Senaste kommentarerna i forumet

@Torn För mig låg rädslan i att avslöja för läkare (eller vem som helst) för att få hjälp i att då stänger jag dörren för att kunna dricka igen, avslöjar jag mig kan jag aldrig mer dricka och då har alla koll på mig!
Det är ett enormt steg att ta hjälp! Vansinnigt starkt! Tycker jag❤️Själv har jag inte vågat ta någon hjälp mer än av er på forumet, min man och en jädra massa nykter fakta, hjärntvättat mig med böcker som ”Tänka klart” av Annie Grace

Kram❤️

Haft en lugn helg. Träffat min mamma och min yngsta dotter, gått på bio och årsmöte. Fick säga nej tre gånger på det mötet också. Ingen mer styrelsepost för mig, en förening i taget räcker det att engagera sig i. Vi såg filmen ”The Whale”. Den var bra, men inte wow. Hela filmen, två timmar, utspelade sig i ett hus och den bestod i dialoger mellan olika människor. Kändes nästan mer som en pjäs.

Huvudrollsinnehavaren fick en Oscar för sin rolltolkning, och han spelade sin roll väldigt bra. Även de andra spelade sina roller väldigt bra. Men jag vill ha mer sensmoral - och framför allt vill jag ha lyckliga slut. Om jag får välja. Lite barnslig på den punkten.

Årsmötet efteråt hölls i en lounge som ligger precis bredvid bion. De hyr ut loungen ihop med biobesök, till föreningar och företag. Otroligt häftigt inrett i art deco-stil. Har aldrig tidigare varit på ett årsmöte med liknande tjusig inramning.

Nu inleds snart en ny jobbvecka. Tre kvällar har jag kvällsaktivitet inbokad (tis, ons, tor). Två dagar behöver jag åka till kontoret och jobba (tis, ons). Artrosgympa två gånger (mån, tor) och jag jobbar hemifrån tre dagar (mån, tor, fre). Att jobba hemifrån just på fredagar tror jag är en bra idé. Då slipper jag gå till bilen och köra hem när jag är helt slut av trötthet. Jag slipper också utsättas för frestelsen fredagsfika, som är otroligt svår att motstå när jag är trött fredag eftermiddag.

Nu kör vi!

Kram 🐘

Wow, vilken dramatik. Och hurra och grattis till dig att du har klarat dig igenom och mår så bra nu! Så modigt och starkt.
Du och jag har tur som har så fina män vid vår sida, som hjälper och stöttar. Utan min man hade jag säkert supit ner mig totalt.
Ha kvar din tråd och kom in och skriv lite när du känner för det. Det är så fint med gamla ansikten (som man aldrig har sett 😸) och med folk som lyckats. 💞
Så glad för din skull!

@Vinäger du kan väl finnas kvar en stund till och hjälpa mig att bolla lite tankar. Vilken resa du har gjort. Kramar ❤️

@Vinäger Tack för att du skriver och så naket beskriver din slutetapp i ditt tillfrisknande🙏🏻🥰

Nej, det finns inga bestämda vägar och vad som gör att vi till slut är ”där” som jag brukar säga är också svårt att säga. Det viktigaste är på något vis att få frid i sitt inre.

Hur du gör om du stannar kvar på forumet är ditt beslut men du tillför mycket❤️

Grattis till ditt goda liv och att du är du🌟💪🏻🥰

Varm innerlig kram❤️

Grattis i efterskott, Mrx! 🌸 Hoppas att vi får tillfälle att träffas igen.
Kram kram

Åh, Majken, så oerhört sorgligt. 💗 Har nog inte skrivit hos dig tidigare, men vill visa min medkänsla och skicka många innerligt varma kramar.

Har ju länge tänkt berätta om hur det varit för mig sedan i somras. Läser hos både Varafrisk och andra om olika sätt att bli nykter på och blir så glad över att flera slår hål myten om uttrycket "man måste bara ha bestämt sig". Om det vore så för alla vore det inget större problem. Då var det ju bara att just bestämma sig. Så för att det funkar för en del, så gör det alltså inte det för alla. Tack alla ni som hjälper till att nyansera. 💗

Ja, tänk så olika vi är. Jag har ju haft en mycket annorlunda resa mot nykterheten än vad de flesta har. Visste redan för mer än fem år sedan, då jag började skriva här, att jag ville och skulle vara helvit. Helt övertygad om det.

