Senaste kommentarerna i forumet

@Se klart Vårddebatten var också om motståndet att söka vård pga rädsla för konsekvenser tex bli orosanmäld etc.

Ja vi är inte mer än människor. Viktig insikt.

@Kennie Just det, jag såg ju också det avsnittet. Absolut spelar kemi in. Men det tar ändå inte bort vårt eget ansvar för våra handlingar. Vet man av otaliga försök att det är svårt att stå emot impulser så fårman kanske ta till fler verktyg. I slutänden finns det nog inget annat än att man måste vara motiverad att vilja sluta.

Nu har jag blivit sån gammal nykter gumma att jag missar diskussionerna på forumet, är mest här i den lugna viken Det vidare livet…
Jag skulle nog haft jättesvårt att söka hjälp. Men jag tror att vi problemdrickare har svårt att söka hjälp i livet överhuvudtaget. Det ligger nästan i sakens natur. Livet blir övermäktigt eller stressigt eller för kravfyllt- vi är dåligt tränade på att känna efter vad vi orkar och klarar- vi ”lättar” på stressen med vin.
Det ser olika ut! Men gemensamt för allt tillfrisknande är ju att vi inser att vi inte är supermänniskor. Bara helt vanliga, som av olika skäl druckit sig till ett beroende.
Det finns ju så många exempel här på forumet på de som fått enormt bra hjälp när steget väl är taget. Det är egentligen helt marginella saker att ”nån” skulle få reda på- men den insikten kommer ju först senare. 🌱❣️🙏🏻

Hej på er.
Landar lite här efter den stormiga vårddebatten i en annan tråd. Apropå det där med hjärnan- såg Anders Hansens program Hjärnan, avsnittet njutning och beroende. Där förklarade de att hjärnan faktiskt beter sig annorlunda när man slutar dricka. Under en period blir impulskontroll svårare för att något signalämne eller om det var dopamin fattas. Sen när hjärnan återställs så repar sig den naturliga produktionen, men fram tills dess har man alltså nedsatt impulskontroll. Sen är vi olika funtade, så vissa klarar det ändå men för en del är det mer än bara vilja som behövs för att ta sig förbi detta hinder.

@Andrahalvlek Låter bra AH! Medvetenhet och en insikt om att "om man gör som man alltid gjort, kommer man också få det utfall som man alltid fått" tror jag är viktigt.
Kram!

@vår2022 Lite avis på dina löprundor. Jag har alltid velat bli en joggare. Det är för mig ett optimalt sätt att få mycket träning för hela kroppen, och flåset, på kortast möjliga tid. Plus naturupplevelsen. Och det kan utföras när som helst och var som helst.

Jag har försökt och försökt och försökt att lära mig springa. Lyckades springa Tjejmilen för 12 år sedan, gjorde några halvmilalopp också. Tricket är att löpträna tre gånger per vecka, då utvecklas man.

Sen ett antal år tillbaka har jag dock gett upp löpningen. Jag är för tung helt enkelt. Mina fötter och ben kvider och lider av belastningen. Hälsporre, plattfot, lite kobent, och nu knäartros. Okej kroppen, jag fattar piken 🤣 Men att jag inte ens skulle kunna promenera, som har varit min grej liksom, fanns inte i boken. Jag är fortfarande nästan chockad över det. Vill inte fatta riktigt, tänker att det här med artrosgympa nog bara är en parentes. Eller ska det vara så här nu? För alltid?

Kram 🐘

@Sattva Du har helt rätt. Jag måste hitta balansen. Varje dag. Det är därför jag inte kan jobba 10 timmar i sträck, som en del gör och sen uppskattar de långledigheterna. Jag fixar kanske inte ens 8 timmar i sträck. Men jag vet samtidigt att jag vill försöka. Om jag känner att det inte funkar efter två-tre veckor så ska jag ta ett nytt beslut.

