Senaste kommentarerna i forumet

Tänk så mycket kraft och påverkan det finns i våra tankar. Jag kan se det så tydligt då jag förändrat mina tankar om mig själv från negativa till positiva tankar. I samband med att gå från varjedags drickande och negativa tankar till nykter varje dag och positiva tankar, i alla fall som oftast.

Tankens kraft är enorm och tankar är bara tankar, inte sanningen. Hur lätt det är att ta negativa tankar för sanningen och positiva tankar som utopi, när man sitter fast i sitt beroende. Och om man ändå lyckas att uppbringa positiva tankar, flytta sin uppmärksamhet och fokus till det så påverkas tankarna och därmed känslorna om sig själv. Man får ett slags hopp om sig själv i hopplösheten. Det hände mig. Bräckliga hoppfulla tankar och känslor, men jag vågade i alla fall testa om det skulle hålla. Jag vågade chansa och släppa mitt trygga helvete, skippa mitt undvikande beteende och rädslan för att misslyckas. Inte gardera med gömda flaskor på olika ställen om ångesten skulle bli övermäktig.

Jag skruvade mitt fokus och min uppmärksamhet på livet, det jag ville leva och uppleva. Ett liv fritt från alkohol, det som förstörde, det destruktiva och de svarta tankarna om mig själv och livet. Ju mer jag uppmärksammade dit jag ville komma, de värden jag ville ha i livet, desto mer växte de positiva, varma och hoppfulla tankarna om mig själv i styrka och i tillväxt. Jag kan! Jag vill! Jag ska! Jag gör! Jag fortsätter! Jag är bra!

Jag trodde det var floskler, tänk positivt! Bara snack! Något som glada, lyckliga människor hittat på för de vet inte hur det är att vara i skiten. Det är ju redan lyckade och har inget beroende. Lätt för dem att säga! Men nu vet jag, det är inte bara floskler eller snack, för det går att ändra på sina negativa tankar om sig själv till positiva. Man påverkar sin hjärna, det är det det handlar om. Att man ändrar på sina automatiska tankebanor i hjärnan. Det går med träning. Och allra bäst om man har möjlighet att göra det med en utomstående som ser och tänker om dig på ett annat sätt än man gör själv.

Som att äntligen få komma till ro med sig själv och få njuta av livet😁.

Nu ut i det soliga vackra vädret på en lång och skön promenad i skog och mark och njuta av att vara här och nu🌞❤️

Imorgon börjar jag jobba 100 procent. Jag hade ett snack med min nya närmaste chef i fredags. Berättade att jag mår bra generellt, men att jag har svackor ibland. Då känns det som att rycka ur kontakten, jag kan inte tänka en tanke till. Då brukar kroppen bli ännu mer värkbruten dessutom. Nästan så jag tänker att värken i kroppen är ett symtom på orkeslösheten 🤔 Som om kroppen har hittat ett sätt att få mig att ta det lugnt. ”Ligg ner för fan människa!”

Min nya närmaste chef D är verkligen toppen. Närvarande, trygg, stabil, inkännande, snäll, trevlig och väldigt lyhörd. Man dessutom, bara en sån sak. Jag måste säga att han är den första man som jag har jobbat med som har så många bra kvinnliga egenskaper. Jag brukar ofta prata om manliga och kvinnliga egenskaper, istället för att prata om män och kvinnor. Jag har tex en del manliga chefsegenskaper - vältalig, beslutsför, rakt på sak. (Och givetvis pratar jag i generella termer nu.)

Mitt enda bekymmer med D är att jag undrar om han ens har förmågan att sätta ner foten och peka med hela handen, för det behövs också ibland. Om man alltid frågar ”är det någon som har lust” - och sen tar på sig de tråkigaste arbetsuppgifterna själv - så får man problem i längden. Det finns alltid medarbetare som roffar åt sig godbitarna.

Jag är av den åsikten att vi delar lika på tråkuppgifterna och gulduppgifterna. Alla ska kunna göra allt - och det minskar sårbarheten i gruppen. Mitt rättvisetänk är grundbulten i mitt ledarskap. Det och närvaro i stunden. ”Jag är här med dig nu, nu, nu.” Jag har inga problem med att säga: ”Vi delar på alla arbetsuppgifter och alla ska kunna gör allt - så den här veckan får du A göra detta.”

