Senaste kommentarerna i forumet

@Se klart Jag har inte grattat till det nya underverket, grattis🥰. Låter verkligen bra att du blev sjukskriven så du kan ta igen dig i lugn takt mellan småpromenaderna och bli riktigt frisk igen. Det är fint att bli påmind om det goda som finns i samhället och att det ändå gör lite skillnad. Att ta pauser är verkligen viktigt för att fylla på och hinna stanna upp och reflektera en stund. En paus jag alltid tar när jag jobbar hemifrån är hundpromenaden, den går inte att hoppa över och det är lika skönt varje gång att gå sin runda i skogen. Det är grön rehab🌱.

Krya på dig och unna dig både pauser och vila. Kram❤️

@Andrahalvlek @Sattva @Geggan @Se klart
Tack mina fina forumvänner❤️ Ni har erfarenheter och klokheter som ni delger mig, det betyder mycket. Det hjälper att få era perspektiv och råd i saken. Det går inte att förstå och att försöka göra det tar bara min energi. Bara vi är i samma rum så rusar min energi. Det är en toxisk relation och så kommer det alltid att vara. Vill inte vara någon som hjälper henne fram på min bekostnad. Jag måste sätta mig själv främst och rädda mig själv. Se framåt och gå vidare på något sätt, söka jobb och se vad som händer.

Sov gott!❤️

Så himla klokt @Se klart! Det var nog ett utav allt det bästa som du gjort👏🏻🥰
Se till att få en stund efter en annan dvs många stunder då du vilar, myser i ngn go filt, dricker ngt gott te och om solen skiner se till att få lite D-vitaminer☕️☀️

Varm innerlig kryakram🥰

@andrahalvlek tack för påminnelse om pauser och luncher. 💕 Jag äter ju aldrig lunch- alltså avsätter tid- men ska börja med det nu. Och nån liten yoga. Lite omtag på denna tåliga kropp. Känna hur det känns att ta det lite lugnt. Kram 😍

Ja livet vinner @geggan, så är det.
Idag fick jag in i en kyrka och tände lite ljus för en släkting som gått bort efter ett långt liv. En kyrka mitt i stan, ett stök med massor av luggslitna människor, Ikeakassar och diverse annan packning. Mitt i allt stod volontärer (min gissning) hällde upp kaffe, bjöd på macka. Pratade snällt med de här små människo-skärvorna. Allt det där goda finns också, och jag blev glad att bli påmind. Swishade en hundring. Mina små sådder sträcker sig mot ljuset nu. Min mysbelysning är tänd dygnet runt pga kan ej stå ut med lysrör. Sätter mitt hopp till vintersådden…
Idag har jag gjort något unikt och det är att jag har sjukskrivit mig. Jag chattade med vårdcentralen för att typ fråga om lov.
Jag ska vara hemma en hel vecka till för att bli stark och pigg. Ska inte flänga så mycket men gå promenader och göra absolut minimalt med arbete. HR-året får helt enkelt vänta. På mig.
Kram forumkompisar!

@vår2023 mina fem cent i denna fråga är att vända ryggen till. Det går inte- kanske du tänker, och det finns säkert femton skäl som ger dig rätt- men det går. Det blir en sorts ”sjuka” med människor som hon. Vi går in i samma snurr och lägger helt orimligt mycket energi på att försöka förändra något vi inte kan förändra. Ha ”rätt” när det aldrig går att få rätt.
Vänd bort allt fokus från henne, undvik i allra möjligaste mån. Det är en vad man väl nu kallar toxisk relation och du ska öht inte tänka på vad hon gör eller varför. Det finns inga svar, eller snarare- du kommer aldrig att få ta del av dem.
Det är jobbigt att göra den typen av avbrott för man vill ha ”rätt” eftersom man har rätt. Men du får rätt på något annat vis. Du får rätt när du går vidare. Kram 💕

Kära @majken_r ! Ofattbart. Men jag förstår precis hur du känner. Min man är ju obotlig, ingen vet hur många månader eller förhoppningsvis år han lever. Skillnaden är att han har levt ett långt liv. Med ett barn är det ju det värsta, allt som inte blir. Men samtidigt, ni har varandra varje dag nu. Och hoppas måste man. Kram!