Ett annat sätt att hitta balans är att sova samma tid, oavsett om det är helg eller vardag. Minst 7 tim, helst 8 tim. Inte ens vilda hästar hade fått mig att stanna uppe längre än till kl 22 igår fredag. Att lägga sig då och veta att jag får ta sovmorgon är ljuvligt 😍

Och jag insåg att cykla inte var det min kropp behövde idag. Jag har legat kvar i sängen sen jag vaknade. Fyra koppar kaffe och fyra timmar senare är jag snart redo att gå upp och göra mig i ordning för biobesök.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Jag är ju lite påverkad av mina utmattningsdepressioner, och i den senaste smällen rök en stor bit av mitt namnminne. Eller så är det åldern 🤔 Till min enormt stora glädje och tacksamhet kom jag ihåg hur man utförde alla mina arbetsuppgifter, men jag kommer knappt ihåg vad mina gamla kollegor heter. Just namnminne måste ha en speciell plats i hjärnan, som jag nu har fått en fläckvis skada på.

Men jag minns plötsligt andra saker. Situationer då jag eller någon annan agerat si eller så. Minnen som jag nu filtrerar genom mitt nya nyktra tänk. Som då plötsligt får en helt annan mening och syfte. Jag förstår plötsligt varför vederbörande betedde sig si eller så, eller varför jag betedde mig si eller så. Det är som om min hjärna sparat dessa minnen och nu plockar upp dem igen för beskådande, när jag har helt andra glasögon på mig. Mina nyktra glasögon. Dessa minnen handlar nästan alltid om relationer historiskt.

Kram 🐘

@Torn Fattar vad du menar! Lite som Björn Lindeblad/ Natthiko däger "Tro inte på allt du tänker" eller något liknande. Att ha en förståelse för det som händer när suget kommer tror jag är nyckeln. Att ställa sig ovanifrån o liksom förstå istället för att gå in i autopiloten o följa impulserna. Skapa marginaler mellan impuls o handling liksom. Och pannben. Stå ut med obehaget. Ha tillit till att det blir bättre, suget avtar.
Ha ha, här ger vi varandra tips på att hantera sug, när de enda som troligtvis läser det jag skrivit redan är långt bortom denna fas🤣

@Sattva Man har väl två hjärnor, stor och lillhjärnan. 😂 Nä, skämt åtsido, det jag menar med ”beroendehjärnan” är att man var liksom tvungen att fatta att sug, tråkighetskänslor, ångest mm bara berodde på en enda sak. Alkoholen. Därför gällde det att ”skita” i de känslorna och bara fokusera på att inte dricka. Och att det krävs lång sammanhängande nykter tid för att få bort de alkoholgenererade känslorna.
När man väl hade fattat detta, så var det inte så svårt att låta bli att dricka. 😃

Kram

Tack @Torn❤️. Dina ord betyder mycket för mig. Det skulle vara så gött att säga som du ovan, antingen säger ni upp svinet, eller så säger jag upp mig!😂. Tror nog att svinet får vara kvar ändå, allierad med chefen, så varför inte, har ju egentligen inget att förlora. Men, så kommer jag ju inte att säga, men jag kan ha orden i mitt huvud.

Jag gillar verkligen ditt motto, och det är så det ska vara. Ja, att vara självgående gillar jag, jag är det, men i mina sammanhang också tillsammans med andra. Situationen jag är i nu har jag aldrig tidigare varit med om, knepigheter ja, men inte mobbing. Kan drömma om att inte behöva vara beroende av andra och vara egen, men gillar också att samarbeta. Det löser sig säkert på något sätt och jag minns att du sade det innan detta jobb också. Jag ska tro på dig!❤️

@vår2022 Hej! Jag håller med Sattva, man riktigt ryser av obehag när man läser ditt inlägg. ❤️ Det måste vara grymt frustrerande att vara tvungen att ha med en sådan typ att göra.😫 Så det enda att göra nu är att säga till chefen som det är. Antingen så sparkar ni ut svinet, eller så säger jag upp mig. Du fixar säkert ett nytt jobb! Jag har ju en ganska avslappnad inställning när det gäller mitt jobb. Mitt motto är: ”Mitt jobb får aldrig innebära att jag mår dåligt eller blir stressad” ”Det är ju ändå bara ett jobb.” 😃 Men så har jag ju även valt att ha ett jobb där jag inte behöver bry mig om andra. Jag kan vara helt självgående. Kanske du kan ha det i åtanke när du söker ett nytt jobb. 🧐 Jag tycker det är jäkligt gött i alla fall.😄