Nåväl. Vårt samtal i fredags var väldigt bra. Han visade att han läst av mig bra hittills och han satte ord på att han är rädd om mig och vill att jag tar det i min takt. Vi kom överens om att jag ska lyssna på kroppen och ta ut en komptimme då och då, när jag behöver. Han behöver bara veta när/att jag avviker och när jag fått ihop 8 strötimmar så sätter jag upp en kompdag i agda. Han föreslog även att vi om två veckor ska stämma av hur övergången från 75 till 100 procent känns för mig.

Vis av tidigare erfarenheter vet jag att steget mellan 6 tim per dag och 8 tim är stort. De sista två timmarna är riktigt tuffa, just för att effekten dra-ut-kontakten kommer plötsligt och är nästan förlamande. Jag får liksom vara glad om jag tar mig hem. Så det gäller verkligen att känna av kroppens signaler tidigare, innan dra-ut-kontakten-känslan kommer helst.

Det jag kan göra är följande: 1) fika fm och em, 2) få frisk luft och dagsljus på lunchrasten, 3) ligga lite lågt med kvälls- och helgaktiviteter de första veckorna för att hushålla med energin, 4) nöja mig med att jobba som vanligt och inte ta på mig större projekt.

Så ser planen ut. Nu kör vi!

Kram 🐘

Min erfarenhet an en (1) terapeut var att hon ställde frågor och jag satte ord på. Det är nog så många jobbar tänker jag. När man sätter ord på och får bekräftelse på det man säger och hör sig själv händer något. Min terapeut var nog inte vörldens bästa, men det öppnade ändå upp någonting. Så har du chansen att prata med någon om dig själv gratis så ta den. Underbart att nån har betalt för att lyssna på mig.

@Se klart Det låter som om du bor i de bästa av världar för dig. Så gott🙏🏻
Nej, alla vill inte bo centralt så är det. Jag för min del vill inte bo i Stockholm men skulle gärna åka dit lite oftare och stanna lite längre när jag är där. Hoppas kunna åka igen i slutet av våren/försommaren. De senaste gångerna som jag har varit i Stockholm har varit vintertid vilket också har sin tjusning men nu vill jag annat.

Tycker att förkylningsbacilluskerna vill hälsa på dig lite för ofta men hoppas att de försvinner snabbt nu!

Kram🥰🐬

@Axianne du skriver att du önskar att du kunde få fatt i känslan och lösningen så du kunde skänka den vidare.
Jag ville bara berätta att det Gör Du! Jag har läst dina trådar så många gånger att jag borde kunna dem utantill vid det här laget. Det är främst tror jag din fantastiska berättarteknik, men även det stora igenkännandet jag har när jag läser dina inlägg. I stort sett alla situationer du beskriver har jag varit med om förutom att jag av någon anledning klarat av att behålla både körkort och jobb.
Men tillbaka till att dina berättelser hjälper andra; jag kan självklart bara tala för mig själv men för varje gång det blivit värre och värre till den punkt att jag skulle hoppa framför tåget om jag bara orkade släpa mig till närmaste räls, så har det funnits en liten men väldigt starkt brinnande låga och den är Du Axianne. Om du skulle välja att blogga på deltid eller ge ut en bok så skulle jag stå först i kön att köpa den.
Så du ser... Du har redan gjort skillnad.
Kram från 3-dagars nyktra Vill Bara Sluta

Tack alla för era inlägg!
Ja, jag behöver nogjolla vissa saker med någon som kan tolka det hela utifrån. I grunden tror jag att det som pressat mig en längre tid på hemmaplan handlar om det gamla vanliga-att sätta gränser o stå ut med obehaget. Att inte ta över andras känslor o att inte ta ansvar för andras känslor. Det är nog mest HURet jag behöver hjälp med där. Och kanske att få ett proffs syn på situationen som helhet. Jag känner mig lite för insyltad för att kunna se klart just nu.
Och på jobbet tror jag mycket handlar om att vi har en chef som är ganska otydlig. Hon ger mycket frihet under ansvar, men det ger också mycket utrymme till tolkningar. Jag känner mig dock väldigt ensam i mina tolkningar. Och chefen ger inget bra stöd i vår kommunikation med varandra. Det är mest "Lös det!" Och i de kompromisser vi då gör blir ingen riktigt hörd eller nöjd...