@vår2022 tycker att du reflekterar och resonerar så klokt. Bra att du markerade! Och nytt jobb får du ju, som vi vet! Kram från mig🐳❤️

@Se klart härligt med baby! Grattis! Livet vinner.

Allt tuffar på. Nykterheten består. Det kanske faktiskt är det som gör att jag i grunden mått så bra. Mycket fint som väntar nu med vår och sommar. O maken ska snart få några månaders behandlingspaus. Igår fick han massor av kortison så nu är han superpigg! Önskar alla en glad vår! 🐳🐳

Efter två dagar på jobbet och kvällsaktiviteter direkt efter jobbet (jag har kommit hem först vid 20-tiden båda dagarna) blir det väldigt skönt att jobba hemifrån torsdag-fredag. Jag är verkligen priviligerad som kan jobba lika bra hemifrån, och att jag har mandat att göra det.

Träffade min psykolog i tisdags. Hon har verkligen sett både mina ups and downs. När jag var så himla sjuk för ett år sedan kunde hon dock inte hjälpa mig. Jag slutade gå dit till slut. När jag tänker tillbaka på hur dåligt jag mådde förra våren kan jag knappt tro att det är sant. Att man kan må så dåligt.

När jag tänker på det och pratar om mitt mående förra våren känns det som jag pratar om en helt annan person. Det där var inte jag. En person som har nattsvarta tankar och vandrar runt som en zombie i lägenheten. Vars enda kontakt med omvärlden var en promenad till Willys varje dag för att handla grillad kyckling. Jag ska aldrig äta grillad kyckling från Willys igen. Vissa tv-program undviker jag helt, de påminner mig för mycket om hur dåligt jag mådde när jag tittade på dem.

Jag vill egentligen inte alls tänka på hur dåligt jag mådde för ett år sedan. Jag vet inte om det är hjälpsamt eller bara destruktivt att tänka på det. Att jag ens skriver och pratar om det överhuvudtaget är enbart för att jag kanske kan hjälpa någon annan, som just nu mår så dåligt. Sök hjälp, ge inte upp. Nu är inte alltid. Du kommer att bra igen.

För mig behövdes antidepp (Duloxetine), det blev min livlina tillbaka till livet. Så fort jag hade fått näsan ovanför vattenytan började jag fylla mitt liv med sådant som jag mår bra av. I första hand handlade det om att träffa de människor som betyder mycket för mig. Jag får näring av relationer.

Jag brukar säga att jag samlar på relationer. Varje möte med en annan människa är början på en relation, på olika nivåer. Dessa möten, där man både ger och får, djupnar efterhand. En del blir kvar på fikasamtal-nivå i flera år, men en del djupnar efterhand som man träffas.

Och de riktigt goda relationer man har i sitt liv ska man vårda. Höra av sig, träffas så ofta man kan. Och är relationen god fortsätter man bara tjöta där man slutade sist man träffades, även om det gått flera månader och även år sen man träffades senast.

Kram 🐘

@Christer75 kommer ta antabus har egentligen inget behov av att dricka men kommer ta det främst för min frus och sons trygghet. Så klart min också men jag har bestämt mig för att skippa alkoholen. Gått på AA från och till men känner att min självdisciplin håller bra. Det är svårt allt detta. Visst just nu känner jag bara för att fly denna jävliga verklighet man lever i, men det kommer ju bara kännas bra för stunden.

