skrev Sattva i Det är aldrig försent

@Sisyfos Tack Sisyfos!! Jag tycker du skriver mycket som är bra och tänkvärt också!


skrev Sisyfos i Det är aldrig försent

Du är ju fantastiskt.
Ditt inlägg hos Kebne1 eller hur nu nicket är var så bra. Jag tror att du har så rätt i att man behöver identifiera känslorna som poppar upp också. Vad står de för. Vilka behov finns att se över.
Tack Sattva för att du finns här.


skrev Sattva i Nu får det vara nog!

@Torn Ja tre år är stort!! Jag tror också att självbilden omformas ju längre nykterhet. Tillslut blir det bara ett minne som inte har så stor inverkan på ens liv här o nu. Vet inte om man måste fortsätta att påminna sig om eländet från förr. Jag känner mindre o mindre behov av det.
Njut av livet!🌸🌟😍


skrev Se klart i Nykter livet ut

Härligt @charlie70 jag mailar dem jag med.
@kaveldun- jaa, tänk att det fanns någotvt utanför radarn av tänkbara glädjeämnen som bara fanns där en dag, och två stycken. Lika gulliga fast himla olika. Glädje varje varje morgon och dag och kväll. Rekommenderas!
😍


skrev Se klart i Andra halvlek har inletts

Heja dig! Jag har inte haft ditt motstånd men promenerat och sovit och laddar mentalt för en omstart den 6/1. Behöver lite tid för att förflytta trupperna i min hjärna. Kram ⛄️


skrev Se klart i Sista akten

Vad intressant @kaveldun att läsa om din situation och jag ser också (eller ser för att jag vill?) likheter med de utmaningar och tankar jag själv har. Jag var också sen in i anställning- för min del handlade det nog mer om att det var praktiskt, med små barn som kom tätt- att vara sin egen och styra över tiden (läs- jobba på kvällarna) var enklare än att ha ett jobb 8-17. Det kom senare.
Jag arbetar i en både kreativ men också hård miljö. Som har förändrats mycket under åren, neddragningar förstås. Men med gott ledarskap och en bra ledning så går ju sånt också bra. Har gjort. Nu har jag en ny ledning (som jag själv inte är en del av, och jag känner mig inte heller efterfrågad- eller viktig- så som jag haft turen att göra under senare år.
Men precis som du skriver- ska man jobba på och ta allt lite dag för dag? Och som@andrahalvlek så klokt kommenterar. Saker kan ändras snabbt.
Jag har mina krokar ute i annan del av verksamheten, som jag kanske tror men främst hoppas- blir av. Men om inte.
Hur mycket ska man låta sitt skav och sina känslor styra? Hur länge kan man bita ihop?
För mig känner jag igen tankegångarna från åren innan skilsmässan. Varannan dag vaknade man upp och tänkte; detta går.
Varannan dag: inte.
Nu blev det väldigt långt här i din tråd, inte riktigt meningen men jag kände igen mig så mycket.
Om 4 år har jag möjlighet att sluta jobba, med en rätt så bra pension. Slutar jag tidigare så får det rätt stora konsekvenser- men jag tror ju också att jag kommer att fortsätta jobba- flera år. Jag är inte ensamförsörjare, men jag är trots det, den ekonomiska motorn.
Idag när jag plockade ur disken tänkte jag: undrar om det kan vara en karriärfördel- att vara nykter?
Vi får starta konsultbolagen Kreativa Nykterister, vad tror du?
Jag tror vi får hålla på med de här tankarna. Att skriva ned dem, och att dela dem- är hjälpsamt, och att läsa om andras erfarenheter. Tack 🙏🏻🎄💞


skrev Ursus i Mat och drycktråden

Jisses, lever min gamla tråd än? :) Vad skoj!


skrev Andrahalvlek i Sista akten

@Kaveldun Jag har varit på samma företag i 30 år. Gjort olika saker, varit med om tusen omorganisationer. Känns så i alla fall. Med viss regelbundenhet är jag så trött på mitt jobb att jag vill kräkas. Börjar kolla platsannonser. Ifrågasätter vad jag håller på med. Vad andra håller på med. Kommer fram till att det nog fan inte är bättre på andra arbetsplatser. Och då skulle jag dessutom vara ny på jobbet och inte ha alla år och mina erfarenheter att falla tillbaka på. Ungefär vartannat-var tredje år i 30 har jag ”valt om” mitt jobb. Kvar är jag än. Och nu ska strax en ny omorganisation sjösättas, där jag ska hitta mitt utrymme. Det blir som det blir. Det blir bra.

