Senaste kommentarerna i forumet

@vår2022 En enda person kan förgifta ett helt arbetslag. Du måste därifrån. En sista gång kan du säga till din chef att han får välja: Dig eller henne. Och om han då är fortsatt duperad av hennes charm så får du börja söka annat jobb. I den miljön kan du inte fortsätta vara.

Om du orkar kan du söka ”sommarjobb” någonstans, vikarier behövs alltid sommartid. Eller så stämplar du en tid och söker jobb i makligt takt. Du fixar detta! Jag är ju dessutom fatalist och tror på ödet. Om vi som enskilda gör allt vi kan för att få till en viss riktning så är det sen ödet som bestämmer, vart livet ska ta vägen.

Så tänker jag med valpen nu. Nu har jag krattat manegen rent praktiskt, nu är det ödet som ska göra storstilad entré och göra sin grej. Allt blir som det blir och går som det, det viktigaste är vi gör vårt allra bästa. Och du behöver hamna i en jobbgemenskap med likasinnade. Din kollega dränerar din själ, som en blodigel som suger blod.

Kram 🐘

@Torn Godmorgon sprudlande glad och pigga gubbe 🥰 Skammen över att vara/ha varit en problemdrickare bleknar också med tiden. I början är den monumental. Att sluta dricka innebär per automatik att man har erkänt för sig själv att man är alkis. Hur ska man någonsin kunna berätta det för någon? Ens inom vården? Enorm skam.

Sen går den nyktra tiden och efter några månader råkar man berätta det för någon på jobbet, får en schysst reaktion tillbaka, och berättar för någon mer osv. De värsta fyllesynderna berättar vi aldrig för någon, men vi kan utan problem prata om alkoholens förödande konsekvenser - och att det finns ett alternativ: Leva alkoholfri.

Men i missbruket och den första tiden efteråt känns det omöjligt. Då får man lyssna på dem som gått före, som lovar att ens inställning kommer att förändras över tid, och att man måste ha respekt för den processen. Vi ändrar vårt sätt att tänka hela tiden under den nyktra resan.

Kram 🐘

Nu får jag verkligen kämpa med att stanna i min värderade riktning, att inte komma ur spår. Att inte bli påverkad av min kollegas gift som får mig att vackla. Det finns inte på kartan att jag ska ta till alkohol, nej, den tanken har inte ens försökt närma sig. På den fronten går det hur stadigt och stabilt som helst. Tvärtom är jag så oerhört tacksam för att jag inser att alkohol skulle tippa mig över kanten direkt och försvaga mig enormt. Då skulle giftet sprida sig som en löpeld inom mig.

Jag orkar inte längre med det som hon utsätter mig för, hon vet precis hur hon ska göra mot mig för att få mig ur spel. Utan empati, med narcissism, dominans och duperande samt ett charmigt sätt är det svårt för andra att upptäcka vad som pågår, och det vet hon. Hon till och med erkänner att hon beter sig som en mobbare, inför chef, kommer med förklaringar, men kommer undan. Fortsätter att utesluta och inte inkludera på ett dominant, snyggt, subtilt sätt. Hon vet precis hur hon ska göra. Vi spelar inte i samma liga, hon fuskar och mutar, har individuella mål och jag försöker spela rent spel med kamratskap och lagspel. Jag tappar lätt fotfästet i min värderade riktning för på spel finns även fortsatt ev anställning efter vikariat och oro för framtid och ekonomi. I min värderade riktning talar man sanning, har ett fint medarbetarskap och hjälps åt för att nå mål och det finns inte här. Jag blir hämmad i mitt engagemang och i mina färdigheter, jag får tunghäfta och tappar fokus i samarbete med henne. Jag känner mig värdelös. Det hon gör mot mig, triggar mig till att bli precis det hon gör mot mig. Jag måste skydda mig själv, jag måste bort från hennes närvaro innan hon förgiftar mig ännu mer. Jag har gjort allt jag kan nu, tagit upp med chef, pratar med henne, försökt sitta still i båten, fokusera på positiva saker, föra uppdraget framåt, vad mer kan jag göra?