Kram

@Torn Ja jag tänker att det är en del av processen i att hjärnan läker?❤️Kram

@DRacker Det är så härligt att du håller i lika fast besluten som jag om att alkoholen inte längre är en del av livet, att vi fått livet tillbaka❤️ Du hoppar över i detta forumet när det känns rätt, det är olika för oss alla när det känns rätt❤️ Jag har också de senaste månaderna haft många minnen och det poppar upp nya hela tiden med hur dåligt jag hanterade alkoholen, det är bra att alla de minnen kommer upp till ytan för de får oss att ännu mer förstå att A inte bör vara en del av våra liv❤️
Ja nu när det gått såpass lång tid för oss blir vi mer och mer övertygade om att vi absolut inte behöver A för att gå på festligheter! Jag känner mig ofta berusad under de tillställningarna ändå av någon anledning som jag inte ännu förstått?
Stor kram❤️

@vår2022 Det är då häftigt hur vi kan lära oss att på ett medvetet sätt gå till botten med varför vi berörs så av vissa situationer och hur vi sedan lär oss att processa situationerna och gå till botten med vad vi behöver göra för att vi själva ska må bäst i situationen. Jag hade också en jobbsituation som jag reagerade på med olika känslor som jag behövde ta mig igenom genom analyser av mitt eget beteende och varför jag reagerade som jag gjorde efter jag jobbade mycket på att förstå mig själv och ta en ställning där jag själv mådde bra av situationen, löste den sig. Älskar detta med allt nytt vi kan lära om oss själva och i förhållande till andra❤️Kram❤️

@Andrahalvlek Ja, säg nej till ytterligare uppdrag, du har redan fullt upp😁. Det är verkligen viktigt att hitta sina egna sätt med pauser som ger återhämtning och tänker att vi pausar på så olika sätt, beroende på personlighet.

Denna vecka har jag inte sprungit i veckan alls, bara styrketräning och promenader. Kroppen ville liksom inte, tom på löpenergi, så följde den. Ska dock komma iväg idag för att inte komma ur vanan och det finns motivation, men det har känts bra att inte tvinga mig ut i veckan. Lite ovanligt för att vara jag.

Hoppas du får en skön stund med en bra film i biosalongen❤️

@Andrahalvlek Skönt för dig med helg nu!
En sak som slår mig i det du säger om värken. För oss som jobbar med psykisk ohälsa är detta jättevanligt. De fysiska symtomen fungerar ofta som en varningssignal att det är för mycket. Att leva med psykisk ohälsa handlar om att just lära sig leva med balansen. För att slippa berg- dalbanor. Planera väl, planera för balans.

Detta är skrivet i all välmening: Jag är inte helt med dig i ditt dansa-pausa. Du dansar järnet, blir helt slut, och orkar/gör sedan väldigt lite för att kunna återhämta dig om jag fattat det rätt? Det kanske funkar bra för dig, det är ju ditt liv. Men i min värld är strategin att få energin att hålla jämnare o längre mer hållbar.
🌸🍃😍

@Torn Håller helt med dig! Och att det inte blir legitimt att fortsätta dricka bara för att man inte "kan" gå till vården. Vi har alla ett ansvar för våra liv. Jag har personligen lite svårt att förstå det där att det är "beroendet" som får en att dricka. Att man inte styr själv. Vår hjärna är ju inte uppdelad i delar på det sättet. Såvida man inte har delar av hjärnan som faktiskt slutat fungera på riktigt, så funkar hjärnans olika delar. Så jag håller helt med dig om att det GÅR att bli nykter bara på vilja, beslutsamhet. Till följd av en insikt att det bara inte går längre.
Tror detta med skammen säkert är det största hindret. Finns skam inom andra sjukdomar också tror jag. Ätstörningar-stor skam att inte kunna hantera mat. Oavsett om du håller på att svälta dig till döds eller väger 100 kg. Och hela spektrumet däremellan.
KOL-du har rökt så jäkla mycket att lungorna blivit sjuka. Cancer- beroende på form, en del cancerformer är direkt kopplade till tex alkohol (dubbel skam). Stroke- riskfaktorer rökning, alkohol, övervikt, stress. Psykisk ohälsa- bland män ffa, så mycket skam! Att man inte klarar alla pusselbitar o höga krav...
Bara att bli gammal finns skam i- behöva hjälp med sina basala behov.
Helt sjukt ju om man tänker på det.