Ja, det kan nog bli riktigt bra att få stöd i allt detta!

Ja vad bra att du kunde ändra dig? Många av oss här har vant oss vid att vi ska klara mer än alla andra. Det verkar ligga lite i samma låda som alkoholen. Eller kanske lyfter man in alkoholen för att orka. Oavsett höna och ägg, så tänker jag att det är både mognad och liksom klarsyn att kunna byta perspektiv. Ser fram emot att höra mer om du vill dela med dig. Jag har gått i terapi minst motsvarande en jorden runt-resa och i olika konstellationer. Exman, skilsmässan, nuvarande man med bonusfamiljbygge. Egen terapi vid diverse sänkor i topografin. De allra flesta har varit bra. Nu är ju inte detta terapi som du pratar om, men att få en utifrånblick har varit hjälpsamt för mig. Stor kram, älskar också lördag morgon mest av allt! 😴😴😴

Tack för påhälsning @varafrisk ja jag håller med dig att det är lyxigt att bo centralt i stockholm- men det är ju sannerligen inte alla som vill göra det å andra sidan. På landet bor jag i en by vid en sjö, men inte så långt till havet. Jag är glad varje gång jag öppnar dörren till landet- och varje gång jag kommer till stan igen. Många gånger blir det- att glädjas. 😃 Nä något nagelfix eller ens utevistelse har det blivit pga förkylning och rejäl hosta. Var länge sen, som tur är. Försöker att inte hasta iväg och ut för tidigt, en prövning för det mesta men just nu känns det nästan omöjligt att tänka sig. Vila- och podd här, kram 🥰

@Sattva så klok du är, funderar och processar. Testa samtal, kan förhoppningsvis bli bra🫶🏼

@Sattva @vår2022 @Varafrisk @Andrahalvlek Stor kram till er🌸💕

@majken_r Ja, den känslan du beskriver gör det så värt att vara nykter och blir ett självklart val. Eller rättare sagt en självklar livsstil😁. Underbar dag idag med sol, snö och någon minusgrad. Blev en lång och härlig hundpromenad i skog och mark. Ha en skön promenad och en fin myskväll❤️

@Sattva Låter som en fin möjlighet att få reda ut lite och sortera. Har man inte balans privat påverkar det ofta även arbetet i någon mån. Jag och min man pratar ofta om hur viktigt det är att reda ut det som behöver redas ut hemma, för att vi ska funka bra på jobbet. Likadant om det är mycket på jobbet, som du nämner härbärgera från patienter. Ta chansen och se hur det känns💕

Mycket bra jobbat!!🌟🌟🌟

@Sattva Personkemin är jätteviktig! Så tveka inte att byta om det inte känns rätt.

Kram 🐘

@majken_r Ja, det är så härligt att vakna med vetskapen att man inte druckit dagen före.

Ska också ut i solen och rasta hunden☀️

Ha en fin dag☀️Kram🐬

@Sattva Tycker att det låter toppen att tacka ja. Förhoppningsvis blir det inte sämre.

Kram🐬

@Andrahalvlek Ja, en naturlig sömn är ju superviktigt för hjärnan!
Låter som en full dag verkligen! Ha det så kul!

@Andrahalvlek Hålker med. Att prata med ett proffs borde bli bra.
Vet inte varför min omedelbara reaktion var Nej Tack. Av flera orsaker säkert. "Kan själv" är nog vädigt starkt hos mig. (Hallå Sattva, du är inte mer än människa du heller). En annan orsak är att jag för många år sedan i samband med min skilsmässa sökte stöd. Och blev grymt besviken på den terapeuten. Hon gick på autopilot, såg eller hörde mig inte kändes det som.
Men som sagt, min förhoppning är att få hjälp att se det jag själv inte kan se.
Och faktiskt, att leva som jag lär är viktigt för mig. Om jag ska göra det, ska jag gå vidare o tacka ja till detta.