Det finns en gräns för självbevarelsedrift och hennes gift är som ett luftburet virus, svårt att se med blotta ögat men när den träffar dig bli man fruktansvärt sjuk och det finns inget vaccin som biter. Det går inte mer och det måste få kosta vad det kostar nu, troligen fortsatt ev tjänst. Hon sitter säkert, men inte jag. Jag måste komma i spår igen, i min värderade riktning, jag har halkat ur rälsen och en kurva närmar sig. Fy fan vad det här tar energi och det är så oerhört påfrestande. Egentligen vet jag vad jag måste göra och jag måste orka hantera den oro det innebär med ekonomi och framtid. Att tänka att det kommer att lösa sig på något sätt. Hitta rätt fokus igen och tilltro till mig själv.

Har jag lyckats bryta ett varjedagsdrickande, smygdrickande och återställsdrickande ska jag väl fan också lyckas med att komma vidare ur detta! Jag får ta en dag i taget och fokusera på positiva tankar om mig själv. Jag ska komma ur detta felspår och hitta den rätta vägen igen, så småningom. Lite mer kaffe, sen en löprunda kan vara ett bra första steg.

Ha en fin lördag!❤️

God morgon! Jag har sett att det pågår en stundtals het debatt här på forumet om hur vården fungerar när någon med ett alkoholberoende anlitar den. Det fick mig att tänka på att just rädslan för att bli ”avslöjad” som en alkoholist gjorde att jag inte vågade söka vård. Det var nog egentligen den största anledningen till att mitt drickande gick så långt som det gjorde, och även att just det här anonyma forumet blev min räddning. 🤔 Med detta sagt, om man nu inte vågar söka vård så går det ju att bli nykter ändå. Dock krävs det en enorm beslutsamhet och egen vilja. Och eftersom alla är olika, så klarar inte alla av detta. Då finns det bara ett alternativ, sök hjälp/vård! När man väl är nykter så ter sig den oron som man hade innan som helt befängd. Det är ju för sjutton totalt ofarligt om så hela världen får reda på att man är beroende. Vad kan hända liksom , när man väl är nykter så tas inga körkort, jobb eller barn i från en. Ingen skjuter dig för att du har blivit nykter. Totalt ofarligt som sagt.
Att däremot fortsätta dricka, det är fullständigt livsfarligt. Tänk om alla bara kunde släppa på den jäkla skammen som beroendehjärnan lurade på en.
Men det är lätt att vara efterklok, och ser allt med en fri hjärna. 😅

Lite funderingar här på morgonkvisten från en sprudlande pigg och glad gubbe. 😁

Ha det gött!

@Charlie70 Ja, vi får verkligen hoppas att det lugnar ner sig snabbt. Pratade med den kvarvarande delägaren på telefon häromdagen, utan att tanka honom på direkt mycket info. Han bjöd in oss föräldrar och gode män till ett möte nästa vecka, då vi ska få träffa den nya delägaren.

Det enda jag frågade var om den nya delägaren har en administrativ ådra. Det är bannemej en talang värd att vårda - varje arbetsplats behöver minst en sådan person. Som både gillar och klarar av att styra upp, hålla ordning, göra lathundar och listor med boxar att checka av.

Jag tillhör den sorten på min arbetsplats, och jag vet hur uppskattat mitt arbete är. Någon måste besitta den talangen och ha mandat att utföra den för kollektivet. Annars kan en hel arbetsgrupp famla i blindo. Delat ansvar är många gånger inget ansvar. Jag fick till svar att den nya delägaren är totalt ohändig praktiskt, men väldigt uppstyrd administrativt. Vi får se.

Igår var det både artrosgympan och körsång på kvällen. Plus 8 tim arbete. Idag är det fredag och jag har inga planer förutom att jobba, köpa mig något gott att äta ikväll och bara njuta av leeeeeedig fredag. Att boka upp mig för aw och sådant på fredagar är lönlöst.

Fredagar är min vilokväll - och jag njuter verkligen av den 😍 Lika mycket som jag gjorde när jag drack. (Det tog ett tag dock, minns inte hur länge.) Känslan av ledighet och vila kommer lite långsammare än när jag drack, men när känslan väl kommer fyller den hela kroppen med välbehag. Och känslan stannar kvar längre också, större delen av helgen i princip.

