Senaste kommentarerna i forumet

Bra jobbat, Baltzar! Kul att höra att Campral funkar så bra för dig. Det var ett tag sedan du skrev, har det fortsatt funka?

Tack @ våren 2022
Och tack @ Se klart - för inlägg som jag läst ett par gånger om.
Tillit ja. Och att inte tänka ut hundra lösningar med rekordhastighet - utan att bara beskriva läget ( och för mig är det allt annat än ’bara’).
Tänker också på Karin Boye dikten: att detta får bli detta och ingenting mer.

Just nu: stor jobbfrustration, mkt tankar på pension …hur jag ska klara mig framåt på ett bra sätt, på mitt lilla barnbarn. Men också på det förunderliga livet och allt vackert och fint. En rädsla över att inte hitta kreativiteten och lekfullheten utan låta ’det stränga’ ta över. Och tankar på att det nog är dags - på riktigt - att släppa tankarna på vad andra tycker och tänker om jag gör si eller så.
🌾🌾

Tack @ våren 2022
Och tack @ Se klart - för inlägg som jag läst ett par gånger om.
Tillit ja. Och att inte tänka ut hundra lösningar med rekordhastighet - utan att bara beskriva läget ( och för mig är det allt annat än ’bara’).
Tänker också på Karin Boye dikten: att detta får bli detta och ingenting mer.

Just nu: stor jobbfrustration, mkt tankar på pension …hur jag ska klara mig framåt på ett bra sätt, på mitt lilla barnbarn. Men också på det förunderliga livet och allt vackert och fint. En rädsla över att inte hitta kreativiteten och lekfullheten utan låta ’det stränga’ ta över. Och tankar på att det nog är dags - på riktigt - att släppa tankarna på vad andra tycker och tänker om jag gör si eller så.
🌾🌾

@Himmelellerhelvette Grattis till 4 nyktra månader! 🥳🥳🥳 Och till MÅNGA kloka insikter ❤️

Kram 🐘

4 månader nykter✅

Sista veckan har jag haft några utmaningar psykiskt och det ledde till att jag började, lite, lite ifrågasätta min nykterhet. Alkoholjävulen stack fram sin lilla fula äckliga näsa och försökte utnyttja min sårbarhet!

Luckan här på forumet sa något igår om att ta hand om sig själv och det var precis som om luckan skrevs åt mig! Jag har ödslat förmycket av min energi på andra, jag trodde nog inte att den kunde sugas ur mig så mycket men självklart är det så! Jag var så förtvivlat ledsen att jag överförde all min energi i hopp om att den skulle ge min mamma inre frid. Om det hjälpte något vet jag inte, gjorde det det var det värt det.

Innan dess ödslade jag väldigt mycket energi år att oroa mig för min mans alkoholvanor, det var det värt för vi behövde få en överenskommelse och han behövde ett uppvaknande.

Innan dess var det att utsätta mig för en parmiddag jag viste att jag inte skulle känna mig bekväm i ur alkoholsynvinkel men jag gick emot mig själv och trodde jag behövde utsätta mig för det för att bli starkare, där hade jag fel.

Jag måste vara rädd om mig och min nykterhet. Alkoholdjävulen fick nobben igen, äckliga kryp!

Lite mer tankar om tvångsvård. Förstås har det under årens lopp krävts tvång i akuta situationer för dottern. Då har vi föräldrar sagt ”okej, gör det snabbt, nu”. Och sen har vi med våra kroppar och händer och tröstande stämmor varsamt hjälpt vår dotter genom de svåra stunder då man har satt nål eller sövt henne akut. Och efteråt har vi tröstat och berömt henne väldigt mycket.

Tänker på flickan i SVT-dokumentären som bältades 30 dagar i rad när det var som värst. För att de skulle sätta matsond. (Varför fick inte sonden sitta kvar?) Hon berättar att en enda gång var det en i personalen som smekte henne över håret och hyssjande försökte lugna henne. En enda gång under alla dessa år!? Och hennes föräldrar fick inte vara med i rummet, för de ”skulle slippa se detta”.