Hade inga problem alls att sluta. Njöt av varje nykter dag och var hög på känslan. Glädje- och segerkänslor över att jag lyckats. Tills jag flera månader senare stod där med flaskan i handen - skräckslagen. Om och om igen.

För att göra en lång historia (lite) kortare:

Efter flera år bestämde jag mig till slut för att använda min näst-bästa-strategi: dricka en gång i veckan för att inte supa ihjäl mig. Så kändes det. På något konstigt sätt funkade det. Jag blev en som inte dricker - i smyg.

Efter närmare två år som främst lördagsdrickare tänkte jag testa helvitt igen. Detta var efter vår första semesterperiod i somras, då vi druckit några öl lite nu och då. Ingen fylla eller några skandaler. Men så himla onödigt. Sagt och gjort. Jag var otroligt peppad och lika övertygad som alltid. Inte en jobbig stund. Efter ett par månader stod jag och halsade Alcogel - igen. Helt utan planering och totalt skräckslagen.

Involverade min man som först och främst såg till att jag slutade med handspriten. Efter några veckor med den mådde jag inte bra (dagens underdrift...). Fy f-n så sliten jag var. Halsen värkte och ångesten gick att ta på. Mannen var förstås förtvivlad och förstod att det var extra allvarligt med mitt missbruk. Jag drack då whisky under ett tag för att överhuvudtaget kunna reda ut min situation.

På jobbet höll jag på att avsluta ett jätteprojekt som jag arbetat med mer eller mindre i flera år. Kände hur nära en total kollaps jag var. Tog till slut kontakt med min husläkare, samma som räddade mig när jag senast kravlade på botten i slutet av november 2018. En helt fantastisk man. Han sjukskrev mig på deltid under en period mot att jag lovade att sluta dricka. Då hade han ingen aning om att jag drack från morgon till kväll och gjort så under en längre tid. Självklart betättade jag inget om handspriten heller. Jag sa att jag ibland lugnade mig med ett par glas whisky någon dag i veckan.

Helgen efter sa jag till min man att nu dricker jag för sista gången. Jag hade en vilopuls på nästan det dubbla mot vad jag brukade ha. Jag sjukskrev mig heltid en vecka och för första gången hade jag riktig abstinens. Sedan jobbade jag på och rodde allt i land. Nykter, förstås.

Detta är nu flera månader sedan och jag vet inte vad som hände. På ett sätt ingen skillnad mot mina tidigare övertygelser. På ett annat, kanske ett totalt lugn. En positiv tomhet. Antagligen blev jag livrädd över att dricka Alcogel i flera veckor. Det är ju liksom farligt på riktigt. För att inte tala om hur alkoholiserad man är om man gör det. Det finns liksom ingen fundering över detta. Det hade jag i och för sig erkänt mig redan för många år sedan, men det blev ändå ett steg till.

Jag har ju aldrig skilt på vilken alkohol jag hällt i mig. Gjort häxblandningar på alla slattar jag fått tag på. Har på egen begäran inte haft tillgång till någon alkohol hemma, sedan jag 2017 berättade om mitt smygdrickande, då den varit inlåst. Men steget från att halsa ljummen vodka direkt ur flaskan till att dricka handsprit blev ändå ett verkligt uppvaknande. Som sagt, det är ju farligt på ett annat sätt.

Utan att informera om vad som föregick min totala nykterhet berättar jag gärna för andra om att vi kör helvitt sedan en förhållandevis lång tid. Mannen hänger på trots att inte har alkoholproblem. Jösses, vad har jag gjort för att förtjäna denna man sedan mer än 35 år... 💗 Jag använder bland annat min panikångest som en av orsakerna till att jag slutade, vilket iofs också stämmer. Slutade med koffein i samma veva av samma orsak och visst mår jag bättre psykiskt. Lite instabil någon dag här och där, men det är ju inget mot veckorna före stoppet. Allt, precis allt, bleknar i jämförelse med detta.

Herregud, jag höll på att bokstavligen supa ihjäl mig på kort tid.

Sedan vi slutat dricka har vi varit på både semester, hotellweekend och kryssningar. Inga problem alls. Vi myser dock mest här hemma och gör helgen festlig när vi känner för det.