Kram 🐘

@Charlie70 Åh vad det låter härligt! Och, vad du verkar må bra! Så himla skönt för dig att du kan göra dessa aktiviteter som du mår bra!

Ha det riktigt fint!

Kram🥰

Tack för stöd i vårddiskussionen Charlie! Jag delar dessutom din känsla för längdskidor, det är underbart. Och så gullig stämning i längdspåret jämfört med slalombacken, alla hälsar och ser glada ut!

Är så himla nöjd med mitt nya intresse längdskidåkning. Köpte utrustning i höstas, har sedan gått två kurser och förra helgen var jag iväg med en kompis och åkte i fantastiska spå i fantastiskt väder. Då uppnådde jag också mitt mål: att sitta under en snötäckt tall/gran i solen och dricka en kopp kaffe och bara njuta. Helt underbart! Och nu när skidsäsongen snart sjunger på sista versen har jag tagit tag i nästa projekt, nämligen att spring i grupp. Tränar styrka och spinning gör jag en del men just springa har jag aldrig kommit igång med. Det vore så bra om jag gjorde det får då kan jag få in lite träning med korta rundor även de veckor jag har flickan. Kan räcka med en kvart för att göra mig till en bättre mamma. Första gången började vi med att springa 20 sek och gå i två minuter. Helt min stil, det här kommer bli bra!

OCH det är så f-b skönt att inte dricka. Jag ville göra saker som dessa även när jag drack men det blev så klart ingen kontinuitet när annan aktivitet lockade mer/kändes enklare. Ingen kontinuitet=det rinner ut i sanden för mig. Nu vet jag att fullföljer mina projekt och därmed också ger mig själv chansen att bli bättre och när man blir bättre blir man glad och tycker det är roligare. Finns bara win-win här alltså.

Kramar från tacksam Charlie!

@Andrahalvlek vi får hoppas på att det lugnar sig snabbt efter förändringarna på boendet. Och simma lugnt nu med din heltid. Stor skillnad mellan 75% och 100% tyckte jag. När jag gick upp på 100% jobbade jag länge på 50-75% nivå. Nu jobbar jag 100% men orkar inte 8 timmars dagar. Jag ger järnet när jag är där (har inget val :-)) men sällan jag på papperet har 8 timmar. Det har tagit mig sedan september att komma hit. Vi är dessutom fortfarande funkisföräldrar med allt vad det innebär.

Kram!

@Se klart men STORT grattis till lilla underverket! Hoppas att allt gick, och går bra för familjen.

Kram!

Dag 19. Läser vidare i Tänka klart. Allt känns inte så relevant, men mycket är väldigt tänkvärt och förklarar varför det är så svårt att sluta med A. Som inte bara har med beroendet att göra. Känner igen mig i den inre kampen som hon beskriver. Som kan vara så obegriplig.

Sambon kan också registrera sig här, totalt anonymt, du behöver inte veta användarnamn t. sambon etc. Finns program för anhöriga här.

Diskutera en utvecklingsplan samt hur ni hanterar situationen tillsammans, diskutera den med specialist (digitalt eller genom vården). Vissa kommuner har även stöd för parterapi i ank. till beroende.

Jag har berättad om alla program jag deltar i samt försöker vi komma överens hur vi hanterar mina egna . Lång process och mycket jobb. Som allt i livet.

Önskar att jag kunde önska lycka till, men faktumet är att man ska önska "jobba på".

@Himmelellerhelvette Vad bra att du tar av din energi till dig först och sedan det som blir över till andra.
Något jag också lärt mig att göra för att orka och för att kunna ge. Som uttrycket ”du måste älska dig själv först, för att kunna älska andra”. De orden får en innebörd nu och som tillämpas. Att känna medkänsla med sig själv och därmed även med andra. Att man ska vara snäll mot sig själv, den viktigaste huvudpersonen i ens liv. Det är så skönt och härligt när man är snäll mot sig själv. Man skulle aldrig vara så taskig mot någon annan som man lätt kan vara mot sig själv, med tex tankar om att man suger och inte duger. Det skulle man ju aldrig säga till någon annan. Nä, man ska vara snäll mot sig själv❤️.

