Senaste kommentarerna i forumet

@Sattva Ja, det var då hon stack iväg på avvägar och försökte hitta en orsak till att det inte fungerat. Samtidigt har hon inte reagerat på att det inte fungerar då hon är på ett helt annat håll. Hon har tidigare fått mycket utrymme att prata om allt runt om henne och jag har sagt att hon måste ta itu med det. Så jag har tillåtit henne att göra så, det har liksom tänjts smygande. Nu ska hon ta upp det andra med chefen och det är bra. Det är som du säger hon kan inte riktigt sortera och ser inte att det sluttar på fler plan, att det ena som inte fungerar påverkar det andra. Hon blev lite häpen när jag sade att vårt samarbete inte fungerar, hon är van vid att jag står stabilt och löser allt. Så det var verkligen viktigt att jag satte ned foten och en gräns då jag själv tillåtit detta att fara iväg lite. Jag såg det inte riktigt tydligt själv då jag höll på att gå i mina gamla mönster som ”hjälparen”. Jag tror att mina gränser och tydlighet i ansvar kommer att hjälpa henne att inte fladdra iväg😁

@vår2022 Vad skönt att samtalet gick bra, och att ni (med din hjälp) kunde prata om kärnfrågan utan att fladdra iväg. Sa hon nåt om hur hon upplever samarbetet/ situationen när det "går snett"?. Eller var det då hon stack på avvägar o försökte hitta orsaker utanför er lilla box? Det är det jag menar, att en del människor inte har förmågan att sortera vad som är vad. Inte ser, kan inte. Det är så lätt att dras iväg själv, och plötsligt handlar samtalet om något annat. Skönt att du var så grundad o utan affekt att du kunde ta tillbaka till kärnfrågan! Härligt!🌸

Barnbarns-ledigt denna vecka, känns som semester hehe…
Imorrn har jag en mindre middag här hemma med släktingar vi inte träffar kring jul. Jag ska laga lamm-racks, inte någon paradgren, men det ska gå. Gått Sisyfos-vandring med allt skräp från förra veckans middag.. kallt här. Lite snö ligger kvar, blir mjuk inombords när mörkret kommer tidigt, jag gillar ju det, nu när vi får tända så mycket ljus och pappersstjärnor.
Och så har jag utökat blomsäsongen med engagemang i julblommor. Amaryllisar på uppgång, orkidéer i ljust beige finns nu, fint ihop. Sånt som växer, det är något. Inte konstigt att trädgård hjälper mot stress och psykisk ohälsa. Jag tror det är det jag håller på med, men i blygsam skala. Kram på er!

Tack för tankar @andrahalvlek, våra erfarenheter tangerar varandras. Jag har funderat och jag tror att det skulle vara helt ok - riktigt skönt- att kliva snett ner eller vad man ska säga. Mitt uppdrag, det som min tidigare chef satte upp- är slutfört. Vi är klara och klarar detta med råge. Jag pratade med chefen idag och försökte säga ungefär så. Att jag är mån om att mina chefer (under mig) får tid att etablera relation med ny chef.
Jag förbereder också min organisation för att jag inte är kvar för evigt.
De andra jobb som möjligen är aktuella inom företaget är inte på samma chefsnivå som nu. Helt ok, och lite skönt vore det. Men även utmanande.
Ja, just här och nu är det inget som brådskar. Ska bli skönt med en paus, och ledighet brukar ge mig helt rätt distans till mitt arbete.
Hejar på dig i din nya roll, ska bli jätteintressant att få hänga med! Kram 😍

@Andrahalvlek Tack! Vad gött att höra att du tyckte det var bra och tror det kan fungera framöver😁.

Ja, fasiken vad skönt det känns att vara både känslomässigt och intellektuellt förberedd, och jag fick goda tips och råd från dig och andra här. Det är verkligen bra att bolla dilemman och svåra saker här, det breddar perspektiv och mod❤️

@vår2022 Full pott på den tentan! För er båda tror jag.