@Se klart Härligt att höra att du varit nykter så länge och att du mår så bra av det. Det ger hopp och inspiration! Jag kommer i alla fall försöka att förändra mitt liv så att jag kan njuta av det resten av mitt liv. Hänger kvar här så länge det behövs.🤗

PS. Jag är inte ett dugg avundsjuk på HR-biten. Inte ens pyttelite. 15 år räckte och blev över. Idag har jag lunchat med min nya efterträdare. (De förra gick upp i rök efter ett år cirka.) Riktigt bra snack - jag har noga påtalat flera gånger att hon när som helst får fråga mig om högt och lågt. Vi bondade riktigt bra!

@Se klart Du kanske skulle boka in vilopauser med dig själv i kalendern? Att verkligen ta fikapaus fm, em och lunchrast med gott prat med kollegor berikar mig oerhört mycket. Saknar det när jag jobbar hemifrån 🤔 Samtidigt är det skönt att slippa resorna.

”Mind the gap” som en föreläsare sa, fast ur positiv mening. Hon menade att vi ska prioritera och värdesätta gapen mellan allt vi gör hela dagarna. Stanna upp och djupandas, spela fin musik. 15-30 min paus och vila mellan våra åtaganden, istället för att ruscha från det ena till det andra.

Allt det här är SÅ viktigt för mig att tänka på. Jag vill inte stressa mig sjuk en gång till.

Kram 🐘

Goddagens mina forum-bffs @andrahalvlek och @sattva för insiktsfulla kommentarer som denna fullvuxna person behöver gnugga in både en och två gånger.
Precis så, @andrahalvlek, kroppen pratar sitt eget språk- eller börjar med svenska- jag lyssnar ej- fortsätter med förkylning- jag lyssnar med ett halvt öra men sen måste jag vara på plats pga diverse möten som inte ”går” att skjuta på, HR-året tickar, etc. Sen skriker kroppen till så man blir lite rädd, varvar ner, tänker: vad var det för möte som var så viktigt? Vad var det för sysslor som inte gick att delegera?
Till mitt försvar, när min kropp pratar högt med mig- så har vi varit extremt dåligt bemannade. Det är en fråga som inte löses av att jag jobbar när jag är sjuk, utan en viktig fråga för min bransch och vårt företag.
En annan viktig fråga som hänger mig i hasorna sedan lång tid, är att endast Jag själv kan dra gränsen, säga stopp och det räcker. Ibland famlar jag efter ”nån”? (kanske har den där nån aldrig funnits?) som skulle kunna hjälpa mig.
Men den där nån gjorde inte jobbet för länge sen, och nån är ingen annan än jag- idag.
@sattva jag kom faktiskt till både sans och vett med hjälp av just att tanka det goda. Att göra saker och ting lite långsamt. Att känna efter när det räcker. Att inte stretcha i onödan. Utan tvärtom, behålla lite sömsmån.
Jag är ofta liksom så ”glad” i det jag gör. Jag gillar mitt jobb, ungar, hämta och dona. Men ofta har jag lite för tunna marginaler. De brukar uppenbara sig när jag är igång och springer. Försiktigt ska ta köra igång när kroppen orkar.
Parallellt- se över mitt ”flängande”, haha, jag flaxar ofta hit och dit, hämtar barn, hälsar på, åker till min kurs, åker till landet- hem igen. Ja, lite enkel stillhet tror jag att jag längtar efter och behöver.
Tack 🙏🏻❣️🌱