Det gör verkligen ont i hela kroppen på mig när jag ser dokumentären. Stackars alla dessa flickor som ”vårdats” akut för ätstörning. Ätstörning bottnar ju i ångest i någon form, maten är det enda man upplever att man har kontroll över. Att då utsättas för något som ger mer ångest är så kontraproduktivt att jag blir helt matt. Och behandlingen bottnar ju förstås inte i illvilja utan i okunskap. Måtte dokumentären leda till något gott i slutändan 🙏🏻

Nog skrivet om det nu. Punkt.

Kram 🐘

Tack för omtanken @VaknaVacker och @Himmelellerhellvete ❤️

Kram 🐘

@Andrahalvlek Nej tyvärr är det inte konstigt att du blev problemdrickare och utbränd alla gånger❤️

Livet är extra tufft för vissa föräldrar. Jag kämpade också hårt under många år med barnet som hade det enormt tufft innan diagnos men det var värt det även om jag tillslut brakade rätt in i väggen. Man kämpar med blodsmak i munnen för sina barns rättigheter❤️

Kram❤️

Dee!

Har jag sagt det förut?

Du är så j..vla bäst!

All lycka till dig!

Berra

Vad skönt du är kry och att det gått så fint hos tandis nu😃 Du är fantastisk! Hoppas du sover gott o kram🤗

Tack fina ni ❤️ Jag blir lite matt när jag tänker tillbaka. Gör inte det så ofta. Men att hon mår så bra som hon gör är den allra finaste gåvan ❤️

Imorgon efter jobbet ska jag köra till henne och ha med mig mat från McDonalds. Hon har köpt ny soffa - två ”biostolar” med mugghållare och sen kan man höja för benen. Givetvis måste soffan invigas 😎

Jag föreslog att vi skulle titta ikapp på årets julkalender om prinsen som försvann. Hon föreslog en gammal julkalender med Håkan Bråkan, så den blir det. Varför prova nytt?

Kram 🐘

@Andrahalvlek ❤️

@Kristoffer Tusen tack för svar❤️

@Andrahalvlek Du har verkligen gett/ger allt till din dotter. Hon ska vara glad att just du är hennes mamma💕. Skönt att de går så smidigt med tandläkarbesök nu. Ha en riktigt skön slapp förmiddag imorgon❤️

@Dee Grattis till 4 år!🥳🥳🥳. Ja, helt underbart och magiskt att inte längre vara den där zoombien i en kö på bolaget eller någon annanstans. Så härligt att du tagit ditt liv tillbaka😁

@Andrahalvlek känner med dig! Du har verkligen haft det jobbigt. Fantastiskt att hon nu verkar må så bra. Kram! 🐳

Så härligt att höra, varmt grattis!

PS. Jag såg den hemska dokumentären ”Äta, bältas eller dö” på svtplay igår. Det fick mig nog att tänka på min dotters första levnadsår. Allt skulle göras under tvång, det gick snabbast typ. Vilket jävla övergrepp 🤬 Vi föräldrar blev ibland tillsagda att gå ut så vi slapp delta. Det vägrade vi, det vore ju som att svika sin dotter.

I morse ringde mobillarmet kl 6 och jag fick inte somna om. Klockan 8 hämtade jag yngsta dottern för vidare färd till Specialisttandvården på sjukhuset. För första gången sen hösten 2019.

Och besöket gick kanon! Både tandläkaren och tandsköterskan betedde sig så bra mot dottern att jag blev helt tårögd. De vände sig direkt till henne och de lotsade henne så fint igenom både undersökning och borttagning av tandsten. Sköterskan höll henne i handen, de gjorde många pauser. Dottern gruffade ogillande, men hon var väldigt motiverad att få bort tandstenen, så hon satt still och öppnade munnen.

Det här är inga självklarheter. Fy fan vad mycket tandläkarbesök vi har gjort historiskt. Ibland ville hon knappt gå in i rummet, än mindre sätta sig i stolen. Tålamod, tålamod, tålamod.