@Sattva Mycket klokt. Prata med ett proffs, och när du pratar kommer saker att liksom lägga sig på plats helt automatiskt. Att gå till psykolog och prata är bland de bästa investeringar man kan ge sig själv. Och om jobbet betalar - tacka och ta emot! Jag har gått till samma psykolog mer och mindre regelbundet sen min första utmattning 2007. Jobbet betalar, via Företagshälsan, riktigt nice.

Kram 🐘

@majken_r Idag, och alla andra lördagar och söndagar, kan jag verkligen instämma till fullo. Just idag var det dock extra tydligt och viktigt efter en tuff jobbvecka, jag är så enormt tacksam för att jag förstod - och agerade.

Kram 🐘

OBS. Det ska vara psykläkare, dvs psykiatriker. Han är inte psykolog. Stor skillnad.

Sovmorgon till 10.35. Med beröm godkänt! Jag har drömt jättemycket i natt. Så mycket att jag stundtals trodde att jag var vaken och fantiserade. Men drömmarna var som vanligt hoppsan hejsan och en salig blandning, en sådan blandning att jag inte ens skulle kunna fantisera ihop dem. Och jag minns ingenting nu när jag vaknade.

Min psykolog läkare frågade mig om drömmar senast, och tydligen finns det ett begrepp för de där drömmarna där man nästan tror att man är vaken och fantiserar. Glömde det begreppet i nästa minut dock. Huvudsaken är att jag drömmer för det är ett kvitto på att min hjärna funkar och gör sitt jobb som den ska. Nattetid ska den röja och slänga och organisera, stoppa rätt saker i rätt box. Vidimera kunskap.

Nu, med frallor och kaffe ”på sängen”, känner jag mig ekorrpigg. Så där som små barn kan vara. ”Vad ska vi göra nu, nu, nu?” Hela världen känns som ett öppet tivoli - bring it on! Men självklart kastar jag mig inte ut. Jag sitter här i sängen och njuter av piggheten och skärpan i skallen ett tag till.

Tänk att jag i mitt förra liv hällde en massa vin på den enorma fredagströttheten och sen vaknade jag upp som ett vrak lördag morgon. År efter år. Tänk att jag inte förstod bättre - men det gör jag nu. Tack och lov 🙏🏻

I eftermiddag ska jag på bio med yngsta dottern, gå och äta på favvostället, åka till ex-svärisarna och kolla mello-finalen och sen ska yngsta dottern sova över hos mig. Full rulle med andra or. Just nu rast och vila. Och kaffe. Och vita frallor - som jag aldrig äter till frukost på vardagar.

Kram 🐘

@Varafrisk Så fint! Det ger pepp att läsa att andra faktiskt bemästrat detta elände. 🙏🏻🥰 Lycka till du med!👍❤️👍

@majken_r Ja visst är det härligt!! Njut av din dag!🌟🍃🌸

Sovmorgon!!!!
Åh det är så underbart skönt med lördagens sovmorgon!!
Efter denna veckan som varit ganska krävande är det en extra stor frihetskänsla.

Är lite ur balans. Hamnade i en konstig grej med närmsta kollegorna i veckan. Chefen sökte upp mig sedan o jag kände mig som ett problembarn. Hon menar det inte såklart, att jag ska känna så. Men hon i sin välmening vill dra in företagshälsan o samtal. När min obalans egentligen handlar om att jag härbärgerat lite för mycket på hemmaplan lite för länge. Men jag vill inte ha den transparensen gentemot chefen. Så jag sa nej tack till det.
Sedan har jag funderat lite. Jag kanske skulle tacka ja till enskilda samtal. Det kanske skulle göra mig gott. För även om grundorsaken handlar om saker på hemmaplan, så finns det ju även saker på jobbet som jag reagerar på. Och jag härbärgerar mycket från patienter också, utan att ha någon att i min tur prata med utom kollegor. Som inte kan mitt arbetsområde o inte riktigt kan förstå pålagringarna. Ja, jag pratar nog med chefen o säger att jag ändrat mig o tackar ja till samtal. Det för mig nog framåt. I sämsta fall för mig ingenstans. Men skada kan det definitivt inte göra!