Fan vad gött det är när man är både känslomässigt och intellektuellt förberedd och känner sig grundad i det man tycker och tänker och vågar säga det. Man ritar upp spelplanen - här rör vi oss, inte utanför. Klokt att boka in fler möten. Det låter som ni kan få ett väl fungerande samarbete framöver.

Kram 🐘

Känner mig nöjd. Samtalet med min kollega gick bra. Fokus var på att samarbetet som råder inte känns bra och att vi behöver hitta en struktur som gör att det kan fungera bättre. Jag kände mig så trygg och bottnad i mig själv när vi pratade. Lugn, sann och mig själv. Jag tror det smittade av sig😁. Hon uppskattar att jag är rak och ärlig och jag tror att strukturen jag vill införa kommer att hjälpa henne/oss till bättre samarbete. Fokus var också på själva uppdraget, att det ska utföras på ett bra sätt och det är vi båda måna om. Hon ville gärna prata om saker runt omkring som påverkat henne, men jag tog hela tiden samtalet till att handla om oss, vårt samarbete. Att det som inte funkar utanför oss måste hon ta med dem det berör. Att det kan inte hon och jag prata om. Hon vill att vårt samarbete ska funka och så även jag. Vi hann inte helt klart med allt och har bokat in flera möten framöver för detta. Hon bad om ursäkt för saker jag tog upp och som inte varit så bra. Även jag tog upp saker som jag inte gjort så bra och att det beror på att vi inte haft den bästa planeringen. Jag tycker att hon kan tillföra mycket till vårt samarbete och uppdrag och att vi tillsammans kompletterar varandra bra, hon instämmer. Jag uppskattar henne mycket när samarbetet färgas av transparens och viljan till att lyckas tillsammans. Det är svårt för att bara en ska lyckas när det handlar om ett samarbete. Jag vill tro och hoppas att det ska bli bättre samarbete framöver. Jag ska i alla fall göra mitt bästa och med gränser😁

@Se klart Tänkte på ditt jobb. Jag har ju också landat i att inte vara chef mer. Just nu i alla fall. Av hälsoskäl i mitt fall. Och det känns jättekonstigt. Jag har varit chef eller ensamt ansvarig för vissa saker sen mitten av 90-talet. Ska jag plötsligt inte ha något att säga till om längre. Hmmm 🤔

Min dotter psykologen sa: ”Det är din tid att ta hand om dig själv nu”. Jag, som alltid brukar kommer i sista hand. Ovant.

Jag vet inte hur det kommer att kännas i jobbvardagen. Som nu kanske? Jag har ett tydligt ansvarsområde och det sköter jag exemplariskt. Alla mina erfarenheter har jag ju med mig, vilket delvis förenklar jobbvardagen. Jag behöver inte fråga någon, jag kan ta egna beslut om min lilla pusselbit.

Men jag sitter som sagt still i båten tills vidare. Överlever julhelgerna med kortveckor (=intensivare tempo pga färre arbetsdagar), utökar min arbetstid stegvis enligt plan. Låter den nya organisationen gunga sig på plats, medan jag håller koll lite på avstånd.

Ovant som sagt, men jag vänjer mig kanske. Endast chefstillägget kan de ta ifrån mig, min i övrigt hyfsat höga lön behåller jag ju.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Det är ändå häftigt när detta sker och man får kontakt med sitt innersta och sina känslor. När man börjar förstå sig själv och varför man mår som man gör. När man börjar se mönster och kunna sätta ihop en del i pusslet. Att man inser att man kan inte springa ifrån sitt egna liv, man måste ta itu med det för att kunna komma vidare och må bra. Att försonas med sig själv och det lilla jaget. Trösta det och säga att det blir bra. Att som du säger göra rent och plåstra om. Lägga till nya stadiga byggstenar som fattas i grundkonstruktionen, så att det inte lutar och riskerar att rasa ihop. Att ventilera med en psykolog kan också vara bra för att få en ännu djupare insikt om det man varit med om, den egna sanningen om sitt liv.

