Senaste kommentarerna i forumet

Jag har levt som singel (dock har jag varit olyckligt kär under en ganska lång period) alla mina 4 nyktra år. Jag trivs enormt bra i min ensamhet. För bra. Oroväckande bra...!
Men helt plötsligt så blev jag bara stormförälskad. I en ganska mycket äldre man.
Allt det där som var förknippat med att vara full, som jag tryckt undan ganska lätt som singel men som bara är en såndär självklarhet i en parrelation, i alla fall för mig, måste jag nu ta tag i.
Ni som fattar ni fattar: ut på dejt och dricka vin, äta långa middagar och dela på flaskor, kolla på film med ett glas vin i handen, dricka för mycket glögg vid advent, fira med champagne, ha sjukt sex efter massa vin, ta med en öl till stranden, grilla med cava till fördrink, strosa på stan och stanna till och dricka drinkar, ha djupa existentiella samtal efter att man tittat för djupt ner i flaskan - ja, jag skulle kunna fortsätta glorifiera mitt nyttjande av denna drog i all oändlighet, specifikt kopplat till att man har en partner. För mig har tvåsamheten varit så starkt sammankopplat med alkohol, och jag inser nu att samtliga av mina partners jag haft antingen varit medberoende, eller varit glad i alkoholen själv – en vet jag missbrukade marijuana till vardags. Hur fan hade dom annars stått ut med mig?
Det enklaste när jag blev nykter var att ta bort tvåsamheten. Och jävlar va skönt det var!
Men nu har jag träffat en äldre man som sagt var. Det kom spontant att jag berättade att jag var nykter alkoholist. Det kom med en gång. Han tog det bra. Ställde frågor. Jag berättade. Jag berättade också hur jävla trasig som människa jag egentligen är. Särskilt i interaktionen med andra människor. Inte så mycket ensam. När jag är ensam, utan att behöva vara social, gärna djupt inne i skogen, långt in i moder jords famn, sovandes under bar himmel, lyssna på de vilda djuren, då tycker jag mig själv vara en skapligt fungerande människa faktiskt.
Vi träffas nyktert. Han kan ta ett glas vin på restaurangen, men jag har förklarat för honom att det är nolltolerans på alkohol i hemmet. Det är helt okej med honom, som det verkar. (Jag börjar direkt fundera på vad det är för fel på honom, haha!)
Jag tyckte jag först blommade ut med honom. Allt kändes så enkelt, äntligen var det min tur, men så kom osäkerheten till mig. Jag har någon halvtaskig känsla i magen, och är ofta svartsjuk. Och den där halvtaskiga känslan vill jag gärna fly undan. Med alkohol. Eller att göra slut, fast jag inte vill göra slut.
Jag kan liksom bli helt fixerad vid saker. Som äter min själ inifrån. Och det är inte utan att jag undrar om tvåsamheten verkligen är något för mig – jag tror inte jag klarar av att ta emot kärlek. Lika mycket som att jag vill ha kärlek av honom, så kan jag ibland kvävas av hans kärlek, och när jag inte får den eller självmant ökar avståndet, blir jag samtidigt fixerad över att han inte bekräftar mig.
Ja, ni hör ju. Jag är helt störd.
Jag vet inte hur det är att leva nykter i en relation, jag vet inte hur jag ska hantera känslorna. Jag har alltid druckit på känsla – för mig handlade det lika mycket att höja de höga topparna, som att supa ner mig i min sorg. Det fanns aldrig några mellanlägen, och det gör mig till en extremt farlig person tillsammans med min före detta vän Alkohol.
Tålmodigt står han vid sidan av mig och låter mig krångla. Min svartsjuka tar överhand. Han ber mig lita på honom – hur fan litar jag på en annan människa?! Jag har fullt upp med en dag i taget och att lita på mig själv, just idag, just nu. Och jag fattar inte att han står kvar, så många diskussioner och argumentationer vi haft, eller det är ju mest jag som argumenterat med honom.
Någonstans i min nykterhet så har jag förstått att mitt krångel betyder att jag undermedvetet försöker fösa honom ifrån mig, trots att jag älskar honom. Jag ser sambanden nu med att jag i varannan mening kan tala om för honom att jag är oduglig, värdelös och en jävla f.d dekis, inget att satsa på. Ful är jag också, brukar jag tillägga. Han säger att han är smått road av alla mina små varningsflagg jag hissar längs med stranden där han går, men att tidvattnet uteblir. Kvar vajar mina små flaggor som han knappt ägnar en sekund åt att studera. Han går med mig. Och jag hissar flagg. Och ibland funderar jag allvarligt på, om jag borde gå i psykoterapi eller om jag är ett såndär hopplöst fall som bara borde avlivas.
Ibland håller jag honom krampaktigt i handen och tänker att han är mannen i mitt liv, ibland går jag före honom och hissar flagg och stoppar ner min hand i min egna ficka och tänker att det är så jävla jobbigt att leva i tvåsamhet att det förgör mig.
Sen säger han: Jag är så glad att jag fått lära känna den nyktra Dee och inte beroende-Dee.
Just då, när jag är mitt uppe i att hissa flagg och krångla som satan själv med honom, så kan han säga det där, och jag bara tittar på honom och undrar vad det är han inte ser som är så jävla uppenbart.