Nu blev det här lite svamligt, men jag kände att tiden nu var inne för att berätta slutet på min nykterhetsresa. Skammen har jag släppt helt här på forumet. Annars hade jag inte vågat skriva om det onämnbara, vilket Alcogelen definitivt tillhör i normala fall.

Är det någon som funderar över något, är det helt ok att fråga.

Jag brukar säga att min tråd ger en riktig berg- och dalbaneläsning. Så mycket hopp och förtvivlan, glädje och sorg, humor och allvar, toppar och dalar. Det känns därför oerhört skönt att få sluta på topp/toppen.

Ha det gott och tack till alla er som funnits med mig genom åren. 💗 Har ännu inte bestämt mig för att sluta skriva helt. Vi får helt enkel se.

Kram kram

@majken_r Åh, så otroligt sorgligt 😢 Bortom allt förnuft, jag förstår att du inte alls kan ta in hur illa det är. Tack och lov att du är nykter och närvarande i nuet. Nu, nu, nu. Vara tillsammans så mycket som möjligt, impregnera er i varandras kärlek.

Tack för att du berättar. Ingen lovade oss evigt liv och hälsa när vi blev nyktra, inte heller våra anhörigas. Men att uppleva glädje, ilska, vanmakt, sorg utan filter är så viktigt mitt i det svåra.

Kram 🐘

@majken_r Låt aldrig hoppet försvinna. ❤️❤️❤️

Tack fina @majken_r❤️. Ja, det är ett slitigt tillstånd och imorgon ska jag ta upp det med chefen igen, får se vart det leder. Han får hitta en lösning, hans jobb. Det som hjälper mig nu är att jag känner att jag har ett val, jag är inte tvungen att vara tyst för att jag ev har en chans på vidare tjänst. Jag väljer mitt liv och tänker stå upp för det. Jag kan bara göra det jag kan och sedan får det gå som det går. Det är min låsning, som jag känt, som gör mig knäckt, men när jag låst upp läget och bara säger som det är känns det lättare inom mig och i magen. Jag har slutat försöka göra underverk, det är totalt lönlöst. Jag har också kollegor som stöttar mig, men de blir inte utsatta som jag och det är chefen som bestämmer nästa steg, även om de skulle vilja annorlunda.

Massor av kramar till dig, din dotter och din familj. Ta hand om varandra❤️

@majken_r Försöker finna ord, men finner dem liksom inte. Så obegripligt och svårt att ta in även för mig, det går inte. Jag känner så oerhört mycket med dig❤️. Tankar är på hur man kan ta vara på tiden som är här och nu, en dag i taget med kärlek, omtanke och medkänsla. Hur stark du är och den tacksamhet du ändå kan känna för allt gott du har. Att alkohol inte är en tröst ens i detta läge och inte i något läge. Att du känner dig stabil även i denna oerhörda utmaning. Du finns ofta i mina tankar och jag sänder en varm stor kram till dig genom cyberspace❤️❤️❤️

@Andrahalvlek Det är som om hjärnan vaknar lite i taget❤️

@majken_r Men åh, kan inte föreställa mig ens hur du har det. ❣️❤️❣️

Men åh finaste @majken_r så ledsen för din dotters skull och för din skull😔 Kan inte säga något bra mer än vilken tur/styrka att du är nykter💪🏻Och jag håller tummar och ber att din dotter får många många månader till i livet samt att dessa månader ändå ska vara så bra som möjligt för henne och för er alla🙏🏻

Varma innerliga kramar av styrka❤️❤️❤️

Nykter och trygg med det. Tack o lov. Min dotters prognos är nu att hoppet är över. Men det går inte att ta in så mitt hopp lever. Tacksam för allt gott jag har, att leva närvarande i vardagen som utifrån ser helt vanlig ut. Hon mår bra, inga symptom på det som syns på MR. Yogar, gymmar (äntligen frisk efter 70000 förkylningar..) gräver och lagar mat. Vaknar ibland på nätterna av mardrömmar. Men inte av alkoholångest, klart bättre. Finns ingen ledtråd än om hur lång tid hon har kvar, men flera månader. Är väldigt glad att jag hittade detta forum, att det fick mig att slå till bromsen innan det gick för långt. Det är skönt att vara stabil när livet utmanar. Kram på er🌸🌿❤️

@vår2022 Hej fina vän. Har precis läst lite hos dig och blir så ledsen, och förbannad, över din jobbsituation.. Känns som vi har samma kollega som förgiftar oss.. Min ”lycka” är att jag har stöd hos de närmsta kollegorna då de också drabbas. Så jäkla tufft för dig. Varm kram❤️

@Amanda L Grattis till tre nyktra veckor! 👍 Och bra inställning att möta våren och livet utan a! Jag hakar på!

