Senaste kommentarerna i forumet

@Varafrisk Tack❤️. Idag är det lite värre, maken är på väg med honom, men får distrahera mig och ta ut gammhunden på en lång promenad i skogen. Han kommer ju att bli bättre och kunna göra det han tycker bäst om efter sin rehab❤️

Jag tycker verkligen inte att det var ett försvarstal @Varafrisk ❤️ Hon är din dotter och det är naturligt att man vill att sina barn ska må bra, det svåra är att leva sitt eget liv när man sugs in i medlidandet men du jobbar så bra på med det med hjälp av att du själv läker med tiden som går i nykterhet samt terapeut❤️

Jag känner igen mig så mycket i dina känslor men kan inte helt förstå varför jag har dessa ”moderliga” känslor för min mamma! Det stör mig! Blir lite arg! Det ska inte behöva vara så! Sedan har det ju blivit mycket bättre men jag tänker på henne i sin ensamhet, att hon har så svårt med allt mycket av min vakna tid men får öva hela tiden på att tänka att det inte är mitt ansvar att leva hennes liv åt henne, jag kan inte lägga all min tid på att umgås med henne eller hjälpa henne för det mår jag extremt dåligt av och dessutom leder det till att min egen familj får bara resterna av mig, slasket som blir kvar av mig när jag lagt all min energi på min mamma! På ett sätt kan jag tycka det är svårare att hon aldrig ber om något, hellre svälter ihjäl än att be mig om att handla till exempel än att hon hade varit krävande som det står mer om i alla texter kring medberoende! Kram❤️

@Andrahalvlek Tack för din förståelse❤️
Ja, det är viktigt att vara medveten om sig själv. Jag har blivit så mycket bättre på att kunna säga till min dotter att det här handlar om mig själv, det här får jag ta hand om.

Nu är semestern slut och imorgon är det tillbaka till verkligheten igen. Det känns bra att få börja jobba igen och att träffa kollegorna men det är nog inte så många som kommit tillbaka än. Har många kollegor som har barn under åtta, jag vet inte hur de gör men de har väldigt många föräldraledighetsdagar kvar. Så med semester och föräldraledighet blir det en lång ledighet. Jag minns att mina dagar tog slut kanske vid ca 1,5 år. Fast man kan ju vara föräldraledig utan betalning. Nu låter det kanske som jag missunnar mina kollegor lång ledighet🤔Inte alls… men jag tycker att det är roligare på jobbet när de är där😄

I slutet av veckan ska min man och jag på två konserter. Och, om ett par veckor fyller min man 70 år då blir det Spa m övernattning med våra barn och svärdotter. Så, roliga saker att se framemot🙏🏻❤️

Ha det fint ALLA! Kramar 😍

@vår2022 Förstår att det är nervöst men jag håller tummarna för att allt ska gå bra🙏🏻

Kram😍

@Carisie Tack för tips! Ska försöka lite till, pressa på lite. Men mina asics får jag nog ha till löpträningen ett tag till, de känner jag mig van vid. Alla distraktioner behöver tas bort om jag ska utvecklas.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Mina första Hoka hade jag samma upplevelse av som du. Använde dem på POWER-walk och liksom "rullade på hälen" och "tryckte ifrån ordentligt med främre delen av foten" SEN funkade de och är nu de skönaste skor jag ägt. Jag tycker dock inte de är sköna att "lufsa" i utan känner att de behöver lite tryck. Fart. 🏃🏼‍♀️ 💨🩵

Trots att jag fyller 56 i höst så är augusti lika med nystart för mig. Ny termin med nya rutiner. Eller nygamla.

Idag var jag redo för att jogga för första gången sen revbensvurpan. Latmasken bråkade med mig hela dagen: ”Du behöver nog vila en vecka till, det är för varmt för att springa - och nu började det regna!”

Lite repetition för latmaskens skull: 1) jag ska gå/springa varje tisdag, fredag, söndag, 2) jag springer så mycket jag orkar och går så mycket jag behöver, 3) tiden som gäller är de första sju låtarna på min nya springlåt-lista, sträckan får bli som den blir. Sen utökar jag med en låt i taget när jag är redo. Huvudsyftet är att GÖRA det, och få njuta av lugnet inombords efteråt.

Det kändes nästan som första gången, så det kändes rätt att skriva in en 1:a på väggalmanackan. Jag slarvade lite med socker förra veckan, men en 4 kan jag skriva dit på väggalmanackan för augusti också.

Jag har köpt ett par Hoka. Svindyra, svinsnygga (mossgröna), men aj vad ont jag får i fötterna. De bygger upp rejält på insidan/hålfoten och även på utsidan/trampdynan. Har jag konstiga fötter? Nu går jag tillbaka till mina asics, som är de enda skor jag sprungit med tidigare, fast dessa är förstås nya. Nästan nya.