Hej @AmandaL
Jag börjar med att instämma i det du skriver om @vår2022 och andras så utförliga, tålmodiga svar och inlägg här- så betydelsefullt.
Jag är ju inne på mitt fjärde (!!) år som nykter, det är faktiskt galet när jag tänker efter. Men jag skriver några ord för jag känner igen mig väl i det du beskriver. Det var ju bara en fråga om rätt tid, ork, engagemang- för att ta tag i drickandet på allvar... När jag loggade in här första gången- efter ganska mycket vånda- hade jag nåt halvt löfte om tre nyktra månader, eller kanske 100 dagar. Innerst inne visste jag- inte att jag skulle bli nykter då. Men att jag var tvungen att ändra mina ”vanor” annars skulle jag vara tvungen att sluta dricka.
Att verkligen göra det, är det bästa och viktigaste beslut jag tagit i mitt liv bortsett barn och dylikt. Jag hade ALDRIG klarat det utan forumet. Och vi är ganska många som använt forumet som enda- eller del av behandling. Att känna igen sig, att våga vara ärlig. Att bara stötta och få lite puff uppåt när livet känns lite grått. Att kunna skratta åt saker ihop. Att inse hur lika vi är- och också olika. Men oavsett det så kan vi hjälpas åt. Det är verkligen i sanning något riktigt fint, att få vara med om.
Ta vara på forumet och häng här så mycket du önskar och behöver. Tids nog när man står på egna ben så behöver man ta ut lite avstånd, ja, se att benen bär ”där ute”.
Erfarenheten att bli nykter och erfarenheten från forumet har förändrat mig och skapat ett delvis ”nytt” liv. Jag är lossad, fri. Jag gör fortfarande klantiga saker med mig själv, jag måste påminna mig om gränser och ork- ofta, ett evigt lärande. Jag skulle kunna räkna upp allt praktiskt som förändrats- kring jobb och boende, katter och nya vänner. Men det är inte så viktigt. Att relationerna till mina nära är stadiga, att jag är trygg. Med mig och med andra. Är nog det viktigaste.
Erfarenheten från alla samtal här, stöd och ibland tjafs, på ett anonymt forum- har gjort mig ödmjuk.
Mitt liv är precis ett vanligt liv numera, det är inga storstilade grejer som sker, inga sena nätter, knasiga beslut. Det är mitt liv, och jag bestämmer. Jag önskar mig inget mer, det är så bra som livet bara kan vara.
Så- heja dig! Kram 🤗

@vår2022 Ja, fast när jag läser här på Forumet känner jag mig mer ödmjuk. Jag har nog aldrig kunnat sluta utan det här Forumet och stödet. Först nu har jag förstått hur beroende jag är. Tidigare har jag alltid närt tanken att jag borde kunna dricka normalt. Jag har så klart hört att alkoholister inte klarar ett enda glas alkohol, men det har ju gällt alkoholister... inte mig. :)
Ändå har jag flera ggr bestämt mig för att dricka mindre eller inte alls, utan att lyckas ens med en vit månad. (Inga problem för min partner.) Skillnaden nu är att jag vet att jag är alkoholberoende/alkoholist. Jag kan inte dricka alls eftersom det typ varannan gång leder till omåttligt drickande., minneslucka, ångest. Jag har också lärt mig mer om alkohol. Att jag inte spyr längre, beror inte på att jag dricker på ett "bättre sätt". Tvärtom har jag hög tolerans mot giftet. Kroppen reagerar inte som den ska...
Jag tror att min väg är att aldrig mer dricka ett enda glas alkohol. Men för att klara det tror jag att jag måste vara här på Forumet och läsa om hur A fungerar, om och om igen. Att aldrig glömma eller tro att jag klarar av att dricka.
Jag går in här varje dag i stort sett. Nästan som ett nytt beroende. :) I alla fall just nu. Boken Tänka klart har också gett mig många insikter, tack för den rekommendationen.
Men Forumet är det bästa. Här har jag äntligen förstått att jag inte är unik eller ensam. Många har upplevelser av A som är exakt likadana som mina. För längesedan gick jag ett tag i enskild terapi för mitt alkoholbruk (en terapi speciellt för i övrigt fullt fungerande kvinnor). Det funkade inte för mig. Snarare förstärkte det nog min känsla av att vara speciell, (speciellt udda och konstig, som inte klarade detta). Så drack jag 30 år till... Inte varje dag, men alltför mycket alltför ofta...
För mig är det så mycket värt att läsa om mig själv i andra här, förstå helheten, förstå problemen utan att behöva gå igenom precis allt själv. Att påminna mig varför jag inte ska dricka det där enda glaset. (Hoppas många fler kan hitta hit, jag hade aldrig hört talas om A-hjälpen). Till sist vår2022, tack för dina utförliga svar. De har haft stor betydelse för mig. Säkert för många andra också:)