Idag tre nyktra veckor, då jag lärt mig mycket om både andra och mig själv, om alkohol och hur beroende fungerar. Och förstått att det kan vara mer komplicerat och försåtligt att sluta dricka än jag först trodde. Bara viljan räcker inte alltid. Boken Tänka klart har varit en ögonöppnare för mig. Nu startar jag vecka fyra med nyktra ögon. Ser fram emot våren och livet utan A.❤️🥳

@Lonely Man Jag funderade på det. Om det kunde vara alkoholrelaterat. Det var otäckt och konstigt, men då vet jag att det kan hända. Tack för att du skrev!
Och ha en fin söndag❤️

@Amanda L
Hej.
Det är precis så det är.
Man kan må så bra och plötsligt så svänger det utan någon speciell anledning och man mår uselt.
Sugen kommer o går.
Tänk på det positiva med att vara nykter.
Grattis till 3 veckor.
Ha en bra kväll o resten av helgen.

Varit lite låg ett par dagar. Vet inte varför. Till och med haft ett sug efter alkohol. Kändes plötsligt inte så självklart. Jag ville bara bort från en hemsk känsla. Men det gick förbi. På kvällen en glad tillställning m vänner och vin, där jag hade roligt och drack läsk. Men konstiga humörsvängningar, bara sådär!?
Imorgon fyller jag tre veckor, sen ska jag räkna i nyktra veckor istället.

Vilken fart det blev här i min gamla tråd! 🤗 Jag som skrev för ett tag sedan att jag hade tröttnat på att dryfta alkoholrelaterade saker.😅 Men när man läser om folk som hellre super ihjäl sig än att söka hjälp för att bli nykter så är det klart man reagerar. ❤️ Att hjärnan blir så bedrövligt förändrad av alkoholen är riktigt läskigt tycker jag. Många tänker ju först och främst på levern.

Ha en bra kväll alla gamla forumsrävar! Och ni gröngölingar också såklart om ni har råkat läsa här.

/Torn

@Kennie Instämmer med det du sade i debatten. Jag har också sett det avsnittet och om jag minns rätt handlade det också om att hjärnan även efter lång tids uppehåll, ”minns” miljöer, typ pub, där man tidigare druckit och det kan trigga till att vilja skjuta upp dopaminet, för att få en kick genom alkohol. Jag tänker att det är tankarna man kan få då, man minns tex ett roligt party med mycket dricka, som sätter igång känslor och kan kicka igång sug efter en dopaminskjuts. Det är då det gäller att minnas hur det oftast slutar och veta att hjärnan kan spela en ett spratt och välja den säkraste handlingen, att avstå från att dricka. Det positiva är att den naturliga produktionen av dopamin repar sig efter en tid, men systemet kan lätt triggas igång om man har ett beroende i bagaget.

@Vill Bara Sluta - Jag sitter här tårögd och totalt ödmjuk inför dina ord. Så tacksam över det du skrivit och det har verkligen gjort min dag att få veta att jag kan göra skillnad bara genom att berätta om mitt liv. Åter igen - TACK! 💖💖💖

Mitt liv rullar på med sina ups and downs. Ibland kan man luras in i tron att bara för att jag slutat dricka så har alla mina problem försvunnit i ett nafs. Så är det tyvärr inte, men den stora skillnaden är att idag, ett år och sju månader senare, så har jag framgångsrikt lyckats möta alla hinder, motgångar och svårigheter nykter. Det innebär att jag under den här tiden klarat av dem hundra gånger bättre än jag gjorde förr när jag ömsom i panik, ömsom slött vilande på ett lapptäcke av lögner, försökte möta livet alkoholpåverkad. Det är en fantastisk känsla att ha det goda samvetet och njuta av att vakna utan rädsla varje dag.

