det ut att bli kanonväder.

Jag och äldsta dottern ska iväg vid elvatiden och hitta några hittaut-kontroller. Igår cyklade jag iväg och letade upp de sex första. Idag siktar vi in oss på att hitta nio kontroller som finns i skogen precis i närheten. Efter det kör vi till huset och äter av all påskmat - igen. Precis som vid julen kan man äta påskmaten flera dagar i rad, det brukar bli enorma mängder när man har knyte.

Jag läste en krönika i DN som skrev om en ny bok om utmattning: ”Utbränd - så tar du dig ur stresscykeln” av Emily och Amelia Nagoski. Enligt krönikören är boken ett forskningsbaserat feministiskt manifest om att botemedlet mot utbrändhet inte är att ta hand om sig själv - det är att vi alla tar hand om varandra.

Enligt boken är en viktig beståndsdel i tillfrisknandet ”behovet av gemenskap, om sammanhang där man utan rädsla för skam- och skuldbeläggande tryggt kan uttrycka också negativa känslor och mötas av kärlek och validering”. (Jag tänker att forumet funkar lite så för mig 🤔) Återkommer med fler reflektioner när jag har lyssnat på boken.

Jag tänker också på vad jag helt naturligt, av ren instinkt tror jag, satsade min lilla energi på när jag började tillfriskna. Jag satsade min energi på att umgås med andra. Min dotter, min mamma, mina ex-svärisar, kompisar och kollegor. Varje vecka hade jag en eller flera sådana träffar inbokade den första sköra tiden när medicineringen började kicka in.

Vi behöver alla sammanhang där vi känner oss som en naturlig del av en gemenskap. Bland vänner, på jobbet, inom familjen och släkten. Det är oerhört viktigt för alla - från små barn till gamlingar. Att jag, min mamma och min ex-svägerskas mamma helt naturligt ingår i ”släkten” på mina barns pappas sida är både konstigt och helt amazing. Folk tycker att det är konstigt, eftersom vi är separerade sen tio år. För mig är det dock helt naturligt, och för de andra också.

Fler borde göra likadant - öppna sina hem och hjärtan för personer som kanske saknar släkt i ordets korrekta betydelse. Vi bor i ett av världens ensammaste länder. Så många gamlingar, och ensamstående i alla åldrar faktiskt, har inte en enda person som det känns naturligt att fira jul, påsk och midsommar med. Så många vill bara att dessa familjehögtider ska passera så snabbt som möjligt, så att de slipper känna sig utanför. Jag tror att människor tar stor skada av det helt enkelt.

Så idag väljer jag att vara ytterst tacksam för de goda relationer jag har till mina barn, deras pappa, deras farföräldrar, och till min egen mamma. Inga relationer sköter sig själva, det krävs att man jobbar på dem. Men det jobbet är riktigt nice, för det handlar om att umgås, umgås, umgås 😍

Kram 🐘

@Julia-a Hej! Låter onekligen som att du har problem med att hantera alkohol när du tagit det första glaset. Hjärna domnar av och det rationella tänkandet sätts ur spel. Du dricker tills du spyr. Du berättar att du inte har problem med att dricka varje dag men att du ändå i vissa perioder har druckit själv på kvällen. Att du mått sämre de senaste tre åren, att alkohol hjälpt mot detta men att det nu inte hjälper så mycket och att det efteråt bara blir mer svart. Låter som att alkohol och du inte är en bra kombo och att alkoholen verkligen får dig att må dåligt.

Bra att du nu varit nykter i 7 veckor. Jag tänker också att drickande lätt sakta eskalerar och till slut är det lätt att man dricker varje dag. Du berättar också att ”Varje gång har jag hållit det i några månader men sen när jag börjat må bättre efter några månader har jag börjat dricka igen.”. Du frågar hur lång tid det tog för oss som inte druckit på lång tid att känna skillnaden i psykiska måendet. Du säger att du börjat må bättre efter att du inte druckit i månader, tänker att där ser du själv skillnaden, men verkar som att du ändå inte mår så bra som du önskar? Ofta finns det något underliggande som gör att vi inte mår så bra psykiskt och det förvärras om man börjar dricka. Det blir en ond cirkel. Verkligheten blir då inte riktigt sann och känslorna inte riktigt äkta som drucken. Det kanske är något som skaver som du behöver ta itu med? Det kan vara svårt att få kontakt med sin känslor där djupt inne och en samtalskontakt kan vara en bra idé för att närma sig dessa. Det är superbra att du är nykter för det är en förutsättning för att kunna nå sina innersta känslor.

Själv gick jag hos en psykolog i början av min nykterhet för att kunna bolla min känslor och få hjälp att nå mina innersta känslor. Det har varit så givande och jag mår så mycket bättre idag. Jag förstår vad som skaver och som triggar mig och kan hantera detta.

Du verkar inte ha kommit in i ett svårt beroende och du förstår att alkohol bara gör mående sämre, så bra! Det är lätt att hamna i ett beroende, så håll dig borta från det och försök ta reda på vad som skaver inom dig. Det är vägen framåt till ett bättre mående utan att riskera att hamna i ett beroende som är så svårt att ta sig ur och det blir sjukresor värre!

Sköt om dig!🐣❤️

Hej.
Jag skulle bli medlem och så såg jag att min email redan var registrerad, för tre år sen.

Jag har alltså försökt bli nykter i tre år nu.

Varje gång har jag hållit det i några månader men sen när jag börjat må bättre efter några månader har jag börjat dricka igen. Jag kan hålla mig från att dricka om jag är ensam men när jag är ute med kompisar eller på fest räcker det att jag dricker bara en öl eller ett glas eller ens en klunk och det är som att ett sug skapas inom mig och jag kan inte sluta. Ofta spyr jag eller dricker så mycket att jag gör saker jag skäms över. Efter att jag dricker mår jag otroligt dåligt i dagar, inte så som jag kom ihåg att bakishet brukade vara, utan de senaste tre åren har det varit mycket mer svart.

För tre år sen började jag också må psykiskt dåligt och få mörka tankar så fort jag drack bara ett-två glas. Hade aldrig haft så innan har någon annan samma symptom?

Nu har jag varit nykter i 7 veckor. Senaste gången jag drack skulle jag försöka vara nykter på en fest men råkade ta en klunk och sen slutade det med att jag drack massor och spydde och även basjade (vilket känns som en low point) ner hela min lägenhet och hade sönder en möbel jag tycker mycket om.

Alkoholen har förstört så mycket i mitt liv men utan den blir jag deprimerad och tappar mitt umgänge och känner mig tråkig. De här senaste tre åren har jag nu börjar undra om jag bara mått sämre? För det är sånt kämpande som inte leder någon vart. Nu känner jag mig ensam och som att det inte är värt det om man ändå ska må dåligt. Tackar nej till sociala grejer och stannar hemma för rädd att jag inte ska hålla mig om jag befinner mig i miljöer där andra dricker.

Eftersom jag aldrig haft det som att jag behövt dricka varje dag är jag osäker på om jag har problem med alkohol och då känns det svårare att hålla mig från det. I vissa perioder har jag dock druckit själv på kvällarna.

Ni som blivit nyktra hur lång tid tog det innan ni kände skillnad på ert psykiska mående?

@Lonely Man Ok, få se om det blir app istället…:) Men vad fint att det kändes bättre för dig idag. Skönt att höra!
Ha det bra resten av påsken! 👍🐣