På något sätt vill jag säga grattis till att du får kontakt med dig själv och att du inte längre sopar under mattan och sätter upp en fasad❤️

Helt rätt @sattva att inte köpa ut. Hade en triljard diskussioner med mina tonåringar kring detta när det begav sig. När små spensliga 17-åriga flickor dök upp på fester, skulle jag ansvara för deras eventuella alkohol-intag. Nix.
Och grattis till dotterns prov, kan inte tänka mig annat än att det går toppen för henne att köra upp med dig som lärare. Kram på dig! 😍🎄

Ja din tråd är ren glädje att läsa! Vet inte om man behöver påminna sig så mycket, jag tror egentligen inte det? Alkoholen känns så långt borta- ett annat liv?
Men sen läser jag om någon som tagit ett återfall efter 4 år, och då tänker jag; blir man aldrig säker?
Så därför, men också för att nätverket här är mina vänner nu 😍 hänger jag kvar.
MINST tills vi firar vår kommande årsdag! Kram 🤗

Ja du@kaveldun den där oron i kroppen kopplat till jobb känner jag stundtals. Käkarna som hårdnar när jag strosar runt här hemma. DÅ vet jag att jag behöver förflytta hjärnan från en sida till en annan. Då går sånt som inte är på liv-och-död- viktigt ut över min sinnesro. Det har jag lärt mig, sent omsider.
Men det har tagit (nykter) tid.
Jag hade just idag ett samtal med min chef för att lite grann avväpna hennes eventuella planer på att degradera mig. Jag är okej med det, kan till och med känna att det vore skönt. Det sa jag inte- men försökte ladda ur något som hon kanske tycker är besvärligt. Det förhandlas om många saker på min arbetsplats och jag är inte stridslysten kring något förutom bemanning som är på gränsen. Mer kan vi inte spara. På människor.
Så- skutan framåt! Vi är med, under stjärnornas glans! 🛶🛶

Ja precis @rosette det är så jag uppfattat det!

@Kaveldun Det var en helt annan sak då. Det enda jag tänkte på var att dricka. Beroendet hade gjort så att jag inte kände någon glädje alls till att jobba. Beroendet hade även gjort så att jag hade ångest och var ständigt trött. Poletten trillade till slut ner så att jag fattade att alkoholen bara förvärrade precis allt. Detta upptäckte jag ju när jag hade slutat dricka. Fast det tog nog ett halvår eller så innan jag riktigt trodde det var sant.😅 Mitt liv blev mycket bättre än vad jag någonsin trott vara möjligt.😃

Kram

Och på tal om jobb och liv.
Lyssnade på Taubes Så länge skutan kan gå - finns en fin tolkning av Sven-Bertil på Spotify.
Började nästan gråta - men sitter på jobbet nu - så inte läge:-)
Så ta med glädje ditt jobb fast du lider
- snart får du vila i eviga tider..
Men också
Det är en rasande tur att du lever min vän
och kan valsa omkring uti Havanna…

Allt detta samtidigt.
Och jag gillar också att sången är så kaxig och så ’ anti-offer-roll - aktig’
Livet är så kort och så rikt. Och hårt ibland.
Med nykterheten kommer ändå glädjen även när jobbet är hårt. Och också en oändlig tacksamhet över att valsa runt uti Havanna - om än i något överförd betydelse ☺️

Ha ha!
Vi är olika. Och lika:-)
Var det så för dig @Torn - även innan du slutade dricka?

@Kaveldun Skriv på så pennan glöder bara!🤗 Det är lite fascinerande för mig att läsa hur mycket tankar du och Se klart har kring era jobb. 😮 Jag ägnar inte en tanke åt mitt jobb, när jag inte är på jobbet. Inte en sekund liksom.😂 Alla är olika helt enkelt.

Ha det gott!