Dottern är född med läpp-käk-gomspalt. Hennes gom opererades ihop först vid 3 års ålder. Fram till dess hade hon en gjuten gomplatta som slöt tätt upp mot näsan. Under hennes första levnadsår provade man ut sju gomplattor, eftersom hennes käke växte. Varje gång låg hon i mitt knä med huvudet mot tandläkaren, som tryckte in en klump med lera i munnen och höll hårt fast upp mot gommen för att få ett bra avtryck. ”Det är bara bra om hon skriker, då får hon luft.” Fatta traumat i ett tandläkarrum. För både barn och mamma.

Gomplatta var bara en grej. Sen skulle man ta blodprov, kolla synen, testa motoriken med mera. Under många år gjorde vi flera sjukhusbesök per månad.

När hon var liten höll vi fast henne medan hon gallskrek. När hon blev 4-5 år började man ge henne lugnande, för då var hon starkare och svår att hålla fast. Då sa vi föräldrar ifrån. Nog med tvång - vi måste få henne att delta i undersökningar frivilligt. Vilket inte är det lättaste eftersom hon har en intellektuell funktionsnedsättning. Det går liksom inte riktigt att resonera med henne, hon har inget konsekvenstänk.

Vi började då med lekterapi och tillvänjningsterapi. Berömde väldeliga varje framsteg, avslutade varje besök med besök på sjukhusets kafeteria. ”Lite till, sen får du prinsesstårta”. Positiv förstärkning och belöning.

Efter något år funkade blodprovstagning galant, hon sträckte fram sin arm och tittade på nyfiket när de satte nålen i armvecket. Inget fasthållande alls. Och tandläkaren fick undersöka tänderna, men när de skulle lagas krävdes sövning. Då fick hon total panik i stolen. Då bokade vi in ett nytt besök med sövning.

Den sista tiden har dottern tjatat om att besöka tandläkare och att hon har tandsten. Då kom jag på att det är tre år sen senast. Och idag fick vi tid. Helt nytt rum, ny tandläkare och ny tandsköterska. Båda två var så duktiga! Röntgenplåtar, undersökning och borttagning av tandsten - allt på totalt 30 min. Och förstås prinsesstårta efteråt 🥰

Och jag vet inte varför jag skriver det här ens. Allt det här har fyllt mitt liv 24/7 i 23 år, samtidigt som jag har jobbat heltid. Det är nog inte så konstigt att jag både blev problemdrickare och utmattad tre gånger. Det är inte så konstigt att tomheten när hon flyttade i fjol blev enorm, även om vi fortfarande träffas 1-3 gånger per vecka.

Och jag tänker att när vi föräldrar inte finns mer så klarar hon av både sjukhus- och tandläkarbesök galant, med rätt stöttning. Hon klarar det med oss nu, och hon klarar det ihop med någon annan. Lite i taget töjer vi navelsträngen.

Jobbat fyra timmar har jag gjort också, så ikväll somnar jag gott. Imorgon blir det slapp hemmaförmiddag igen.

Kram 🐘

@Dee Grattis till 4:a år.

Nu fick jag vara med om nåt helt sjukt.
När jag hittade det här forumet så hittade jag även din tråd som jag tyckte var helt magisk att läsa.
Jag fastnade direkt och som jag minns det så sträckläste jag allt på en gång.
För två- tre veckor sen så försökte jag hitta den igen för jag funderar ibland på hur det har gått för dig.
Jag var osäker på namnet men Googlade för fullt på dee och snarlika namn men det gav inget, jag hittade inte din dagbok.

Sen idag så tittar jag in här och ser din tråd på översta raden. 😳

@Dee Varmt innerligt Grattis till fyra år🎉🌟Så stort💪🏻🥰

@Dee Grattis till 4 nyktra år! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

Idag firar jag 4 år som nykter.
1460 dagar.
På pricken, sen jag sa JA till livet!