Ja, tycker också att minnen och känslor poppar upp. Tänker att vi processar mycket som inte bearbetats klart, att vi som nyktra får en chans att göra det för att komma vidare. Att kunna tänka om det i flera olika perspektiv. Jag var med om detta för några veckor sedan.

Jag riktade min uppmärksamhet på min kollegas dåliga beteende som gjorde att jag blev ilsken och fastnade i dessa tankar. Ju mer jag tänkte på det ju argare blev jag. Det i sin tur gjorde att jag fick negativa känslor som energi och jag började rikta den energin mot mig själv, började få dåliga tankar om mig själv. Jag fastnade ett tag i detta. Insåg att jag måste rikta om min uppmärksamhet mot den riktningen jag vill gå mot. Till att börja med inte ge min kollega någon energi och uppmärksamhet för jag kan inte påverka hennes personlighet. Jag riktade den mot, hur jag vill känna och må igen och mot att jag vill komma vidare ta tag i saker jag kan påverka positivt. Mitt fokus var på att försöka hitta en lösning på hur jag ska bete mig i förhållande till kollegan. Typ skärma av hen och inte låta mig bli påverkad och dras in i hens energi. Fokusera på min arbetsuppgift och mitt mående. Jag skyddade mig själv från att bli ilsken och tycka illa om mig själv som följd och sätta gränser. Det gav tillväxt i positiva tankar och känslor om mig själv. Tidigare satt jag i en båt utan styrning i en storm, nu sitter jag still i båten i ett vindstilla vatten och ror lugnt framåt.

Ha en fin torsdag❤️

@Himmelellerhelvette Men herregud vad bra att du passerat 7 månader! Skulle vilja skriva siffran 7 med gigantisk stor siffra, i fet stil och lysande färg! Siffran gör sig inte rätt så litet och försynt som den uttrycks här i texten. 7 månader! Helt grymt! Jag är nu på 6 mån, en vecka och en dag! (But who’s counting? 😄) Trodde jag aldrig när jag började min resa. Du ska vara så stolt över dig själv! Vi är värda allt det tänkbart bästa med vår hälsa efter alla år som dränerat oss, både fysiskt och psykiskt. Du har också klivit in här, på detta forum. Det vågar jag inte ännu. Kanske när jag är uppe i 7 mån.. 8.. 9.. eller nåt, när jag känner att vågskålen tippat över mot ett år. Läste in lite tvivel och känsla av ensamhet i din tråd för ett tag sedan. Tänker att våra tvivel osv nog inte bara är en del av processen som någon slags fras att häva ur sig, utan verkligen är viktiga för oss att ta oss igenom. De behöver passera vår väg för att vi ska hitta våra egna verktyg för att hantera dem framgent också. För mig var det negativa som följde FAR FAR AWAY sjukt mycket sämre och mycket längre tid än det lilla jag fick ut av alkoholen. Först nu har jag själv kunnat börja bearbeta mina dåliga minnen av rusen, av allt dåligt jag gjorde och alla pinsamheter och all skam jag ådrog mig. Men nu har jag å andra sidan också kunnat börja slappna av lite mer i min nykterhet. Känna ett större lugn i att veta att det ju går att vara nykter där det förväntas annat, tex middagar osv (men inte har det blivit mkt middagar eller partajer precis nu mera!). Men än vågar jag mig inte på att starta en tråd här. Där är jag helt enkelt inte än. Därför är du extra imponerande! Wow och stort grattis! 🎉🥰

@Himmelellerhelvette Hej! Jag minns att jag hade väldigt många aha-upplevelser, och att det poppade upp saker som jag liksom aldrig hade tänkt på förr.😃 Jag såg även saker som jag aldrig lade märke till förr. Kunde studera fina byggnader och saker i naturen. Och även minnen från min barndom. Det var som en helt ny värld som uppenbarade sig. Det var nog mest under mitt första nyktra år, men även under det andra. Det kändes lite konstigt och ovant, men jag såg/ser det enbart som positivt.
Riktigt häftigt! 😍