Kram 🐘


skrev Kaveldun i Sista akten

Kloka ord @ Andrahalvlek.
Och jag håller med.
Mkt kan förändras snabbt.
Vår högsta ledning är dock ny och kommer nog stanna ett tag och själva mentaliteten/kulturen är ganska konstant. Den finns också ganska utbrett i min bransch.
Jag är också en del av själva ledningen.
Jag tror också att detta handlar om mig i meningen att jag är ’färdig’ med vissa saker. Möjligen har det också med åldern att göra.
Jag har gjort det förut s a s.
Och under former / strukturer som j upplevde som friare/mer kreativa/ roliga.
Men detaljerna kan j kanske spara.
Det som jag lyfter här är kanske: hur formar man sitt liv? Hur kan man hantera den verklighet man befinner sig i?
Ja - precis det beskriver ju du @Andrahalvlek.
🌾🌾


skrev Andrahalvlek i Andra halvlek har inletts

En lugn, skön helg. Långpromenerat både igår och idag. Tvättat, diskat, handlat, lagat mat. Länge sedan jag lagade mat, men matlåda reserven i frysen behövde fyllas på.

Inget sött alls har jag ätit 🙏🏻 Även om lussekatterna i affären såg oemotståndliga ut, så köpte jag inga. Heja mig!

Kram 🐘


skrev Andrahalvlek i Sista akten

@Kaveldun Och jag tänker att så himla mycket på jobbet snabbt kan förändras, både positivt och negativt. Plötsligt säger chefen upp sig, och någon helt ny kliver in, eller någon kliver upp ur gruppen. Eller ledningsgruppen tappar styrfarten och fladdrar åt olika håll. Hur ska man förhålla sig till alla om och men? Man vet ju bara vad man vet just idag typ.

När jag känner mig icke-inkluderad bokar jag veckomöten med chefen, en gång i veckan eller varannan vecka under några månader. På tu man hand. Så jag vet hur hon tänker, och hon vet hur jag tänker. Sen brukar jag bli lugnare ett tag. Dona med mitt. Just nu växlar jag ner, men det behöver inte vara för gott. Just nu känns det dock väldigt bra.

Kram 🐘


skrev Kaveldun i Nykter livet ut

Kikar in och läser. Finns mkt att reflektera kring men precis just nu tänker jag på dina två små katter. Hur underbart det låter - och att livet innehåller ngt så ljuvligt som kattungar/unga katter.
Och att du kan njuta så helt och fullt av dem.
Det gör mig glad ☺️
🌾🌾