Ska jag använda Hoka på promenader och se om fötterna vänjer sig? Försöka sälja dem medan de ser nästan nya ut? Suck.

Kram 🐘

@Carisie Tack❤️

@vår2022 Åhhh...jag ska tänka extra på dig och lillvovven 🐶❤️

@Sattva Det är imorgon och vi hämtar honom dagen efter. Känns lite nervöst men hoppas på att det ska gå bra. Min lilla kille❤️

@Andrahalvlek precis! 🤗

@Geggan Skönt med otvunget sällskap, som får gå i vågor eftersom alla vet att dagsformen avgör. Då, när samtalen verkligen fördjupas, vill man nästan stanna tiden. Det går ju inte, så man får njuta nu, nu, nu.

Kram 🐘

@Geggan Det blir ju det! Att komma hem när man har varit borta är hundra procent njutning. Tycker både jag och hunden. Men den känslan upplever man inte om man inte reser iväg då och då. För mycket och för lite skämmer allt.

Resan var toppen - dit åker vi igen! En bilresa på 1,5 timme enkel resa och en natt i stuga är precis lagom. Regnade en del men jag fick ihop mina steg med råge ändå.

Och jag hann hem i god tid för att fixa veckans matlådor, och det kändes okej att jobba idag. En hållbar helgresa, och en hållbar jobbvardag 😍

Kram 🐘

Sista veckan på landet! Ganska mätt efter 9 veckor. Lite visiter några dagar i rad- kul. Skjutit upp andra till nästa år. Äldsta dottern m familj kom idag. Noterar hur hon, som nu redan har stora barn,r mkt mera tillgänglig mot mig. Hennes syster har dels sexåringen, dels alltid lite jobb med dig som gör att hon är lite frånvarande. Jag tänker förstås: beror det på mig? Tror ändå inte det. Går lite i vågor, vem som känns närmast. Underbara kvinnor båda två, redan medelålders! 🥰🥰🌞

@Sattva roligt med bröllop! Känns som att ditt nya liv börjar ta form och att du gör vad du vill göra. Kram! 🥰

Heja @Andrahalvlek ! Roligt att ni är på utflykt! Ja, man behöver lätta på rumpan ibland. Sen blir det dubbelt skönt att komma hem! 🤗😎

@Varafrisk Det är absolut inte ett försvarstal, du beskriver en mammas och dotters sätt att försöka hantera livet. Jag skulle aldrig heller neka min dotter att komma! Men det är viktigt att prata om det, som nu när du skriver och när du pratar med din terapeut, för det påverkar dig massor ❤️ Så fortsätt skriva, vi har alla våra personliga kamper och de flesta är många gånger en orsak till att vi har druckit. För att orka. För att slippa tänka en kort stund.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette ❤️Du behöver inte be om ursäkt för vare sig det ena el andra. Jag vet att du menar väl och vill att jag ska må bra🙏🏻 Jag tänker att vara ett barn och se sin mamma bli psykotisk måste vara jätteläskigt😱Att se den man älskar och som ska ta hand om en bli en helt annan person kan man inte förstå själv som barn utan man behöver en annan vuxen som förklarar och stöttar🙏🏻

@Andrahalvlek❤️ Tack för ditt inlägg, om dina mammakänslor samt dina tankar och råd🙏🏻

Vad jag kommer skriva nu kan låta som ett försvar vilket det inte är för jag behöver inte försvara mig utan mer berätta om hur det är för mig.

När våra barn var från småbarnsåldern upp t tonåren var det enkelt att vara mamma. Men, när vår son kom i tonåren ställdes det helt andra krav på oss föräldrar. Under några år var det riktigt tufft! Jag var rädd att något skulle hända honom och jag tvivlade på min betydelse för honom. När dottern var ca 16, 17 år började nog hennes bipolaritet vilket vi inte visste då. Hon var verkligen utmanande och kunde dra iväg som längst var hon borta i tio dagar utan att vi visste var hon var men kunde få ett enda ord som svar på SMS. Under denna tiden blev hon helt ensam i skolan pga en konflikt. Jag blev även då väldigt tvivlande på mig själv vad det gällde betydelsen för min dotter. Denna tvivlan berodde mycket på min dåliga självkänsla. När hon sedan blev sitt vanliga jag så var hon inte alls särskilt krävande. Jag satte nog lite snäva gränser pga min rädsla av att förlora. Vi har pratat mycket om detta.
Senaste gången hon var manisk var hon inte lika arg som tidigare. När hon låg inne nu vid jul så var hon inte manisk och hon lyssnade mycket på vad jag sa.
Jag skulle vilja säga att vår dotter kräver aldrig ngt från oss snarare tvärtom vill klara sig själv. Fast, hon ber om hjälp när hon känner att hon behöver. Hon har mycket dålig ekonomi. Hon ber aldrig om matlådor men jag ger henne det emellanåt ändå. Hon skulle hellre äta ris en hel vecka utan behöva be om mat. Maken hjälper henne att sköta ekonomin.