Jag lever faktiskt fortfarande i en bubbla av känslor som nästan påminner om nyförälskelse men som snarare grundar sig i tacksamhet. Även i jobbiga eller smärtsamma stunder när sjukdom eller sorg drabbat mig och när stressen på jobbet slagit nya rekord så har jag mitt i alltihop haft ständiga små glimtar och nästan fysiska förnimmelser av tacksamhet och lycka. Mitt i skiten kan jag plötsligt slås av glädjerus som får det att pirra till i hela kroppen. Oftast sker det när jag reflekterar över mina val. Att jag faktiskt har val idag. Att jag är fri att göra rätt och inte sitter fast i skiten som hela tiden drog ned mig i fel gamla spår.

Så jag fortsätter att ta emot de här oväntade känslorna av lycka, tacksamhet och förvåning. På bussen hem när jag tänker på att jag aldrig mer behöver stressa till Systembolaget kan det slå mig, eller en vanlig kväll när jag softar hemma och knaprar lite nötter, dricker min egenblandade light-citron-hallonläsk och slötittar på tv samtidigt som jag spelar något spel på datorn. Rätt vad det är så flimrar det till och jag får den där varma känslan i maggropen. Då rusar det av endorfinpåslag i kroppen för att jag plötsligt bara njuter av min egentid. Wooosh! - Där kom känslan som sveper med mig i ett kort men härligt rus. Tacksamhet och förvånad glädje som nästan är fysisk. Det här är inget som jag någonsin upplevde när jag drack alkohol, det har enbart hänt och fortsätter hända i min nykterhet.

Vartefter tiden går påminns jag ibland jag att jag borde vara mer rädd för återfall, men samtidigt har jag levt i så många år med den ständiga stressen av att jag VET att jag måste sluta och jag VET att jag kommer att återfalla, så nu när jag faktiskt har slutat dricka på riktigt så känns det inte mer än rätt att jag får släppa lite taget om skiten. Rädslan för återfall är i princip noll. Om det händer kommer jag troligen ändå inte kunna göra något åt det, så varför gå och vara orolig i onödan? Jag tror inte man måste leva i ständig rädsla för fällor, konstant vaksamhet eller överdriven försiktighet när man verkligen bestämt sig. Det hörde mer till den tiden när jag intalade mig att jag försökte sluta men innerst inne inte ville. Då fanns alltid alla möjliga dörrar öppna i bakgrunden och bakhuvudet. Då fanns alltid återfallsluckan öppen under mig så jag kunde lösa ut den om jag inte pallade. Och det gjorde jag. Om och om igen. Då valde jag återfall för att jag visste att de skulle komma. Idag när jag tänker framåt och frågan ibland uppstår "Kommer jag någonsin dricka igen? Kommer jag att supa när jag blir pensionär?" så svarar jag mig själv alltid i tanken och ibland säger jag orden rakt ut. "NEJ! Aldrig. Det finns inte. Jag har druckit klart!"

Jag har nog inte levt ett så här "normalt" liv någonsin som vuxen tror jag. Då är jag ändå en bra bit över 55 år. På jobbet är det nog ingen som anar att jag är en gammal nedgången alkis som tagit sig tillbaks från de uträknades skara. När jag kommer hem finns många spår kvar, dessvärre, men det blir gradvis bättre här hemma vartefter jag orkar kasta bort och göra mig av med alla gamla rester av det liv jag levt. Ibland är jag dock tyvärr lite "torrfull". Jag vet inte om ni vet vad det är, men det är när man gör samma saker som man gjorde när man söp, fast utan att man dricker. Jag kan bli lite ensam efter jobbet med min dator och TV. Jag kan tillbringa helgerna helt själv utan att ens klä på mig och zappar mellan TV-kanalerna i en ganska uttråkad och apatisk sinnesstämning. Jag kan spendera en hel helg i sängen, spela spel och inte göra ett skit fast jag vet att jag borde städa eller ta hand om tvätten. Men jag intalar mig själv att jag är i min fulla rätt eftersom jag jobbat så hårt hela veckan. Att jag faktiskt får göra det här eftersom jag ju inte dricker. Men visst, det är lite fult. Det är lite skamset. Jag är inte helt nöjd med mig själv när jag lyssnar på Ring så Spelar vi på lördagsmorgnarna och hör hur jävla fantastiskt aktiva alla människor är. Hur deras supersociala familjeliv och breda umgänge alltid toppas med bullbak, trädgårdsskötsel, vedhuggning, skridskoåkning, innebandy och körsång. När jag hör det så känner jag mig fortfarande lite som en loser, faktiskt. Men samtidigt är jag ganska nöjd över min kravlösa tillvaro. Det är hektiskt nog på jobbet, så jag tror att jag behöver den ventilen.