skrev Kaveldun i Sista akten

Tack @ Charlie70 …glad att detta forum finns kvar. När det blir ett långt avbrott får jag en känsla av att jag inte ’ har rätt’ att skriva här. Men ska jobba med den inställningen.
Och med att skriva även när det är rörigt svårt.
Helgen har gått till återhämtning och jag har varit ensam. Min särbo som bor långt borta…är sjuk. Inte ngt allvarligt men vid upprepade tillfällen - så vi har inte sett varandra på ett tag. Jag har ju också haft mitt - covid och sjukt barnbarn.
Inget av detta är livshotande eller riktigt svårt - längre ( RS var riktigt obehagligt eftersom mitt barnbarn är så liten).
Men denna helg har inte präglats av sjukdom….bara av återhämtning och städning och fixande. Och lite halvhjärtat glan på Nobelfesten …och en del läsning ( Flicka 1983 av Linn Ullmann…som j tror att du skrev om @Se Klart?) .
Jag ska skriva ngt om mitt jobb men är osäker på om jag kan göra det utan att ’förklara allt’ - för det går inte här - om det blir meningsfullt för ngn mer än mig. Men det är ju meningsfullt för mig ändå. Att skriva.
Jag trivs inte och jag upplever att jag står vid sidan av på ngt sätt. Relationerna i ledningsgruppen präglas av prestation och ngn sorts - som jag upplever det - stark flockmentalitet…där alla springer åt samma håll - och där det öppna mer nyfikna samtalet saknas. Det finns även en hel del rädsla och kontroll,
Självklart är det inte så att detta är alla andras ’fel’ och att jag är ofelbar. Jag har funderat väldigt mkt på vad jag kan göra för att föra in och bidra till ett öppnare och mer kreativt klimat - men j kommer inte vidare tycker jag.
Själva verksamheten - i sig - är meningsfull för mig men kulturen på arbetsplatsen är det inte. Jag jobbar i en verksamhet som är dubbel på så sätt att den i ngn mening innehåller mkt kreativitet - men som samtidigt har en stark tradition av regler och ramar och viss rädsla.
Just nu är jag i ett läge där jag egentligen bara vill packa ihop och gå hem.
Gå ut i skogen och titta på träden - ungefär.
Läsa böcker och prata med vänner. Gärna skriva lite. Tror jag skulle kunna göra det i ett par år utan att tröttna:-) Så länge jag inte dricker finns det ngn sorts rymd runt mig…
På jobbet är det trångt.
Problemet är att jag är 61 år. Jag har en god lön och har haft det i ca 20 år. Men jag var a late starter vad gäller fast jobb och ’karriär’. Jag frilansade och ville vara ’fri och min egen’ när jag var ung …och det höll i sig. Tror att den där starka känslan av att vara livrädd för att bli ’fast’ också ligger bakom mitt drickande. Det och annat.
Men denna sena start påverkar pensionen förstås och gör att jag inte kan ta mitt pick och pack och gå. Jag är också min egen ekonomi - har ingen att luta mig mot där.
Det j funderar på nu är att jobba på, ligga lågt och göra det jag ska i tre år till ….och därefter lämna ’chefandet’ och gå in i mer operativ verksamhet …kanske på halvtid i några år.
Alternativen är att söka mig ett nytt chefsjobb …men dels är jag 61 och dels vet jag att den bransch j verkar i ofta tampas med liknande problem. Jag vet inte om det blir bättre någon annanstans. Jag hade - under kanske 15 år - en fantastisk högsta chef som var modig och frimodig och som
gav mig stort utrymme och roliga utmaningar. Det var också en person med stort omdöme som jag - och övriga - kände tillit till. Det är så väldigt annorlunda nu.
Jag vet inte om detta är begripligt för ngn men det viktiga är kanske att jag står i ett vägskäl. Jag har inte bråttom ( jo kanske om j ska skaffa mig ett jobb på annat håll).
Mitt jobb är viktigt men det har aldrig varit min identitet. Den finns i annat….
Jag oroar mig för min ekonomiska situation ( det gör jag oavsett eftersom min pension …även om jag jobbar på - blir dålig i jämförelse mot min inkomst). Samtidigt har jag alltid haft en förmåga - även under mina mer ’fattiga’ perioder ..och som frilans - att hitta glädje i sånt som inte kostar. Jag tycker om vackra saker men är helt ointresserad av kapitalvaror. Jag har en fin lägenhet - inte så stor men med härlig rymd - som j gärna skulle bo kvar i.
Men det viktiga här är egentligen - min trivsel och glädje.
Hur hittar jag den i det som är. Hur ska jag handskas med tillvaron på ett klokt sätt.
Ja - detta hade jag verkligen kunnat dricka på. Det hade varit förödande. Jag behöver mitt nyktra jag och jag behöver den rymd och frihet som nykterheten ger mig,
Inga skogar och inget frilansliv i världen kan kompensera det mörka och snåriga skymningslandskap som alkoholen skapar och göder.
Hoppas ni alla har en fin söndag ❤️
🌾🌾


skrev vår2022 i Nu får det vara nog!