Jag köpte en flaska nonsecco på Systemet, som jag vill ha att skåla i tillsammans med min kärlek, vi ska nämligen fira två stora och viktiga händelser idag, bland annat min nykterhets-årsdag som jag vill dela med honom, men också en annan stor bedrift!
Jag gick därför förbi Systemet efter föreläsningen idag. Jag har inte besökt Systembolaget på säkert 2,5 år, och jag är noga med att stämma av med mig själv innan jag går in där.
" Är du stark Dee? "
- JA.
Ligger där minsta underton av tveksamhet i tanken då går jag u naturligtvis inte in där.
Systembolaget har alltid varit hemma för mig. Idag när jag klev in där noterade jag förvisso att kassörskan fortfarande jobbade kvar, men i övrigt kände jag mig som en främling.
Sen slog det mig med en extrem lättnad att jag inte ens behövde leta efter alkoholfria hyllan. Jag såg den, rakt fram, i ytterkanten av Systembolagets lokal.
Bara placeringen och tillgängligheten var en nykterhhetspresent nog liksom!
Jag ställer mig i kön. Framför mig står en kvinna i 50 årsåldern. Jag noterar att hon ser lite rödbrusig ut.
- Är hon en såndär zoombie jag brukade vara? Tänker jag.
Jag iaktar hennes val av dryck. 7,5 öl, tre burkar.
Hon verkar lite stressad, som att hon är obekväm i affären.
Det var jag. Jag var så jävla obekväm när det begav sig. Jag gick till och med runt på alla möjliga Systembolag i stan, ibland åkte jag till och med ut från stan för att handla. Eftersom jag handlade rätt ofta.
Mina tankar kring kvinnan och hur jag relaterar och på någotvis ser exakt igenom hennes förklädnad, att hon egentligen är en zoombie, är ju egentligen helt imponerande. Hon är hel och ren. Hon ser bara lite rödbrusig ut, men det är något subtilt med hur hon rör sig som får mig att känna mig obekväm.
- Var det bra så?
- Ja, mumlar kvinnan.
Bingo, det stinker gammal sprit om henne. Min näsa trillar nästan av, det var ganska länge sen jag kände doften av gammal fylla.
Kassörskan noterade också det och ser lite trött ut, men skiner upp när hon ser mig och min alkoholfria flaska. Vi önskar varandra trevlig dag och jag går rakryggad ut från systembolaget.
- Stackars kvinna, tänker jag medans jag packar ner min nonsecco i påsen.
Jag har lust att gå fram till henne och på något nästan frireligöst sätt bara vittna för henne så hon kanske kan koppla ur zoombie-modet i hjärnan liksom. Slå sig fri. Omvärdera.
Men jag gör det inte eftersom kvinnan har bråttom från affären.

4 år Dee. Jävligt fint ändå.
Tacksamhet över att jag slipper va en såndär zoombie, och att jag tagit tillbaka mitt liv!

Hej Himmelellerhelvette!

Såg att du efterfrågade erfarenheter kring vad Socialtjänsten kan hjälpa till med. Först och främst, vilken tuff situation du beskriver, och det är inte konstigt att det ställer stora krav och är ansträngande för dig! Vad det gäller vad Socialtjänsten kan hjälpa till med har du fått ett jättebra tips av Andrahalvlek, dvs. att ta anonym kontakt och bolla tankar om läget. Vad det finns för hjälp varierar litegrann utifrån var en bor någonstans, men Socialtjänsten har generellt bra koll på vad som gäller just där du bor. De är också de som ansvarar för att ge dig stöd och verktyg för att klara av situationen som anhörig. Så det kan vara en grej att också fråga om, vad det finns för anhörigstöd att få hos dem - om det är något du funderat på. Lycka till!

/Kristoffer
Alkoholhjälpen

@Se klart Vad skönt att bihålorna håller på att lugna ner sig!
Ha det fint på middagen ikväll😍.
Längtar även jag efter julledigt, även om jag jobbar i mellandagarna. Men bara känslan av jul ger lite bomull inombords😊.
Själv satt jag fast i tågstoppet igår påväg hem. Men det gick bra, drygt två timmar sena blev vi.
Kram❣️