Kram

Tack kära @sattva- ja det stämmer, otillräcklighet är en bra beskrivning. Tar det med mig till tänka-hörnan.
Imorgon ska jag besöka den lilla lillasystern. Livet alltså 💙😴🌱🙏🏻

Åh, ja något galej på fredagen är ej aktuellt här heller- galej för mig är räkor, kattgos, bra prat och mysig kväll med man och sn film jag ofta somnar till- vilket party. Älskar det. Kram och var rädd om dig ❣️

PS. Massage klämde jag in idag också, för första gången sen 27/12. Priset har ökat och tiden minskat, så varannan månad får det bli framöver.

En sak jag tänker på som jag måste fråga er som går före:

Jag får så otroligt många minnen som poppar upp hela tiden! Kan bli helt paff! ”Va! Hur kom jag och tänka på det?” Det är som om hjärnan går på högvarv med att bara öppna upp fler och fler minnen! Kan ni känna igen er i det?

Kram

Livet traskar på! Motgångar i det vardagliga livet kommer som på räls men jag tar mig igenom oron och försöker tänka positivt och landa i lugnet.

Jag försöker ge av den energin jag får, försöker tillgodose mig själv först och ge av det som finns kvar. Det ger mig även energi att ge av den lilla jag har till andra men när jag verkligen inte orkar försöker jag acceptera att jag måste ta hand om mig själv först för att kunna finnas för andra.

Jag är tacksam över att jag är nykter, att jag tog mig igenom glipan som öppnades för mig och tog tag i mitt problem med alkoholen. Att det skulle komma så många motgångar under denna resan var jag inte beredd på men motgångarna har nog egentligen alltid funnits men förr har jag dränkt och förträngt, nu går jag igenom, processar, känner och jobbar på att läka.

Kl 20.59 landade jag till slut i badkaret. Pust. Onödigt lång dag.

Dagen har innehållit en massa teknikstrul, så till slut fick jag låna en dator av IT så att min dator kan blåsas helt ren.

Bilolycka på vägen hem orsakade långa bilköer, så den lagade maten hos dottern fick blåsas av och istället åt vi smörgåstårta när jag väl kom fram.

Ett shopping besök på Maxi hade jag lovat henne och sen behövde hon hjälp med några saker. Skära morötter i stavar och lägga i små grönsaksburkar och dela upp ett jättepaket bröd i mindre påsar.

Nåväl, dottern är nöjd och är hon nöjd så är jag nöjd. Snart läggdags, och imorgon jobbar jag hemifrån och då slipper jag resandet åtminstone. Jag hoppas att lånedatorn håller måttet bara.

Kram 🐘

Dag 18. Allting känns bara bra. Sover som en stock och vaknar utvilad.
Mycket lite oro. Ibland seglar ett vinglas förbi och jag låter den flyga. Kanske med en lite suck, men så kommer jag på hur bra det är att vara utan. Så himla skönt. :) VILSAMT!

@Sattva Ja, det är klokt att inte ösa på bara för att man har ork. Jag ska ju orka och hålla över tid.

Kram 🐘

@aeromagnus Hej är ny här. Har lite samma problem som dig. Har läst din resa men jag har en fråga. Vågar du åka iväg utan antabus då du skrev förra året att du ska ta medicinen om du åker iväg. Jag har varit periodare men inser nu att antabusen är min trygghet när jag utsätts för miljöer som kan trigga. Hur tänker du? Har du gått på AA och känner att du är klar med ditt drickande? Känner inte att jag vågar lita på mig själv ännu. Dessutom har jag två barn och fru som jag lovat en bra semester. Men vill gärna höra hur du tänker.

@Andrahalvlek Ja du har ju gjort denna resa förr, så du vet ju vägen! Ett annat oombett tips bara😘; halvera/ minska vad du gör de dagar du känner att du har gott om energi. Så att batteriet inte tar slut. För att slippa berg-o-dalbanor i måendet...🍃🌷🌼