Direkt efter jobbet (kl 10-14) blev det julklappsrace med yngsta dottern. Inköp och paketinslagning. Däremellan landade vi på Max. Deras ”kycklingsallad” är verkligen trist, inte många kcal i den. Mättar inget vidare.

Under paketinslagningen hemma hos dottern moffade jag i mig 10-12 skumtomtar innan jag hann blinka knappt. Totalt tog racet 3,5 timme. Men nu är det gjort!

Trots skumtomtar blev det inget mer socker - frukt avslutade jag kvällen med. Vindruvor, kiwi och clementiner 😋

Kram 🐘

@Se klart Rörande fint inlägg ❤️

Kram 🐘

Tidig kväll i detta bo.
Är trött efter en lång dag som avslutades med begravning. En snäll, social och rolig vän som också tampades med ett alkoholmissbruk som till sist tog hans liv. Så bottenlöst sorgligt är det med unga barn (vuxna, men unga- de hade behövt sin pappa många år till) och ett liv delvis till spillo.
Jag ”kände igen” den här mannens sort av person när jag träffade honom första gången. Så kul och lite galen. Massor med vin och tok. Jag tyckte så mycket om honom från första stund. Så har det varit med många av mina vänner. Vi har krokat i varandra, umgänget har liksom byggt på det roliga, knasiga- och vinet.
Inte lika roligt och knasigt i ett kapell.
Alkoholism är en sjukdom men den är också så ego-centrerad. Barn som bönar och ber. Som bryter kontakten eller inte bryter kontakten därför att medberoende och oro- är för stark.
Ändå; fortsätter alkoholisten. Med stora hänsynslösa kliv över människor som är ömtåliga. Det gör mig ibland väldigt arg.
Man kan ju inte bli arg på nån som har cancer?
Men ÄR vi verkligen lika hjälplösa inför alkoholen som inför tumörer och metastaser? Jag vet inte.
Det finns iaf inget forum där man kan friskna till från cancer med andras stöd och hjälp. 🙏🏻
Jag är väldigt tacksam över forumet idag.
Jag är tacksam över mitt jobb-gäng, så uthålliga och energiska trots årets sena timme.
Jag är tacksam att jag kan sitta i en kyrka och vara ledsen över livets skeenden men ändå inte vara arg på gud utan i rummet känna mig omsluten av andras närvaro och av nån sorts kraft som tillåter sorg och att det är okej att känna det som känns.
Godnatt på er kompisar! 🥰

Varma tankar och kraft kommer här ❤️🌟

@majken_r skickar all kärlek, medkänsla och omtanke till dig. ❤️❤️🥰🐳

@majken_r ❤️ 💪

Jag skickar all energi och kärlek till dig och de dina🙏🏼❤️❤️❤️❤️❤️❤️

@majken_r Men så svårt! Å jag tänker att ord känns futtiga😔Jag hoppas och önskar att din dotter och din familj får allt vad som behövs i denna situation 🙏🏻
Stor varm kram🥰

@majken_r Fruktansvärt tufft, jag har inte ord till sånna hemska situationer. Det är något jag skulle vilja lära mig, att finna ord när jag vill säga något tröstande.