Stort grattis @Torn!
Din tråd är lycklig ….på bästa sättet.
För min egen del finns det rätt många olika orsaker - i gener och liv - som gör att jag började dricka problematiskt. Tror jag.
Men säkert kan det för vissa även vara som du beskriver det. Alkoholen i sig ger förödelse - oavsett.
I vilken fall - stort grattis till tre år ! 🙏
Dina inlägg är som en lycklig blinkande fyr ( tänker alltid att du är lång eftersom du heter Torn ☺️)

@vår2022 Det låter bra!🤗 Det finns ju annat kul att lägga pengarna på än just elräkningen. Jag råkade visst strypa värmen lite väl mycket i min sons rum i går kväll. Så det var iskallt därinne i morse. Men han märkte inte ens av detta sa han. 😂

@Sattva, ja jag behöver nog inte påminna mig så mycket numera. Saken är ju den att jag började aldrig dricka alkohol av någon anledning. Utan det var alkoholens beroendeframkallande egenskaper som gjorde att det blev som det blev. Jag hade inga föräldrar med alkoholproblem. Inga problem med skolan, eller med ångest osv under min uppväxt. Så eftersom det aldrig har funnit någon orsak för mig att dricka alkohol, så finns det ingen nu heller. Alkoholen har aldrig tillfört mig något positivt helt enkelt. Den har tvärtom bara bidragit med ett långsamt allt sämre mående. Så det är bara till att njuta av det härliga livet nu. 😃

Ha en bra dag!

Klokt @ Andrahalvlek!
Som en livserfaren elefant ☺️

@Himmelellerhelvette Det funkar lite så med nykterheten. Sakta får den de dammtunga draperierna framför livets scen att dra sig undan, lite i taget. Mitt på scenen står det som vill synas och glänsa, men längre in i scenens vrår finns sådant som inte tål dagsljus knappt. Man får beta av ett ljusskyggt minne i taget. Alkoholen är ett symtom, sällan huvudorsaken. Sen får man kemisk ångest av att dricka också, men oftast finns det andra orsaker till ångesten också.

Jag har först som vuxen förstått att jag var deprimerad i tonåren. Sannolikt förvärrat av hormonsvängningar och att jag började festa vid 14 års ålder. Röka och dricka. Jag försöker prata med den där 14-åringen ibland. Som ville höra till de tuffaste gänget i rökrutan. Som var konstant ovän med sina föräldrar. Som skolkade och struntade fullständigt i skolan. Det går så där. 14-åringen inom mig vill inte minnas. Kanske behöver jag hjälp av en traumaterapeut så småningom. Jag får se hur jag gör helt enkelt.

Kram 🐘

Dag 127

Nu tror jag hjärnan reparerar de delar jag inte hanterat i livet.
Allt jag sopat under mattan och lagt fasad på i hela mitt liv.
Inatt har det processats från mina första minnen till idag. Kaos efter kaos som kontrollerats av mig genom ätstörningar och sedan alkohol. En ångest jag inte förstått att den uppstod redan som litet barn som följt mig genom livet. Som jag sedan när jag de senaste 10åren druckit trott berott på alkoholen. Alkoholen har bedövat den för stunden och sedan förvärrat den. Men grundångesten kommer inte från alkoholen. Jag trodde att jag skapat min egen ångest på grund av att jag drack men den har alltid funnits där, jag har bara inte förstått den. Aldrig pratat om den, viste inte att sånt fanns. Panikattacker i tonåren som jag inte förstod och aldrig redde ut. Allt skulle döljas. Så är det med en sån uppväxt, ingen får veta och det satt kvar eftersom det var ett inlärt beteende genom hela livet. Inget är fel, allt är bra, lägg en snygg fasad, en felfri yta på hela skiten. Det som inte syns utåt finns inte. Eller? Jo det ligger där och gror och jag har inte vetat vad det är. Allt är ju bra, hur kan jag må dåligt? Jag har förträngt så hårt att jag verkligen trodde på fasaden och verkligen inte förstod varför jag drack när jag har det så bra. Det förflutna har legat och tuggat på mig utan min vetskap och alkoholen har hjälpt till att hålla den undan. Nu när min hjärna är i full gång med att reparera skadorna jag orsakat den kommer allt och det behöver jag ta mig igenom för att komma ut på andra sidan, jag behöver bara tvätta rent och plåstra om såren så dom kan läka.