@Sattva Tack, bli rörd över att du säger att det går att riktigt känna hur det känns för mig❤️ att du tar dem för sanna och tror på mig. Det visar hur förgiftad jag är av min kollega, jag sliter med att bli trodd på och såklart en sårbarhet inom mig som triggas, tillsammans med henne. Och såklart även för att chefen inte tar hennes särbehandling av mig på allvar och inte agerar enligt rutiner för särbehandling. Han kör konflikthantering fast det handlar om kränkande särbehandling och mobbing. Förstår nu hur det kan kännas för en våldsutsatt som ska försöka samarbeta med sin våldsutövare, att båda bär lika stort ansvar.

Jag ska berätta för chefen att jag trivs med mitt arbete och med mina övriga kollegor, där samarbetet flyter på så bra. Att det är med henne det inte funkar och att det fortsätter med exkludering. Även några andra har signalerat att det inte funkar så bra med henne, men det har ingen verkan, som jag kan se det.

Tror också att det är hennes överlevnadsstrategi, att hon väljer strid med dem som hon känner hotar henne. Först en annan kollega, där hon sade sig vara exkluderad till chefen, vilken paradox, och nu jag. Vi som signalerar har alla samma gemensamma nämnare, hon. Hon vet troligen hur hon ska lirka och få chefen lindat runt sitt finger, sorgligt.

Så, tack för er inspel, det ger mig mod att gå vidare i min värderade riktning❤️. Otroligt vad det är stärkande och hjälpsamt att bolla med er här❤️ Tack!

@vår2022 Åh det går riktigt att känna alla känslor här. Men det är nog en viktig insikt, att du kommit till vägs ände. När du har lämnat (?) kommer en ny medarbetare som kommer hamna i samma sak. Tror det är viktigt dock att chefen vet exakt. Och att du eg trivs.
Den här människan kommer aldrig att förändras. Och du behöver inte ens förstå vad som driver henne. Det är med all sannolikhet inte personligt mot dig. Det är såhär hon överlever.
Helt rätt, tillbaka till din värderade riktning. Och i den ingår inte parerande för falskspel och dolda agendor!
🌸🍃🌟🌼

@Andrahalvlek Tack❤️ Dina ord värmer. Jag har ansökningar ute och söker på. Vi klarar oss ett tag även om jag blir arbetslös så tur är, det ger lite mer tid. Han kommer att välja henne och ev skulle vi båda kunna vara kvar, men hur ska det samarbetet funka, när det inte gör det nu. Mobiliserar vad jag ska säga på måndag till min chef då vi har en avstämning. Jag är verkligen inget pokerface, och det skulle vara skönt att jag är den som väljer om jag vill vara kvar eller inte, för min egna värdighet. Då äventyrar jag ev fortsatt tjänst. Men jag kan ju inte heller sälja min själ till djävulen. Vara kvar och förgås.

Jag tror också på ödet, att vissa saker är meningen ska ske och inte ske. Det är tufft och krävande många gånger när det är motigt med det som sker, men det visar sig längre fram vad som var meningen. Gäller att orka stå ut och sitta still då i sin värderade riktning😁. Och även att val har en mening, även om man inte riktigt kan se vart det leder i stunden. Tex att om jag väljer att sluta när mitt vik går ut. Då väljer jag mitt liv, även om det leder mig i osäkerhet och oro, i början i alla fall. Sen vet jag inte mer vart det leder.

Ja, det var en bra liknelse, hur hon dränerar min själ som en blodigel suger blod. Precis så känns det!

Vilka bra och sköna tankar som du har om valpen😁. Det kommer att bli jättebra❤️

PS, Det ska vara The Whale. Förstås.

Första jobbveckan på heltid avklarad. Inte optimalt någonstans att ha kvällsaktiviteter tisdag, onsdag, torsdag. Det kändes. Jag blir inte bara trött i skallen, jag blir även helt slut i kroppen. Jag tänker mer och mer att min värk hänger ihop med mitt mentala mående. Min kropp har hittat ett sätt att tvinga mig att vila.

Fredag eftermiddag var tuff. Jag valde dock att fortsätta jobba, men i ett lägre tempo. Gjorde lite mindre avancerade sidor, korrläste andras sidor framför att göra egna. Ett arbete som också är viktigt, men det kräver inte lika mycket av mig. Jag vill inte ens gissa hur många tusen tecken jag läser på en jobbvecka. Det viktigaste stavfelet jag rättade var i en rubrik på en etta. Det stod ”abrubt”, och det ska vara ”abrupt”. Det är inte bara jag som är trött fredag eftermiddag.