@Torn Wow! Snart tre år, det är stort! Ja, det är skönt att kunna sitta still på stolen vid ett julbord och inte behöva pudra näsan titt som tätt😂. Vi har också dragit ned på värmen i huset 1,5 grad och det är ullstrumpor och ullunderstället på😂. När jag jobbar hemma brukar jag även ha en filt över benen. Vi eldar i kaminen på em och det värmer upp lite mer. Man vänjer sig med att det är svalare i huset och klä på sig lite mer, vi får alla hjälpas åt.

Ha en fin tredje advent🌟🌟🌟


skrev vår2022 i Min värderade riktning

Tack @Andrahalvlek @Sattva @Se klart för svar. Det är så fint att få bolla knepigheter och får era reflektioner, det berikar😁. Min största sårbarhet ligger i att jag har en för stor benägenhet att förstå och vara en hjälpare. Att det är lite jobbigt att behöva sätta en gräns och vara tydlig. Att jag ser med alltför blida ögon @Sattva, aggen fanns och har mildrats väsentligt, just för att jag är så förlåtande. Det som ändå plågar mig är att hon inte är en bra kollega på så sätt att hon försvårar för mig att utföra mitt uppdrag på ett bra sätt, jag blir försinkad och möten blir inte av som planerat och förflyttas till när det passar henne. Jag tar för mycket ansvar och hjälper henne för mycket på min bekostnad. Det beteendet tar för mycket energi från mig. Det ligger på mig att jag ger henne detta utrymme och som jag tidigare nämnt tangerar det ett inlärt mönster, mina alltför blida ögon😁. Jag tror att hon kan bli bättre om jag blir bättre på att inte ge henne för mycket utrymme, sätter gränser, säger nej och att jag blir bättre på att se mitt värde. Jag tror också att det finns en osäkerhet och en rädsla @Se klart vilket ger sig till uttryck när hon fladdrar all over the place, hävdar sig själv och har behov av allas gillande och beundran. Då sätter hon in sin charmoffensiv och berömmer ihjäl allt och alla. Har inte hört någon som slänger ur sig så mycket beröm och fina ord om andra, too much liksom. Folk blir nästan generade. Det känns inte trovärdigt. Sådant hon själv vill höra från andra om sig själv. Vad gäller chefen @Andrahalvlek tänker jag mest att det är bra om chefen är med i situationen, sammanhanget och själv får höra och komma med synpunkter. Och jag har en plan på hur ansvaret kan se ut, håller med om att det är bra att presentera ett förslag och det är egentligen inte så komplicerat förslag. Mer att få det nedskrivet och gå tillbaka till som du säger. Verkligen viktigt, har flertalet gånger letat upp i minnesanteckningar om vad som sagts och beslutats. Viktigaste för mig är att chefen vid en uppföljning kan se vem som bär ansvaret för vad och att jag har ryggen fri om något inte blir utfört av henne. Hon är knepig att ha att göra med, men jag ska göra mitt bästa för att det ska lösa sig på ett förhoppningsvis bra sätt. Jag vinner inget på att göra ned henne och det går heller inte i linje med min person och mina värderingar. Jag ska sätta gräns för vad som är ok för att få min arbetsro och för att kunna utföra mitt uppdrag.

Ha en fin tredje advent🌟🌟🌟


skrev Torn i Nu får det vara nog!