Blir så glad när jag sätter på Nyhetsmorgon och där pratas om cancer till följd av även låg konsumtion av alkohol! Allt är igång! Mer och mer går informationen ut till svenska folket om risker med alkohol! Vi är på väg in i en framtid där fler och fler kommer avstå alkohol och där det inte är konstigt att vi tackar nej🙏Jag ser ljust på framtiden ❤️

Gårdagskvällens möte med ansvariga för boendet och alla föräldrar till de boende gick väldigt bra. Det känns bra. Det blir bra. Den nya delägaren, som ska jobba deltid med det administrativa som chef, verkar vara en sympatisk person. Vi har som sagt haft kontakt tidigare, och det kom han mycket riktigt ihåg. Svårt att glömma den incidenten. Så han vet redan innan han påbörjar jobbet att jag inte backar en millimeter om min dotter inte mår bra.

Jag har tänkt på varför hon så gärna vill komma hem till sin pappa på helgen. När söndagen kommer planerar hon redan nästa helg, och hon vill att han hämtar henne. Hon känner förstås av stämningen på boendet, att personalen känner sig lite vilsen. Hon vet inte varför och hon skulle nog inte kunna sätta ord på det ens om hon hade ordförråd till det. Hon vet inte varför hon känner av obehaget, men på ett sätt flyr hon hem till sin pappa och den gemenskap som känns naturlig för henne.

Nu på fredag ska hela gänget iväg på dans, och lördag helgen därpå ska de ut och äta på restaurang. Det har vi föräldrar fått veta redan nu - och det är bra, för då kan vi förbereda henne redan nu. Vi vill ju inte neka henne att komma till oss, men samtidigt är det viktigt för henne att känna gemenskapen med de andra boende och personalen. Fler gruppaktiviteter är viktiga, och de måste ha framförhållning. Detta har vi påtalat gång på gång, och nu verkar de ha fattat eftersom de har börjat smsa oss föräldrar med lite mer framförhållning.

Nu håller vi tummarna!

Kram 🐘

@Se klart Vad bra att du lyssnar på dina signaler!!
Tanka energi i allt det goda omkring dig❣️🌷🍃

@vår2022 Det går inte alltid att förstå varför andra människor gör som de gör. Ingen ide att du försöker förstå din kollega, varför är hon nu ångerfull? Har jag missbedömt? Är det jag som överdriver?
Du slösar jättemycket energi på något du inte kan rå på! Försök inte ens förstå vad som pågår. Hon kommer inte förändras.
Sätt dig själv främst, rädda dig själv. Du behöver inte offra dig "för laget". Håller alltså helt med din man!🌸🌸🌸🌸

@Se klart Ibland tror jag att vi blir sjuka för att kroppen på så sätt tvingar oss att vila. Lite så upplever jag att det är med min värk i kroppen. Är jag trött mentalt får jag en himla värk överallt, kan knappt gå. Det är min kropp som skriker åt mig: ”Ligg ner människa!”

Kryakram 🐘

@vår2022 Jag förstår att du vacklar. Skönt att din man kan ge dig lite input. Du gör helt rätt som står upp för dig själv!

Sannolikt beter sig din kollega som hon gör både medvetet och omedvetet. Hon har hittat ett effektivt sätt att ta sig fram i yrkeslivet. Och sådana som du hjälper henne fram.

Fortsätt markera och påtala: ”Nu gör du så igen!” Visa henne i praktiken vad du menar. Sen tror jag inte att hon har förmågan att ändra sig, men chansen finns förstås.

Du ska fortsätta göra ett bra jobb, och påtala varje gång hon gör fel. Vad som sen händer står i stjärnorna. Men sök andra jobb!

Kram 🐘

@Amanda L Och det har du, för det är du som styr ditt liv nu och inte alkoholen😁