Om hon inte hör av sig på några dagar så behöver det inte ha hänt ngt men jag är lite för traumatiserad för att bara låta det bero. Fast jag jobbar på det. Sedan kan hon komma flera dagar i rad t oss el ringa. Det är lite som att klippa navelsträngen många gånger om. Jag skulle aldrig neka henne att komma t oss såvida jag inte har ngt inbokat. Det skulle jag inte heller m min son. Även om jag kände att jag behövde vara själv. Dottern är ju också ett mycket trevligt sällskap.

Det här lät ju ändå som ett försvarstal🙈 men det är så här det är. Jag jobbar på vissa områden tillsammans med min terapeut för att kunna släppa taget. Vissa områden kommer hon alltid behöva stöd med. Men mycket ligger hos mig att kunna vila i känslan att det behöver inte ha hänt ngt om vi inte har kontakt. Att jag inte kan rädda henne ur ensamhet. Men jag är också som jag är. Som min terapeut säger ” Du är mycket moderlig”. Även om jag hade det bra i min barndom så kompenserar jag ändå för vad jag saknade till min barn. Faktum är att hon försöker göra något nästan varje dag. Nästa vecka ska hon börja arbetsträna. Men likväl är hon ensam och utsatt. Och jag tycker inte vården tar sitt ansvar fullt ut.

Kram🤗

PS. Hälsan tiger still brukar jag tänka med min dotter. När hon är sysselsatt och mår bra får jag inga samtal och mess från henne. Men det stämmer kanske inte med din dotter?

@Himmelellerhelvette Jag tror att det är svinsvårt att bryta vissa beteenden. Med min dotter tex, som föddes svårt sjuk och sen har fått diagnoser på löpande band. Mammahjärtat är så stort, jag är så van att hennes behov alltid kommer i första hand. När hon blir akut sjuk stannar jag liksom i farten och sugs in till hennes sida som en krycka. Jag tror inte att någon annan kan hjälpa henne som jag kan göra. Jo, hennes pappa är betrodd. Personen på hennes boende? Nja. De får visa att de fixar enklare saker innan jag betror dem med värre saker. De klarar det okej hittills.

Det första man måste göra är att bli medveten om att man av nödvändiga skäl har utvecklat detta beteende. Fundera över det, går det att göra annorlunda? Nästa steg är att tydligt lämna över ansvaret, till individen eller personal, alltså ge tydliga direktiv. Sen måste man börja säga nej. Till individen och personalen. Och allt syftar till att man ska få lite mer livsluft själv. Lite mer rörelsefrihet.

Och det måste gälla även din dotter @varafrisk ❤️ Självklart har du odlat ett beteende där du oroar dig, och även curlar henne när det är behövs. Det sitter stenhårt i oss, som ryggmärgsreflexer. Det du kan göra är att sätta ord på det - skriv ett brev till din dotter. ”När du gör si och så mår jag si och så…” osv. Och kanske måste du vara tydlig med att ni inte alltid kan ställa upp. Att hon är vuxen och måste ta ansvar för sitt liv fullt ut själv. Är det hårt? Kanske. Att sen säga nej är svinsvårt, men allt vi övar på blir vi bättre på.

Min sits är lite annorlunda pga min dotters intellektuella funktionsnedsättning. Jag är god man till henne och därför ansvarig för hennes väl och ve. Men jag kan delegera mer, och det försöker jag verkligen göra.

Kram 🐘

Men fy @Varafrisk, så bra att inget värre hände🙏
Jag förstår verkligen hur traumatiserad du har blivit och jag är ledsen att jag får det att låta som om det skulle vara lätt att släppa taget om det❤️ Jag önskar verkligen att du aldrig mer behöver få känna så, att din dotter får den hjälp hon behöver för att leva ett balanserat liv utan toppar och dalar🙏