@Kaveldun Det är inget svammel - du bollplankar med oss 🥰 Bästa sättet att komma fram till bästa lösningarna. Ofta har man dem inom sig, men de gömmer sig och är så himla svåra att hala fram. Då behöver man bollplanka med någon, stöta och blöta. Det är en kreativ process som för oss alla framåt.

I mitt förra liv hällde jag alkohol på allt skav som uppstod. Då blev livet snabbt happyhappy och sen mådde jag uruselt. Båda de känslorna överröstade skavets lilla viskande röst. Nu när jag inte dricker längre hör jag den viskande rösten, men det kan ta lite tid innan jag både hör och förstår vad hen verkligen vill säga mig.

Kram 🐘

Kreativa nykterister - det är en bra affärsidé! Jag tänker absolut att det är en karriärfördel att vara nykter. Alldeles särskilt nykter alkoholist. Det går liksom inte att göra den resan utan att få viktiga insikter - och att titta inåt.
Och du - och alla som vill - får skriva hur långt som helst i min tråd! Det tycker jag om.
Du är några år yngre än jag ( här på slutet av arbetslivet spelar det viss roll) och jag uppfattar att du - när jobbet flyter - verkligen tycker om att jobba/verka. Att det är en viktig del av ditt liv. Så den passionen - snarare än pensionen - låter det som att du ska vara rädd om. För jag tror att det kommer att ordna sig för dig med pensionen också. Med det sagt så gör du väl klokt i att sitta lite still i båten …nu. Spana och skicka ut trevare och allehanda fiskespön. Söka annat som ser roligt ut och även se på möjligheten att byta område inom din verksamhet. Fundera på hur viktigt det är för dig att tillhöra ledningen - eller om du kan gilla en annan roll.
Just detta uppfattar jag också att du håller på med. Det man behöver vara uppmärksam på är väl om den situationen man befinner sig i släcker glädjen och lusten i livet i stort i alltför hög grad. Även kastar ett mörker över annat - kattungarna och trädgården och det innersta livet …din rymd. Då kan det vara mer bråttom.
Jag upplever dock - utifrån det du skriver - att situationen på arbetet inte kommer åt din kärna. Här tror jag att din långvariga och stabila nykterhet spelar enormt stor roll. Grattis ☺️
Det jag själv har svårt att se är var gränsen går för mig. Hade jag varit aktiv alkis så hade det varit helt omöjligt.
Jag känner också att jag börjar längta - mycket - efter mer egen tid. Att få gå i naturen och läsa och tänka.
Inte särskilt originella tankar kanske. Men mina.
Som det är just nu så finns en oro och frustration i kroppen - för ofta .,..som kopplar till arbetet. Som den beroendeperson jag är så har jag också gått all in upphöjt till 10 - när arbetet sporrat mig. Det kan vara fantastiskt roligt och utvecklande - även när det är svårt.
Jag hade lätt kunnat vara en arbetsnarkoman ..,läggningen har jag😳. Det som hindrat mig är nog att jobbet inte alltid gett mig tillräckligt höga kickar.
Jag behöver också sitta still i båten - lyssna på Andrahalvlek om att allt kan förändras snabbt ( j har sällan varit på jobb mer än sex år i taget - dock haft samma chef på två olika arbetsplatser).
Men samtidigt spana - inåt och ut.
Och upp i rymden.
Skönt att skriva här även om j tycker att jag svamlar runt. Men det är otydligt för mig nu.
🌾🌾

Hej på er!

Ni som önskar dela kontaktuppgifter (helst endast Mail) hör av er till oss på admin under frågor så vi får ett meddelande som tydliggör från båda håll med vem ni önskar dela uppgifterna.

Varma hälsningar
Rosette
Alkoholhjälpen