Tänk på att vi finns här där du kan skriva om din frustration så kommer vi stötta med det vi kan🙏

Jätte kram❤️

@majken_r Åh nej, så otroligt jobbigt för er ❤️ Finns liksom inga ord som räcker till. Klokt att hålla i med meditationen, det är oerhört hjälpsamt både förebyggande och akut.

Styrkekramar i massor till er ❤️ Fortsätt skriv här, det hjälper lite att sätta ord på det man tänker och känner.

Här under ”Det vidare livet” skriver vi om livet precis som det är, utan alkohol som stötdämpare, gas och broms.

Kram 🐘

@majken_r Åh, nej vad tufft för dig/er❤️. Massor av kramar genom cyberspace❤️. Så tacksamt att du mår som du gör och står på stabil grund i detta så svåra. Precis som @Andrahalvlek säger finns vi här för dig och stöttar så gott vi kan. Att skriva om hur du har det kan hjälpa, när du orkar. Jag hoppas innerligt att det ska gå väl för din dotter❤️❤️❤️

@majken_r Men åh, så tufft! Du har all min medkänsla i detta så oerhört svåra❤️🌸

@Andrahalvlek jag har nyligen fått besked att min dotter, 11 år, har fått återfall i sin cancer och prognosen är mycket dålig. Så jag är tacksam att jag mår så bra som jag gör, att mina verktyg i form av meditation, yoga och mjukhet finns närvarande i mitt liv. Att vara nykter och klar. Tack för frågan❤️

@majken_r Vad håller dig vaken om natten? Allmän stress eller något specifikt. Vi är duktiga härinne på att bollplanka dilemman och funderingar 🤗

Kram 🐘

@VaknaVacker Tack för tipsen! Just nu är det pepparkakor och bjudchoklad vart man än vänder sig, så det gäller att hia sig och tänka ”nej, du mår bättre om du avstår helt”. Nyttig träning.

Kram 🐘

Åh vad fint, ser fram emot att läsa hur det går🤗

Vinäger,du får ett ❤️ tillbaka, för att du är så klok och förstår hur viktigt det är med vår sargade självkänsla och att vi behöver bygga på det som är bra. Vi är alla värda att få känna oss som lucior, även om det finns starka krafter både här och där som försöker släcka ljusen. Några tycker inte att andra ska få vara lucior. Men vi som fattat, vi vet att ljuset kommer inifrån och det ljuset kan ingen släcka. Vi får jobba på vårt inre ljus. Kramar till er alla!

Halloj, ja det är likt. Sockersug och alkoholsug. Missbruk för att dämpa känslor.
För mig handlar det om balans, att må bra... och äter jag bara lite sött efter maten så funkar det just när det finns mat i magen. Blir ingen blodsockerrusning vare av mängden och det lilla smakar ljuvligt gott.
Sen finns det smarta efterrätter att göra, tar hellre i lite sötningsmedel än socker.
Kram🐻

❤️❤️❤️

Läst härinne. Alla fina och modiga inlägg.
Orkar och kan inte skriva så mycket eller ofta som jag skulle vilja, och behöva.
Såg mig själv i spegeln en morgon när jag vaknat efter en något sömnlös natt. Trött blick, svullen runt ögonen. Kom ihåg att så såg jag mer eller mindre alltid ut förr. Även fast jag inte drack så stora mängder. Nuförtiden är jag liksom fast och klar i ansikte och blick. Tycker om det. Det och att vakna nykter. Närvaron. Ska minnas det. Kram och sov gott i kylan ❄️

@Andrahalvlek @Geggan @Himmelellerhelvette ❤️

Nell, självklart! Blir lite rörd, men framför allt glad över att ni gillar den. ⭐️🕯⭐️

Tack, Vår2022, ha en fin luciakväll. 🌟

Tack alla för gratulationerna!

Jag längtar efter en IRL-träff på alkoholhjälpen, någon som vet om det är nått på gång?

/Dee

@vår2022 Så sant❤️