Börjar närma mig tre år som nykter, och minnena från mitt förra eländiga liv har en tendens att blekna bort. Så det är bäst att gå in här och påminna mig lite.😅 Det finns inte på kartan att jag skulle ta det första glaset eftersom jag mår hur bra som helst nu när jag slipper skiten, och har absolut noll sug eller längtan efter alkohol. 😍 Men det är intressant att reflektera lite om giftet. Jag var ute och åt typ julbord med jobbet i går, och det var trevligt och gott. Något jag tänkte på var dock hur jäkla ofta de kollegorna som drack alkohol behövde springa på toa och pinka! Höll jag verkligen på så förr. 🤔 Jo, det måste jag väl ha gjort. Fy sjutton vad jobbigt! 😂

De senaste dagarna har jag fixat en del med att optimera värmesystemet här hemma. Har sänkt innertemperaturen med 1,5 grad, och justerat in värmen i de olika rummen så det ska dra så lite el som möjligt. Läste att kWh-priset teoretiskt sätt kan komma upp till 40 kr/kWh och att det finns risk för att elen måste stängas av helt framöver. Så man får göra det man kan för att hålla nere förbrukningen. Hamnar kW-priset på säg 20 kr, så skulle det innebära ca 40000 kr/mån i dec-feb för min del. 😅

Ha det bra!


skrev Se klart i Framåt

Livet kommer och går och sköljer över oss i olika intensitet. Allt går inte att välja. Men stadigt står vi med fötterna som alltid nuddar mark, på gott och ont, men en förutsättning för att leva livet.
Jag lyssnar på Lalehs Minnet av ett hav. Fin en dag som denna. Kram 🤗


skrev Geggan i Framåt

Idag ändå lite låg. Kanske nån väldigt lågintensiv julstress, eller bara insikt att tiden går. Vi har fortfarande saker i ett förråd som står o tickar pengar. Ingen hinner köra. Lite limbo.


skrev Geggan i Framåt

@Andrahalvlek ja. Istället för geggan av underliga känslor- skuld, förnekelse, trots, bortförklaringar.


skrev Se klart i Min värderade riktning

Vilka bra svar du får @vår2022
Jag har också haft med mycket kantiga personer att göra- både som chef och medarbetare och det innebär lite grann två olika angreppssätt. Att vara nykter och klar är en förutsättning för att komma till rätta med dessa saker. Ofta är de kantiga personerna också räddast- har jag upptäckt. De kan vara rädda för att ha ”fel” de kan vara rädda för att bli avslöjade och de kan vara rädda för att byta position-be om hjälp. Rädsla tar sig många uttryck och när vi- som slutat vara rädda- seglar upp bredvid så kan det bli besvärligt.
Spännande att ta del av dina reflektioner! Kram 🤗


skrev Se klart i Nykter livet ut

Godmiddag, jag har sovit mycket denna helg- välbehövligt! Mycket på jobb och mycket kring jul och planering tar upp ”minne” i min hjärna- de här 10-timmars sömnpassen har skapat lite utrymme för annat, bara lite andrum.
Kissarna fyller ett halvår. Tre månader har de bott med oss och det känns som livets eftermiddags-present. Så gosiga. Snälla och roliga.
Läser lite hos nykomlingar och jag tänker mycket på detta kring egna behov och gränser. När drickandet försvinner från kartan- då blir det möjligt att se sina egna behov- och ta höjd för dem. När man är långt inne i missbruk är det omöjligt att se, och ännu svårare att agera på. Skuld och skam tynger axlarna, och det blir nästan omöjligt att känna: detta behöver jag.
Det är något mycket fint och bra som kommit med nykterheten men som inte riktigt går att förstå- innan. Tacksam är min grundkänsla, nästan varje dag,
Glädje, ro.
Idag ska väl de sabla adventsstjärnorna upp här på landet. Ikväll bär det hemåt till stan.
Min sista arbetsvecka på kontoret- innan jag tar ledigt, och även om det blir en del jobb även veckan innan jul, så kommer jag att vara på landet hela tre veckor. Det blir bra! Kram och njut av söndag. 🕯🕯🕯


skrev Se klart i Nykter livet ut

@charlie70 och @sattva såklart vi ska ses allihop nästa gång! Då involverar vi Admin för byte av mailadress och så. Kul! 💞


skrev Box i Nykter igen!

Snart är det Jul. För min egen del betyder det långledigt. Nu ser jag fram emot att vila och bara göra saker jag tycker är roliga (okej vissa plikter har man). Jag har inga planer på att börja dricka alkohol igen. Så jag önskar alla på forumet en härlig och "vit jul"