Förutom att jag inte druckit sedan sommaren 2021 så har jag släppt precis allt annat som har med andra missbruk att göra. Matmissbruket och bulimin har hållit sig borta så länge att jag knappt minns hur åren av ångestfyllt bantande kändes. Jag är förstås inte alls nöjd med min fysik idag heller, men vi är sams, kroppen och jag. Kanske för att jag är så tacksam att jag faktiskt lever trots allt jag utsatt den för. För mig är sockerberoendet en trigger som brukade starta hetsätning och även om jag alltid drack så ledde mina perioder av hetsätning alltid till extra mycket supande i syfte att döva ångesten. Nu när jag tänker efter så är avståendet från socker det som faktiskt påverkar mitt liv mest just nu, inte att jag avstår alkohol. Det har på något sätt blivit en vana att alltid välja sockerfritt eller kolhydratsfritt men det är svårare i vardagen att hitta bättre alternativ till de sockerbomber och kolhydratsbaserade rätter som alla andra äter. Eftersom jag fortfarande är överviktig så är det ingen som ifrågasätter att jag inte äter efterrätt men det väcker alltid mer frågor bland kollegor varför jag inte äter vitt bröd, potatis, ris eller pasta än varför jag inte dricker vin om vi går ut och käkar.

En sak som jag är oerhört tacksam över är att jag fortfarande inte en enda gång känt behovet att ta till alkohol under den här tiden. Det har inte ens funnits i min tankevärld. Alla vi som upplevt svår abstinens eller levt med den maniska jakten på nästa glas vet hur jävlig den känslan kan vara. Jag får ofta flashbacks och förundras över att jag kände som jag gjorde. Det är väldigt tydligt att kemin i hjärnan var svårt påverkad av alla åren jag söp. Den galenskap och noja jag upplevde när jag frenetiskt var tvungen att få tag på mer alkohol är verkligen obegriplig idag. Jag kan inte jämföra den med någon annan känsla. Jag skäms och jag vet inte hur jag kunde göra allt jag gjorde i jakten på alkohol. Som när jag på söndagar tömt allt drickbart som skulle räcka i helgen och kunde ta flera turer (med bil) till en närliggande krog där jag beställde två glas vin. Drack dem på uteserveringen och körde hem. Någon timme senare upprepades det, och sedan igen. Ibland tre vändor en eftermiddag. Inte nog med att jag körde med alkohol i kroppen. Jag betalade med kontokort och var svårt skuldsatt. Allt för att jag inte stod ut med att låta alkoholen gå ur kroppen. Det är så obegripligt att jag nästan tänker att jag har drömt hela saken, men tyvärr inte.

Ibland tänker jag att jag inte ännu sonat mina synder, även om jag dömts för rattfylla, gjort mina timmar av samhällstjänst och betalat mina böter, men jag är ändå tacksam över att jag idag förstår att vad jag gjorde var så förbannat fel och att jag känner den här distansen till den kvinnan jag var då. På något vis var det som att någon annan gjorde allt detta, och jag tror inte att det enbart beror på att jag inte vill kännas vid vad jag gjort. Det beror nog faktiskt på att min hjärna förändrats och, om det nu är möjligt, läkt lite. Att synapserna kopplats rätt igen. Jag tror jag återfått en stor del av mitt sunda förnuft som fattades då. När jag var som mest inne i skiten förstod jag visserligen att jag gjorde fel men jag kunde inte sluta och jag tror inte jag tänkte sluta dricka ens när jag satt i Tingsrätten och dömdes. Jag satt nog mest och ville därifrån så jag skulle få dricka igen. Det är först nu, långt senare som det finns en helt annan klarsyn och insikt. Tack för det. Tack Gode Gud för det!

Ha en fortsatt fin lördag, tills vi hörs igen! 🎀