När min mamma fått sina psykoser har jag också mått otroligt dåligt, när jag var barn viste jag ju inte helt vad som var vad men rätt fort förstod jag ändå att det inte var på riktigt men lärde mig tidigt att låtsas, jag hängde med i hennes psykoser för att hon skulle vara lugnare, sa jag emot blev hon arg för i hennes värld var det sant! Så sorgligt att jag fortsätte på det viset ända tills för bara något år sedan då jag började säga emot! Precis allt! Och jag var arg när jag gjorde det, med avsky sa jag ifrån på ett sätt som verkligen satte den tydligaste av gränser! Detta hade jag aldrig vågat om jag inte blev nykter. Men på samma sätt som med alkoholen kände jag att min botten var nådd i detta medberoende! Jag var helt slut! Efter detta fick hon en så kraftig psykos att hon slutade med sitt missbruk! Nu är hon en så liten ynklig, söt dam, bakom allt detta missbruk är hon bara snäll och försynt och vill inte vara till besvär, säger inget ont bara lyssnar och är lugn men mår fruktansvärt dåligt psykiskt och fysiskt! Förlåt att jag tog över ditt trauma och skrev om mitt men ibland så kommer bara orden som en process i min egen läkning, det är som om orden skriver sig själv🙏 Hoppas det är okej? Kram❤️

@Andrahalvlek Ja, herregud jag vet knappt hur det gick till🙄 Som tur var inget brutet bara lite öm här och där samt lite blåmärken på kroppen.
Nu när jag börjar komma upp i åren är det så lätt att bryta tex en handled mm vilket även kan ta tid att läka. Nej, träning är verkligen den bästa medicinen för att ta hand om sig själv🙏🏻

Kram🥰

@Varafrisk Men shit, vilken vurpa. Hoppas verkligen inte du får mer ont. Och tur i oturen att du inte bröt något, vad det verkar. Det är bedrövligt att kroppen blir så stel och motsträvig med åren, men jag tror som du att träning är enda sättet. Bli sittande är det värsta vi kan göra.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette ❤️Tack för dina ord🙏🏻

@Sattva❤️ Och, tack för dina ord🙏🏻

Ja, här i Tällberg är det så vackert och rofyllt. Det sägs att Tällberg ska vara Sveriges mest hotelltätaste by. Här har man verkligen lyckats behålla de typiska husen som finns i Dalarna. Idag har det varit ihållande regn nästan hela dagen men det har ändå varit en bra dag förutom när jag blev väldigt mörbultad.
Nu så här efteråt så undrar jag verkligen hur det gick till🤔Skulle vilja se det på film😁
Min man och jag var ute och såg oss omkring. Jag behövde uträtta behov nr 1 för mig är det inga problem att göra det ut i naturen. Så, min man körde intill en väg med grus inte med småsten utan lite större. Lite längre upp på vägen fanns en bom av järn/stål. Jag tänkte att om jag försökte böja mig riktigt mycket skulle jag nog komma under bommen. Men, till saken hör ju att jag är väldigt stel, överviktig och lite artrosknä. Så, jag böjde mig inte så mycket som jag behövde utan fick bommen i ryggen och på något konstigt vis så slog jag en bakåtvolt ner i ett dike. Jag hade svårt att komma upp så jag ropar på min man. Min man sitter i bilen och hör inte först att jag ropar på honom för trafiken som åker förbi. Men, sedan hör han mig ropa men ser mig inte eftersom jag ligger i diket🙈😅 Till slut kommer han. Jag är smutsig på klänningsryggen, blöt och våt i håret. Nu har jag bulor, blåmärke och är öm på ben, knä, armen och ryggen. Jag blir lite ledsen för att jag är så fruktansvärt stel och jag har min övervikt. Jag är ju ”bara” 62 år…det här är ju en påminnelse om hur viktigt det är med träning, att motion är en färskvara och måste underhållas!!!
Så, det är bara fortsätta träna för att må bra och att kroppen ska hålla!

Skulle vilja tillägga när det gäller min dotter att jag är traumatiserad pga händelser som skett när min dotter fått maniska skov. Då är hon så utsatt och den rädsla som jag har känt då är nästintill ohanterbar för mig. Fast när jag är m henne då är jag stabil. I julas när hon låg inne så var hon inte manisk men så ångestfylld. Det är den värsta ångest jag någonsin sett som ledde t psykotiska inslag. Det är som två helt olika personer.
Och, som mamma så byts jag inte ut jag finns där till skillnad från alla dessa olika människor som hon har mött inom vården.

Nu ska jag sova, hoppas att jag kan sova med denna mörbultade kropp🙏🏻😴

Kram😍

@Sattva Tyvärr inte, vindskydd och liggunderlag är utanför min komfortzon 🤣 Boka stuga med dusch och toa i en annan byggnad är så långt jag sträcker mig.

Tyvärr regnade det lite på oss, men skogen var ljuvlig ändå. Mäktig, så som bara nationalparker är. Där skogen fredats i flera hundra år.

Lite vilse gick vi också, så dagens stegmål är uppnått med råge. Förundranseffekten också 🤩 Nu är vi incheckade i stugan och vilar lite innan vi utforskar närområdet. Det har slutat regna i alla fall.

Kram 🐘