Jag var trött igår och gick och la mig kl 22 och vaknade 08.48. Jag ligger fortfarande i sängen och funderar på om jag ska cykla idag eller inte 🤔 I eftermiddag ska jag på ett årsmöte och innan mötet blir vi bjudna på bio: The Wahle. Jag har hört mycket gott om den filmen, så det ska bli spännande.

Årsmötet ska sedan hållas i biosalongens nya lounge bredvid biosalongerna. De har inrett med 50-talsmöbler och lite Hollywoodkänsla, det ska bli kul att få uppleva. Nu förbereder jag mig mentalt på att säga nej, nej, nej. Om de försöker få med mig i styrelsen. Jag har ett styrelseuppdrag, i tjejjouren, och det räcker. Ett i taget räcker. Punkt.

Kram 🐘

@Andrahalvlek God morgon! 🤗 Hoppas du har sovit riktigt gott och länge i dag. 😁
Det har du rätt i, det tog sin tiden att bli av med skammen helt och hållet. Det är lätt att glömma av hur det var där i början. Lita på dem som har gått före är extremt viktigt ja!

Kram

@Torn God morgon! Jag var precis som du, vågade inte söka hjälp av vården pga skammen. Den skammen hade jag hela tiden inom mig ändå, fast jag inte sökte vård. Trodde att alla skulle se igenom mig och veta. För mig fanns det därför inget alternativ än att försöka med alla medel själv att lyckas bli nykter. För mig var det nog så att när jag lyckades vara nykter i början så släppte skammen så mycket och det blev en sådan lättnad, vilket gjorde att jag orkade bringa ännu mer energi och motivation till att sluta dricka denna gång. Jag kunde inte tro att skammen och ångesten var så kopplad till alkoholdrickandet, det blev så tydligt och en sådan skillnad. Även tankarna blev annorlunda när jag blev nykter jämfört med beroendetankarna jag hade när jag drack.

Ha en riktigt fin dag du sprudlande och glada gubbe😁❤️

@vår2022 En enda person kan förgifta ett helt arbetslag. Du måste därifrån. En sista gång kan du säga till din chef att han får välja: Dig eller henne. Och om han då är fortsatt duperad av hennes charm så får du börja söka annat jobb. I den miljön kan du inte fortsätta vara.

Om du orkar kan du söka ”sommarjobb” någonstans, vikarier behövs alltid sommartid. Eller så stämplar du en tid och söker jobb i makligt takt. Du fixar detta! Jag är ju dessutom fatalist och tror på ödet. Om vi som enskilda gör allt vi kan för att få till en viss riktning så är det sen ödet som bestämmer, vart livet ska ta vägen.

Så tänker jag med valpen nu. Nu har jag krattat manegen rent praktiskt, nu är det ödet som ska göra storstilad entré och göra sin grej. Allt blir som det blir och går som det, det viktigaste är vi gör vårt allra bästa. Och du behöver hamna i en jobbgemenskap med likasinnade. Din kollega dränerar din själ, som en blodigel som suger blod.

Kram 🐘

@Torn Godmorgon sprudlande glad och pigga gubbe 🥰 Skammen över att vara/ha varit en problemdrickare bleknar också med tiden. I början är den monumental. Att sluta dricka innebär per automatik att man har erkänt för sig själv att man är alkis. Hur ska man någonsin kunna berätta det för någon? Ens inom vården? Enorm skam.

Sen går den nyktra tiden och efter några månader råkar man berätta det för någon på jobbet, får en schysst reaktion tillbaka, och berättar för någon mer osv. De värsta fyllesynderna berättar vi aldrig för någon, men vi kan utan problem prata om alkoholens förödande konsekvenser - och att det finns ett alternativ: Leva alkoholfri.

Men i missbruket och den första tiden efteråt känns det omöjligt. Då får man lyssna på dem som gått före, som lovar att ens inställning kommer att förändras över tid, och att man måste ha respekt för den processen. Vi ändrar vårt sätt att tänka hela tiden under den nyktra resan.

Kram 🐘